Utkast 1 (04-04-02) /HO
ENTER artikel 1, om utvidgningen
Finnes: fyra friheter
Statsministern beskriver i nedsättande ordalag en av de fyra hörnstenarna i det europeiska
samarbetet som ”social turism”. Ett uttalande som inte gått obemärkt förbi. Orsakerna till de
häftiga reaktionerna är att vår regeringschefs slarviga ordval sätter fingret på Europas verkligt
ömma punkt: förändring medför att den rådande ordningen rubbas. Det ogillas. Av
medborgarna och av de politiker som måste ta ansvar. Men utan förändring blir det
stagnation, en dyrköpt läxa för många ekonomier i Europa.
Det kan vara på sin plats att påminna om att den Europeiska unionens själva fundament är de
fyra friheterna; fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Samarbetet utgår från
fyra friheter – inte från fyra regleringar. Inte fyra lagar. Utan friheter.
Frihet är avsaknad av hinder. Att friheten skall vara lika för alla som överordnat mål för en
politisk union är en oerhörd framgång för det öppna samhället, där var och en har rätten att bli
sin egen lyckas smed. Gränshinder rivs på fler och fler områden, med ökad frihet att resa,
studera, söka arbete och starta företag som omedelbart påverkar människors vardag. Smått
revolutionerande, givet Europas historiska arv av krig, förtryck och nationalistiska övertoner
både inom handels- och utrikespolitiken.
Det är inte de vackra formuleringarna i traktaten utan deras betydelse för den enskildes
möjligheter som är den stora vinsten med samarbetet i Europa. Men med vinsterna följer en
ny värld. Gamla föreställningar och nationella särdrag utmanas. En naturlig känsla av
osäkerhet inför framtiden förväxlas med rädsla. Det nya blir ett hot.
Det kan inte komma som en överraskning för samme statsminister som undertecknande
utvidgningsfördraget i Aten att ett välkomnande av tio nya medlemsländer medför oerhörda
utmaningar för hela vår kontinent. Att då dra i nödbromsen när de nya medlemmarna redan
står på perrongen och håller på att kliva ombord är inte bara politiskt oansvarigt. Det är
omoraliskt.
Att förvägra invånarna i de nya EU-länderna deras grundläggande, och fördragsbestämda,
rättigheter att få de bästa möjliga förutsättningarna att lyfta sina länder ur misär och fattigdom
genom marknadsekonomi och handel med omvärlden av rädsla för vilka konsekvenser detta
får för våra inhemska omfördelningssystem och vad det innebär för fackföreningarnas makt är
kortsynt och är ett hårt slag mot den bräckliga europeiska identitet som så sakteliga börjar få
fäste bland det svenska folket.
Målet med de fyra friheterna är att konkurrens och möjligheter skall vara viktigare än
handelshinder och stängda gränser. Europeisk tillväxt är inget nollsummespel, där ett lands
ekonomiska utveckling är beroende av att något annat blir fattigare. Alla europeiska
ekonomier kan lyfta sig tillsammans, inte på varandras bekostnad.
Ett enat och helt Europa är en händelse av så historisk storhet att det nästan är svårt att
överblicka. Genom att inlemma de forna fienderna i östdiktaturerna med det fria Västeuropa
sluts den klyfta som under hela förra seklet präglade vår värld. Att denna fantastiska framgång
skall bromsas upp av samma sorts nationalistiska hänsyn som det europeiska samarbetet en
gång påbörjades för att motarbeta är ett misslyckande.
Utvidgningen kommer inte att bli någon söndagspromenad. Omställningen till fungerande
marknadsekonomi kombinerat med insikten att de är det nya Europas fattigfolk kommer att
ställa de nya medlemsländernas samhällen på hårda prov. Deras unga och välutbildade
kommer att lockas av de öppna gränsernas möjligheter. De sociala problemen stannar alltid
hemma. Utvidgningen är bara början på en lång och mödosam omställning.
Sverige, som ett nytt medlemsland i Europeiska unionen, har ett ansvar att värna
Europatanken. Om samarbetet skall ha någon framtid måste det präglas av förståelse för att
förändringar kräver ömsesidig respekt och att alla skall ha samma förutsättningar till ett bättre
liv.
