30 år för hörseln – forskning och
utveckling från ett personligt perspektiv
Text: Stig Arlinger
framför allt att skilja på skador
i snäckan och i hörselnerven.
Härigenom kunde man också
säkrare avgöra bästa omhändertagande av patienten som drabbats av skadan eller sjukdomen.
Allteftersom förfinade undersökningsmetoder med röntgen
och med magnetkamera utvecklats har dessa elektrofysiologiska metoder förlorat en del
av sin initiala betydelse men är
fortfarande mycket viktiga vid
undersökningen av små barn
med misstänkt hörselskada.
Stig Arlinger
professor i teknisk audiologi vid (avd. för teknisk
audiologi,) Linköpings
universitet
Går vi tillbaka 30 år i tiden hamnar vi i mitten av 1980-talet. Då
hade jag redan varit verksam
inom audiologin vid Universitetssjukhuset i Linköping och
Linköpings universitet i nära 20
år. Jag har alltså ett 50-årigt perspektiv på utvecklingen inom
audiologin sedan jag började
1966. Under detta halvsekel har
mycket utvecklats, både när det
gäller att diagnostisera hörselskador, hjälpa de drabbade med
olika former av hörselrehabilitering, medvetande om riskerna
med exponering för starka ljud
och vad gäller standardisering
och samordning av utrustning
och metoder.
Diagnostik: Traditionella metoder för att undersöka hörseln
Vi hörs 4/2016
baserades på en aktivt medverkande lyssnare som till exempel kunde trycka på en knapp
när en försökston uppfattades
vid tonaudiometri eller upprepa uppfattade ord vid talaudiometri. I slutet av 1960-talet
medgav den tekniska utvecklingen att man kunde utveckla
nya metoder som inte krävde
att patienten medverkade aktivt. Dessa elektrofysiologiska
metoder innebar att man med
hjälp av små elektroder registrerade svaga elektriska signaler
på skallens yta, som uppkom i
hörselnerven och i hörselbanorna i hjärnstammen och hjärnbarken när ljud presenterades
till örat. Dessa metoder innebar
att man säkrare kunde avgöra
var en hörselskada var belägen,
18
I slutet av 1980-talet publicerades de första bevisen för ett
fenomen som kallas för otoakustiska emissioner, OAE.
Detta handlar om aktivitet som
alstras av de yttre hårcellerna
i snäckan, den ena av de två
typer av speciella nervceller i
snäckan som ansvarar för överföringen av ljud till hörselnerven. Man registrerar OAE med
en liten mätsond som placeras
tätt mot hörselgångens mynning. Sonden innehåller dels en
liten högtalare som kan skicka
in ljud genom hörselgång och
mellanöra till snäckan, dels en
mikrofon som kan fånga upp de
mycket svaga ljud som de yttre
hårcellerna alstrar när de utsätts
för ett utifrån kommande ljud.
Om man kan registrera ett normalt svar från ett öra som undersöks med denna teknik talar
detta för att de yttre hårcellerna
i snäckan fungerar som de ska
och att hörseln sannolikt är
normal. Den viktigaste användningen av denna teknik har bli-
vit att testa nyfödda barn för att
så tidigt som möjligt fånga upp
och ta hand om barn med medfödda hörselskador. Barn som
uppvisar onormala svar vid
OAE-undersökning kan då undersökas närmare med framför
allt elektrofysiologiska metoder
för att få grepp om hur stor hörselnedsättningen är. Målsättningen är att innan barnet nått
sex månaders ålder ska bilden
vara klar och man kan inleda
försök med hörapparater och
om så är aktuellt senare erbjuda
cochleaimplantat, allt för att ge
barnet bästa möjligheter till taloch språkutveckling.
Rehabilitering: I västvärlden
är merparten av alla hörselskador lokaliserade till snäckan i
innerörat och därmed oåtkomliga för kirurgiska ingrepp och
med dagens kunskap också
medicinsk behandling. Hörselvårdens uppgift är då att
erbjuda bästa möjliga rehabilitering det vill säga att med
tekniska hjälpmedel och olika
beteendevetenskapliga metoder
hjälpa den drabbade personen
till bästa möjliga liv trots hörselskadan. Ur teknisk synpunkt
har de senaste decennierna betytt mycket stora framsteg avseende såväl hörapparater som
cochlea-implantat och andra
kompletterande tekniska hjälpmedel.
I mitten av 1990-talet presenterades de första helt digitala
hörapparaterna, som möjliggjorde väsentliga förbättringar
av såväl ljudkvalitet som lyssnarkomfort. Ungefär samtidigt
började möjligheten att erbjuda
gravt hörselskadade och döva
cochleaimplantat för att kunna
kommunicera i en talspråksorienterad värld. Under de senaste
decennierna har också ett antal
kompletterande hjälpmedel utvecklats som bygger på trådlös
kommunikation till hörapparaterna från till exempel konferens- eller lärarmikrofoner, tv
med mera.
Bullerskador: Sverige var tidigt pionjärer på området hörselskydd genom flera mycket
aktiva tillverkare av både kåpor
och proppar. Arbetsmiljöverket
hade tidigt tydliga gränsvärden
för yrkesmässig bullerexponering för att förebygga bullerskador. Utvecklingen på detta
område har varit påtaglig både
avseende människors medvetande om risker och avseende
allt bättre hörselskydd med
många specialfunktioner. Trots
kunskap och tillgång till skydd
skadas dock fortfarande människor av för starka ljud. Alla
skador syns inte som hörselnedsättning i det vanliga hörselprovet utan kan vara dolda
men ändå orsaka till exempel
tinnitus och ökade svårigheter
att uppfatta tal i ljudrika miljöer.
Standardisering: Internationell standardisering inom audiologin är ett annat område
som jag varit engagerad i. Det
handlar om att komma över19
ens om gemensamma metoder,
bland annat att mäta på samma
sätt med utrustning som har
samma egenskaper. En viktig
standard är det europeiska projekt som har rubriken ”Tjänster
vid utprovning av hörapparater”, som beskriver hur hörapparatutprovning ska genomföras och vilken kompetens som
krävs för detta.
Sammanfattning: De decennier jag har haft förmånen att
vara aktiv inom hörselvården
har inneburit stora förändringar
på många områden till gagn för
de personer som drabbats av
problem med sin hörsel. Min
förhoppning är att utvecklingen
ska fortsätta för att kunna ytterligare förbättra livskvaliteten
trots nedsatt hörselfunktion. n
Stig Arlinger, professor
emeritus i teknisk audiologi tilldelades Stora
Hörselpriset 2016 vid
Hörselskadades Riksförbunds (HRF) konferens
“Hörselforskning 2016”
i maj i Linköping. Priset
fick han bland annat för
hans banbrytande insatser
för hörselskadade genom
utveckling av ny hörteknik,
i synnerhet den första digitala hörapparaten. Priset
delas ut vart fjärde år.
Vi hörs 4/2016
