Hundaggressivitet som problembeteende
och metoder för träning
Aggression här definierad som ”ett passande eller opassande hot eller utmaning som till
slut utlöser kamp eller undvikande.” (Karen Overall)
Med aggression menar jag såväl hotbeteenden såsom utfall i koppel, som angrepp och
slagsmål. I denna text avses aggression mellan främmande hundar.
Varför blir hunden hundaggressiv?
Det finns många anledningar till att hundar blir hundaggressiva. Det kan handla om att
hunden har fysiska åkommor som ger smärta, vilket kan leda till aggression.
Många hundar upplever frustration i att vara kopplade, och inte kunna fly eller röra sig
framåt, och denna, som annan frustration, kan leda till utfall.
Det kan vara hundar som bär på dåliga erfarenheter; rädsla, kanske blivit oprovocerat
attackerade av främmande hundar (och på så sätt lärt sig att anfall är bästa försvar).
Eller hundar med dåligt självförtroende/status som ”behöver” hävda sig i möten med
främmande hundar. Dessa hundar har oftast inga problem med hundar de känner. Denna
aggression är till viss del hormonellt betingad med höga halter av könshormoner av
betydelse, där den bakomliggande aveln spelar stor roll.
Territoriell aggression, där hunden vill försvara sin ägare eller sitt revir, förekommer kanske
mer hos andra hundtyper.
Mycken hundaggressivitet kan också härledas tillbaka till flera av de nämnda orsakerna.
Även vad vi människor, medvetet eller omedvetet förmedlar, spelar roll. Klarar vi människor
inte av att hantera hundmöten, på ett för hunden bra sätt, kan det ge hunden signaler om
att den själv behöver ta hand om situationerna.
Hundar som har en hög aktivitetsnivå, eller är stresskänsliga, verkar lättare utveckla
hundaggressivitet. De har ofta en låg retningströskel för att starta ett utfall, och svårt att
varva ned efteråt.
Är hundaggressivitet onormalt beteende?
Nej. Vi behöver ha i bakhuvudet att hos vilda hunddjur såsom varg, existerar detta beteende.
Kollisioner mellan okända individer leder ofta till att ena parten dödas. En av de vanligaste
naturliga dödsorsakerna hos vilda vargar lär just vara att bli dödad av främmande varg. Likväl
behöver det inte vara så. En ensamt strövande varg kan också bli upptagen i en främmande
vargfamilj.
Hundaggressivitet behöver alltså inte vara något onaturligt hos hunden, men ställer likväl till
med problem för ägare och omgivning.
Sätt upp realistiska mål!
Det är bra om man sätter upp sina mål klart och tydligt för sig. Ett lämpligt mål, tycker jag är
att lära hunden att uppföra sig väl med andra hundar inom en viss radie, vid möten och
andra situationer som innebär att hundar är nära som till exempel vid träning. Ha inte
orealistiska mål, kräv inte att din hund ska tycka om främmande hundar den möter. Att
uppföra sig innebär inte att man måste tycka om, och likväl som du själv inte tycker om alla
främmande du möter, bör du inte heller kräva det av hunden.
Träningen
Innan träningen påbörjas, är det av stor vikt att utreda bakgrunden till hundens problem. En
veterinärundersökning kan fastställa eller utesluta smärta som bakomliggande orsak. En
hund som på grund av smärta uppvisar hundaggression, måste tränas annorlunda än en
hund som är rädd för andra hundar.
När träningen väl påbörjats, bör man undvika att hamna i situationer där hunden känner sig
manad att uppvisa aggressivitet. Det kan innebära att man måste lägga om sina promenader,
kanske gå ut andra tider eller på andra ställen. Varje gång som hunden gör ett utfall,
kommer den att underhålla sitt beteende, samtidigt som den övar sig i det.
De flesta av de bull&terrier-hundar som går kurs hos mig för att bli hjälpta med hundens
uppvisade hundaggression, har en mycket osäker hund med dåliga erfarenheter eller en
hund som är mycket maskulin och utmanande (status).
I träning av dessa hundar i grupp utgår jag ifrån utsläckning, motbetingning, positiv
förstärkning (belöning), och tillvänjning i de proportioner som behövs. Nedan följer en
förklaring av de olika begreppen.
Utsläckning innebär kort att ett beteende (hundaggressivitet t.ex.) kommer att avta då det
inte längre ledet till en för hunden positiv konsekvens. Det förutsätter givetvis att man kan
avlägsna det hunden upplever som förstärkare.
Motbetingning innebär att man lär in ett mer behagligt beteende när den retning som
utlöser beteendet presenteras. T.ex. lära in att sitta lugn då hunden ser en annan hund nära.
Svårighetsgraden måste ökas gradvis.
Positiv förstärkning innebär i många fall kort och gott belöning. Vi belönar hunden för det
önskade beteendet, vilket innebär att chansen för att hunden utför det önskade beteendet
igen ökar. Det önskade beteendet kan t.ex. vara att hunden sitter lugnt och avslappnat även
då den ser andra hundar nära. Vad som är nära beror givetvis på hund och situation. Detta
brukar ge effekt, eftersom det önskade beteendet inte är förenligt med problembeteendet
(sitta lugnt kontra utfall). Träningen kan påbörjas med belöning så fort hunden tittar på en
annan hund.
Tillvänjning innebär att man gör hunden mindre känslig för en retning (retningen kan vara
att en hund är nära) genom att gradvis exponera den för retningen. Oftast kombinerar man
träningen med motbetingning, genom att som exempel först lära hunden att koncentrera sig
på sin förare då andra hundar är i närheten, och sedan gradvis öka närheten till hundarna.
All träning av hundaggressiva hundar måste kombineras med lydnadsträning. Ju mer lyhörda
hund och förare kan bli inför varandra, desto bättre kan de hantera olika uppkomna
situationer.
Förstärkning
Oavsett vad som har startat processen till hundaggressivitet, behöver hunden förstärkning
för att fortsätta med sitt beteende. Beteendet måste löna sig för hunden. Den rädda hunden
kanske lyckas mota bort mötande hundar genom att visa ett överdrivet avståndsökande
kroppsspråk. Kort sagt, så länge hundens beteende förstärks kommer beteendet att öka i
frekvens, men om det inte lönar sig för hunden, kommer det så småningom att utsläckas.
Svårigheten är, att det i vissa fall kan vara väldigt svårt för oss människor att få kontroll över
de förstärkare som betingar hundens beteende.
Problemet med hundmöten är att den hundaggressiva hunden nästan alltid kan få
förstärkning vid ett utfall, vare sig hundens önskan är att komma närmre den andra hunden
eller att den andra hunden ska försvinna. Den rädda hunden upplever att utfallet gav
resultat då den främmande hunden gått förbi och avlägsnar sig, och den utmanande hunden
upplever tillfredställelse då den mötande hunden närmar sig.
Förebyggande åtgärder
Se till att valpen och unghunden enbart får positiva erfarenheter av andra hundar. Då får
den möjlighet att utveckla sitt språk, och kan bättre tackla enskilda traumatiska konflikter då
den blivit äldre, utan att skapa bestående men. Socialisering kan också användas för att
träna rädda hundar, i syfte att ”visa” hunden att samvaro med andra hundar inte behöver
vara farlig.
Passivitetsträning, se till att hunden lär sig att slappna av även då andra hundar är
närvarande. Lär dig hur du kan hjälpa din hund att varva ned.
Lär dig hundens lugnande signaler, hur du utnyttjar dem, och framför allt, belöna alltid då
din hund använder dem då andra hundar är närvarande. Kommunikationen fungerar som
mellan alla individer, alltid bäst då de känner varandra, men med vår hjälp kan hunden
utveckla sitt användande av lugnande signaler.
En annan bra åtgärd som är bra att ta till vid situationer vi inte är beredda på, är avledning,
som kan ske i form av att man lockar hunden till sig med godis eller leksak.
Sammanfattning
Det går inte att på detta sätt på en hundkurs ”bota” all hundaggressivitet. Och dessa
metoder passar säkerligen inte alla hundar. Träningen är en lång och krävande process, som
kräver mycket medvetet handlande i alla situationer.
Hundaggressivitet är i de flesta fall inget onormalt beteende för hunden, men både
opassande och obehagligt för människor och utsatta hundar. Det viktigaste i dessa
sammanhang är att vi som hundägare vidtar alla möjliga åtgärder för att undvika att hundar
och människor blir lidande!
Referenser
Grönberger, Maud: Kontakt och kommunikation. Svenska Herdeskolan, Genarp.
Hallgren, Anders: Problemhund och hundproblem. ICA Bokförlag, Västerås, 2000
Hallgren, Anders: Uppslagsbok i hundpsykologi. ICA Bokförlag, Västerås, 2001
Iden, Maj-Brit: Aggression mot hundar av samma kön. Publicerad i Canis 4/2002
Johannessen, Nils A: Kommunikation, konflikter och aggression. Publicerad i Canis 4/2002
Koste, Cecilie: Extinction. Publicerad i Canis 2/2001
Rugaas, Turid: I samspråk med hunden – lugnande signaler. Hundens Förlag.
