Eva Moberg:
TA FRAM ER HEMLIGA FRAMTIDSSTUDIE!
I Sverige ligger kärnkraften inte i medieskugga. Den ligger i en välanpassad belysning.
Allmänheten hypnotiseras att se det hela som OK, om bara inte mineralullen hade lossnat och täppt
till vattentillförseln, om bara inte nån hade vänt avlastningsventilen åt fel håll, om bara inte nån hade
räknat fel och ställt ånggeneratorerna på för högt tryck.
I svenska medier hör vi bara talas om de nya kärnkraftverk som planeras, aldrig om de många som
läggs ner. På senare år har 110 reaktorer stängts i världen, och ytterligare ett hundratal måste stängas
under det närmaste decenniet.
På något sätt hålls det utanför det kollektiva medvetandet att reaktorer tar många år att planera och
bygga, att de därefter bara håller i några decennier, varefter de måste nedmonteras för att så långt som
möjligt oskadliggöras, vilket är ännu mer komplicerat och kostnadskrävande än uppförandet, och på
grund av strålningen har skjutits på framtiden hittills.
I svenska större medier meddelas aldrig något om de kärnkraftexperter som har ändrat uppfattning.
T ex Joachim Luther, en professor i kärnfysik som beslöt sej för att undersöka motsidans argument
och fann dem överlägsna. ”Jag är vetenskapsman”, var hans enkla förklaring. (TIME, 6/10 08) Och
Michael Sailer, som arbetat med kärnkraftssäkerhet i Tyskland sen 1975. Han anser att kärnkraften
redan är passerad av den moderna energiutvecklingen och kommer att försvinna. (Miljömagasinet nr
40 08)
Risken för kärnvapenspridning förmodas IAEA ta hand om, det har dom ju fått Nobels fredspris för!
Ingen ställer institutionen till svars för att dess ansvarsområde –NPT, icke-spridningsfördraget – har
förvandlats till ett tragiskt skämt. Detta sedan grundvillkoret – undertecknandet av fördraget – helt
sonika upphävts efter USA:s krav att få tillgång till den indiska marknaden för kärnenergi. IAEA ska
nu nöja sej med att få inspektera Indiens civila anläggningar, inte de militära!
Allmänheten har aldrig informerats om hur proportionerna och kalkylen egentligen ser ut när det
gäller relationen klimathot - kärnkraft. Den minskning av koldioxid det kan gälla uppnås snabbare,
billigare och säkrare med ny teknik och förnybara energikällor. Hotet från kärnkraften är av samma
storleksordning som uppvärmningen, om inte större. Vår typ av civilisation är ohållbar av flera skäl,
men som art har människan överlevt omfattande klimatkatastrofer. Vi kanske skulle kunna överleva
även nästa. Men inte om avfallslagren fattar eld och plutoniumpartiklarna sprids runt jorden.
Av någon anledning bedömer våra nyhetsmedier det som viktigt – vilket det ocskå är – att just den
där ventilen funkade eller att passeringskontrollen är rigorös eller att alkoholister inte jobbar på
reaktorer. Men i så fall – hur ska en sån här ”säkerhetskultur” upprätthållas i reaktorer och avfallslager
världen runt när det i vilket fall som helst kommer fler och större översvämningar, jordskred,
jordbävningar och torrperioder? Blir det aldrig mer sociala omvälvninar, ekonomiskt kaos, stora
epidemier, svält och krig?
Att kärnkraftindustrin inte för längesen tagit itu med denna ödesfråga utan fortsätter att låta
problemen växa långt över möjligheten till framtida kontroll, det har karakteriserats som försummelser
”bortom varje skala som mäter något annat än demens.” 1) Detta ord skjuter som ett spjut ur den
annars oavbrutet sakliga texten i ”The Lean Guide to Nuclear Power” av David Fleming. (The Lean
Economy Connection. ([email protected])
Innan vi utfärdar diagnosen hjärninsufficiens bör vi kanske ge dem en chans att avslöja den hemliga
framtidsstudie som de bygger på. För en sån måste väl ändå finnas? En som övertygande visar att
världen blir en trygg och säker plats åtminstone de närmaste tusen åren (fast det gäller 100.000). Det är
hög tid att de tar fram den nu så att allt blir förklarat. Varför kylvattnet alltid kommer att räcka, varför
datorer och robotar alltid kommer att funka, att blykistor alltid kommer att finnas för att begrava de
högstrålande.
1) Det engelska ”dementia”betyder även idioti.
