Samhällets stöd till
personer med
dövblindhet
En lagöversikt med fokus på personer med
dövblindhet framtagen av Nationellt Kunskapscenter
för Dövblindfrågor och Dövblindteamet i Stockholm.
Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor
Svärdvägen 21, Box 570, 18215 Danderyd
Tel: 08-753 59 40, Fax: 08-650 64 68
[email protected]
Dövblindteamet i Stockholm
Norrtullsgatan 14, 113 45 Stockholm
Tel: 08-690 60 73, Fax: 08-690 59 02
Texttelefon:
08-690
60MED97DÖVBLINDHET, SID 1
SAMMHÄLLETS
STÖD TILL
PERSONER
Innehållsförteckning
Inledning
4
Nordisk definition av dövblindhet
5
Grundläggande principer för handikappolitiken
6
Lagen om särskilt stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS
7
Assistansersättning från Försäkringskassan
12
Fler argument som stödjer behovet av insatser
16
Tips och råd för att öka kunskapen hos handläggare
21
Domar
22
Bilagor:
Exempel psykologutlåtande
Socialstyrelsen, yttrande angående ledsagarservice
Exempel läkarintyg
Exempel på bilaga till länsrätten
Manual för funktionell bedömning - ett exempel
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
2
Inledning
Det här materialet syftar till att ge ökad kunskap om hur det är att leva med dövblindhet
och hur behovet av stöd och insatser kan se ut. Vår erfarenhet visar att de som beslutar om
insatser har mycket svårt att förstå innebörden av en kombinerad förlust av syn och hörsel
och att det därmed blir svårt att få adekvat stöd. Olikheterna vid bedömning av rätten till
insatser är stora, vilket medför rättsosäkerhet för den enskilde. I en kommun kan det vara
självklart att ge stöd, medan det i andra kommuner är omöjligt att få stöd, trots att det rör sig
om funktionsnedsättningar som är likvärdiga. Det mest frapperande exempel, vi stött på, är en
man som flyttat från en kommun till en annan. I den första kommunen hade han 20 timmar
assistans. I nästa kommun ansågs mannen inte ens tillhöra personkretsen. Sådana olikheter
borde inte finnas i ett rättssamhälle.
Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor har tillsammans med FSDB, Föreningen Sveriges dövblinda initierat en undersökning, som genomförts av HANDU, om hur personer med
dövblindhet anser sig få stöd från samhället. Resultatet av undersökningen stödjer ovanstående påstående. Den visar också att personer med dövblindhet har dåliga kunskaper om sina
rättigheter och de känner inte hellre till den överklagningsrätt som finns.
Ledningsgrupp för detta projekt har varit Margaretha Ohlsson och Camilla Falkegård, kuratorer vid Dövblindteamet i Stockholm samt Lena Hammarstedt, verksamhetschef, Nationellt
Kunskapscenter för Dövblindfrågor. Materialet har processats under ett tvådagarsseminarium
där Leif Jeppsson, jurist hos SRF, Helene Engh, kurator i Region Skånes Dövblindteam, Cecilia
Joge Johansson, kurator Mo Gårds Folkhögskola och Kerstin Möller forskare från Örebro
Universitet deltog. Kristina Eriksson, ögonläkare och Claes Möller professor i Audiologi samt
Bo Ahlner , specialistläkare i Audiologi och ÖNH-sjukdomar, har bistått med läkarintyg. Bo
Ahlner arbetar också som läkare åt Försäkringskassan och har stor erfarenhet av hur intyg
ska skrivas för att ge FK bra upplysningar. Bo Ahlners avkodade intyg finns med i materialet.
Matthias Ehn, psykolog vid Dövblindteamet i Stockholm har bidragit med ett material om vad
som händer när man befinner sig i en omställningsprocess. Gunneli Johansson, synpedagog,
Stockholmsteamet, har gjort en mall för funktionell bedömning (bil.)
Kompendiet innehåller argument från förarbeten till lagstiftning och regelverk som kan användas som stöd för de rättigheter som personer med dövblindhet bör ha rätt till i vissa situationer. Vi har också exemplifierat vad som kan sägas vara dövblindspecifikt och hur man kan
förklara begrepp som kommunikation, information, isolering och liknande svårigheter som
lagen är till för att överbrygga. Det vill säga viktiga faktorer där personer med dövblindhet
behöver ett särskilt utformat stöd och personal med särskilda kunskaper för att kunna delta
i samhällslivet på samma villkor som alla andra.
Materialet innehåller också exempel på hur man kan gå tillväga när man kartlägger behov samt
viktiga saker som man bör inhämta när man gör individuella planer. Vi vill poängtera att allt
sådant arbete sker utifrån varje enskild individ.
Det är vår förhoppning att materialet ska vara till hjälp och nytta för er som hjälper personer
med dövblindhet att söka insatser samt bidra till att ni som är biståndsbedömare bättre ska
förstå problematiken med funktionsnedsättningen dövblindhet, som är en egen funktionsnedsättning där 1+1 blir väldigt mycket mer än 2.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
3
Nordisk definition av dövblindhet
Det finns sedan maj 2007 en ny nordisk definition av dövblindhet. Definitionen har ICF som
grund. (Antagen av Ledarforum i maj 2007.)
Dövblindhet är ett särskilt funktionshinder.
Dövblindhet är en kombination av funktionsnedsättningarna syn och hörsel. Det
begränsar en persons aktiviteter och inskränker full delaktighet i sådan grad att
samhället behöver underlätta med specifika serviceinsatser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska lösningar.
Kommentarer avsedda att förtydliga definitionen.
1.
Syn och hörsel är centrala för att kunna ta emot information. Nedsättning av dessa
funktioner, som bär information på håll, innebär därför att behovet av att använda
sinnen som är begränsade till information inom räckhåll (taktil, kinestetisk, haptisk
perception, smak och lukt) samt minne och slutledningsförmåga ökar.
2.
Behovet av specifik miljöanpassning och service beror på
• Tidpunkten när dövblindheten började i förhållande till kommunikativ utveckling
och när språk utvecklas.
• Graden av syn- och hörselnedsättning, om de är kombinerade med andra funktionsnedsättningar och om de är stabila eller fortskridande.
3.
En person med dövblindhet kan ha mer funktionshinder i en aktivitet och mindre i
en annan. Därför måste varje aktivitet och delaktighet bedömas var för sig.Variation
av funktionstillståndet inom varje enskild aktivitet, och deltagande i dessa, påverkas
även av miljömässiga och av individuella personliga faktorer.
4.
Dövblindhet orsakar varierande behov av medskapande förändringar, i alla aktiviteter och i synnerhet för
– alla former av information
– socialt samspel och kommunikation
– rumslig orientering och i att röra sig fritt
– vardagssysslor och närliggande och insatskrävande aktiviteter, inklusive att läsa
och skriva
5.
Ett tvärvetenskapligt synsätt, inklusive särskilda kunskaper om dövblindhet, är
nödvändigt när det gäller service och anpassning i miljön.
Ledare inom de fyra nordiska länderna samlas en gång per år till överläggningar. Vid dessa
överläggningar deltar NUD, nordiska ministerrådets utbildningsenhet för dövblindpersonal.
Medskapande betyder att personer med dövblindhet och hans/hennes omgivning är involverad på lika villkor. Det är den sociala omgivningens ansvar att detta sker.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
4
Grundläggande principer för
handikappolitiken
Nationella mål för handikappolitiken
Sedan LSS och LASS infördes har riksdagen fastställt följande nationella mål för handikappolitiken:
•
en samhällsgemenskap med mångfald som grund
•
att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt
delaktiga i samhällslivet, samt
•
jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder
De nationella målen vilar på FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet som grund. Delaktighet, självständighet och inflytande är
ledord och allt stöd ska syfta till att dessa mål kan uppnås.
FN:s Barnkonvention är också ett användbart dokument. I artikel 3 anges att det är barnets
bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.
FN:s standardregler är moraliskt förpliktigande medan konventioner är juridiskt bindande.
Vi har i denna skrift valt att fokusera på personer med dövblindhet vilka kan omfattas av personkrets 3 enligt LSS, den personkrets som ej är diagnosstyrd. I de argument vi har samlat för
att få insatser enligt LSS, har vi mycket utgått från de svårigheter dövblindblivenhet kan medföra. Genom vår samlade erfarenhet vet vi att personer som lever med dövblindblivenhet har
svårt att få insatser enligt LSS, vilket beror på att det finns liten kunskap om konsekvenserna
av dövblindblivenhet i samhället.
En av de viktigaste och också mest användbara insatserna i gällande lagstiftning för personer med dövblindhet är Personlig assistans enligt LSS, Lag (1993:387) om särskilt stöd och
service till vissa funktionshindrade och LASS, Lagen (1993:389) om assistansersättning. Då
kommunikationssvårigheter och informationsbrist utgör en så stor del av funktionshindret,
krävs ett särskilt utformat stöd, där den som ska utföra stödet har särskilda kunskaper om
funktionsnedsättningen och dess konsekvenser. Ledsagarservice enligt LSS, 9 § 3 kan vara aktuellt under förutsättning att kommunen kan ordna insatsen på ett sådant sätt att man klarar
av kommunikationen. Kontaktperson enligt LSS § 9 4 kan också komma i fråga. Samma krav
ställs på kommunikation.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
5
Lagen om särskilt stöd och service
till vissa funktionshindrade, LSS
För att en person skall hänföras till personkretsen i 1 § p 3 LSS krävs att han har ett funktionshinder som är omfattande och varaktigt. Enligt förarbetena till lagen (proposition
1992/93:159) innebär detta att funktionshindret skall ha sådan karaktär eller omfattning att
det starkt påverkar flera viktiga livsområden samtidigt. Exempel på personer med sådana
funktionshinder är människor med uttalade förlamningar, eller svårartade och invalidiserande
effekter av sjukdom som diabetes eller hjärt-lungsjukdomar eller grava syn- och hörselskador.
Vidare krävs enligt LSS att funktionshindret förorsakar betydande svårigheter i den dagliga
livsföringen. Därmed menas enligt förarbetena till LSS att den enskilde inte på egen hand kan
klara vardagssituationer som till exempel hygien, påklädning, mathållning, kommunikation eller
förflyttning inom- och utomhus.
Dessutom krävs att de betydande svårigheterna i den dagliga livsföringen får till följd ett
omfattande behov av stöd eller service. Både kvalitativa och kvantitativa aspekter skall enligt
förarbetena vägas in.
I 5-6 §§ LSS anges övergripande syften och mål för de insatser som omfattas av lagen.
5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällsliver för de personer som anges i 1 § (personkretsen). Målet skall vara att den enskilde får
möjligheter att leva som andra.
6 § Verksamhet enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra
berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
För verksamhet enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd
och god service och omvårdnad skall kunna ges.
I 7 § LSS anges ytterligare krav på insatser enligt lagen. Den enskilde skall genom insatserna
tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de
personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.
I förarbetena till LSS och LASS är det just självbestämmandet och inflytandefrågorna som
anges som viktigaste skälen för att införa personlig assistans. I proposition 1992/93:159 Stöd
och service till vissa funktionshindrade anför föredragande statsrådet:
”Som jag nyss framhållit skall den nya lagens insatser vara utformade så att de stärker den enskildes
möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv. Jag anser att den enskilde kan ges mycket
goda möjligheter till självbestämmande och inflytande över sin egen livssituation om stöd och hjälp
kan lämnas i form av personlig assistans och anordnas på ett sätt som den enskilde finner bäst. Med
personlig assistans kan den enskilde ges frihet att själv bestämma och om i vilka situationer och vid
vilka tillfällen som hjälpen skall ges.”
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
6
Det föredragande statsrådet berörde också den enskildes rätt att välja assistansanordnare.
Handikapputredningen betonar i SOU 1991:64, Handikapp Välfärd Rättvisa, att införandet av
rätt till biträde av personlig assistans skulle leda till ökade möjligheter till självbestämmande
och inflytande.
I den personliga assistentinsatsen ligger också att den enskilde har ett avgörande eller mycket
stort inflytande på vem som anställs som assistent. Den enskilde skall också ha ett stort inflytande över när hjälpen ska ges och kunna bestämma över sin livssituation.
Handikapputredningen såg också att bättre kontinuitet i stödet var ett viktigt motiv för att
införa personlig assistans. I propositionen gavs dock inte kontinuiteten samma betydelse, men
det föredragande statsrådet anger däremot, i likhet med Handikapputredningen, att bättre
möjligheter att få assistans knuten till personen och inte till verksamhet kan öka möjligheterna att samordna det personliga stödet.
Personkretsen för LSS
I 1§ LSS anges vilka som kan omfattas av lagen. Paragrafens första två punkter är diagnosinriktade. Den tredje punkten innehåller ett krav på varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder,
som är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett
omfattande behov av stöd och service.
På sidan 57 (prop.1992/93:159) uttrycker sig statsrådet om svårigheterna att bedöma personkretsen. Han anser det angeläget att bedömningarna görs av personal som har kunskap
om funktionshinder och dess konsekvenser. Han säger också att om det är uppenbart att en
person har ett omfattande stödbehov som är orsakat av ett varaktigt funktionshinder och
medför betydande svårigheter i den dagliga livsföringen bör normalt inte någon särskild utredning om personkretstillhörighet behövas.
Bristen på kunskap hos personal som är handläggare/biståndsbedömare är ett problem. Personer som lever med dövblindhet har ett stort och varaktigt funktionshinder, som dessutom
ofta är progredierande, de har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och ett omfattande behov av stöd, som dessutom ställer speciella krav på dem som ger stödet, för att kunna
vara delaktiga i samhället, ha inflytande och möjlighet till självbestämmande.
I specialmotiveringen till lagen (s.167 ff) finns argument som kan stödja att personer med
dövblindhet tillhör personkretsen. Personer med grava syn- och hörselskador nämns åter,
samt att för människor med flera funktionshinder måste den samlade effekten bedömas. Flera funktionshinder kan tillsammans förorsaka betydande svårigheter i vardagen. Vidare finns
skrivningar att en bedömning av en persons behov av stöd eller service skall ske utifrån en
sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer.
För personer med dövblindhet kan ofta sociala och psykologiska faktorer ha ett stort inflytande på personens välbefinnande. Situationen påverkas givetvis av brist på kommunikation och
information, som inte sällan innebär isolering, som i sin tur kan ge upphov till depression.
I specialmotiveringen understryks åter att ”Beslut om personkretstillhörighet inte fattas särskilt utan ska vara en del av beslutat av insatser”.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
7
Argument i propositionen 1992/93:159 som stödjer att
personer med dövblindhet tillhör personkretsen
Det föredragande statsrådet anger på sidan 55 i beskrivningen på vad som anses vara ett stort
och varaktigt funktionshinder att:
”(…) det ska ha sådan karaktär och omfattning att det starkt påverkar flera livsviktiga livsområden
samtidigt, t ex boende, fritid, eller behov av habilitering eller rehabilitering. Det gäller till exempel om
en person till följd av funktionshinder dagligen är mycket beroende av hjälpmedel eller har återkommande behov av en annan persons hjälp för den dagliga livsföringen i boendet, i utbildningssituationen, på arbetet, på fritiden eller för att förflytta sig, för att meddela sig med andra eller för att ta
emot information.”
”Exempel på personer med sådana funktionshinder kan vara människor med uttalade rörelsehinder,
med grava syn- och hörselskador, eller med svårartade effekter av (…)”
Under punkten betydande svårigheter i den dagliga livsföringen (s 56) finns också stöd för att
personer med dövblindhet skall erhålla insatser enligt LSS.
”Andra svårigheter kan vara att kommunicera med andra. Det gäller både att ta emot och att ge
information och att samtala med andra direkt eller per telefon. Begreppet bör aven kunna användas
om en person på grund av funktionshinder löper risk att bli isolerad från andra människor.
Insatser enligt LSS
Lagstiftningen ger möjlighet till flera värdefulla insatser. Insatserna anges i 9 § LSS.
1.
Rådgivning och annat personligt stöd som ställer särskilt stöd på kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder
2.
biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt
LASS
3.
ledsagarservice
4.
biträde av kontaktperson
5.
avlösarservice i hemmet
6.
korttidsvistelse utanför det egna hemmet
7.
korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till
skoldagen och under lov
8.
boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som
behöver bo utanför föräldrahemmet
9.
bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
10.
daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och
inte utbildar sig (personkrets 1 och 2)
Flera av insatserna i LSS är värdefulla för personer som lever med dövblindhet, personlig assistans, ledsagarservice och kontaktperson, samt råd och stöd som landstinget ansvarar för
är kanske de viktigaste insatserna när det gäller vuxna.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
8
Personlig assistans (LSS 9:2)
Med tanke på de speciella krav som målgruppen har, bland annat när det gäller kommunikation och information, är insatsen personlig assistans det som bäst motsvarar behovet på god
kvalitet och som ger de största möjligheterna till deltagande i samhällslivet och ger möjlighet
att leva ett liv som alla andra. (Ledsagarservice kan, om det används flexibelt och med möjlighet att välja ledsagare vara ett alternativ.)
Kommunen har ett basansvar för insatsen personlig assistans. Kommunen har ett ansvar att
på den enskildes begäran utreda behov och efter bedömning fatta beslut om rätt till personlig
assistans. En person kan ha rätt till personlig assistans enligt 9 § 2 LSS, men behöver för den
skull inte uppfylla behoven om att få assistansersättning enligt LASS, d v s där de grundläggande behoven måste uppgå till 20 timmar per vecka. Den enskilde har möjlighet att vända sig
till kommunen för att ansöka om insatser enligt LSS.
Att det totala behovet av personlig assistans i sig överstiger i genomsnitt 20 timmar pr vecka
är inte detsamma som att personlig assistans för de grundläggande behoven överstiger 20
timmar per vecka. Detta är viktigt att beakta när kommunen gör sina bedömningar.
Ledsagarservice enligt LSS 9:3 §
Behovet av stöd är individuellt och ser olika ut för olika personer. Personer som lever med
dövblindhet är en heterogen grupp. En del personer med dövblindhet vill ansöka om och har
behov av personlig assistans, andra personer som lever med dövblindhet har enbart behov av
ledsagarservice. Det gäller främst den grupp där kommunikation via tal fortfarande är möjlig.
För de som har behov av teckenspråk eller taktilt teckenspråk måste ledsagningen utföras av
en person som har dessa kunskaper om insatsen överhuvudtaget ska bli meningsfull. Som det
står i propositionen måste de individuella behoven styra.
Av propositionen 1992/1993:159 sid 74 ,framgår att ledsagarservice är en relativt outvecklad
stödform. Ledsagarservice är en betydelsefull verksam het som kan underlätta för personer
med omfattande funktionshinder att delta i samhällslivet. Ledsagning ingår i personlig assistans
för dem som har sådant stöd men kan också vara en särskild insats som bör erbjudas personer som tillhör personkretsen som inte har personlig assistans.
I propositionen 1992/1993:159 s. 74, ges exempel på vad ledsagarservice kan användas till
”t.ex. besöka vänner, delta i fritidsaktiviteter eller kulturlivet eller för att bara promenera.
Insatsen bör ha karaktären av personlig service och anpassas efter de individuella behoven.”
Det finns Länsrättsdomar, som visar att praxis har utvecklats så att ledsagarservice LSS 9:3 §
kan beviljas personer som bor i gruppbostad (bostad med särskild service enl. LSS 9 §) propositionen 1992/1993:159 sid 178.
Det är viktigt att påpeka att den uppräkning som göras i propositionen sid 74 och 178 endast
är exempel och kan inte anses vara uttömmande. Detta stöds av uttalandet att stödformen
vid lagens införande var relativt outvecklad, vilket Socialstyrelsen skriver i ett yttrande med
anledning av överprövning av en ett mål som rörde ledsagarservice till social praktik på en
arbetsplats till kammarrätten i Sundsvall i mål 1915-06. Kammarrätten beslutade att bifalla den
sökta ledsagarservicen. Man kan därav dra slutsatsen att ledsagarservice kan användas i många
olika situationer utifrån den enskildes behov.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
9
LSS 6 § ”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att
ge ett gott stöd och en god service och god omvårdnad ska kunna ges”. Det innebär att ledsagarservicen ska följa lagens krav på väl utbildad och erfaren personal.
Ledsagning för personer med dövblindhet innefattar förutom ledsagning även vardaglig kommunikation som beskriver sammanhangen dvs. tolkning av vad som sker runtomkring och vad
som sägs, vilket inte är möjligt att uppfatta för en person som lever med dövblindhet. Det
innebär att då en person med dövblindhet skall utföra en aktivitet bör tid räknas med för
att den personlige assistenten/ledsagaren även måste ledsaga till aktiviteten, berätta vad som
finns runt omkring, vart olika saker är placerad, vilka som är närvarande samt underlätta eller
möjliggöra kommunikation med annan om behov uppstår.
Från LSS och LASS stöd och service till vissa funktionshindrade 2005 Bergstrand: sid 22: En
viktig tanke bakom utformning av insatserna är att de ska öka den enskildes möjlighet att leva
ett självständigt liv. Alla insatser måste ha en aktiverande prägel med yttersta syfte att även
den som har stora funktionshinder i största möjliga utsträckning ska kunna leva ett självständigt liv.
Individuell plan enligt LSS
Enlig 10 § LSS kan den enskilde ansöka om individuell plan.
I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde begära att en individuell
plan upprättas. Syftet med en individuell plan är att beslutade och planerade insatser samordnas.
Personer som lever med dövblindhet har ofta många olika kontakter med vårdgivare inom
vården, habiliteringen, rehabiliteringen o s v. Många gånger är det bristen på samordning ett
stort problem.
Planen skall fortlöpande och minst en gång om året omprövas. Den enskilde skall själv medverka i planeringen, utformningen och genomförandet av insatser. Den individuella planen är
ett viktigt verktyg i planeringen och för att den enskilde ska kunna få en överblick, känsla av
sammanhang och inflytande över sin livssituation.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
10
Assistansersättning från
Försäkringskassan
Försäkringskassans vägledning är ett stöd i arbetet för dem som arbetar med att bedöma
bistånd enligt Lagen (1993:389) om assistansersättning samt förordningen (1993:1091). Syftet
är att lagen och tillhörande författning ska tillämpas på ett riktigt sätt.
Nedanstående text är hämtad ur Försäkringskassans vägledning 2003:6, version 1
En person har rätt att få assistansersättning från FK om hon eller han
•
tillhör lagens personkrets
•
har behov av assistans för grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 tim/v
•
inte bor i gruppbostad eller vårdas på institution som drivs med bidrag från staten,
en kommun eller landsting
•
inte har fyllt 65 år. Den som beviljats insats före 65 får behålla den men antalet timmar kan inte utökas efter 65 årsdagen.
Personlig assistans enligt LASS har samma betydelse som i LSS. Den enskilde ska ha mycket
stort inflytande över hur stödet ska ges. Förhöjt timbelopp med 12 % på det fastställda timbeloppet kan ges bland annat om det ställs särskilda krav på kompetens hos den personal som
ska utföra assistansen.
I Försäkringskassans vägledning poängteras att jämlikhet i levnadsvillkor ingår i de perspektiv
som försäkringskassan arbetar med.
Under avsnittet Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen (s.50) används i stort sett
samma text som i propositionen. Det understryks att ett av de grundläggande behoven är att
kunna kommunicera med andra.
För att överhuvudtaget komma i fråga för personlig assistans enligt LASS, d v s det som överstiger 20 timmar krävs att de grundläggande behoven kommer upp till i genomsnitt 20 timmar
per vecka. De grundläggande behoven är behov av hjälp med:
•
personlig hygien
•
måltider
•
att klä av och på sig
•
att kommunicera med andra
•
behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade
Enligt försäkringskassans vägledning 2003:6 skall behov av personlig assistans för kommunikation bedömas som grundläggande behov. ”Behovet av personlig assistans för att kommunicera är liksom de övriga grundläggande behoven i lagtexten formulerat som ett eget
fristående behov. I bedömningen av behov av personlig assistans för att kommunicera är det
viktigt att utreda i vilka situationer behovet av hjälp med att kommunicera uppstår för att
nå delaktighet i den avsedda situationen. Bedömningen måste därför ske utifrån personens
individuella förutsättningar. Personens individuella förutsättningar för att lämna respektive ta
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
11
emot ett budskap måste beaktas såväl som mottagarens möjlighet att förstå och svara upp på
budskapet.” (s.60)
I FK:s rättsliga ställningstagande 2006:3 förtydligas vägledningen vad beträffar beräkningen av
tiden: ”Den tid det tar att tillgodose ett grundläggande behov ska i sin helhet ingå i beräkningen av de grundläggande behoven. Tiden mellan olika eller från varandra skilda grundläggande
behov ska däremot inte ingå i beräkningen. (…) Tid för förflyttning som är nödvändig för att
det grundläggande behovet ska tillgodoses ska ingå i beräkningen.”
”Rätten till assistansersättning prövas i två steg. I ett första steg utreder Försäkringskassan omfattningen av behov av personlig assistans för de grundläggande behoven. Om personen uppfyller kravet
på behov av personlig assistans för de grundläggande behoven under i genomsnitt mer än 20 timmar
per vecka bedöms, i ett andra steg, behov av personlig assistans för andra personliga behov som inte
tillgodoses på annat sätt.”
”Beräkningen av de grundläggande behoven är avgörande för om den personliga assistansen ska
finansieras via kommunen eller av staten.”
”De grundläggande behoven måste utredas på ett sådant sätt att de kan uppskattas i tid. Det är den
tid som det tar för ett grundläggande behov ska bli tillgodosett som ska uppskattas.”
”För att ett visst grundläggande behov i sin helhet ska kunna tillgodoses kan det krävas att den personliga assistenten genomför vissa delmoment och därefter inväntar nästa delmoment och så vidare
ända till dess att det grundläggande behovet i sin helhet är tillgodosett. Detta innebär att det bör
vara den totala tidsåtgången för att tillgodose det grundläggande behovet som ska uppskattas. Den
tid då assistenten inväntar nästa delmoment tills det grundläggande behovet är tillgodosett bör ingå
i beräkningen av de grundläggande behoven. Tid mellan utförande av från varandra skilda grundläggande behov bör däremot inte ingå i beräkningen.”
Behov av hjälp med förflyttning ingår normalt inte i bedömningen.
”Om förflyttningsmomentet däremot är nödvändigt för att det grundläggande behovet ska kunna bli
tillgodosett bör det ingå i beräkningen av tiden för det grundläggande behovet.”
Inhämtande av uppgifter
Försäkringskassan har rätt att inhämta uppgifter från andra myndigheter under utredningens
gång. De har också rätt att träffa personen i hemmet.
Just detta att ta emot i det egna hemmet kan vara ett problem när det gäller personer med
dövblindhet. Det är oftast i det egna hemmet som man fungerar som allra bäst. Det är därför
av största vikt att beskriva just den situationen så att den tjänsteman som gör besöket blir
medveten om, att i varje annan situation så är förhållandet och behovet av hjälp helt annorlunda. Det samma gäller vid besök på kontoret hos biståndsbedömare/handläggare. Det är
ofta en tillrättalagd miljö som säger lite om hur det fungerar i vardagen. Beslut för underlag
baseras vanligen på ett samtal, vilket ofta sker i ett tyst rum, där få personer är närvarande och
det finns möjlighet att placera sig utifrån sina bästa förutsättningar att uppfatta samtal. Detta
bidrar till att det kan vara svårt för biståndsbedömaren/handläggaren att förstå komplexiteten
av att leva med dövblindhet ute i samhället.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
12
Argument för assistans enligt LASS, grundläggande behov av
20 timmar assistans i veckan, för personer med dövblindhet
För att komma upp i 20 timmars grundläggande behov i veckan och därmed komma ifråga
för assistansersättning enligt LASS är det mindre än 3 timmar per dag som ska fördelas på de
grundläggande behoven. Om man inte kan nå 20 timmar i veckan för grundläggande behov kan
man ha rätt till assistans från kommunen. Om man tittar på de grundläggande behoven och
utgår från de behov som målgruppen har kan man rent hypotetiskt sätta upp vissa ledtrådar
för argumentation kring tidsåtgång. Det måste understrykas att behovet är mycket individuellt
och att det därför är svårt att göra generaliseringar.
Personlig hygien
Hygien och toalettbestyr
Personer som lever med dövblindhet klarar oftast att sköta den personliga hygienen. Dock
kan det innebära svårigheter för vissa personer med dövblindhet att vara helt ensamma vid
exempelvis duschning och hårtvätt. Det kan bland annat gälla för personer med dövblindhet
som även har balanssvårigheter eller rörelsehinder.
Hårvård och klädvård
Det som kan innebära svårigheter för personer som lever med dövblindhet är t ex att ordna
frisyr. Det är besvärligt att t ex sortera tvätt så att man inte får på sig två olika sorters sockor,
strumpor eller vantar, se när kläder blir fläckiga eller trasiga och ser ofräscha ut, se vilka färger och material som passar ihop etc. Att välja kläder i garderoben kan vara problematiskt,
då man till exempel inte vet vad det är för väder ute. Vissa dagar, beroende på aktivitet, kan
tidsåtgången multipliceras med det antal gånger man avser att byta kläder. Exempelvis om man
skall träna behövs proceduren upprepas.
Det blir stora svårigheter när något behöver lagas till exempel genom att sy. Tappar man en
knapp eller en nål på golvet är det svårt att hitta dessa.
Måltider
Flera har vittnat om att handläggare lägger stor vikt vid förmågan att äta själv. Dock står att
läsa i Vägledning 2003:6 s.59 ”Hjälp med måltider bör, utöver hjälp med själva intagandet av
föda, även anses innefatta hjälp med att ställa i ordning före och efter måltiden. Det innebär
till exempel att hjälp med uppvärmning och liknande räknas till de grundläggande behoven
liksom hjälp med att plocka bort efter måltiden.” Det kan även vara av betydelse att utifrån
lagstiftarens intention om jämlikhet hävda att yngre personer med dövblindhet bör få rätt till
assistans också för inhandling och tillagning av mat för att själv kunna välja.
Om den som bedömer insatsen har god kännedom om personer med dövblindhet och konsekvenserna av funktionshindret är det mycket lättare att sätta sig in vad som ingår i begreppet
mathållning. För personer med dövblindhet börjar hindren redan i situationen när man ska
handla. Att kunna veta priser, att kunna välja varor, att överhuvudtaget kunna ta del av utbudet
innebär att man måste ha en person vid sin sida. Att se i kylskåpet och i skafferiet dels vad
man har hemma, men också vilket skick maten är i exempelvis om mjölken passerat bäst före
datum eller brödet har möglat är också något som innebär stora svårigheter. Vissa kan ha
svårt att tillaga maten – kanske inte vågar på grund av risken av att bränna vid eller att bränna
sig, samt att plocka fram porslin och dylikt. Tiden som man behöver stöd med detta varierar
givetvis beroende på hur självständig personen är. Ett minimum för att handla bör i vart fall
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
13
utgå från en icke funktionshindrad och den tid som det tar att förklara och tolka bör läggas
till. Om man exempel handlar 3 ggr i veckan kan det ta en och en halv timme + 20 min extra
eller totalt minst 2,5 timmar per vecka. Detta är givetvis beroende av hur lång tid det tar att
komma till och från affären, om man behöver stöd när man förflyttar sig. Att gå igenom kylskåp och skafferi samt hjälpa till vid måltider tar minst en timme per dag.
Det kan vara mycket problematiskt att läsa recept och att variera sin matlagning utan att det
blir alltför enkelt eller enahanda. Det medför stora svårigheter att kunna ta del av information
som kommer om livsmedel, näring, varningar och rekommendationer.
Förflyttning inomhus och utomhus
Svårigheter med förflyttning räknas också till betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.
Det inräknas dock inte direkt i de grundläggande behoven, men i den mån det förflyttning
är en förutsättning för att de grundläggande behoven ska vara möjliga att tillgodose ska den
tiden räknas in.
Vid bland annat Usher typ 1 då balansnerv saknas är det svårt att gå själv. En stödkäpp ger
stöd för balansen men är inte lika effektiv som en vit teknikkäpp när man skall orientera i
närmiljön. Om inte miljön är anpassad för synskadade är det ännu svårare. Ljuset påverkar
också förmågan arr förflytta sig eftersom de flesta personer med synskada är beroende av
kontraster och bra ljus. Vinterhalvåret, snö och mörker ställer till enorma svårigheter i detta
avseende.
Att kommunicera med andra
Detta är en rättighet som också nämns som grundläggande behov. Många personer med dövblindhet kan endast ta emot kommunikation taktilt, vilket många gånger kan vara tidsödande.
Utan eller med mycket begränsad kommunikation blir man lätt isolerad och det uppstår
också en informationsbrist som är besvärande. Kommunikationsbrist och isolering kan leda
till nedstämdhet eller depression.Vilket behov, eller kanske snarare rätt till det grundläggande
behovet att få kommunicera med andra, den enskilde har bör väga tungt i en bedömning av
personlig assistans, när det gäller personer med dövblindhet. Kommunikation får absolut inte
blandas ihop med rätten till tolk i vissa situationer. Det kan man ibland se att vissa handläggare gör. Tolk är förbehållet speciella situationer och det är dessutom idag väldigt vanligt att
man blir utan tolk även i situationer när man absolut borde få tolk. Se vidare sid 15 och 16
om kommunikation.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
14
Fler argument som stödjer
behovet av insatser
De svårigheter som dövblindhet medför handlar främst om att kommunicera med andra, få
tillgång och ta del av information, samt orientering. Dessa svårigheter kan i förlängningen leda
till isolering och utanförskap. Den inre upplevelsen av att förlora syn och hörsel är ofta mycket
svår att uthärda för personer med dövblindhet.Trots tekniska hjälpmedel, träning i alternativa
kommunikationsmetoder, social färdighetsträning och omfattande yttre stöd upplever ofta
personer med dövblindhet en sorg över att inte längre kunna ta del av syn- och hörselupplevelser. För en person som föds med förmåga att kommunicera men genom funktionshinder
förlorar den i vuxen ålder innebär förlusten inte enbart en förlust att uttrycka om man tex
är hungrig eller törstig. Vid försämrad kommunikationsförmåga minskar även möjligheten att
tolka andra människors känslouttryck vilket är ett grundläggande mänskligt behov. Även om
man själv kan uttrycka känslor kan man inte höra eller se hur omgivningen reagerar. Det är
inte längre möjligt att höra eller avläsa om andra personer är glada, ledsna eller arga. Svårigheterna medför att man känner sig osäker på personer i sin omgivning, även på personer
som står en mycket nära. Svårigheterna är mer uttalade i etablerandet av nya kontakter. Det
är svårt att veta andra människors avsikter och att våga lita på dem. Detta kan skapa ångest
och/eller nedstämdhet.
Tillgänglighet
Tillgänglighet är en viktig del i handikapperspektivet och ingår i de etappmål som Regeringen
satt upp för samhällets anpassning. Tillgängligheten beskrivs rätt ingående i vägledningen.
(s 15). Tillgängligheten indelas i fyra perspektiv, där den första är fysisk tillgänglighet. I det perspektivet är möjligheten att orientera sig viktigast för vår målgrupp.
Kommunikativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta emot information och interagera
med andra. Det ska finnas tolkar, fungerande teleslingor, god akustik och belysning och
webbplatser ska också utformas så att de fungerar oavsett funktionshinder.
Informativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta del av information.
Psykosocial tillgänglighet innebär att attityder, kunskap och bemötande påverkar möten
mellan människor.Vikten av att kunna förstå en persons behov eller situation är en förutsättning för bra bemötande.
Tillgänglighetskraven som de beskrivs här handlar mest om hur myndigheterna ska utformas.
Det kan vara en framgångsväg att i ansökningar beröra tillgänglighetsbegreppen. Ibland händer
det att biståndsbedömare vill begränsa ”rätten till kommunikation” genom att begränsa de
timmar som de anser att det finns grundläggande behov, och där just rätten att kommunicera
kan vara ett sådant. Jämför med hur mycket personer utan funktionshinder har möjlighet att
kommunicera. Använd normaliseringsprincipens tankar och rätten att leva ett liv som alla andra. Samma slag av argument går att använda kring information. Beträffande, den psykosociala
tillgängligheten är handläggarens kunskap avgörande för om personer med dövblindhet skall
få stöd eller inte.
Kommunikation
Dövblindhet är till allra största delen ett kommunikativt handikapp, vilket framför allt drabbar
människor som tidigare kunnat leva ett autonomt och rikt liv, mycket hårt
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
15
För en person med kombinerad syn- och hörselskada och som ingår i gruppen dövblinda är
kommunikation ett begrepp som måste betraktas ur ett vidare perspektiv. Kommunikation
innebär att man behöver hjälp med att få det som händer och sker i omvärlden tolkat och
förklarat, syntolkning. Att vara gravt hörselskadad innebär att man är beroende av sin syn för
att avläsa munrörelser för att lättare uppfatta tal. När synen gradvis försvinner försämras
förmågan att uppfatta tal. En gradvis försämrad syn påverkar även förmågan att avläsa en stämning eller situation och får konsekvenser i kontakter med andra.
Att kommunicera med andra är varje människas rätt och dessutom väldigt avgörande för hur
man mår psykiskt. I de allra flesta av vardagens situationer behöver vi göra oss förstådda och
förstå vår omvärld. Detta sker främst genom att vi har möjlighet att kommunicera med vår
omgivning. Detta är ett grundläggande behov hos individen. Risken för att bli isolerad är uppenbar om inte olika stödinsatser erbjuds.
I LSS framgår att man även ska ta hänsyn till framtida behov. Majoriteten av de personer som
lever med dövblindhet som vi möter i vårt arbete har en progredierande synskada. I takt med
en tilltagande synskada förändras personens behov av stöd. Det är viktigt att se våra brukares
situationer ur ett livsperspektiv. Att lära sig ett alternativt kommunikationssätt är svårt och
tidskrävande. Det kan handla om en person med hörselskada som behöver lära sig tecken
som stöd eller ett fullt teckenspråk – visuellt eller taktilt, kanske också behov att lära sig läsa
på punkt eller använda sig av hjälpmedel för att läsa förstorad text, vilket är tidskrävande. För
en person som har teckenspråk som första språk handlar det om att hitta strategier för att få
in andra som tecknar i sitt synfält alternativt att lära sig att ta emot teckenspråket taktilt, samt
i vissa fall punktskrift alternativt textförstoring. Även omgivningen behöver lära sig det nya
sättet att kommunicera. Behovet att kunna kommunicera är oerhört stort och utgör grund
för att undvika isolering och utanförskap.
Kommunikation är en förutsättning för interaktion, d v s samspelet mellan människor.
För att uppfatta vad som sägs och för att ta sig fram i olika situationer krävs full koncentration
från personen. Detta får till följd att man spänner sig och blir trött.Trots detta lever personer
med dövblindhet ofta med en osäkerhet om det de hört och/eller sett verkligen är det de
skulle ha sett och hört. Detta leder ofta till psykologiska och sociala konsekvenser i form av
bland annat stressymptom och social isolering.Att utföra arbetsuppgifter och vardagssysslor är
mer tidskrävande och kräver mer energi för en person med dövblindhet.Vid skada på enbart
syn eller hörsel används det andra sinnet för att kompensera brist/avsaknad av det andra sinnet. En person som har nedsättningar både vad gäller syn och hörsel blir vardagen, umgänget,
delaktigheten ytterligt beskuren, särskilt som de människor som vanligen finns runtomkring
inte har någon som helst kunskap om konsekvenser av kombinationshandikappet och vilka
metoder man använder sig av för att kommunikation och information skall gå fram.
All mellanmänsklig kommunikation bygger på snabbhet och enkelhet. För människan är den
snabbaste och enklaste kommunikationsmöjligheten via hörsel och tal och är man döv via syn
(teckenspråk). Den som både är hörselskadad och synskadad har svårigheter, som blir uppenbara. Den hörselskadade behöver ha hjälp av sin syn för att läsa läppar, kroppsspråk och därmed få hjärnan att snabbt gissa sig till vad som sägs, när hörseln fallerar. Den synskadade som
icke ser läppar m.m. behöver för bra kommunikation en fullgod hörsel. Således potentierar
båda dessa handikapp varandra, vilket gör att en person som lever med dövblindhet har uppenbara svårigheter så fort situationen förändras något utöver det optimala. Detta innebär, att
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
16
man aldrig kan bedöma ett funktionshinder hos en person med dövblindhet vid samtal mellan
två personer med optimal belysning. I ett sällskap där fler än två personer deltar kan personen
med dövblindhet icke avgöra varifrån ljudet kommer, då såväl hörselnedsättningen, som synen,
förhindrar snabb lokalisation. Om bakgrundsljud förekommer försvåras situationen ytterliggare, exempelvis diskmaskin, radio, trafikljud. Detta gör, att i vissa sällskap kan den hörselskadade med synnedsättning jämställas med en person som har total dövhet och blindhet.
Tillgång till information
Att ta emot information via olika medier innebär ofta svårigheter för många personer med
dövblindhet. Vi lever i ett informationssamhälle och en stor del av delaktighet och möjligheten att påverka bygger på att du kan ta del av den information som samhället på olika sätt
producerar. För de som har teckenspråk som första språk kan det ibland även vara svårt att
helt förstå den faktiska informationen. Att läsa post, reklam och sköta sina räkningar och annan ekonomi är svårt. Att ta del av all den information som man som medborgare får genom
radio, TV, tidningar, post, bankärenden och information från myndigheter etc. är omöjligt utan
assistans av annan person. När synen fallerar blir svårigheterna att läsa skriven text tydliga och
får till följd att man inte kan tillgodogöra sig all den information man som samhällsmedborgare skulle behöva ta del av. En progredierande synskada, till exempel retinitis pigmentosa, då
synskärpan god, men, synfältet litet, kan även den innebära stora svårigheter att läsa. Det blir
mycket ansträngande att läsa under längre perioder. Ofta är kontrastseendet påverkat vilket
försvårar läsning. Användare av förstorande hjälpmedel medför ofta att överblick över text
försvinner och ibland kan enbart tre bokstäver åt gången ses. Läsning innebär då mycket stor
koncentration och tar mycket lång tid eftersom det också är svårt att orientera sig i texten.
Avsaknad av syn- och hörsel innebär en livssituation att ständigt vara utestängd från information, att inte förstå vad som händer och sker i omvärlden. Det är viktigt med stöd för att
bryta den isolering funktionshindret medför t ex för att delta i samhällslivet och för att kunna
tillgodogöra sig valda delar av den information som ges på global-, nationell-, och lokalnivå i
form av tidningsartiklar, brev, samhällsinformation, reklamblad, med mera. En personlig assistent/ledsagare skall förmedla syn- och hörselintryck. Genom syntolkning av omvärlden och
förutsättningar för fungerande kommunikation kan vardagen bli mer begriplig och situationer,
händelser kan sättas in i olika sammanhang. Utan en person som möjliggör detta riskeras
omvärlden att bli fragmentarisk och oförståelig.Vilket kan leda till en ofrivillig isolering. En assistent kan ha en mycket viktig uppgift som informationsbärare och informationskanal.
Orientering
Syn och hörsel är de sinnen som används mest för att kunna orientera sig och ta sig fram i
när- och fjärrmiljö samt för att uppfatta vad som händer och sker i omvärlden.
En person med dövblindhet har behov av kontinuerlig hjälp av annan person för att komma
till olika affärer, få hjälp att överblicka utbudet, få information om varor, priser, alternativ, olika
storlekar, förpackningar, fabrikat, innehåll etc. Detta för att personen själv ska kunna fatta
beslut och vara delaktig. Det är även viktigt med stöd när personen vill besöka post, bank,
försäkringskassa, läkare, tandläkare för att där kunna kommunicera runt aktuella ärenden, ta
beslut på grundval av den information personen får och själv ge information som är nödvändig
för rätt handläggning och behandling.
Många personer som lever med dövblindhet har behov av motion. Inte minst med tanke på de
balansproblem som många har, är det viktigt att stärka sina muskler genom motion.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
17
Att vara i trafikerade miljöer kan medföra stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt då
man saknar eller har brist på de två viktigaste sinnena.Varje situation medför hög koncentration för att undvika bilar, cyklister och trafikanter i omgivningen. Då både syn och hörselsinnet är påverkade finns det inte heller möjlighet att kompensera genom det andra sinnet. Det
vill säga, om synskadad och gravt hörselskadad/döv finns ej förmåga att orientera efter ljudet
eller upptäcka bilar eller cyklister med hörselns hjälp.
Livsvillkor
En person som lever med dövblindhet har ett funktionshinder som starkt påverkar flera viktiga livsområden och medför betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Personen kan
klara vissa men långt ifrån alla sina vardagsrutiner på egen hand. Funktionshindret är varaktigt
och ofta dessutom progredierande. De flesta personer som lever med dövblindhet är beroende av olika hjälpmedel för att vardagen skall fungera. Exempelvis hörapparater, slinga till TV
radio telefon, tolkbehov, tacctum, CCTV, vit käpp, Daisyspelare, förstoringsprogram till dator,
talsyntes till dator, punktskrift, punktskriftsmaskin m.m. Det kan även ta lång tid att prova ut
och finna hjälpmedel som är användbara, detta då många hjälpmedel bygger på att du har det
andra sinnet kvar. Många hjälpmedel för avsaknad/brist på hörsel bygger på synförmåga liksom
många av de hjälpmedel som skall kompensera avsaknad/brist på syn bygger på hörselförmåga.
Att lära sig olika tekniker och strategier innebär att personen behöver utbildning och information hur hjälpmedlen fungerar och används. Att få kunskaper i orientering och förflyttning
är nödvändigt. Det innebär att trots hjälpmedel medför vardagslivet olika svårigheter. Då kan
det vara nödvändigt med en person som ett komplement till hjälpmedlen, såsom en ledsagare
eller personlig assistent.
Delaktighet är ett viktigt begrepp för personer som lever med dövblindhet. En viktig förutsättning för att känna sig mer delaktig är stöd i form av tolk och ledsagare. Andra viktiga
aspekter för att personer som lever med dövblindhet är tillgång till färdtjänst, bostadsanpassning och en aktiv fritid.
Specifik kompetens
Punkten omfattande behov av stöd eller service avses enligt statsrådet (prop.1992/93:159)
både kvalitativa och kvantitativa aspekter. ”Behovet av stöd bör uppfattas i vid bemärkelse och
avse stöd av olika karaktär. Ibland kan det behövas stödinsatser av så speciell art att de trots
mindre tidsåtgång bör uppfattas som omfattande. Exempel kan vara stöd av personal med
mycket specifik utbildning och kompetens.”
Den kvalitativa aspekten är viktig för personer med dövblindhet då den som ska ge stödet
nästan undantagslöst måste ha specialkompetens för att kommunikation och information ska
fungera. Man bör därför kunna anföra att stödinsatserna har en speciell art.
Det är få personer som lever med dövblindhet i Sverige. Det innebär att det ej finns särskilt
god allmänkunskap om funktionshindret dövblindhet i samhället. Att vara personlig assistent/
ledsagare till en person med dövblindhet ställer specifika krav på den personliga assistenten/
ledsagaren, såsom kunskaper i syntolkning, ledsagning, visuellt teckenspråk/taktilt teckenspråk,
talteknik, punktskrift.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
18
Specifik kompetens kan innefatta:
•
Kunna kommunicera med brukaren utifrån brukarens sätt att kommunicera. En assistent/ledsagare som känner personen väl kan lättare anpassa budskapet, till exempel
i val av tecken eller ord, hastighet mm.
•
Kunskap om orientering och förflyttning i olika situationer.
•
Kunna ge information om det som syns och hörs, kunna variera denna information
utifrån brukarens behov och den enskilda situationen. Kunskap om vad som är viktigt
för den enskilde i olika situationer.Viktigt med kontinuitet, känsla av sammanhang.
•
Kunna ha uppsikt över och agera i förhållande till stationära och uppdykande faror
och hälsorisker i miljön.
•
Kunskaper om hur förhållanden i miljön (t.ex. ljus ljud) som underlättar, respektive
utgör hindrande faktorer vid t.ex. förflyttning, bordsplacering mm.
•
Beroende på brukarens hälsostatus (ex. vid diabetes) också ha vissa kunskaper i om
vårdnad.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
19
Tips och råd för att öka
kunskapen hos handläggare
Här ger vi lite tips om hur man kan gå tillväga när man ska hjälpa till att söka insatser. Det är
som vi tidigare sagt främst kunskapsbristen som gör att det är svårt att få igenom det man
ansöker om.
En framgångsväg kan vara att beskriva behoven utifrån en synvinkel som innebär att personer
med dövblindhet kan bli mer jämlika.
En väg kan vara att utgå från en person med full syn och hörsel och sedan jämföra med den
sökandes upplevelser i olika situationer.
Att följa med den sökande vid ansökan och ställa följdfrågor om det ej blir ett uttömmande
svar utifrån ett dövblindperspektiv kan vara till gagn för den sökanden. Förklara för den sökande innan besöket hos handläggaren varför du gör detta, då detta kan komma att upplevas
kränkande att tvingas berätta hur svårt saker kan vara, som för icke-funktionshindrade är väldigt enkelt. Till exempel om handläggaren frågar om personen kan gå och handla och svaret
blir ja, kan följdfrågor handla om hur personen vet vilka kläder han bör ta på sig utifrån väder,
tidsåtgång, vad som kan hända längs med vägen, om han vet när han möter annan person och
om han då ser vem det är, vad händer om personen blir störd – tappar han riktning, hur hittar
personen olika varor, hur vet han sista förbrukningsdatum, hur tar han del av extrapriser, hur
sker betalaningen etcetera.
En annan viktig aspekt att belysa är osäkerheten som nedsättning i syn- och hörsel medför.
Det vill säga att veta om jag ser det som är viktigt att se, att jag uppfattar rätt då jag pratar
med någon.
Något annat som kan ha stor betydelse för bedömningen är att ta med fingerad optik och
hörselskydd och låta handläggaren göra något som är mycket vardagligt för denne.
Om det ej är möjligt att närvara vid mötet med handläggaren kan ett alternativ vara att beskriva olika situationer utifrån individens förutsättningar i skrift, samt förbereda den sökande
på att det är viktigt att vara utförlig i sina svar vid mötet.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
20
Domar
Nedan har vi angivit målnummer på domar från Läns- och Kammarrätter då personer som
lever med dövblindhet har fått bifall på överklagan. En dom avser en person som lever med
blindhet.
Målnummer 1566-00
Dom meddelad i Kammarrätten Göteborg. Ansökan om ledsagning enligt LSS.
Målnummer 2178-1996
Dom meddelad i Kammarrätten Stockholm. Ansökan om insats enligt LSS.
Målnummer 1034-04
Dom meddelad i Länsrätten Vänersborg. Assistansersättning enligt LASS.
Målnummer 4879-1996.
Dom meddelad i Kammarrätten Stockholm. Ansökan om insats enligt LSS.
Målnummer 556-2001
Dom meddelad i Kammarrätten Göteborg.
Målnummer 1915-6
Ledsagarservice exempel på flexibilitet i användandet, se vidare i bilagan, yttrande från Socialstyrelsen.
SAMMHÄLLETS STÖD TILL PERSONER MED DÖVBLINDHET, SID
21
