Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan
inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Dominica 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Dominica är bristfällig inom flera
områden. Det gäller främst överbeläggning i landets fängelse samt våld mot
kvinnor och barn. Levnadsvillkoren är också besvärliga för den indianska
urbefolkningen Kalinago (kariber). Minoriteten består av cirka 3 000 personer
som lever i ett särskilt reservat. Landet hör till de ekonomiskt mest eftersatta i
Karibien.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Följande konventioner avseende de mänskliga rättigheterna har ratificerats:
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) 1993. Dominica har dock
inte ratificerat det första tilläggsprotokollet till ICCPR om enskild
klagorätt eller det andra tilläggsprotokollet till om avskaffande av
dödsstraff.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
1993. Dominica har inte ratificerat tilläggsprotokollet till ICESCR om
enskild klagorätt.
Konventionen om avskaffande av alla slags former av diskriminering
mot kvinnor, Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination
Against Women (CEDAW) 1980. Dominica har inte ratificerat
tilläggsprotokollet till CEDAW om enskild klagorätt.
2
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn 1991 respektive 2002.
Konventionen om funktionsnedsattas rättigheter, Convention on the Rights
of Persons with Disabilities (CRPD) 2012, men inte tilläggsprotokollet till
CPRD.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967 respektive 1994.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) 2001.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter,
American Convention on Human Rights, 1993.
Bland de grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter har
Dominica inte ratificerat:
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Crule,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) och inte heller det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection
of All Persons from Enforced Disappearances (CED).
- Konventionen om migrantarbetares rättigheter, Convention on the
Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their families
CMW.
Mycket av föreskriven rapportering släpar efter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns inga rapporter om att det förekommer av statsmakten sanktionerade
politiska mord eller avrättningar.
I förhållande till andra karibiska länder är kriminaliteten låg. Tortyr, grym eller
omänsklig behandling, godtyckliga gripanden eller frihetsberövanden samt att
förvägras rättvis och offentlig rättegång är förbjudet i grundlagen och följs i
allmänhet. Det rapporteras dock om överbeläggning i landets enda fängelse,
som har plats för 200 personer, men där det har funnits närmare 300 intagna.
Bland dessa fanns även ett antal kvinnor respektive minderåriga, dessa hade
separata inkvarteringar.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff finns kvar i straffskalan, men har inte verkställts sedan 1986 och det
finns för närvarande ingen dödsdömd. Det är inte ett obligatoriskt straff vid
mord. Det stigande antalet mord på senare år har dock lett till krav från
befolkningen på att behålla dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Verkställande
myndigheter bedöms överlag ha respekterat dessa förbud.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Dominicas konstitution antogs år 1978. Domstolsväsendet utgör en integrerad
del av det karibiska rättssystemet med Privy Council i London som högsta
instans för överklaganden. Landet har anslutit sig till, men ännu inte ratificerat,
konventionen om inrättandet av en karibisk högsta domstol. Det bedöms bero
på osäkerhet huruvida förslaget kan vinna två tredjedelars majoritet i
parlamentet. Konstitutionen ger rätt till en rättvis rättegång och ett
självständigt rättssystem säkerställer denna rättighet.
7. Straffrihet
Inga fall av straffrihet har rapporterats.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
En oberoende press, ett effektivt rättsväsende och ett fungerande demokratiskt
politiskt system har i regel garanterat yttrande- och pressfriheten, detta
föreskrivs i grundlagen. Under den senaste valkampanjen hävdade dock
oppositionen att regeringen hindrade dess tillgång till den statsägda
radiostationen och köpte all reklamtid på den största privata radiostationen.
Detta har emellertid tillbakavisats av domstol. Det finns varken begränsningar i
tillgång till internet eller statlig övervakning av e-post.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfrihet garanteras av författningen och respekteras i
allmänhet av regeringen.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Dominica är en parlamentarisk republik med cirka 75 000 invånare. Vid det
senaste valet i maj 2009 vann Dominica Labour Party, DLP, en övertygande seger
4
genom att ta 18 platser mot enbart 3 för oppositionspartiet United Workers
Party, UWP. Partiet leddes av premiärminister Roosevelt Skerrit. Observatörer
fann resultatet i allmänhet fritt och rättvist, men oppositionspartiet har
bojkottat deltagande i parlamentets sessioner i protest mot påstådda
oegentligheter i valet.
Konstitutionen och andra lagar skyddar religions- och övertygelsefrihet och
detta respekteras av regeringen i praktiken. Det finns inga rapporter om
diskriminering grundad på religiös tillhörighet eller övertygelse. Över 60
procent av befolkningen tillhör katolska kyrkan och det finns ett antal
protestantiska samfund representerade i landet. Det finns en liten minoritet
rastafarianer som ifrågasätter att marijuana inte tillåts, något de anser ingår i
deras religiösa utövning.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Lagen ger medborgarna rätt att med fredliga medel välja regering genom att
delta i periodiskt återkommande fria och rättvisa val med allmän rösträtt.
Vid valet 2009 vann det regerande partiet Dominica Labour Party, DLP, 18 av
totalt 21 platser i parlamentet. Två av de tre oppositionsledamöterna
bojkottade parlamentet och krävde nyval. Deras platser förklarades vakanta
och vid fyllnadsval vanns dessa på nytt av oppositionen.
Två av de valda ledamöterna i parlamentet är kvinnor liksom den utnämnda
talmannen. Ledamoten från det distrikt som inkluderar Kalinagoreservatet är
kalinago. Det finns tre kvinnliga ministrar i regeringen.
Landet har en president med en icke-exekutiv befattning. Vid utnämningen av
en ny president under hösten 2012 hävdade oppositionen att regeringen
agerade i konflikt med konstitutionen. Detta bekräftades dock inte av en
domstol, som fann processen i sin ordning.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Dominica är ett av Karibiens fattigaste länder med en hög arbetslöshet och
omfattande undersysselsättning. Någon arbetslöshetsförsäkring finns inte.
Arbetstagarna har laglig rätt att organisera sig och välja sina fackliga
representanter. Fackföreningarna representerar ungefär en tredjedel av den
totala arbetskraften inom den privata sektorn och cirka hälften av de
statsanställda. Ungefär hälften av arbetskraften finns dock inom den informella
sektorn och där finns inga fackföreningar. De fackliga organisationerna har full
5
frihet att förhandla kollektivt – en rättighet som främst utnyttjas utanför
jordbrukssektorn. Lagen tillåter strejkrätt vilken utnyttjas. I områden som
beslutats som samhällsviktiga till exempel banan-, kokosnöt- och
citrusfruktindustrierna och hamn, el, telekom och kriminalvården har rätten att
strejka förbjudits. Internationella arbetsorganisationen, ILO, har kritiserat
denna breda definition av samhällsviktiga områden och uppmanat regeringen
att begränsa den.
Lagen förbjuder barn- och tvångsarbete. Minimiåldern för arbete har fastställts
till 15 år. Barn mellan 12 och 14 år tillåts emellertid arbeta i vissa familjeföretag
inom jordbruket. Omfattande övertidsarbete är förbjudet.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsovårdsmyndigheten genomför hälso- och säkerhetskontroller på
arbetsplatserna. Arbetsmarknadsministeriet beslutar om påföljd i fall en
arbetsplats inte lever upp till gällande krav. Arbetstagare äger rätt att avbryta
arbete som kan innebära fara för liv och hälsa utan att riskera förlora sin
anställning. Myndigheterna övervakar att detta effektivt följs.
Socialförsäkringssystemet med pensioner och sjukpenning omfattar endast
dem som har formell anställning. I landet finns fyra mindre sjukhus och ett
dussin vårdcentraler. Landets sjukvård lider allvarlig brist på modern
utrustning. Ett nytt sjukhus med kinesisk finansiering är på gång.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri till 16 års ålder. Cirka 90
procent av barn i skolålder deltar i undervisningen. I september 2005 beslöt
regeringen att också sekundärundervisningen skall vara allmän.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Dominica är ett av de fattigaste länderna i Karibien. Landet placerade sig på
plats 72 av totalt 187 länder i FN:s index för mänsklig utveckling, HDI, 2012.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Sexuellt våld och våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande och har
blivit mer uppmärksammat efter att myndigheterna genomfört en
medvetandekampanj om problemet. Maximistraffet för våldtäkt och incest är
25 års fängelse. Normalt utdöms straff på fem till sju års fängelse utom i fall av
6
mord i samband med våldtäkt. Våldtäkt mot make/maka är inte kriminaliserat.
Ministeriet för välfärdsfrågor följer utvecklingen och anmäler rapporterade
övergrepp till särskilda poliser som får träning i att hantera sådana fall. Den
katolska kyrkan verkar aktivt för att motverka våld mot kvinnor i hemmet.
Regeringen har antagit en nationell jämställdhetspolicy.
Prostitution är förbjuden i lag men förekommer och utgör ett socialt problem.
Lagen förbjuder inte sexuellt ofredande på arbetsplatser vilket utgör ett
problem.
17. Barnets rättigheter
Övergrepp mot barn fortsätter att vara ett problem såväl i hemmen som i
skolan. Över 80 procent av anmälda fall gällde flickor som utsatts för sexuella
övergrepp och incest. Myndigheterna bistår genom att ge drabbade tillfälliga
skyddshem, rådgivning och polisiära åtgärder. Skyddet för barns rättigheter är
dock svagt eftersom de barnavårdande myndigheterna är underbemannade.
Det finns lagar mot sexuell exploatering av minderåriga samt både nationell
och lokala policydokument för att motverka detta. Det finns dock ingen lag
rörande barnpornografi.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen förbjuder specifikt diskriminering som grundas på ras, nationalitet,
hudfärg och religion. Dessa förbud respekteras allmänt i praktiken.
Levnadsvillkoren är särskilt svåra för den indianska befolkningen, Kalinago, en
minoritet om cirka 3 000 personer som lever i ett särskilt reservat.
Arbetslösheten är högre och medelinkomsten lägre i reservatet jämfört med
landet i övrigt. De utsätts också för diskriminering utanför reservatet, särskilt
svårt är det för kvinnor. Kalinagofolkets ursprungliga språk har nästan helt
försvunnit och de får ingen undervisning om sitt folks roll i landets
precolumbianska historia. Regeringen har dock försökt förbättra
kalinagofolkets sociala situation genom att bygga samlingslokaler för dem. EU
har gett betydande bidrag för att förbättra deras ekonomiska situation genom
olika utvecklingsprojekt.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen kriminaliserar homosexuella förhållanden. Det rapporteras att
diskriminering mot homosexuella är vanligt. Ett positivt steg i erkännandet av
hbt-personers rättigheter var när Dominica som det enda landet i östra
Karibien undertecknade en deklaration vid ett möte med FN:s råd för
7
mänskliga rättigheter i Genève i mars 2011. Denna deklaration erkänner det
världsvida våldet mot personer baserat på deras sexuella läggning och
uppmanar stater att upphöra med sanktioner mot dessa. Det fanns också en
sektion av Caribbean HIV/Aids Partnership i Dominica, en icke-statlig
organisation som förespråkar rättigheter för hbt-personer i landet.
20. Flyktingars rättigheter
Regeringen har inte beslutat om ett system för skydd av flyktingar och
asylsökanden. I praktiken ges dock skydd för personer som vid återsändande
till hemlandet löper risk att utsättas för fara. Myndigheterna beviljar dock inte
rutinmässigt flyktingstatus eller asyl.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder inte specifikt diskriminering mot personer med
funktionsnedsättning. Det finns heller ingen laglig rätt till tillgång till offentliga
byggnader. Det finns ingen formell diskriminering inom utbildning, hälsovård
och arbetsmarknaden men många arbetsgivare vägrar att anställa personer med
funktionsnedsättning och arbetslösheten bland dem är mycket hög.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns för närvarande ingen nationell människorättsorganisation verksam i
landet trots att det inte finns några hinder för att upprätta en sådan. Däremot
har ett antal frivilliga grupper bildats för att främja funktionsnedsattas,
kvinnors och barns rättigheter. Ingen regional eller internationell
människorättsorganisation har under året begärt att få undersöka något enskilt
fall eller huruvida de mänskliga rättigheterna respekteras generellt.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Storbritannien har engagerat sig med landets myndigheter inom olika program för att
främja mänskliga rättigheter, främst inom rättsväsendet. Ett antal FN-organ har
också mindre samarbetsprojekt inom området. Det finns inga kända svenska insatser.
