Örat och hörseln – en guide

Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Örat och hörseln – en guide
Örat
Ytterörat
Ytterörat består av öronmussla och hörselgång. Öronmusslan fångar upp ljudet och dess form
hjälper dig också att avgöra varifrån ljudet kommer. Vi kan förstärka öronmusslans funktion
genom att kupa handen bakom örat. Ljudet leds in i hörselgången. Längst in i hörselgången
sitter trumhinnan som är ett mycket tunt, elastiskt membran.
Mellanörat
Mellanörat är ett sinnrikt uppbyggt system för förstärkning och överföring av ljudvågorna
från trumhinnan till innerörat.
Trumhinnans vibrationer fortplantar sig genom hörselbenen (hammaren, städet och
stigbygeln) till ovala fönstret. Mellanörat har genom örontrumpeten förbindelse med svalget.
Örontrumpeten är normalt stängd men öppnar sig när man sväljer och jämnar ut lufttrycket i
mellanörat.
Innerörat
Innerörat utgörs av ett system av gångar fyllda med lymfvätskor och är till sin funktion delat i
två delar, balansorganet och hörselorganet. Hörselorganet ligger i snäckan som utgörs av en
vindling på ca 3 varv. I snäckan finns hårcellerna. En tryckvåg i snäckan gör att hårcellerna
aktiveras. Nervimpulserna går via hörselnerven och flera omkopplingsstationer upp till
hjärnans hörselcentrum i tinningloberna.
1
Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Den normala hörselprocessen
Ljudet består av tryckvågor som färdas i luften
1.
Ljudet fångas upp av ytterörat och färdas vidare till trumhinnan.
2.
Lufttrycksförändringen i hörselgången får trumhinnan att röra sig fram och tillbaka.
3.
Mellanörat överför den mekaniska svängningen från trumhinnan till innerörat och
förstärker ljudet.
4.
Snäckan (cochlean) är formad som ett snigelskal och är fyllt av vätska. När rörelsen når
snäckan kommer vätskan i rörelse.
5.
När vätskan rör sig börjar de fina hårcellerna att röra sig i takt med vätskan och frambringar små elektriska impulser som skickas vidare till hörselnerven. Hårcellerna är
ordnade i rader längs med snäckan. De hårceller som sitter längst in i snäckan ger upphov
till mörka basljud och de som sitter längst ut ger ljus diskantljud.
6.
När de elektriska impulserna når hörselnerven transporteras dessa vidare till hjärnan där
de tolkas till ljud.
2
Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Hörselundersökningar på barn och ungdomar
Det går att testa barn i alla åldrar. Det finns olika hörselundersökningar som är anpassade till
barnets mognad. Vid fem till sex månaders ålder börjar barn tycka att ljud är spännande. Ofta
måste man hörseltesta ett barn flera gånger innan man vet hur barnet hör. På hörselkliniken
utförs testet av en audionom.
OAE-otoakustiska emissioner eller Babyscreening
Barnet ska vara lugnt och stilla, det går även bra om barnet sover. En mjuk plastpropp
placeras i hörselgången på barnet. Ett knattrande ljud hörs, svaret från örat registreras i en
dator, och tolkas av en läkare.
Informella tester
Barnet sitter i förälderns knä och audionomen använder olika ljud, t ex klockor, bjällror och
dockskallror. Dessa ljud har en känd frekvens och ljudstyrka. Barnets reaktioner iakttas och
antecknas.
Ljudlokaliseringstest
Barnet sitter i förälderns knä. Högtalare och bildskärm finns på båda sidor om barnet. När
barnet reagerar på ljudet visas en bild som belöning. Barnet lär sig snabbt sambandet mellan
ljudet och bilden, vilket gör att det tittar på skärmen när ett ljud hörs.
Visk- och konversationsstämma
Audionomerna viskar eller talar med vanlig konversationsstämma utan att barnet ser testarens
mun. De större barnen får titta på bilder peka på den bild som audionomen säger.
Lekaudiogram
Hörseltestet utförs t ex med hjälp av klossar. Audionomen lär barnet att bygga med klossen
varje gång ett ljud hörs. Testet kan utföras med eller utan hörlurar.
Tonaudiogram
Barnet trycker på en knapp varje gång ett ljud hörs. Testet utförs med lurar.
ABR
Audiometry Brainstem Response
Elektroder klistras på barnets huvud. Ett par hörlurar placeras på öronen. Barnet ska ligga
stilla under mätningen, därför att det bra om barnet sover. Ibland sker mätningen i narkos.
Mätningen visar hur barnet hör i mellan- och diskantfrekvensområdet.
3
Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Audiogrammet – hörselkurvan
Det mänskliga örat uppfattar en tonhöjd/frekvens, från 20 Hz (Hertz) upp till 20.000 Hz.
 Tonhöjden mäts i Hz (Hertz)
 Tonernas styrka mäts i dB (decibel)
De värden som uppmäts vid testet är den ljudnivå vid vilken testpersonen just börjar uppfatta
en ton, den s k ”hörtröskeln”. På audiogrammet markeras hörtröskeln på den lodräta axeln
(dB) medan den vågräta axeln (Hz) visar tonhöjden.
Svaren för höger öra markeras med en ring och för vänster med ett kryss. För små barn är det
inte möjligt att få ett komplett audiogram.
Så här kan ett audiogram se ut på en person som hör bra.
4
Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Hörselnedsättning
Lätt hörselnedsättning (20-40 dB)
Kan ha svårigheter att uppfatta tal, framför allt med stigande avstånd och med störande bakgrundsljud. Språk och talutveckling påverkas i begränsad omfattning (t ex s-, f- och tje-ljud).
Måttlig hörselnedsättning (41-60 dB)
Uppfattar tal på 0,5 – 1 meters avstånd. Missuppfattar utan att vara medveten om det. Behov
av att sitta nära ljudkällan. Svårigheter att uppfatta och samtala i grupp. Vid högfrekventa
nedsättningar: svårigheter att höra s-, sje-, tje- och j-ljud. K- och G-ljud ersätts med T- och Dljud. Troligen ofullständigt språk och begränsat ordförråd.
Grav hörselnedsättning (61- dB)
Uppfattar tal nära örat. Reagerar på vibrationer. Talat språk utvecklas inte spontant.
Onyanserad ljudproduktion.
Dövhet
Reagerar på vibrationer.
Ensidig hörselnedsättning
Vid ensidig hörselnedsättning/dövhet kan det innebära t ex svårighet att uppfatta tal
från den sida man har nedsättningen/dövheten på, svårigheter att uppfatta tal i bullriga
miljöer och svårigheter att uppfatta var ljudet kommer från, dvs sämre riktningshörsel
och avståndsbedömning. Har man svårigheter att höra, måste man koncentrera sig mer
vilket kan leda till ökad trötthet.
Talbananen
”Talbananen” visar var talets olika ljud (vokaler och konsonanter) är på
audiogrammet. Om man utgår från en hörselkurva med en diskantnedsättning kan man
få förklaring på varför det t ex är svårt att skilja på orden ”kaffe” och kasse” eller
orden ”sjuttio” och fyrtio”. De ljudlösa konsonanterna (f, sj, tj, s) ligger i diskantområdet och där är ofta hörselnedsättningen mest uttalad.
Talbananen på ett audiogram
visar talljudens frekvens och
styrka vid vanlig konversationsnivå på 1 meters håll.
5
Hörselhabilitering Barn och Ungdom
2015-07-01
KAPITEL 3
Typer av hörselskador
Det finns olika typer av hörselskador hos barn och ungdomar. Det kan vara medfödda eller
förvärvade under fosterlivet, vid förlossningen eller senare i livet.
Ledningshinder
Skador som sitter i ytterörat eller i mellanörat och som hindrar ljudet från att ledas vidare in i
innerörat kallas ledningshinder. Ljudet hörs svagare.
I vissa fall kan ledningshinder vara tillfälliga och bero på vätska i mellanörat på grund av
öroninflammation eller öronkatarr. I andra fall permanenta som t ex brott på eller fixation
(otoscleros) av hörselbenskedjan.
Ledningshinder orsakar oftast hörselskador av graden lätt till måttlig. Beroende på orsak kan i
många fall medicinering eller operation hjälpa. Denna typ av hörselskada innebär att man i de
flesta fall kan ha god nytta av en hörapparat.
Inneröreskador/sensorineurala
Barn med permanent hörselnedsättning har vanligtvis en sensorineural hörselskada. Skador på
hårcellerna i innerörat/snäckan hindrar ljudvågorna att omvandlas till elektriska impulser som
via hörselnerven leds till hjärnan. Ljudet blir ofta både svagare och förvrängt.
En kombination av ledningshinder och sensorineural hörselnedsättning är vanligt. Den här
typen av hörselskada kan inte åtgärdas med mediciner eller operation. Hörapparat är ett
vanligt hjälpmedel. För grava hörselnedsättningar/dövhet finns cochleaimplantat (CI).
Orsaker till hörselskador hos barn
Medfödda hörselskador
 Hereditet (arvsfaktorer).
 Virusinfektioner under moderns graviditet.
 Missbildningar av ytter- och/eller mellanörat.
Vid förlossningen
 Neonatala komplikationer.
 Allvarlig infektion.
Senare
 Hjärnhinneinflammation.
 Skallskada.
6