Amphipoea crinanensis
Mindre stamfly
NE
NA
LC
DD
Fjärilar, Nattflyn
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Noctuidae (nattflyn), Släkte:
Amphipoea, Art: Amphipoea crinanensis - mindre stamfly (Burrows, 1908) Synonymer: litet stamfly
Kännetecken
En liten nattflyart som ingår i en grupp med tre andra mycket snarlika och variabla arter. Litet stamfly är en av de
två mindre vilket är till viss hjälp vid artbestämningen. För en säker identifiering krävs ofta avpensling av behåringen
på hanens genitalklaffar. Den yttre delen av klaffens insida har fler kitiniserade borst än hos de övriga arterna. Från
den andra mindre arten fläckat stamfly A. oculea skiljer sig framvingen genom att njurfläcken hos denna är
proportionerligt bredare och med en slinga linjer som inte berör ytterkanterna. Njurfläcken är vanligen vit hos fläckat
stamfly medan den hos litet stamfly i högre grad är gul till gulröd. Litet stamfly har vanligen varmt gulröda
framvingar och även bakvingarna har en gulröd nyans i den dominerande grå färgen. Speciellt bakvingens fransar är
oftare gulröda hos litet stamfly än hos de andra arterna i släktet. Vingspann 28-32 mm.
Utbredning och status
Arten har i alla tider uppfattats som sällsynt i landet som helhet. På västkusten har den dock lokalt varit lika talrik
som de två allmännare arterna i släktet. I Norge är det den art som når definitivt nordligast och den är sannolikt
starkt gynnad av det atlantiska klimatet med en högre årsnederbörd. Fram till 1940-talet var arten påträffad i Skåne,
Blekinge, Halland, Småland, Bohuslän, Dalarna, Hälsingland och Ångermanland. Även om den senare är påträffad i
nästan alla landskap med nordgräns i Västerbotten och Åsele lappmark, visar den tidigare kända utbredningen att
arten i stor utsträckning saknas i välundersökta landskap som Uppland och Södermanland. Idag saknas dock endast
fynd från Dalsland, Östergötland och Härjedalen. I Danmark är arten främst utbredd på Jylland och norra Själland.
Det saknas ännu fynd från Fyn, Lolland, Falster, Mön och Sydsjälland. I Norge är arten funnen i alla kustdistrikt till
södra Nordland och yttre Troms fylken. I inlandet är fynden färre, främst vid älvarna i Gudbrandsdalen och
Österdalen. I Finland är arten utbredd på Åland, längs sydkusten och i de sydöstra delarna. Nordligast är den funnen
vid Vasa. Världsutbredningen omfattar främst den norra hälften av Europa från Irland och norra Storbritannien,
Norden och norra Mellaneuropa söder om Östersjön inklusive den europeiska delen av Ryssland. Uppgifter från
västra Sibirien är osäkra.
Ekologi
Litet stamfly är främst knuten till näringsfattigare, öppna och våta miljöer. I Jylland och vid svenska och norska
västkusten påträffas den främst på ljunghedar med en mosaik av kärrmarker och något örtrikare ytor med rörligt
markvatten. I Dalarna och Norrland är fynden främst från grusiga älvstränder. I norra hälften av Uppland och västra
Västmanland är den påträffad mycket lokalt i rikkärr. Från kusten i östra Blekinge och upp mot Kalmar har den
påträffats i långsträckta, igenväxta vikar med vass och sumpängar. I Skåne är den även påträffad vid något
näringsrikare sjöstränder, men då nästan alltid på sandjord. Sannolikt har arten olika värdväxter i dessa skilda
miljöer, men kunskapen om artens näringsväxter i Norden är obefintlig. I Mellaneuropa är larven påträffad på gul
svärdslilja Iris pseudacorus, men denna uppgift som finns i all litteratur har sannolikt samma källa från första hälften
av 1900-talet. Gul svärdslilja saknas på de flesta områden där litet stamfly är talrik. I Göteborgs skärgård, där arten
tidigare var allmän på igenväxande f.d. utmarksbeten, påträffades den ofta sittande helt nykläckt på blommande
gullris Solidago virgaurea. Vid ett tillfälle påträffades en hona i parning som ännu hade mjuka, nyligen uppumpade
vingar på denna växt. Dock kan larven även ha livnärt sig av omgivande gräsarter. Fjärilarnas flygperiod infaller från
slutet av juli till mitten av augusti i södra Sverige, något senare i mellersta och norra Sverige. Den kan påträffas fram
till början av september. De är nattaktiva och flitiga blombesökare, längs stränder särskilt på olika ärtväxter. De
lockas även till UV-ljus och jäst fruktsaft.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Artens främsta livsmiljö i Västsverige är trädlösa marker med en mosaik av ljunghed, kärr, klippmarker och
strandängar. Denna miljö som skapats genom långvarigt utmarksbete är på väg att försvinna genom en snabb
återbeskogning av alla områden med bruten beteshävd. Hotet är likartat det för ett antal fjärilsarter knutna till ljung
Calluna vulgaris i öppna, trädlösa miljöer. Hotbilden i övriga Sverige är oklar. Det är dock sannolikt att den i miljöer
längs älvstränder missgynnas av vattenregleringar som förhindrar naturliga störningar vid islossning och
översvämning vintertid, vilka fenomen är nödvändiga för att vidmakthålla öppna strandmiljöer.
Åtgärder
För arter knutna till öppna ljunghedar och andra småmiljöer i ett öppet trädlöst landskap är det viktigt att
utmarksbete fortsatt vidmakthålls. På de flesta områden där sådant bete ännu sker, utgörs betesdjuren av får.
Fårbete sker vanligen utan avbrott under hela den snöfria delen av året, vilket leder till en utarmning av
nektarresurserna för fjärilar. För litet stamfly verkar förekomsten av blommande örter vara viktig och arten är sällan
talrik där enda nektarresursen utgörs av blommande ljung. Artens miljökrav och näringsväxter bör närmare
undersökas.
Övrigt
Mats Lindeborg har bidragit med värdefull information inför författandet av artfaktabladet.
Litteratur
Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Oslo.
Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas
utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.
Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.
Knaben, N. 1956. On the occurrence of the Apamea Tr. (Hydroecia auct.) species in Norway (Lep. Noct.). Norsk Ent.
Tidsskr. Bd. X (1): 48-62.
Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.
Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.
Zilli, A., Ronkay, L. & Fibiger, M. 2005. Noctuidae Europaea vol. 8. Apameini. Entomological Press, Sorø.
Författare
Claes U. Eliasson 2010.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
