Definition av dövblindhet
Antagen av Nordiskt Ledarforum i Reykjavik, maj 2007
Dövblindhet är ett särskilt funktionshinder. Dövblindhet är en kombination av
funktionsnedsättningarna syn och hörsel. Det begränsar en persons aktiviteter
och inskränker full delaktighet i sådan grad att samhället behöver underlätta
med specifika serviceinsatser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska
lösningar.
Kommentarer (Dessa kommentarer är avsedda att förtydliga definitionen av
dövblindhet)
1. Syn och hörsel är centrala för att kunna ta emot information. Nedsättning av dessa
funktioner, som bär information på håll, innebär därför att behovet av att använda
sinnen som är begränsade till information inom räckhåll (taktil, kinestetisk, haptisk
perception, smak och lukt) samt minne och slutledningsförmåga ökar.
2. Behovet av specifik miljöanpassning och service beror på:
- Tidpunkten när dövblindheten började i förhållande till kommunikativ utveckling och
när språk utvecklas.
- Graden av syn- och hörselnedsättning, ifall de är kombinerade med andra
funktionsnedsättningar och om de är stabila eller fortskridande.
3. En person med dövblindhet kan ha mer funktionshinder i en aktivitet och mindre i
en annan. Därför måste varje aktivitet och delaktighet bedömas var för sig. Variation
av funktionstillståndet inom varje enskild aktivitet, och deltagande i dessa, påverkas
även av miljömässiga och av individuella personliga faktorer.
4. Dövblindhet orsakar varierande behov av medskapande* förändringar, i alla
aktiviteter och i synnerhet för
- alla former av information
- socialt samspel och kommunikation
- rumslig orientering och i att röra sig fritt
- vardagssysslor och närliggande och insatskrävande aktiviteter, inklusive att läsa
och skriva.
5. Ett tvärvetenskapligt synsätt, inklusive särskilda kunskaper om dövblindhet, är
nödvändigt när det gäller service och anpassning i miljön.
