ann-helen
foto: malin hoels tad
Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist
med fokus på mat, miljö & lantbruksfrågor
Mjölkkrisen
drabbar oss alla
Lantbrukssveriges sommar har präglats
av mjölkkris. Krisen har vuxit till sådan
styrka att den till och med har nått utanför stallbackarna. Den förväntade uppgången av mjölkpriset på världsmarknaden blev i stället en sänkning, och priset
är nu så lågt att LRF Mjölk uppskattar att
fem mjölkbönder i veckan stänger sina
kostall för gott.
Orsaken är enkel – det finns mer mjölk
än vad som efterfrågas. Mjölkbönder i
framför allt Polen, Irland och Nederländerna har under året ökat sin produktion i
hopp om att kunna sälja mer mjölk till
marknaderna i öster. Men den kinesiska
ekonomin spinner inte
lika fint som tidigare,
och Ukraina-konflikten
har fått Putin att ilskna
till på EU och sluta köpa
europeisk ost.
Svängningar på mark-
Våra trakter är inte direkt Norrlands inland men kommer ändå till korta gentemot den bördiga Uppsalaslätten. Här är
inte lika lätt att rationalisera. Inte lika lätt
att effektivisera. Att bedriva ett ”vanligt”
jordbruk är för många
av mina grannar inte
ekonomiskt möjligt,
men det är ändå flera
av oss som inte vill ge
upp kampen mot slyn
och tistlarna. Alltså ägnar man sig åt nischverksamhet. Det drivs
kaféer, gårdsbutiker och annan besöksverksamhet. Eller så slår man helt enkelt
bara av gräset och tar emot EU-bidraget
för detta, för då vet man i alla fall att utsikten mot sjön kommer att vara kvar ett
år till.
På samma sätt ser det ut i övriga delar
av landet. De lantbruk som blir kvar flyttar dit det är billigast att producera. Fram
växer ett Lantbrukssverige i obalans, som
koncentreras till södra Götalands slättbygder. I stora delar av övriga Sverige hotar tistlarna och slyn att ta över, och vem
vill då bo eller ens turista där? Mjölkkrisen är alltså en angelägenhet inte enbart
för mjölkbönder utan för oss alla. Oavsett
om vi bor i stan eller på landet.
”I jakten på den
billigaste mjölken
sker det stora förändringar.”
naden är inte något
nytt. Det går upp och det går ner, och vid
varje nedgång slås ett antal bönder ut. Att
konkurrera på världsmarknaden innebär
att alltid mäta sig med dem som kan producera billigast. Man konkurrerar inte
med den godaste mjölken, de öppnaste
landskapen, den största miljönyttan, den
bästa djuromsorgen – utan enbart den
billigaste mjölken.
I jakten på den billigaste mjölken, och
för all del även annan mat, sker det stora
förändringar. Allt färre gårdar blir allt
större. Där det för bara 25 år sedan fanns
200 gårdar finns i dag bara fem stycken
kvar, och den utvecklingen snurrar ännu
snabbare nu. Agrarhistorikern Anders
Wästfelt på Stockholms Universitet menar att dagens snabba utveckling där gårdarna blir allt färre och större, samtidigt
som många gårdar läggs ner, ritar om
landskapet på ett sätt som inte har skett
på många hundra år.
Jag behöver bara ta en promenad för att
se spåren av detta. Vi befinner oss bara en
92 dryg halvtimme från Uppsala och
de stora spannmålsfälten som kantar infarterna längs E4:an. Där ligger bondgårdar som snabbt vuxit sig
20 gånger större än den genomsnittliga svenska gården. Och mer
därtill. Men här, ett par mil västerut, råder det helt andra förutsättningar.
aktuellt
1
Gröna höns
Fler ekohöns blev det under 2014,
enligt Jordbruksverkets beräkningar. Då fanns det 900 000 ekologiska värphöns,
vilket var fyra procent fler än året före. Däremot minskade de ekologiska mjölkkorna med
tre procent.
Nygammal mjölkbar
Socialistiska mjölkbarer i Polen har
fått en ny revival, enligt Der Spiegel.
Tanken med mjölkbarerna var att alla medborgare skulle kunna äta ett ordentligt mål mat
om dagen för en rimlig peng. Nu har de fått en
trendigare förpackning, men priserna är fortfarande löjligt låga.
2
3
E-handeln ökar
Matinköp på nätet fortsätter att
öka. Under första halvåret steg
e-försäljningen av livsmedel med nästan 50
procent, men från en låg nivå. Bara en procent
av våra matinköp sker på nätet.
nr 14/2015 allt om mat
