EXAMENSARBETE
Var börjar och slutar journalistiken?
En kritisk diskursanalys av journalistikens gränser
Britta Elfving Persson
2014
Filosofie kandidatexamen
Medie- och kommunikationsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för konst, kommunikation och lärande
Examensarbete MKV Kandidat, V0012F
Var börjar och slutar
journalistiken?
E N KRITISK DISKURSANALYS AV
JOURNALISTIKENS GRÄNSER
Britta Elfving Persson
[email protected]
2014-06-11
ABSTRACT
This essay puts the journalism concept in focus. The aim has been to find out whether it’s
possible to identify some clear limitations on what type of media content that can be said
to be journalism. Who has the right to produce it and how does different professionals
who produce media content look upon journalism? In this context it has also been of interest to seek knowledge of how journalism is related to today's changing media environment and society on the whole.
The essay is based on research and theories of journalism and the growth and development of the journalist role. The idea has been to get a picture of how the ideals of journalism have been shaped and to identify the current discourse in order to set them against
the reality of where journalism works today.
The methodology used is a critical discourse analysis according to the three-dimensional
model of Norman Fairclough. The empirical material is based on personal interviews
with five operators who in one way or another and in various media industries have good
experience and points of contact with journalism.
The result indicates that earlier agreements about what journalism is still dominate the
discourse and persist alongside new complex conditions that affect this. The traditional
form of "clean" and independent investigating social journalism exists in fact in parallel
or in competition with many other forms of media content today. Journalism, and the
roles that come in contact with it, is to a great extent embedded in a complex system of
major and minor grey areas.
Title
Where does journalism begin and end?
– a critical discourse analysis of the borderland of journalism
Author
Britta Elfving Persson
Course
Media and communication studies, thesis
University Lulea University of Technology,
Institution for art, communication and education
Tutor
Johanna Parikka Altenstedt
Pages
60
Keywords journalism, journalist, public information officer, marketing, public relations
and communication, professionalization, critical discourse analysis
2
SAMMANFATTNING
Denna uppsats sätter journalistikbegreppet i fokus. Syftet har varit att ta reda på om det
går att identifiera några tydliga gränser för vilken typ av medieinnehåll som kan sägas
vara journalistik. Vem har rätt att producera den och hur förhåller sig olika yrkesgrupper
som producerar medieinnehåll till journalistiken som begrepp? Det har i sammanhanget
även varit angeläget att söka kunskaper om hur journalistiken hänger ihop med dagens
föränderliga mediesamhälle och samhällets utveckling i övrigt.
Uppsatsen bygger på forskning och teorier om journalistikens och journalistrollens framväxt och utveckling. Tanken har varit att få en bild av hur journalistikens ideal har formats och att identifiera aktuella diskurser för att kunna ställa dem mot den verklighet där
journalistiken finns idag.
Den metod som använts är en kritisk diskursanalys utifrån Norman Faircloughs tredimensionella modell. Det empiriska materialet bygger på personliga intervjuer med fem
aktörer som på ett eller annat sätt och i olika mediebranscher har goda erfarenheter av
och beröringspunkter med journalistiken.
Resultatet visar att tidigare överenskommelser om vad journalistik är fortfarande dominerar diskursen och lever kvar parallellt med nya komplicerade förutsättningar som påverkar denna. Den traditionella formen av ”ren” och oberoende granskande samhällsjournalistik existerar i själva verket vid sidan om eller i konkurrens med många andra
former av medieinnehåll.
Nyckelord: journalistik, journalist, informatör, marknadsföring, PR, kommunikation,
kritisk diskursanalys
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstract ........................................................................................ 2
Sammanfattning .............................................................................. 3
Innehållsförteckning ........................................................................ 4
Inledning ...................................................................................... 6
1. Bakgrund ................................................................................... 7
2. Syfte och frågeställningar ............................................................... 9
2.1 Frågeställningar ......................................................................................... 9
2.2 Avgränsningar och urval .............................................................................. 9
3. Tidigare forskning .......................................................................10
3.1 Ett yrke växer fram ................................................................................... 10
3.2 Journalistförbundets utveckling ................................................................... 10
3.3 Definitionen av journalistik ........................................................................ 11
3.4 Den journalistiska etiken ............................................................................ 12
3.5 Journalistikens roll i samhället .................................................................... 13
3.6 Arbetsmarknad i förändring ........................................................................ 14
3.7 Journalistiken som profession ...................................................................... 15
3.8 Är journalistiken på väga att de-professionaliseras? ........................................... 16
3.9 Drivkrafter och medielogik ......................................................................... 18
3.10 Förändrad arbetsmarknad och förändrade arbetsvillkor .................................... 20
4. Teoretisk ram .............................................................................22
4.1 Diskursteori ............................................................................................ 22
4.2 Diskursordning ........................................................................................ 23
5. Metod och material .....................................................................23
5.1 Personliga intervjuer ................................................................................. 24
5.2 Intervjupersoner....................................................................................... 25
5.2.1 Urval ....................................................................................................................... 25
5.3 Intervjuerna ............................................................................................ 26
5.4 Diskursanalys .......................................................................................... 27
5.4.4 Kritisk diskursanalys ................................................................................................... 27
5.4.5 Faircloughs tredimensionella modell ................................................................................ 28
4
5.5 Reliabilitet och validitet ............................................................................. 29
6. Resultat ....................................................................................30
6.1 Sammanfattning av intervju med Jan Nyberg ................................................... 30
6.2 Sammanfattning av intevju med Tomas Riklund ............................................... 33
6.3 Sammanfattning av intervju med Anders Lindberg ............................................ 36
6.4 Sammanfattning av intevju med Bengt Larsson ................................................ 38
6.5 Sammanfattning av intervju med Ulrica Widsell ............................................... 41
7. Analys ......................................................................................43
7.1 Textnivå ................................................................................................ 44
7.1.1 Diskursen om det rena oberoendet................................................................................... 44
7.1.2 Två huvudlinjer av journalistik....................................................................................... 45
7.1.3 Journalistik är inte bara nyheter – och nyheter är inte alltid journalistik .................................... 46
7.2. Diskursiv praktik .................................................................................... 46
7.2.1 Förhållandet mellan journalistik, information och marknadsföring .......................................... 47
7.2.2 "Vi gör liksom content till alla tre" ................................................................................. 48
7.2.3 Ett yrke – men flera yrkesroller ....................................................................................... 48
7.2.4 Huvudsaken är att veta vilken hatt man har på sig ............................................................... 49
7.3. Social praktik ......................................................................................... 50
7.3.1 Journalistiken och marknadskraftena ............................................................................... 50
7.3.2 Reflektioner omkring framtidens journalistik ..................................................................... 51
8. Slutdiskussion ............................................................................53
8.1 Resultatdiskussion .................................................................................... 55
8.2 Förslag till vidare forskning ........................................................................ 56
Referenser ....................................................................................57
Bilaga: Intervjumanual
5
INLEDNING
Egentligen började allt med funderingar omkring journalistrollen, då det efter närmare tre
års journalistikstudier gick upp för mig att gränserna för var den journalistiska professionen börjar och slutar inte är helt givna.
Att som så många journalister idag, såväl erfarna som nyutbildade, exempelvis kliva in i
informationsbranschen innebär i praktiken att inte längre kunna titulera sig journalist. Ett
relativt vanligt argument är att trovärdigheten riskerar att skadas av att pendla mellan
journalistrollen och andra närliggande yrkesidentiteter. Insikten gjorde mig till en början
förvånad, ja faktiskt lite provocerad. Jag förstod inte riktigt? Visst, jag är fullt införstådd
med journalistyrkets viktiga uppgifter – att granska statsmakten, sprida samhällsinformation och fungera som åsiktsbildare. Och ja, jag är väl införlivad med journalistfackets
etiska regler. Men, i ärlighetens namn finns det mycket idag som kallas journalistik som
varken är oberoende eller särskilt kritiskt granskande. Själva hantverket är ju ungefär detsamma oavsett om jag producerar ett granskande samhällsreportage, bevakar melodifestivalen eller informerar om händelser inom näringslivet. Ändå finns det uppenbarligen
skillnader beträffande vad som är vad och vem som får kallas vad.
Mina funderingar har snurrat på högvarv omkring vad begreppet journalistik innebär och
vad det står för idag. Jag har pratat med personer runt omkring mig, vettiga insiktsfulla
människor med insyn och erfarenhet men ingen har kunnat ge mig ett svar som jag känt
mig riktigt nöjd med. Till slut insåg jag att det kanske finns en lucka, inte bara i medieutbildningarna, utan i medievärlden i stort. Det snackas om stora strukturförändringar och
om en journalistik i kris men talas förvånansvärt lite om vad som egentligen är på väg att
hända med själva journalistiken och vad det innebär för de professioner som arbetar i
medievärlden.
Som sagt, jag var frustrerad. Till slut bestämde jag mig för att ta sats och dyka in i journalistikens dimmiga gränsland för att försöka reda ut hur det står till, med så objektiva glasögon som möjligt.
6
1. BAKGRUND
Det är knappast en överdrift att påstå att medievärlden genomgår sin största förändring
någonsin. Nya medieformer och tekniska innovationer utvecklas snabbare än vi hinner
blinka. Institutioner och sociala strukturer omvandlas, samtidigt som gamla ekonomiska
system går i kras eller utsätts för stora prövningar. Antalet medier och konkurrensen om
publikens uppmärksamhet ökar hela tiden. Det får effekter på alla nivåer och förändrar
såväl organisationer som yrkesroller och medieinnehåll. Möjligheterna i det nya informations- och mediesamhället är på många sätt fantastiska men leder också till oväntade
problem som måste identifieras och hanteras.
Traditionella medier kämpar för sin existens och journalistiken har hamnat i en djup kris,
i vilken de nya medierna är mer eller mindre direkt involverade. Med krympande marginaler har det blivit allt svårare att utföra det för journalister så viktiga uppdraget; att oberoende och kritisk granska den politiska makten och andra styrande, i syfte att bevaka
våra demokratiska intressen. En utbredd uppfattning är att kapitalistiska intressen i allt
högre grad styr medieinnehållet som tenderar bli allt mer fragmenterat och ytligt, till förmån för kraven på ekonomisk lönsamhet (Siapera, 2012).
När redaktioner läggs ner eller omstruktureras får det konsekvenser journalisterna. Så
sent som 1990 arbetade två tredjedelar av alla anställda journalister på dagstidningar eller
inom public service. Idag har dessa fått konkurrens av många andra kommersiella aktörer
(Nygren, 2008).
Det blir allt mer sällsynt med tillsvidareanställningar och journalister mer eller mindre
tvingas till otrygga arbetsvillkor med korta vikariat eller frilansuppdrag. Samtidigt efterfrågas kompetensen från andra håll och journalister är idag hett eftertraktade exempelvis
inom den växande PR- och kommunikationsbranschen (Nygren, 2008, 2010).
I takt med att gamla system inte längre fungerar och ersätts med nya är både journalistrollen och journalistiken på väg att förändras. Den tekniska utvecklingen, med möjligheter för i princip vem som helst att uttrycka sig och producera texter, har skapat konkurrens
om publiken och svårigheter att exakt definiera vad som egentligen är journalistik. Förr
var journalistik helt enkelt sådant som skapades av journalister (Hultén, 1999). Efterhand
har nya former av journalistik vuxit fram och idag talas det vid sidan om nyhetsjournalistiken om konsumentjournalistik, kulturjournalistik, sportjournalistik, underhållnings7
journalistik, medborgarjournalistik och så vidare. Det har skakat om själva begreppet i
dess grundvalar.
Svenska Journalistförbundet är ett yrkesförbund med etiska regler som håller fast vid att
journalistik måste drivas av publicistiska idéer, vara oberoende och utgå från allmänhetens intressen. Dessa ledord har varit och är fortfarande viktiga då journalistkåren, i egenskap av den tredje statsmakten, har som främsta uppgift att granska våra makthavare och
bevaka medborgarnas intressen i vårt demokratiska samhälle. Allt eftersom har gränserna
mellan de journalistiska institutionerna och kommunikationsbranschen börjat suddas ut.
För att värna de journalistiska idealen är informatörer sedan 1990-talet utestängda från
Journalistförbundet (Nygren, 2008). Att som journalist ta anställning inom kommunikationsbranschen betraktas inom journalistkretsar ibland som att ”gå över till andra sidan”.
Känslan är att det generellt anses som finare och viktigare att vara oberoende journalist.
I själva verket går utvecklingen mot att journalistkåren blir alltmer heterogen. Gränserna
mellan yrkeskategorierna inom media och vad som är att betrakta som (nyhets-) journalistik eller marknadsföringsjournalistik överlappar varandra. Skiljelinjen mellan journalister och andra yrkeskategorier, som informatörer/kommunikatörer/PR-medarbetare,
blir allt otydligare (Nygren, 2008, 2010).
De företag, myndigheter och organisationer som inte tycker att mediernas bevakning
räcker till skapar egna nyheter för att nå ut med sin information – med redaktionella metoder och enligt journalistiska modeller. Samtidigt har journalistik blivit en handelsvara
på nya sätt, när den hotade dagspressen desperat söker nya inkomstkällor. Företag har
möjlighet att köpa advertorials, skräddarsydda marknadsförande artiklar som publiceras i
dagstidningarnas bilagor. För läsaren blir det i samma takt allt svårare att avgöra i vilken
kontext redaktionellt material förekommer.
Uppfattningarna om vad som är att betrakta som journalistik ser ut att skilja sig vida åt.
Många inser att journalistiken och journalistrollen är på väg att förändras, men det är
svårt att ringa in problemen och att analysera konsekvenserna då många olika faktorer
inverkar.
Ämnet är i högsta grad aktuellt och ligger i tiden då fenomenet är ett reellt faktum som är
långt ifrån belyst eller accepterat ute på fältet och heller inte speciellt utforskat på vetenskaplig nivå. Förhoppningen är att resultatet av denna studie kan komma att så ett litet
8
frö och inspirera till viktiga diskussioner omkring journalistikbegreppet, inom branschen
och i framtidens medieutbildningar, samt bli ett värdefullt led i att förtydliga och stärka
yrkesrollerna för professionellt verksamma.
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Uppsatsens syfte är att studera var gränserna går för vad som är att betrakta som journalistik i dagens komplexa mediesamhälle.
Studien skall betraktas som något av en pilotstudie av ett stort ämne och inte som ett försök att formulera en normativ teori. Uppsatsen syftar till att fånga upp tendenser om det
aktuella läget med sikte att eventuellt mobilisera nya överenskommelser omkring journalistiken samt journalisters och andra mediearbetares yrkesroller.
2.1 Frågeställningar:
•
Vilken typ av medieinnehåll kan sägas vara journalistik? – Vem eller vilka har
rätt att producera den? – Hur förhåller sig olika yrkesgrupper som producerar
journalistik, eller medieinnehåll, till journalistiken?
•
Hur hänger journalistiken ihop med dagens mediesamhälle och samhällets utveckling i övrigt? – Finns det skäl att ompröva journalistikbegreppet eller är det
viktigt att hålla fast vid etablerade etiska ideal? – Hur ser journalister och andra
typer av mediearbetare (informatörer/kommunikatörer/PR-arbetare) på
varandra?
2.2 Avgränsningar och urval
Uppsatsen utgår från den diskurskritiska teoritraditionen och urvalet baseras i huvudsak
utifrån de diskurser som existerar inom journalistikens och journalistrollens domäner.
Syftet har varit att analysera hur ett antal yrkeskategorier inom media ser på journalistikbegreppet och att ställa dessa diskurser mot utvecklingen i mediesamhället och i viss mån
samhället i övrigt.
Då diskursanalysen som metod är fokuserad på ingående textanalys är studien avgränsad
inom ramen för vad som är tidsmässigt är rimligt för en uppsats på denna nivå. Även det
empiriska urvalet begränsas utifrån dessa premisser.
9
3. TIDIGARE FORSKNING
I följande kapitel framläggs forskning om såväl journalistikens som journalistrollens utveckling. Det är ett medvetet val då studiens karaktär inte har gjort det möjligt att isolera
journalistiken från dess utövare. Inledningsvis presenteras journalistikens historia samt
ett antal rådande definitioner. Därefter följer en beskrivning av utvecklingen under 1900talet fram till idag, för att förklara vilken betydelse journalistiken har haft för samhällsutvecklingen och hur journalistrollen förändrats fram till idag. Sist av allt riktas blickarna
mot framtiden.
3.1 Ett yrke växer fram
Journalistyrket är ett gammalt skrå med ursprungligen praktisk inriktning som har utvecklats under drygt ett sekel. Under lång tid utbildades journalister i hantverket i form
av lärlingskap. Endast ett fåtal var akademiker som specialiserade sig inom ett område.
Journalistik var länge detsamma som bevakningen av politik (Selander, 1989).
Svenska Journalistföreningen bildades i Stockholm den 21 oktober 1901 med syfte att
tillvarata tidningsmedarbetarnas intressen och höja kårens ekonomiska ställning. Flera
yrkesbenämningar diskuterades innan det franska ordet journalist fick genomslag. Föreningen var från början ett yrkesförbund med tydliga yrkesregler som skulle avgränsa
journalisterna mot de notisjägare som sålde sensationsnyheter till redaktionerna. I början
hade dock Journalistföreningen stora problem med politiska motsättningar och låg medlemsanslutning. Yrket sågs mer som ett kall än ett lönearbete och medlemmarna hade
svårt att anpassa sig till fackliga krav (Petersson, 2006).
3.2 Journalistförbundets utveckling
Det skulle dröja ända till 1940-talet innan föreningen fick växande legitimitet. Partipressens starka ställning gjorde att det tog ytterligare 10-20 år innan förbundet fick en
ställning som gjorde att yrkesområdet gick att kontrollera. När Svenska Journalistföreningen 1950 blev Svenska Journalistförbundet ökade medlemsantalet. Yrket blev mer
självständigt och en långsam professionalisering tog fart (Petersson, 2006).
Journalistförbundet har spelat en viktig roll för att forma värderingar och normer inom
den journalistiska professionen, till exempel när det gäller yrkesetiken och publicerings-
10
reglerna. Som ett led i professionaliseringen av journalistkåren och strävan efter att skapa
ett yrkesförbund började det på 1980-talet ifrågasättas om informatörer och personaltidningsredaktörer egentligen var journalister. Diskussionerna slutade med att informatörerna uteslöts 1992 (Nygren, 2010).
Medlemsantalet i Journalistförbundet ökade under många år, från knappt 5 000 medlemmar 1965 till drygt 19 000 medlemmar år 2002 (Nygren, 2010). Sedan dess har medlemsantalet vänt nedåt och idag (2014) har Journalistförbundet omkring 17 000 medlemmar (www.sjf.se). Nedgången beror främst på att dagspressen ger färre arbetstillfällen
och att ungdomar, som ofta har sämre arbetsvillkor, inte söker sig till Journalistförbundet
i samma utsträckning som tidigare (Nygren, 2010).
3.3 Definitionen av journalistik
De journalistiska idealen kan spåras ända tillbaka till upplysningstiden och de första tidningarnas framväxt på 1700-talet. De är intimt förknippade med demokratins och modernismens ideal – en strävan efter sanning, krav på öppenhet och debatt och en vilja till
granskning av olika typer av makthavare (Hvitfelt & Nygren, 2008).
Enligt Nationalencyklopedin är journalistik benämning på såväl insamling, urval, bearbetning och presentation av material i massmedier som på resultatet av denna verksamhet, dvs. det redaktionella innehållet i medierna. Ytterst avser journalistiken att skildra
verkligheten. Den skiljer sig från skönlitteraturen genom att inte syssla med fiktion och
från vetenskapligt arbete genom sitt krav på aktualitet. Journalistikens framväxt är intimt
förknippad med massmediernas utveckling. Det går att tyda två huvudlinjer i utvecklingen av journalistiken i Sverige. Den ena är ett ökat utrymme för en kritiskt granskande
journalistik, kännetecknad av att enskilda journalister framträder i granskarens roll. Den
andra utvecklingslinjen avser den ökade kopplingen mellan journalistik och underhållning som har expanderat sedan 1970-talet (www.ne.se).
The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need
to be free ands self-governing. (Kovach & Rosenstiel 2007, s.12)
Enligt Kovach och Rosenstiel (2007) finns några tydliga överenskommelser om journalistik som medborgarna måste kunna räkna med. De ställer upp tio kriterier som journa-
11
lister bör fullfölja för att upprätthålla journalistikens roll som informationskälla, så att
medborgarna kan förbli fria och självstyrande (Kovach & Rosenstiehl, 2007, s.5-6):
1. Journalistens första skyldighet är sanningen.
2. Journalistens första lojalitet är medborgarna.
3. Journalistens disciplin är verifiering.
4. Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
5. Journalisten måste agera som självständig bevakare av makten.
6. Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
7. Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
8. Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
9. Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.
10. Medborgare också har rättigheter och skyldigheter när det gäller nyheter.
Journalistiken styrs av att det som förmedlas ska vara sant, relevant och intressant. Journalistik brukar även beskrivas som att vara en del av det offentliga samtalet. Eftersom ett
bra samtal bör vara uppriktigt, ifrågasättande, medvetet, förutsättningslöst samt även
måste ta upp tankar och idéer som är obekväma, bör även journalistiken göra det (Hultén, 1999).
Teoretiskt kan journalistik dels beskrivas som en arbetsmetod med fältarbete, grävande,
undersökande och arbete med källor och intervjuer, dels som ett presentationssätt av den
färdiga produkten. Journalistik är inte bara innehåll utan även förmågan att behärska
olika presentationstekniker. Eftersom journalistik är en handelsvara måste den vara koncentrerad, lätt att förstå och presenterad i bekanta berättelsemönster. Ur journalisternas
egen synvinkel ses journalistiken som en profession, ett yrke med regler, rutiner, traditioner, arbetssätt, förhållningssätt och attityder (Hultén, 1999).
3.4 Den journalistiska etiken
Yrkesregler fanns med som en fråga redan när förbundet grundades – ett syfte var ju att
höja yrkeskårens status (Petersson, 2006). De allra första etiska reglerna formulerades
inom Publicistklubben, som bildades redan 1874. Sedan 1920-talet har Journalistförbundet deltagit i Pressens opinionsnämnd (Weibull & Börjesson, 1995).
12
I Sverige finns flera lagar som påverkar journalistiken. De pressetiska reglerna i Spelregler
för press, tv och radio har skapats av mediebranschen vid sidan om lagstiftningen i Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Offentlighetsprincipen. (Pressens
samarbetsnämnd, 2010). Reglerna faller inte under någon lag utan är tänkta som riktlinjer för agerandet. De ska ge den enskilde skydd mot publicitetsskador och vara normgivande för den journalistiska etiken genom att ange särskilda yrkesetiska regler för medlemmarna att följa. Yrkesreglerna är till för att öka journalistikens trovärdighet – den som
granskar måste tåla att själv bli granskad. Ingen utifrån ska kunna hindra eller inskränka
publicitet och redaktionerna ska inte ta emot gåvor som kan uppfattas som mutor. Regler
mot textreklam finns för att ingen utomstående ska kunna köpa eller på annat sätt påverka mediebudskapet. Reglerna ska till exempel förhindra att reklam förekommer i redaktionellt material. Den som uppenbarligen kränker kårens anseende kan uteslutas ur
förbundet (ibid).
3.5 Journalistikens roll i samhället
Förr var journalistik helt enkelt sådant som journalisterna gjorde. Till att börja med fanns
inget behov eller intresse av att definiera journalistikbegreppet eller att definiera skillnader gentemot hantering av andra typer av information. Å andra sidan fanns heller inga
krav för medlemskap i förbundet, vilket gjorde att kvalitén på journalistiken var i högsta
grad varierande (Hultén, 1999).
Diskussionerna om vad som får kallas journalistik och vilka som är journalister – och
därmed är kvalificerade att tillhöra Svenska Journalistförbundet – har varit många genom
åren. I takt med att gränserna till närliggande yrkeskategorier började suddas ut växte
kraven på nya gränsdragningar. Från fackligt håll har det framför allt varit viktigt att reda
ut begreppet så att gränserna mellan journalistik och reklam/PR inte blir otydlig (Hultén,
1999).
Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt angelägna för den fria åsiktsbildningen, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och
självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, uppgiften att granska de inflytelserika i
samhället och uppgiften att låta olika åsikter komma till tals (SOU1995:37, s.156).
Den svenska pressutredningen 1994 utgår från att staten kan ställa krav på medierna och
att journalistiken skall arbeta i demokratins tjänst. I praktiken gäller detta dock endast
13
public-serviceföretagen och TV4. Staten kan visserligen uppmuntra och argumentera för
att även fria medier ska arbeta mot målen men kan inte ställa det som krav, då dessa i
huvudsak styrs av den kommersiella logiken (Strömbäck & Jönsson, 2005).
Mediernas viktiga roll i demokratiseringsprocessen beskrivs även av den tyske sociologen
Jürgen Habermas, genom begreppet borgerlig offentlighet. Han menar att det behövs ett
forum för att formulera samhällsfrågorna. När den borgerliga offentligheten fungerar flödar information fritt och människor behandlas som medborgare snarare än konsumenter.
Massmedierna bidrar i processen genom att hjälpa till att skapa sociala utrymmen för
offentlig dialog – media ses som avgörande för demokratin och journalistiken erbjuder en
arena och verktyg till det offentliga samtalet (Habermas, 1984).
3.6 Arbetsmarknad i förändring
Ett sätt att definiera yrkesgruppen var tidigare medlemskapet i Journalistförbundet, eftersom den fackliga organisationen är bärare av såväl yrkesidentitet som yrkesvärderingar. Förbundet håller fortfarande ihop den journalistiska professionen, stärker den journalistiska identiteten och de värderingar och normer som finns inom (Nygren, 2010). De
senaste åren har dock osäkerheten om vad som är att betrakta som journalistik ökat. Successivt medlemstapp och stor genomströmning av medlemmar är tecken på otydliga
gränser för journalistyrket. En tredjedel av de som gått ur förbundet är frilansare som
blandar journalistiskt arbete med andra typer av uppdrag, t.ex. inom informationssektorn. I en rapport till kongressen 2008 pekade förbundsstyrelsen på följande områden, där
det är svårt att avgöra om det handlar om journalistiskt arbete eller inte (Nygren, 2010,
s.19):
•
webbsajter där journalistik blandas med andra typer av innehåll
•
produktionsbolag som levererar innehåll till både TV- och radiokanaler och gör
personal-. och kundtidningar
•
tidningar som är en del av företagens marknadsföring
•
frilansare som blandar journalistiskt arbete med annan verksamhet, t.ex. information, reklam och PR
Kongressen kom fram till att medieformerna inte har någon betydelse – det viktigaste
kriteriet är att innehållet är journalistiskt:
14
Mom. 1. Medlem kan den vara som är anställd eller frilans, med i huvudsak journalistiska arbetsuppgifter, vid svenskt eller i Sverige verksamt massmedium.
Journalistiska arbetsuppgifter har den som självständigt framställer, väljer, bedömer eller
bearbetar redaktionellt material för massmediers räkning eller har andra med Journalistförbundets yrkesregler förenliga journalistiska uppgifter. (https://www.sjf.se)
Beslutet innebär i praktiken att endast de som har ett självständigt journalistiskt arbete för
ett massmedium kan bli medlemmar, vilket innebär att utestängningen av yrkesgruppen
informatörer från Journalistförbundet alltjämt står fast. Ändå finns enligt Nygren (2008)
ett växande gränsområde med anställda i produktionsbolag och frilansare som både arbetar med journalistik och information/PR. I dessa grupper blir det i praktiken osäkert vilka
som kan vara medlemmar i Journalistförbundet utifrån gällande regler (ibid).
3.7 Journalistiken som profession
Ordet professionalisering beskrivs enligt Nationalencyklopedin både som ökad yrkesskicklighet, att någon blir ”proffsigare”, och att en yrkesgrupp utvecklas mot en sammanhållen profession. Professionalisering handlar om det senare (http://www.ne.se).
Professionsforskningen engagerar framför allt sociologer och historiker som studerar professioners uppkomst och betydelse på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Modern
forskning ser professionernas framväxt främst som ett resultat av social och politisk kamp
kopplade till industrialismens tidevarv. Professionerna slår sig fram på en marknad som
de vill kontrollera och strävar till exempel efter att ”exkludera andra grupper från en viss
utbildning och på det sättet avgränsa sitt yrke från att ’invaderas’ av underordnade grupper i professionshierarkin.” Yrken som inte når ända fram till att bli självständiga beskrivs ofta som semiprofessioner (http://www.tam-arkiv.se).
Klassisk amerikansk professionaliseringsteori betonar följande fyra huvuddrag hos professionella (Torstendahl, 1989, s.26):
•
De har autonomi över sitt kunskapsområde, ett slags kunskapsmonopol som ger
gruppen en särställning;
•
För att kunna utöva denna professionella autonomi och kunna ta egna beslut i det
dagliga arbetet måste de ha makten över sitt arbete;
15
•
Den professionella autonomin medför ett ansvar och kräver en särskild etik som
också regleras genom yrkesregler och intern granskning;
•
Professionerna skapar professionella yrkesorganisationer för att värna autonomin
Professioner grundas på kompetens och professionell etik, har ett särskilt samhällsintresse
och förutsätter en specialiserad, systematisk utbildning. Dessutom präglas de av altruism,
en strävan att arbeta för det allmännas bästa – att tillhöra en profession innebär att stå för
en neutralitet i arbetet och att arbeta för ett högre mål som ligger utanför det enskilda
intresset. För att bevara autonomi och kunskapsmonopol är det inte ovanligt att professioner utvecklar utestängningsmekanismer i form av exempelvis medlemskap i yrkesorganisationer eller någon form av statlig legitimering (Nygren, 2008; Torstendahl, 1989).
Om villkoren för yrkesgruppen börjar skilja sig allt mer från dessa förutsättningar hotas
den professionella identiteten och då talas det i stället om motsatsen, så kallad deprofessionalisering. Det kan till exempel bero på att andra yrkesgrupper lyckas ta sig in på
professionens område eller att professionen drabbas av arbetslöshet. Effekterna kan bli att
spänningarna inom professionen ökar och att gränserna mot andra yrkesområden blir
otydliga samtidigt som statusen sjunker och autonomin minskar (Nygren, 2008; Torstendahl, 1989).
3.8 Är journalistiken på väg att de-professionaliseras?
Utifrån ovanstående kriterier blir slutsatsen att journalister som yrkesgrupp uppfyller en
del av kriterierna för professionalisering, men långt ifrån alla. Journalistik brukar benämnas som en semi-profession men enligt Nygren (2008) finns idag flera tecken på deprofessionalisering:
Altruismen, att journalister ska sätta det allmännas bästa framför sitt eget och mediernas
kortsiktiga vinster, ifrågasätts när de ekonomiska drivkrafterna blir allt starkare i medieföretagen. Nya medier som växer fram är mer renodlat kommersiella, t.ex. gratistidningar och privata tv-kanaler, medan de gamla medieföretagen pressas i en hårdnande
konkurrens. Oavsett om man anser att journalistiken blir bättre eller sämre med starkare
kommersiella drivkrafter, så innebär detta att den altruism som präglar en professionell
ideologi försvagas. (Nygren 2008, s.160)
Det högre målet om altruism utvecklades redan långt tillbaka, när partipressen började
knyta sina mål till de politiska värderingar som tidningarna stod för. Alla medieföretag
16
utanför public service står dock under ekonomiskt ansvar, vilket innebär att de vid sidan
om de publicistiska uppdragen är tvungna att förhålla sig till företagsekonomiska mål.
Utan självständig ställning är det omöjligt för redaktioner och enskilda journalister att
sätta de professionella normerna före marknadslogiken, vilket får till följd att journalistiken blir allt svagare som profession (Nygren, 2008).
En annan aspekt är att kunskapsmonopolet är brutet. Förr var det bara journalister som
hade tillgång till medierna och möjlighet att skapa journalistik. Nu kontrollerar journalisterna inte längre tillträdet till medierna – genom Internet kan alla gå direkt till mediernas källor för att söka fakta, och även publicera sig på webbsidor och bloggar (Hvitfeldt &
Nygren, 2008).
I samma takt blir det allt svårare att bedöma vad som är journalistiskt arbete, då samma
yrkeskunskaper används i t.ex. information och marknadsföring. Inom medieföretagen
blir de anställda mer av mediearbetare som i olika hög grad sysslar med innehåll, teknisk
produktion och ekonomi/marknadsföring. Underleverantörer som produktionsbolag och
frilansare arbetar ofta både med journalistik och andra typer av medieinnehåll, t.ex. PR
och information. Staten eller yrkesorganisationer kan heller inte utestänga någon eller
styra vilka som ska få komma till tals i medierna, med hänvisning till yttrande- och tryckfrihetslagarna. Journalistik kan i princip framställas av vem som helst – man behöver inte
ens vara journalist. (Nygren, 2008).
Sedan informatörerna utestängdes på 1990-talet har Journalistförbundet utvecklats till ett
yrkesförbund för journalister. Idag förlorar förbundet medlemmar och har svårt att organisera de som arbetar i nya medieformer. Det har förts diskussioner om att välkomna
informatörer igen, för att skapa ett större underlag. Det skulle dock kunna innebära att
förbundet tappar sin status som yrkesförbund. I samma takt har det för Journalistförbundet så viktiga etiska regelsystemet försvagats. Legitimiteten i reglerna ifrågasätts eftersom
de inte omfattar nya medier som växer fram (Nygren, 2008).
Det enda som pekar på en fortsatt professionalisering är det faktum att utbildningsnivån
inom kåren ökar. Universiteten har visserligen fått stark konkurrens från många andra
typer av medieutbildningar men den stora majoriteten av Journalistförbundets medlemmar har idag utbildning på universitetsnivå (Nygren 2008). Kritiska röster menar dock att
professionen i praktiken har mycket litet inflytande och överblick vad gäller utbildningarnas innehåll, vilket riskerar att journalistiken kommer i skymundan. Många nyutbildade
17
går till arbeten i journalistikens gränstrakter, dvs. till yrken inom information och PR
(ibid).
Frågan är om det längre går att tala om en gemensam yrkesroll för alla journalister.
Dessa normer och värderingar flyttas i det redaktionella arbetet över till en större och
mer heterogen grupp av ”mediearbetare”; de anpassas till de olika mediernas förutsättningar och leder till en mer divergerande journalistik i det moderna nätverkssamhällets
alla medier. (Hvitfelt & Nygren 2008, s.166)
3.9 Drivkrafter och medielogik
Hultén (1999) menar att medieföretagen dels är kunskapsinstitutioner med ansvar för att
sprida viktiga intressanta budskap som samhället efterfrågar, dels ekonomiska eller
kommersiella institutioner med direkta relationer till marknadens krav på kommersiell
lojalitet.
Det handlar om makt. Och det handlar om tolkningsföreträde. Det handlar om kunskap
och pengar. Det handlar om syfte, styrning, hot, belöning. Och det handlar om drivkrafter. Det handlar om en affär mellan sändare och mottagaren. Det handlar här om det
obevekliga, det befallande hårda fältets imperativ och det beroende mjuka fältets processer kring värderingar och förhållningssätt, där ingen gräns egentligen går att formulera,
men där det ekonomiska och teknologiska imperativets obeveklighet ändå både utgör
förutsättningarna och anger gränser. (Hultén 1999, s.414)
För att beskriva hur journalistiken befinner sig i spänningsfältet mellan politik och marknad använder medieforskarna Croteau och Hoynes (2001) modellerna ”the market model” och ”the public sphere”. Medierna förväntas med sitt innehåll bidra till demokratin,
samtidigt som de måste generera ekonomiska vinster för att tillfredsställa ägare och investerare. Publicistisk logik som värdesätter fri och oberoende journalistik och bidrar till
välinformerade medborgare står emot kommersiell logik som skapar ekonomisk vinst och
tar hänsyn till vad publiken efterfrågar. Det är inte möjligt att endast utgå från den publicistiska logiken– journalistiken måste ta hänsyn till den kommersiella logiken: ”It is unrealistic to expect that individual journalists resisting the commercial pressures within the
media today can have much impact” (Croteau & Hoynes, 2001, s.249).
Att ställa en marknadsmodell mot en demokratimodell innebär enligt Strömbäck & Jönsson (2005) att göra en grov förenkling då dessa två inte alltid är i konflikt med varandra.
18
De menar dock att det ändå är möjligt att identifiera några skillnader mellan journalistik
som står i demokratins respektive marknadens tjänst. Skillnaderna ligger i journalistikens
syfte, moraliska uppdragsgivare, i vilken roll människor tilltalas och synen på ansvar.
Journalistik i demokratins tjänst har till uppgift att informera samhällets medborgare och
bevaka vilka frågor som är viktiga, hur samhället utvecklas och hur politiska makthavare
sköter sitt jobb. Med andra ord tillhandahålla den information som medborgarna behöver.
Journalistik i marknadens tjänst har ägare och investerare som uppdragsgivare i ryggen
och ansvar för att generera vinster. Den typen av journalistik säljer den information som
publiken efterfrågar och kan betraktas som vilken handelsvara som helst (ibid).
Konkurrensen om publiken och reklamintäkterna ökar och marknadstänkandet har de
senaste åren tagit en allt större plats inom medieföretagen. En konsekvens har blivit att
många typer av journalistik i första hand bedöms utifrån kostnader, vilket i sin tur får
effekter för såväl det publicistiska innehållet som journalisternas inflytande (Nygren,
2008).
Göteborgs Universitet har sedan 1989 i samarbete med Journalistförbundet gjort regelbundna undersökningar med journalister om allt ifrån deras bakgrund, arbetssituation,
värderingar omkring journalistik, partisympatier och syn på samhället. Den senaste
undersökningen redovisas i rapporten Svenska journalister 1989-2011 (Asp m.fl., 2012). Ulrika Andersson och Jenny Wiik presenterar i denna en undersökning om hur journalistkåren ser på journalistikens drivkrafter. Resultatet visar att journalisterna anser sig ha
betydligt mindre inflytande än tidigare och att trycket från företagsledning, ägare och
annonsavdelning ökat (s.62):
Figur 1: Tabell, upplevd förändring av journalistikens drivkrafter
19
Journalisterna anser att de marknadsinriktade och tekniska drivkrafterna styr journalistiken i högre grad än tidigare och att de professionella drivkrafterna försvagats. De äldre
och mer erfarna journalisterna upplever detta i högre utsträckning än de mindre erfarna
(Andersson & Wiik, 2012, s.62-63).
Den generella uppfattningen om förskjutningar av drivkrafterna överensstämmer väl med
situationen i den omgivande kontexten. Verkligheten präglas av omfattande teknisk utveckling, nya medieformer, ökad konkurrens och tydligare krav på̊ ekonomisk lönsamhet. Upplevelsen av de ekonomiska och tekniska drivkrafternas ökade dominans, samt de
professionella och ideologiska drivkrafternas försvagning, kan ses som en spegling av en
övergripande marknadsorientering i samhället i stort. Journalistprofessionen står inför en
omvärdering av de grundläggande värden som sedan sjuttiotalet karakteriserat professionell journalistik. Slutsatsen blir att vi sannolikt kan förvänta oss en sammanflätning av
såväl publicistiska som ideologiska marknadsekonomiska värden och att journalistiken
måste ta allt större hänsyn till den kommersiella logiken (Andersson & Wiik, 2012, s.65).
3.10 Förändrad arbetsmarknad och förändrade arbetsvillkor
Enligt Nygren (2008) har journalistikens yttre förutsättningar förändrats på följande tre
områden:
•
Förskjutningar mellan olika typer av medier: de breda mediernas tillbakagång och
nischmediernas tillväxt
•
Starkare ekonomiska drivkrafter i medieföretagen, och lägre murar mellan redaktion och ekonomi/marknadsavdelningar
•
En förändrad arbetsmarknad för journalister med allt större skillnader mellan
olika grupper av journalister.
I rapporten Journalist – och sen då? (Nygren, 2010) redovisas vilka som lämnar Journalistförbundet och varför. Resultatet visar att det enskilt största område som journalister söker
sig till när de byter arbete är PR/marknadsföring och information. Hela 28 % av undersökningsgruppen hade fått anställning inom dessa branscher. Den vanligaste orsaken till
varför de lämnat journalistyrket uppgavs vara osäkra anställningsformer, dåliga utvecklingsmöjligheter samt dåliga arbetsvillkor och arbetsmiljöer. Journalisterna upplevde desssutom att deras journalistiska kunskaper och erfarenheter var värdefulla, både inom
20
PR/information/marknadsföring och i andra typer av jobb.
I Journalistförbundets Framtiden har redan varit här hejat och passerat (2009) säger journalisten Ellen Andersson att journalister idag tävlar med alla andra som använder tekniken
för att nå ut med information. Dessutom blir det allt svårare att skönja vem som är journalist, informatör och PR-anställd. Textreklam kan vara förvillande lik redaktionell text
och gränserna mellan professionerna blir allt luddigare. Det kommer att bli än viktigare
att särskilja journalistiskt material från reklam och att många redaktioner kommer att se
det som ett sätt att överleva, om alternativet är att inte bli publicerad alls (ibid).
Andersson (2009) anser att hennes kollegor i USA har kommit längre när gäller insikten
att journalistiken måste ha inkomster för att överleva. Slutsatsen dras efter en studie av
nätverket AlwaysOn, en nyhetssajt som bevakar innovationer och informerar om det entreprenöriella samhället i Silicon Valley-området i Kalifornien. Redaktionen består av ett
mindre antal journalister samt frilansare och verksamheten finansieras genom konferenser över USA, där representanter från företagen intervjuas. Företagen har ett stort behov
att få ut information, då de inte får särskilt stort utrymme i traditionell nyhetsbevakning,
samtidigt som det genererar pengar till redaktionen. Samarbetet uppges fungera bra tack
vare att stor vikt läggs vid att isolera den redaktionella verksamheten från annonsavdelningen (ibid).
Ullamaija Kivikuru, tidigare professor i journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet skriver i sitt avskedstal Resande teorier om journalistik
(2010) att det talas väldigt lite om journalistiken i det nya mediesamhället, trots att den av
allt att döma står inför sin största kris någonsin. Det pratas om globalisering, digitalisering, sociala medier och medborgarnas möjligheter att delta men alldeles för lite om
vad som händer med innehållet, själva essensen i journalistiken: ”Till och med de färskaste manualerna om journalistik och i synnerhet nyhetsjournalistik presenterar fixerade
regler om hur man borde bete sig för att producera ”riktig” journalistik” (Kivikuru, s.6).
Vidare säger Kivikuru (2009) att såväl verksamma journalister som forskare sticker huvudet i sanden när det egentligen är hög tid för ”soul-searching”. Hon menar att det inte
finns många teoretiska resonemang att ta till, då forskningen till stor del vänt sig bort från
journalistiken. De påståenden som finns grundar sig ofta i journalistikens kontroversiella
praxis. Studier omkring journalistik har blivit en raritet i skuggan av studier av andra ty21
per av medieforskning. Det menar hon är oroande då det i framtiden kommer att finnas
mer konkurrens, mindre pengar och färre journalister, och hon frågar sig vad som kommer att hända med journalistiken då (ibid).
4. TEORETISK RAM
4.1 Diskursteori
Diskursbegreppet har blivit ganska svårt att definiera eftersom det ofta används urskillningslöst utan närmare bestämning av vad det betecknar. En enkel definition av diskurs
är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther
Jørgensen & Phillips, 2000). Begreppet rymmer en idé om att språket är strukturerat i
olika mönster som skapas när vi agerar inom olika områden – det talas till exempel om
en medicinsk diskurs eller en politisk diskurs. Diskursanalysen kan sägas vara en analys
av dessa mönster. Vårt sätt att tala på speglar inte neutralt vår omvärld, våra sociala relationer och våra identiteter. Tvärtom har vi en aktiv roll i all skapa och förändra dem. Genom att avgränsa den värld vi lever i skapas olika diskurser som vi använder för att beskriva den. (ibid).
Diskurser behövs för att vi ska kunna ordna vår tillvaro och kategorisera kunskap. Utan
diskurser skulle vi ständigt behöva förklara vad vi menar, då inget av det vi yttrar eller
skriver kan tas för givet. Det skulle inte finnas någon förförståelse – varje enskild situation och företeelse skulle behöva förklaras på nytt varje gång den blev aktuell. Det skulle
dessutom inte vara möjligt eftersom språkets alla ord är laddade med värderingar. Det
finns med andra ord inget neutralt sätt att med hjälp av språket beskriva världen, då all
språkanvändning skapar eller återskapar diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Diskursbegreppet används bland annat för att belysa skillnaderna mellan olika institutioners språk (skolan, vetenskapen, medier etc.). På institutionell nivå kan det därför vara
relevant att studera vad som sker när olika diskurser möts och konfronteras. En annan
innebörd av diskurs har de moderna institutionernas framväxt som utgångspunkt. Institutioner som exempelvis vetenskapen, medicinen och medierna har utvecklat olika
former av kunskap som förknippas med en viss expertis, som har kommit till genom regler, rutiner och konventioner. Institutionernas arbetsformer etableras successivt genom att
upprepas gång på gång samtidigt som onödiga inslag har rensas bort. De identifieras ge22
nom hur de är strukturerade och hur de skiljer sig från andra verksamheter i samhället
(Ekström & Larsson, 2010).
Diskursen är således allt som sägs, skrivs och görs inom en institutionell sfär, inklusive de
komplexa relationerna mellan allt som sägs skrivs och görs. Viktigt att uppmärksamma är
relationen mellan det som är inom och utom diskursen (det som exkluderas). (Ekström &
Larsson 2010, s.272)
4.2 Diskursordning
Eftersom språket erbjuder omväxlande versioner av verkligheten finns det ständigt en
diskursiv kamp om vad som är rådande. Den diskursiva kampen handlar om de olika sätt
varpå man kan tala om verkligheten. Dessa kämpar hela tiden om att nå ett övertag inom
det fältet. Diskurser kan sammankopplas med olika samhällsarenor såsom politik och
massmedia (Börjesson & Palmblad, 2007).
En diskursordning är en uppsättning diskurser som existerar tillsammans inom en viss
begränsad kontext. Diskursordningen är summan av alla diskurser som används inom
exempelvis en social institution. Diskursordningen utgör de resurser som finns till förfogande, vilket sätter gränser för vad man kan säga inom ett visst område. Att inom en institution bygga på en diskurs som används rutinmässigt bidrar till att reproducera denna.
Samtidigt finns det alltid möjlighet att förändra diskursordningen, genom att utnyttja diskurser och genrer på nya sätt eller att införliva andra: ”Diskursordningar är i särskild grad
öppna för förändring när det införs diskurser och genrer som tillhör en annan diskursordning.” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5. METOD & MATERIAL
Undersökningen bygger på litteraturstudier samt enskilda intervjuer med ett antal nyckelpersoner bestående av företrädare för ett antal medieinstitutioner samt Journalistförbundet.
Intervjustudien har genomförts enligt de sju faserna tematisering, planering, urval, intervjuer, utskrift och bearbetning, redovisning och analys samt rapportering (Ekström &
Larsson, 2010, s.58). Materialet har bearbetats utifrån en kritisk diskursanalys enligt
Norman Faircloughs trestegsmodell, den metod som anses mest utvecklad för forskning
23
om kommunikation, kultur och samhälle inom den kritisk-diskursanalytiska riktningen.
Diskursanalysen bygger på teoretiska modeller, metodologiska förhållningssätt och filosofiska premisser om hur den sociala verkligheten skapats. Den är både teori och metod
och bör ses som en helhet där dessa båda hör samman med varandra (Winther Jørgensen
& Phillips, 2000).
5.1 Personliga intervjuer
Målet med uppsatsen har varit att studera erfarenheter, föreställningar och uppfattningar
av ett fenomen hos enskilda personer som representerar något i samband med detsamma.
Genom att använda en metod som har samtalet som mål och form, är det möjligt att genom dialog förhandla fram förståelse av den studerade frågan (Ekström & Larsson,
2010). Syftet med valet av personliga intervjuer som metod i denna undersökning var att
komma åt underliggande dimensioner med fokus att spegla något i ett större sammanhang.
Denna typ av undersökning arbetar med problemformuleringar som handlar om synliggörande, hur ett fenomen gestaltar sig. Personliga intervjuer ger goda möjligheter att registrera nyanser eller svar som är oväntade samt att ställa följdfrågor (Esaiasson, Gilljam,
Oscarsson, & Wägnerud, 2007). Studiens syfte motiverar på så sätt metodvalet. I denna
studie hade det inte varit möjligt att få samma typ av resultat genom en kvantitativ
undersökning eller genom fokusgruppsintervjuer.
Kontroll över svarssituationen kan med andra ord ses som en styrka med den personliga
intervjun. En svaghet är däremot så kallade intervjueffekter (Esaiasson et al., 2007). I
samspelet mellan intervjuare och intervjuad kan detta yttra sig i medveten påverkan från
intervjuaren, omedveten påverkan från intervjuaren och/eller anpassning från den intervjuades sida. Det första är förkastligt och i vetenskapligt sammanhang att betrakta som
fusk. Omedveten påverkan och styrning från intervjuarens sida kan t.ex. handla om uttal,
mimik och gester när frågorna ställs och om selektivt lyssnande och noterande när svaren
registreras. Felaktigheter som beror på att intervjupersonerna anpassar sina svar till vad
de upplever förväntas av dem är svårare att göra något åt (ibid). En annan svårighet med
personliga intervjuer kan vara att komma åt underliggande dimensioner och inte bara
ytliga utsagor (Ekström & Larsson, 2010,).
Personliga intervjuer handlar inte om att bara ställa frågor till folk. Det krävs förmåga att
24
lägga upp ett samtal som täcker upp studiens hela syfte med hjälp av intervjuteknik, färdighet att sortera stora textmaterial, fallenhet att plocka ut och analysera relevant kunskap samt god presentationsteknik (Ekström & Larsson, 2010).
I kvalitativa studier måste det studerade fenomenets karaktärsdrag stå i fokus. Dessa
kännetecken måste ställas i relation till kontexten och omgivningen, vilka kan bestå av
faktorer som historik och aktuella samhällsförhållanden. För att nå kunskap om kontexten kombineras därför intervjustudier ofta med annan datainsamling i form av bakgrunds- och faktaupplysningar med värde för forskningsuppgiften (Ekström & Larsson,
2010). I denna studie har intervjupersonerna själva bidragit med den typen av information.
5.2 Intervjupersoner
Följande respondenter har stått i fokus för undersökningen och presenteras i den ordning
som intervjuerna genomförts:
•
Jan Nyberg: delägare i kommunikationsbyrån Plan Sju i Luleå och verksam i Publicistklubben
•
Tomas Riklund: vd på kommunikations- och PR-byrån Tomas Riklund AB i Piteå
•
Bengt Larsson: chefredaktör och ansvarig utgivare på Piteå Tidningen i Piteå
•
Anders Lindberg: informationschef på LKAB i Kiruna och chefredaktör för tidningen LKAB Framtid
•
Ulrika Widsell: vice ordförande i Journalistförbundet och reporter på tidningen
Metro i Stockholm
Genusperspektivet har i denna studie inte varit av avgörande betydelse och det har efter
förutsättningarna inte heller varit möjligt att söka andra personer för att skapa en jämnare
könsfördelning. Personerna och de verksamheter de företräder presenteras kortfattat i
samband med resultatet av intervjuerna.
5.2.1 Urval
Tanken har varit att täcka upp så många infallsvinklar som möjligt rörande fenomenet.
Urvalet av respondenter har därför skett utifrån att de företräder flera olika yrkeskategorier: journalister, informatörer, kommunikatörer och PR-konsulter, samt Journalistförbundet. Att välja personer i någon form av ledande ställning har varit ett medvetet val, då
25
de sannolikt har grundade uppfattningar och ett brett perspektiv. Respondenterna har
lång yrkeserfarenhet och några har arbetat inom andra områden och tidigare haft andra
professioner i mediabranschen. Det har setts som en fördel, då större referensramar sannolikt kan ge mer heltäckande svar. Utgångspunkten har varit att respondenterna representerar sina nuvarande verksamheter men det är förstås oundvikligt att svaren även
kommit att spegla personliga uppfattningar.
5.3 Intervjuerna
Då diskursanalysen enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) inte är en enhetlig metod
med givna ramar för hur analysen ska genomföras måste varje undersökning skräddarsys
utifrån de frågeställningar och det material som finns tillgängligt. Intervjufrågorna har
formulerats med utgångspunkt i uppsatsens syfte och frågeställningar och strukturerats i
en intervjumanual (bilaga 1). Denna utgår från tre huvudfrågor och ett antal mer specifika uppföljningsfrågor inom respektive tema. Stor vikt har lagts vid att frågeställningarna
skall vara kortfattade och lätta att förstå samt lägga grund för öppna och utvecklade svar
(Ekström & Larsson, 2010).
Samtliga som tillfrågades tackade ja till att medverka. Respondenterna blev i förväg informerade om intervjuns syfte, men fick inte se frågeställningarna på förhand. Intervjuerna med Anders Lindberg (LKAB) och Ulrica Widsell (Journalistförbundet) genomfördes
på grund av de geografiska avstånden via telefon. Övriga ägde genom personliga möten
vid respondenternas arbetsplatser. De senare pågick under ca 1,5 timme vardera medan
telefonintervjuerna tog mindre tid i anspråk, ca 45 minuter. Upplevelsen är att huvudfrågorna har blivit besvarade i samma utsträckning oavsett samtalsform.
Intervjuerna har haft en semistrukturerad karaktär. Eftersom undersökningsgruppen är
mer eller mindre heterogen beträffande verksamhetsområden, bakgrunder och erfarenheter har alla frågor inte kunnat ställas likadant och exakt på samma nivå till alla.
Intervjuerna har spelats in och transkriberats i sin helhet. Transkriptionen är i princip
ordagrann, förutom när samtalen kommit in på områden som helt saknat relevans för
undersökningen. Pauser, harklingar, tystnad etc., har markerats när detta ansetts ha betydelse. Varje intervju har resulterat i 7-11 sidor utskrivet textmaterial, vilket efter noggrann
genomläsning och sortering legat till grund för de sammanfattningar av intervjuerna som
redovisas i resultatavsnittet samt efterföljande analys.
26
5.4 Diskursanalys
Diskursanalys handlar om hur förståelsen blir till och hur vi använder oss av språket för
att göra oss representationer av vår verklighet. Diskurser är uppbyggda av historien och
används som tänkbara berättelser som är perspektivbundna och uppbyggda av någons
position. Då variationer förekommer och de diskursiva processerna ändras kan forskaren
studera hur diskurser byggts upp och förändrats över tid. Diskurser är inte bara ett sätt att
tala om världen utan ett sätt att klargöra människors handlande, det som är rådande och
det som skapar sammanhang för oss (Börjesson & Palmblad, 2007).
Intervjuanalysen i denna studie utgår från den brittiske lingvisten Norman Faircloughs
angreppssätt, som anses vara den mest utvecklade metoden för forskning om kommunikation, kultur och samhälle inom den kritisk-diskursanalytiska riktningen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5.4.4 Kritisk diskursanalys
Inom den kritiska diskursanalysen hävdas att diskurser genom sina ideologiska effekter
bidrar till att konstituera världen och att konstruera och rekonstruera maktrelationer mellan olika grupper i samhället. Det kritiska elementet i den kritiska diskursanalysen går ut
på att identifiera dessa effekter, för att på så sätt bidra till social förändring och mer jämlika maktförhållanden i kommunikationsprocesserna och i samhället i stort. Det kritiska
förhållningssättet förutsätter att det finns en kritisk ståndpunkt och därför kan den kritiska diskursanalytikern aldrig hävda opartiskhet i sin forskning (Winther Jørgensen &
Phillips, 2000).
Fairclough (1995) förespråkar en kritisk diskursteori som grundas på det faktum att vårt
sociala samspel, och särskilt vårt användande av språket, är styrt av orsaker och effekter
som vi inte alltid är medvetna om. Att det finns en koppling mellan språket och maktutövande är oftast oklart för människor men av största betydelse för att förstå hur makten
fungerar och hur diskurser kommer till. Föreställningen om att se på diskurs både som
konstituerad (socialt skapat) och som konstituerande (socialt skapande) är central i Faircloughs teori. Om diskurser bara skulle ses som konstituerande är det som att säga att
den sociala verkligheten bara finns i människors huvuden. Hur språk och text används
påverkas alltid av sociala identiteter, sociala relationer och system av kunskap och värde27
ringar. Alla texter bidrar alltså till att forma dessa aspekter av samhället och kulturen.
Enligt Fairclough kan språket ses som ett socialt system snarare än en individuell och
oförutsägbar aktivitet (ibid).
När Fairclough analyserar hur diskursiva praktiker i medierna bidrar till att skapa nya
former av politik tar han hänsyn till att diskursiva praktiker påverkas av samhällskrafter
som inte bara har en diskursiv karaktär, till exempel mediernas institutionella strukturer.
Sociala strukturer spelar också en självständig roll i utformningen och begränsningen av
de diskursiva praktikerna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5.4.5 Faircloughs tredimensionella modell
Diskursen bidrar enligt Fairclough (1992) till att konstituera:
•
sociala identiteter eller grupper,
•
sociala relationer mellan dessa identiteter eller grupper, samt
•
kunskaps- och betydelsesystem, dvs. ett större sammanhang som dessa identiteter,
grupper och relationer rör sig inom
För att studera dessa nivåer har Fairclough utarbetat en tredimensionell modell där forskaren har möjlighet att skilja mellan nivåerna text, diskursiv praktik och social praktik. Faircloughs modell är en analytisk ram som ofta används vid empirisk forskning om kommunikation och samhälle. Tanken är att modellen kan användas för att belysa olika sidor
av samma fenomen. Varje fall av språkbruk är en kommunikativ händelse som har tre
dimensioner (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 74):
Figur 2: Faircloughs tredimensionella modell
28
1) TEXT: textens egenskaper i form av tal, skrift bild eller en blandning av det språkliga och det visuella
2) DISKURSIV PRAKTIK: produktion och konsumtion av texter, dvs. de produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten
3) SOCIAL PRAKTIK: den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen är en del av
Utifrån detta synsätt har det varit lämpligt att studera vem eller vilka som har inflytande
över utformandet av diskurserna omkring begreppet journalistik. Var ligger makten att
skapa dessa? Vilka normer finns och vilka konsekvenser får det för själva journalistikbegreppet och relationen mellan olika yrkesgrupper som arbetar med journalistik?
5.5 Reliabilitet och validitet
I samtal med andra formas ständigt nya tankar och infallsvinklar, även hos den som intervjuar. Nya svar föder nya frågor som i sin tur formulerar nya problem och frågeställningar. Den första intervjun ser därför inte ut som den andra, eller den sista. Oavsett
vilka vägar intervjusamtalen tagit i denna undersökning har dock utgångspunkten varit
att söka svar som har täckning i uppsatsens syfte och frågeställningar.
Fördelen med en kvalitativ intervjumetod är att det finns utrymme för att förtydliga eller
ändra frågeställningen om den missuppfattas. Det stärker validiteten, förmågan att mäta
det den avser att mäta (Ekström & Larsson, 2010). I en studie med enskilda intervjuer är
det dock omöjligt att uppnå total reliabilitet. Ingen intervju blir den andra lik då varje
individ existerar i en unik kontext och möter frågorna utifrån sina referensramar (ibid).
En annan svårighet är att komma bakom det som Ekström & Larsson (2010) benämner
som ”normfilter”. Normproblematiken gäller en rad aktörsgrupper, inte minst i medieoch kommunikationssammanhang. Företeelsen innebär att aktörer bär på normbildningar i sin yrkesutövning som formar hur de vill uppfattas av omvärlden, vilket därmed påverkar deras utsagor (ibid).
Diskursanalyser bygger på konstruktionism och är därför svåra att koppla till de etablerade begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. All kunskap är socialt konstruerad och kan därför aldrig avspegla en entydig verklighet. Så snart språk används har
29
verkligheten konstruerats och nya sammanhang skapats. Detta gör dock inte att kraven
på vetenskaplighet minskar (Börjesson & Palmblad, 2007).
Såväl intervjuaren och uppsatsförfattaren är formad av och delaktig i olika diskurser. Det
är därför relevant att diskutera forskarens roll i skapandet av diskursen, då det inte finns
möjlighet att helt ställa sig utanför denna och på så sätt inta en objektiv position i förhållande till det som studeras (Winther Jørgensen och Phillips, 2000). Även om strävan i
denna studie har varit att distansera personliga uppfattningar kring diskursen journalistik
finns ingen möjlighet att med hjälp av diskursteori formulera en sanning. Dessutom är
sanningen i sig självt alltid en diskursiv konstruktion (ibid).
En annan aspekt är att undersökningsgruppen är alltför begränsad för att kunna dra några
avgörande slutsatser – för att få ett mer heltäckande och reliabelt resultat hade det varit
nödvändigt att prata med många fler personer. Målet med uppsatsen har dock inte varit
att presentera en sanning eller normativ teori. Avsikten har snarare varit att identifiera
tendenser omkring journalistikbegreppet sett ur olika yrkesperspektiv, för att om möjligt
lägga grund för nya synsätt och sanningar.
6. RESULTAT
I detta kapitel redovisas huvuddragen av det som kommit fram genom intervjuerna. Svaren sammanfattas i berättande form och organiseras utifrån huvudtemafrågeställningarna
i manualen: Vad är journalistik för dig? Vem/vilka kan i dina ögon arbeta med journalistik? Hur ser du på framtidens journalistik? Intervjuerna presenteras var och en för sig i
den ordning de genomförts. Inledningsvis ges en kort presentation av intervjupersonen
för att förtydliga i vilken kontext han/hon har svarat på frågorna.
6.1 Sammanfattning av intervju med Jan Nyberg
Jan Nyberg är en av fyra delägare i kommunikationsbyrån Plan sju och har i många år
varit aktiv i Publicistklubben. Han har erfarenheter från flera mediaområden och illustrerar sin karriär genom följande modell, som jag finner lämplig att återkomma till i analysavsnittet:
30
Figur 3: Modell enligt Jan Nyberg av förhållandet mellan journalistik, information och marknadsföring.
Efter avslutad journalistutbildning började Nyberg sin journalistiska karriär vid Norrbottens-Kuriren. På 1990-talet bytte han jobb och började jobba vid Luleå Tekniska Universitets informationsavdelning där han bland annat var redaktör för en universitetstidning.
Nyberg rörde sig i informationscirkeln men tyckte att det fortfarande var möjligt att arbeta med journalistik, även om de journalistiska idealen inte var riktigt lika självklara
som i dagspressen.
Under 1990-talet genomgick högskolesystemet stora strukturomvandlingar. Alla lärosäten skulle stå på egna ben, vilket i praktiken innebar att universiteten tvingades börja
konkurrera med varandra. Informationsavdelningen blev allt mer en marknadsföringsavdelning och Nybergs arbetsuppgifter hamnade till slut helt bortom journalistiken. Så
småningom valde han att lämna universitet för den privata kommunikationsbranschen.
Idag anser Nyberg att han huvudsakligen befinner sig i gränslandet mellan information
och marknadsföring. Han förklarar att syftet när man exempelvis arbetar med ett företags
interna tidning är marknadsbyggande men att det samtidigt handlar om att skapa god
förståelse. Det finns med andra ord ofta utrymme för att problematisera, men han vill
inte kalla det för journalistik.
I journalistiken måste man hålla det där med att det ska finnas utrymme för granskning,
och framför allt ett oberoende. Om uppdragsgivaren är en organisation med tydligt syfte
att få läsarna mer vänligt sinnade till sin verksamhet tycker jag inte att man kan kalla det
journalistik.
Nyberg håller med om att det är svårt att definiera begreppet oberoende och att det inte
finns ett hundraprocentigt sådant. Det finns avvägningar och friheten är aldrig total men
eftersom alternativet är så mycket värre måste ändå strävan alltid vara så mycket frihet
som möjligt. Han drar liknelser med situationen inom forskningsvärlden och menar att
om ett forskningsprojekt inom exempelvis gruvindustrin finansieras av de stora gruvbola31
gen är det svårt att vara oberoende forskare. Vad händer då om det blir konflikter och
olika intressen står mot varandra? Nyberg håller dock med om att begreppet har fått fler
innebörder och tycker att det idag finns mycket som slarvigt kallas för journalistik.
I en ideal modell av förhållandet mellan de olika medieformerna i modellen ovan anser
Nyberg att marknadsföringscirkeln inte får vara i kontakt med journalistiken överhuvudtaget. Hur det sedan ser ut är en annan sak. Han ser det oroväckande i dagspressens utveckling och håller med om att de finns en problematik i det ökade kommersiella beroendet gentemot exempelvis annonsörer. Nyberg ser också att samhällsutvecklingen går mot
att det inte bara är i företagsvärlden som marknaden tar över. Även organisationer som
tidigare haft rena samhällsuppdrag går samma väg.
Nyberg anser att det är viktigt att Journalistförbundet arbetar för att även fortsättningsvis
vara ett yrkesförbund och tror att den saken avgjordes i och med att informatörerna uteslöts på 90-talet. Däremot tycker han inte att det går att ställa något utbildningskrav då
förhållningssättet till journalistik är det viktigaste.
Nyberg menar att det som frilansjournalist, i synnerhet i norra Sverige, är mer eller
mindre omöjligt att försörja sig på bara ren journalistik och nödvändigt att även jobba
med information och marknadsföring. Det finns många yrken där det journalistiska
hantverket är en jättebra grund men han anser att det är viktigt att hålla isär rollerna. Nyberg menar att om journalistiken ska fungera enligt sina etiska regler och strävan efter
sina ideal måste det finnas gränsdragningar. Om det är en copytext som kommit till för
att sälja mer tvål är det inte journalistik. Då är det något annat.
I den meningen har ingenting förändrats. Uppdelningen mellan att vara antingen oberoende eller att skriva på uppdrag av ett intresse, kommersiellt eller till en organisation, är
en grundläggande skillnad som har funnits igår precis som den finns idag. Det är ett val
man gör, sedan är det upp till individen att skifta mellan att jobba med journalistik, information och marknadsföring.
Eftersom Nyberg fortfarande bär på starka journalistiska ideal men har rört sig i alla cirklar har han funderat mycket på om det går att kombinera de olika rollerna med bibehållen trovärdighet. Han har kommit fram till att de som arbetar i branschen idag känner till
villkoren och att det därför egentligen inte är något större problem. Det går att ha ett yrke
i botten och att sedan ha uppdrag i andra roller. Frågan är vad han kallar sig själv?
32
Det är en jättebra fråga. Skribent har jag kallat mig sedan jag kom hit. Jag tycker att det är
ett bra ord. Jag skulle aldrig kalla mig copy. Och journalist, då får jag bekymmer. Jag
tycker att man ska vara varsam att använda den titeln. På visitkortet står det skribent.
Nyberg tror att det som i alla kriser kommer att vara problematiskt i ett kort perspektiv
men att det som med all utveckling kommer att hända oväntade saker.
Jag kan tänka mig att jättemånga tidningar säckar ihop på olika sätt men att det kanske
växer upp något helt nytt, mera lokalt. Jag hoppas att det finns spännande saker bakom
hörnet.
Nyberg ser att journalister har en vana att betrakta exempelvis PR-folk med förakt. Han
ser att det kan finnas många fördelar med att samarbeta mera då vi på något sätt går mot
att bli allt mer beroende av varandra. Han menar att ingen vinner på att ha konflikter och
gräva skyttegravar och att journalister, bara för att grundinställning är att journalistiken
ska granska och avslöja, inte behöver vara polariserade i alla frågor. Nyberg är intresserad av ämnen som tangerar de här frågorna och är förvånad över att det inte finns mer
litteratur inom ämnet.
Nyberg ser också att det finns exempel på vissa universitetstidningar och kundtidningar
etc. som ligger i gränslandet mellan information och journalistik. Han anser att det ytterst
är företagsledningen som avgör hur högt i tak det ska vara. Det viktiga är att titta på andan i varje organisation, om det är högt i tak och vilken frihet mediet har. Då kan till och
med företag skapa bra journalistik om sig själva. Han tycker att tidningen LKAB Framtid
är intressant som fenomen (se kapitel 6.3).
I Publicistklubben har vi diskuterat och varit oroade över hur dagspressen lämnar över
precis så här till företag och organisationer i stället. De jobb som journalister gjorde förut
har tagits över av informatörer. Det skulle vara spännande att titta närmare på LKAB
som uppdragsgivare och vad de har för principer.
6.2 Sammanfattning av intervju med Tomas Riklund
Tomas Riklund äger PR- och kommunikationsbyrån Tomas Riklund AB i Piteå som har
sex anställda. Byrån fungerar som en nyhetsproducent som producerar information i digital eller skriftlig form som sedan riktas mot rätt mottagare. Arbetet går ut på att presentera basfakta om en viss företeelse eller ett visst ämne som det sedan är upp till medierna
att tolka och bearbeta. Huvudmålet är att förse journalister och journalistiken med me33
dieinnehåll. Det är avsändaren (kunden) som ser till att informationen blir gjord och mottagaren betalar aldrig för materialet. Kunderna är både företag och offentlig sektor, som
kommuner och landsting.
Riklund tycker att det mest intressanta just nu är att medierna blir alltmer svåråtkomliga
och svåra att nå. Det har på ett sätt blivit svårare för PR- och kommunikationsbranschen
att genomföra sitt arbete. Den aktuella debatten uppe i norra Sverige handlar bland annat
om betalväggar och om att redaktioner stänger in sig själva och sitt material bakom
dessa. Riklund säger att det förr kunde räcka med att skicka iväg en release genom ett
pressmeddelande men att informationsflödet idag är enormt och att det är svårt att nå
fram till medierna. Samtidigt har det vuxit fram behov av andra tjänster.
I dagsläget finns knappt någon nationell bevakning i Norrbotten, då riksmedierna överger
regionen. Riklund menar att förutsättningen för att den norra delen av landet ska få nationell och internationell uppmärksamhet är att de stora redaktionerna i huvudstaden förses med information. Där ser han att PR- och kommunikationsbyråerna har en stor uppgift att fylla, då de åtminstone i viss mån har ersatt de redaktionsmedarbetare som tidigare var utspridda över landet.
Riklund upplever att journalistiken har fått mycket dimmiga gränser – att det räcker med
att ta en titt i en vanlig dagstidning för att inse att det inte längre är vattentäta skott mellan redaktionsavdelningar och marknadsavdelningar. Allt hänger ihop.
Det finns säkert journalister som hävdar att det inte är så men jag tror tyvärr att de har fel.
Om vi tittar på finansieringsmodeller så kan ju inga medier leva utan att ta hänsyn till det
och om det inte var så skulle inte vi ha överlevt.
Han anser att det inte är många medier som är oberoende och fria även om de hävdar
det. De flesta är helt i händerna på annonsörerna då dessa står för en stor del av finansieringen. Riklund kan inte se att tidningarna är neutrala och förhåller sig likadant till all
information.
Vi vet att det är omöjligt att få in en nyhet i t.ex. kvällspressen om det är samma dag eller
i närheten av Let’s Dance. Det är en ny tid när nyheterna ställs in för att det är hockey.
Riklund säger att det finns företag som lever på att producera bilagor till pressen – redaktioner med anställda journalister som säljer redaktionellt utrymme i marknadsföringssyfte.
34
Det tycker han är värre än att sälja annonser som åtminstone går att urskilja från annat
innehåll.
Han tycker dock att det journalistiska uppdraget är viktigt, att det behövs granskande och
grävande journalister behövs för att det ska bli ordning och reda på saker och som en
motpol och drivkraft till det andra. Om det finns duktiga grävande journalister blir utmaningen att få ut information ännu större.
Riklund tycker att det finns journalister som värdesätter deras roll även om känslan är att
många fortfarande generellt ser ganska snett på deras bransch. Sett ur ljuset att alla är
beroende av varandra i det nya mediala ekosystemet, menar Riklund att mediernas hållning mot PR-branschen blir än mer ofattbar. Han upplever att journalister ofta ger intryck
av att ingen kan påverka dem.
Men det där stämmer ju inte längre. Förr var det redaktionen och journalisten som bestämde vad vi andra skulle få veta om vad som hänt. Nu är inte journalisterna först på
bollen, de är inte ens tvåa, knappt trea längre.
Han menar att tipsen kommer från helt andra håll, tack vare den tekniska utvecklingen
och det faktum att redaktioner avlövas och får allt mindre resurser. Riklund siar att den
stora tipsarkanalen i ännu högre grad kommer att bli ”journalisten samhället”, dvs. liverapportering från gemene man i form av snabb information som går vidare via exempelvis sociala medier så att medierna eventuellt får tag på dem. Om medierna blir intresserade och vill göra något mer av det som kommer fram är sannolikheten stor att kommunikations- och PR-byråer kommer att leverera innehåll i egenskap av ”nyhetsbyråer på
plats”. Riklund menar att det är precis vad deras byrå gör redan nu. Sedan måste det förstås finnas fördjupning av journalistiken eftersom ”det skulle kunna bli farligt om vi blev
nio miljoner journalister i Sverige.”
Riklund tror att journalistiken kommer att se helt annorlunda ut i framtiden och han ställer sig inte främmande till att beskrivningen av vad som är journalistik behöver omformas. Han menar att hela branschen är på väg att stöpas om och att nya aktörer behövs
för att allt ska fungera.
Journalister måste finnas utifrån att marknaden vill ha det som de producerar. De kan ju
inte vara journalister bara för att Journalistförbundet vill det eller för att försvara någon
heder.
35
För de som har förmåga att vara följsamma och inrätta sig tror Riklund att det kommer
det att gå bra men farhågan är att alltför många vaknat alltför sent. Tidningar och mediehus faller men är inte mindre information eller journalistik i omlopp. Samhällsutvecklingen och journalistiken har tappat bort varandra någonstans på vägen:
Det är som att göra fyrkantiga saker och sedan passa in dem i runda hål. Då blir det inte
så himla lätt.
6.3 Sammanfattning av intervju med Anders Lindberg
Anders Lindberg är informationschef på LKAB i Kiruna och chefredaktör för tidningen
LKAB Framtid. Han har tidigare arbetat som journalist.
Informationsavdelningen producerar bland annat tidningen LKAB Framtid som har funnits sedan 2009. Redaktionen består av tio personer, varav hälften är journalister och
hälften kommunikatörer. Tidningen kommer ut cirka en gång i månaden och distribueras
till samtliga 20 000 hushåll i Malmfälten.
Tidningen skapades då det fanns ett stort behov av att förbättra kommunikationen kring
de stora samhällsomvandlingar som sker i samband med gruvnäringens utveckling i Kiruna och Malmberget. Syftet är att nå ut med en komplett grundinformation till alla
medborgare i verksamhetsorterna i Malmfälten, då den traditionella mediebevakningen
inte upplevs som tillräcklig.
Lindberg säger att redaktionen inte har några direkta journalistiska ambitioner. De skapar information för att det visade sig finnas ett stort behov av detta. Han tror att det i viss
mån kan förklara den situation som journalistiken befinner sig i. Den måste rättfärdiga
sig själv hela tiden genom att vara avslöjande, granskande och konfliktskapande. Det ses
som kapitulation att ägna sig åt ren enkel information och förklara för samhällsmedborgarna att ”det här händer just nu”.
Lindberg säger att LKAB Framtid handlar om att informera och förklara vad som sker i
Malmfälten. Vad är LKAB:s incitament för att göra vissa saker? Vad är det som händer?
Vilka planer finns? De berättar förstås även om LKAB och deras värderingar. Kanske går
det att klassa som marknadsföring men grundidén är att förmedla relevant information.
De har inga ambitioner att vara avslöjande eller granskande men det betyder inte att det
36
bara är de goda nyheterna som får synas. Även svåra ämnen reds ut och behandlas i tidningen, t.ex. när missnöje uppstått från något håll.
Vi använder uttryckssätt från journalistiken, med enkäter, intervjuer och personporträtt
och så vidare men vi är extremt tydliga med att det är LKAB som ligger bakom.
Han tror att det finns ett stort förtroende för tidningen just för att avsändaren är tydlig.
Syftet är inte att sälja en produkt utan att berätta vad de gör och vad det betyder för samhället i stort. Lindberg vill poängtera att deras tidning är en extrem – en effekt av att två
samhällen måste flyttas. Han tror inte att de hade gjort på samma sätt om det hade varit
ett normalt läge, då hade det fungerat bra med den lokala bevakningen. Nu finns dock ett
stort behov eftersom LKAB påverkar samhället i så hög grad.
Lindberg upplever att det finns en skillnad mellan journalister och informatörer men ser
det inte som problematiskt. Det är möjligt att kliva över linjen åt båda håll, bara man är
medveten om vilken hatt man har på sig. Han vet att många journalister tycker att om
man har ett förflutet som informatör inom ett företag eller en organisation så är man färgad av det. Lindberg menar att det inte är något problem så länge man är öppen och tydlig. Han upplever att det finns en förståelse för att det finns olika yrkesroller och ser inte
direkt att någon ser snett på någon annan.
Lindberg tror att diskussionen om vad som är journalistik alltid kommer att pågå. Gråzonerna har alltid funnits men har blivit större på senaste tiden. Han menar att det bara
är att se hur det ser ut i kvällstidningarna med kändisskvaller och sportjournalistiken t.ex:
”Är det journalistik när journalisten sitter och hejar på det ena laget?” Lindberg anser att
diskussionen ständigt måste pågå. Vad är det som är journalistik? Hur ska vi veta vem vi
kan lita på? Gråzoner finns åt alla håll; in mot marknadsföring, in mot information, in
mot opinionsbildande politisk påtryckning inte minst. De vidgar sig och går in över journalistikens domäner.
Just nu kanske vi upplever at de här gråzonerna är ganska stora vilket gör att det känns
som att journalistiken krymper. Men det kommer garanterat att gå fram och tillbaka så att
säga mer och mindre tydligt.
Lindberg har en grundoptimistisk syn på framtidens journalistik. Han tror att vi kommer
att få se en ökning av allmänhetens journalistik som medierna försöker använda i form av
läsarbilder och integration av sociala medier. Journalistiken håller på att tappa privilegiet
37
att helt själva stå för innehållet. Han tror dock inte att journalistiken är hotad av marknadsföringskrafter och den fria informationen som innebär att var och en i princip kan bli
sin egen journalist. Lindberg är övertygad om att pendeln kommer att slå tillbaka och att
källkritik och kunskap kommer att värderas högre igen. Han menar att vi befinner oss i
en turbulent tid. De nya medierna gör att det går fort att sprida information, även felaktig
sådan. Han tror att vi kommer at få se en motreaktion när vi i alltför hög grad upplever
att vi inte vet vem vi kan lita på.
På kort sikt tror jag att det här kommer att eskalera i nåt slags crescendo, att alla ser sig
som journalister och tror att det räcker med att säga att man är det. Men jag tror ändå att
de etablerade redaktionerna kommer att behöva backa i snuttifieringsracet och satsa på de
klassiska journalistiska ingredienserna med oberoende och källkritik.
Lindberg ser att många etablerade redaktioner befinner sig i ekonomisk kris och famlar
efter en ny plats i mediesamhället. Han tror att vi kommer att få se en del märkliga försök
till överlevnad som i grunden är positiva då alternativet är att lägga sig ner och dö. Journalistik kostar pengar. Lindberg tror dock att det är en övergående fas och att tidningarna
kommer att hitta nya inkomstkällor och kanaler som människor väljer. Han är övertygad
om att god journalistik i någon form alltid kommer att finnas men tror att det inte går att
ligga i den marknadsförande fåran alltför länge. Det kommer att skada trovärdigheten,
vilket mottagarna kommer att inse.
För vissa kommer det att bli ett stålbad. Vi har ju redan sett att det finns väldigt många
som inte kan fortsätta. Det är få tidningar som är lönsamma idag.
6.4 Sammanfattning av intervju med Bengt Larsson
Bengt Larsson är redaktionschef och ställföreträdande utgivare på Piteå Tidningen. Han
har arbetat i dagstidningsbranschen i ca 30 år.
Piteå Tidningen ägs till 70 % ägs av arbetarrörelsen och tidningen äger en del av Norrbottens Media AB där bl.a. Kuriren, NSD och 24 Norrbotten ingår. Det enda redaktionella
samarbetet är med 24 Norrbotten. I övrigt konkurrerar PT med Kuriren och NSD.
Piteå Tidningen är en utpräglad lokaltidning. Den redaktionella personalen består av 33
personer i Piteå och en i Älvsbyn. Dessutom finns en nyhetsbyrå i Arvidsjaur och Arjeplog som ägs tillsammans med Norra Västerbotten. Tidningen har en upplaga på om-
38
kring 15 000 ex. på papper, 40 000 unika besök på webben och omkring 20 000 på mobilen dagligen (april 2014).
Larsson menar att marknadsföring inte har något med journalistik att göra. Han menar
att journalistik har med själva syftet att göra och att det finns tydliga skillnader mellan
journalistik, information och marknadsföring. Marknadsföring säljer medan journalistikens syfte är att ge någon slags bild utan att vara påverkad, varken politiskt eller ekonomiskt. Informationssektorn ligger någonstans mittemellan. Journalistiken måste alltid stå
på läsarnas sida och ge sann och relevant information. Det viktigaste uppdraget är enligt
Larsson maktgranskningen – att granska samhället och hur våra gemensamma resurser
används. Det jobbet är grunden, och att göra det med läsarnas bästa för ögonen.
Vi och jag lever i tron att så ren journalistik som möjligt säljer just för att den är ren. Där
är grunden för mig.
Larsson förklarar att Piteå Tidningens redaktion är en liten ö som organisatoriskt ligger
utanför själva företaget. Han säger att det är helt vattentäta skott mellan redaktionen och
annonsavdelningen och den politiska avdelningen. De tar inte order från någon och kör
sitt race för läsarnas skull. Den politiske chefredaktören är tillsatt av ägaren och har ingen
koppling till redaktionen.
De här vattentäta skotten även mot annonsavdelningen och den politiska avdelningen
måste finnas. Säljer vi ut det, om läsarna skulle misstänka att vi går någon annans ärenden, då faller hela affären.
Larsson tycker att det är förkastligt och fult när redaktioner arbetar med advertorials. PT
har en näringslivsbilaga men annonsörerna ingen koll på vad som ska publiceras och ingen koppling till innehållet – det går aldrig att köpa sig en redaktionell plats i tidningen.
Däremot menar han att de kan bli blåsta från marknadsföringsvärlden ibland, via pressmeddelande där avsändaren har ett tydligt syfte att nå fram med ett budskap.
Han har inga större bekymmer med PR-branschen, de måste ju också finnas och verksamheten är beroende av ett inflöde av information. Ibland går de vidare med tips som
kommer från det hållet, ibland inte. Larsson tycker inte att informationskanalerna direkt
har förändrats men ser sociala medier som en ny och viktig informationskälla.
Tiden när vi störtade iväg till bränder med en fotograf är liksom förbi. Men den journalistiken, händelsejournalistiken, är egentligen den minst viktiga delen.
39
Larsson ser en viss problematik i att den viktiga granskande samhällsjournalistiken inte är
den som är mest attraktiv och får störst utrymme idag. Han menar dock att utgångspunkten är att läsarna är uppdragsgivare och om de vill ha mer kändisjournalistik än kvalitetsjournalistik och liknande så får det naturligt större plats i tidningarna. Larsson ser inte att
det är något nytt utan att den typen av journalistik funnits länge. Han ser dock med oro
på att folk i allt större utsträckning nöjer sig med den fragmentariska bild av verkligheten
som de får via sociala medier.
Larsson önskar att det var möjligt att få upp ögonen hos läsarna och få dem att förstå hur
viktigt det är med oberoende journalistik. Däremot har han inga svar på hur det skulle
vara möjligt att få allmänheten mer intresserad av den ”rena” journalistiken.
En del i att skapa ”ren” journalistik är att reportrarna måste vara ”rena” från engagemang i styrelser och liknande. Ingenting får riskera att påverka trovärdigheten. Larssons
uppfattning är att det kan vara svårt att växla mellan rollerna som journalist och informatör, att det kan påverka journalistiken: ”Den enklaste medicinen är att vara helt ren”,
vilket enligt Larsson också är ett krav för att få anställning på PT. De frilansare som anlitas tillåts aldrig bevaka samhället utan får uppdrag av lättsammare karaktär.
Larsson säger att det förs en ständig dialog om hur de ska få tidningen att överleva. Allt
bottnar i papperstidningsutgivning så jobbet blir att vända upp och ner på precis allting.
Kostnaderna för att producera papperstidning kommer successivt att minska och arbetsuppgifterna kommer att förändras men bedömningen är att de kommer att kunna behålla
samma styrka av reportrar och fotografer. Det är fortfarande lika viktigt att skapa bra
journalistik så att läsarna tror och litar på det som skrivs.
Journalistik handlar om trovärdighet och syfte, där någonstans. Jobbar du på en oberoende redaktion då har du ett rent syfte.
Larsson har svårt att sätta fingret på hur tidningen ska finansieras framöver för att utvecklas eller hur läsbeteendet kommer att förändras. Just nu arbetar PT för att skapa smarta
webblösningar. En stor del av det redaktionella materialet finns numera bakom betalväggar, endast tillgängligt för prenumeranter. Upplagan har gått ner i flera år men de ser en
försiktig uppgång. Larsson menar att det är ett mellansteg, då det inom en snar framtid
kommer att vara nyheter i telefonen som gäller.
40
Det är trist att vi får kämpa så hårt för att få in pengar men det är en rolig omställning
som sker mot det digitala, att växla upp journalistiken på något sätt.
6.5 Sammanfattning av intervju med Ulrica Widsell
Ulrica Widsell är vice förbundsordförande i Journalistförbundet, ordförande i Journalistförbundets etiska nämnd och reporter på tidningen Metro.
Widsell tycker att man måste skilja på det journalistiska hantverket och de journalistiska
principerna. Det journalistiska hantverket är ett redskap som används för att det har former som är lätta att känna igen. För att räknas som journalistik måste det finnas ett tydligt uppdrag:
Journalistik står för något som är självständigt och fritt, att det finns någon form av ifrågasättande, granskande och analyserande. Den börjar med en tanke och ett oberoende
uppdrag och slutar någonstans där det övergår i något annat, till exempel kommunikation, information eller PR.
Widsell medger att det finns större och mindre gråzoner. Det handlar helt och hållet om
hur innehållet kommer till, vem uppdragsgivaren är och hur mycket denne påverkar innehållet. Journalistik behöver per definition inte vara nyheter eller granskande men för
att vara journalistik måste det finnas en frihet för journalisterna och journalistiken att
göra en egen bedömning, att berätta om det som är journalistiskt motiverat. Är det intressant för läsarna, tittarna, lyssnarna eller är det marknadsföring i journalistisk form? Det
är dessutom viktigt att gränserna blir tydliga för mottagaren.
Journalistik bygger på att skapa förtroende och att förmedla sanning. Det ska mottagaren
kunna lita på. Om det inte går att urskilja vad som är PR, reklam eller journalistik kan det
bli svårt att avgöra vad som är sant, och det riskerar trovärdigheten.
Widsell pekar på att det finns riktlinjer för textreklam i spelreglerna för press radio. Problematiken är inte ny men problemet har blivit större i och med att det har växt fram nya
sätt att presentera reklam och PR i journalistisk form. Det handlar om alla typer av
kommersiella samarbeten mellan medieföretag och kommersiella aktörer. Ett exempel är
bilagor där annonser presenteras i redaktionell form genom artiklar som egentligen är
reklam och marknadsföring. Den problematiken diskuteras enligt Widsell mycket inom
Journalistförbundet.
41
Hon anser att det är en förlegad uppfattning att journalister ser snett på PR-branschen
och menar att det idag är naturligt att information kommer från många olika håll. Information, kommunikation och PR är naturligtvis också viktiga uppdrag men de måste
särskiljas från journalistik.
Widsell ser att en följd av de stora neddragningar som sker inom journalistiken just nu
innebär att många journalister går över till informationsvärlden. Dessutom är det vanligt
att journalister blandar journalistiska uppdrag med information och PR. För frilansjournalister är det närmast en nödvändighet att blanda uppdrag då de journalistiska uppdragen blir färre och arvodena är låga. Hon ser att det finns en ökad acceptans mot att journalister vandrar över gränserna till information och marknadsföring men understryker att
det är viktigt att skilja på rollerna för att inte äventyra den journalistiska identiteten: ”Det
blir ju svårt att göra PR och kommunikation åt ett företag som du sedan ska granska
nästa dag.”
Widsell bekräftar att det är en tuff tid i branschen. Journalistförbundet ser allvarligt på
situationen med sviktande medlemsantal eftersom de vill fortsätta vara ett starkt yrkesförbund för majoriteten av Sveriges journalister. Orsakerna till nedgången är flera. En
förklaring är branschens svåra situation där många blir av med sina jobb och söker sig till
andra yrken. Dessutom växer det fram andra typer av arbetsplatser med nya typer av anställningar, t.ex. i produktionsbolag. Där är anslutningen generellt låg. Journalistförbundet prioriterar frågan om att organisera sig på ett nytt sätt för att försöka nå ut till dessa
nya grupper. De vill organisera flera, inte minst för att ha möjlighet att skapa så goda
arbetsvillkor som möjligt för alla som jobbar med journalistik. Stora neddragningar inom
kåren och låg medlemsanslutning kan i förlängningen få effekter på möjligheterna att
skapa god journalistik.
Widsell tror att journalisternas viktigaste drivkraft fortfarande är att berätta, granska, analysera och ifrågasätta. Förr kunde man se att det fanns mer av en publicistisk drivkraft
även hos medieföretagen men idag handlar det mer om att skapa vinster. Där kan man se
både en oro och en glidning. Det finns inga journalister som är blinda för beroendet av
medieföretagens intäkter men det är ändå viktigt att kunna behålla den goda kvalitetsjournalistiken. Det måste därför vara vattentäta skott mellan redaktioner och försäljningsenheter även om det är bra att förstå varandras roller. Du kan t.ex. inte skriva an-
42
norlunda om ett företag för att de annonserar i tidningen. Sedan finns det gränsland med
bilagor osv. men det handlar om att göra det på ett schysst sätt.
Jag är övertygad om att behovet av god journalistik finns lika mycket idag som för tio år
sedan och att det kommer att finnas också tio år framåt. Journalistiken kommer att hitta
nya vägar och kanaler.
Även om situationen är tung just nu tror Widsell att det alltid kommer att finnas ett behov av journalister som gör granskande och analyserande journalistik för ett allmänintresse. Det svåra är att föreställa sig hur framtidens affärsmodeller ska fungera. Där finns
en stor osäkerhet, framför allt i tidningsbranschen där ingen riktigt vet hur det kommer
att fungera på den digitala sidan.
Journalistiken klarar sig ju inte utan finansiering. Den beroendeställningen finns alltid. En
finansiering av journalistiken kan se ut på väldigt många olika sätt, så länge redaktionerna
och journalistiken i sig är fri och självständig.
Widsell menar att det kan bli ett bekymmer när journalistikbegreppet blir otydligt. Vad
ingår t.ex. i begreppet medborgarjournalistik? Det kan bli ett bekymmer om det används i
ett sammanhang där det inte är relevant eller riktigt eller om olika människor tolkar det
på olika sätt. Det är heller inte bra om journalistik används för att beteckna information,
eftersom det inte är samma sak.
7. ANALYS
Målet med min kritiska diskursanalys har varit att genom tidigare forskning och de resultat som framställts söka aktuella mönster för att få en förståelse av aktuella diskurser omkring journalistikbegreppet. Faircloughs modell för kritisk diskursanalys använder som
jag beskrivit tidigare (kapitel 5.4.5) ett tredimensionellt analysredskap som bygger på närstudier av nivåerna text, diskursiv praktik och social praktik, där varje nivå kan analyseras var för sig. Jag har i analysen strävat efter att hålla mig inom denna ram.
Utgångspunkten har varit att genom det empiriska materialet identifiera hur olika diskurser omkring journalistikbegreppet har vuxit fram och vilka som är rådande idag. Den
första fasen av bearbetningen har bestått i att utföra en detaljerad textläsning av det empiriska innehållet, dvs. materialet från genomförda intervjuer. Textläsningen gjordes primärt för att identifiera teman som svarar mot uppsatsens syfte och frågeställningar. Un43
der bearbetningen har jag sedan mer detaljerat sorterat fram relevant innehåll från intervjumaterialet.
Resultatet tydliggörs genom att analysverktygen har använts fristående. Den röda tråden
i framställningen är således i tur och ordning analyser av nivåerna text, diskursiv praktik
och social praktik utifrån Faircloughs tredimensionella modell.
7.1 Textnivå
Hur skapar diskursen identiteter och grupper? Hur definieras journalistik? Vad säger reglerna? Hur ser hantverket ut?
7.1.1 Diskursen om det rena oberoendet
Om man ställer frågan om vad journalistik är till de som är eller har en bakgrund som
journalister blir svaret i första hand att journalistik grundar sig på att det måste finnas ett
tydligt syfte och framför allt ett oberoende. Det finns tydliga incitament för vikten av att stå
fast vid journalistikens ideal och att inte låta sig påverkas av kommersiella krafter.
Om uppdragsgivaren är en organisation med tydligt syfte att få läsarna mer vänligt sinnade till sin verksamhet tycker jag inte att man kan kalla det för journalistik. (Jan Nyberg,
Plan Sju)
Ord som återkommer är trovärdighet, förtroende och sanning. Medborgarna måste kunna
lita på att den information som förmedlas har passerat journalistikens filter och vara säker på att texten är kritiskt granskad, ifrågasatt och analyserad. Journalisternas tunga samhällsansvar som innebär att stå på medborgarnas sida i alla lägen är med andra ord djupt
rotat inom professionen. Journalistik är i denna definition främst ett verktyg i vårt demokratiska samhälle. Bengt Larsson (Piteå Tidningen), som representerar lokalpressen, understryker också att det allra viktigaste jobbet är maktgranskningen – att granska samhället och hur våra gemensamma resurser används. Hans övertygelse är att så ren journalistik som möjligt säljer, just för att den är ren. Ur detta perspektiv ses journalistiken som
kompromisslös.
Samtidigt blir det vid närmare diskussioner tydligt att den journalistik som beskrivs ovan
står för något av en idealbild som är eftersträvansvärd men knappast relevant utifrån hur
verkligheten ser ut. Ingen av de tillfrågade förnekar egentligen att medieplattformen är på
44
väg att förändras totalt och de är mer och mindre benägna att hålla med om att även
journalistiken är på väg att omformas.
Journalistikens essens, dess substans, har i själva verket knappast förändrats alls. Journalistik tycks vara ett så konservativt och fixerat fenomen att den inte kan ändras lätt. (Kivikuru, 2012)
Kärnan inom journalistik och massmedia ligger i att nå ut med information och budskap
till många människor för att i förlängningen främja våra demokratiska ideal. Enligt Kivikuru (2012) står dock kanske bara 10-15 procent av våra dagars medieinnehåll av denna
typ av klassisk, eller ”ren”, journalistik. Här börjar journalistiken men frågan är, vad är
då resten?
7.1.2 Två huvudlinjer av journalistik
Enligt Nationalencyklopedin går det att urskilja två olika inriktningar i utvecklingen av
journalistiken i Sverige. Den ena går under beteckningar som motsvarar den som beskrivits ovan, dvs. en journalistik där journalisten ytterst tar på sig granskarens roll i egenskap av den tredje statsmakten. Det är en renodlad gren som grundades i början av förra
seklet, som har starka ideologiska rötter och har utvecklat de etiska ideal och yrkesregler
som finns idag (www.ne.se). Enligt Strömbäck & Jönsson (2005) står denna generellt
rådande diskurs för en typ av journalistik som har starka moraliska uppdragsgivare som
verkar i demokratins tjänst:
Medan journalistiken i demokratins tjänst syftar till att informera människor i egenskap
av medborgare i samhället, syftar journalistiken i marknadens tjänst till att sälja sådan information som människor i egenskap av konsumenter efterfrågar. (Strömbäck & Jönsson,
2005, s.4-5)
Den förstnämnda typen står alltså för den journalistik som medborgarna behöver, och
uppträder i form av maktgranskning och samhällsinformation. Enligt Strömbäck & Jönsson (2005) har det dock sedan 1970-talet vid sidan om denna ideologi utvecklats en linje
med kopplingar till nöje och underhållning, en journalistik som sällan har varken granskande eller analyserande uppgifter och som i dagens mediesamhälle av allt att döma
starkt dominerar i både mängd och omfång över den förra. Denna typ av journalistik står
för det som publiken efterfrågar. Den agerar i marknadens tjänst och fungerar som vilken
45
handelsvara som helst med ägare och investerare i ryggen och ansvar för att generera
vinster (ibid).
Journalistik behöver per definition inte vara granskande och utföras av journalister. Däremot måste det som Journalistförbundets Ulrica Widsell uttrycker det ”finnas en möjlighet att göra en egen journalistisk bedömning av innehållet”, vilket betyder att kopplingen
till uppdragsgivaren måste vara helt oberoende. Vem som helst kan med andra ord i princip använda sig av de journalistiska verktygen och vem som helst kan i princip kalla sig
för journalist eftersom titeln inte är yrkesskyddad. Detta betyder dock inte att de produkter som snickras ihop per automatik blir accepterade som journalistik. Det går att ana
vissa gråzoner…
7.1.3 Journalistik är inte bara nyheter – och nyheter är inte alltid journalistik
Journalistiken börjar med en tanke och ett oberoende uppdrag och slutar någonstans där
det övergår i något annat, till exempel kommunikation, information eller PR. (Ulrica
Widsell, Journalistförbundet)
En aspekt som tydligt framkommer är att det finns en nödvändighet i att särskilja det journalistiska hantverket från de journalistiska principerna. Respondenterna uppmärksammar att
det journalistiska hantverket används i många olika sammanhang, och hänvisar till att
dess former är tydliga och lätta att känna igen. Några exempel i praktiken är att reklameller informationsfilmer inte sällan produceras i journalistiskt dokumentärt format eller
att annonser och marknadsföring tar formen av redaktionella texter som är svåra att särskilja från äkta journalistiskt material. Det är en utveckling som eskalerar och oroar, då
det i förlängningen på allvar anses riskera den för journalistiken så viktiga trovärdigheten.
7.2 Diskursiv praktik
Hur ser relationerna ut mellan de grupper som deltar i diskursen? Vad händer i situationen? Vem gör vad? Hur förhåller sig olika grupper som på ett eller annat sätt har beröringspunkter med journalistiken, till varandra?
46
7.2.1 Förhållandet mellan journalistik, information och marknadsföring
Den bild som Jan Nyberg (Plan Sju) använder för att beskriva sin karriär (kapitel 7.1) går
även att använda som ett verktyg för att på ett överskådligt och förenklat sätt illustrera
hur områdena journalistik, information och marknadsföring hänger samman.
Figur 4: Modell enligt Jan Nyberg av förhållandet mellan journalistik, information och marknadsföring.
Innan journalistförbundet beslutade att utesluta informatörerna 1992 var journalistik- och
informationsområdet troligtvis integrerade i samma cirkel, dvs. tidigare gjordes ingen
större åtskillnad på vad som var journalistik och information. Att informera är ju också
en av journalistikens uppgifter. Behovet av och utvecklingen mot att åtskilja dessa arbetsområden går sannolikt att spåra till de övergripande samhällsomvandlingar som var en
generell realitet på 1990-talet. En indikation på detta är Jan Nybergs situation där hans
tjänst som informatör successivt övergick till arbete med marknadsföring, som en följd av
att universiteten i Sverige under denna tidsperiod i stor utsträckning tvingades börja konkurrera med varandra. Då journalistiken strävar efter ett totalt oberoende utan påverkan
från marknadens krafter blev det förmodligen nödvändigt med en separation från informationsområdet. Samtidigt har samtliga områden fått allt tydligare kopplingar till den
kommersiella logiken.
Såväl Jan Nyberg (Plan Sju) som Bengt Larsson (Piteå Tidningen) och Ulrica Widsell
(Journalistförbundet) vidhåller att journalistiken i sin renaste form inte får ha någon kontakt med marknadsföringscirkeln, då mottagarna måste kunna lita på att texten är sann,
relevant och opåverkad.
Gråzoner finns åt alla håll; in mot marknadsföring, in mot information, in mot opinionsbildande politisk påtryckning. Gråzonerna vidgar sig och går in över journalistikens domäner. (Anders Lindberg, LKAB Framtid)
47
Figuren visar också tydligt att det finns många gråzoner. Journalistik är som tidigare
nämnt även information och information kan vara journalistisk. Var gränserna går handlar enligt Ulrica Widsell (Journalistförbundet) och Jan Nyberg (Plan sju) om hur innehållet i texten kommer till, vem uppdragsgivaren är och hur mycket denne påverkar innehållet. Även mellan områdena information och marknadsföring finns olika grader av samverkan och åtskillnad. Ibland är information ren marknadsföring, en annan gång handlar
det om ren information.
7.2.2 ”Vi gör liksom content production till alla tre”
En yrkeskategori som inte riktigt går att sortera in under kategorierna i Jan Nybergs (Plan
Sju) modell är PR- och kommunikationsbranschen. För att reda ut var denna kommer in
i diskussionen blir det nödvändigt att utöka modellen med ytterligare ett element:
Figur 5: Förhållandet mellan journalistik, information, marknadsföring och PR/kommunikation
Enligt Tomas Riklund (Tomas Riklund AB) har PR- och kommunikationsbyråer beröringspunkter med såväl journalistiken som informations- och marknadsföringsområdet.
Detta motiveras med att journalister omvandlar den information som byråernas förmedlar till journalistik. I informationscirkeln finns aktörer i form av exempelvis organisationer som både ger och behöver information och i marknadsföringsvärlden är behovet av att
få reda på vad som händer i samhället större än någonsin. Därigenom finns flera tydliga
kopplingar från PR & kommunikationsbranschen till olika områden som producerar medieinnehåll, och även journalistik.
7.2.3 Ett yrke – men olika yrkesroller
Fram träder alltså fyra från varandra avgränsade arbetsområden som var för sig teoretiskt
sysselsätter olika typer av yrkeskategorier inom media. På så sätt skulle det vara enkelt att
48
säga att journalister arbetar med journalistik, informatörer med information osv. Nu är
det inte alldeles så enkelt.
För det första har arbetssituationen för journalister, precis som Gunnar Nyberg (2010)
beskriver, förändrats dramatiskt. Krisen för mediehusen och pressen gör att det inte finns
lika många arbetstillfällen som tidigare och arbetsvillkoren har försämrats. En ökande
skara journalister hamnar mer eller mindre utanför massmedieredaktionerna och blir frilansare som i praktiken är verksamma inom samtliga fält som beskrivs ovan. Det är mer
eller mindre omöjligt att försörja sig på enbart ”ren” journalistik då konkurrensen om
uppdragen är stor och arvodena ofta låga. Dessutom har den journalistiska kompetensen
blivit allt mer eftertraktad i informations- och PR-världen, som i fallet LKAB Framtid där
hälften av redaktionsmedlemmarna tidigare har arbetat som journalister. Att journalister
i allt högre grad arbetar med information, kommunikation och PR förnekas inte av någon i denna undersökning och går även att utläsa statistiskt.
Det har med andra ord skett en förskjutning på arbetsmarknaden. Journalister arbetar
inte längre uteslutande med det som räknas som journalistik. Vad innebär det i praktiken? Och hur förhåller sig de olika yrkesgrupperna till varandra?
7.2.4 Huvudsaken är att veta vilken hatt man har på sig
Inom journalistkretsar har det generellt ansetts förenat med svårigheter att sitta på flera
stolar samtidigt eller att gå tillbaka till journalistiken efter att exempelvis ha arbetat som
informatör. Bengt Larsson (Piteå Tidningen) är också tydlig med att de anställda inte får
ha andra uppdrag eller vara engagerade i styrelser och liknande då det kan påverka trovärdigheten. Ulrica Widsell (Journalistförbundet) ser ett tydligt samband mellan neddragningarna inom journalistiken och det faktum att många journalister går över till att
arbeta inom informationsvärlden. Hon menar att det finns en förståelse och ökad acceptans inom journalistkåren mot att journalister arbetar parallellt med uppdrag inom journalistik varvat med information och marknadsföring och att det för många, framför allt
frilansare, närmast är en nödvändighet idag. Widsell menar dock att det är viktigt att
skilja på rollerna för att inte äventyra den journalistiska identiteten och trovärdigheten.
Jan Nyberg (Plan Sju) beskriver av egen erfarenhet ungefär samma sak, dvs. att det går
att blanda uppdrag bara man är medveten om skillnaderna mellan uppdragen:
49
Uppdelningen mellan att vara antingen oberoende eller att skriva på uppdrag av ett intresse, kommersiellt eller till en organisation, är en grundläggande skillnad som har funnits igår precis som den finns idag. Det är ett val man gör, sedan är det upp till individen
att skifta mellan att jobba med journalistik, information och marknadsföring. (Jan Nyberg, Plan Sju)
Anders Lindberg (LKAB Framtid) ser att det finns tydliga skillnader mellan själva yrkesrollerna och att det är möjligt att kliva över gränserna åt båda håll så länge det finns en
tydlighet med vilken roll man har för tillfället. Vad gäller tidningen LKAB Framtid menar han att det har varit en förutsättning, för att skapa trovärdighet hos sina läsare.
7.3 Social praktik
Hur ser diskursen ut i relation till ett större sammanhang? Hur ser framtiden ut? Finns det
skäl att ompröva journalistikbegreppet?
7.3.1. Journalistiken och marknadskrafterna
Journalistiken klarar sig inte utan finansiering. Den beroendeställningen finns alltid. En
finansiering av journalistiken kan se ut på väldigt många olika sätt, så länge redaktionerna
och journalistiken i sig är fri och självständig. (Ulrica Widsell, Journalistförbundet)
Alla är överens om att stora delar av framför allt tidningsbranschen befinner sig i kris.
Det stora problemet att lösa är att hitta nya finansieringsmodeller då de gamla inte längre
fungerar. Medan jakten på dessa pågår gör redaktionerna vad de kan för att hålla sig
ovanför vattenytan. Det går inte att komma ifrån att journalistik kostar pengar men samtidigt har journalistiken krav på sig att inte låta sig påverkas av marknadens krafter. Att
en tidningsredaktion måste ha vattentäta skott gentemot såväl den ekonomiska som den
politiska avdelningen ses inom journalistiska kretsar som självklart då uppdraget annars
går stick i stäv mot journalistikens etiska ideal. Ulrica Widsell (Journalistförbundet) menar att journalisterna är väl medvetna om beroendet av medieföretagens intäkter men att
det ändå är viktigt att kunna behålla den goda kvalitetsjournalistiken. Till detta krävs en
förståelse mellan redaktioner och försäljningsenheter. Det är dock fortfarande mycket
svårt för någon att föreställa sig hur framtidens affärsmodeller ska fungera i praktiken.
Tomas Riklund (Tomas Riklund AB), den ende av respondenterna som inte har journalistisk bakgrund, står för något av en diskurs som anser att journalistiken har fått mycket
50
dimmiga gränser. Han menar att dagstidningarna är fyllda med bevis för att redaktioner
och marknadsavdelningar hänger samman, att de inte alls är neutrala och förhåller sig
likadant till all information.
Det finns säkert journalister som hävdar att det inte är så men jag tror tyvärr att de har fel.
Om vi tittar på finansieringsmodeller så kan inga medier leva utan att ta hänsyn till det.
Om det var så skulle inte vi ha överlevt. (Tomas Riklund, Tomas Riklund AB)
Denna uppfattning finner stöd i forskningen. Enligt Andersson & Wiiks (2005) undersökning om synen på journalistikens drivkrafter anser journalister att de marknadsinriktade och tekniska drivkrafterna styr journalistiken i betydligt högre grad än tidigare.
Ökade krav på lönsamhet har medfört att de professionella och ideologiska drivkrafterna
har försvagats.
Upplevelsen av de ekonomiska och tekniska drivkrafternas ökade dominans samt de professionella och ideologiska drivkrafternas försvagning, kan ses som en spegling av en
övergripande marknadsorientering i samhället i stort samt en, för journalister, postmodern devalvering av professionella normer och värderingar. (Andersson och Wiik
2011, s.65)
Andersson och Wiik (2005) bedömer att journalistprofessionen står inför en omvärdering
av journalistiken som i praktiken skulle innebära att publicistiska, ideologiska och marknadsmässiga värden sammanflätas för att ta större hänsyn till den kommersiella logiken.
7.3.2 Reflektioner omkring framtidens journalistik
Anders Lindberg (LKAB Framtid) tror att vi kommer att få se en del märkliga försök till
överlevnad som i grunden är positiva då alternativet är att lägga sig ner och dö. Han tror
inte att det är möjligt att ligga i den marknadsförande fåran alltför länge med bibehållen
trovärdighet och han siar att många kommer att genomgå ordentliga stålbad. Lindberg
tror dock att den negativa utvecklingen kommer att slå tillbaka och att källkritik och kunskap kommer att värderas högre igen.
Samtliga i undersökningsgruppen ser att journalistiken just nu genomgår en jobbig period
där alla begrepp ställs på sin ändå, men de tror att det är en övergående fas. Som med all
utveckling kan det komma att hända oväntade saker.
51
Jag kan tänka mig att jättemånga tidningar säckar ihop på olika sätt men att det kanske
växer upp något helt nytt, mera lokalt. Jag hoppas att det finns spännande saker bakom
hörnet. (Jan Nyberg, Plan Sju)
Det finns en stark enighet från samtliga om att den ”rena”, granskande och oberoende
journalistiken är viktig och alltid kommer att ha en plats i samhället. Ulrica Widsell
(Journalistförbundet) är övertygad om att journalistiken kommer att hitta nya vägar och
kanaler och att behovet av god journalistik kommer att vara minst lika stort i framtiden.
Tomas Riklund (Tomas Riklund AB) ställer sig inte främmande till att journalistikbegreppet behöver omformas. Han menar att hela mediebranschen är på väg att stöpas om
och att nya aktörer behövs för att få allt att fungera. Journalistiken tillhör inte längre endast journalisterna då information flödar från alla håll, inte minst från medborgarna själva.
Riklunds farhåga är att många vaknat alltför sent, då tidningar och mediehus faller samtidigt som minst lika mycket information och journalistik är i omlopp som tidigare. Han
menar att samhällsutvecklingen och journalistiken har tappat bort varandra någonstans
på vägen: ”Det är som att göra fyrkantiga saker och sedan passa in dem i runda hål. Då
blir det inte så himla lätt.” (Tomas Riklund, Tomas Riklund AB)
Jan Nyberg (Plan Sju) är inne på samma linje och ser att journalister ibland har en förmåga att se på exempelvis PR-branschen med visst förakt. Hans menar att det är förkastligt då vi i framtiden sannolikt kommer att bli allt mer beroende av varandra. Nyberg
menar att journalistiken inte alltid behöver vara polariserad i alla frågor.
Bengt Larssons (Piteå Tidningen) största farhåga med framtidens journalistik är att läsarna ska nöja sig med den fragmenterade information som cirkulerar i exempelvis sociala
medier och han önskar att det gick att få upp ögonen på människorna för att få dem att
förstå hur viktigt det är med oberoende journalistik. Han vet i nuläget inte hur det ska gå
till men tror inte att lösningen är att ompröva journalistikbegreppet genom att göra skillnad på olika typer av journalistik. Även Larsson ser på framtiden med försiktig tillförsikt
även om han just nu har svårt att sätta fingret på hur tidningen ska finansieras eller hur
publikens beteende kommer att utvecklas.
Det är trist att vi får kämpa så hårt för att få in pengar men det är en rolig omställning
som sker mot det digitala, att växla upp journalistiken på något sätt. (Bengt Larsson, Piteå Tidningen)
52
8. SLUTDISKUSSION
En studie av detta slag är inte tänkt att ge några absoluta svar. Avsikten har varit att belysa journalistiken ur olika perspektiv genom att vrida och vända på rådande diskurser
och ställa dem mot tidigare forskning. Vad händer när inrotade journalistikdiskurser möter en ny komplicerad verklighet?
Det finns tydliga belägg för att den dominerande journalistikdiskursen vilar på den tradition som byggts upp av journalisterna själva sedan början av 1900-talet. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att vi haft en osannolik samhällsutveckling under de
senaste hundra åren, där journalisterna och journalistiken haft avgörande roller inte
minst i demokratiseringsprocesserna. Etiska spelregler har inte kommit till av en slump
och det är inte svårt att förstå varför Journalistförbundet kämpat så hårt för att professionalisera kåren och skapa ett starkt yrkesförbund. Det ska såväl dagens journalister som
vi medborgare värna om och vara stolta över. Samhället hade förmodligen inte sett ut
som det gör idag om det inte funnits journalister som enträget arbetat för en stark samhällsutveckling, i medborgarnas tjänst. Undersökningen visar också att den granskande,
oberoende journalistiken oavsett yrkesposition alltjämt anses vara mycket viktig. Att ha
en fungerande tredje statsmakt i form av granskande oberoende journalister ligger i allas
intresse, inte bara hos dem som har de journalistiska etiska idealen i ryggraden.
Däremot är det viktigt att skilja på äpplen och päron. Det går till exempel inte att blunda
för att det finns många andra och växande former av journalistik som i varierande grad
uppfyller de kriterier som ingår i den ”rena” journalistikdiskursen. Mycket pekar på att
det inte är ”den viktiga” journalistiken som får störst utrymme idag.
Denna studie visar att det kan vara lämpligt att dela in journalistiken i två olika grenar
(Strömbäck & Jönsson, 2005). Förutom den ovan beskrivna som står för det som medborgarna behöver, grovt översatt till samhällsinformation och maktgranskning, har det
sedan 1970-talet växt fram många andra kategorier av journalistik, som inte kan värderas
utifrån samma förutsättningar som den förra. Denna kan sägas vara en journalistik som
medborgarna efterfrågar. Det skulle vara lätt att säga att det handlar om bra och dålig
journalistik men det skulle vara en grov generalisering som i så fall kräver en helt egen
uppsats för att reda ut.
53
Den journalistik som publiken per definition efterfrågar rymmer ett spektrum med allt
ifrån kulturnyheter och konsumentjournalistik till former av mer lättsam karaktär, ofta
med inslag av sensationer och kändisar. Det är en journalistisk form som tenderar att få
långt större medieutrymme än traditionell samhällsbevakning, en typ av journalistik som
skapas och växer på grund av att publiken vill ha den, för att den säljer.
Det finns otaliga exempel på sådant som är accepterat som journalistik, som varken är
speciellt granskande eller analyserande. ”Skvallerpress” får exempelvis ofta märkliga
proportioner av medieutrymme i relation till seriös samhällsbevakning. Utifrån detta synsätt är frågan i vilken grad det finns vattentäta skott mellan journalistik och marknadsintressen. Om publiken efterfrågar Let’s Dance kommer den att få det, utifrån förutsättningen att det finns pengar att tjäna. Går det då att säga att journalistiken är oberoende?
Kanske är det stora problemet för exempelvis tidningsbranschen att journalistiken under
inga omständigheter får nämnas i samma mening som ordet marknadskrafter. Forskning
pekar tydligt på att det inte går att blunda för att det finns beroendeförhållanden mellan
publicistisk och kommersiell logik. Den traditionella journalistiken befinner sig ur detta
perspektiv sig i något av ett moment 22 där gamla ideal sätter käppar i hjulen för överlevnad och utveckling. Journalistiken är ett viktigt verktyg i samhället men utan pengar blir
det ingen journalistik.
En tes som även beskrivs i forskningen är att det har blivit allt svårare att se vem som är
journalist idag och att vi går mot en utveckling med en rörig arbetsmarknad där alla
kommer att ses som någon typ av ”mediearbetare”. Med hjälp av Jan Nybergs modell
(Figur 1) har denna bild blivit något klarare. Det finns gränser för var olika yrkeskategorier och arbetsuppgifter hör hemma. Gråzonerna kan vara större och mindre och det är
möjligt att vandra mellan olika uppdragsgivare och arbeta med uppdrag inom såväl informations- som PR och kommunikationsområdet även som journalist. Journalistiskt
hantverk och journalistiska yrkeskunskaper kan användas även utanför journalistiken.
Huvudsaken är att vara medveten om vad som är vad och att kunna skilja på olika yrkesroller.
Medan journalistkåren kämpar för att upprätthålla de journalistiskt traditionella idealen
finns det andra aktörer som anser att vi måste följa utvecklingen och dra nytta av journa-
54
listikens nya förutsättningar. Det är stora omvälvningar är på gång men av outgrundliga
skäl hänger forskningen inte riktigt med i utvecklingen:
Det tycks vara starka åsikter som överlever även större renoveringar i journalistiken eller samhället. Man har behövt så många teorier därför att inte en enda har kunnat öppna upp journalistikens grundproblematik, att journalistik har dragit sig bort från olika förklaringsförsök. Kort
och grovt sagt finns det dels teorier som analyserar hur journalistiken fungerar i samhället och
dels hur journalistiken borde fungera. (Kivikuru, s.12)
Slutsatsen är att diskussionen om vad som är journalistik tycks ha avstannat eller kommit
i skymundan. Ämnet kan knappast diskuteras för mycket, inte minst i medieutbildningarna då mycket pekar på att många nyutbildade journalister kommer att hamna utanför
journalistiken, t.ex. inom PR- och kommunikation. Vi måste öppna dörrarna mot gråzonerna och bjuda in olika yrkesgrupper till diskussion om vad som är vad och vem som är
vem i mediesamhället. Det finns många yrkesroller som har beröringspunkter med journalistiken och därigenom åsikter om hur den kommer till och vad den står för. Genom
att öka medvetenheten och vidga vyerna borde det vara möjligt att skapa goda förutsättningar för att de journalistiska idealen kan komma att leva kvar även i framtiden.
8.1 Resultatdiskussion
Då fyra av fem personer i undersökningsgruppen arbetar som journalister eller har journalistisk bakgrund har det varit svårt att ge en nyanserad bild av vilka diskurser som råder
hos de som inte är journalister. De som är eller tidigare arbetat som journalister bär på
journalistikens ideal i ryggraden, de ”tänker som journalister” även om de befinner sig på
andra positioner. Det är i sig en intressant betraktelse. Tomas Riklund som kommer från
PR- och kommunikationsbranschen har i denna studie ensam fått rollen av att se på journalistiken utifrån. Med facit i hand hade det varit nödvändigt att prata med fler personer
som arbetar inom fältet och inte har journalistisk bakgrund, för att få en mer jämlik utgångspunkt. Det hade till exempel varit lämpligt att prata med någon fler ”renodlad” informatör eller kommunikatör. Det hade också varit värdefullt att intervjua någon fler aktiv aktör från tidningsbranschen, då Bengt Larsson i denna studie står som ensam representant för just nu yrkesverksamma journalister.
Att Jan Nyberg och Anders Lindberg har erfarenheter från flera områden, såväl journalistik som information, har setts som en fördel då de kunnat spegla fenomenet utifrån olika
55
horisonter. Ulrica Widells bidrag har också varit viktigt och motiverat då hon står som
representant för hela journalistkåren.
Intervjusituationerna har i sig varit utvecklande. Ämnet är angeläget och respondenterna
själva har flera gånger visat eftertänksamhet inför frågeställningarna, då det gått upp för
dem att det inte finns några enkla svar. Det är ytterligare ett argument för att ämnet
måste diskuteras på bred front.
8.2 Förslag till vidare forskning
Nästa forskningssteg skulle kunna vara att göra en större studie, att rikta frågeställningarna till en större undersökningsgrupp. Rekommendationen är i så fall att involvera ett
jämställt antal aktörer från olika yrkeskategorier, personer både med och utan journalistisk bakgrund.
Ett annat alternativ skulle kunna vara att rikta undersökningen mot en mer homogen
grupp, t.ex. chefredaktörer, en renodlad yrkeskategori eller mediestudenter. Respondenterna i denna studie har alla lång erfarenhet från mediebranschen. Hur ser yngre medarbetare på situationen? En annan särskilt intressant grupp att studera skulle kunna vara
frilansande journalister, då de är en grupp som växer i antal och, efter vad som framkommer i denna studie, ofta rör sig i de gråzoner och gränstrakter som analysresultatet
beskriver. Det skulle också vara möjligt att göra en närmare studie av journalister som
”gått över till andra sidan”, dvs. till informationssektorn.
Ett annat förslag är att blicka utanför Sveriges gränser. Finns det skillnader på hur kollegor i exempelvis våra nordiska grannländer ser på journalistik och journalisters roll i
samhället?
56
REFERENSER
Andersson, E. (2009). En blick utanför Sverige – tankar från Silicon Valley. I Framtiden
har redan varit här hejat och passerat, 2009 (s. 10-19). Enhörna: Tusculum i samarbete med
Svenska Journalistförbundet.
Andersson, U., & Wiik, J. (2012). Synen på journalistikens drivkrafter. I Svenska journalister: 1989-2011. Göteborg: Institutionen för journalistik och masskommunikation: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet.
Börjesson, M. & Palmblad, E. (red.) (2007). Diskursanalys i praktiken. (1. uppl.) Malmö:
Liber.
Croteau, D. & Hoynes, W. (2001). The business of media: corporate media and the public interest. Thousand Oaks, Calif.: Pine Forge Press.
Ekström, M. & Larsson, L. (red.) (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap. (2. uppl.).
Lund: Studentlitteratur.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., & Wägnerud, L. (2007). Metodpraktikan;
Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts Juridik.
Fairclough, N. (1992). Discourse and social change. Cambridge: Polity.
Fairclough, N. (1995). Media discourse. London: Edward Arnold. Göteborgs universitet.
Habermas, J. (1984). Borgerlig offentlighet: Kategorierna "privat" och "offentligt" i det moderna
samhället. Lund: Arkiv.
Hultén, L.J. (1999). Orden och pengarna: Om kamp och kapitulation inom journalistiken.
Stockholm: Natur och kultur.
Hvitfelt, H. & Nygren, G. (red.) (2008). På väg mot medievärlden 2020: Journalistik, teknik,
marknad. (4., [omarb.] uppl.) Stockholm: Studentlitteratur.
Institutionen för journalistik och masskommunikation (2012). Svenska journalister: 19892011. Göteborg: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet.
57
Kivikuru, U. (2012). Resande teorier kring journalistik. Helsingfors: Svenska social- och
kommunal högskolan vid Helsingfors universitet. ISSN-L 1457-1250
Kovach, B. & Rosenstiel, T. (2007). The elements of journalism: What newspeople should know
and the public should expect. (1. rev. ed.) New York: Three Rivers Press.
Nygren, G. (2008). Yrke på glid: Om journalistrollens de-professionalisering. Stockholm:
Sim(o).
Nygren, G. (2010). Journalist – och sen då? – En undersökning om vilka som lämnar journalistförbundet och varför. Huddinge: Institutionen för kommunikation, medier och it.
Petersson, Birgit (2006). Från journalist till murvel. Journalistyrkets professionalisering från
1900 till 1960-talet. Göteborg: Nordicom, Göteborgs universitet.
Pressens samarbetsnämnd (2010). Spelregler för press, TV, radio. (17. uppl.) Stockholm:
Pressens samarbetsnämnd.
Selander, S. (red.) (1989). Kampen om yrkesutövning, status och kunskap: Professionaliseringens
sociala grund. Lund: Studentlitteratur.
Siapera, E (2012). Understanding New Media, Sage Publication Ltd: London.
SOU 1995:37: Vårt dagliga blad; stöd till svensk dagspress. Betänkande av 1994 års pressutredning.
Strömbäck, J., Jönsson, A. (2005). Nyheter i konkurrens – journalistikens kommersialisering?
Mittuniversitetet, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Institutionen för
informationsteknologi och medier. 17th Nordic Conference on Media and Communication Research: Aalborg, 11-14 August 2005. Göteborg.
Torstendahl, Rolf (1989). Professionalisering, stat och kunskapsbas. Förutsättningar för en teoribildning. Ur Selander, Staffan (red): Kampen om yrkesutövning, status och kunskap, Professionaliseringens sociala grund, Lund: Studentlitteratur
Weibull, L. & Börjesson, B. (1995). Publicistiska seder: Svensk pressetik i teori och praktik
1900-1994. Stockholm: Tiden.
58
Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
Internetsidor:
AlwaysOn. Hemsida. Hämtad 2014-06-11 från: http://alpha.aonetwork.com/? returnurl=%2Fprofile
Journalistförbundet. Stadgar och handlingsprogram. Hämtad 2014-06-11 från:
https://www.sjf.se/om-oss/vi-tycker/stadgar-och-handlingsprogram
Journalistförbundet. Organisationen. Hämtad 2014-06-11 från: https://www.sjf.se/omoss/organisationen
Nationalencyklopedin. Hämtad 2014-06-11 från: http://ne.se/lang/profession
TAM-arkiv. Från yrke till profession. Om professionsforskning. Hämtad 2014-06-11 från:
http://www.tam-arkiv.se/professionsforskning
59
Intervjumanual
bilaga
* Vad är journalistik för dig?
– Hur definierar du journalistik?
– Vilka roller har journalistiken?
– Hur ser du på journalistikens drivkrafter?
– Vad innebär det att vara kritiskt oberoende?
* Vem/vilka kan i dina ögon arbeta med journalistik?
– Kan vem som helst producera och/eller distribuera journalistik eller är det förbehållet vissa grupper?
– Vad skiljer mellan journalistens arbete och andra typer av mediearbetares, dvs. de
som arbetar inom informatör, kommunikation och PR? Hur ser du på dem? (frågan ställs olika beroende på vilken yrkeskategori som tillfrågas)
* Hur ser du på journalistiken idag och i framtiden?
– Vem/vilka kommer att producera framtidens medieinnehåll?
– Hur ser du på Journalistförbundets roll i framtiden?
– Finns det skäl att fortsätta värna de traditionella etiska idealen eller finns det fördelar med att se över dessa och öppna upp för andra typer av mediearbetare?
– Är din syn på framtidens journalistik övervägande optimistisk eller ser du i huvudsak svårlösta dilemman?
60
