Mor Mushe Bar Kifos homilia
om det monastiska livet
Översättning och förord av: Charbel Rizk
Förord
K
yrkans fäder har med all rätt noterat att ett försvagat monastiskt liv
leder till att kyrkan försvagas. Monastiken är för kyrkan vad hjärtat är
för kroppen. Det starka monastiska livet ger inte bara kyrkan starka
ledare (eftersom biskoparna är munkar) och ett starkt centrum för bevarandet av
syrisk-ortodox teologi, utan även ett hopp om en genuin kristenhet. Att vara kristen är att sträva efter att bli lik Messias. Munken och nunnan tar denna strävan
till den yttersta gränsen genom att i kärlek leva ett liv endast med Messias.
Munkens och nunnans önskan och strävan är att bli så lik Messias som möjligt
genom att leva endast med honom.
Det monastiska livet har en rik och djup förankring i den syriska-ortodoxa
traditionen1. Hans Helighet Moran Mor Ignatios Afrem I Barsom har låtit
oss veta att den syriska-ortodoxa kyrkan har haft 83 levande och verksamma
kloster2. Hans Helighet understryker samtidigt att detta är vad vi känner till. Det
kan alltså ha existerat fler än 83 levande och verksamma kloster. Några av dessa
kloster lever och är verksamma än idag3. Mor Mushe Bar Kifo, som verkade på 800-talet, var munk och kom sedan
att vigas till biskop. Han verkade i vad vi idag vet är Irak. Mor Mushe Bar Kifo
har efterlämnat flera verk av olika slags genre: såväl teologiska som exegetiska
och liturgiska. Ett av hans liturgiska verk, nämligen kommentarerna på ordinationsgudstjänsterna, innefattar homilian som följer nedan i svensk översättning.
Denna homilia är intressant av flera anledningar, men i synnerhet för att den
ger oss en förståelse av vad meningen med det monastiska livet är. Homilian
besvarar frågor som: Varför blir man munk eller nunna? Vad är målet med ett
sådant liv? Vad förväntas av en munk och en nunna? Och vad ska munken och
nunnan själv förvänta sig? Vilken styrka får en munk och en nunna av det monastiska livet? Vilka fördelar och vilka utmaningar följer ett sådant liv? Homilian
är, inte minst, intressant och viktig för den som någon gång frågat sig själv om
han eller hon är kallad till att leva ett monastiskt liv: ett liv i kärlek med endast
Messias.
1
Jag rekommenderar Hans Helighet Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas föreläsning om det
monastiska livet för vidare läsning, som finns att läsa på nätet och på engelska här: http://
www.syrianorthodoxchurch.org/library/articles/monastic-life-in-the-syrian-orthodox-churchof-antioch.
2 Se: H. H. Ignatius Afrem I, De Spridda Pärlorna: En historia om syriansk litteratur och
vetenskap, över. Hanseric Hällzon, Anastasis, 2006.
3 Exempelvis dayro d-mor Hananyo i Mardin samt d-mor Gabriel och d-mor Augin i Tur
ʿabdin.
En homilia av Mushe, Biskop av Raman, känd som Bar
Kifo, som läses över de som bär den monastiska eskimo4 vid
slutet av gudstjänsten för deras kläd5
F
örst bör de som för Guds skull närmar sig den monastiska eskimo ha tilltro
på Fadern, Sonen och den Heliga Anden, och tro på den levande Gudens
löften och utfästelser, vilka utlovats och utfästs till de som älskar Honom:
“något som inget öga sett och inget öra hört och ingen människas hjärta bestigit”6, som den gudomliga aposteln säger. Om de inte litar på Hans löften, kommer deras strävan att vara [grundad] på ett tomt hopp. Var och en som arbetar,
utmattar sig efter något hopp. Ingen arbetar för någon annan utan att hoppas
att han ska ges en lön för sitt arbete, antingen en synlig ersättning och lön eller
en osynlig och oförgänglig. Likaså är det även med krigare som ger sig in i ett
slag och strider med all sin styrka för att ta emot seger, de strider för löftet om
löftena som utlovats dem. De som ser fram emot löftena bortom detta liv, det
kommande livet och fröjden, skyndar sig till att arbeta i den andliga vingården,
eftersom hoppet och löftet om de kommande tingen, som de ska bli belönade
med, är sann för dem.
Följaktligen, som vi redan sagt, begynnelsen för de som närmar sig monastikens strävan är tro, att tro på vår goda Guds löften och utfästelser eftersom
Hans heliga ord, som Han har sagt, är så sanna: “Kom till mig, ni som är tyngda
av tunga bekymmer och bördor, jag skall ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av
mig, som är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni skall finna vila för era själar”7.
De sanna lärjungarna hörde således detta kall, lämnade världen och allt i
den och följde Honom. De befriades från världen och från syndens plågor, och
trodde på det heliga ordet som predikades: “Den som lämnar föräldrar, bröder,
barn, hus och städer för min skull, ärver evigt liv”8. De lämnade [allt detta]
för Hans sanna löften och trovärdiga utfästelser. Deras tankar upplystes och de
hjälptes av nåden. [De lämnade sina] föräldrar, fränder och familjer, tog korset
4
Det syriska ordet ܐܣܟܝ�ܡܐär ett grekiskt låneord som ordagrant betyder “form” eller
“skepnad” och refererar till en klädnad. I den syrisk-ortodoxa traditionen har begreppet
kommit att refererar specifikt till huvudbonaden som munken och nunnan bär. Enligt traditionen skänktes den till den monastiska traditionen genom Mor Antonius Eremiten (251-356).
5 Det syriska originalet, som återfinns i ܟܬܒܐ ܕܟܝܪܘܛܢܝܐܣ, publicerades år 2010 av det
syrisk-ortodoxa Patriarkatet. Jag vill rikta ett tack till dayroyo Josef Bali som dels försåg
mig med den syriska texten av homilian, dels översände sin egen opublicerade engelska
översättning av den som jag kunde ta hänsyn till vid min översättning till svenska.
6 1 Korintierbrevet 2:9
7 Matteusevangeliet 11:28-30
8 Matteusevangeliet 19:28
och följde Honom enligt Hans befallning som Han sade: “Den som inte bär sitt
kors och följer mig, kan inte bli min lärjunge”9. Korset symboliserar död från
denna värld samt skam, förolämpning och förödmjukelse av människor. När
lärjungarna hörde dessa, och trodde att de är sanna, gick de utan fruktan på den
raka och smala vägen. De avvisade sina föräldrar, bröder, släktingar tillsammans
med världsliga rikedomar och egendomar och alla slags temporära begär, på
grund av Hans heliga namn och den goda utlovade belöningen. De valde elände
istället för vila, förolämpning istället för ära och avskildhet från bekantskap istället för relationer. [De föredrog] främlingskapets plågor och förolämpningar från
insidan och utsidan. Inget förmådde separera dem från Messias kärlek, varken
svärdet när det träffade dem eller eld, anfall eller någon annan prövning som de
mötte. De valde att bo i öken, berg och grottor och älskade det mer än städer
och kungliga slott. De betade gräs med vilda djur, [drack] floders vatten, [klädde
sig] i fattiga kläder och smutsiga mantlar, [och levde] i främlingskapets exil.
De som söker Herren och närmar sig monastiken på grund av Hans löften,
bör önska detsamma och efterleva samma gärningar. De bör inte närma sig
gudsfruktan i mjukhet eller på ett skenheligt sätt, utan de bör acceptera bokens
ord som säger: “Min son, om du närmar dig och ger dig själv till gudsfruktan,
överlämna din själ till all slags prövning och närma dig inte gudsfruktan med två
hjärtan, utan närma dig Honom med styrka som en mäktig man som går in i en
strid för att döda våra fiender som, ‘ett rytande lejon söker efter något att sluka’10, som det står skrivet”.
Denna strid, mina älskade, “är inte mot kött och blod, utan mot härskare
och mörkrets makter”11, som den gudomliga aposteln lär oss. Som de som är
på slagfältet varken lägger undan sina vapen eller sitter eller sover eller vilar
utan vakar vaksamt så att de inte skadas av sina fiender vid krigsstunden, så bör
munken vara, som bär klädnaden som är en symbol för bröstharnesket, det vill
säga rustningen som bärs av soldaten. Han har en huvudbonad på sitt huvud
som representerar hjälmen. Han bär klädnaden som skölden. Hans sinne är
medvetet om att han är svärdet och spjutet med vilka han dödar fienderna.
Han ska inte slacka eller försumma vid någon tid så att han inte sover
eller vilar under striden. Hans strid är med munkar, mer än med några andra,
eftersom de har tillägnat sig själva åt Gud och har iklätt sig krigarens eskimo.
Demonerna krigar mot dem medan de förför dem med köttsliga begär och med
flera slags vanärade passioner i syfte att fånga dem som fåglar i en bur. När de
ser att munken är uthållig, vaksam och beständig i sin fasta, bön och vaka medan han föraktar begären och flyr från all världslig vila och är noga och uppmärk-
9 Matteusevangeliet 10:38
10 1 Petrusbrevet 5:8
11 Efesierbrevet 6:12
sam med att iaktta och fullfölja alla Gud Messias befallningar som är fyllda
av liv, då besegras demonerna och flyr iväg och försvinner från honom, likt
egypterna som drunknade i havet på grund av den store Moses och det israelitiska folkets hjärtliga bön.
På grund av detta, se, vår älskade, nu när du villigt givit dig själv och iklätt
dig denna heliga eskimo, och bundit din nacke till Gud Messias ljuvliga och
goda ok, stå upp omsorgsfullt, och bevara dig själv och gör rättfärdighetens rena
gärningar medan du inser och tror att Gud är dina gärningar, och av Honom
skänks du din lön. Han kommer att belöna dig med Sin gudomliga rättvisa på
den stora domens dag.
Minns därför vid alla tider, vår broder, ståendet inför Guds fruktansvärda
domstol och eldens flod som väntar de ondskefulla och demonerna, de gnisslande tänderna, det yttre mörkret, de bundna händerna och benen, det gagnlösa
skrikandet, och den ändlösa sorgen och den outhärdliga förödmjukelsen som
kommer att ske när det dolda uppenbaras för de som gjorde ondska. Med tanke
på allt detta, bör du, o människa, som avskilt dig själv för att arbeta för Gud,
anskaffa all slags sann ödmjukhet och speciellt i hjärtat så att du aldrig betraktar
dig själv som annat än jord, stoft och mask, som det står, och [alltid minns] att
du är mindre och mest försmådd bland människor.
Begrunda vid alla tider helgonens skildringar och efterlev deras gärningar. Lär dig ödmjukhet av Mose, som fastän större och högre än alla folken var
ödmjuk i sitt hjärta mer än alla dem. Framför allt, lyssna på Messias som säger:
“Lär av mig, som är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni skall finna vila och fullständig lugn för era själar”12. Lär dig renhet och lydnad av Johannes, korrekthet
av Elia, ärlighet av Elisha, och fattigdom av apostlarna, uthållighet av Job, tålamod av David och [lär av] resten av de heliga fäderna. Lär dig även befallningen
som sades av Gud till en av fäderna som frågade, “vad skall jag göra?”, och det
sades till honom att skynda iväg från världen och söka tillflykt i tystheten och
stillheten.
Hata, förakta, avsäg, avstå och akta dig från svekfullhet, vulgaritet, orenhet,
osedlighet, druckenhet, materialism, oanständigt skratt och från splittring bland
bröderna, medan du kommer ihåg utan att glömma att en man bör ha sann tro i
sin själ, sanning på sin tunga och hjärta, samt helighet i sin kropp.
Munken bör vid alla tider vara lugn och fridfull så att han kan bli en boplats för Gud som sade: “Vem skall jag se på och bo i, om inte den lugna, ödmjuka och ljuva som bävar inför mina ord”13. Kärlek till denna värld är fiendskap
med Gud, som det är skrivet14, eftersom tjänaren inte kan tjäna två herrar, som
12
13
14
Matteusevangeliet 11:29
Jmf. Jesajas bok 66:2
Se Jakobsbrevet 4:4
Herren sade till oss, att ni inte kan tjäna Gud och pengar15.
Därför, bör du, o munk, alltid minnas dessa befallningar och be, gråta
och bönfalla Gud, natt och dag, och fråga Honom att komma till din hjälp och
hjälpa dig i din kamp, eftersom utan Guds hjälp är dygderna inte fullständiga.
Ha kärlek för alla och sann kärlek, barmhärtighet och medlidande gentemot
alla bröder du lever med medan du troget iakttar klostrets alla lagar och heliga
bestämmelser i vilken du blev lärjunge och där du blev främling.
För att du inte ska bryta en av lagarna som fäderna satte och träda in anklagad inför Messias domstol på den fruktansfyllda dagen, skynda dig alltid till
bjällrans ljud medan du repeterar psaltaren: “Jag fröjdade med de som sade till
mig, låt oss gå till Herrens hus”16. Gå glatt och utför tjänsten medan ditt sinne är
förenat med Gud och hör de [heliga] läsningarna medan dina blickar kyskt och
modest är fästa vid marken, så att tittandet hit och dit inte skingrar sinnet; om
[du är] på detta sätt kommer du inte att dra nytta av någonting från ditt hårda
arbete och stående.
Var med glädje lydig och utför din andliga vägledares befallningar och
de äldres, vilka du valt till att vägleda dig genom denna heliga vandring. Låt
den gudomliga nåden åtfölja dig och oss alla eftersom även vi ber för din skull
och inväntar Messias att vara din hjälp och räddare från all ondska och hjälpa,
bevara och stärka dig, välsigna ditt monastiska liv och rädda och bevara dig från
satans alla onda fällor och glödande pilar.
Må Han ge dig att iaktta Hans befallningar och stärka dig att göra Hans
vilja för evigt. Amen.
Förstå, min son, och med dig alla åhörare, vad det monastiska livet och
lärorna om detta livssätt är. Det monastiska arbetet är äldre än den monastiska
eskimo eftersom de av äldre dagar inte hade denna eskimo under sin tid, men de
hade de modesta monastiska gärningarna. Även om denna eskimo inte givits vid
den tiden så levde Enok, Noa, Melkisedek, Mose, Joshua Nuns son, Elia, Elisha,
Jeremia, Daniel och många flera som dem, i kyskhet, askes, rättfärdighet och
helighet. En del av dem bevarade även sina kroppars jungfrulighet. När Messias,
allas räddare, strålade [fram], så levde Johannes Döparen, de heliga apostlarna,
förkunnarna och deras lärjungar efter detta heliga monastiska arbetet och levde
enligt det för Guds skull. Sedan skänkte Herren Gud dem andra nådegåvor, och
denna eskimo tillhörande munkens klädnad under den store Antonios tid. Alla
de som bar den, det vill säg de som var värdiga den, kallades munkar och deras
boplatser kallas kloster. Medan de är namngivna efter sina gärningar, kan klostret förklaras som en fålla eftersom det varken är en stad eller en by utan en andlig fålla. Som fållan skyddar fåren från vargarna, så skyddar klostret de andliga
15
16
Se Matteusevangeliet 6:24
Psalm 122:1
lammen som inte bor i en stad eller by. Så [munken] kallas varken stadsbo eller
bybo. Definitionen av det monastiska livet är detta: det ansträngda undertryckandet av naturen. Munken bör alltid undertrycka sin natur genom att kämpa
mot och avvisa allt det köttsliga som begärs av naturen. Han bör pressa kroppen
genom att fasta, be, vaka och stå. Avklädandet av den som söker efter att bli
munk och avkastandet av de gamla kläderna, innebär också att han avklär och
avkastar sig sitt gamla jag. Genom att sträcka ut sina händer som ett kors, följer
han Gud Messias som sträckte ut sina händer på korset. När [munken] säger,
“jag har önskat att viga mig själv åt Gud”, vittnar han inför sig själv att han
villigt och inte tvingat sökte och kom för att bära detta heliga ok. När prästen
förseglar hans huvud blir han fruktad av de onda demonerna som flyr från och
bävar inför makten av det tillbedjansvärda korset. Klippandet av håret representerar att han kastar iväg syndens livlöshet.
Förstå detta, o munk, och vet att genom att byta dina kläder och bära
denna eskimo, bör du ändra dina världsliga sätt till goda och andliga gärningar.
Genom den asketiska klädnaden är du beordrad att förvärva permanent sorg så
att du kan acceptera den stora välsignelsen: “Välsignade är de som sörjer, de ska
bli tröstade”17. Klädnaden, eller den andliga rustningen, är symbolen för hånet
och skammen som du ska utstå för Messias skull som har sagt: “Välsignade är
ni när folk skymfar och förföljer er för min skull”18. Klädnaden som är trång
upptill men vid nedtill symboliserar att lärjungaskapets början är trång och
korsfästande, men det leder till vidhet och vila mot slutet. Gördeln eller bältet
lär dig att vara redo för strid mot demonerna: såsom de som rustar sig för världslig strid är modigt fastspända med vapen, så bör den andliga kämpens sidor
alltid vara fastspända andligen som Herren sagt: “Låt era sidor vara fastspända
och era facklor brinnande”. Bältet representerar även tyglandet av de köttsliga
passionerna och [viljan till] äktenskap som växer från sidorna. Munken släpper,
följaktligen, aldrig sina sidor lösa, varken under dagen eller natten när han sover.
Skorna som munken ska bära, [han] som nyligen påbörjat helighetens vandring,
är sådana som ska stampa på de ondas alla makter som kallades “ormar och
skorpioner”19. Med korset som han bär på sina axlar, visar han att han villigt
ger sig själv till att fullfölja Messias befallningar som sade: “Bär ditt kors och följ
mig”20. Som Messias bar korset när Han gick ut från Jerusalem, så bär [munken]
skammens kors för att gå ut från världen. Hans fötter blir, vidare, tvättade med
vatten likt en som tvättas ren från syndens fläck och smuts och befrias från den
intellektuella ormens gift, men också som när de heliga apostlarnas fötter tvät-
17
18
19
20
Matteusevangeliet 5:4
Matteusevangeliet 5:11
Lukasevangeliet 10:19
Markusevangeliet 10:21
tades av vår Räddare i mysteriernas rum innan Han sände dem till att förkunna sitt evangelium till världen. På samma sätt tvättas munkens fötter vid detta
gudomliga mysterium. Freden som ges till honom från alla bröder symboliserar
freden som han tar emot från de höga makterna som jublar när en syndare omvänder sig.
Eftersom vi alla har kommit att förstå dessa symboler och mysterier, låt oss
lovprisa den gudomliga Messias och Hans Fader och Heliga Ande. I Honom
fullkomnas alla heliga mysterier som uppenbarades till många av våra heliga
fäder och de heliga tingens siare. De såg, vittnade och sade att samma Heliga Ande som stiger ned över de döpta under det heliga dopet, stiger ned över
munkarna som bär denna heliga eskimo. Därför, för det andra, tredje och ständigt, låt oss prisa Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Honom tillhör ära och
över oss är Hans nåd för evigt. Amen.
Slut på homilian om monastisk tonsur av Mushe Bar Kifo.
Må hans böner vara med oss. Amen.
