Predikan på Första söndagen i advent
Kista kyrka, den 30 november 2008
Texter: Sakarja 9:9-10, Romarbrevet 13:11-14 och Matteusevangeliet 21:1-9
Av Michael Öjermo
Den här hösten har en kyla dragit in över oss. Det känns som om det drar från ett otätt fönster.
Kyligt, isande, dragit och kallt. Vi ser oss först lite obekvämt runt i rummet. Den som sitter
närmast fönstret reser sig från stolen med ett skrap. Försöker stänga bättre. Det går inte. Vi
avbryter det vi håller på med.
– Går det inte att stänga?
– Nej, tyvärr inte.
– Det är ju kallt
– Ja, jag fryser!
– Ja, jag med!
Vi tar fram jackor, schalar och halsdukar. Vi försöker skydda oss så gott det går. Men det
känns inte bekvämt. Den här hösten har en kyla dragit in över oss, och draget kommer från
ekonominyheterna.
Finansministern säger i radio att vi går mot en ekonomisk vargavinter. Det kalla draget
kommer utifrån. Börserna i New York, Tokyo och Stockholm går neråt. Ingen verkar förstå
varför! Varsel läggs. Vi ser människor vid fabriksgrindarna på Torslandaverken i Göteborg
och på Sandviks stora anläggning i Sandviken. De har just blivit varslade. Så här i slutet av
året ser en del av oss över sparpengarna. Har vi sparat en slant till barnen på något fondkonto,
så visar siffrorna minus. Köpruschen kom av sig, det blir rea redan före jul, berättar Svensk
Handel.
Nu tänker jag inte säga att det spelar ingen roll, pengar är världsliga ting. För så är det inte!
Det vore oansvarigt av mig att säga att pengar är världsliga ting, och sen övergå till att tala om
Gud, himlen och vad som därovan är. För vi behöver jobb och trygghet, vård när vi blir sjuka
och pension på vår ålderdom. Barnen behöver de där sparpengarna vi försökt gneta ihop.
Pengar till körkort till ungarna är faktiskt ingen världslig sak, som man kan vara utan. Så
enkelt är det inte.
Låt mig i stället tala om varför denna ekonomiska vargavinter brutit ut, och hur vi kan försöka
täta i fogarna.
Den som varit i Kista kyrka under de senaste åren och lyssnat på min och andra prästers
förkunnelse från denna predikstol har fått varningar om den ekonomiska vargavinter som nu
brutit ut. Vi har tydligt och klart sagt ifrån att kriget i Irak är orättfärdigt, svindyrt och hotar
hela världsekonomin. Vi har visat på det moraliska förfallet i företagsvärlden som låtit
girigheten breda ut sig. Vi har pekat på det farliga i att USA och andra länder lämpar över
miljöansvaret på kommande generationer. Vi har varnat för bilindustrin som blint fortsatt
skruva ihop och sälja jättelika, bensinslukande stadsjeepar. Och så vidare och så vidare.
Världsekonomin hotar att implodera! Flera gångar har varningen hörts från denna predikstol.
2
Men det hjälpte förstås inte. Våra och många andra kristnas varningar nådde inte fram i
mediebruset när börserna rusade i höjden, champangeyran fick korkarna att gå i taket av
förtjusning och Stureplan beskrevs som universums epicentrum. Då har man inte mycket att
sätta emot från en kyrka i en invandrartät förort med stora sociala problem. Men vi varnade
faktiskt. Det gjorde vi.
Vi varnade för vad som skulle hända, inte därför att vi är ekonomiska experter. Vi varnade
därför att vi har kännedom om människan. För det är människor den ekonomiska krisen
handlar om. Den ekonomiska vargavintern som rullar in över oss är inte ett naturfenomen som
ingen kan förklara. Det är enskilda människor som brustit i omdöme och som inte haft modet
att handla. Man har inte vågat ifrågasätta siffror, vända på problem, gå emot trenderna. Nu
försöker man med politiska medel komma tillrätta med problemen. Det är bra! Låt oss bedja
att våra politiker tar sitt ansvar. Men det räcker inte. Man tätar inte dragiga fogar i ett ruttet
samhällsbygge med hjälp av politiska beslut. Det vill till något annat. Politiker har makt, makt
att fatta beslut, makt att styra och ställa. Men makt räcker inte. Det måste till något viktigare,
nämligen inflytande. Våra politiker måste utnyttja sin makt för att reformera de finansiella
systemen, ändra lagarna som bestämmer hur banker och låneinstitut fungerar, se till att vi har
vettiga bolagsordningar som utkräver ansvar från ägarnas sida och så vidare och så vidare.
Det är viktigt med makt, men det räcker inte. Det måste till något viktigare, nämligen
inflytande. Det inflytandet erbjuder den kristna tron på Jesus Kristus. Inflytandet handlar om
hur enskilda människor gör i olika situationer. Det jag talar om är inflytande över hjärtats tro,
sinnets skärpa och tankens övertygelse. Den som tror, tänker och är övertygad om att Jesus är
Herre, handlar annorlunda än den som inte gör det. Tron på Jesus ger ett inflytande över
människors riktning här i livet. Vi behöver en inre moralisk kompass för vårt handlade. Det
kan ingen politisk makt i världen erbjuda. Det kan bara tron erbjuda. Aposteln Paulus skriver i
Romarbrevet: ”Låt oss lägga av mörkrets gärningar. Låt oss leva värdigt. Ikläd er herren Jesus
Kristus”. Det är det vi behöver. Vi behöver fler människor som i varje stund är påverkade av
Jesus, som handlar i hans namn, som ser världen som han gjorde, som inspireras av hans mod
och hans handlingskraft. Jesus var inte ute efter egen vinning. Jesus försökte inte sko sig själv.
Han gav sitt liv för sina vänner. Han offrade sig, fram till det yttersta, döden på korset. Jesus
”cashade” varken in bonusar eller upprättade fallskärmsavtal. Han gick en annan väg. Han
gick en annan väg. Det är den vi måste slå in på.
Mina kära vänner! Ibland kan vi känna oss så maktlösa mot de starka krafter som är i rörelse
kring oss. Vad är min lilla lön eller pension i jämförelse med de astronomiska summor som
pumpas fram genom företag och banker. Ja, det är nog inte så mycket. Men Din lilla tro, den
är viktig. Vår tron kan ge det inflytande som behövs för att få ett bättre samhälle. Vi vill ha
fred i Mellanöstern. Vi vill ha hederliga människor som leder våra företag. Vi behöver ta
ansvar för miljön. Då får vi inte köra fast i girigheten. Den leder ingenvart. Då behöver vi
Herren. Och då behövs Din tro på Herren.
Amen.
