Bjurholmskommun
Flik 9.2.
INFORMATION FÖR PERSONAL
SOM ERHÅLLIT DELEGERING
För vissa hälso- och sjukvårdsuppgifter
Vid särskilda boende Bjurholms kommun
Välkommen till Bjurholmskommuns äldre- och handikappomsorg
som hälsosjukvårdspersonal!
ÖVERLÄMNANDE AV LÄKEMEDEL
När du har fått delegerings introduktion av din delegerande sjuksköterska är du på väg att ta
på dig en del hälsosjukvårdsinsatser. Vid det laget har du
-
lärt känna de boende, anhöriga, sjukvårds och omsorgs personal,
fått teoretisk och praktiskt undervisning i läkemedelshantering
dokumenterat på Magna Cura och planerat och kvitterat insatser på Kontrollera
rapporterat avvikelser
förstått rutiner och arbetsprocesser,
kan hitta rätt information på nätet och i Kvalitetshandboken
http://www.bjurholm.se/default.aspx?di=4171&ptid=0
att vända dig till sjuksköterska vid funderingar och bedömningsbehov
att läkemedel överlämnas till individen alltid på hans/hennes rum och när personen
sitter eller står
ÖVRIGA HÄLSOSJUKVÅRDS UPPGIFTER
Hälsosjukvårdsrutiner och metoder http://www.vardhandboken.se/
Uppgifter som kan utföras av personal på sjuksköterskans/sjukgymnastens/arbetsterapeutens
ordination. Till hälsosjukvårdsuppgifter som kan utföras av reellt kompetent personal räknas:
-
puls och blodtryckskontroll
okomplicerad sårbehandling t ex rengöring och förbandsbyte
stomiskötsel
observationer av den enskildes hälsotillstånd
trycksårprofylax, kontrakturprofylax
kateterfunktion, byte av urinpåse, spolning, urinmätning,
rötgenförberedelse, lavemang,
provtagning för kontroll av socker i blod och urin
venprovtagning, ej blodgruppering, ej blododling,
andningsgymnastik enl ordination, inhalation, skötsel av syrgaskoncentrat,
nutritionskontroll, sondmatning, matning vid sväljsvårigheter,
terminal vård
omhändertagande av avliden
hantering av avfall (riskavfall, miljöfarligt och annat)
desinfektion – sterilisering – rengöring
hantering av sterilt material
beställning av inkontinensprodukter
träning på sjukgymnastens ordination
insulin
INSULINGIVNING
Beslut om att delegera ansvar för insulingivning kan göras av sjuksköterska om detta är
förenligt med god och säker vård. I delegeringen ingår undervisning, teoretisk och praktiskt.
Med hänsyn till kravet på god kvalité och hög patientsäkerhet ställer varje delegeringsbeslut
mycket stora anspråk på gott omdöme, goda kunskaper och noggrannhet hos såväl den som
delegerar som den som genom delegering mottar en hälsosjukvårds arbetsuppgift.
Rutiner vid insulingivning:
Det får inte råda någon tvekan om vem som har uppgiften! Arbetsgruppen måste veta vem
som ger insulin till vilka individer och på vilka tider så att åtgärd sätts in så fort en oklarhet
förekommit, Kontrollera skärmen inte kvitterats eller individen själv behöver träffa den som
skulle ge honom spruta för ev planering.
Innan du förbereder insulinspruta kontrollera alltid på signeringslistan på individens rum att
inte någon annan redan har utfört uppgiften. Titta på och prata med personen, gör en
bedömning om personen mår bra enligt delegeringsutbildning. Vid minsta tveksamhet
kontrollera blodsockret och kontakta sjuksköterskan. Ta fram ordinationshandling och
förbered injektionen efter kontroll av dos, kontrollera alltid namn på insulinpenna samt dos
mot original handling (edoskort eller medicinlista) innan du drar upp insulinet. Kontrollera
även efter att du dragit upp. Är det rätt person som ska få insulin, rätt sort av insulin, rätt dos
och rätt klockslag? Ge insulinet och signera. Använd speciell nålavatagshylsa (safe-clip)!
När insulinpenna håller på att bli tom ta fram nästa insulinförpackning från kylskåpet så den
tempereras innan nästa injektionstillfälle. Det är olämpligt att ta insulin från kylen och ge
direkt. Kallt insulin gör ont och är vävnadsretande. Om det inte är du som skall ge måltiden
efter insulinet så ta ansvar för att den som skall göra det få veta när insulinet gavs. Måltiden
bör serveras inom en halv timme från insulingivning. Du ska kunna skillnader mellan
långverkande och snabbverkande insuliner. Om det finns få förpackningar av insulinet kvar,
rapportera till sjuksköterskan så att hon kan göra beställningen i tid.
Blodsockerkontroller
Kan göras dels i anslutning till insulingivning dels för att se hur sockret ligger i allmänhet.
Det är aldrig fel att kontrollera sockernivån hos en diabetiker som av någon anledning inte
mår bra. T ex kan infektioner rubba blodsockernivåerna. Tänk på att kalibrera
blodsockermätare när du bryter av ny förpackning på glucometerstickor.
Kontrollserier kan göras efter läkar- eller sjuksköterskeordination. En serie innebär att man
kontrollerar blodsocker i regel 4 gånger innan och ibland även 2 timmar efter måltider.
Dokumentera uppmätt värde efter varje prov. Om du mäter upp onormalt blodsocker
rapporteras det utan fördröjning till sjuksköterskan. Ge inte insulin eller annat då förrän du
talat med sjuksköterskan.
Urinen
Hos en person med för högt blodsocker blir urinen kladdig och kan lukta starkt. Kontroll av
urinsocker kan göras utan kontakt med sjuksköterska. Visar urinen socker sparas provet så att
sjuksköterskan kan se det. Rapportera till sjuksköterskan utan fördröjning. Rapportering av
eventuella avvikelser hos en diabetiker är viktigt. Infektioner och mediciner kan rubba
blodsockret. Dokumentera. Skriv din signatur på kontrollistan. Provresultat skall alltid skrivas
i journalen, samt meddelas sjuksköterskan.
URINPROVER
Urinprover av olika slag kan göras efter läkar- eller sjuksköterskeordinationen eller när du
misstänker att det kan vara fråga om en infektion.
Om du gör en kontroll som visar på en eventuell infektion, spara urinprovet i ett provrör i
kylen hos hyresgästen eller om möjligt bär det till sjuksköterskan. Om provet inte används för
odling tar du ansvar för att det kommer bort ur kylen.
Dokumentera i journalen.
Urinodling. Dokumentera som ovan. För över urin i provrör avsett för urinodling, förslut
noga. Urinprovet skall märkas med ID uppgifter. Om du har fått remiss för urinodling ta
sträckkod från baksidan av remissen och klistra på urinröret. Provet samt remissen läggs i en
plastpåse och på plastpåsen skrivs BAKT LAB. Provet ska lämnas till sjuksköterskan eller till
vårdcentralen då du ska ha kontrollerat att alla uppgifter finns på remissen. Använd alltid
handskar när du hanterar prover.
Urinvägsinfektioner hos äldre människor kan uppvisa andra symptom än hos yngre. Förutom
att det kan svida när man kissar, ge smärta i nedre delen av magen, illamående, yrsel,
huvudvärk, feber, inkontinens etc kan det hos äldre orsaka förvirring.
Dokumentera i MC resultat av urinstickor och andra eventuella iakttagelser, t ex någon
speciell lukt eller utseende, förvirring, desorientering etc.
VEN PROVER
Ven prover tas alltid först efter läkarordination. Kontrollera utgångsdatum på provrören som
du skall använda. Gamla rör kastas i gul plastburk för använda kanyler. Kontrollera vilka
prover är kryssade, har du motsvarande antal provrör och remisser.
Kontrollera att det är rätt person och att personnummer stämmer. Prover med fel i
personnummer kasseras på laboratoriet och avvikelseanmäls.
Prover tas på rummet och på den tid som är lämplig för personen.
-
Fråga om det är rätt tillfälle att ta prover och förklara vad du tänker göra. Se efter att
du verkligen har allt som du behöver innan du påbörjar arbete,
se till att du sitter bekvämt och att den du skall ta proverna på ligger eller sitter bra
använd alltid handskar
ta tid på dig att hitta en lämplig ven
använd ren vacutainer och sterila nålar
sprita insticks ställe och släpp stasen strax efter att röret börjat fyllas på
vänd upp och ner provrör som innehåller vätska så snart provet är taget
be patienten lyfta på armen i någon minut efter att du plåstrat om insticks ställe
använd Vacutainer Systems vingnålar när du tar prov på tunna blodkärl på händerna
använd avtagningshylsa för nålen så att du inte sticker dig
lyckas du inte med provtagningen på tre försök överlämna det till sjuksköterskan
kontrollera att provrören är märkta med rätt etikett med sträckkod från baksidan av
remissen. Kryssa för datum och klockslag på remissen. Skriv in datum. Skriv under på
provtagare. Lämna prover till Vårdcentralen innan kl 14.00.
Om du skulle sticka dig på den använda kanylen kontakta tjänstgörande sjusköterska och
arbetsledare som hjälper dig med arbetsskadeanmälan, samt att bedöma om avvikelserapport
ska skrivas. Blodprov ska tas både från den aktuella patienten och från den som stuckit sig.
Hos personer med smittsamma sjukdomar tas blodprover av sjuksköterska. I övrigt
omvårdnadsarbete och kontakt med den sjuke skall det ske i samråd med sjuksköterska,
hygiensjuksköterska och smittskyddsläkare.
SPOLNING AV KAD
Före spolning kontrolleras att man har rätt vätska och att utgångsdatum inte passerats.
Spolning med klorhexidinlösning görs bara efter läkarordination. Vätskan får inte vara kallare
än rumstemperatur. Kalla vätskor smärtar. Kontrollera att omgivande vävnader runt KAD är
retningsfria och ser normala ut. Se efter hur mycket urin som kommit i urinpåsen. Om det är
mycket urin i påsen är det lämpligt att byta till en ny, är det litet kan man markera mängden
med ett streck på påsen. För långsamt in spolvätskan. Observera patienten noggrant. Blir
han/hon besvärad eller oroad delas mängden upp i två portioner. Låt den första rinna ut innan
nästa tillförs. Kontrollera utseendet på vätskan som rinner ut. Observera urinen. Notera att
mängden i urinpåsen ökat med minst den mängd spolvätska som tillförts. Vid upplevelse av
smärta avbryts behandlingen och sjuksköterska tillkallas. Om spolvätskan inte kommer
tillbaka kontaktas sjuksköterskan. KAD kan vara tilltäppt och behöva bytas ut.
KATETERSÄTTNING PÅ KVINNOR OCH REN INTERMITTENT
TAPPNING HOS KVINNOR
Efter speciell delegering kan undersköterska göra tappningar och sätta kateter på kvinnor efter
läkarordintion. Tappning görs när en kvinna inte kan kissa eller när man misstänker att blåsan
inte töms fullständigt. Med ren menas att den inte görs under sterila förhållanden. MEN det är
mycket viktigt att man inte berör katetern med fingrarna eller med handskar som man tagit i
andra saker med. När man för in katetern med pincett eller med handskar på händerna så skall
pincetten respektive handskarna inte ha varit i kontakt med något annat.
Ta med dig och duka upp allt som behövs så att du inte måste gå ifrån och hämta något när du
påbörjat arbetet. När du kommer så långt att du tar på dig handskarna skall du bara behöva
beröra pincetten och katetern. Utför kateteriseringen/katetersättningen. Kontrollera utseendet
på urinen som kommer. Mät mängden vid kateteriseringen.
Dokumentera: vid ren intermittent tappning noteras urinmängt på tappningslista.
SÅRVÅRD
Sårvård kan göras på många sätt, men det finns vissa gemensamma nämnare mellan de olika
metoderna.
1. Ett sår får aldrig kylas ner. Redan rumstemperaturen stör läkningen. Därför skall man
alltid göra omläggningen så effektiv som möjligt. Det innebär att man ser till att all
utrustning finns på plats innan man påbörjar arbetet. Det är mycket bra om man har
värmt förpackningen av spolvätska som skall användas i en skål med varmt vatten.
När det gäller väteperoxid får man nöja sig med rumstemperatur. Den kan inte värmas
upp för den förångas då. I ett nerkylt sår avstannar läkningen i flera timmar.
2. Sårytan får aldrig torka ut! Det nybildade sårepitelet förstörs lätt, t ex av kompresser
som fastnat pg a för torrt bandage. När det händer börjar sårläkningen om varje gång.
Först när sårytan är läkt kan torrt skyddsförband användas. För all sårvård gäller det
att man skall prata så lite som möjligt över det öppna såret. Från munnen kommer
bakterier i en för ögat osynlig dusch även när man är frisk.
3. Ordna utrustningen runt dig på ett rent bord eller motsvarande. Sätt dig bekvämt.
Lossa patientens kläder och gamla bandage. Om nödvändigt överväg att lösa upp
bandagen i fotbad. Inspektera såret. Har det förändrats? Hur mycket pus (var) finns
det? Tänk på att sårvätskan i sig är gul. Luktar såret? Är det rodnat eller svullet runt
såret? Klagar patienten över smärta? Rengör såret inifrån och ut. Börja med att
avlägsna sårvätska och pus. Spola sedan generöst med den sårtvätt vätska som
ordinerats. ”Kör inte runt” med t ex rundtorken i såret. Det skadar mer än det gör
nytta. Efter renbaddning kan du gärna spola ytterliggare. Efter sista spolningen rör
man inte såret. Tänk på att sårytan är hyperkänslig för beröring. Den nya vävnaden
förstörs lätt och läkningen förhindras på så sätt. Tvätta huden runt såret, långt ut! På
huden finns bakterier från såret och omgivningen. Dessa kryper ner i såret om man
inte rengör huden. Frisk hud kan rengöras med tvål och vatten. Den friska huden skall
smörjas med något mjukgörande. Tänk på att den friska huden annars kan klia under
bandaget, eller att såret lättare blir större om omgivande hud skadas. Använd
ordinerade preparat på såret.
Dokumentera:
1. Kontrollera i dokumentation om förändring har skett
2. Alla förändringar i sårets status och omläggningsordination skall dokumenteras
3. Eventuella antibiotika behandlingar skall dokumenteras
4. Signera varje omläggning på Behandlingsblad
BANDAGERING
Bandagering kan man behöva göra t ex vid svullnader, som förberedelse för protes, som stöd
och för värme. Gemensamt för all bandagering är att det skall ske efter ordination av läkare,
sjuksköterska eller sjukgymnast. Den som har ordinerat ger även praktiskt instruktion. För att
eventuell svullnad skall kunna avhjälpas måste bandagering ske efter viss metod. Felaktig
bandagering kan förvärra besvären. Det är farligt att dra till ett bandage för mycket.
Cirkulationen kan strypas eller försämras och resultatet kan bli förödande. Det finns många
typer av bandageringsmaterial och många metoder. Varje ny bandagering måste följas av en
ny instruktion.
Kompressionsstrumpor är en form av bandagering. Behandlig med kompression
(sammanpressning) inriktar sig på de orsaker som ligger bakom cirkulationsbesvären. Genom
en riktig behandling med kompression på benen kan man förbättra blodets återflöde till
hjärtat. Kompressionsstrumpor tas på redan i sängen före uppstigandet. Har patienten hunnit
stiga upp ska han/hon ombes att lägga sig 15 minuter med benen i upphöjt läge innan man tar
på kompressionsstrumpor. Är benen mycket svullna inleder man behandling med lindade ben
och övergår senare till strumpor. Strumporna är indelade i kompressionsklasser. Det som
varierar mellan strumporna är trycket. Trycket väljs utifrån graden av problem. Val av
strumpa kan göras med hjälp av sjukgymnast, sjuksköterska eller läkare.
SÅRODLING
Sårodling görs efter ordination. Såret rengörs först. Om man odlar på sårsekret, får man med
sig döda vita blodkroppar, döda bakterier samt växt på sårbakterierna. Man får alltså inte med
sig tillräckligt av de bakterier som ursprungligen orsakat infektion.
En steril sårpinne (ser ut som en lång tops) förs runt, gärna under sårkanterna. För ner pinnen
med sårsekret i odlingsröret med gel (stewartmedium). Bryt av den utstickande pinnen.
Skruva på korken och märk röret med ID-uppgifter (om du inte har remiss till hands).
Kontrollera personnummer. Lägg provet tillsammans med remissen i en plastpåse och märk
påsen med BAKT LAB. I väntan på transport skall provet förvaras i kylskåpet.
PULS OCH BLODTRYCKSMÄTNING
Puls och blodtrycksmätning ordineras av sjuksköterska och läkare och när behov föreligger.
Manschetten kan klämma, en del människor tycker att det är obehagligt eller att det gör direkt
ont. En del personer har ömma vävnader. Då får man vara så effektiv och snabb som det går.
Var noga att förklara vad du gör och varför. Det är värdefullt om patienten känner till sina
tidigare blodtrycksvärden av flera anledningar. Dels behöver du inte pumpa upp manschetten
onödigt mycket, dels har du något att jämföra med när du gör din mätning. Kom ihåg att
blodtrycket kan variera. Det varierar naturligt över dygnet. Det varierar om man har sovit eller
är aktiv, om man är ledsen eller glad, mätt eller hungrig och även beroende på vem som gör
undersökningen. Det är i regel bäst att ta blodtrycket på höger överarm. Placera manschetten
så att du kan få plats med stetoskopet över blodkärl i armvecket. Överarmen ska vara i samma
höjd som hjärtat. Be patienten att andas lugnt, att inte prata och inte röra på sig under
blodtrycksmätningen. Helst skall man ta det vid samma tid på dygnet när kontroll görs
upprepade gånger. Patienten skall ha vilat om inte annat har sagts. Börja med ett liggande
tryck och om det är ordinerat så skall det följas av stående tryck. När det liggande trycket är
taget får patienten ställa sig upp. Vänta 2 minuter och ta sedan ett nytt tryck. Vid upprepad
blodtrycksmätning måste blodkärl vila sig mellan gångerna och luft ska släppas ut ur
manschetten direkt efter mätningen.
PULSMÄTNING
Pulsmätning görs på handledens insida på tumsidan. Använd ditt pek- eller långfinger. Gör ett
lätt tryck över den plats där du tror att pulsen skall kännas. Trycker du för hårt kläms kärlet
ihop och pulsen går inte att känna. Räkna pulsen med hjälp av klocka som har sekundvisare.
Räkna alltid en hel minut. Puls kan vara bland annat oregelbunden, snabb eller långsam.
Dokumentera pulsvärde och pulsegenskaper.
LÄKEMEDELSBEHANDLING MED WARAN
För att behandla och förebygga blodpropp finns läkemedlet Waran. Vissa personer tar Waran
under en period, andra resten av livet. Doserna varierar från person till person. Det är viktigt
att tabletterna tas vid samma tidpunkt varje dag. Om man genom olyckshändelse blir försenad
med en dos kontaktas sjuksköterska omedelbart och hon ger vidare instruktioner. Patienten
kontrolleras med blodprov regelbundet på ordination av ansvarig läkare. Vissa läkemedel är
olämpliga att använda i samband med Waran. Kontakta sjuksköterskan när extra läkemedel
och hälsokostpreparat används. Läkemedlet Waran kan ge vissa milda biverkningar. Ett
mindre håravfall, hudförändringar och diarré kan förekomma.
Vid varje form av blödning kontaktas sjuksköterskan, som i sin tur kontaktar läkaren. Näsblod
t ex kan tyda på att dosen Waran är för hög och behöver regleras. För den som har svullna ben
och dålig cirkulation kan ett par stödstrumpor vara en god hjälp. (Enligt apotekets broschyr
om Waranbehandling).
Personer med Waranbehandling bör alltid bära sin Waranbricka.
Varje tillbud med fall och liknande måste ovillkorligen rapporteras till sjusköterska eftersom
inre blödningar kan uppstå.
ÖGONDROPPAR OCH ÖGONSALVOR
Ögondroppar och ögonsalvor av olika slag har olika effekter. Mediciner som är till för att
användas i ögonen kan ge s k systemeffekt. Det innebär att det verksamma ämnet påverkar
hela kroppen. Biverkningar kan därför visa sig på annat sätt än i själva ögat. Hos äldre
människor kan ögondroppe orsaka yrsel och förvirring.
När man applicerar salva eller droppar i ögat är det viktigt att tänka på:
- tvätta händer
- kontrollera utgångsdatum på förpackningen
- skriv datum på en förpackning innan du bryter förslutningen
- använd absolut inte kylskåpskalla preparat
- informera den du skall hjälpa om vad du gör
- torka en gång inifrån ögonvrån och utåt, kasta ”sudden”, ta en ny och upprepa tills det
är bra. Torkar man flera gånger med samma sudd för man in bakterier i ögat och
förlänger en eventuell infektion i värsta fall skapas det en ny infektion
- överdosera inte, droppa enl ordination
- be personen att se upp i taket om det är möjligt
- dra försiktigt ner det undre ögonlocket, passa på att inspektera ögats och slemhinnans
utseende. Rapportera det du tror är en avvikelse
- applicera droppen eller salvan i undre ögonlocket så att det inte faller ner på ögat
- be personen att sluta ögat
- lämna över en ren kompress att torka av överflöd med eller gör det åt personen om
han/hon inte kan själv
- vänta lugnt tills du ser att ögat kan öppnas igen och att allt är OK
- vissa personer använder flera sorters ögondroppar. De skall inte ges i omedelbar följd.
Kontrollera med sjuksköterskan hur lång tid du skall vänta mellan de olika preparaten
och i vilken ordning de ska ges.
- beställ nya förpackningar redan när du tar fram den sista.
ATT TÄNKA PÅ VID ARBETE HOS PERSON SOM BEHANDLAS
MED CELLGIFT
Ur Arbetarskyddstyrelsens författningssamling: ”Med cytostatika avses läkemedel som
Socialstyrelsen i samband med registrering, klinisk läkemedelsprövning eller
licensförskrivning angivit som cytostatika.”
Gravida kvinnor ska inte hantera cytostatika eller avfall och förorenade material. Paragrafen i
författningssamlingen lyder:”kvinnlig arbetstagare som arbetar med cytostatika skall upplysas
om de risker för foster som exposition för cytostatika kan innebära”.
Avfall skall placeras i behållare som märks ”Riskavfall”.
Cytostatika i tablettform får inte krossas. Damm kan tas upp via munnen, ögonen och huden.
All hantering av cytostatika eller avfall med cytostatikarester skall ske efter information av
sjuksköterska.
SMÅ TIPS I VÅRDEN AV DEMENTA
Samtala som vanligt: Om man ”lever” i gamla tider glöm inte att det är en vuxen människa
du talar med.
Försök inte att rätta den demente: t ex ”du kan inte göra så där, det blir ju fel förstår du väl”
Fånga deras känslor och rådbråka inte deras ”minne”: säg inte ”minns du vad vi gjorde
idag?” säg istället ”idag var vi ute och gick och plockade vitsippor som var så vackra.”
Övervaka inte den demente i tid och otid: han/hon kan uppleva det som kränkande att vara
förföljd och påpassad, ingrip bara om det kan skada den demente eller att den hamnar i en
situation som kan upplevas som förnedrande.
När du känner att ilskan kommer hos dig: det är klart att man kan bli arg, men visa inte
den demente det, gå ifrån och låt det ”rinna av dig” någon annanstans.
Om den demente råkar bete sig olämpligt: påpeka inte för den demente att det var
olämpligt, förmodligen kommer han/hon inte ihåg händelsen och ett sådan påpekande kan
skapa olustkänslor, men inte någon förståelse varför.
Prata inte förbi den demente, påpeka inte dennes brister inför andra människor:
dementas känsloliv fungerar bättre än de intellektuella förmågorna, ingen vill göra bort sig
inför andras ögon.
Om du inser att den demente inte klarar av situation, visa inte det för honom/henne: t ex
säg inte ”vänta lite så skall jag hjälpa dig så går det bättre eller ”om jag gör det där så blir det
bättre”.
Försök inte att ”leda” den demente om den vill något annat, var följsam och försök att
styra honom/henne i rätt riktning. T ex du vill föra den demente till bords, men han/hon vill gå
en tur i korridoren, locka med känslor, kanske ”oj vad det skall bli gott med köttbullar” eller
”nu skulle det smaka gott med köttbullar, skall vi se om det finns några”.
Ta reda på sådant som den demente inte tycker om, sådant som förr skapat
obehagskänslor och försök att undvika detta: t ex om man inte känner till det som skapar olust
och obehag, kan det i sin tur skapa irritation och kanske aggression hos den demente om den
blir utsatt för detta, kanske också att detta kan skapa sådan oro att han/hon vill ”gå hem” (gå
ifrån).
Försök att använda din ”fingertoppkänsla” i kontakten med demente: med andra ord sunt
bondförnuft. Hur kan den demente tänkas reagera och känna inför det ja säger, eller vill att
han/hon skall utföra. Är det min önskan eller den dementes som är drivkraften?
G O D OCH S Ä K E R V Å R D
Värdigt bemötande innebär:
Att vårdtagarens integritet och självbestämmande respekteras av vårdpersonalen!
Att vårdpersonalen arbetar enligt en gemensam värdegrund där alla människors lika värde och
lika rätt poängteras!
Att vårdpersonalen, utifrån den gemensamma värdegrunden, i en vårdideologi beskriver hur
målen för verksamheten ska uppfyllas!
Att vårdpersonalen har tagit ställning till hur olika livsåskådningar bland vårdtagarna ska
respekteras!
Att vårdpersonalen har kommit överens om hur övergrepp mot och emellan vårdtagare kan
förebyggas och har formulerat detta i en handlingsplan.
Delaktighet i vården innebär:
Att vårdtagaren har tillgång till information och undervisning om sitt hälsotillstånd och olika
vårdinsatser.
Att vårdtagaren kan påverka val av boendeform.
Att vårdtagaren vet vart man ska vända sig för information om vilka tjänster man har rätt till
och får uppgifter om hur beslut som rör boendet eller omsorgen kan överklagas.
Att vårdtagaren är införstådd med innebörden av biståndsbeslutet och vilka avgifterna blir,
samt hur beslutet kommer att följas upp och utvärderas.
Att närstående ses som en resurs i vård- och omsorgsarbetet.
Att vårdtagaren ses som en resurs i vård och omsorgsarbetet.
Att vårdtagaren, vid behov, har tillgång till en namngiven kontaktperson,
biståndshandläggare, en omvårdnadsansvarig sjuksköterska och en fast läkarkontakt.
Att det finns system för hantering av klagomål och att all vårdpersonal vet hur de ska hantera
sådana.
Bra vårdplanering innebär:
Att vårdtagarens vård- och omsorgsbehov bedöms och utvärderas regelbundet, så att
insatserna kan anpassas därefter.
Att planeringen sker tillsammans med vårdtagaren, kontaktpersonen och annan berörd
personal.
Att vårdtagarens vård och behandling dokumenteras så att kontinuitet och säkerhet i vården
kan upprätthållas.
Att vårdtagaren har möjlighet att ta del av innehållet i sin journal.
Bra aktivering och rehabilitering innebär:
Att vårdtagaren stimuleras att använda sin förmåga att klara sig själv. Att vårdtagaren har
möjlighet att upprätthålla kontakt med släkt och vänner. Att vårdtagaren har möjlighet att ta
del av olika kulturella evenemang eller andra personliga intressen. Att vårdtagaren har
möjlighet att vila vid behov flera gånger om dagen. Att vårdtagaren har tillgång till
rehabiliteringspersonal. Att vårdtagarens närstående samt vårdpersonal ges stöd och
handledning av samlad rehabiliteringskompetens i hur vårdtagarens rehabiliteringsbehov bäst
tillgodoses. Att samarbete med frivilligorganisationer uppmuntras och insatserna samordnas
med vården och omsorgen i övrigt.
Bra boendemiljö innebär:
Att särskilt boende, så lång som möjligt, är utformat på ett för vårdtagaren bekant sätt, med
förutsättningar att knyta an till sitt tidigare liv.
Att vårdtagaren i särskilt boende har rätt till eget rum och hygienutrymme.
Att det i särskilda boenden finns plats för gemensam samvaro med såväl närstående som
andra vårdtagare.
Att miljon är planerad så att vårdtagaren kan ta del av årstidernas växlingar och regelbundet
har möjlighet att vistas ute.
Att boendet ger förutsättningar för aktivering och rehabilitering.
Att kommunen informerar om regler, väntetider och bidrag för bostadsanpassning.
Att kommunen informerar om hu olyckor i hemmiljön kan förebyggas.
Bra läkemedelshantering innebär:
Att vårdtagaren har rätt att regelbundet få information om sin läkemedelsbehandling.
Att vårdtagaren får rätt läkemedel och rätt dos i rätt tid.
Att vårdtagarens läkemedelsbehandling ses över regelbundet.
Att de riktlinjer för läkemedelshantering som upprättats av MAS följs.
Bra vård vid sömnproblem, oro och ångest innebär:
Att vårdtagaren har rätt att sova, följa sin dygnsrytm och vakna utvilad.
Att vårdtagaren ska få hjälp att hantera eventuell oro och ångest.
Att vårdpersonal, tillsammans med vårdtagaren, kartlägger orsakerna till eventuella
sömnproblem samt oro och ångest.
Att vårdtagaren har tillgång till personal med äldrepsykiatrisk kompetens.
Att de åtgärder som vidtas mot sömnproblem samt oro och ångest är föremål för en
regelbundet återkommande utvärdering.
Bra vård vid smärta och smärtbehandling innebär:
Att vårdtagaren i möjligaste mån inte upplever smärta.
Att smärtbehandlingen är individuellt anpassad.
Att vårdpersonalen ges kontinuerlig fortbildning i smärta och smärtbehandling.
Att det finns riktlinjer för analys, bedömning, behandling och utvärdering av smärta bland
vårdtagare i ordinärt och särskilt boende.
Bra vård vid inkontinens innebär:
Att vårdtagaren är ren och inte luktar urin eller avföring.
Att vårdtagaren har möjlighet att gå på toaletten dygnet runt.
Att vårdtagaren stimuleras att upprätthålla sin kontinens och att toalettbesök inte ersätts av
inkontinenshjälpmedel.
Att orsakerna till inkontinens är kartlagda och dokumenterade.
Att det finns personal med specialistkunskaper om inkontinens och olika
inkontinenshjälpmedel.
Att det finns riktlinjer för förebyggande och behandling av förstoppning.
Att det finns riktlinjer för utredning och behandling av urininkontinens.
Bra vård vid förebyggande och behandling av trycksår innebär:
Att trycksår inte förekommer.
Att vårdtagaren erhåller effektiv behandling om trycksår trots allt uppstår.
Att vårdpersonalen har utbildning på området.
Att det finns tillgång till personal med specialistkunskaper inom sårvård.
Att det finns riktlinjer för prevention och behandling av trycksår.
Bra vård för att förebygga fall och fallskador innebär:
Att varje vårdtagare riskbedöms.
Att vården och vårdmiljön anpassas för att undvika att vårdtagaren faller.
Att det finns riktlinjer för att förebygga fall och fallskador.
Att riktlinjerna anger hur rutiner ska tillämpas för användning av bälte mm
Bra hörsel, tand och fotvård innebär:
Att vårdtagaren ges möjlighet att behålla kommunikationen med sina närstående och med
vårdgivare. Att vårdtagaren har tillgång till professionell hörsel, tand och fotvård. Att vara ren
i öronen och ha fungerande hörhjälpmedel. Att samtal förs i största möjliga mån med
vårdtagaren. Att eventuell demensutredning innehåller en hörselutredning. Att det finns
dokumenterade uppgifter om vårdtagarens behov av mun- och tadvårdshygien.
Bra vård vid demenssjukdom innebär:
Att det finns tillgång till personal med specifik kompetens för vård vid demenssjukdom. Att
vårdtagare med symtom på demenssjukdom utreds i syfte att fastställa den bakomliggande
orsaken. Att vårdtagare vid behov erbjuds särskilt demensboende. Att det finns riktlinjer för
vård och behandling av personer med demenssjukdom. Att närstående till person med
demenssjukdom särskilt uppmärksammas och ges stöd samt, i ordinärt boende, erbjuds
avlastning.
Bra vård i livets slutskede innebär:
Att vårdtagaren får en värdig död. Att vårdtagaren har rätt att välja vårdmiljö den sista tiden i
livet. Att vårdtagaren inte ska behöva dö ensam. Att det finns forum där vårdpersonalen vid
behov kan reflektera och diskutera kring vården av döende. Att det finns riktlinje för vård och
omsorg i livet slutskede.
