Predikan i S:t Hans kyrka Heliga Trefaldighets dag den 31 maj 2015
Deuteronomium (5e Mosebok) 6:4-9 * Apostlagärningarna 2:24-35 * Matteus 11:25-27
A
tt tro på Gud är att älska Gud. Den gammaltestamentliga texten idag är den gammaltestamentliga trosbekännelsen, och den säger:
”Herren, vår Gud, Herren är en”, och ”du skall
älska Herren din Gud.”
Tron på Gud är alltså inte en åsikt eller en livstolkning utan en relation med/i kärlek. Tron
inkluderar förståndet; en som älskar är ju inte dum.
Men tron går djupare än åsikten eller livsåskådningen, så som också kärlek mellan människor
gör; att man älskar sin hustru är mer än att man
tror att hon finns eller att hon hjälper en att tolka
eller att leva livet. Tron är tillit till Gud, ett kärlekens
delande av livet med varandra, inte jämlikt som i
ett äktenskap, ty Gud är så oändligt mycket större,
rikare och härligare än jag, men ändå ett delande
av livet i öppenhet och överlåtelse, i ett kärlekens
utgivande och ett kärlekens mottagande.
Tron berör (liksom den fungerande kärleken
mellan makar) hela livet, hela hjärtat, hela själen
och hela kraften. Man kan inte med munnen bekänna sin tro på Gud om man inte gör det också i
handling. Om det är så, är tron död. Gud ska finnas med när du sitter i ditt hus och när du är ute
och går, stod det i bekännelsetexten. Att binda
Guds ord som ett tecken kring sin arm eller skriva
det i pannan eller på dörrposterna är i första hand
inte bokstavligt tänkt – även om man gärna kan
göra också så – utan i första hand bildligt menat:
tron och kärleken till Gud hör hemma i hela ditt liv,
inte bara i några utvalda delar.
Tron ges av Gud, sade Jesus i evangeliet:
Fadern uppenbarar tron för människor – eller döljer
den. Tron är en gåva, såsom också förälskelsen
och kärleken ytterst är en gåva. ”Fadern uppenbarar”, sade Jesus. Tron kommer alltså utifrån.
Tron är inget för självkloka eller navelskådare, hur
andliga de än är och hur andligt fromsint de än
uttrycker sin tro. Fadern uppenbarar. Tron är något
annat än den människocentrerade religion där jag
väljer att tro på Gud eller där jag finner Gud i mig
själv. Tron avviker förstås också från den ideologi
som säger att det inte går att tro på det som vi med
vårt mänskliga förstånd inte kan begripa, det må
vara Guds existens eller jungfrufödelsen eller Jesu
människoblivande eller Hans död för vår skull på
korset eller Hans kroppsliga uppståndelse. Kristen
tro är något annat, befriande annorlunda. Tron
kommer av att Fadern uppenbarar.
Kristen tro är tro på Jesus. Petrus förklarade på
Pingstdagen – episteln är en del av hans predikan
den dagen – att den himmelske herre som till exempel kung David långt före Jesu människoliv
talade och skrev om var Jesus. När Paulus gick
omkring bland allt religiöst i Aten och konstaterade
att han såg att de anade och tillbad Gud, sade han
att Den som de egentligen anade eller tillbad är
den Gud som blivit människa, dött och uppstått.
Trons föremål är den korsfäste och uppståndne
Jesus. Trons väsen är att dela livet med den korsfäste och uppståndne Jesus. Tron kan finnas före
Jesus, så som den fanns på Davids tid eller i andra
religioner, inklusive vår tids andlighet. Men den tro
vi är skapade till och har i våra gener är ändå den
tro som älskar Jesus och är ett liv tillsammans med
den korsfäste och uppståndne Jesus.
Är då annan tro steg på vägen till den tron? Så
kan det vara, men inte med säkerhet. Det som
kallas tro är ibland inbillning eller vidskepelse. Rätt
mycket tro är tro på människan själv eller till och
med tron på den egna tron: ”jag litar på att min tro
är stark”. Rätt mycket tro är falskspel. Det är en av
djävulens älsklingssysselsättningar, att han ger
oss varma känslor, religiösa upplevelser, andliga
erfarenheter för att vi ska tro på dem och inte på
Gud.
Tron är en mycket nykter kärlek till den korsfäste och uppståndne Jesus, Han som inte frågade
densamme Petrus som vi hörde i episteln, ”har du
en stark tro?” inte heller ”är du religiös?” eller ”har
du gjort andliga erfarenheter?” utan ”har du mig
kär?”
Tron är nykter kärlek till den korsfäste och uppståndne Jesus, till Gud Skaparen, Jesu och vår
fader, och till Guds Ande, kärlekens källa. Tron är
en mycket nykter kärlek och ett räddningslöst beroende av Gud.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
