Här är ett urval av bannlysta böcker genom tiderna:
Räddaren i nöden (1953) av J.D. Salinger är den roman som har varit utsatt för
bannlysning näst flest gånger i USA, enligt American Library Association. De
åberopade skälen har varit många. Den har sagts vara ”antivit”, innehålla ett vulgärt
språk och sexuella scener, överdrivet våld och ockultism. Samtidigt har den toppat
New York Times bästsäljarlista, hyllats av litteraturkritiker och lästs och älskats
världen över.
Frankenstein (1818) av Mary Shelley. Skräckromanen om vetenskapsmannen
Victor Frankenstein som försöker skapa en människa med hjälp av mänskliga likdelar
och elektricitet. Boken ses som en reaktion på upplysningens tro på människans
förnuft och lust att förstå naturen, men visar också hur människor bemöter den
främmande, monstret. Frankenstein förbjöds av den sydafrikanska apartheidregimen
för att innehållet ansågs vara ”indecent, objectionable, or obscene” (oanständigt,
stötande eller obscent).
Det mest förbjudna (1976) av Kerstin Thorvall slår ned som en bomb när den
kommer ut. Så öppenhjärtligt kunde man inte skriva om en medelålders kvinnas
sexuella begär och lust. Läsarna (mest kvinnor) höjer henne till skyarna medan
litteraturkritikerna (mest män) sågar henne brutalt och skoningslöst och många
anser att den aldrig borde ha publicerats.
Onkel toms stuga (1852) av Harriet Beecher Stowes var extremt kontroversiell
när den först gavs ut. Anledningen var att hon berättade sin historia ur slavars
perspektiv och beskrev dem som vanliga människor med känslor och egna tankar.
Boken delade USA:s befolkning i två grupper: de som ifrågasatte slavhandeln och
ville avskaffa den, och de som ansåg att slavhandeln var berättigad. Det har sagts
att boken ökade motsättningarna mellan nord och syd och att det amerikanska
inbördeskriget till viss del var en följd av den. Enligt sägnen träffades Stowe och
Abraham Lincoln i början av kriget och han ska enligt sägnen ha frågat: ”Så det här
är den lilla damen som skapade detta stora krig?”.
Ensamhetens brunn (1928) av Radclyffe Hall är en av de första lesbiska
romanerna och har kallats en lesbiskhetens bibel. Boken handlar om Stephen, en
ung kvinna i början av 1900-talet som bär manskläder, klipper håret kort och
förälskar sig i andra kvinnor. När Ensamhetens Brunn kom ut i England 1928
förbjöds den i domstol eftersom den inte ansågs skildra lesbisk kärlek på ett
tillräckligt avskräckande sätt. I många andra länder mottogs boken bättre och den är
översatt till elva språk. Exemplar tryckta i Frankrike smugglades in i Storbritannien
fram till 1949 då den kunde tryckas lagligt.
Giftas (1884) av August Strindberg. En samling noveller av Strindberg, vilka
skildrar olika äktenskap och kan ses som ett inlägg i den tidens ”sedlighetsdebatt”.
Boken drogs in och Strindberg åtalades, inte för osedlighet utan för hädelse,
eftersom han skrivit att det var bedrägeri att likna nattvardens vin och oblat vid Jesu
blod och kropp. Strindberg frikändes och boken spreds.
Idag kanske det mest är Strindbergs kvinnosyn i novellerna som upprör oss.
Da Vinci-koden (2003) av Dan Brown. Publicerades 2003 och förbjöds i Libanon
2004 för att vara för negativ mot kristendomen. Den är starkt ogillad av katolska
ledare då man i denna roman avbildar Jesus Kristus och Maria Magdalena som att de
har en sexuell relation som gjort att hon blivit gravid. För religiösa ledare sågs detta
som en "förolämpning mot Jesus Kristus", trots bokens popularitet.
När boken blev en storsäljande film 2006 blev även filmen i sin tur bannad i många
länder, bland annat Egypten, Libanon, Pakistan, Samoa, Sri Lanka och Jordanien.
