ROM
EN STADS HISTORIA
eskil fagerström
histor isk a medi a
Historiska Media
Box 1206
221 05 Lund
[email protected]
www.historiskamedia.se
© Historiska Media och författaren 2017
Faktagranskning: Allan Klynne och Linda Fagerström
Sättning: Aina Larsson, Sättaren i Ängelholm
Omslag: Ingrediensen AB
Omslagsbild framsida: Via dei Fori Imperiali och Colosseum
Foto: A. Mazurkevich/Shutterstock.com
Omslagsbild baksida: Nervas forum och Torre dei Conti
Foto: Luxerendering/Shutterstock.com
Tryck: ScandBook, Falun 2017
Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9
ISBN: 978-91-7545-377-4
Innehåll
Förord7
DEL I
Kungatid och republik
1 Grundandet och de sju kungarna
2 Republikens Rom
3 Inbördeskrig, maktkamp och diktatur
11
21
31
DEL II
Kejsarnas Rom
4 Dagligt liv i antikens största stad
5 Kejsar Augustus urbana program
6 Lidande, död och skådespel
43
52
61
DEL III
Kristendomens huvudstad
7 Konstantin den store
71
8 Kyrkobyggaren Gregorius
83
9 Pilgrimsindustrin92
10 Den civila staden
103
11 Upprorsmakare och helgon
114
DEL IV
Renässans och barock
12 Renässans och dekadens
13 I motreformationens grepp
5
125
140
14 Barockens känslostormar
15 Drottning Kristina
150
162
DEL V
Skymningsåren
16 Nostalgi och antiksvärmeri
17 Kyrkostatens nedgång och fall
171
185
DEL VI
Den unga och gamla huvudstaden
18 Den unga huvudstadens växtvärk
19 Stadsskövlaren Mussolini
20 Andra världskrigets mörka år
203
217
227
DEL VII
Efterkrigstiden
21 Rekordår, modernisering
och urbanisering
22 Terrorism och radikalism
23 Europas mest svårstyrda stad
245
259
268
Efterord283
Tack287
Litteratur i urval
289
Bildkällor297
Personregister299
Förord
Det är en klar, småkylig dag i början av december och jag korsar
Piazza Venezia. Bussar skramlar förbi och starflockarna svirrar i luftrummet. Himlen är hög och klar och det luktar rostade kastanjer och
dieselavgaser.
Piazza Venezia tillhör rakt inte mina favoritplatser i staden, men
det är en utmärkt utgångspunkt för den enastående resa genom tider
och epoker som berättelsen om Roms historia erbjuder. Åtminstone
om man tillfälligtvis kan stänga ute det öronbedövande dånet från
trafiken.
Rakt framför mig skimrar marmorn i det benvita monumentet över
Italiens första kung Viktor Emanuel II, en monstruös koloss till fäderneslandets ära som färdigställdes 1911. Till höger ligger Palazzo Venezia, i århundraden republiken Venedigs ambassad. Den lilla balkongen
en bit upp på fasaden når man via det som en gång i tiden var Benito
Mussolinis arbetsrum. Det var från den balkongen han talade till massorna. Därifrån vinkade han och Adolf Hitler till romarna 1938, och
det var från den balkongen han i juni 1940 meddelade att Italien gått
med i andra världskriget. Jublet var öronbedövande.
Till vänster om Viktor Emanuel-monumentet, Il Vittoriano, börjar paradgatan som döptes till Via dell’Impero. För att anlägga den –
och för att ge den en lämplig inramning – skövlades en hel medeltida
stadsdel under 1920-talet. Fram i ljuset lyftes istället lämningarna av
de romerska kejsarnas forum: Nervas, Trajanus, Caesars och Augustus storslagna torg och så naturligtvis Colosseum, längst bort i fonden.
Konstigt bara att imperiets aveny krävde att större delen av de nyss fri7
ROM – En stads historia
lagda antika lämningarna samtidigt begravdes under grus och asfalt.
Nu vilar hemligheterna där nere igen under tonvis med schaktmassor.
Trajanuskolonnen står däremot kvar där den stått i 2 000 år, något
längre till vänster. Utsidan berättar om Trajanus fälttåg mot de dakiska
folken. Inuti kolonnen finns en smal spiraltrappa, och när medeltida
pilgrimer kom till stan var det ett populärt nöje att kliva uppför trappan och skaffa sig överblick. Biljett köpte man av de munkar som disponerade kolonnen.
Till höger om Il Vittoriano skymtar lite grönska. Det är Capitolium,
centrum för Roms styre sedan åtminstone 2 500 år. Torget framför
borgmästarens palats formgavs av Michelangelo och ramar in antikens
enda fullt bevarade ryttarstaty i brons. I kyrkan intill, Santa Maria in
Aracoeli, finns reliker från kejsar Konstantin den stores mor Helena
och en undergörande träskulptur.
Under kyrkan ligger antika fundament. Här låg en gång ett tempel
helgat åt Juno, Jupiters maka. Kulten här gällde en särskilt aspekt av
gudinnan, Juno Moneta, en gudom som bland annat skyddade valutor
och mynt. Vägg i vägg fanns stadens allra första myntverk och därför
kallades också de mynt som präglades här moneta på italienska, därav
roten till orden money och mynt.
Det är en mycket romersk upplevelse att stå där och låta lagren av
historia skölja över en, vrida på historiekikarens fokusring och låta
skärpan vandra från sekel till sekel, tidevarv efter tidevarv av fest,
mystik, död, skönhet, förtryck, uppror, upplysning och fanatism.
Därmed inte sagt att det är enkelt. I biblioteket Rom står inte böckerna i rader. Snarare ligger de huller om buller i vildvuxna travar. Ofta
är varannan sida utriven i volymerna. Eller så har någon haft oskicket
att klottra böckerna fulla av sin tids viktigheter vilket gör att den
ursprungliga texten bara är halvt synlig.
Den här boken är ett försök att ge läsaren hjälp att navigera i detta
gigantiska, stökiga bibliotek som staden Rom utgör. Rom. En stads
hi­storia guidar dig genom 3 000 år av historia och berättar om de
krafter, människor och idéer som format en av världens stora städer.
8
Förord
DEL I
Kungatid
och republik
9
1
Grundandet och de sju kungarna
1000 f.Kr.–350 f.Kr.
Allt började med den stora floden. När Tibern når Rom, endast ett
par mil från sitt utlopp i Tyrrenska havet, har den flutit drygt 40 mil
från sina källor i regionen Emilia–Romagna i norr och förenats med
sina bifloder Pallia, Nera och Aniene längs vägen.
Redan under järnåldern var floden viktig som transport- och handelsled, men den utgjorde också en gräns. Norr om floden låg etruskernas områden, söderut fanns latinernas land. Latinerna var ett av
flera indoeuropeiska folk som vandrade ner norrifrån runt 1200 före
vår tideräknings början och vars järnålderskultur gradvis etablerade
sig på den italienska halvön. Deras äldsta kända bosättningar låg i
trakten av Albanobergen söder om dagens Rom.
I denna trakt fanns också deras viktigaste helgedom, templet helgat åt Jupiter Latiaris. De första latinska byarna låg alla på höjder.
Kullar var lättare att försvara och gjorde också befolkningen mindre
utsatt för den malaria som härjade i de lågt belägna träskmarkerna
mellan bergen och havet. Latinerna var boskapsskötare och praktiserade transumanza, en säsongsstyrd flyttning av boskap från höglänta till låglänta betesmarker som skulle leva kvar under de kommande 3 000 åren.
Tibern var bred och ström och svämmade regelbundet över. Några
broar fanns inte än. Däremot fanns ställen där floden var så grund att
det gick att vada över den till fots. Ett av dessa vad låg ungefär 2,5 mil
11
ROM – En stads historia
från havet, nedströms en stor klippa mitt i flodfåran. Detta vadställe
kom att avgöra staden Roms placering.
Där löpte nämligen flera vägar samman. Från saltbäddarna vid
havet fraktades salt, sale, inåt landet och uppströms – därav namnet
Via Salaria, som vägen ännu heter. Vid vadet korsades Via Salaria av
en nord–sydlig väg som utgjorde länken mellan etruskerna i norr och
de grekiska kolonierna kring nuvarande Neapel.
Bägge dessa civilisationer var långt mer avancerade än latinernas
enkla herde- och bondesamhälle. Etruskerna hade ett eget skriftspråk
och ett intrikat sätt att begrava sina döda i praktfulla nekropoler och
de var skickliga i byggnadskonst, hantverk och stadsplanering. De grekiska kolonierna i söder stod i tät kontakt med sitt moderlands högkultur med dess filosofiska, konstnärliga och politiska landvinningar.
Nära vadstället och korsvägen fanns ett öppet område med låglänta
strandängar. Där etablerades tidigt – sannolikt före själva grundandet av staden Rom – en marknadsplats, Forum Boarium. Förmodligen fanns det också ett ”Rom” före Rom – åtminstone har arkeologer
påträffat spår av bronsåldershyddor på kullarna nära Forum Boarium,
liksom på den närbelägna kullen Capitolium.
När latinerna uppförde sina första hyddor i Rom någon gång under
1000-talet f.Kr. följde de sin vana att anlägga sina boplatser på höjder.
De valde kullen Mons Palatinus, eller Palatinen, närmare bestämt den
västra delen av höjden som låg närmast både marknaden, vadstället
och landsvägarna. Nybyggarnas bostäder var enklast möjliga: de var
byggda av stockar, lerklining och hade vasstak.
Latinerna var i första hand boskapsskötare, men den nya bosättningens läge vid korsvägen och vadstället förde med sig att de första
romarna fick kontakt både med folk från andra delar av den italiens­ka
halvön och från resten av medelhavsområdet. I korsvägen möttes fenicier, etrusker, greker, kartager och många andra folk. Det är inte fel
att säga att den inkluderande och kosmopolitiska karaktären – ett
av Roms särdrag under hela antiken – existerade från stadens allra
förs­ta tid. Däremot imponerade nog inte hyddorna på Palatinen särskilt mycket på de långväga resenärerna.
12
Grundandet och de sju kungarna
Stadens allra äldsta tid är av naturliga skäl höljd i visst dunkel.
Latins­ka gravar från denna era har visserligen återfunnits, bland annat
på Forum Romanum och på Esquilinen. Men eftersom staden byggts
och raserats och byggts upp igen under de årtusenden som passerat
sedan dess har de flesta spår av denna tid gått förlorade.
Särskilt förödande för de arkeologiska lämningarna från denna
äldsta tid var den ohejdade byggboom som tog vid när Rom blivit
Italiens huvudstad 1870. Då bebyggdes i stor hast de områden som en
gång legat omedelbart utanför den tidigaste stadens gränser, just där
de äldsta begravningsplatserna fanns. En del föremål togs om hand,
men åtskilligt förstördes eller dokumenterades slarvigt och värdefull
kunskap gick därmed förlorad för alltid. Förlusterna uppvägs dock
till viss del av fynd från de gravar på Forum Romanum som med stor
skicklighet grävdes ut av den arkeologiske pionjären Giacomo Boni
åren 1902–1905. I dem återfanns bronssmycken, keramik, pärlor av
glas och bärnsten och livsmedel.
Hur komplicerad arkeologin för Roms äldsta sekel är framgår bland
annat av de utgrävningar som den svenske arkeologen Einar Gjerstad
gjorde på Forum Romanum under 1950-talet. Hans team arbetade sig
systematiskt ner genom ett sex meter djupt schakt. När de nådde den
ursprungliga marknivån kunde de räkna till 27 olika lager, en svårläst
stapel av årtusenden av byggande, bränder, översvämningar, plundringar och förfall. Vår kunskap om den tidiga latinska kulturen bygger därför framför allt på arkeologiska undersökningar gjorda i andra
delar av regionen Lazio.
Frågan är dock vad som egentligen står att finna av det äldsta Rom.
Det är viktigt att hålla i minnet att Rom under sina första trevande
sekel inte alls hade den status och storhet som vi idag förknippar med
staden. Den lilla bosättningen på kullen var en lantlig by i mängden,
inte mer. De gravfynd som trots allt har gjorts här är inte anmärkningsvärda – särskilt inte om de jämförs med samtida fynd från andra
håll i Italien och Grekland.
De flesta byggnaderna var låga, runda hyddor. I deras mitt fanns
en härd, vars rök letade sig ut genom en öppning i det koniska taket.
13
ROM – En stads historia
Kanske fanns det en enkel vall eller palissad kring hyddorna uppe på
Palatinen, som kunde skydda folk och boskap under nätterna. Också
stadens första historia var förmodligen tämligen blygsam, och episoder
som senare tiders historieskrivare framställt som dramatiska fälttåg
under stora konungars ledning handlade snarare om improviserade
rövarräder till grannbyarna.
Icke desto mindre etablerades redan under äldsta tid flera av den
framtida stadens viktigaste fysiska kännetecken. Det gällde till exempel torgområdet Forum Romanum, centrum för Roms offentliga liv,
som växte fram längst stråket Via Sacra. Till den äldsta staden hörde
även vägen från Forum Boarium, upp mellan Palatinen och grannkullen Capitolium och vidare upp mot begravningsplatserna på Quirinalen. Längs med Via Sacra hölls religiösa fester. Vägen hade en viktig
roll i tydandet av järtecken och spådomar och den blev med tiden den
självklara rutten för de segrande romerska fältherrarnas triumftåg.
Under 700-talet f.Kr. tog bebyggelsen i Rom flera utvecklingssprång.
Jordbruket ökade i omfattning och vin och oliver började odlas. Från
den här tiden finns också spår av ökad specialisering av hantverken, till
exempel drejad keramik, och i gravarna göms lyxvaror från Etrurien,
Grekland och Främre Orienten. Roms befolkning kunde räknas till
ett par tusen invånare, och staden började få en välmående överklass.
Staden ingick i ett internationellt, kosmopolitiskt handelssystem där
grekiskt, etruskiskt, puniskt och romerskt blandades.
Från 500-talet f.Kr. finns det säkra belägg för många typiskt
romerska företeelser, både i form av kulturella särdrag och i lämningarna efter större byggnader byggda efter grekisk förebild. Det gäller till
exempel vestalernas runda tempel på Forum Romanum, vars utformning har sina rötter i de ursprungliga hyddorna med en härd i mitten
och ett rökutsläpp högst uppe i taket. En annan konstant i Roms antika
historia som gjorde entré vid denna tid var det enorma Jupitertemplet
på Capitolium, byggt efter etruskisk förebild.
Med hjälp av etruskisk ingenjörskonst anlades även avrinningskanalen Cloaca Maxima som dränerade det låglänta Forum Romanum,
dalen mellan Palatinen och Capitolium och Forum Boarium, vilket
14
