Handbok Showfoto - KDE Documentation

Handbok Showfoto
Handbok Showfoto
2
Innehåll
1
Inledning
13
1.1
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
1.1.1
1.1.2
Om Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Rapportera fel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
13
1.1.3
1.1.4
Stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Att börja delta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
13
Bildformat som stöds . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
14
1.2.2
Komprimering av stillbilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
1.2.3
JPEG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
1.2.4
1.2.5
1.2.6
1.2.7
TIFF . . . .
PNG . . . .
PGF . . . . .
Obehandlad
.
.
.
.
15
15
15
15
Showfotos sidorad
2.1 Showfotos högra sidorad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
17
1.2
2
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
2.1.1
Introduktion till den högra sidoraden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
2.1.2
Egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
2.1.3
Metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2.1.3.1 EXIF-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
18
2.1.3.1.1
2.1.3.1.2
2.1.3.2
2.1.3.3
Vad är EXIF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hur används EXIF-visningen . . . . . . . . . . . . . . . .
18
18
Tillverkaranmärkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
2.1.3.2.1
Vad är tillverkaranmärkningar . . . . . . . . . . . . . . .
19
2.1.3.2.2
Hur visning av tillverkaranmärkningar används . . . . .
19
IPTC-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
2.1.3.3.1
2.1.3.3.2
2.1.3.4
Vad är IPTC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hur IPTC-visningen används . . . . . . . . . . . . . . . .
19
19
XMP-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
2.1.3.4.1
2.1.3.4.2
Vad är XMP . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hur XMP-visningen används . . . . . . . . . . . . . . . .
19
19
Handbok Showfoto
2.1.4
Färger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
2.1.4.1
Histogramvisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
2.1.4.2
Hur ett histogram används . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
Kartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Rubriker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2.1.6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
22
22
2.1.6.2
Kommentarvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
2.1.6.3
2.1.6.4
Datum och tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Betyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
23
23
2.1.6.5
2.1.6.6
Trädet med etiketter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Informationsvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
23
24
2.1.7
Versionsvisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
24
2.1.8
2.1.9
Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Verktygsvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
24
25
2.1.9.1
Sidoradens verktyg i bildeditorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
25
Använda Showfoto
3.1 Fotografisk redigering: Arbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
26
26
2.1.5
2.1.6
3
3.1.1
Verktyg för bildredigering och arbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
26
3.1.1.1
Ett förslag för ett standardarbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . .
26
3.1.1.2
Introduktion till funktionerna hos vanliga redigeringsverktyg . .
27
3.1.1.3
Verktygsuppsättningen i Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . .
27
3.1.2
Hantering av obehandlade bildfiler, arbetsflöde för obehandlade bilder . .
29
3.1.3
Verktyg för färgredigering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
29
3.1.3.1
Kodningsdjup . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
29
3.1.3.2
Färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
29
3.1.3.3
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
29
3.1.3.4
Svartvita konverteringsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
30
3.1.3.4.1
Efterlikna föråldrade svartvita filmer . . . . . . . . . . . .
3.1.3.4.2
Simulera infraröd film . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.3.5 Korrigera färger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
30
32
32
3.1.3.6
33
3.1.3.7
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.3.6.1
Använda Justera kurvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
3.1.3.6.2
Justera kurvor under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . .
34
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
34
3.1.3.7.1
Använda verktyget Justera nivåer . . . . . . . . . . . . . .
35
3.1.3.7.2
Verktyget Justera nivåer under arbete . . . . . . . . . . .
36
3.1.3.8
Korrigera exponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
36
3.1.3.9
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
36
3.1.3.9.1
3.1.3.9.2
Använda Kanalblandaren . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kanalblandaren under arbete . . . . . . . . . . . . . . . .
4
37
37
Handbok Showfoto
3.1.3.10 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.3.10.1
3.1.4
Använda vitbalansverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . .
38
3.1.3.11 Verktyget Färgnegativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
Bildförbättring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
3.1.4.1
39
3.1.4.2
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.4.1.1
Använda linsförvrängningsverktyget . . . . . . . . . . .
40
3.1.4.1.2
Linsförvrängningsverktyget under arbete . . . . . . . . .
41
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
41
3.1.4.2.1
Skapa de svarta bildrutorna . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
3.1.4.2.2
Använda verktyget Heta bildpunkter . . . . . . . . . . .
42
3.1.4.2.3
Verktyget Heta bildpunkter under arbete . . . . . . . . .
42
3.1.4.3
Förbättra exponering av foton med verktyget Lokal kontrast . . .
43
3.1.4.4
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
43
3.1.4.4.1
Använda brusreduceringsverktyget . . . . . . . . . . . .
43
3.1.4.4.2
Brusreducering under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . .
44
3.1.4.5
Göra ett fotografi mjukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
45
3.1.4.6
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
45
3.1.4.7
3.1.4.8
3.1.4.6.1
Använda restaureringsverktyget . . . . . . . . . . . . . .
45
3.1.4.6.2
Restaurering av fotografi under arbete . . . . . . . . . . .
46
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
3.1.4.7.1
Använda verktyget för korrigering av vinjettering . . . .
47
3.1.4.7.2
Verktyget för korrigering av vinjettering under arbete . .
48
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
3.1.4.8.1
Använda verktyget Fyll i fotografi . . . . . . . . . . . . .
48
3.1.4.8.2
Verktyget Fyll i fotografi under arbete . . . . . . . . . . .
49
Borttagning av röda ögon på ett fotografi . . . . . . . . . . . . . .
50
3.1.4.10 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
50
3.1.4.9
3.1.5
37
3.1.4.10.1
Justera skärpan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
51
3.1.4.10.2
Ta bort suddighet i ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . .
51
3.1.4.10.3
Reducera kornighet i ett fotografi . . . . . . . . . . . . . .
51
3.1.4.10.4
Göra ett fotografi mjukare . . . . . . . . . . . . . . . . . .
51
3.1.4.10.5
Filtret Oskarp mask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
51
3.1.4.10.6
Oskarp mask under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .
52
3.1.4.10.7
Fokusera om ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
52
3.1.4.10.8
Använda omfokuseringsverktyget . . . . . . . . . . . . .
52
3.1.4.10.9
Jämförelse av omfokusering med andra tekniker . . . . .
54
3.1.4.11 Verktyg för automatisk linskorrektion . . . . . . . . . . . . . . . .
55
Verktyg för bildtransformering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
3.1.5.1
55
Beskära ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Handbok Showfoto
3.1.5.2
3.1.5.1.1
Manuell beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
3.1.5.1.2
Automatiskt beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
3.1.5.1.3
Proportionell beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
3.1.5.1.4
Kompositionsguide . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
56
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
58
3.1.5.2.1
Verktyget Fri rotation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
58
3.1.5.2.2
Fri rotation i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.5.3 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
58
59
3.1.5.4
3.1.6
Använda perspektivjustering . . . . . . . . . . . . . . . .
59
3.1.5.3.2
Perspektivjustering i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . .
59
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
60
3.1.5.4.1
Ändra storlek på ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . .
60
3.1.5.4.2
Öka bildstorlek (restaurering) . . . . . . . . . . . . . . . .
60
3.1.5.4.3
Förstoringsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . .
61
3.1.5.5
Verktyget Flytande omskalning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
61
3.1.5.6
Rotera eller vända ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
61
3.1.5.7
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
3.1.5.7.1
Använda skjuvningsverktyget . . . . . . . . . . . . . . . .
62
3.1.5.7.2
Skjuvningsverktyget under arbete . . . . . . . . . . . . .
62
Lägga till dekorativa element . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
3.1.6.1
62
3.1.6.2
3.1.6.3
3.1.7
3.1.5.3.1
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.6.1.1
Använda strukturverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
3.1.6.1.2
Strukturverktyget under arbete . . . . . . . . . . . . . . .
63
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
63
3.1.6.2.1
Använda verktyget Lägg till kant . . . . . . . . . . . . . .
63
3.1.6.2.2
Verktyget Lägg till kant under arbete . . . . . . . . . . . .
63
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
63
3.1.6.3.1
Använda verktyget Infoga text . . . . . . . . . . . . . . .
63
3.1.6.3.2
Verktyget Infoga text under arbete . . . . . . . . . . . . .
64
Specialeffekter (filter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
3.1.7.1
64
3.1.7.2
3.1.7.3
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.7.1.1
Använda oskärpeeffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
3.1.7.1.2
Oskärpeeffekter under arbete . . . . . . . . . . . . . . . .
65
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
65
3.1.7.2.1
Använda kolteckningsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . .
65
3.1.7.2.2
Kolteckningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . .
65
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
65
3.1.7.3.1
Solariseringseffekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
66
3.1.7.3.2
Lysande effekt (Velvia-filter) . . . . . . . . . . . . . . . . .
66
6
Handbok Showfoto
3.1.7.3.3
Neoneffekten .
3.1.7.3.4
Kanteffekten .
3.1.7.3.5
Lut3D-effekten
3.1.7.4 Inledning . . . . . . . .
.
.
.
.
66
66
66
66
Använda filtret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Förvrängningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . .
66
67
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
3.1.7.5.1
Använda relieffiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.7.5.2
Relieffiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.7.6 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
68
68
3.1.7.4.1
3.1.7.4.2
3.1.7.5
3.1.7.6.1
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Använda filmkorninghetsfiltret . . . . . . . . . . . . . . .
68
3.1.7.6.2
Filtret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.1.7.7 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
68
3.1.7.8
3.2
.
.
.
.
3.1.7.7.1
Använda oljemålningsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
3.1.7.7.2
Oljemålningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . .
69
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
3.1.7.8.1
Använda regndroppsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
3.1.7.8.2
Regndroppsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . .
69
Behandling av obehandlade filer och färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
3.2.1
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
3.2.1.1
Vilka knappar ska man trycka på? . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
3.2.1.2
Finns det någon som inte behöver bekymra sig om färghantering?
70
3.2.2
Mer definitioner om färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
70
3.2.3
Färgrymdsambanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
72
3.2.3.1
Var man hittar kameraprofiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
73
3.2.3.2
Bildskärmskorrektur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
77
3.2.3.3
Återgivningsalternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
77
3.2.3.4 Länkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Arbetsrymden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
78
78
3.2.4
3.2.4.1
Nu har jag talat om för Showfoto var min bildskärmsprofil finns,
och jag har en kameraprofil som jag använde för bildfilen som
skapades av min programvara för hantering av obehandlade bilder. Vad är nästa steg i färghanteringen? . . . . . . . . . . . . . . .
78
Varför kan man inte bara redigera bilder med färgsystemet som
beskrivs av kameraprofilen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
78
3.2.4.3
Vilken arbetsrymd ska man välja? . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
79
3.2.4.4
Vilken gamma ska arbetsrymden ha? . . . . . . . . . . . . . . . . .
79
3.2.4.5
Hur många diskreta färgtonsteg finns i en digital bild? . . . . . . .
80
3.2.4.6
Ska man använda en arbetsrymd med stort eller litet tonomfång?
80
3.2.4.2
3.2.5
Färgsystemet sRGB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
81
3.2.5.1
81
Vad är så speciellt med färgsystemet sRGB? . . . . . . . . . . . . .
7
Handbok Showfoto
3.2.6
3.2.5.2 Hur liten är sRGB? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kalibrera och profilera bildskärmens RGB . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.2.6.1
3.2.6.2
3.2.6.3
3.2.6.4
Om man väljer att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, behöver
man då kalibrera bildskärmen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82
Vad är konsekvenserna av att arbeta med en okalibrerad bildskärm? 82
Betydelsen av ´´svartpunkt´´ och ´´ljusstyrka´´ verkar ganska klar,
men vad betyder ´´gamma´´? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Vad är skillnaden mellan att kalibrera en bildskärm och att profilera den? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kan man kalibrera en bildskärm utan en spektrofotometer? . . .
84
84
Med antagandet att jag har bestämt mig för att enbart arbeta med
färgsystemet sRGB, vilka ´´knappar´´ ska jag trycka på i Showfoto
efter att jag har kalibrerat min bildskärm? . . . . . . . . . . . . . .
85
3.2.6.7
Var finns alla ICC-profiler lagrade på min dator? . . . . . . . . . .
85
3.2.6.8
Spelar ljussättningen och vägg-, tak-, gardin-, eller möbelfärger i
närheten av bildskärmen någon roll? . . . . . . . . . . . . . . . . .
85
Kameraprofilen och problem med framkallning av obehandlade filer . . . .
85
3.2.7.1
Vad är nästa steg i färghanteringen?
. . . . . . . . . . . . . . . . .
85
3.2.7.2
Varför ser inte förhandsgranskningarna av bilden som skapas av
konverteringsprogram av obehandlade bilder, som dcraw eller
ufraw, likadan ut som den inbäddade förhandsgranskningen som
visas av Digikam? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
86
Den inbäddade JPEG-förhandsgranskningen ser så mycket bättre
ut än utdata från dcraw. Vad är värdet med motivrelaterat tonomfång? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
86
Jag kan förstå värdet av att börja bildredigeringen med en motivrelaterad återgivning istället för den briljanta återgivningen som
jag ser i den inbäddade JPEG-bilden. Men som sagt, bilderna skapade av Digikam och Libraw ser verkligen riktigt dåliga ut. Varför? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Var kan man hitta bra information om digitalt brus? . . . . . . . .
87
87
Varför är färgerna från Canon och Nikon bättre än färgerna skapade av Libraw? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
88
Varför är en kameraprofil specifik för en given kameratillverkare
och modell? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Vad betyder ´´analog till digital-konvertering´´? . . . . . . . . . . .
88
88
Varför används en kameraprofil specifik för det program för behandling av obehandlade filer som används för att framkalla den
obehandlade filen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.2.7.10 Var hittar jag en generell profil för min kamera? . . . . . . . . . . .
88
89
3.2.6.5
3.2.6.6
3.2.7
82
82
3.2.7.3
3.2.7.4
3.2.7.5
3.2.7.6
3.2.7.7
3.2.7.8
3.2.7.9
3.2.8
3.2.7.11 Hur skaffar jag en kameraprofil specifik för min kamera, ljusförhållanden och arbetsflöde med obehandlade bilder? . . . . . . . .
3.2.7.12 Hur använder jag en kameraprofil med en 16-bitars bildfil skapad av min programvara (med öppen källkod) för behandling av
obehandlade bilder? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Profilerna pekar på riktiga färger i den verkliga världen . . . . . . . . . . .
3.2.8.1
Kamera, bildläsare, arbetsrymd, bildskärm, skrivare: vad gör
egentligen alla dessa färgprofiler? . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
89
89
90
90
Handbok Showfoto
3.2.8.2
3.2.9
Skrivarprofiler, återgivningsalternativ och bildskärmskorrektur . . . . . . .
91
3.2.9.1
Var skaffar man en skrivarprofil? . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
91
3.2.9.2
Vad gäller för återgivningsalternativ? . . . . . . . . . . . . . . . . .
91
3.2.9.3
Vilket återgivningsalternativ bör man använda för att visa bilder
på en bildskärm? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
92
3.2.9.4
3.2.9.5
3.2.9.6
3.2.9.7
Vad är bildskärmskorrektur? . . . . . . . .
Vilket återgivningsalternativ bör man
skärmskorrektur? . . . . . . . . . . . . . .
Vad gäller för svartpunktskompensation?
. . .
vid
. . .
. . .
. . . .
bild. . . .
. . . .
92
92
92
92
Varför rekommenderas perceptuell återgivning så ofta som
´´fotografiskt´´ återgivningsalternativ? . . . . . . . . . . . . . . . .
92
Inställning av Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.1
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.2
Inställning av verktygstips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.3
Inställningar av metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.3.1
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.3.2
Inställningar av beteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.3.2.1
Rotationsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
93
3.3.3.3 Metadatafilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Editorinställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
94
94
3.3.4.1
Editorfönstrets inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
94
3.3.4.2
Inställningar av spara bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
94
3.3.4.3
Inställningar av versionshantering av bilder . . . . . . . . . . . . .
95
3.3.4.4
Inställningar för avkodning av obehandlade bilder . . . . . . . . .
95
3.3.4.5
RAW Default Settings . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
96
3.3.5
Färghanteringsinställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
97
3.3.6
Inställning av bildspel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
3.3.7
Diverse inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
3.3.7.1
Allmänna inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
3.3.7.2
Inställningar av programbeteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
99
Temainställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
99
3.3.4
3.3.8
4
. . . . . . .
använda
. . . . . . .
. . . . . . .
Kan alla återgivningsalternativ användas vid konvertering från
ett färgsystem till ett annat? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3.2.9.8
3.3
Hur kan en färgprofil peka ut en verklig färg i den verkliga världen? 90
Verktyget Hämta bilder
100
4.1
4.2
Val av bildläsare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
Huvuddialogruta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
4.3
Inläsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
4.4
Läsa in flera markeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
4.5
Hjälp och Stäng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
9
Handbok Showfoto
5
Geografisk lokalisering
5.1
6
103
Geografisk lokaliseringseditor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
5.1.1
5.1.2
Kartan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
Redigera koordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
5.1.3
Korrelationsverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
5.1.4
Ångra och Gör om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
5.1.5
Omvänd geografisk kodning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
5.1.6
Sök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
Presentationsverktyg
109
6.1
Inställningsdialogrutan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
6.2
Presentationsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
7
Metadataeditor
111
8
Menybeskrivningar
112
8.1
Bildeditorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
8.1.1 Menyn Arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
8.1.2
Menyn Redigera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
8.1.3
Menyn Färg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
8.1.4
Menyn Förbättra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
8.1.5
Menyn Transformera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
8.1.6
Menyn Dekorera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
8.1.7
Menyn Effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
8.1.8
Menyn Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
8.1.9
Menyn Inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
8.1.10 Menyn Hjälp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
9
Tack till och licens
118
10 Sakregister
119
10
Handbok Showfoto
Figurer
6.1
Presentationsdialogrutan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
6.2
Presentationsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
11
Sammanfattning
Showfoto är en fristående fotoeditor baserad på bildeditorn i Showfoto. Showfoto är en del
av digiKam-projektet.
Handbok Showfoto
Kapitel 1
Inledning
1.1
1.1.1
Bakgrund
Om Showfoto
Showfoto är en snabb bildeditor med några få men ändå kraftfulla bildredigeringsverktyg. Du
kan använda den för att visa dina fotografier och göra förbättringar av dem.
1.1.2
Rapportera fel
Showfoto är ett projekt med öppen källkod. Det betyder att projektet litar på att användarna gör
en insats genom att åtminstone rapportera problem och föreslå möjliga förbättringar.
Showfoto gör det så enkelt som möjligt att rapportera fel eller föreslå förbättringar. Var du än
befinner dig i programmet innehåller hjälpmenyn alltid alternativet Rapportera fel. Det visar
en meddelanderuta med en markerad länk. Klicka på länken så visas sidan för felrapportering
i din webbläsare. All information som krävs har redan fyllts i, följ bara instruktionerna för att
färdigställa rapporten.
1.1.3
Stöd
Showfoto är ett projekt som stöds av en gemenskap, vilket betyder att användare och utvecklare
stöder varandra. Om du använder Showfoto regelbundet uppmuntras du att gå med i Showfotos
e-postlista för användare. Du kan komma igång genom att ställa frågor till andra användare av
Showfoto och förhoppningsvis kan du själv snart besvara frågor från andra.
Instruktioner för att gå med i Showfotos e-postlista
Du kan också besöka Showfotos hemsida, för nyheter om nya utgåvor och annan information
relaterad till Showfoto.
1.1.4
Att börja delta
Det finns många sätt som du kan bli inblandad i fortsatt utveckling av Showfoto. Du behöver inte
utveckla programvara. Du kan hjälpa till med dokumentation, översättning och konstruktion av
användargränssnitt, eller bara bidra med riktigt bra idéer till listan med önskemål. Du kan också
delta genom att testa tidig utvecklingskod medan den utvecklas och tillhandahålla återmatning
13
Handbok Showfoto
till utvecklarna. Om du är en programmerare kan du naturligtvis hjälpa till att göra Showfoto till
det bästa programmet för hantering av digitala fotografier som finns.
Det bästa sättet att börja delta i utveckling av Showfoto är att gå med i utvecklarnas e-postlista.
Instruktioner för att gå med i Showfotos e-postlista för utvecklare.
1.2
1.2.1
Bildformat som stöds
Inledning
Showfoto förlitar sig på ett antal bibliotek och stödpaket för att ladda och spara bildformat. Vilka
bildformat som är tillgängliga kommer att bero på tillgängligheten hos dessa bibliotek på ditt
system, och ibland på sättet som biblioteken har kompilerats. I de flesta distributioner, kommer
du att märka att ett stort antal bildformat kan visas inne i Showfoto.
Detta beroende av andra bibliotek betyder att det inte är möjligt att ge en definitiv lista på alla
format som är tillgängliga på ditt system. Åtminstone JPEG, PNG och TIFF bör vara tillgängliga.
Showfoto visar bara filer som har format som kan förstås. Det görs genom att titta på filernas
filändelser och kontrollera dem med en fördefinierad lista. Om filändelsen finns i listan, visar
Showfoto filen i bildvisningen. Du kan ändra listan med filändelser som Showfoto accepterar. Se
avsnittet Inställning för mer detaljerad information.
Nästan alla digitalkameror lagrar fotografier i ett av två format: JPEG eller TIFF. Många kameror
låter dig välja vilket av dessa format som ska användas. En fullständig beskrivning av formaten
finns på Wikipedia. Showfoto stöder båda dessa format.
1.2.2
Komprimering av stillbilder
Bildkompression är användning av datakomprimeringsmetoder för digitala bilder. Det görs genom att ta bort redundans i bilddata för att kunna lagra eller överföra data i en effektiv form.
Bildkomprimering kan vara förstörande eller förlustfri. Förlustfria komprimeringsmetoder föredras alltid på grund av deras höga bevarandevärde i arkiveringssyfte innan omvandlingar som
beskärning, storleksändring, färgkorrigering, etc. Det beror på att förstörande komprimeringsmetoder, i synnerhet när de används med låga bithastigheter introducerar komprimeringsartefakter. Förstörande metoder är lämpliga för naturliga bilder som foton i program där mindre
(ibland omärkbar) förlust av naturtrogenhet är acceptabel för att åstadkomma en väsentlig reducering av bithastigheten. Förstörande komprimering är bra för publicering av fotografier på
Internet.
1.2.3
JPEG
JPEG är ett komprimerat format som byter ut en del av bildkvaliteten för att hålla filstorlekarna
små. I själva verket sparar de flesta kameror sina bilder med det här formatet om du inte anger
något annat. En JPEG-bild lagras med förstörande komprimering, och du kan variera komprimeringens storlek. Det låter dig välja mellan mindre komprimering och högre bildkvalitet eller
större komprimering och sämre kvalitet. Den enda anledningen att välja högre komprimering
är på grund av att det skapar mindre filer så att du kan lagra fler bilder, och det är enklare att
skicka dem via e-post, eller visa dem på webben. De flesta kameror ger dig två eller tre val som
motsvarar bra, bättre och bäst, även om namnen varierar.
Dessutom stöds JPEG-2000. Det tillhandahåller bättre (jämnare) resultat vid samma komprimeringsgrad jämfört med JPEG. I 2000-versionen finns det möjlighet att vara förlustfri, om det anges
i inställningarna.
14
Handbok Showfoto
1.2.4
TIFF
TIFF har fått bred acceptans och brett stöd som ett bildformat. Vanligtvis kan TIFF lagras i okomprimerad form av kameran eller genom att använda en förlustfri komprimeringsalgoritm (Deflate). Det upprätthåller bättre bildkvalitet, men till bekostnad av mycket större filstorlekar. Vissa
kameror låter dig spara dina bilder med formatet, och det är ett populärt format på grund av dess
förlustfria komprimeringsalgoritm. Problemet är att formatet har ändrats av så många personer
att det nu finns 50 eller fler varianter, och alla känns inte igen av program.
1.2.5
PNG
PNG är ett bildformat som utvecklades som en ersättning för ett antal äldre bildfilformat som
användes på många håll under 1990-talet. Det är ett förlustfritt format som TIFF, men är mycket
kompaktare och sparar diskutrymme. Även om det inte är troligt att din kamera stöder PNG,
tycker vissa om att konvertera sina fotografier till PNG så fort de lagrat dem på datorn. I motsats
till JPEG, förlorar inte PNG-bilder kvalitet varje gång du kodar dem efter ändringar. Showfoto
stöder PNG-bilder fullständigt, och köhantering för bakgrundsbehandling kan konvertera en
uppsättning bilder från vilket format som helst som stöds till PNG i ett steg.
PNG är ett utökningsbart filformat för förlustfri, flyttbar, välkomprimerad lagring av rasterbilder.
PNG tillhandahåller en patentfri ersättning till GIF och kan också ersätta många vanliga användningar av TIFF. PNG är avsedd att fungera bra i direktvisningsprogram, som webben, så det är
fullständigt strömningsbart med ett alternativ för progressiv visning. Dessutom kan PNG lagra
gamma och kromaticitetsdata på heterogena plattformar. PNG stöder djupen 8- och 16 bitar per
färg och bildpunkt. Det är ett perfekt filformat att arkivera fotografier med. För mer information
om PNG-formatet se PNG hemsidan.
1.2.6
PGF
PGF ´´Progressiv grafikfil´´ är ett annat inte så välkänt, men öppet, filformat för bilder. Det är
baserat på Wavelet, och tillåter förlustfri och förstörande datakomprimering. PGF står sig bra i
jämförelse med JPEG 2000, men utvecklades för hastighet (komprimering och avkodning) istället
för att ge bäst komprimeringsförhållande. Vid samma filstorlek ser en PGF-fil väsentligt bättre
ut än en JPEG-fil, medan den också förblir mycket bra vid gradvis visning. Därför bör det vara
lämpligt för webben, men för närvarande kan få webbläsare visa det. För mer information om
PGF-formatet, se hemsidan för libPGF.
1.2.7
Obehandlad
Några, typiskt dyrare, kameror låter dig lagra bilder med ett obehandlat format. Ett obehandlat
format följer egentligen inte någon bildstandard alls. Det är olika för varje kameramärke. Bilder
med obehandlat format innehåller all data som kommer direkt från kamerans bildsensor innan
programvaran i kameran utför behandling som vitbalans, skärpa, etc. Genom att lagra fotografier
med kamerans obehandlade format kan du ändra inställningar såsom vitbalansen efter fotografiet har tagits. De flesta professionella fotografer använder obehandlat format eftersom det ger
dem maximal flexibilitet. Nackdelen är att filer med obehandlat format verkligen kan vara mycket stora.
Om du vill lära dig mer om obehandlade bildformat, besök guiderna Wikipedia, Luminous
Landscape och Cambridge in Colour, som kan vara till stor hjälp. Du kan konvertera bilder med
obehandlat format till JPEG eller TIFF i Showfoto, med bildeditorn.
Showfoto stöder bara laddning av obehandlade bilder, och förlitar sig på biblioteket libraw som
ingår i Showfotos kärna, och stöder över 800 obehandlade filformat. Alla kameror som stöds
listas längst ner på Dave Coffins webbsida. Tabellen nedan visar en kort lista med obehandlade
kamerafiler som stöds av Showfoto:
15
Handbok Showfoto
Obehandlat filformat
Beskrivning
Obehandlade filformat för Canon
digitalkameror
Obehandlat filformat för Nikon
digitalkameror
Obehandlat filformat för Olympus
digitalkameror
Obehandlat filformat för Fuji
digitalkameror
Obehandlat filformat för Leica-kameror
Obehandlat filformat för Pentax
digitalkameror
Obehandlat filformat för Sigma
digitalkameror
Obehandlat filformat för Kodak
digitalkameror
Obehandlat filformat för Sony/Minolta
digitalkameror
Obehandlat filformat för Panasonic, Casio
och Leica digitalkameror
Adobe obehandlat filformat (digitalt
negativ)
Casio obehandlat filformat (Bayer)
Obehandlat filformat för Epson
digitalkameror
Imacon/Hasselblad obehandlat format
CREO foto obehandlat filformat
Fotoman obehandlat filformat
Ricoh obehandlat format
CRW, CR2
NEF
ORF
RAF
RWL
PEF, PTX
X3F
DCR, KDC, DC2, K25
SRF, ARW, MRW, MDC
RAW
DNG (CS1, HDR)
BAY
ERF
FFF
MOS
PXN
RDC
16
Handbok Showfoto
Kapitel 2
Showfotos sidorad
2.1
2.1.1
Showfotos högra sidorad
Introduktion till den högra sidoraden
Huvudfönstret i Showfoto har en sidorad vid högerkanten som tillhandahåller viktig information
och åtgärder för markerade bilder. Samma sidorad är också tillgänglig i Showfotos bildeditor
(utom fliken Filter). Den kan visas genom att klicka på en av de åtta flikarna:
• Egenskaper: Fil- och bildegenskaper, viktigare fotografiparametrar.
• Metadata: EXIF, Tillverkaranmärkningar, IPTC och XMP-data.
• Färger : Histogram och inbäddade ICC-profiler.
• Kartor: Grafisk Marble-komponent visar GPS-plats.
• Rubriker: Kommentarer, datum- och tidsinställningar, beteckningar, betyg, etiketter, markerad
metadata.
• Versioner : Bildhistorik.
• Filter: Filter som används för urvalet i huvudfönstret.
• Verktyg : En valfri sammanhangsberoende vy avsedd att gruppera alla tillgängliga huvudverktyg enligt kategorier.
Att klicka upprepade gånger på samma flik gör att sidoraden visas eller fälls ihop längs kanten.
2.1.2
Egenskaper
Sidoraden Egenskaper visar den viktigaste informationen om den markerade bilden som i stort
sett är självförklarande. Den är grupperad i följande delar:
• Filegenskaper: Detta är information som har med filsystemet att göra
• Bildegenskaper: Visar bild- och formategenskaper som dimension, komprimering, färgdjup,
etc.
• Fotografiegenskaper: Visar en sammanfattning av de viktigaste parametrarna när bilden togs.
Data hämtas från EXIF- eller XMP-datafält om tillgängliga.
• Showfotos egenskaper: Valfri vy för att visa en sammanfattning av de viktigaste värdena inställda i Showfotos databas.
17
Handbok Showfoto
2.1.3
Metadata
Metadata är data om bilderna eller filerna, som tekniska data för kamerainställningarna när bilden togs, information om fotografen, copyright, nyckelord, rubriker och platsens koordinater.
Sidoraden med metadata består av fyra delflikar EXIF, Tillverkaranmärkningar, IPTC och XMP.
Till vänster låter två knappar dig välja mellan fullständig och förenklad datavisning. I mitten finner du en diskikon för att spara metadata på disk. Intill den finns en utskriftsikon och kopieringsikon. De gör precis det: skriver ut eller kopierar metadata från respektive flik till klippbordet.
En verkligt trevlig funktion är sökrutan i underkanten av metadataflikarna. När du skriver in ett
nyckelord, filtreras metadata ovanför den successivt till du har begränsat det du söker efter. Det
är ett snabbt sätt att komma åt specifik information.
Metadata, som visas i de fyra flikarna, kan ändras och utökas på ett antal sätt på andra ställen:
• med kameragränssnittet
• metadataeditorn
• verktyget Lokalisera geografiskt
• kopiering av databasens metadata till filer
• kopiera filens metadata till databasen
Metadataflikarna
2.1.3.1
2.1.3.1.1
EXIF-taggar
Vad är EXIF
EXIF betyder EXtended Interchange Format (utökat utbytesformat). Det är specifikt konstruerat
för digitalkameror. Det tillåter att en stor mängd information om fotografiet lagras. Informationen beskriver kameran som tog bilden, tillsammans med inställningarna (inklusive datum och
tid) som gällde när bilden togs. En inbäddad miniatyrbild kan inkluderas.
EXIF-formatet innehåller ett antal markeringssektioner som kallas bildfilkataloger (IFD). Sektionerna som troligen finns i en normal EXIF-fil är följande:
• Information om bild: innehåller allmän information om bilden.
• Inbäddad miniatyrbild: innehåller information om den inbäddade miniatyrbilden.
• Information om fotografi: innehåller utökad information om fotografiet.
• Interoperabilitet: innehåller information för att stödja interoperabilitet mellan olika implementeringar av EXIF.
2.1.3.1.2
Hur används EXIF-visningen
Du kan granska inbäddad EXIF-information för den markerade bilden under den första fliken i
sidoraden. EXIF-visningen är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring
i EXIF-sektionerna. Om det finns fler poster än tillgängligt utrymme, panorera bara neråt med
mushjulet.
Du kan använda två olika nivåer för att visa EXIF-markeringssektioner:
• Enkelt: Visa bara viktigare EXIF-markeringar i fotografiet.
• Fullständigt: Visa alla EXIF-markeringar.
Vissa tillverkare lägger till ytterligare EXIF-sektioner, som Canon, Fujifilm, Nikon, Minolta och
Sigma. Dessa sektioner innehåller specifika anmärkningar för tillverkare och modell. De visas
under fliken Tillverkaranmärkningar.
18
Handbok Showfoto
2.1.3.2
2.1.3.2.1
Tillverkaranmärkningar
Vad är tillverkaranmärkningar
EXIF-standarden definierar tillverkaranmärkningar, vilket låter kameratillverkare lägga till vilken metadata som helst med eget format. Det används i allt större utsträckning av kameratillverkare för att lagra en mångfald kamerainställningar, som inte anges i EXIF-standarden, som
fotograferingsläge, efterbehandlingsinställningar, serienummer, fokuseringslägen, etc., men detta taggformat är privat och tillverkarspecifikt.
2.1.3.2.2
Hur visning av tillverkaranmärkningar används
Du kan granska inbäddade tillverkaranmärkningar för den markerade bilden under den här fliken i sidoraden. Visningen av tillverkaranmärkningar är enbart för information: ingenting du
gör kan orsaka någon ändring i sektionerna med tillverkaranmärkningar.
Visning av tillverkaranmärkningar under användning
2.1.3.3
2.1.3.3.1
IPTC-taggar
Vad är IPTC
International Press Telecommunications Council, är ett konsortium av världens ledande nyhetsbyråer och nyhetsindustri. Det utvecklar och underhåller tekniska standarder för förbättrat utbyte av nyheter, som används i stort sett av alla större nyhetsorganisationer i världen.
IPTC upprättades 1965 av en grupp nyhetsorganisationer för att tillvarata världspressens telekommunikationsintressen. Sedan det sena 1970-talet har aktiviteterna hos IPTC i huvudsak fokuserat på att utveckla och publicera industristandarder för utbyte av nyhetsinformation.
I synnerhet definerade IPTC en uppsättning metadata-egenskaper som kan användas för
bilder. De definierades ursprungligen 1979, och reviderades betydligt 1991, för att bli en
´´informationsutbytesmodell´´ (IIM), men begreppet avancerade verkligen 1994, då Adobe definierade en specifikation för att verkligen kunna inbädda metadata i digitala bildfiler: känt som
´´IPTC-huvuden´´.
2.1.3.3.2
Hur IPTC-visningen används
Du kan granska inbäddad IPTC-information för den markerade bilden under den här fliken i
sidoraden. IPTC-visningen är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring
i IPTC-sektionerna.
IPTC-visning under användning
2.1.3.4
2.1.3.4.1
XMP-taggar
Vad är XMP
ATT GÖRA
2.1.3.4.2
Hur XMP-visningen används
ATT GÖRA
19
Handbok Showfoto
2.1.4
Färger
Färgsidoraden har två delflikar Färg och ICC-profil. Här hittar du mer information om färghantering.
2.1.4.1
Histogramvisning
En bilds histogram visar mängden av varje färg som ingår, och deras olika amplituder inom
bilden. Om fotografiet har en färgavvikelse, kan du kanske se vad som är fel genom att titta på
histogrammet.
Histogramvisningen visar den statistiska fördelningen av färgvärden i den aktuella bilden. Den
är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring av bilden. Om du vill
utföra histogrambaserad färgkorrigering, använd exempelvis Färgbalands, Justera nivåer eller
Justera kurvor i bildeditorn.
En bild kan delas upp i färgkanalerna Röd, Grön och Blå. Kanalen Alfa är ett lager i bilden som
stöder genomskinlighet (som PNG- eller GIF-bilder). Varje kanal stöder ett intervall av intensiteter från 0 till 255 (heltalsvärden). Alltså kodas en svart bildpunkt med 0 i alla färgkanaler, och en
vit bildpunkt med 255 i alla färgkanaler. En genomskinlig bildpunkt kodas med 0 i alfakanalen,
och en ogenomskinlig bildpunkt med 255.
Histogramvisningen låter dig visa varje kanal separat:
• Ljusstyrka: visar fördelningen av ljusstyrkevärden.
• Röd, Grön, Blå: visar fördelningen av intensitetsnivåer för respektive röd, grön och blå kanal.
• Alfa: visar fördelningen av ogenomskinlighetsnivåer. Om lagret är helt ogenomskinligt eller
helt genomskinligt, består histogrammet av en enda stapel vid vänstra eller högra kanten.
• Färger: visar det röda, gröna och blåa histogrammet överlagrade, så att du kan se hela informationen om färgdistribution i en enda vy.
Med alternativet Skala kan du bestämma om histogrammet visas med en linjär eller logaritmisk
Y-axel. För bilder tagna med en digitalkamera är läget Linjär oftast mest användbart. För bilder
som dock innehåller större områden med konstant färg, domineras ofta ett linjärt histogram av
en enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram mer användbart.
Du kan begränsa analysen i fältet Statistik som visas längst ner i dialogrutan till ett begränsat
intervall av värden om du vill. Intervallet kan ställas in på ett av två olika sätt:
• Klicka och dra pekaren över histogrammets visningsområde, från den lägsta till den högsta
nivån i intervallet du vill ha.
• Genom att använda numeriska inmatningsrutorna under histogramområdet. Den vänstra inmatningsrutan är intervallets undre gräns och den högra är intervallets övre gräns.
Statistiken som visas längst ner i histogramvisningen beskriver fördelningen av kanalvärden,
begränsat till det markerade intervallet. De är:
• Antal bildpunkter i bilden.
• Antal vars värde ligger inom det markerade intervallet.
• Medelvärdet.
• Standardavvikelsen.
• Medianen för den markerade delen av histogrammet.
20
Handbok Showfoto
• Procentandelen vars värden ligger inom det markerade intervallet.
• Bildens färgdjup.
• Alfakanal i bilden.
• Histogrammets källa, antingen Hela bilden eller Bildområde om ett område av bilden har
markerats i editorn.
2.1.4.2
Hur ett histogram används
Histogram är ett grafiskt sätt att utvärdera noggrannheten hos en bild som visas på skärmen.
Diagrammet representerar tre områden av fotografiets ljusstyrka:
• (1) : skuggtonerna till vänster.
• (2) : normaltonerna i mitten.
• (3) : dagrarna till höger.
Example 2.1 Ett bildhistogram i läget med alla färger
Fördelningen i diagrammet, där topparna och utbuktningarna är samlade, anger om bilden är
för mörk, för ljus eller välbalanserad.
Med ett underexponerat fotografi, har histogrammet en fördelning av ljusstyrka som har en tendens att i huvudsak vara till vänster i diagrammet.
Example 2.2 Ett underexponerat fotografi
Med ett överexponerat fotografi, kommer histogrammet att ha utbuktningen som visar ljusstyrkan i huvudsak fördelad åt höger i diagrammet.
Example 2.3 Ett överexponerat fotografi
Med ett riktigt exponerat fotografi, kommer histogrammet att ha en fördelning av ljusstyrka som
är mest uttalad nära diagrammets mitt.
Example 2.4 Ett riktigt exponerat fotografi
Viktigt: Alla fotografier måste inte uppvisa den här utbuktningen i histogrammets mittendel. En
hel del beror på fotografiets motiv. I vissa fall kan det vara riktigt att histogrammet visar en topp
i ena eller andra änden, eller i båda.
Histogrammet är ett tillförlitligt sätt att bestämma om ett fotografi är riktigt exponerat eller inte.
Skulle histogrammet visa en över- eller underexponering, bör ett verktyg för exponeringskorrektion användas för att förbättra fotografiet.
21
Handbok Showfoto
2.1.5
Kartor
Det finns fyra verktyg rörande geografisk lokalisering i digiKam, och två i Showfoto:
1. Kartläget för bildområdet som visar bilder med GPS-data på en karta beroende på markeringen i vänster sidorad, t.ex. bilderna i albumet som markerats i albumvyn, bilderna med
en viss tilldelad etikett (markerade i etikettvyn), med en viss beteckning, och så vidare. Det
är bara tillgängligt i digiKam.
2. Kartvyn i vänster sidorad i digiKam, som är sökverktyget för att hitta bilder enligt deras
GPS-information. Den är också bara tillgänglig i digiKam.
3. Den geografiska lokaliseringseditorn, som går att komma åt via Objekt → Redigera geografisk plats... (Ctrl+Skift+G) (Arkiv → Redigera geografisk plats... i Showfoto), och gör
det möjligt att ange och redigera GPS-information.
4. Kartfliken i höger sidorad som vi diskuterar här, som visar bildens plats på en karta och
enbart är informativ.
Alla fyra är baserade på den grafiska Marble-komponenten.
Fliken visar en orienteringskarta där en markör eller miniatyrbild visas för att ange den markerade bildens GPS-plats. GPS-koordinaterna och tidsinformationen visas under den grafiska
komponenten. Du kan zooma in och ut med mushjulet, genom att antingen rulla det eller hålla
nere och dra det. Panorera genom att hålla nere vänster musknapp.
Se kapitel 2 i handboken för Marble om navigering på kartan. Betydelsen av ‘GPS’ samt funktioner och knappar som gäller alla tre delarna av geografisk lokalisering, beskrivs i handbokens
kapitel Geografisk lokaliseringseditor. Det gäller den sammanhangsberoende menyn på kartan
och raden av knappar under kartan, utom den sista.
För information om de olika karttjänsterna kan kombinationsfältet under raden av knappar användas. Välj en tjänst här, och klicka därefter på knappen för att se mer information på Internet
till höger.
Positioneringsdata som visas lagras i själva verket i bildens EXIF-taggar. Det gör att platsen kan
läsas av vilket annat program som helst, som kan förstå EXIF GPS-data.
2.1.6
Rubriker
2.1.6.1
Inledning
Den här sidoradsfliken gör tjänst för att ändra och redigera bildegenskaper som bildtexter, betyg,
datum och etiketter. Egenskaperna lagras i tillhörande databas. i IPTC- och EXIF-datafälten och
blir en del av bilden. Alla egenskaper kan kommas åt i en sidoradsvy som visas på skärmbilden
nedan. När bilden läses är prioritetsordningen a) databasen, b) IPTC, och c) EXIF. Om det finns
någon skillnad mellan några av de tre, gäller prioriteringen och en synkronisering utförs. Sidoraden har ett navigationsfält längst upp med pilar för första, föregående, nästa och sista om den
visas i huvudprogrammet.
Example 2.5 Exempel på sidoradens kommentarer och etiketter
2.1.6.2
Kommentarvy
Bildtextvyn kan användas för att skriva in eller klistra in en bildtext av obegränsad storlek (se
anmärkningen nedan). Texten använder UTF-8, vilket betyder att alla specialtecken tillåts. Bildtexterna kopieras till EXIF- och IPTC-fält så att de kan användas av andra program.
22
Handbok Showfoto
OBSERVERA
IPTC-data stöder bara ASCII-tecken och högst 2000 tecken (gammal amerikansk standard). Alla texter
kortas av efter 2000 tecken, och specialtecken blir felformaterade. Om du avser att använda IPTCrubrikfältet i andra program måste du följa dessa begränsningar.
Efter att ha lagt till kommentaren, klicka antingen på knappen Verkställ eller gå direkt till nästa
bild, så sparas rubrikerna.
Intill knappen Verkställ finns knappen Fler. Via den kan du antingen välja att lagra metadata
från vald fil i databasen, eller tvärtom skriva metadata i filer (det senare sker ändå om du väljer
en metadatainställkning som gör att all metadata alltid sparas i bilder).
2.1.6.3
Datum och tid
I delen med datum och tid, som anger tiden då fotografiet togs, kan du ändra alla värden. En
kalender visas med kombinationsrutan, och nummerrutan för tidsinställning kan också ändras
genom att direkt skriva in tiden. Dateringen kopieras till EXIF:s datum- och tidsfält. Om du behöver ändra tid och datum då ett antal bilder togs, finns det ett bekvämare sätt tillgängligt (i
köhantering för bakgrundsbehandling). Det senare alternativet finns under Bild → Justera tid
och datum.... Markera bilderna som ska ändras i huvudvyn och anropa insticksprogrammet.
2.1.6.4
Betyg
Betygdelen visar en betygsättning med 0 till 5 stjärnor som kan användas vid sökning och sorteringsordning. Den kan ändras med ett enda musklick eller med snabbtangenterna Ctrl+0 till
Ctrl+5. Betygen i sidoraden tilldelas alltid en bild åt gången. För att betygsätta ett antal bilder,
markera dem och aktivera den sammanhangsberoende menyn (högerklicka) för att tilldela dem
ett gemensamt betygvärde.
Betygen införs därefter i IPTC-datafältet ’brådska’. Betygkodningen följer metoden i den här tabellen:
Showfotos betyg
*
*
**
***
****
****
*****
2.1.6.5
IPTC-brådska
8
7
6
5
4
3
2
1
Trädet med etiketter
Etikettvyn visar en sökruta med anpassningsbart filter, trädet med etiketter och en kombinationsruta som innehåller etiketterna som tidigare användes under den här Showfoto-sessionen.
Trädet med etiketter anpassas dynamiskt som en funktion av sökorden medan du skriver i rutan.
Det är alltså enkelt att snabbt reducera antalet möjligheter vid sökning av en etikett. Funktionen
är förstås bara användbar om du har många etiketter.
Kombinationsrutan längst ner är ytterligare en ergonomisk funktion för att enkelt ge en serie
bilder en etikett. När du lägger till olika etiketter blir de ihågkomna i rutan för att snabbt gå att
23
Handbok Showfoto
komma åt.
Annars läggs etiketter helt enkelt till genom att markera respektive rutor i trädet. Alla etiketter
för en bild överförs i IPTC-datafältet ’nyckelord’.
NOT
Om du har markerat ett antal bilder i huvudvyn och markerar en etikett i trädet med etiketter, läggs den
bara till för den streckade bilden, och inte för alla markerade bilder. Om du vill lägga till etiketter för
markerade bilder, se avsnittet Etikettfilter.
2.1.6.6
Informationsvy
ATT GÖRA
2.1.7
Versionsvisning
Fliken Versioner visar historiken och de sparade versionerna av ett fotografi. Med de tre knapparna i övre högra hörnet kan du välja mellan en enkel lista över de sparade versionerna, en
trädvy och en kombinerad lista som visar versionerna tillsammans med åtgärderna som utfördes med det markerade fotografiet.
Trädvyn visar den ursprungliga och de skapade versionerna av den markerade bilden. Här härleds den andra och femte versionen direkt från originalbilden, den tredje och fjärde versionen är
skapade av den andra versionen.
Den kombinerade listan visar versionerna tillsammans med åtgärderna och filtren som tillämpades på dem. Här skapades den andra versionen genom att ändra storlek på originalet, tillämpa
oskarp mask, korrigera vitbalansen och till sist lägga till en ram med kantverktyget. De skapade
versionerna är grupperade i härledda versioner och relaterade versioner. Relaterade versioner
uppstår om originalet ändras och ändringarna sparas med Spara som ny version.
För att ta reda på hur man bestämmer vad som lagras som en separat version och vilka versioner
som visas i bildområdet, se Inställningar av versionshantering av bilder.
2.1.8
Filter
Fliken Filter används för att ändra uppsättningen bilder som visas i bildområdet. Normalt använder man vänster sidorad med dess olika vyer för att begränsa visade bilder till exempelvis
innehållet i ett album eller bilder med en viss etikett tilldelad till dem. Fliken Filter i höger sidorad erbjuder ett antal filter, och om ett av dessa är ifyllt, valt eller markerat, visas bara tvärsnittet
av de två urvalen i bildområdet.
Antag till exempel att du har en etikett som heter ’öppna’ som används för alla bilder utom dina
privata. Då kan du markera etiketten ’öppna’ i den högra sidoraden för att dölja privata bilder
(alla de som inte har etiketten ’öppna’). Vilket vyläge du än väljer i vänster sidorad, så visas bara
’öppna’ bilder. Ett annat typiskt exempel är att välja en delmängd etiketter i ett hierarkiskt träd.
Antag att du vill visa ’röd’ och ’grön’ från ett etikettsträd som innehåller sju olika färger som
deletiketter. Klicka helt enkelt på etiketten ’färg’ i huvudvyn och markera ’röd’ och ’grön’ i högra
sidoraden.
Det går också att använda en kombination av filtren, men då måste vi ta en närmare titt: Huvudfiltren och dessutom de olika typerna av filter i beteckningsfiltret (färg, urval, betyg) är kopplade
med logiskt OCH, vilket betyder att alla valda filter måste passa för att bilderna ska visas. Om du
valde ’JPG’ i Mime-typfiltret och ’röd’ i beteckningsfiltret visas bara fotografierna från urvalet i
vänster sidorad som har JPG-format OCH beteckningen ’röd’.
Å andra sidan är etiketterna i etikettfiltret och de enskilda beteckningarna inom en typ av beteckning kopplade med logiskt ELLER, som du redan kanske märkte i exemplet med öppen och
24
Handbok Showfoto
privat ovan. Det betyder att om du markerar mer än en etikett i etikettfiltret, dyker alla bilder
med minst en av etiketterna upp (under förutsättning att de inte utesluts av något av de andra
filtren).
En annan användning av den högra sidoradens flik är drag och släpp. Låt oss anta att du har valt
ett antal bilder med hjälp av vänster sidorad för att lägga till etiketter, och de nu visas i bildområdet. Om etiketten redan finns, dra den helt enkelt från höger sidorad till någon av ikonerna.
En dialogruta dyker upp, som frågar om etiketten ska läggas till för bara det objektet, alla objekt,
eller om mer än en ikon är markerad, till de markerade objekten.
Sidoradens etikettfilter
I exemplet ovan visar huvudfönstret bilderna från ett kalenderdatum, etikettfiltret är inställt till
’Oldtimer’, vilket reducerar uppsättningen till tre bilder. I textfiltret skrev jag ‘Funeral’, vilket
bara lämnar kvar en bild av den enda gammaldags begravningsbilen i mina samlingar. Därefter
dras en etikett från etikettfiltret över ikonen och släppt. En dialogruta dyker då upp och frågar
om etiketten ska bara tilldelas till det här objektet eller till alla (visade) objekt.
Observera att textfiltret har en liten kombinationsmeny för att välja vilken bildinformation som
ska ingå i sökningen, och betygsgruppen i beteckningsfiltret har en för att välj om du vill använda
ett visst betyg eller ett intervall.
2.1.9
Verktygsvy
Verktygsvyn från höger sidorad innehåller listan med tillgängliga åtgärder för att behandla markeringen. Listan är en ikonvy sorterad enligt verktygskategori. Vyn ger en snabb förhandsgranskning av alla åtgärder i huvudmenyn. Du kan exempelvis justera den aktuella bildens storlek med
lämpligt beskärningsverktyg i bildeditorn.
2.1.9.1
Sidoradens verktyg i bildeditorn
25
Handbok Showfoto
Kapitel 3
Använda Showfoto
3.1
Fotografisk redigering: Arbetsflöde
3.1.1
Verktyg för bildredigering och arbetsflöde
3.1.1.1
Ett förslag för ett standardarbetsflöde
När ett grundläggande arbetsflöde utförs, är de viktigaste sakerna att ta hänsyn till:
1. Exponering: Vitbalans
2. Färg: Vitbalans
3. Svart- och vitpunkter: Vitbalans eller Nivåjustering
4. Kontrast: Kurvjustering
5. Färgmättnad: Vitbalans, Lysande eller Färgton, mättnad, ljusstyrka
6. Ändra storlek (interpolera): Ändra storlek
7. Skärpa
8. Hantering av digitala tillgångar (lägga till taggar, rubriker, betyg, geografisk plats, spara
med ett nytt namn)
Den här följden av redigeringssteg rekommenderas för att ge slutprodukten bästa möjliga fotografiska kvalitet. Utför i synnerhet aldrig skärpeförbättring innan det sista steget. Användning
av ett förlustfritt format som PNG eller TIFF rekommenderas för lagring av fotografier. Annars
går någonting förlorat varje gång resultatet sparas. Om du har råd, använd 16-bitar per kanal för
de bästa bilderna. Om du vill ändra färgrymd, i synnerhet om du vill arbete med CIEL*a*b, krävs
16-bitar per kanal för att undvika avkortningseffekter.
Om du byter steg 4 och 5„ vilket är mycket möjligt om den ursprungliga kontrasten redan är
mycket bra, kan de fyra första justeringarna med samma insticksprogram: vitbalans.
Många av de verktyg du kan behöva för redigering av fotografier ingår i Showfoto. Här följer
beskrivningar av dem.
26
Handbok Showfoto
3.1.1.2
Introduktion till funktionerna hos vanliga redigeringsverktyg
Alla bildeditorns verktyg som Skärpa, Oskärpa, Brusreducering, Omfokusering, Oskarp mask,
etc. använder en gemensam dialogstil med förhandsgranskning av effekten innan filtret används
på aktuell bild. Nedan ser du verktyget ´´Lägg till struktur´´ under arbete, vilket använder den
gemensam dialoglayouten:
Example 3.1 Verktyget Lägg till struktur under arbete
• (1): De sju knapparna längst upp till vänster väljer typ av jämförelse i förhandsgranskningsområdet. Typerna är:
– Originalbild
– Dela vertikalt utan att duplicera. Det vänstra området visar originalet, medan den högra
sidan visar fortsättningen av vald zoomning filtrerad.
– Dela horisontellt utan att duplicera. Det övre området visar originalet, medan det nedre
området visar fortsättningen av vald zoomning filtrerad.
– Dela vertikalt. Det vänstra området visar originalet, och det högra filtereffekten för jämförelse.
– Dela horisontellt. Det övre området visar originalet, och det nedre filtereffekten för jämförelse.
– Förhandsgranskning av effekt. Detta är en förhandsgranskning av den aktuella effekten utan
jämförelse.
– Musplaceringsstil: Förhandsgranskning när musen inte befinner sig över förhandsgranskningsområdet (utan i inställningsområdet), annars visas originalet.
• (2): Det finns två knappar som kan ändras för att visa över- eller underexponering. Färgerna
kan anpassas på den allmänna inställningssidan.
• (3): Ramen för valt område att förhandsgranska. Klicka och dra med musen på den rörliga
ramen för att flytta den i bilden. Förhandsgranskningsområdet till vänster i dialogrutan uppdateras på motsvarande sätt.
• (4): Inställningsområdet för filtret eller insticksprogrammet.
• (5): I nedre vänstra hörnet finns knappar för hjälp och återställning av förvalda värden (alla
inställningar bevaras från den senaste användningen av insticksprogrammet).
• (6): Det finns en förloppsindikering för insticksprogram med komplicerade beräkningar.
3.1.1.3
Verktygsuppsättningen i Showfoto
• Bildfärg
– Kodningsdjup
– Konvertering av färgrymd
– Automatisk korrektion
– Ljusstyrka, kontrast, gamma
– Färgton, mättnad, ljusstyrka
– Färgbalans
– Nivåjustering
– Vitbalans, exponering, färgmättnad
– Kurvjustering
27
Handbok Showfoto
–
–
–
–
Kanalblandare
Svartvit
Simulera infraröd film.
Färgnegativ
• Bildförbättring
– Skärpa (gör skarpare, oskarp mask, omfokusering)
– Oskärpeverktyg
– Borttagning av röda ögon
– Fyll i fotografi
– Lokal kontrast
– Brusreducering
– Korrektion av heta bildpunkter
– Korrigering av linsförvrängning
– Restaurering av fotografi
– Verktyg för korrigering av vinjettering
– Verktyg för automatisk linskorrektion
• Bildtransformeringsverktyg
– Beskärningsverktyg
– Ändra storlek
– Flytande storleksändring
– Ändra storlek
– Rotera bild
– Perspektivjustering
– Skjuvningsverktyg
• Bilddekoration
– Lägg till kant
– Infoga text
– Lägg till struktur
• Specialeffektfilter
– Färgeffekter
– Lägg till filmkorn.
– Simulera en oljemålning.
– Simulera en kolteckning.
– Relief av fotografi.
– Förvrängningseffekt.
– Oskärpeeffekt.
– Lägg till regndroppar.
28
Handbok Showfoto
3.1.2
Hantering av obehandlade bildfiler, arbetsflöde för obehandlade bilder
Ett typiskt arbetsflöde för obehandlade bilder med Showfoto skulle kunna omfatta följande steg:
• Inställning av alternativ för konvertering av obehandlade bilder och färghantering
– Hämta ICC-färgprofiler för kamera, bildskärm och skrivare
– Ställ in Showfoto på rätt sätt för att definiera en arbetsyta
• Inställning av kamerans vitpunkt
• Mosaikborttagning (omfattar interpolation, brusfiltrering och korrigering av kromatisk avvikelse)
• Konvertering till en färgrymd
• Gammakorrigering, färgtonsavbildning
• TIlldelning av färgprofil
• Expansion av dynamiskt omfång (valfri)
• Fortsätt med standardarbetsflödet
I fortsättningen är allt enkelt. Markera bara en obehandlad bild och öppna den i editorn. Insticksprogrammet för färghantering visas när bilden har behandlats, för att justera färgåtergivningen.
Utan färghantering är alla bilder mycket mörka. Det är normalt. Du kan experimentera med de
olika profilerna du har, för att välja den bästa inmatningsprofilen beroende på bilden (vissa brukar vara mycket neutrala, till och med något dämpade, medan andra ger ett mer mättat resultat,
etc.).
3.1.3
Verktyg för färgredigering
3.1.3.1
Kodningsdjup
Här kan du ändra kodningsdjup per färgkanal i den redigerade bilden. Det vanliga JPEGformatet har 8-bitars kodning. 16-bitars kodning är lämpligare för bilder med hög kvalitet, men
formatet kräver mer lagringsutrymme, längre beräkningstid och är för närvarande bara tillgängligt med formaten PNG, PGF, TIFF och JPEG-2000.
3.1.3.2
Färghantering
Verktyget möjliggör konvertering av en bild från en färgrymd till en annan. Dess användning är
ändring och tilldelning av färgprofiler. För detaljerade instruktioner om hur färgprofiler används,
se kapitlet om färghantering.
3.1.3.3
Inledning
Menyalternativen Normalisera, Utjämna, Automatiska nivåer och Utsträck kontrast tillgängliga i undermenyn Korrigera → Automatisk korrigering försöker bestämma de bästa färgnivåerna
automatiskt. Du måste experimentera med funktionernas effekt för att se vad som fungerar bäst
med ditt fotografi.
29
Handbok Showfoto
• Normalisera: Den här metoden skalar ljusstyrkevärden över den markerade bilden så att den
mörkaste punkten blir svart, och den ljusaste punkten blir så ljus som möjligt utan att ändra
dess färgton. Det är ofta en ´´magisk fix´´ för bilder som är matta eller urblekta.
Example 3.2 Förhandsgranskning av färgkorrigering med normalisering
• Utjämna: Den här metoden justerar färgernas ljusstyrka över den markerade bilden så att
histogrammet för kanalen Värde är så jämn som möjligt, dvs. så att varje möjligt ljusstyrkevärde finns för ungefär samma antal bildpunkter som alla andra värden. Ibland ger Utjämna en
fantastisk kontrastförbättring i en bild, medan andra gånger ger den skräp. Det är en mycket
kraftfull åtgärd, som antingen kan åstadkomma mirakel med en bild eller förstör den.
Example 3.3 Förhandsgranskning av färgkorrigering med utjämning
• Automatiska nivåer: Den här metoden maximerar tonområdet i kanalerna röd, grön och blå.
Den avgör bildens gränsvärden för skugga och ljus och justerar kanalerna röd, grön och blå
till ett fullständigt histogramområde.
Example 3.4 Förhandsgranskning av korrigering med automatiska nivåer
• Utsträck kontrast: Den här metoden förbättrar kontrast och ljusstyrka för RGB-värden i en
bild genom att sträcka ut de lägsta och högsta värdena till sitt fulla omfång, och justera allting
mellan dem. Det är bara märkbart med urvattnade bilder, och kan vara ett bra verktyg för att
fixa dåliga fotografier.
Example 3.5 Korrigering med utsträckt kontrast
Resultatet av eventuella justeringar du gör blir inte ihågkomna förrän du sparar fotografiet.
3.1.3.4
Svartvita konverteringsfilter
Svartvit fotografering har alltid varit fascinerande med sin abstraktionsmöjlighet. Med ankomsten av digitalfotografering, har svartvitt nästa blivit en datoraktivitet, eftersom färgbilder enkelt
kan konverteras till svartvitt på datorn, och till och med ges en mängd profiler från filmrullar av
äldre årgång. Filtret kan också simulera traditionellt infrarött filmmaterial.
3.1.3.4.1
Efterlikna föråldrade svartvita filmer
Showfoto levereras med ett antal svartvitt-filter som du kan använda för dina bilder. Under menyn Filter → Svartvitt hittar du klassisk kemisk toning till svartvitt som används i analog fotografering. Alternativen finns under tre flikar: Filter, Ton och Ljusstyrka som visas på skärmbilden
nedan. Filter och färgtoner kan användas oberoende av varandra (ovanpå varandra). Filtren påverkar i själva verket bara blandningen av RGB-kanaler, medan toning enbart lägger till en jämn
monokromatisk ton i det svartvita fotografiet. Under fliken Ljusstyrka hittar du ett tonjusteringsverktyg (liknande kurvjustering), ett kontrastverktyg och en överexponeringsangivelse för att
förbättra återgivningen i svartvitt.
Example 3.6 Svartvitt-filtret under arbete
Tabellen nedan visar mer detaljerat effekten av alla filter och toningar.
30
Handbok Showfoto
Förhandsgranskning
Efterlikna fotografisk film
Särskilda inställningar för att efterlikna ett
antal berömda svartvita fotografiska filmer
är tillgängliga:
Agfa 200X, Agfa Pan 25, Agfa Pan 100, Agfa
Pan 400
Ilford Delta 100, Ilford Delta 400, Ilford
Delta 400 Pro 3200, Ilford FP4 Plus, Ilford
HP5 Plus, Ilford PanF Plus, Ilford XP2
Super
Kodak Tmax 100, Kodak Tmax 400, Kodak
TriX
Förhandsgranskning
Linsfiltertyp
Originalfärgbild tagen i Nya Zeelands
landskap.
Neutralt: Simulerar exponering med
neutral svartvit film.
Grönfilter: Simulerar exponering av svartvit
film med användning av grönfilter. Det här
tillhandahåller en allmängiltig tillgång för
alla scenerier, särskilt lämpat för porträtt
fotograferade med himmelsbakgrund
(liknar 004 Cokin™ grönfilter).
Orangefilter: Simulerar exponering av
svartvit film med användning av
orangefilter. Det förbättrar landskap,
havsscener och flygfotografering (liknar 002
Cokin™ orangefilter).
Rödfilter: Simulerar exponering av svartvit
film med användning av rödfilter. Använd
det här för att skapa dramatiska
himmelseffekter och simulera
månljusscener under dagtid (liknar 003
Cokin™ rödfilter).
Gulfilter: Simulerar exponering av svartvit
film med användning av gulfilter.
Naturligast korrigering av toner, och
förbättrar kontrast. Idealiskt för landskap
(liknar 001 Cokin™ gulfilter).
Förhandsgranskning
Färgton
Sepiaton: Ger varma dagrar och
mellantoner medan skuggor blir något
kallare. Mycket lik processen där ett papper
bleks och framkallas igen i en sepiatoning
(typiskt för mormors fotografier). Liknar
005 Cokin™ sepiafilter.
31
Handbok Showfoto
Brun ton: Naturligare än sepiaton filtret,
men mindre uttalat.
Kall ton: Börja subtilt och duplicera
framkallning på ett svartvitt papper med
kall ton, som bromidförstoringspapper.
Platinaton: Effekt som duplicerar
traditionell kemisk platinatoning som görs i
mörkrum.
Selenton: Effekt som duplicerar traditionell
kemisk selentoning som görs i mörkrum.
3.1.3.4.2
Simulera infraröd film
Att simulera klassiskt infrarött filmmaterial (effekten utförs i svartvitt) ger en intressant fjärmande effekt som till och med är starkare och mer dramatisk än rena svartvita konverteringar. Kontrast och en abstrakt känsla förbättras, vilket kan stödja fotografens uttrycksfullhet som artist.
Det är som att ta en bild i svartvitt med ett rödfilter på kameralinsen. Områden som reflekterar
lite rött ljus, t.ex. himlen, visas som mörka områden med låg täthet. Områden som ger utmärkt
reflektion av rött ljus, t.ex. de flesta typer av grönt lövverk, blir områden med hög täthet. Snölandskap blir verkligt dramatiska.
Algoritmen är baserad på metoden i handledningen ’Simulate Infrared Film’ från webbplatsen
GimpGuru.org, tillgänglig på denna webbadress. Filtret försöker reproducera den berömda infraröda filmen Ilford™ SFX-serien. Filmen har känslighetsområdet ISO 200-800.
Den vänstra delen av dialogfönstret låter dig välja ett område som ska visas i förhandsgranskningsdelen. Flytta omkring den röda rektangeln med musen för att se effekten på olika delar av
bilden.
Den nedre delen tillhandahåller två kontroller. Filmkorn och ISO känslighet. Markera rutan Lägg
till filmkorn om du vill simulera den korniga strukturen från en högkänslig film. Skjutreglaget
för ISO-nivå ändrar mängden filmkorn som läggs till och överflödet grön färg (klorofyll i naturen)
i konverteringsblandningen. Gröna ängar blir vita som snö. Prova det.
NOT
Eftersom filtret blandar färgkanaler för att reproducera infraröd film (särskilt den gröna kanalen), är
det ingen mening med att försöka simulera infrarödeffekten med ett svartvitt originalfotografi, eftersom
färginformation saknas.
Det här är ett exempel på effekten infraröd film på en färgbild av ett landskap tagen i Nya Zealand. Originalbilden är (1) och den konverterade bilden är (2). Filmkänsligheten använd för att
simulera den infraröda filmen är ISO 400. Högre ISO-värden skapar en sorts aura i dagrarna.
Infraröd filtret under arbete
3.1.3.5
Korrigera färger
Digitalkameror har ofta problem med ljusförhållanden, och det är inte ovanligt att behöva korrigera färgkontrast och ljusstyrka hos ett fotografi. Du kan experimentera med att ändra nivåer
för olika aspekter hos dina fotografier med verktygen i menyn Färg. Du kan se ändringar du gör
avspeglas i förhandsgranskningen. När du är nöjd med resultatet, klicka på Ok så får det effekt.
Example 3.7 Verktyget för färgbalans under arbete
32
Handbok Showfoto
Om din bild är urblekt (vilket lätt kan hända när du tar bilder i starkt ljus) prova verktyget Färgton, mättnad, ljusstyrka. Att öka färgmättnaden gör troligen att bilden ser bättre ut. I vissa fall är
det användbart att justera ljusstyrkan samtidigt. (´´Ljusstyrkan´´ här liknar ljusstyrkan i verktyget
Ljusstyrka, kontrast, gamma, utom att den skapas från andra kombinationer av kanalerna röd,
grön och blå).
När du tar bilder under dåliga ljusförhållanden kan du i vissa fall få motsatt problem, för mycket
färgmättnad. I detta fall är verktyget för färgton och mättnad återigen bra att använda, bara
genom att minska färgmättnaden istället för att öka den. Du kan se effekten av alla justeringar
du gör i förhandsgranskningsbilden. När du är nöjd med resultatet, tryck på Ok så får det effekt.
Example 3.8 Verktyget Färgton, mättnad, ljusstyrka under arbete
3.1.3.6
Inledning
Kurvverktyget är det mest sofistikerade verktyget som kan användas för att justera bildernas
tonomfång. Starta det från bildeditorns meny Färg → Kurvjustering. Det låter dig klicka och dra
styrpunkter på en kurva för att skapa en fri funktion som avbildar ljusstyrkenivåer från indata till
utdata. Kurvverktyget kan återskapa alla effekter som går att uppnå med verktygen Ljusstyrka,
kontrast, gamma eller Nivåjustering, även om det är kraftfullare än båda.
Det här verktyget tillhandahåller visuella kurvor för att utföra icke-linjära ändringar av intensitetsvärden i det aktiva lagret, visat som ett histogram. Med redigeringsläget Jämn för kurvan,
ändrar du kurvans form genom att lägga till nya punkter på kurvan eller flytta slutpunkternas
läge. Ett annat sätt är att rita hela kurvan för hand med redigeringsläget Fri för kurvan. I båda fall, är effekten automatiskt tillgänglig i bildens förhandsgranskningsområde till vänster, där
förhandsgranskningen kan ställas in genom att klicka på ikonerna överst till vänster.
3.1.3.6.1
Använda Justera kurvor
Dialogrutan för verktyget justera kurvor
Till vänster visas både halva originalet och en förhandsgranskning av resultatbilden. Förhandsgranskningen av resultatbilden uppdateras dynamiskt enligt komponentens inställningar. På höger sida är följande alternativ tillgängliga:
• Ändra Kanal: Den här kombinationsrutan gör det möjligt att välja den specifika kanal som ska
ändras av verktyget.
– Ljusstyrka: Ändrar intensiteten hos alla bildpunkter.
– Röd: Ändrar röd färgmättnad för alla bildpunkter.
– Grön: Ändrar grön färgmättnad för alla bildpunkter.
– Blå: Ändrar blå färgmättnad för alla bildpunkter.
– Alfa: Ändrar genomskinlighet hos alla bildpunkter.
• Intill rutan finns två ikoner för att välja linjär eller logaritmisk visning av histogrammet. Det
linjära läget är oftast mest användbart för bilder som tagits med en digitalkamera. För bilder
som innehåller stora områden med konstant färg domineras dock ett linjärt histogram av en
enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram lämpligare.
• Huvudredigeringsområde för kurvor: Den horisontella linjen (x-axeln) representerar indatavärden (de är värdenivåer från 0 till 255). Den vertikala linjen (y-axeln) är bara en skala av
resultatfärger för vald kanal. Styrkurvan ritas på ett rutnät och korsar histogrammet diagonalt. Pekarens x- och y-position visas permanent ovanför rutnätet. Om du klickar på kurvan
skapas en styrpunkt. Du kan flytta den för att böja kurvan. Om du klickar utanför kurvan
skapas också en styrpunkt, och den inkluderas automatiskt i kurvan. Varje punkt på kurvan
representerar alltså ett ’x’ översatt till en resultatnivå ’y’.
33
Handbok Showfoto
• Kurvans Typ för kanalen: under redigeringsområdet finns flera ikoner som avgör om kurvan
kan redigeras som en Jämn kurva eller med läget Fri. Jämnt läge begränsar kurvtypen till en
jämn linje med sträckning och tillhandahåller en realistisk återgivning. Fritt läge låter dig rita
kurvan på fri hand genom att använda musen. Med kurvsegment utspridda över hela rutnätet
blir resultatet överraskande, men knappast möjligt att upprepa. En knapp för att återställa
ursprungliga värden är också tillgänglig.
• Om du till exempel flyttar ett kurvsegment åt höger, dvs. mot dagrarna, kan du se att dessa
dagrar motsvarar mörkare resultattoner och att bildpunkter som motsvarar kurvsegmentet
blir mörkare.
• Att flytta åt höger i färgkanaler minskar färgmättnaden till komplementfärgen nås. För att ta
bort alla styrpunkter (förutom de båda ändpunkterna), klicka på knappen Återställ värden.
För att bara ta bort en punkt, flytta den ovanpå en annan punkt. Använd bara kurvorna och
titta på resultatet. Du kan till och med solarisera bilden i delar av dess tonomfång. Det inträffar
när kurvan är inverterad på något ställe.
• Förhandsgranskningen av originalfotot har en röd markör. Om du placerar markören i en zon
du vill ändra, ritas en motsvarande linje i rutnätet som anger originalvärdet. Skapa en punkt
på den linjen och flytta den uppåt eller neråt för att justera den till du är nöjd.
• Spara som och Ladda: Dessa knappar används för att göra just det. Alla kurvor som du
har ställt in kan spara i filsystemet och senare laddas. Filformatet som används är Gimpkurvformatet.
• Återställ alla värden: Knappen återställer alla kurvornas värden för alla kanaler.
Verktyget för att justera kurvor har flera funktioner som underlättar att placera punkter på
styrkurvorna. Att klicka med musknappen i förhandsgranskningen av originalbilden ger en vertikal punktformat linje i kurvverktygets diagramområde. Linjens position motsvarar bildpunktsvärdet som muspekaren befinner sig över i bildfönstret. Att klicka och dra musknappen uppdaterar den vertikala linjens position interaktivt. På så sätt är det möjligt att se var olika bildpunktsvärden i bilden finns på styrkurvan, och det hjälper till att upptäcka platsen för bildpunkter med
skuggor, mellantoner och dagrar.
På detta sätt, och med de tre knapparna för Färghämtning skapas automatiskt styrpunkter på
kurvan i alla kanaler för skuggor, mellantoner och dagrar. Aktivera färghämtningsknappen som
du vill använda, och klicka på området med förhandsgranskning av originalbilden för att skapa
styrpunkter på var och en av styrkurvorna för rött, grönt, blått och ljusstyrka.
Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop alla färgkanalerna och anger de urvattnade dagrarna. Om mer än en kanal i en bildpunkt är överexponerad ser du den kombinerade
färgen som ges av kurvinställningarna. Visningen ger bara en indikering, och har ingen effekt på
den slutliga återgivningen.
3.1.3.6.2
Justera kurvor under arbete
Nedan ser du ett svartvitt fotografi korrigerat i kanalen ljusstyrka. Hämtningsverktyget för
skuggton har används för att bestämma kurvorna som ska användas i originalet. Originalbilden
är (1), den korrigerade bilden (2).
Justera kurvor under arbete
3.1.3.7
Inledning
Placerat mellan det mer sofistikerade verktyget Kurvjustering och det enklare verktyget Ljusstyrka, kontrast, gamma är det här nivåjusteringsverktyget till för att förbättra exponering. Även om
verktygets dialogruta ser mycket komplicerad ut, är den enda del du behöver hantera området
34
Handbok Showfoto
Indatanivåer för den grundläggande användningen som vi avser här, närmare bestämt de tre
skjutkontrollerna som syns under histogrammet.
Den här grafiska komponenten innehåller ett visuellt diagram över intensitetsvärden i det aktiva lagret eller markeringen (ett histogram). Under diagrammet finns fem skjutkontroller som
kan klickas och dras för att begränsa och ändra intensitetsnivån i bilden. De vänstra skjutkontrollernas position representerar mörka områden och på liknande sätt representerar den högra
positionen ljusa områden.
3.1.3.7.1
Använda verktyget Justera nivåer
Dialogrutan för nivåjusteringsverktyget
I själva verket är det enklaste sättet att lära sig hur det används att experimentera genom att flytta
omkring de tre skjutkontrollerna och titta på hur bilden påverkas.
Till höger finns både originalbilden och en förhandsgranskningsbild tillgänglig. Förhandsgranskningsbilden ändras dynamiskt, enligt skjutreglagens positioner. På vänster sida är följande alternativ tillgängliga:
• Justera nivåer för Kanal: Den här kombinationsrutan gör det möjligt att välja den specifika
kanalen som kommer att ändras av verktyget:
–
–
–
–
–
Ljusstyrka: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos alla bildpunkter i bilden.
Röd: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den röda färgmättnaden i bilden.
Grön: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den gröna färgmättnaden i bilden.
Blå: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den blåa färgmättnaden i bilden.
Alfa: Det här alternativet gör ändringar i genomskinligheten hos alla bildpunkter i bilden.
• Ändra Skala för kanalen: Kombinationsrutan ändrar om histogrammet visas med en linjär
eller logaritmisk Y-axel. För bilder som tagits med en digitalkamera är det linjära läget oftast
mest användbart. För bilder som innehåller större områden med konstant färg domineras dock
ett linjärt histogram av en enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram oftast mer
användbart.
• Indatanivåer: Indatanivåer gör det möjligt att välja manuella nivåer för vart och ett av områdena. Huvudområdet är en grafisk representation av innehållet mörka toner, mellantoner
och ljusa toner. De visas längs en horisontell axel från nivån 0 (svart) till nivån 255 (vit). Bildpunktsantal för en nivå anges längs den vertikala axeln. Kurvans yta representerar alla bildens
bildpunkter för vald kanal (histogram). En välbalanserad bild är en bild med alla nivåer (färgtoner) distribuerade över hela området. En bild som till exempel har en dominerande blå färg,
skapar ett histogram som är förskjutet åt vänster för röd och grön kanal, vilket visas av att
grönt och rött saknas i dagrar. Nivåområden kan ändras på tre sätt:
– Tre skjutkontroller: Den första längst upp för mörka färgtoner, den andra för ljusa färgtoner
och den sista längst ner för mellantoner (ofta kallat gammavärde).
– Tre indatarutor för att skriva in värden direkt.
– Tre färghämtningsknappar som använder förhandsgranskningen av originalbilden för att
automatiskt justera indatanivåer för alla skuggor, mellantoner och dagrar. Det finns också
en helt automatiserad justeringsknapp tillgänglig intill återställningsknappen.
• Utdatanivåer: Utdatanivåerna gör det möjligt att välja en begränsad utdatanivå för hand. Det
finns också två skjutreglage tillgängliga här, som kan användas för att ändra utdatanivåer
interaktivt på samma sätt som för Indatanivåer. Komprimeringen av utdatanivåer kan till
exempel användas för att skapa en blekt bild som bakgrund för ett annat motiv som placeras i
förgrunden.
• Automatisk: Den här knappen utför automatisk inställning av nivåerna baserat på bildpunkternas intensitet i bilden.
35
Handbok Showfoto
• Spara som och Ladda: Knapparna används för att just utföra dessa åtgärder. Alla nivåer du har
valt kan sparas i filsystemet och senare laddas. Det använda filformatet är Gimps nivåformat.
• Återställ allt: Den här knappen återställer alla värden för alla kanalers Indatanivåer och Utdatanivåer.
Verktyget för nivåjustering har flera funktioner som underlättar placering av indatanivåinställningarna. Att klicka med musknappen i förhandsgranskningen av originalbilden ger en vertikal
punktformat linje i histogrammets diagramområde. Linjens position motsvarar bildpunktsvärdet
som muspekaren befinner sig över i bildfönstret. Att klicka och dra musknappen uppdaterar den
vertikala linjens position interaktivt. På så sätt är det möjligt att se var olika bildpunktsvärden i
bilden finns på styrkurvan, och det hjälper till att upptäcka platsen för bildpunkter med skuggor,
mellantoner och dagrar.
På detta sätt, och med de tre knapparna för Färghämtning justeras automatiskt indatanivåer i
alla kanaler för skuggor, mellantoner och dagrar. Aktivera färghämtningsknappen som du vill
använda, och klicka på området med förhandsgranskning av originalbilden för att skapa styrpunkter på var och en av histogramkanalerna för rött, grönt, blått och ljusstyrka.
Alternativet Indikator för överexponering kontrollerar alla färgkanaler för att se om mer än en
kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av kanalnivåinställningarna. Funktionen är tillgänglig som en indikering i resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på den slutliga uppritningen.
3.1.3.7.2
Verktyget Justera nivåer under arbete
Nedan ser du ett exempel på justering av Indatanivåer införda på ett fotografi för kanalerna röd,
grön och blå. Kanalerna intensitet/alfa och Utdatanivåer är oförändrade. Originalbilden är (1),
den korrigerade bilden är (2).
Verktyget Justera nivåer under arbete
3.1.3.8
Korrigera exponering
Det enklaste verktyget att använda är Ljusstyrka, kontrast, gamma. Det är också det minst kraftfulla, men i många fall gör det allt du behöver. Verktyget är ofta användbart för bilder som är
över- eller underexponerade. Det är inte användbart för att korrigera färgförvrängningar. Verktyget visar tre skjutkontroller för att justera ´´Ljusstyrka´´, ´´Kontrast´´ och ´´Gamma´´. Du kan se
alla ändringar du gör i förhandsgranskningsbilden. När du är nöjd med resultatet, tryck på Ok
så får det effekt.
Example 3.9 Verktyget Ljusstyrka, kontrast, gamma under arbete
Ett annat viktigt verktyg heter Färg → Nivåjustering. Verktyget tillhandahåller ett integrerat sätt
att se resultatet av att justera flera nivåer och låter dig också spara nivåinställningar för att använda för flera fotografier. Det kan vara användbart om kameran eller bildläsaren ofta gör samma fel
och du vill utföra samma korrigering. Se den särskilda handboken Handbok Nivåjustering för
mer information.
Ett mycket kraftfullt sätt att korrigera exponeringsproblem är att använda kurvjusteringsverktyget tillgängligt via menyalternativet Färg → Kurvjustering.
3.1.3.9
Inledning
Kanalblandare är ett annat avancerat verktyg för att förfina bildernas färgnyanser. Starta det med
menyn Färg → Kanalblandare i bildeditorn.
36
Handbok Showfoto
3.1.3.9.1
Använda Kanalblandaren
Dialogrutan för kanalblandningsverktyget
Med kombinationsrutan för kanaler väljer du och visar histogrammet per färg. Det ger ett första
tips om hur kanalerna ska korrigeras enligt deras relativa distribution och amplitud. Den vänstra
delen av dialogfönstret visar alltid en förhandsgranskning av vad du gör. För jämförelse kan
originalet ses när dess egen fönsterflik väljes.
Förhandsgranskningen av resultatfotot har en röd markör tillgänglig. Om du placerar markören
på ett område i bilden, ritas en motsvarande vertikal linje i histogrammet för att ange färgnivåvärdet i kanalen som för närvarande är vald.
Nu till reglagen längst ner till höger: Skjutreglagen Röd, Grön och Blå låter dig blanda kanalerna.
Om du markerar Bevara ljusstyrka behåller bilden sin övergripande ljusstyrka trots att du ändrar
färgkomponenterna. Den här funktionen är särskilt användbar om du också markerade rutan
Monokrom. Eftersom kanalblandaren är verktyget att välja för att göra suveräna konverteringar
till svartvitt av dina fotografier. Prova att reducera den gröna kanalen för svartvita porträtt.
NOT
Ibland, särskilt när monokrom blandning utförs, kan det synliga bruset öka när en färgkanal minskas,
vilket egentligen har sitt ursprung i kromatiskt brus. Kromatiskt brus betyder att de små bruskornen
inte uppträder på samma plats i alla färgkanaler, utan att brusmönstret ser annorlunda ut i varje kanal.
Om detta är fallet kan du förbättra konverteringen till svartvitt genom att först reducera det kromatiska
bruset.
Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla blandningsinställningar som
du har ställt in kan sparas i filsystemet och senare laddas. Filformatet som används är Gimps
kanalblandningsformat.
Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop färgerna om mer än en kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av kanalförstärkningsinställningarna. Regeln gäller bara resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på
den slutliga uppritningen.
Knappen Återställ allt återställer alla kanalblandningsinställningar till förvalda värden.
3.1.3.9.2
Kanalblandaren under arbete
Nedan visas ett fotografi med justeringar av färgton för Blå kanal. Alternativet Bevara ljusstyrka
är på. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2).
Kanalblandaren under arbete
3.1.3.10
Inledning
Inställning av vitbalans är ett vanligt problem med digitala stillbildskameror. På ’den gamla goda tiden’ med filmrullar gjordes inställningen av vitbalans av fotolabbet. Nuförtiden är det den
stackars lilla kameran som måste gissa vad som är vitt och vad som är svart. För det mesta är inte
det som kameran väljer som vitpunkt den riktiga nyansen eller färgtonen. Genom att använda
det här verktyget är det enkelt att korrigera problemet. Det tillhandahåller ett antal parametrar
som kan justeras för att erhålla ett bättre resultat.
NOT
Korrigeringen av vitbalansen är något begränsad av det faktum att vi arbetar i en färgrymd med 8
bitar per kanal. Om du avviker för mycket från originalet, kan överexponerade områden framträda.
Om du kan justera vitbalansen med obehandlat konverteringsläge (vilket görs i 16 bitars färgrymd), är
korrigeringsmarginalen större.
37
Handbok Showfoto
Det här verktyget är baserat på en vitbalansalgoritm med copyright av Pawel T. Jochym. Starta
det från bildeditorns meny Färg → Vitbalans.
3.1.3.10.1
Använda vitbalansverktyget
Dialogrutan för vitbalansverktyget
Storleken på förhandsgranskningsfönstret kan ändras. Till vänster visas en förhandsgranskningsflik både för originalet och resultatbilden. Förhandsgranskning av resultatbilden uppdateras dynamiskt enligt verktygets inställningar. Om du vill se originalets vitbalans, klicka bara på fliken.
Förhandsgranskningen av resultatfotot har en röd markör tillgänglig. Ljusstyrkevärdet för bildpunkten under markören visas som en vertikal linje i histogrammet.
Längst upp till höger visar verktyget ett histogram som uppdateras dynamiskt när parametrarna
ändras. Histogrammet är mycket instruktivt, eftersom det visar att till och med i välexponerade
bilder har de flesta bildpunkter mycket liten ljusstyrka. Du kan välja att visa var och en av de tre
färgerna (eller summan av dem som kallas luminositet) med en knapp.
Du kan ändra originalfotografiets exponering med Exponering. Att öka exponeringen medför
en risk att bruset från bildpunkterna blir synligare och att dagrarna blir urvattnade. Kontrollera
indikatorn för överexponering längst ner till höger för att se om du råkar ut för färgmättnadsproblem. Justeringen Svartpunkt kan användas för att beskära histogrammet från vänster. Om
fotografiet ser dimmigt ut (histogrammet har en tom yta till vänster, på den svarta sidan), behöver du troligtvis använda det här alternativet. Justeringarna Exponering och Svartpunkt kan
uppskattas automatiskt genom att trycka på knappen Automatiska exponeringsjusteringar. Det
ställer in svartpunkten mycket noggrant.
Kontrasten i utdata beror på parametrarna Skuggor, Mättnad och Gamma. Justeringen av Skuggor låter dig förstärka eller förminska skuggdetaljer i fotografiet.
Att öka kontrasten i fotografiet kan få sidoeffekten att skenbar Mättnad i fotografiet minskas.
Använd ett värde större än 1 för att öka mättnaden, och ett värde mindre än 1 för att minska
mättnaden i fotografiet. Värdet 0 ger ett svartvitt fotografi. Tveka inte att öka mättnaden i dina
fotografier lite grand. Den allmänna regeln är att för högre kontrast (lägre Gamma) måste du
lägga till mer Mättnad.
Nästa uppsättning alternativ är stöttepelarna bland vitbalansinställningarna, som styr förhållandet mellan de tre färgkanalerna. Här kan du ställa in färgens Temperatur, vilket gör bilden
varmare eller kallare. Högre temperatur ger en varmare färgton. Att ställa in förhållandet mellan
de tre färgkanalerna kräver två justeringar. Eftersom inställningen av färgtemperatur i huvudsak
styr förhållandet mellan den röda och den blåa kanalen, är det naturligt att den andra inställningen styr intensiteten hos den gröna kanalen.
Istället för att pilla med kontrollerna ovan, kan du helt enkelt använda knappen Färghämtare för
temperatur. Tryck på knappen och klicka var som helst i förhandsgranskningen av originalbilden
för att hämta områdets utdatafärg för beräkning av vitbalansens färgtemperaturinställning. På så
sätt beräknas värden för Temperatur och Grön automatiskt.
Dessutom kan du ställa in vitbalansen från en förinställd lista. Det är de tillgängliga förinställningarna av vitbalansens färgtemperatur:
Färgtemperatur
40 W
200 W
Soluppgång
Wolfram
Beskrivning
40 Watt glödlampa.
200 Watt glödlampa,
studioljus, fotolampor.
Ljus vid soluppgång och
solnedgång.
Wolframlampa eller ljus en
timme från skymning eller
gryning.
38
Kelvin
2680
3000
3200
3400
Handbok Showfoto
Neutral
Xenon
Solen
Blixt
Himmel
Neutral färgtemperatur.
Xenonlampa eller ljusbåge.
Soligt dagsljus omkring
middag.
Elektronisk fotoblixt.
Molnigt himmelsljus.
4750
5000
5500
5600
6500
Färgtemperatur är ett förenklat sätt att karaktärisera spektralegenskaperna hos en ljuskälla. Även
om färgen på ljus i själva verket avgörs av hur mycket varje punkt på spektralkurvan bidrar till
det, kan resultatet ändå summeras på en linjär skala. Värdet är till exempel användbart för att
avgöra den riktiga vitbalansen för digital fotografering, och för att ange rätt typ av ljuskällor vid
arkitekturell ljusdesign. Observera dock att ljuskällor med samma färg (metamerer) kan ha stor
variation i ljuskvaliteten som de avger.
Låg färgtemperatur innebär mer gulrött ljus, medan hög färgtemperatur innebär mer blått ljus.
Dagsljus har en ganska låg färgtemperatur nära gryningen, och en högre under dagen. Därför
kan det vara användbart att installera ett elektriskt ljussystem som kan tillhandahålla kallare ljus
för att komplettera dagsljus vid behov, och fylla i med varmare ljus nattetid. Det stämmer också
med mänskliga känslor för de varma ljustoner som kommer från stearinljus eller en öppen eld
på natten. Standardenheten för färgtemperatur är Kelvin (K).
Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop färgerna om mer än en kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av vitbalansens inställningar. Regeln gäller bara resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på den
slutliga uppritningen.
Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla vitbalansinställningar du
har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
Knappen Återställ alla återställer alla inställningar till förvalda värden, som motsvarar neutral
vitbalansfärg. (Observera, till och med de neutrala inställningarna kan skilja sig från originalfotografiet. Om du sparar det, ändras vitbalansen.)
3.1.3.11
Verktyget Färgnegativ
ATT GÖRA
3.1.4
Bildförbättring
3.1.4.1
Inledning
Utåtgående förvrängning hör ihop med vidvinkellinser (eller minsta zoom) och gör att bilderna
verkar vara sfäriska (med utåtgående kurvor). Du märker det när du har raka kanter nära en
bildkant. Motsatsen, den inåtgående förvrängningen, hör ihop med telefotolinser (eller största
zoom) och bilderna verkar ihoptryckta (böjda inåt) mot mitten. Den inåtgående förvrängningen
är ofta mindre synbar än den utåtgående. Förvrängningarna kan enkelt elimineras utan synlig
förlust av kvalitet med det här verktyget.
NOT
Verktyget hanterar geometriska förvrängningar. Kromatisk aberration korrigeras inte av verktyget.
Följande figurer förklarar huvudtyperna av geometriska förvrängningar:
39
Handbok Showfoto
• (1): inåtgående förvrängning.
• (2): ingen förvrängning.
• (3): utåtgående förvrängning.
Typer av linsförvrängning
3.1.4.1.1
Använda linsförvrängningsverktyget
NOT
Först en kort förklaring. De geometriska korrektionerna använder fjärde ordningens polynomkoefficienter.
• Den första ordningens koefficient ändrar bildens storlek. Verktyget kallar det Zoom.
• Den andra ordningens koefficient behandlar linsers huvudsakliga geometriska förvrängning, och kan
korrigera bildens konvexa eller konkava form.
• Den tredje ordningens koefficient har en liknande avrundande effekt, men avtar mot kanterna. Denna
korrigering utnyttjas inte i verktyget.
• Den fjärde ordningens koefficient rättar avlägsna kanter omvänt i förhållande till andra ordningens
avrundning. Kombinerat med andra ordningens korrektion, kan geometriska förvrängningar nästan
elimineras fullständigt.
Korrigering av linsförvrängning
Du kan styra filtret för förvrängningskorrigering med fyra skjutreglage:
Total: Det här värdet styr totala förvrängningen av andra ordningen. Negativa värden korrigerar
utåtgående förvrängning, medan positiva värden korrigerar inåtgående förvrängning.
Kant: Det här värdet styr totala förvrängningen av fjärde ordningen. Kantstyrningen har större
effekt vid bildens kanter än i centrum. För de flesta linser har parametern Kant motsatt tecken
jämfört med parametern Total.
Zooma: Det här värdet skalar om övergripande bildstorlek (första ordningens korrektion). Negativa värden zoomar ut bilden, medan positiva värden zoomar in.
Ljusstyrka: Det här värdet justerar ljusstyrkan i bildens hörn. Negativa värden minskar ljusstyrkan i bildhörnen, medan positiva värde ökar den.
För att hjälpa dig att välja de bästa filterinställningarna, tillhandahåller komponentens dialogruta en förhandsgranskning med en miniatyrbild av förvrängningskorrigeringen som utförs med
ett korsat rutmönster. Värdena du använder för din bild sparas och verktyget visar dem som
förvalda värden nästa gång du anropar det.
NOT
Korrigeringen av utåtgående eller inåtgående förvrängning måste göras innan beskärnings- eller storleksändringar (inklusive rättning av perspektiv). I själva verket ska korrigering av utåtgående eller inåtgående förvrängning vara det allra första steget med den ursprungliga bilden. Om du beskär bilden
och därefter använder korrigeringen av utåtgående förvrängning blir effekten uppenbart felaktig.
För att hjälpa dig att hitta den bästa korrigeringen tillhandahåller verktyget en vertikal och horisontell guide. Flytta muspekaren på förhandsgranskningen av bilden för att visa guiden med
streckade linjer. Flytta pekaren till en viktig plats på bilden, som havet eller kanten på en byggnad
40
Handbok Showfoto
och tryck på vänster musknapp för att frysa de streckade linjernas position. Justera nu utåtgående eller inåtgående korrigering enligt guiden.
När korrigeringen av inåtgående förvrängning används har resultatbilden en svart kant i hörnen.
Du måste beskära den med ett beskärningsverktyg tillgängligt i bildeditorns meny Transformera
→ Beskär eller via zoomreglaget i den här dialogrutan.
För de flesta bilder är det nog att använda korrigeringen av utåtgående förvrängning. Dock är
nästa logiska steg för vissa bilder som fasader, ramar, målningar, att använda perspektivkorrigering för att göra alla vinklar 90 grader. Observera att när du håller kameran för hand, introducerar
du nästan alltid någon sorts mindre perspektivförvrängning.
3.1.4.1.2
Linsförvrängningsverktyget under arbete
Det här är ett exempel på utåtgående korrigering använd på en kyrka i norra Norge. Den ursprungliga bilden är (1), och den korrigerade bilden är (2).
De värden som används i exemplet är:
• Huvudvärde = -40.
• Kant = 0.
• Zoom = -20.
• Öka ljusstyrka = 0.
Förhandsgranskning av linsförvrängningskorrigering
3.1.4.2
Inledning
De flesta av dagens digitalkameror producerar bilder med ett flertal ljust färgade ´´dåliga bildpunkter´´ när långa slutartider används. Nattbilder kan förstöras av dessa ´´dåliga bildpunkter´´.
Det finns tre olika typer av ´´dåliga bildpunkter´´:
• Fasta bildpunkter: Det är en bildpunkt som alltid läses av som hög, eller alltid har maximal
effekt i alla exponeringar. Den skapar en ljus bildpunkt, oftast med röd, blå eller grön färg, i
den slutliga bilden. En fast bildpunkt syns oavsett slutartiden, bländarstorleken eller någon
annan inställning av användaren. Den uppstår vid normal exponering och brukar vara mer
uppenbar vid ljusa förhållanden.
• Döda bildpunkter: Det är en bildpunkt som läses av som noll och alltid är av i alla exponeringar. Tillståndet skapar en svart bildpunkt i den slutliga bilden. På liknande sätt som en
fast bildpunkt, syns en död bildpunkt oavsett slutartiden, bländarstorleken eller någon annan
inställning av användaren.
• Heta bildpunkter: Det är en bildpunkt som läses av som hög (ljus) vid längre exponeringar
som vit, röd eller grön färg. Ju längre exponeringstid, desto synligare blir heta bildpunkter.
Dessa bildpunkter syns inte vid ljusa förhållanden.
Observera att fasta eller döda bildpunkter inträffar på samma plats i alla bilder. Om platsen för
en fast eller död bildpunkt varierar, kan det vara en het bildpunkt.
Fasta, döda eller heta bildpunkter är i synnerhet ett problem vid fotografering med obehandlat
läge i hög kvalitet, eftersom många kameror har inbyggd borttagning av heta bildpunkter som
automatiskt verkställs när JPEG-komprimering används (vilket oftast är fallet).
Verktyget kan användas för att fixa ´´Heta bildpunkter´´ eller ´´Fasta bildpunkter´´ i ett fotografi
med en metod baserad på subtraktion av en svart bildruta. Det finns ännu inte någon manuell
editor för att välja dåliga bildpunkter.
41
Handbok Showfoto
3.1.4.2.1
Skapa de svarta bildrutorna
Metoden med subtraktion av svart bildruta ger den noggrannaste borttagningen av ´´Heta bildpunkter´´ och ´´Fasta bildpunkter´´. Först måste du skapa en ´´svart bildruta´´ som referens. Det är
enkelt att göra. När du har tagit färdigt dina bilder med lång exponeringstid sätt på ett linsskydd
på kameran och ta en ´´svart´´ bild med samma exponeringstid som de tidigare bilderna. Bilden
blir helt svart, men vid nära undersökning ser du att den har vita och fasta bildpunkter (färgade
punkter). De är placerade på samma position som på dina föregående bilder.
Ladda filen i komponenten med knappen Svart bildruta. Verktyget utför automatisk detektering
av vita och fasta bildpunkter. De markeras i kontrollrutans förhandsgranskningsområden.
VARNING
Om du använder en äldre digitalkamera är det viktigt att ta om den svarta bildrutan nästa gång du
tar en bild med lång exponeringstid, för att detektera nya vita och fasta bildpunkter på grund av CCDdefekter.
3.1.4.2.2
Använda verktyget Heta bildpunkter
Dialogrutan för verktyget Heta bildpunkter
Som förklarades i föregående avsnitt, måste du först ladda en svart bildruta som motsvarar bilden som ska korrigeras. En automatisk tolkning utförs i den svarta bildrutan för att hitta dåliga
bildpunkter. Observera att verktyget kommer ihåg föregående svarta bildruta som användes vid
den senaste sessionen, och den öppnas automatiskt igen vid nästa session.
Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar. Dåliga bildpunkter markeras i alla förhandsgranskningsområden.
Välj ett område för att se dåliga bildpunkter i förhandsgranskningen och filtrets resultat med
alternativet ’Skilda vyer’ i bildrutan. Välj bästa metod med Filter för att interpolera bildpunkter
eller bildpunktsblock. Följande filter är tillgängliga:
• Medelvärde: Bildpunkterna intill bildpunktsblocket medelvärdesbildas. Den resulterade färgen tilldelas till alla bildpunkter i blocket. För endimensionell interpolering görs det separat
för en bildpunkt breda, horisontella eller vertikala ränder.
• Linjär: Bildpunkterna som har avståndet ett från bildpunktsblocket används för att beräkna
en bilinjär yta (tvådimensionell), eller en samling linjära kurvor (endimensionella), som sedan
används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket.
• Kvadratisk: Det är förvald filtreringsmetod. Bildpunkterna som har avståndet två eller mindre
från bildpunktsblocket används för att beräkna en bikvadratisk yta (tvådimensionell), eller en
samling kvadratiska kurvor (endimensionella), som sedan används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket.
• Kubisk: Bildpunkter som har avståndet 3 eller mindre från bildpunktsblocket används för att
beräkna en bikubisk yta (tvådimensionell), eller en samling kubiska kurvor (endimensionella),
som sedan används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket.
3.1.4.2.3
Verktyget Heta bildpunkter under arbete
Nedan ser du verktyget för korrigering av heta bildpunkter använd på ett färgfotografi taget med
en undermålig digitalkamera vid känsligheten 200 ISO med en långtidsexponering. Originalbilden förstorad 300 % är (1), och den korrigerade bilden är (2).
Förhandsgranskning av korrigering av heta bildpunkter
42
Handbok Showfoto
3.1.4.3
Förbättra exponering av foton med verktyget Lokal kontrast
Det finns flera sätt att återge HDR-bilder för att förbättra fotografier som innehåller under- eller
överexponerade områden. Med kameror låter vanliga verktyg dig sammanfoga flera tagningar
med olika exponeringar till ett perfekt exponerat foto. Det fungerar bra, men kräver vissa begränsningar, som exempelvis behovet att ta statiska motiv. Men om du bara har en enda bild
eller dynamiska motiv? Då kan det vara värt att prova funktionen för lokal kontrast. Den är
baserad på verktyget LDR-tonavbildning, som är konstruerat för att förbättra det dynamiska
omfånget i fotot genom att reducera den övergripande kontrasten och öka den lokala kontrasten.
Det gör det genom att skapa en omättad och suddig version av fotot. Därefter kombinerar det
RGB-kanalerna i originalfotot med det omättade. Var inte orolig, verktyget för lokal kontrast är
rätt enkelt att använda, så du behöver inte förstå alla dess krångligheter för att uppnå tilltalande
resultat.
Example 3.10 Lokal kontrast i arbete
Öppna fotot du vill använda i editorn och välj Förbättra → Lokal kontrast. Verktyget låter dig
använda upp till fyra tonavbildningsåtgärder som kallas steg. Varje steg erbjuder två parametrar
att finjustera: Exponent och Oskärpa. Den första låter dig ange mättnadsnivån, medan den senare
låter dig justera påverkade områden i fotot. Klicka på knappen Prova för att förhandsgranska
resultatet. Klicka på Ok när du väl är nöjd med resultatet för att utföra processen i fotot.
Även om verktyget för lokal kontrast låter som ett enkelt sätt att fixa foton, bör du använda det
med försiktighet. Ibland kan det göra mer skada än nytta, och skapa foton som ser onaturliga ut.
3.1.4.4
Inledning
Verktyget tillhandahåller valbara bildfilter för att ta bort fläckar eller andra förvrängningar orsakade av skräp som dammkorn eller hår på linsen. Det kan också användas för att ta bort sensorbrus från kameran som kanske orsakats av höga ISO-inställningar samt så kallade moiré-mönster
för bilder som lästs in från böcker eller tidningar.
Om du vill ha mer information om sensorbrus i digitalkameror, ta en titt i följande handledning.
3.1.4.4.1
Använda brusreduceringsverktyget
Dialogrutan för brusreducering
Skärmbilden ovan visar en typisk scen tagen med en digital kamera med högkänslig ISOinställning. Den visar kornighetsbrus som kan reduceras av insticksprogrammet.
Bildrutan med förhandsgranskning av originalet, vars storlek kan ändras, hjälper dig panorera
i bilden. Flytta omkring den röda rektangeln för att välja området som låter dig bedöma de optimala filterinställningarna. Förhandsgranskningsfönstret visar filtrets resultat med nuvarande
inställningar. Det kan arrangeras om i fyra olika kombinationer som avbildas av ikonerna under förhandsgranskningen av originalet. Skärmbilden visar det första arrangemanget där samma urklipp visas för jämförelse. Längst ner i förhandsgranskningsområdet ser du inställningen
Zoomfaktor som kan användas för att förstora ett område i bilden.
Nedan ser du en fullständig beskrivning av alla parametrar. I de flesta fall behövs bara fliken Detaljer och övriga parametrar tillgängliga under fliken Avancerat kan lämnas med sina förvalda
inställningar.
• Radie: Kontrollen väljer storlek på det glidande fönstret som filtret använder. Stora värden
ökar inte tidsåtgången för att filtrera varje bildpunkt i bilden men kan orsaka suddighet. Fönstret flyttas över bilden och färgen i det jämnas ut för att ta bort felaktigheter. Hur som helst måste det vara ungefär samma storlek som bruskornigheten eller något större. Om det är inställt
till ett större värde än nödvändigt, kan det orsaka oönskad suddighet.
43
Handbok Showfoto
• Tröskel: Använd skjutreglaget för grovjustering och nummerrutan för finjustering. Kontrollen
ställer kantdetekteringens känslighet. Värdet ska ställas in så att kanter och detaljer är klart
synliga och brus jämnas ut. Värdet är inte bundet till något styrkevärde, utan är bundet till
styrkevärdenas andraderivata. Justera det helt enkelt och titta på förhandsgranskningen. Justeringen måste göras försiktigt, eftersom avståndet mellan brusig, jämn och suddig är mycket
litet. Justera det lika försiktigt som du skulle göra med en kameras fokus.
• Struktur: Kontrollen ställer in strukturens noggrannhet. Värdet kan användas för att få mer
eller mindre strukturnoggrannhet. När det minskas görs strukturen och bruset suddiga, medan när det ökas förstärks strukturen men bruset ökar också. Det har nästan ingen effekt för
kanter i bilden, i motsats till filtrets Kant, som skulle göra kanter suddiga när värdet ökas. Om
Kant justeras på så sätt att kanter är skarpa, och det fortfarande finns för mycket områdesbrus,
kan strukturdetaljnivån användas för att reducera bruset utan att göra kanterna suddigare. Ett
annat sätt skulle vara att minska Radie och öka Kant.
• Skärpa: Kontrollen ställer in skärpenivån. Värdet definierar avståndet mellan bildpunkter som
filtret tittar framåt efter variationer i luminans. När värdet ökas, raderas spikformat brus. Du
kan eventuellt justera om filtrets Kant, när du ändrar inställningen. När värdet är för högt, kan
inte det adaptiva filtret längre spåra bilddetaljer noggrannt, och brus kan åter bli synligt eller
suddighet kan uppstå.
• Kant: Kontrollen ställer in kantnoggrannheten för skärpa. Värdet förbättrar filtrets frekvenssvar. När det är för starkt kan inte allt brus tas bort, eller spikformat brus kan bli synligt. Ställ
in det nära det maximala värdet om du vill ta bort svagt brus eller JPEG-förvrängningar utan
att förlora detaljer.
• Avvittring: Kontrollen ställer in kanternas fasförskjutning. Värdet kan användas för att avvittra enstaka spikar och har en utjämnande effekt på kanter, och gör dem skarpare med avvittring
så att brus vid kanterna vittras bort. Effekten beror på Skärpa, Dämpning och Kanter. Ställ in
det till det minimala värdet om du vill ta bort svagt brus eller JPEG-förvrängningar. När värdet ökas är det ofta användbart att också öka Dämpning. Inställningen tillhandahåller skärpa
och kantutjämningseffekt när spikformat brus korrigeras.
• Luminans: Kontrollen ställer in bildens luminanstolerans. Det rekommenderas att bara använda toleransinställningarna Färg eller Luminans för att korrigera bilden, inte båda samtidigt.
Inställningarna påverkar inte huvudprocessen för utjämning som styrs av inställningen Detaljer.
• Färg: Kontrollen ställer in bildens färgtolerans. Det rekommenderas att bara använda toleransinställningarna Färg eller Luminans för att korrigera bilden, inte båda samtidigt. Inställningarna påverkar inte huvudprocessen för utjämning som styrs av inställningen Detaljer.
• Gamma: Kontrollen ställer in bildens gammatolerans. Värdet kan användas för att öka toleransvärden för mörkare områden (som ofta innehåller mer brus). Resultatet blir större suddighet för skuggade områden.
• Dämpning: Kontrollen ställer in dämpningsjusteringen av fasdarr. Värdet definierar hur
snabbt det adaptiva filtrets radie reagerar på luminansvariationer. Om det ökas verkar kanterna jämnare. Om det är för högt, kan suddighet uppstå. Om det har sitt minimala värde kan
brus och fasdarr uppstå vid kanter. Det kan undertrycka spikformat brus när det ökas och det
är då metoden som föredras för att ta bort det.
• Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla brusreduceringsinställningar du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
• Knappen Förval återställer alla inställningar till förvalda värden.
3.1.4.4.2
Brusreducering under arbete
Det här är ett exempel på hur brusreducering kan ändra ditt liv. Den ursprungliga bilden är (1)
och den korrigerade bilden är (2). Brusreducering användes med standardinställningar.
Brusreducering under arbete
44
Handbok Showfoto
3.1.4.5
Göra ett fotografi mjukare
Ibland är ett fotografi för distinkt för ditt syfte. Lösningen är att göra det lite suddigare. Tursamt
nog är det mycket enklare att göra en bild suddigare än att göra den skarpare. Välj oskärpeverktyget med menyalternativet Förbättra → Oskärpa och experimentera med nivån. Förhandsgranskningsfönstret till höger om dialogrutan visar effekten av åtgärden i fotografiet.
Example 3.11 Verktyget Oskärpa under arbete
3.1.4.6
Inledning
Det här fantastiska restaureringsfiltret är en nyutveckling som erbjuder möjligheter utan motstycke bland allmänt tillgängliga verktyg för att ta bort mängder av oönskat skräp från dina bilder.
Det är väl anpassat för att hantera försämrade bilder som lider av Gaussiskt brus, filmkorn, repor
eller komprimeringsartefakter och lokala försämringar som man ofta stöter på i digitala bilder
(original eller digitaliserade). Utjämningen sker längs krökningar i bilderna, och bevarar på så
sätt betydelsefullt innehåll på liknande sätt som det mänskliga ögat vill ha det.
Samma algoritm kan användas för färgläggning och strukturersättning, som täcks av ett annat
verktyg (fyll i fotografi). Restaureringsalgoritmen har utvecklats av IMAGE-gruppen i GREC
CNRS laboratorium i Caen, Frankrike, och är en del av CImg-projektet.
3.1.4.6.1
Använda restaureringsverktyget
Restaurering av fotografi
Verktyget levereras med flera förinställningar som startpunkter och för att förenkla restaurering.
Tillgängliga förinställningar listas nedan:
• Ingen: Använder de vanligaste förvalda filterinställningarna, som inte är optimerade för något
visst syfte.
• Reducera likformigt brus: Optimala inställningar för bildbrus orsakat av sensorer.
• Reducera JPEG-artefakter: JPEG-komprimering är inte perfekt, och för vissa typer av bilder är den långt ifrån perfekt. Som en komprimeringsalgoritm med förlust, finns det vissa
´´artefakter´´, små defekter som visas i den avkodade bilden. Den här inställningen har som
mål att korrigera problemet.
• Reducera mönster: Optimerad för att ta bort artefakter från bildinläsning, digitalisering eller
moiré-mönster.
Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade
inställningar:
Utjämningsinställningar för restaurering av fotografi
• Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand
utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra
nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste
vara mindre än Anisotropi.
• Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde
nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt
värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1.
45
Handbok Showfoto
• Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när
p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån.
• Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller utjämningens regelbundenhet. Föreställ
dig utjämningsprocessen som att bilden kammas. Då motsvarar regelbundenheten kammens
storlek. Ju större värdet är, desto mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det
är nödvändigt när det finns mycket brus, eftersom det då är svårt att uppskatta den lokala geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas
inställningar större än 3.
• Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt.
Avancerade inställningar för restaurering av fotografi
• Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också
da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som
du kan acceptera.
• Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli
mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2.
• Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell,
och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av.
Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att
restaurera ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
VARNING
Restaurering av ett fotografi är (jämförelsevis) mycket snabbt med tanke på vad det gör, med det kan
ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt genom att trycka på
knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen.
3.1.4.6.2
Restaurering av fotografi under arbete
Nedan ser du restaureringstypen Reducera likformigt brus utförd på ett svartvitt fotografi taget
med kameran Minolta™ 700Si och Ilford™ HP-5 film inställd på ISO-känsligheten
3200. Du ser ett mycket framträdande filmkorn på ansiktena. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2).
Förhandsgranskning av restaurering med reducera likformigt brus
Nedan ser du ett annat exempel på fotografisk restaurering med användning av Reducera mönster utförd på ett gammalt färgfotografi inläst med en digital flatbäddsbildläsare. Du ser de mycket
framträdande artefakterna som resulterar av bildläsarens ljus på fotografiskt plastpapper. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2).
Förhandsgranskning av restaurering med reducera mönster
3.1.4.7
Inledning
Vidvinkellinser, särskilt de som används vid mellan- och storformatsfotografering, belyser ofta
inte hela sensorplanet jämt. Istället ´´vinjetterar´´ (skuggar) de bildens kanter och hörn, vilket
väsentligt reducerar ljuset som når sensorn där. Även telefotolinser kan uppvisa vinjettering.
Den traditionella lösningen på detta är att montera ett ´´centrumfilter´´ på linsen. Det är ett neutraltäthetsfilter med maximal täthet i linsens optiska axel, genomskinligt i periferin, med en
46
Handbok Showfoto
täthet som varierar omvänt mot linsens vinjettering. Ett centrumfilter har många fördelar: det
korrigerar inte bara automatiskt helformatsbilder, utan eftersom det är fast monterat framför
linsen, kompenserar det också för den ocentrerade vinjettering som uppstår när kamerarörelser
används för justering av perspektiv eller fokalplan.
Dock finns det också nackdelar. Många centrumfilter kräver en justering av bländaren med 1,5
eller 2 steg, som i sin tur kan göra att slutarhastigheten blir så låg (eftersom vidvinkellinser, även
med centrumfilter, är bäst att använda vid bländare f/16 eller mindre) att det är omöjligt att hålla
kameran i handen, och rörelseoskärpa blir ett problem när rörliga objekt fotograferas.
Med dagens stora urval av film och färgdjupet (eller gråskaledjupet) hos digitalkameror eller
filmbildläsare, är det möjligt att simulera effekten av ett centrumfilter efteråt genom att utföra
motsvarande transform på en obehandlad bild tagen utan filtret. Det här verktyget för antivinjettering utför en centrumfiltertransformering av en bild. Det använder en algoritm med copyright
av John Walker.
3.1.4.7.1
Använda verktyget för korrigering av vinjettering
Dialogruta för korrigering av vinjettering
Du kan styra filtret för vinjetteringskorrigering med fem skjutreglage, och tre andra styr resultatbildens exponering:
Värde: Det här alternativet styr graden av luminositetsförsvagning som filtret ger vid dess maximala värde. Förvalt värde är 2,0, vilket motsvarar ett optiskt filter med filterfaktorn ett bländarsteg (eller, inte av en slump, en faktor två i luminositet). Öka värdet för att kompensera för en
större vinjetteringsgrad, och minska den för en mindre.
Vävning: Det här alternativet avgör hastigheten som filterintensiteten minskar från punkten med
maximal täthet mot kanterna, uttryckt som en exponentfaktor. Det förvalda värdet 1 ger en linjär
minskning i filtertäthet med avståndet från centrum. Exponentfaktorer större än 1,0 orsakar en
snabbare minskning (till exempel gör exponenten 2 att tätheten minskar som kvadraten på avståndet från centrum) och gör att filtrets effekt koncentreras nära centrum. Exponenter mindre än
1 sprider ut filtrets värde mot kanterna. Exponenten 0,5 gör att värdet minskar som kvadratroten
av avståndet från centrum.
Radie: Det här alternativet anger radien, som en multipel av bildens halva diagonalmått, där
filtrets värde minskar till noll (eller, med andra ord, blir genomskinligt). Det förvalda värdet 1,0
anger ett filter som, om det är centrerat i bilden, är genomskinligt i dess hörn. Att specificera en
radie större än 1 utökar effekten av centrumfiltret bortom bildens kanter, medan en radie mindre
än ett begränsar filtrets effekt till ett område mindre än bilden. Vid kompensation av vinjettering
för linser som används med stora format och vissa mellanformatkameror, är den förvalda radien
1 sällan riktig. Dessa linser ´´täcker´´ ofta en bildcirkel som är väsentligt större än filmen, för att
tillåta att kameraförflyttningar styr perspektiv och fokus, och har följaktligen ett vinjetteringsmönster med utsträckning en bra bit utanför filmens kanter, vilket kräver en radieinställning
större än 1 för att simulera ett centrumfilter som täcker hela bildcirkeln.
Det enda sättet att vara säker på vilka inställningar av Värde, Vävning och Radie som bäst kompenserar för de verkliga optiska kännetecknen hos en given lins är att exponera en jämnt upplyst
scen (till exempel ett grått kort upplyst med spritt ljus) och utföra täthetsmätningar av den resulterande bilden (till exempel med histogrampositionstaplarna i verktyget Nivåjustering). Kan
inte det göras, och om linstillverkarens specifikation inte ger den exakta vinjetteringsgraden för
en eller flera arbetsbländare, behöver du experimentera med olika inställningar för att hitta de
som fungerar bäst för var och en av dina linser. För att hjälpa dig med uppgiften, tillhandahåller verktygets dialogruta en miniatyrbild med en uppritad mask tillämpad på bilden. Tursamt
nog är det mänskliga ögats respons logaritmisk, inte linjär som för de flesta digitala bildsensorer,
så du behöver inte kompensera den verkliga vinjetteringen för att skapa bilder som betraktaren
uppfattar som jämnt belysta.
Inställningarna X-förskjutning och Y-förskjutning: Dessa alternativ flyttar filtrets centrum horisontellt respektive vertikalt upp mot bildens kant med det angivna procentvärdet. Ett negativt
värde för X-förskjutningen skiftar filtret åt vänster, medan ett positivt värde skiftar det åt höger.
47
Handbok Showfoto
Ett negativt värde på Y-förskjutningen flyttar filtret uppåt, och slutligen flyttar ett positivt värde
det neråt.
Inställningarna Ljusstyrka, Kontrast och Gamma: Att behandla en bild med antivinjetteringsverktyget reducerar bildpunkternas intensitet. Du måste justera om resultatbildens exponering
med dessa alternativ. Skjutkontrollerna ger bara positiva värden, eftersom du bara behöver öka
inställningarna.
Lägg till vinjettering: Många fotografier ser platta ut på grund av en distraherande bakgrund
eller någon annan sak i kompositionen. Medan man i de flesta fall vill ta bort vinjettering, är det
ett faktum att selektiv vinjettering kan förbättra intrycket av ett fotografi och låta ögonen dras till
avsett motiv. Som artist kan man välja att använda alternativet. Att markera det inverterar filtret
och gör därigenom hörnen på bilden mörkare.
NOT
Om du vill ha en noggrannare justering av resultatbildens exponering, lämna värdena Ljusstyrka, Kontrast och Gamma nollställda och använd verktyget Kurvjustering från bildeditorn, tillgänglig via menyalternativet Färg → Kurvjustering.
3.1.4.7.2
Verktyget för korrigering av vinjettering under arbete
Det här är ett exempel på en korrigering av vinjettering utförd på en bild. Den ursprungliga
bilden (1) visar vinjettering i hörnen, medan det är mycket mindre i den korrigerade bilden (2).
En korrektion av ljusstyrka och kontrast har också utförts på resultatbilden av verktyget.
De värden som används i exemplet är:
• Täthet = 2,6.
• Effekt = 0,9.
• Radie = 1,1.
• Ljusstyrka = 20.
• Kontrast = 50.
• Gamma = 20.
Bildeditorns verktyg för korrigering av vinjettering under arbete
3.1.4.8
Inledning
Ifyllnadsalgoritmen har utvecklats av IMAGE-gruppen i GREC CNRS laboratorium i Caen,
Frankrike, och är en del av CImg-projektet.
3.1.4.8.1
Använda verktyget Fyll i fotografi
Dialogrutan Fyll i fotografi
Verktyget levereras med flera förinställningar som startpunkter och för att förenkla restaurering.
Tillgängliga förinställningar listas nedan:
• Ingen: Använder de vanligaste förvalda filterinställningarna, som inte är optimerade för något
visst syfte.
• Ta bort liten yta:
• Ta bort mellanstor yta:
48
Handbok Showfoto
• Ta bort stor yta:
Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade
inställningar:
Utjämningsinställningar för Fyll i fotografi
• Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand
utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra
nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste
vara mindre än Anisotropi.
• Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde
nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt
värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1.
• Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när
p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån.
• Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller större strukturer. Ju större värdet är, desto
mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det är nödvändigt när det finns mycket
brus, eftersom det då är svårt att uppskatta geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van
Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas inställningar större än 3.
• Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt.
Avancerade inställningar för Fyll i fotografi
• Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också
da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som
du kan acceptera.
• Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli
mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2.
• Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell,
och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av.
Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att fylla
i ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
VARNING
Fyll i fotografi är (jämförelsevis) mycket snabbt med tanke på vad det gör, med det kan ta lång tid att
utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta beräkningen genom att trycka på knappen
Avbryt under uppritningen.
3.1.4.8.2
Verktyget Fyll i fotografi under arbete
Nedan visas ifyllnadstypen Ta bort liten yta använd på ett färgfotografi taget i Guatemala city
med en analog kamera. Det ser ut som en konstig svart artefakt på ansiktet, ett resultat av dålig
filmlagring under resan. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2).
Förhandsgranskning av filtret Fyll i fotografi
49
Handbok Showfoto
3.1.4.9
Borttagning av röda ögon på ett fotografi
Röda ögon uppstår när blixtfotografering används för att ta bilder av människor. Det röda är
reflektionen längst bak i ögat som syns eftersom pupillen inte kan reagera snabbt nog på blixten.
Med en separat blixt är effekten av röda ögon för övrigt mindre trolig på grund av vinkeln mellan blixten och linsen. Du kan korrigera en del av den värsta effekten av röda ögon genom att
markera området med ett öga på fotografiet, på samma sätt som beskrivs för beskärning ovan,
och sedan välja Förbättra → Korrigering av röda ögon.
Hur det fungerar
• Ställ in förhandsgranskningsläget som du vill ha det
• Inställningen Känslighet justerar hur aktiv borttagningen av röda ögon är (aggressiv eller inte)
• Skjutreglaget Utjämning ställer in hur suddigt området som gjorts mörkare för att återge pupillen naturligare görs
• Färgnyans ställer in en egen färg för pupillen. Om du vill ha blåa ögon istället för mörka, kan
du ändra det här
• Färgnyansnivå justerar pupillfärgens ljushet
Example 3.12 Verktyget för korrektion av röda ögon under arbete
3.1.4.10
Inledning
Suddiga fotografier, liksom de flesta digitaliserade bilder, behöver korrigering av skärpan. Det
beror på digitaliseringsprocessen som måste dela upp ett färgkontinuum i punkter med något
olika färger: element tunnare än samplingsfrekvensen får en enhetlig färg beräknad som ett medelvärde. Sålunda visas skarpa kanter något suddiga. Samma fenomen visar sig när färgpunkter
skrivs ut på papper. Spegelreflexkameror kräver regelmässigt ännu mer korrigering av skärpan
än konsumentkameror.
Medan en viss kameraintern skärpeförbättring har utförts för JPEG-bilder, behöver bilder med
obehandlat format alltid skärpeförbättring i arbetsflödet.
50
Handbok Showfoto
Vissa bildläsare använder ett skärpefilter vid läsning. Det är värt att inaktivera det så att du har
kontroll över bilden.
3.1.4.10.1
Justera skärpan
3.1.4.10.2
Ta bort suddighet i ett fotografi
Om kamerans fokus inte är perfekt inställt, eller om kameran rör sig när bilden tas, blir resultatet ett suddigt fotografi. Om det är riktigt suddigt kan du troligen inte göra mycket åt det med
någon teknik. Om det bara är något suddigt bör du kunna förbättra fotografiet. Många bra spegelreflexkameror utför mindre bildbehandling av bilderna än enklare kameror (vilka brukar öka
kontrasten artificiellt för att få bilderna att se skarpa ut). Den här sortens mindre suddighet kan
enkelt förbättras med verktyg.
I vissa fall kan du få användbara resultat genom att göra ett fotografi skarpare med verktyget
Skärpa under menyalternativet Förbättra → Skärpa.
Example 3.13 Verktyget Skärpa under arbete
Du bör dock vara försiktig med detta, annars ser inte resultatet särskilt naturligt ut. Åtgärden
ökar kanternas skenbara skärpan i fotografiet, men förstärker också brus. Den i allmänhet mest
användbara tekniken för att göra ett suddigt fotografi skarpare är verktyget Fokusera om. Du
kan komma åt det med menyalternativet Förbättra → Fokusera om. Se Fokusera om för mer
information och en jämförelse av skärpetekniker.
3.1.4.10.3
Reducera kornighet i ett fotografi
När du tar ett fotografi i dåliga ljusförhållanden eller med mycket snabb exponeringstid, får inte
kameran tillräckligt med information för att göra bra uppskattningar av den verkliga färgen på
varje bildpunkt, och följaktligen ser resultatet kornigt ut. Du kan ´´jämna ut´´ kornigheten genom
att göra bilden suddigare, men då förlorar du också skärpa. Det bästa tillvägagångssättet, om
kornigheten inte är alltför uttalad, är att använda brusreduceringsverktyget som är tillgängligt
via menyalternativet Förbättra → Brusreducering.
3.1.4.10.4
Göra ett fotografi mjukare
Ibland har du motsatt problem: En bild är för skarp. Lösningen är att göra den lite suddigare.
Som tur är är det mycket enklare att göra en bild suddigare än att göra den skarpare. Välj verktyget för oskärpa, med menyalternativet Förbättra → Oskärpa och experimentera med nivån.
Förhandsgranskningsfönstret till höger om dialogrutan visar effekten av åtgärden i ditt fotografi.
3.1.4.10.5
Filtret Oskarp mask
NOT
Filtret oskarp mask är ett utmärkt verktyg för att ta bort suddighet från fotografier. Se följande webbadress för en demonstration.
Dialogrutan för oskarp mask
Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar.
51
Handbok Showfoto
Det finns två viktiga parametrar, Radie och Värde. De förvalda inställningarna fungerar oftast
ganska bra, så du bör först försöka med dem. Att öka antingen Radie ellerVärde ökar effektens
styrka. Men gå inte för långt, om du gör den oskarpa masken för stark förstärker den brus i bilden
och skapar intryck av upphöjningar intill skarpa kanter.
Radie låter dig ställa in hur många bildpunkter på var sida om en kant påverkas av skärpeförbättringen. Bilder med hög upplösning tillåter större radie. Du bör alltid förbättra skärpan i en
bild med dess slutliga upplösning.
Värde är procentvärdet för skillnaden mellan originalet och den oskarpa bilden som adderas
tillbaka i originalet. Den låter dig ange styrkan hos skärpeförbättringen.
Tröskeln är en bråkdel av det maximala RGB-värdet som behövs för att använda skillnadsvärdet.
Den låter dig ställa in den minimala skillnaden i bildpunkternas värden som anger en kant där
skärpeförbättring ska användas. På så sätt kan du skydda områden med jämna övergångar från
skärpeförbättring, och undvika att skapa förvrängningar i ansikten, på himlen eller på vattenytor.
3.1.4.10.6
Oskarp mask under arbete
Det här är ett exempel på hur Oskarp mask kan ändra ditt liv. Den ursprungliga bilden är (1) och
den korrigerade bilden är (2). Den oskarpa masken användes med Radie = 6,0, Värde = 0,5 och
Tröskel = 0,0.
Oskarp mask under arbete
3.1.4.10.7
Fokusera om ett fotografi
Fokusera om i Showfoto är ett verktyg för att fokusera om en bild genom att förbättra skärpan.
Det använder algoritmen avfaltningsfilter med copyright av Ernst Lippe.
Verktyget försöker ´´fokusera om´´ en bild genom att göra omfokusering ogjord. Det är bättre än
att bara försöka göra ett fotografi skarpare. Det utnyttjar en teknik som kallas FIR Wiener filtrering.
Den traditionella tekniken för att göra bilder skarpare är att använda en oskarp maskering. Omfokusering skapar i allmänhet bättre resultat än oskarp maskering. Starta det från bildeditorns
meny Förbättra → Skärpa → Fokusera om.
Omfokuseringstekniken fungerar annorlunda än Oskarp mask och skiljer sig också från Skärpefiltret, vilka båda ökar kontrasten hos objektens kanter i en bild. Omfokuseringen vänder istället
på processen som gjorde bilden suddig på grund av kamerans cirkulära bländare. Metoden ger
dig så mycket av originalet ´´i fokus´´ som möjligt. Omfokusering använder en mycket kraftfull
avfaltningsalgoritm som återskapar data som har blandats ihop. I matematiska termer orsakas
suddigheten oftast av en faltning, och en avfaltning vänder på processen, vilket är exakt vad
Fokusera om gör. Dessutom tillåter FIR-filtertekniken att mycket av bruset och kornigheten tas
bort, som annars istället framhävs av skärpeprocessen i alla skärpefilter.
3.1.4.10.8
Använda omfokuseringsverktyget
Dialogrutan för omfokusering
Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar.
I de flesta fall (suddighet från en kamera) orsakas bildens försämringen av en cirkulär faltning,
men det finns två tillgängliga faltningar:
• Cirkulär faltning: Denna sprider varje originalpunkt likformigt över en liten cirkelskiva med
en fast radie. Tekniskt beskriver detta effekten av att använda en (ideal) lins som inte är riktigt
fokuserad.
52
Handbok Showfoto
• Gaussisk faltning: Denna är matematiskt lik normalfördelningen, men sin klockkurva. Ur teoretisk synvinkel är den matematiska motiveringen för att använda en gaussisk faltning att
när man utför ett stort antal slumpmässiga faltningar närmar sig alltid resultatet en gaussisk
faltning.
Insticksprogrammet för omfokusering stöder både den cirkulära och den gaussiska faltningen
samt blandningar av de två.
I praktiken fungerar den cirkulära faltningen mycket bättre än den gaussiska faltningen. Den
gaussiska faltningen har en mycket lång svans, alltså beror faltningens matematiska resultat också på originalbildpunkter som har ett stort avstånd från den ursprungliga originalbildpunkten.
FIR Wiener inversen av en gaussisk faltning är i de flesta fall starkt beroende av originalbildpunkter på stora avstånd, och i de flesta fall skapar det oönskade resultat.
För att ställa in filtret för avfaltning, har insticksprogrammet följande parametrar:
• Cirkulär skärpa: Det här är radien för den cirkulära faltningen. Det är den viktigaste parametern för att använda insticksprogrammet. För de flesta bilder bör standardvärdet 1,0 ge bra
resultat. Välj ett högre värde om bilden är mycket suddig, men akta dig för att skapa ljuscirklar.
• Korrelation: Att öka korrelationen kan hjälpa till att reducera förvrängningar. Korrelationen
kan gå från 0 till 1. Användbara värden är 0,5 och värden nära 1, t.ex. 0,95 och 0,99. Att använda
ett större värde för korrelationen reducerar insticksprogrammets skärpeeffekt.
• Brusfilter: Att öka brusfilterparametern hjälper till att reducera förvrängningar. Brusfiltret kan
gå från 0 till 1, men värden större än 0,1 är sällan användbara. När brusfiltrets värde är för
lågt, t.ex. 0,0 blir bildkvaliteten förskräcklig. Ett användbart värde är 0,03. Att använda ett
stort värde för brusfiltret kan till och med göra bilden suddigare.
• Gaussisk skärpa: Det här är skärpan för den Gaussisk faltningen. Använd parametern när
oskärpan är av Gaussisk typ (oftast beroende på tidigare suddighetsfiltrering). I de flesta fall
bör du lämna parametern på 0, eftersom den orsakar otäcka förvrängningar. Om du använder
värden skilda från noll, måste du troligen också öka parametrarna för korrelation och/eller
brusfilter.
• Matrisstorlek: Den här parametern avgör omvandlingsmatrisens storlek. Att öka matrisstorleken kan ge bättre resultat, särskilt om du har valt stora värden för cirkulär eller Gaussisk
skärpa. Observera att insticksprogrammet blir mycket långsamt när du väljer stora värden för
parametern. I de flesta fall bör du välja ett värde i intervallet 3 - 10.
• Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla omfokuseringsinställningar du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
• Knappen Förval återställer alla inställningar till förvalda värden.
Nedan ser du några tips som hjälper dig att arbeta med insticksprogrammet för omfokusering:
• Utför helst all beskärning och korrigering av färg- och intensitetskurvor i bilden innan insticksprogrammet används.
• Använd annars insticksprogrammet innan du utför några andra åtgärder i bilden. Orsaken är
att många åtgärder lämnar gränser i bilden som inte är omedelbart synliga, men som skapar
otäcka förvrängningar.
• När du läser in bilder och komprimerar dem, t.ex. till JPEG, ska du använda insticksprogrammet på den okomprimerade bilden.
53
Handbok Showfoto
3.1.4.10.9
Jämförelse av omfokusering med andra tekniker
Jämförelse med två andra tekniker som ofta används för att förbättra bilder är:
• Skärpefilter
• Oskarp mask
Ett skärpefilter använder en liten faltningsmatris som ökar skillnaden mellan en originalbildpunkt och dess omedelbara grannar. FIR Wiener filtrering är en generellare teknik eftersom den
tillåter ett mycket större grannskap och bättre parametrisering. Ett skärpefilter fungerar bara när
bilderna har mycket lite suddighet. Dessutom ser resultatet ofta ´´brusigt´´ ut med stora värden
för skärpeparametrarna. Med FIR Wiener filtrering kan bruset reduceras avsevärt genom att välja
stora värden för parametrarna Korrelation och Brusfilter.
Oskarp maskering är en annan mycket populär bildförbättringsteknik. Ur matematisk synvinkel
är dess rättfärdigande något dunkelt, men många personer är mycket förtjusta i det. Det första steget är att skapa en suddig kopia av originalbilden. Därefter subtraheras skillnaden mellan
originalbilden och den suddiga bilden från originalbilden, därav namnet oskarp mask. I själva
verket är oskarp maskering mer av en kontrastförbättring av de viktiga objekten i bilden än en
förbättring av skärpan. Den tar inte bort störningen från kamerans bländarmönster som omfokusering gör.
I allmänhet skapar oskarp maskering bättre resultat än ett skärpefilter. Det beror troligen på det
faktum att oskarp maskering använder ett större grannskap än ett skärpefilter.
Ur teoretisk synvinkel måste alltid oskarp maskering införa förvrängningar. Till och med vid
optimala omständigheter kan den aldrig helt och hållet göra suddighetseffekten ogjord. Det är
möjligt att bevisa att Wiener-filtrering är den optimala linjära filtreringen. I praktiken visade sig
resultatet av FIR Wiener-filtret i samtliga fall vara minst lika bra som det för oskarp maskering.
FIR Wiener-filtret är ofta bättre på att återställa små detaljer.
Nedan ser du en jämförelse av olika filter använda på en liten suddig bild:
Förhandsgranskning
Typ
Ursprunglig suddig färgbild att fixa. Bilden
är tagen med en analog stillbildskamera.
Suddigheten är resultatet av otillräckligt
ljus för automatisk fokusering av linsen.
Fixad bild med enkelt skärpefilter.
Skärpeinställningen är 80.
Fixad bild med filtrering med oskarp mask.
Inställningarna är Radie = 50, Värde = 5 och
Tröskelvärde = 0.
Fixad bild med omfokuseringsfiltret.
Inställningar är Cirkulär skärpa = 1,3,
Korrelation = 0,5, Brusfilter = 0,020,
Gaussisk skärpa = 0 och Matrisstorlek = 5.
NOT
För mer information om metoder för korrigering av skärpa som används i digital bildbehandling, kan
du hitta en teknisk jämförelse på följande webbadress.
54
Handbok Showfoto
3.1.4.11
Verktyg för automatisk linskorrektion
ATT GÖRA
3.1.5
Verktyg för bildtransformering
3.1.5.1
Beskära ett fotografi
3.1.5.1.1
Manuell beskärning
Att beskära ett fotografi är inte bara en vanlig åtgärd, utan också ett ofta underskattat verktyg för
fotografen att komponera en bild. Bildeditorn gör det mycket enkelt. Dra helt enkelt en rektangel
över bilden genom att hålla nere vänster musknapp och flytta musen för att beskära en bild. Du
ser en rektangulär trådram som visas medan du flyttar musen.
Example 3.14 Nuvarande bildmarkering i bildeditorn
När du släpper knappen blir området i fotografiet som tas bort vid beskärningsåtgärden mörkare. Det låter dig få en god uppfattning om hur fotografiet ser ut när du väl har beskurit det.
Du kan ändra storleken på det beskurna området genom att dra rektangelns hörn, och du kan
åstadkomma ett nytt beskärningsområde genom att helt enkelt skapa en ny rektangel.
När du väl är nöjd med beskärningen, klicka på knappen Bildeditorns beskärningsknapp i verktygsraden, för att beskära fotografiet (Ctrl+X). Använd alternativen Arkiv → Spara eller Arkiv
→ Spara som i menyn Arkiv för att spara det nyss beskurna fotografiet.
3.1.5.1.2
Automatiskt beskärning
Verktyget för automatiskt beskärning tar bort kanterna från en bild. Det söker efter det största möjliga kantområdet som har samma färg, och beskär området från bilden, precis som om
beskärningsverktyget hade använts.
Verktyget kan exempelvis användas för att beskära ett sammanfogat panorama, skapat från
många bilder, som skapar omgivande svarta kanter.
Example 3.15 Sammanfogat panorama behandlat med automatisk beskärning
3.1.5.1.3
Proportionell beskärning
Verktyget för proportionell beskärning går längre. När du redigerar digitala bilder är det ofta
nödvändigt att skapa ett format som till exempel fungerar ihop med ditt fotoalbum eller pappersformat. Om du skriver ut en bild från digitalkameran och därefter försöker stoppa in det i
ditt fotoalbum, kanske du märker att kameran har en annan bredd eller höjd än vanliga fotografiska filmformat, så att du måste beskära dina digitala bilder med en fördefinierad proportion
(till exempel 5:7 eller 2:3 som är en standardiserad fotografisk proportion).
Example 3.16 Dialogrutan för verktyget för proportionell beskärning
I området för förhandsgranskning kan du ändra storlek på beskärningsrektangeln genom att
flytta hörnen med musen. Den behåller proportionen som ställs in längst ner i dialogrutan.
55
Handbok Showfoto
I inställningarna för verktyget för proportionell beskärning anger du Orientering som Stående
eller Liggande. Stående har alltid det större talet tilldelat till Höjd och liggande till Bredd.
Verktyget för proportionell beskärning använder en relativ proportion. Det betyder att den är
likadan vare sig du använder centimeter eller tum, och att det inte anger en fysisk storlek. Nedan
kan du till exempel se en lista över relationen mellan traditionella fotografiska pappersstorlekar
och proportionell beskärning.
Standardstorlekar för fotopapper
10x15 cm, 20x30 cm, 30x45 cm, 3,5x5 tum,4x6 tum, 8x12 tum, 12x18 tum, 16x24 tum,20x30 tum
6x8 cm, 15x20 cm, 18x24 cm, 30x40 cm,3,75x5 tum, 4,5x6 tum, 6x8 tum, 7,5x10 tum9x12 tum
20x25 cm, 40x50 cm, 8x10 tum, 16x20 tum
15x21 cm, 30x42 cm, 5x7 tum
21x30 cm, 42x60 cm
Proportionell beskärning
2:3
3:4
4:5
5:7
7:10
Längst till höger i dialogrutan är två knappar tillgängliga för att automatiskt flytta markerat
beskärningsområde till bildens horisontella eller vertikala centrum.
Längst ner i dialogrutan, låter knappen Maximal proportion dig ändra markeringens yta till den
maximala, enligt de nuvarande inställningarna av proportion och orientering.
NOT
Verktyget för proportionell beskärning kommer ihåg inställningar beroende på bildens orientering (horisontell eller vertikal). När du använder beskärningsverktyget nästa gång används inställningarna som
förvalda värden beroende på bildens orientering. De ändrade bilddimensionerna lagras i EXIF-tabeller,
så att EXIF-data motsvarar den beskurna bilden och inte originalbilden.
3.1.5.1.4
Kompositionsguide
När man först tittar på en bild, stannar betraktarens öga sällan i bildens centrum, utan går istället
från övre vänstra hörnet åt höger, och därefter ner till vänster och till höger igen. Mönstret är oftast omedvetet men det är väldokumenterat. Det hör troligen ihop med det västliga läsmönstret.
Ur fotografens synvinkel, blir då målet att leda betraktarens blick till motivet, med kunskap om
sättet som många varseblir en bild.
Inställningarna i Kompositionsguiden tillhandahåller hjälpelement för att komponera bilder
bättre. Hjälplinjerna är:
• Tredjedelsregeln: Ett rutnät som delar upp bilden i tredjedelar i alla riktningar (vilket ger 9
delar). Proportionerna är nära den gyllene regeln och härleds från det mänskliga ögats blickfält. De används, vanligen med små variationer, för en stor mängd ofta använda objekt. Inne i
ramen finns de exakta områden där bildens viktiga delar ska placeras. Samma princip används
för att avgöra horisontens position och proportionen mellan mark och himmel.
Många fotografer och artister är medvetna om tredjedelsregeln, där en bild delas upp i tre delar vertikalt och horisontellt och skärningspunkterna representerar platser där viktiga visuella
element ska placeras. Att flytta horisonten i ett landskap till positionen en tredjedel är ofta effektfullare än att placera den i mitten, men den kan också placeras nära botten på en fjärdedel
eller en sjättedel. Det finns ingenting obligatoriskt i att använda tredjedelsregeln. När visuella element placeras för att få en effektfull komposition, måste man överväga många faktorer
56
Handbok Showfoto
inklusive färg, dominans, storlek och balans tillsammans med proportion. Ofta kan en viss
mängd balans eller spändhet i bilden göra en komposition effektfullare.
Example 3.17 Exempel på komposition av ett fotografi med tredjedelsregeln
• Harmoniska trianglar: Harmoniska delningar förlitar sig på principen om likformighet. Som
hjälplinjerna för tredjedelsregeln, är harmoniska trianglar en annan uppdelning av bilden som
använder en rektangel i likvinkliga harmoniska trianglar uppradade längs diagonalen.
Example 3.18 Exempel på komposition av ett fotografi med harmoniska trianglar
• Gyllene snittet: Det gyllene snittet är ett förhållande som ligger bakom en mångfald växtmönster i hela naturen (från spiralen i ett Nautilus skal till kronbladen i en solros), och det har
ett mystiskt sätt att dyka upp i alla möjliga saker vi anser vara vackra.
Det gyllene snittet är det irrationella talet 1,618033988..., vars användning kan dateras tillbaka
till de gamla egyptierna och grekerna som använde det när tempel och pyramider konstruerades. Artister och arkitekter har använt det gyllene snittet genom tidsåldrarna när de skapat
målningar, byggnader och till och med fotografier, för att ge skapelserna en känsla av naturlig
ordning och skönhet.
Förhållandet är inneboende i Fibonacci-serien: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34 etc., där varje tal som
följer efter 1 är lika med summan av de två föregående talen. Förhållandet 1:1,618 som bildas
är det gyllene snittet. En komposition som följer regeln anses vara visuellt harmonisk.
Det gyllene snittet tillhandahåller mer flytande hjälplinjer när det används för att komponera
en bild. Hjälplinjerna listas nedan:
– Hjälplinjen Gyllene spiral ökar chansen att få fängslande resultat i dina fotografier. I motsats
till tredjedelsregeln, formar den gyllene spiralen en flytande linje för ögat att följa igenom
bilden. Denna kompositionsstil inbjuder betraktarens blick in i bilden längs en spirallinje,
vilket skapar ett mer symmetriskt visuellt flöde, och en fascinerande helhetsupplevelse vid
betraktandet.
Example 3.19 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen
– Ytterligare en hjälplinje är Gyllene spiralsnitt (eller gyllene rektanglar). Rektanglarna används för att bygga den gyllene spiralen. Det ska finnas något som leder ögat till kompositionens centrum. Det kan vara en linje eller flera motiv. Detta ´´något´´ kan bara vara där
utan att leda ögat, men det skulle ändå göra sitt jobb.
Example 3.20 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen
– Gyllene trianglar är en version av gyllene spiralen som beskrivs ovan. Dess vertex är mittpunkterna på sidorna i den gyllene rektangeln. Observera att i motsats till harmoniska trianglar, är inte gyllene trianglar likvinkliga trianglar. Att placera diagonaler längs dessa linjer
kan göra ett annars statiskt motiv verka mer dynamiskt.
När du använder gyllene trianglar för att dela upp ramen, skapar du en effekt som professionella fotografiska experter givit namnet dynamisk symmetri. Försök att hålla motivet i
fokus på en av skärningspunkterna, och placera annan visuell information i trianglarna du
redan delat upp. Resultatet blir en mycket attraktiv komposition som du kanske inte annars
kunnat uppnå.
Example 3.21 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene trianglar
57
Handbok Showfoto
– Liksom tredjedelsregeln påverkar Gyllene snitt förhållandet hos bildens storlek samt placering av huvudmotivet på bilden. Förhållandet är nära 35 mm förhållandet, så du behöver inte ändra bildens storlek i de flesta fall, men du måste ta hänsyn till kompositionen:
huvudmotivet ska placeras på en av de fyra linjerna eller fyra skärningspunkterna (till exempel motivets ögon). Helt sanningsenligt är inte reglerna likadana. Tredjedelsregeln är en
förenklad version av det gyllene snittet.
Example 3.22 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen
Alternativen Vänd horisontellt och Vänd vertikalt kan användas för att vända de harmoniska
uppdelningarna.
Knappen Färg låter dig ställa in hjälplinjernas färg. Om du har en bild med hög färgkontrast, kan
hjälplinjerna bli osynliga. På detta sätt kan du anpassa hjälplinjerna till den aktuella bilden.
3.1.5.2
Inledning
När en bild tas är det alltför lätt att inte hålla kameran alldeles perfekt vertikalt eller horisontellt,
vilket ger en bild där allt lutar med en viss vinkel. Sättet att korrigera det i Showfotos bildeditor
är att använda verktyget Rotera bild. Välj Transformera → Rotera bild och justera resultatets
vinkel.
3.1.5.2.1
Verktyget Fri rotation
Rotera bilden genom att använda skjutreglaget Vinkel (värdet är i grader). Tryck på Återställ
värden för att återställa skjutreglaget till noll. En förhandsgranskning av rotationseffekten är
tillgänglig till höger i dialogrutan. Den nya resultatbildens dimensioner i bildpunkter visas.
Verktyget rotera bild tillhandahåller en vertikal och horisontell linje för bättre justering. Flytta musmarkören under förhandsgranskningen av bilden för att visa de streckade hjälplinjerna.
Flytta markören till en plats i bilden som antas vara vertikal eller horisontell, som havet eller
kanten på en byggnad, och klicka med vänster musknapp för att frysa de streckade linjernas
position. Justera nu vinkeln enligt hjälplinjerna.
VARNING
Efter att bilden har roterats, märker du ofta att resultatet är bättre men inte helt perfekt. En lösning
är att rotera lite till, men det finns en nackdel med det angreppssättet. Varje gång du roterar en bild
blir den oundvikligen något suddigare, eftersom de roterade bildpunkterna inte radas upp perfekt med
de ursprungliga bildpunkterna. Med en enda rotation är effekten ganska liten, men två rotationer ger
dubbelt så stor effekt som en och det finns ingen anledning att orsaka mer suddighet än du måste.
Hjälplinjerna i förhandsgranskningen för rotera bild kan dock hjälpa dig att utföra en vinkeljustering av
en bild riktigt första gången.
3.1.5.2.2
Fri rotation i arbete
Dialogrutan för verktyget rotera bild i arbete är tillgänglig nedan.
Dialogrutan för verktyget rotera bild
Efter du har roterat en bild finns det otrevliga triangulära ´´hål´´ vid hörnen. Ett sätt att fixa dem
är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär.
Ett elegantare sätt att beskära den roterade bilden är att använda funktionen Automatisk beskärning. Välj någon av följande alternativ från kombinationsrutan enligt vad du föredrar:
58
Handbok Showfoto
• Bredaste område: Alternativet beskär den roterade bilden till den bredast möjliga rektangulära
sektion (bredd).
• Största område: Alternativet beskär den roterade bilden till den största ytan.
Håll musen över kombinationsrutan och rulla med hjulet mellan de två möjligheterna.
Kryssrutan Kantutjämning jämnar ut bilden något efter rotationen. Läs varningen ovan.
3.1.5.3
Inledning
Det här verktyget låter dig omvandla perspektivet i ett fotografi. Det är mycket användbart vid
arbete med fotografier som innehåller grundstensförvrängningar. Grundstensförvrängning uppstår när ett objekt fotograferas från en vinkel istället för rakt framifrån. Om du till exempel tar en
bild av en hög byggnad från marknivå, verkar byggnadens kanter mötas längst bort i änden. Å
andra sidan kan du använda verktyget för att införa ett nytt perspektiv som inte ger en bild rakt
framifrån utan ger bilden ett kreativt inslag.
3.1.5.3.1
Använda perspektivjustering
Alla perspektivomvandlingar utförs omkring en fast punkt som kallas referenspunkten. Punkten
finns i mitten på objektet du omvandlar och visas med en röd cirkel.
Använd de kvadratiska områdena i bildens hörn för att ändra perspektivet. Förhandsgranskningen av perspektivet ritas automatiskt. Till höger i dialogrutan finns information som hjälper
dig att styra perspektivändringen:
• Ny bredd: Visa den nya bildbredden i bildpunkter inklusive storleken på det tomma området
omkring bilden som uppstår på grund av de geometriska omvandlingarna.
• Ny höjd: Visa den nya bildhöjden i bildpunkter inklusive storleken på det tomma området
omkring bilden som uppstår på grund av de geometriska omvandlingarna.
• Övre vänstra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets övre vänstra
hörn.
• Övre högra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets övre högra hörn.
• Nedre vänstra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets nedre vänstra
hörn.
• Nedre högra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets nedre högra
hörn.
VARNING
Efter en perspektivjustering appliceras på en bild, blir bilden oundvikligen något suddigare. För en
enstaka justering är effekten ganska liten, men två justeringar ger dubbelt så stor effekt som en och
det finns ingen anledning att orsaka mer suddighet än du måste.
När du har justerat perspektivet i en bild, finns det otrevliga triangulära ´´hål´´ i hörnen. Ett sätt
att fixa dem är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär
3.1.5.3.2
Perspektivjustering i arbete
Dialogrutan för perspektivjustering i arbete visas nedan.
Dialogrutan för perspektivjustering
59
Handbok Showfoto
3.1.5.4
Inledning
Att skala om en bild för att göra den mindre är lätt. Den stora frågan är hur man kan förstora
en bild och behålla detaljerna skarpa? Hur kan man zooma in när upplösningsgränsen har nåtts?
Hur kan man återuppfinna eller gissa den saknade informationen för att fylla i den nödvändigtvis
grova bilden efter att ha ökat storleken? Jo, Cimg-algoritmen som vi använder här gör ett utmärkt
jobb. Prova den och se själv!
3.1.5.4.1
Ändra storlek på ett fotografi
Om fotografiet har fel storlek kan du skala det till storleken du vill ha med verktyget Transformera Ändra storlek. Välj Transformera → Ändra storlek och justera resultatvärden. Dialogrutan
för storleksändringsverktyget är tillgänglig nedan.
Example 3.23 Dialogrutan för storleksändringsverktyget
Detta bildverktyg för storleksändring använder en vanlig linjär interpolationsmetod för att approximera bildpunkter. Om du vill förstora en liten bild med bättre kvalitet, prova verktyget
Förstora fotografi.
3.1.5.4.2
Öka bildstorlek (restaurering)
Många bildredigeringsprogram använder någon form av interpolation, t.ex. spline-interpolation,
för att förstora en bild. Showfoto använder ett mer sofistikerat tillvägagångssätt. Algoritmen
som är grunden i restaurering har utvecklats av bildgruppen på GREC CNRS-laboratoriet i Caen,
Frankrike, och är en del av CImg-projektet.
Dialogrutan Förstora fotografi
Du måste tala om för verktyget vilken storleksändring du vill utföra. Inställningarna är tillgängliga under fliken Ny storlek och listas nedan:
• Behåll proportion: Om det här alternativet är aktiverat, bevaras originalbildens proportion
när den nya storleken ställs in.
• Bredd: Den nya bildens bredd som används vid förstoring.
• Höjd: Den nya bildens höjd som används vid förstoring.
Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade
inställningar:
Utjämningsinställningar för förstora fotografi
• Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand
utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra
nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste
vara mindre än Anisotropi.
• Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde
nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt
värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1.
• Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när
p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån.
60
Handbok Showfoto
• Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller större strukturer. Ju större värdet är, desto
mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det är nödvändigt när det finns mycket
brus, eftersom det då är svårt att uppskatta geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van
Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas inställningar större än 3.
• Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt.
Avancerade inställningar för förstora fotografi
• Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också
da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som
du kan acceptera.
• Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli
mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2.
• Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell,
och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av.
Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att
förstora ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas.
VARNING
Förstoring av fotografi är mycket bra på vad det gör, med det kan ta lång tid att utföra, och orsaka
hög processorlast. Du kan alltid avbryta beräkningen genom att trycka på knappen Avbryt under
uppritningen.
3.1.5.4.3
Förstoringsverktyget i arbete
Nedan ser du ett exempel på förstoring av ett fotografi för ett litet färgbildsområde vars storlek
har ändrats till x2. Originalet är (1) och det förstorade resultatet (3). Förhandsgranskningen (2) är
resultatet med den vanliga linjära storleksändringsmetoden för jämförelse.
Förhandsgranskning av filtret förstora fotografi
3.1.5.5
Verktyget Flytande omskalning
ATT GÖRA
3.1.5.6
Rotera eller vända ett fotografi
Om fotografiet har fel orientering kan du Vända eller Rotera det till den riktiga orientering du
vill ha genom att använda verktygen Transformera Vänd/Rotera tillgängliga i menyerna Transformera → Rotera och Transformera → Vänd.
Med alternativen för vändning kan du vända bilden horisontellt eller vertikalt som en kortlek.
Med alternativen för rotation kan du rotera bilden 90 grader medurs, 90 grader moturs eller 180
grader. De kan användas för att ändra läge till stående eller liggande. Du kan rotera friare genom
att använda verktyget Rotera bild. Du kan komma åt det med menyalternativet Transformera
→ Rotera bild. Se den särskilda handboken för rotera bild för mer information.
61
Handbok Showfoto
3.1.5.7
Inledning
Skjuvningsverktyget används för att flytta en del av en bild åt ett håll och en annan del åt motsatt
håll. En horisontell skjuvning flyttar till exempel den övre delen åt höger och den undre delen åt
vänster. Detta är inte en rotation: bilden förvrängs. Med andra ord omvandlar det en rektangel
till ett parallellogram. Verktyget är tillgängligt i menyn Transformera → Skjuva.
3.1.5.7.1
Använda skjuvningsverktyget
Skjuva bilden genom att använda skjutreglagen Horisontell vinkel och Vertikal vinkel (värden
i grader). Du kan antingen skjuva horisontellt eller vertikalt på samma gång. Tryck på Återställ
värden för att initiera om skjutreglagen till noll. En förhandsgranskning av skjuvningseffekten är
tillgänglig i mitten av dialogrutan. Den nya resultatbildens dimensioner i bildpunkter visas till
höger i dialogrutan.
För att hjälpa dig tillhandahåller verktyget också en vertikal och horisontell guide. Flytta muspekaren på förhandsgranskningen av bilden för att visa guiden med streckade linjer. Flytta pekaren
till en viktig plats på bilden, som havet eller kanten på en byggnad och tryck på vänster musknapp för att frysa positionen för de streckade linjerna. Justera nu skjuvningen enligt guiden.
VARNING
Efter en skjuvningsjustering har verkställts, blir bilden oundvikligen något suddig. För en enstaka skjuvning är suddigheten ganska liten, men två skjuvningar ger dubbelt så stor suddighet som en, och det
finns ingen anledning att göra det suddigare än du måste.
Efter du har skjuvat en bild finns det obehagliga triangulära ´´hål´´ vid hörnen. Ett sätt att fixa
dem är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär
3.1.5.7.2
Skjuvningsverktyget under arbete
Skjuvningsverktygets dialogruta under arbete är tillgänglig nedan.
Skjuvningsverktygets dialogruta under arbete är tillgänglig nedan
3.1.6
Lägga till dekorativa element
3.1.6.1
Inledning
Genom att lägga till en struktur på bilden, vare sig den är i färg eller svartvitt, kan du få den att se
ut som en oljemålning på duk, en etsning av en gammal mästare, ett popkonstporträtt bestående
av förstorade halvtonspunkter, eller till och med en väggmålning på tegel. Bildeditorns meny
Bild → Lägg till struktur kan användas för detta.
3.1.6.1.1
Använda strukturverktyget
Dialogruta för verktyget lägg till struktureffekt
Två alternativ ger dig kontroll över strukturen som läggs till på bilden:
Typ: Det här alternativet anger den dekorativa strukturstilen som ska läggas till under bilden.
Relief: Genom att dra reglaget åt höger ökas strukturens djupverkan eller tredimensionalitet på
bilden.
62
Handbok Showfoto
3.1.6.1.2
Strukturverktyget under arbete
Struktureffekten Papper tillagd i ett fotografi är tillgänglig nedan. Originalbilden är (1), resultatbilden är (2). Faktorn Blandning som används är 200.
Förhandsgranskning av struktureffekten
3.1.6.2
Inledning
Att hålla betraktarens intresse inom kanternas begränsning i ett fotografi är inte en enkel uppgift.
Ett av de enklaste sätten att behålla uppmärksamheten på bilden är att inkludera en dekorativ
ram omkring en bild. Det ger en sorts psykologisk barriär för det irrande ögat. Bildeditorns meny
Bild → Lägg till kant kan användas för detta.
3.1.6.2.1
Använda verktyget Lägg till kant
Fyra alternativ låter dig styra hur den dekorativa ramen ritas upp:
Typ: Det här alternativet anger den dekorativa ramens stil som ska läggas till omkring bilden.
Heldragen omger bilden bara med en färgad linje, stilen Niepce omger bilden med en tunn linje
och en bred kant (idealiskt för svartvita bilder), stilen Fasad lägger till en ytterligare dimension i
bilden (idealisk för att skapa en knappeffekt), och Dekorativa stilar lägger till en utsmyckad kant
med mönster.
Bredd: Det här alternativet anger bredden i procent av bildstorleken. Kanten läggs till omkring
bilden. Bredden är begränsad till värden mellan 1 % och 50 %.
Första: Det här alternativet anger den första färgen som ska användas med nuvarande kanttyp.
Andra: Det här alternativet anger den andra färgen som ska användas med nuvarande kanttyp.
Klicka på knappen Ok för att lägga till kanten omkring nuvarande bild.
NOT
Resultatbilden prydd med kant kommer att vara större än originalet, men kommer att använda samma
proportion. Att det är på detta sätt är viktigt vid utskrift av bilder, särskilt om du har använt verktyget för
proportionell beskärning innan du använder det här verktyget.
3.1.6.2.2
Verktyget Lägg till kant under arbete
Dialogrutan Lägg till kant under arbete visas nedan.
Verktyget Lägg till kant under arbete
3.1.6.3
Inledning
Det här är ett bekvämt verktyg eftersom det låter dig enkelt lägga till formaterad text på en bild
var du än vill, och på flera ställen om det behövs.
3.1.6.3.1
Använda verktyget Infoga text
Verktyget verkar vara mycket intuitivt att använda. Skriv in din text och placera den med musen.
Använd blockinställningar som du vill. Välj orientering, färg i en färgrymd och teckensnitt med
alla deras egenskaper. Du måste skala teckenstorleken till bildens storlek. Ju större bilden är,
desto större måste teckensnittet vara. Välj till sist att lägga till en kant omkring texten och/eller
en halvgenomskinlig bakgrund. Voilà, det är klart!
Alla textinställningar du har valt kan alltid ändras om du bara inte klickar på knappen Ok. I
bilder som sparas och laddas igen har texten blivit en del av bilden, och kan inte längre ändras.
63
Handbok Showfoto
3.1.6.3.2
Verktyget Infoga text under arbete
Dialogrutan för verktyget Infoga text under arbete visas nedan.
Verktyget Infoga text under arbete
3.1.7
Specialeffekter (filter)
3.1.7.1
Inledning
Med den här uppsättningen filter kan du transformera ett vanligt fotografi till ett konstverk lämpat för inramning med oskärpeoperationer genom att använda filteruppsättningen. Den använder algoritmer med copyright av Pieter Voloshyn.
3.1.7.1.1
Använda oskärpeeffekter
Detta är tillgängliga oskärpeeffekter:
Typ
Zoomoskärpa: Gör bilden oskarp längs
radiella linjer med början i en angiven
centrumpunkt. Detta simulerar oskärpan
hos en kamera med zoomobjektiv, och ger
därigenom fotografiet ett dynamiskt
uttryck som ofta syns i sportfotografering.
Radiell oskärpa: Gör bilden oskarp genom
att rotera bildpunkterna omkring den
angivna centrumpunkten. Detta simulerar
oskärpan hos en roterande kamera.
Avståndsoskärpa: Gör bilden oskarp
genom att använda effekten av en
ofokuserad kameralins. Motivet verkar dra
sig bort mot bakgrunden.
Rörelseoskärpa: Gör bilden oskarp genom
att flytta bildpunkterna horisontellt. Detta
simulerar oskärpan från en linjärt förflyttad
kamera, dvs. som en bild tagen från en bil
eller ett tåg.
Fokuseringsoskärpa: Gör bildens hörn
oskarpa för att reproducera astigmatisk
förvrängning hos en lins.
Mjukare oskärpa: Gör bilden mjukt oskarp
i mörka toner och starkt i dagrarna. Det ger
fotografier en drömlik och glansig mjuk
fokuseringseffekt (Hamilton-effekt). Det är
idealiskt för att skapa romantiska porträtt,
glamorösa fotografier eller för att ge
fotografier en varm och finstämd glöd.
Skakningsoskärpa: Gör bilden oskarp
genom att flytta bildpunkterna
slumpmässigt, för att simulerar oskärpan
från en kamera som rör sig godtyckligt.
Förhandsgranskning
64
Handbok Showfoto
Smart oskärpa: Hittar färgkanterna i bilden
och gör dem oskarpa utan att smutsa ner
resten av bilden.
Frostat glas: Gör bilden oskarp genom att
slumpmässigt fördela ljus som kommer
genom att frostat glas.
Mosaik: Delar upp fotografiet i
rektangulära celler och skapar därefter om
det genom att fylla i cellerna med
medelvärdet av bildpunkterna.
VARNING
Vissa effekter kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt
genom att trycka på knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen.
3.1.7.1.2
Oskärpeeffekter under arbete
Ett exempel på effektfiltret för oskärpa under arbete visas nedan.
Förhandsgranskningen i oskärpeeffektfiltrets dialogruta
3.1.7.2
Inledning
Filtret Kolteckna i Showfoto använder toningar med färg och ljusstyrka för att skapa en kolteckning i gråskala. Linjerna som definierar kanterna i bilden blir förstärkta. Bilder med toningar som
ändras långsamt är inte ideala för effekten. Det är till hjälp att tänka sig vilken scen man skulle
se ut för att själv göra en teckning för hand, när bilden att utgå från ska väljas.
3.1.7.2.1
Använda kolteckningsfiltret
Det finns två skjutkontroller för att styra effekten med en skala från 1 till 100. Den övre skjutkontrollen väljer pennans storlek, medan den andra skjutkontrollen ger möjlighet att justera kontrasten (jämnheten).
3.1.7.2.2
Kolteckningsfiltret under arbete
Det här är ett exempel på kolteckningsfiltret. Den ursprungliga bilden är (1) och den behandlade
bilden är (2). Standardvärdena 30 och 10 användes. Resultatet kan förbättras genom att justera
ljusstyrkenivåerna.
Kolteckningsfiltret under arbete
3.1.7.3
Inledning
Under åldern med kemisk bildbehandling, var solarisering (också känd som Sabatier) en effekt
som skapades genom att exponera ett delvis framkallat fotografi för en kort ljusblixt, och därefter fullborda framkallningen. Färgade, mörkare områden skyddar då de känsliga fotolagren från
ytterligare ljus, vilket får totaleffekten att ljusare områden blir mörkare och färger inverteras genom den andra exponeringen. Resultatet liknar en delvis negativ bild. Verktyget gör det möjligt
att justera den intressanta effekten jämnt.
65
Handbok Showfoto
3.1.7.3.1
Solariseringseffekten
Intensitet hjälper till att förhandsgranska solariseringen genom att helt enkelt öka den. Omkring
50 % visar bilden vad som en gång var möjligt med kemiska medel. Om du ökar effekten ytterligare ger den till slut en negativ bild, en nivå av invertering som inte kan uppnås på fotografiskt
papper.
Det här är ett exempel på en solariseringseffekt. Den ursprungliga bilden är (1) och den korrigerade bilden är (2). Nivån använd som Intensitet är 30 %.
Förhandsgranskning av solariseringseffekten i en bild
3.1.7.3.2
Lysande effekt (Velvia-filter)
Filtret Lysande simulerar vad som är känt som ´´Velvia-effekten´´. Det skiljer sig från färgmättnad
genom att det har en mer uttalad kontrasteffekt som gör färger briljant levande och glödande.
Prova det, för många motiv ger det en vacker återgivning!
Velvia är varumärket för en dagsljusbalanserad diafilm tillverkad av det japanska företaget Fujifilm. Namnet är en sammanslagning av ´´Velvet Media´´ (sammetsmedia), en referens till dess
jämna bildstruktur. Velvia har mycket mättade färger i dagsljus, med hög kontrast. Dessa egenskaper gör den till diafilmen de flesta naturfotografer väljer att använda. De mycket mättade
färgerna hos Velvia anses dock överdrivna av vissa fotografer, särskilt de som inte huvudsakligen tar landskapsbilder.
Example 3.24 Original kontra filtret Lysande
3.1.7.3.3
Neoneffekten
Neonfiltret simulerar neonljus längs kontrasterande kanter. Nivåparametern styr resultatets ljusstyrka, medan upprepningsreglaget bestämmer neonljusets tjocklek. Med stora bilder kan filtret
göra av med all processorkraft under en kort stund.
Example 3.25 Neonfiltret
3.1.7.3.4
Kanteffekten
ATT GÖRA
3.1.7.3.5
Lut3D-effekten
ATT GÖRA
3.1.7.4
Inledning
Du kan ändra ett vanligt fotografi till ett konstverk lämpligt för inramning med förvrängningsåtgärder med det här filteruppsättningen. Den använder algoritmer med copyright av Pieter Voloshyn.
3.1.7.4.1
Använda filtret
Här är tillgängliga förvrängningseffekter:
66
Handbok Showfoto
Typ
Fiskögon: Förvränger fotografiet omkring
en tredimensionell sfärisk form för att
reproducera den vanliga fotografiska
effekten ’fisköga’.
Virvel: Snurrar fotografiet för att skapa ett
virvelmönster.
Cylindrisk horisontell: Förvränger
fotografiet omkring en horisontell cylinder.
Cylindrisk vertikal: Förvränger fotografiet
omkring en vertikal cylinder.
Cylindrisk h/v: Förvränger fotografiet
omkring två cylindrar, en horisontell och en
vertikal.
Karikatyr: Förvränger fotografiet med
inversen av effekten ’fiskögon’.
Flera hörn: Delar upp fotografiet i ett
mönster med flera hörn.
Horisontella vågor: Förvränger fotografiet
med horisontella vågor.
Vertikala vågor: Förvränger fotografiet
med vertikala vågor.
Blockvågor 1: Delar upp bilden i celler och
får den att se ut som om den syns genom
glasblock.
Blockvågor 2: Som Blockvågor 1 men med
en annan version av
glasblocksförvrängning.
Cirkulära vågor 1: Förvränger fotografiet
med cirkulära vågor.
Cirkulära vågor 2: En annan variation på
effekten med cirkulära vågor.
Polära koordinater: Konverterar fotografiet
från rektangulära till polära koordinater.
Omvända polära koordinater: Inversen av
effekten Polära koordinater.
Ruta: Delar upp fotografiet i fyrkantiga
rutor och flyttar omkring dem
slumpmässigt inne i bilden.
Förhandsgranskning
VARNING
Vissa effekter kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt
genom att trycka på knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen.
3.1.7.4.2
Förvrängningsfiltret under arbete
Dialogrutan för verktyget förvrängningseffekt under arbete är tillgänglig nedan.
Förhandsgranskning i dialogrutan för verktyget förvrängningseffekt
67
Handbok Showfoto
3.1.7.5
Inledning
Filtret Relief i Showfoto är ett snabbt verktyg för att rita upp bilder med en tredimensionell effekt.
Den fungerar särskilt bra på bilder med en enkelt struktur, där färgerna inte är det viktigaste
innehållet. Filtret använder skillnader mellan färger och ljusstyrka för att konvertera bilden till
ett grått, månliknande landskap upplyst från klockan 10.
3.1.7.5.1
Använda relieffiltret
Djup gör det möjligt att definiera filtreringens kontrast. Värdet 30 (10 %) är normalt.
3.1.7.5.2
Relieffiltret under arbete
Det här är ett exempel på relieffiltret. Den ursprungliga bilden är (1) och den konverterade bilden
är (2). Djup som använts är 10 %.
Relieffiltret under arbete
3.1.7.6
Inledning
Filtret Filmkorn i Showfoto är ett enkelt verktyg för att producera filmkornighet på bilderna som
är känd från klassiska högkänsliga filmmaterial, som till exempel den berömda svartvita Kodak
Trx-X. För att öka filmens känslighet använde tillverkare större silverkorn i fotoemulsionen.
Filmkornighetseffekten ger fotot en särskild stämning eller verkar transportera det i tiden. Den
behandlade bilden erhåller en tidlös atmosfär, frånkopplat från det dagliga livet. Om du vill ha
det där gryniga, konstnärliga, gatubildkorniga filmutseendet, särskilt för monokromatiska foton,
använd då det här filtret.
3.1.7.6.1
Använda filmkorninghetsfiltret
Det finns en skjutkontroll kalibrerad i ISO-känslighet för att styra kornintensiteten och granulariteten. Standardvärdet är inställt till ISO-2400, även om högre värden ofta krävs. Om du vill ha
ännu mer kornighet, använd filtret flera gånger.
3.1.7.6.2
Filtret under arbete
Det här är ett exempel på en filmkornighetseffekt använd på en svartvit bild. Den ursprungliga
bilden är (1) och den filtrerade bilden är (2). Filmkänsligheten som används för att simulera
filmens kornighet är ISO-1600.
Filmkornsfiltret under arbete
3.1.7.7
Inledning
Filtret Oljemålning i Showfoto hjälper till att ge digitala bilder ett fint oljemålningsliknande utseende. Bilder av natur och stilleben passar bra för den här effekten.
3.1.7.7.1
Använda oljemålningsfiltret
Det finns två skjutkontroller för att styra effekten. Den övre kontrollen väljer Penselstorlek mellan 1 och 5. Större penslar passar bättre för större bilder. Den nedre, Utjämning, styr jämnheten,
eller sett från andra hållet, ojämnheten.
68
Handbok Showfoto
3.1.7.7.2
Oljemålningsfiltret under arbete
Det här är ett exempel på oljemålningsfiltereffekten. Den ursprungliga bilden är (1) och den konverterade bilden är (2). Penselstorlek för den här 640 bildpunkter stora bilden är 1, och Utjämning är 17.
Förhandsgranskning av oljemålningseffekten
3.1.7.8
Inledning
Regndroppar är ett trevligt litet verktyg för att lägga till regndroppar på dina bilder. Det återger
förstås din bild med ett sorts vått utseende. Det använder en algoritm med copyright av Pieter
Voloshyn.
3.1.7.8.1
Använda regndroppsfiltret
Regndroppsverktyget
Tre skjutreglage ger dig kontroll över effektfiltret:
Droppstorlek tillåter förstås att ändra storleken på dropparna. Eftersom droppstorleken inte automatiskt skalas med bildstorleken, är det ofta nödvändigt att reducera storleken för små bilder.
Antal ändra antalet och tätheten hos dropparna. Fisköga ändrar den optiska effekten av dropparna över bilden.
NOT
Du kan hålla ett område rent från regndroppar med verktyget Markera i Showfotos bildeditor. Att markera ett område att undvika (till exempel ett ansikte) innan filtret Regndroppar startas, håller det fritt
från regndroppar.
3.1.7.8.2
Regndroppsfiltret under arbete
Det här är ett exempel på regndroppsfiltret. Den ursprungliga bilden (1) visar en stilla solnedgång, den förändrade bilden (2) visar en solnedgång efter en åskstorm. Förvalda värden har
använts för exemplet.
Förhandsgranskning av regndroppseffekten
3.2
3.2.1
Behandling av obehandlade filer och färghantering
Inledning
Syftet med ett arbetsflöde med färghantering är att försäkra sig om att färgerna som kommer från
kameran eller bildläsaren har ett förutsägbart förhållande till färgerna som verkligen fotograferades eller lästes in, att färgerna som visas av bildskärmen motsvarar färgerna som kommer från
kameran eller bildläsaren, och att färgerna som skrivs ut eller visas på webben motsvarar de som
skapades i det digitala mörkrummet.
3.2.1.1
Vilka knappar ska man trycka på?
När det gäller färghantering vill alla veta ´´vilka knappar ska man trycka på för att få önskade resultat´´. Tyvärr innebär färghantering av nödvändighet att välgrundade val måste göras för
varje steg i bildbehandlingens arbetsflöde. Syftet med denna handledning är att ge tillräcklig bakgrundsinformation om färghantering, tillsammans med länkar till mer djupgående information,
för att göra det möjligt för dig att börja ta egna välgrundade beslut, baserat på önskade resultat.
69
Handbok Showfoto
3.2.1.2
Finns det någon som inte behöver bekymra sig om färghantering?
Om ditt arbetsflöde med bilder uppfyller alla sex kriterier som listas nedan, behöver du inte
bekymra dig om färghantering.
1. Du arbetar med en bildskärm som är riktigt kalibrerad i färgsystemet sRGB (mer om det
nedan).
2. Ditt arbetsflöde med bilder börjar med en JPEG-bild skapad av kameran som redan använder färgsystemet sRGB.
3. Du arbetar enbart i färgsystemet sRGB vid redigering.
4. Din skrivare förväntar sig bilder i färgsystemet sRGB.
5. Din bildläsare skapar bilder i färgsystemet sRGB.
6. Dina enda andra sätt att skicka bilder är via e-post eller webben, där sRGB är en de factostandard.
3.2.2
Mer definitioner om färghantering
Du har nått slutet på den här handledningen om färghantering. Vi har ´´färghanterat´´ oss fram
hela vägen från kameran och bildskärmen, till arbetsrymden, till skrivaren. Jag har lärt mig mycket, och jag hoppas du också har det. Det följande är några ytterligare kommentarer och definitioner:
Att tilldela en profil betyder att ändra betydelsen av RGB-värdena i en bild genom att inbädda
en ny profil utan att ändra själva RGB-värdena som hör ihop med varje bildpunkt i bilden. Att
´´konvertera´´ till en profil betyder att inbädda en ny profil, men också samtidigt ändra RGBvärdena så att betydelsen av RGB-värdena, det vill säga den verkliga synliga färgen som representeras av RGB-trippeln som hör ihop med varje bildpunkt i en bild, förblir samma före och
efter konverteringen från ett färgsystem till ett annat.
Å andra sidan, så fort du tilldelar en ny arbetsrymdprofil istället för att konvertera till en ny
arbetsrymd (utom när en kameraprofil initialt tilldelas till bildfilen som du får från programvaran
för behandling av obehandlade filer), ska bildens utseende ändras mer eller mindre dramatiskt
(oftast till det sämre, om inte en felaktig profil tidigare hade inbäddats i bilden av misstag).
Teoretiskt sett, ska man kunna göra flera konverteringar av en bild från en arbetsrymd till en
annan, och om man använder en editor med färghantering så ska bilden som visas på skärmen
se likadan ut, även om alla RGB-värden i bilden ändras vid varje konvertering. I själva verket, på
grund av avrundningsfel vid varje konvertering, för att inte nämna beskärning av tonomfånget
när man går från en större till en mindre arbetsrymd, blir bilden något försämrad varje gång man
konverterar från en färgrymd till en annan.
Enhetsberoende och enhetsoberoende profiler: Kameraprofilen, en bildläsarprofil, bildskärmens profil och skrivarens färgprofil är alla enhetsberoende profiler: profilerna fungerar bara med den
specifika enhet som de skapats för med hjälp av profilering. Arbetsrymdsprofiler och profilsambandsrymden (PCS) är ´´enhetsoberoende´´. När en bildfil väl har översatts av LCMS via en PCS
till en enhetsoberoende arbetsrymd, spelar det på ett sätt inte längre någon roll vilken enhet
som ursprungligen skapade bilden. Men så fort du vill visa eller skriva ut bilden, spelar enheten
(bildskärmen, skrivaren) som används en stor roll, och en enhetsberoende profil krävs.
En interpolerad obehandlad fil är inte en obehandlad fil. Av någon anledning orsakar detta enkla
påstående stor förvirring. Men efter att en obehandlad fil har interpolerats av programvara för
behandling av obehandlade filer och utmatats som TIFF eller JPEG, är den obehandlade originalfilen naturligtvis fortfarande obehandlad, men den interpolerade filen är bara en bildfil. Den är
inte en obehandlad fil.
Linjär har två relaterade och lätt ihopblandade definitioner. ´´Linjär´´ kan betyda att bildens tonomfång återger tonomfånget i originalscenen som den fotograferades istället för att ha ändrats
70
Handbok Showfoto
med användning av en S-kurva eller något annat sätt att ändra lokalt och globalt tonomfång. Det
kan också betyda att färgrymdens gamma-överföringskurva är linjär. En bild kan vara ´´linjär´´ i
endera, båda, eller ingendera av dessa två betydelser. En obehandlad bild framkallad av dcraw är
linjär i båda betydelserna. Samma bild framkallad av Canons DPP skulle inte vara linjär i någon
betydelse.
Stort dynamiskt omfång (HDR) och litet dynamiskt omfång (LDR) gäller inte bildens bitdjup. HDR
och LDR gäller det totala dynamiska omfånget som en bild omfattar. En vanlig bild med litet
dynamiskt omfång, som omfattar endast 5 ´´steg´´ (nuförtiden kan en vanlig digitalkamera enkelt
omfatta 8 eller 9 steg), kan sparas som en 8-, 16-, 32-, eller till och med 64-bitars bild, beroende på programvara, men därmed ökas inte bildens dynamiska omfång. Bara antal diskreta steg
från den ljusaste till den mörkaste färgtonen i bilden har ändrats. Omvänt, kan ett motiv med
22 steg (långt bortom kapaciteten hos en konsumentinriktad digitalkamera utan att använda flera exponeringar) sparas som en 8- eller 16-bitars bild, men resultatbilden kommer att uppvisa
extrem bandning (det vill säga, den kommer att uppvisa extrem bandning i alla givna färgtonintervall som faktiskt går att visa samtidigt på en bildskärm) på grund av de relativt få tillgängliga
diskreta färgtonstegen från den ljusaste till den mörkaste färgtonen i bilden.
JPEG-filer skapade i kameran behöver inte någon kameraprofil. Alla JPEG-filer (eller TIFF-filer, om du
har en äldre Minolta Dimage kamera) som kommer direkt från kameran (även om de skapas av
enknappskameror som inte låter dig spara en obehandlad fil) börjar livet som en obehandlad
bild skapad av kamerans A/D-konvertering. Om du sparar bilderna som JPEG-filer, interpolerar processorn inne i kameran den obehandlade bilden, tilldelar en kameraprofil, översätter de
resulterande RGB-värdena till en arbetsrymd (oftast sRGB, men ibland kan du välja Adobe RGB,
beroende på kamera), gör JPEG-komprimeringen och lagrar JPEG-filen på kamerans minneskort.
Alltså behöver inte JPEG-filer (eller TIFF-filer) från kameran tilldelas en kameraprofil som sedan
översätts till en arbetsrymd via en PCS. JPEG-filer från en kamera är redan i en arbetsrymd.
Användbar matematisk information om du sysslar med dcraws utdata med linjärt gamma: Matematiskt sett, vid beräkning av en gammatransform normaliseras (det vill säga divideras med 256
vid arbete med 8-bitars värden) RGB-värdena, de resulterande talen upphöjs till en lämplig exponent beroende på respektive gamma för ingående färgsystem, och resultaten normaliseras igen
till en ny uppsättning RGB-värden. Det är inte svårt, och mycket lärorikt, att göra det med en
miniräknare för några få uppsättningar RGB-värden spridda från (0,0,0) till (255,255,255), för att
se hur RGB-värden ändras från en gammakodning till en annan. LCMS gör det åt dig när du ber
LCMS att konvertera från ett färgsystem till ett annat. Om ALLT du gör är att konvertera från
ett färgsystem till samma färgsystem förutom annorlunda gamma, använd ImageMagick istället för LCMS, behandla bara RGB-värdena direkt, och tilldela den nya arbetsrymden till bilden:
resultatet blir noggrannare än att gå via en färgsystemtransform.
Upphovsrättsskyddade arbetsrymder och arbetsrymder med fri upphovsrätt: Jag tar för givet att alla
arbetsrymder som man normalt träffar på, såsom:
1. De olika varianterna av sRGB (se color.org).
2. BruceRGB eller BestRGB.
3. De olika profilerna för arbetsrymder från ECI (Europeiska färginitiativet).
4. AdobeRGB, Adobe WideGamutRGB och Kodak/Adobe ProPhotoRGB (Kodak och Adobe
ProPhoto är likadana, bara med olika märkesnamn) och deras motsvarigheter utan märkesnamn och upphovsrättsskydd (Oyranos innehåller en version av AdobeRGB utan märkesnamn).
Och en mängd andra arbetsrymder som skulle kunna läggas till i listan, är alla mer eller mindre
lämpliga som arbetsrymder. Vilken arbetsrymd du bör använda beror enbart på dig, och dina
krav när du redigerar dina digitala bilder med dina slutliga utskriftsbehov (webben, konstfotografier etc.). Dock, som en kritisk kommentar, om man använder Adobe eller andra upphovsrättsskyddade profiler som arbetsrymder, innehåller dessa profiler copyright-information som dyker
upp i bildens EXIF-information. Den senaste tiden har jag bläddrat igenom e-postlistorna hos
71
Handbok Showfoto
openicc. Uppenbarligen kan LCMS användas för att skapa profiler med fri upphovsrätt utan märkesnamn för arbetsrymder som är likadana som, i själva verket omöjliga att skilja från, upphovsrättsskyddade profiler med märkesnamn. Det skulle vara ett underbart tillägg till Showfoto om
en uppsättning profiler med ´´fri upphovsrätt´´, inklusive omdöpta versioner av ProPhotoRGB,
AdobeRGB och Adobe WidegamutRGB utan märkesnamn (kanske i två versioner vardera: med
linjär gamma och vanlig gamma), skulle kunna levereras som en del av Showfoto-paketet.
3.2.3
Färgrymdsambanden
Frågan för varje RGB-trippel av värden i den 16-bitars TIFF-fil (antar vi) skapad av dcraw blir
alltså: ´´Vad betyder en viss RGB-trippel av värden verkligen för bildpunkter som utgör bilder
skapade av den här specifika kameran (märke och modell) i relation till någon absolut standard
som hänvisar till någon ideal observatör?´´ Denna absoluta standard som hänvisar till en ideal
observatör kallas vanligtvis profilsambandsrymd. En kameraprofil behövs för att noggrant karakterisera eller beskriva svaret hos en given kameras bildpunkter på ljus som kommer in i kameran,
så att RGB-värden i resultatfilen skapad av konverteringsprogrammet för obehandlade filer kan
först översättas till en absolut profilsambandsrymd (PCS) och därefter från PCS till den valda arbetsrymden. Som en viktig sidoanmärkning, i större delen av världen med öppen källkod (inklusive Digikam), är programvaran som används för att översätta från kameraprofilen till PCS och
från PCS till den valda arbetsrymden och slutligen till den valda utdatarymden (för utskrift eller
kanske visning på bildskärm) baserad på LCMS (den lilla färghanteringsprogramvaran). Vilken
betydelse det än har, så visar mina egna prov att LCMS gör noggrannare översättningar mellan
färgsystem än Adobes tillverkarspecifika färgkonverteringsprogram. Dessutom är konverteringen av obehandlade filer, i nästan alla program för konvertering av obehandlade filer, inklusive
kommersiell programvara med privat källkod som Adobe Photoshop, typiskt baserad på avkodning av den tillverkarspecifika obehandlade filen gjord av dcraw. David Coffin, upphovsman
till dcraw, är hjälten vid konvertering av obehandade filer: utan honom skulle vi alla vara fast
vid den vanliga tillverkarspecifika programvaran, oftast bara för Windows och MacIntosh, som
levereras med digitalkameror. Interpoleringsalgoritmerna i dcraw (som inte ska blandas ihop
med den tidigare nämnda avkodningen av den tillverkarspecifika obehandlade filen), som ingår
i Showfoto om använda på rätt sätt, skapar resultat jämförbara eller överlägsna kommersiell programvara med privat källkod. Vi i Linux® -världen med öppen källkod är INTE andra klassens
medborgare när det gäller digital bildbehandling. Långt ifrån.
Det finns två ofta använda profilsambandsrymder: CIELAB och CIEXYZ (se färghantering, avsnittet ´´Color translation´´, och slå därefter upp CIELAB och CIEXYZ på Wikipedia). LCMS använder kameraprofilen för att översätta RGB-värden från den interpolerade obehandlade filen,
det vill säga TIFF-filen skapad av dcraw, till lämplig profilsambandsrymd. (Oftast CIEXYZ. Varför CIEXYZ? Jag har inte spenderat någon tid på att ta reda på det.) En profilsambandsrymd
är i sig inte någon arbetsrymd. Istället är den en absolut referensrymd som bara används för
översättning från ett färgsystem till ett annat: föreställ dig den som en universalöversättare för
alla färgprofiler som en bild kan stöta på under dess resa från kamerans obehandlade fil till det
slutliga resultatet:
1. LCMS använder kameraprofilen, som också kallas indataprofil, för att översätta de interpolerade RGB-talen skapade av dcraw, som bara betyder någonting i förhållande till kameran
(tillverkare och modell), till en annan RGB-talmängd, som bara betyder någonting i profilsambandsrymden (PCS).
2. LCMS översätter profilsambandsrymdens RGB-värden till motsvarande värden i den valda
arbetsrymden så att du kan redigera bilden. Återigen, dessa värden i arbetsrymden har BARA betydelse i förhållande till en given arbetsrymd. Samma röda färg, visuellt sett, representeras av olika RGB-tripplar i olika arbetsrymder, och om du tilldelar fel profil kommer
bilden att se felaktig ut, något felaktig eller mycket felaktig beroende på skillnaden mellan
de två profilerna.
3. Medan du redigerar bilden i den valda arbetsrymden, ska LCMS översätta alla RGB-värden
i arbetsrymden tillbaka till PCS, och därefter över till rätt RGB-värden som låter bildskär72
Handbok Showfoto
men (din utmatningsenhet) ge dig den noggrannast möjliga representationen av bilden medan den redigeras. Översättningen till skärmen görs i farten och du ska aldrig ens märka
att den sker, om den inte görs felaktigt: Då ser bilden som visas fel ut, kanske lite felaktig,
eller kanske mycket, mycket, mycket felaktig.
4. När du är övertygad om att den redigerade bilden är klar att dela med resten av världen,
översätter LCMS arbetsrymdens RGB-värden tillbaka till PCS och ut igen till skrivarens
färgrymd med en skrivarprofil som karakteriserar kombinationen av skrivare och papper
(om du tänker dig att skriva ut bilden) eller till sRGB (om du tänker dig att visa bilden
på webben, e-posta den till vänner, eller kanske skapa ett bildspel som ska visas på andra
bildskärmar än din egen).
Låt oss ta ett steg tillbaka och titta på den första färgprofilen en bild stöter på, det vill säga kameraprofilen (se (1) omedelbart ovanför): dcraw kan i själva verket tilldela kameraprofilen åt dig
(dcraw använder LCMS internt). Men att skapa TIFF-filen, som består av de interpolerade RGBvärdena härledda från kamerans obehandlade fil, och att tilldela kameraprofilen till den interpolerade filen, är två distinkta och helt separerbara steg (separerbara i teori och praktik med dcraw,
bara i teori med de flesta program för behandling av obehandlade filer). Väljarna för utmatning
på dcraws kommandorad ´´-o 0 [obehandlad färg (unik för varje kamera)] -4 [16-bitar linjär] -T
[TIFF]´´ talar om för dcraw att skriva ut RGB-värdena från interpoleringen av obehandlad data
till en TIFF-fil utan att tilldela en kameraindataprofil (orden inom hakparentes förklarar väljarna, men ska inte skrivas på kommandoraden). Därefter, om du verkligen tycker om att arbeta
på kommandoraden, kan du använda LCMS-verktyget tifficc för att tilldela kameraprofilen själv.
Fördelen med att göra det är att du kan tala om för LCMS att använda konvertering med hög
kvalitet (dcraw verkar använda LCMS förvalda medelkvalitet). Nackdelen är förstås att tillägg
av kameraprofilen från kommandoraden innebär ett extra steg i arbetsflödet för obehandlade
bilder.
3.2.3.1
Var man hittar kameraprofiler
Var hittar man då dessa svårfångade och ytterst nödvändiga kameraspecifika profilerna som vi
behöver för att översätta våra interpolerade obehandlade filer till en arbetsfärgrymd? Avsnittet
om färghantering på ufraws webbsida har information om var man hittar färdiggjorda kameraprofiler. Det är dock ett beklagligt faktum vid digitalfotografering att kameraprofilerna som
tillhandahålls av Canon, Nikon, och liknande, inte fungerar så bra med andra program för konvertering av obehandlade filer som med tillverkarnas egna program. Det är orsaken till att exempelvis Bibble och Phase one (och Adobe, men ACR döljer profilerna skapade av Adobe inne i
programkoden) måste skapa egna profiler för alla kameror de stöder: kom ihåg denna benägenhet hos kameratillverkarna nästa gång du köper en digitalkamera.
Men åter till att hitta en kameraprofil för din kamera: det verkliga svaret (under förutsättning att
du inte hittar en färdiggjord profil som du är nöjd med) är att skapa en egen kameraprofil eller få
en gjord åt dig. Det finns en hel del kommersiella inrättningar tillhandahåller profileringstjänster,
naturligtvis mot en avgift. Annars kan du använda LProf eller Argyll för att profilera kameran
själv. Jag har själv ännu inte följt rådet, så jag kan inte berätta hur enkel eller svår processen att
profilera en kamera kan vara. Men jag kan tänka mig, med kunskap om hur minutiöst noggranna personerna bakom Argyll, LProf och LCMS är när det gäller färghantering, att det är fullt
genomförbart att skapa en egen kameraprofil, och troligen blir resultatet bättre än någon tillverkarspecifik profil. Trots allt så profilerade inte Canon (och inte heller Bibble eller Phase one) MIN
kamera: De profilerade bara en kamera som liknar min.
Arbetsrymder:
Nu har den obehandlade filen interpolerats av dcraw och du har skaffat en kameraprofil och
använt tifficc för att tilldela kameraprofilen till TIFF-filen skapad av dcraw (eller bett dcraw att
tilldela den åt dig). Vad betyder allt detta? Det verkliga svaret omfattar en hel del matematik och
färgvetenskap som är långt bortom min kunskap, och troligen också din. Det korta, praktiska,
svaret är att varken kamerans profilrymd eller profilsambandsrymden är en lämplig färgrymd för
bildredigering. Nästa steg är att välja en arbetsrymd för bildredigering. Därefter utför du (eller i
73
Handbok Showfoto
själva verket färghanteringsverktyget LCMS, som programvaran för digital bildbehandling med
öppen källkod använder) en dubbel översättning. Först använder LCMS kameraprofilen för att
översätta RGB-värdet för varje bildpunkt i bilden skapad av dcraw utan kameraprofil, till den
tidigare nämnda profilsambandsrymden. Därefter översätter det RGB-värdet för varje bildpunkt
i profilsambandsrymden till den valda arbetsrymden.
Missförstånd och förvirrande terminologi:
Innan vi berättar mer om arbetsrymder, måste vi klargöra vissa missförstånd och förvirrande
terminologi:
För det första är sRGB både ett färgsystem för arbete och utdata för bilder avsedda för webben
och visning på en bildskärm. (Om du har en ny flott bildskärm med ett större tonomfång en det
som täcks av sRGB, bör du uppenbarligen åter överväga vilken utdataprofil du ska använda för
att dra bäst nytta av din underbara, och förhoppningsvis kalibrerade och profilerade bildskärm,
men konvertera bilderna till sRGB innan du skickar vidare dem till dina vänner.) sRGB är också
färgsystemet som många hemskrivare och kommersiella skrivare för massproduktion förväntar
sig att bildfiler har när de skickas till skrivaren. Det är också färgsystemet som de flesta program
antar om en bild inte har en inbäddad färgprofil som talar om för programmet vilket färgsystem
som ska användas för att tolka (översätta) RGB-värdena. Om du alltså väljer att inte använda
färghantering, är valet enkelt: ställ in allting till sRGB.
För det andra, alla JPEG-filer (eller TIFF-filer, om du har en äldre Minolta Dimage kamera) som
kommer direkt från kameran (även om de skapas av enknappskameror som inte låter dig spara
en obehandlad fil) börjar livet som en obehandlad bild skapad av kamerans A/D-konvertering.
Processorn i kameran interpolerar den obehandlade bilden, tilldelar en kameraprofil, översätter
de resulterande RGB-värdena till en arbetsrymd (oftast sRGB, men ibland kan du välja Adobe RGB, beroende på kamera), gör JPEG-komprimeringen och lagrar JPEG-filen på kamerans
minneskort. Alltså behöver ALDRIG JPEG-filer (eller TIFF-filer) från kameran tilldelas en kameraprofil eller indataprofil som sedan översätts till en arbetsrymd via en PCS. JPEG-filer från en
kamera är redan i en arbetsrymd.
För det tredje, om någon är osäker på detta, observera att en interpolerad obehandlad fil inte
längre är obehandlad: den har interpolerats och därefter sparats som en TIFF-fil vars RGB-värden
måste översättas till en arbetsrymd, genom att använda kameraprofilen, PCS och LCMS. För det
fjärde (enbart för framtida referens), och för att här introducera ofta använd färghanteringsterminologi, kameraprofilen och skrivarens färgprofil är båda enhetsberoende, medan arbetsrymden
kommer att vara enhetsoberoende. Den kan användas med vilken bild som helst, och med vilken
programvara utrustad riktig färghantering som helst, utan att bry sig om vad bildens ursprung
är.
För det femte, ovan har jag använt orden översätta och översättning som en beskrivande metafor för det som LCMS gör vid översättning av RGB-värden från ett färgsystem till ett annat via
PCS. Den vanliga och riktiga terminologin är konvertera och konvertering, vilket jag kommer att
använda nedan. De fyra metoderna för konvertering mellan ett färgsystem och ett annat är: perceptuell, relativt färgläge, absolut färgläge och färgmättnad. Vilken konverteringsmetod man ska
använda vid ett givet bildbehandlingssteg från obehandlad fil till slutlig utskriven bild är utanför
den här handledningens omfattning. Det vanligaste rådet är, om du tvekar, använd perceptuell.
För det sjätte (återigen, enbart för framtida referens), att tilldela en profil betyder att ändra betydelsen av RGB-värdena i en bild genom att inbädda en ny profil utan att ändra själva RGBvärdena som hör ihop med varje bildpunkt i bilden. Att konvertera betyder att inbädda en ny
profil, men också samtidigt ändra RGB-värdena så att betydelsen av RGB-värdena, det vill säga
den verkliga synliga färgen som representeras av RGB-trippeln som hör ihop med varje bildpunkt i en bild, förblir samma före och efter konverteringen från ett färgsystem till ett annat.
Man ska kunna göra flera konverteringar av en bild från en arbetsrymd till en annan, och om
man använder en bildeditor med riktig färghantering så ska bilden som visas på skärmen se likadan ut, även om alla RGB-värden i bilden ändras vid varje konvertering (om man bortser från
de ofta omärkbara små men oundvikliga ändringarna från ackumulerade skillnader i tonomfång
och matematiska avrundningsfel).Varje gång du tilldelar en ny profil istället för att konvertera till
en ny arbetsrymd, ändras bildens utseende dock mer eller mindre drastiskt (ofta till det sämre).
Slutligen (och detta är en ytterst viktig punkt), är färghantering INTE bara relevant om du tar
obehandlade bilder. Färghantering påverkar alla steg av bildbehandlingen, vare sig du börjar
74
Handbok Showfoto
med en obehandlad fil som du själv interpolerar och översätter till en TIFF-fil, eller om du börjar
med en JPEG-fil eller en TIFF-fil som kameran skapat.
Upphovsrättsskyddade arbetsrymder och arbetsrymder med fri upphovsrätt:
Jag tar för givet att ALLA arbetsrymder som man normalt träffar på, såsom:
1. De olika varianterna av sRGB (se color.org).
2. BruceRGB.
3. De olika profilerna för arbetsrymder från ECI (Europeiska färginitiativet).
4. AdobeRGB, Adobe WideGamutRGB och Kodak/Adobe ProPhotoRGB (Kodak och Adobe
ProPhoto är likadana, bara med olika märkesnamn) och deras motsvarigheter utan märkesnamn och upphovsrättsskydd (Oyranos innehåller en version av AdobeRGB utan märkesnamn).
5. Och en mängd andra som skulle kunna läggas till i listan är alla mer eller mindre lämpliga
arbetsrymder. Vilken du bör använda beror enbart på DIG, och DINA krav när du redigerar
DINA digitala bilder med DINA slutliga utskriftsbehov (webben, konstfotografier etc.).
Dock, som en kritisk kommentar, om man använder Adobe (eller andra upphovsrättsskyddade) profiler som arbetsrymder, innehåller dessa profiler copyright-information som dyker upp i
bildens EXIF-information. Den senaste tiden har jag bläddrat igenom e-postlistorna hos openicc.
Uppenbarligen kan LCMS användas för att skapa profiler med fri upphovsrätt utan märkesnamn
för arbetsrymder som är likadana som, i själva verket omöjliga att skilja från, upphovsrättsskyddade profiler med märkesnamn. Det skulle vara ett underbart tillägg till Digikam om en uppsättning profiler med ´´fri upphovsrätt´´, inklusive omdöpta versioner av ProPhotoRGB, AdobeRGB
och Adobe WidegamutRGB utan märkesnamn (kanske i två versioner vardera: med linjär gamma
och vanlig gamma), skulle kunna levereras som en del av Showfoto-paketet.
Vilken arbetsrymd: gamma
Nästa fråga är: Vilken arbetsrymd ska man använda? I Wikipedia står det:
Arbetsrymder som sRGB eller Adobe RGB, är färgsystem som underlättar bra resultat vid redigering. Exempelvis ska bildpunkter med samma värden för RGB verka neutrala. Att använda en stor arbetsrymd (med stort tonomfång) leder till färgbandning,
medan användning av en liten arbetsrymd leder till beskärning. Denna kompromiss
är av vikt för en kritisk bildredaktör.
Jaha, det citatet från Wikipedia är ju klart som korvspad, och jag vet inte om jag kan förklara det
bättre, men jag gör ett försök: ´´[B]ildpunkter med samma värden för RGB ska verka neutrala´´
betyder bara att för en given bildpunkt med R = G = B, i en bild som har konverterats till en
lämplig arbetsrymd, ska man se grått, svart eller vitt på skärmen.
Jag känner inte till någon lista med andra tekniska krav för en lämplig arbetsrymd, även om någon otvivelaktigt har skapat en sådan lista. Men de flesta profiler för arbetsrymder karaktäriseras
av:
1. RGB-grundfärgerna som bestämmer färgintervallen, det vill säga tonomfånget som täcks
av en given profil.
2. Vitpunkt, oftast D50 eller D65, som bestämmer arbetsrymdens totala dynamiska omfång,
från 0,0,0 (helt svart) till det starkast möjliga vita.
3. Gamma.
De praktiska konsekvenser som uppstår genom att använda olika RGB-grundfärger, vilka leder
till större eller mindre arbetsrymder, beskrivs nedan. De praktiska konsekvenserna för olika val
av arbetsrymdernas vitpunkter är utanför den här handledningens omfattning. Här nämner jag
75
Handbok Showfoto
lite grand om de praktiska konsekvenserna av arbetsrymdens gamma (slå upp gamma på Wikipedia, för en utmärkt artikel och referenser).
En färgprofils gamma bestämmer vilken transform som måste göras för att konvertera från bildens inbäddade färgprofil (kanske färgarbetsrymden eller kamerans färgprofil) till en annan färgprofil med annat gamma, som (1) bildskärmsprofilen som används för att visa bilden på skärmen,
eller (2) kanske en ny arbetsrymd, eller (3) kanske från arbetsrymden till skrivarens färgsystem.
TIPS
Matematiskt sett, vid beräkning av en transform normaliseras RGB-värdena, de resulterande talen
upphöjs till en lämplig exponent beroende på respektive gamma för ingående färgsystem, och resultaten normaliseras igen till en ny uppsättning RGB-värden. LCMS gör det åt dig när du ber LCMS att
konvertera från ett färgsystem till ett annat. Om ALLT du gör är att konvertera från ett färgsystem till
samma färgsystem förutom annorlunda gamma, använd ImageMagick istället för LCMS och behandla
bara RGB-värdena direkt: resultatet kommer att bli noggrannare.
En praktisk konsekvens av en arbetsrymds gamma är att ju större gamma är, desto fler diskreta
färgtoner är tillgängliga för redigering i skuggorna, med motsvarande färre färgtoner tillgängliga
i dagrarna. Teoretiskt sett, om man arbetar på en (finstämd) bild med mörka färgtoner vill man
ha en arbetsrymd med större gamma. Och om man arbetar på en briljant bild, säg en bild taken
i solljus mitt på dagen av en bröllopsklänning med snö i bakgrunden, kanske man bör välja
en arbetsrymd med mindre gamma, så att det finns fler graderingar av färgtoner i dagrarna.
Men i verkligheten med verklig bildredigering, använder nästan alla antingen arbetsrymder med
gamma 1,8 eller 2,2.
Vissa personer försöker standardisera på gamma 2,0. sRGB och L*-RGB är inte gamma-baserade
arbetsrymder. Istället använder sRGB hybridgamma och L*-RGB använder en ljusstyrkebaserad
färgtonssvarskurva istället för ett gammavärde: se här för mer information, och leta vidare på
Google efter mer djupgående information.
Förutom gamma 1,8 och gamma 2,2, är det enda andra gammavärdet för arbetsrymder som
nämns eller används i större utsträckning gamma 1,0, också kallat linjärt gamma. Linjärt gamma
används vid HDR (stort dynamiskt omfång) bildhantering, och dessutom om man vill undvika
att introducera gamma-relaterade fel i vanlig redigering med litet dynamiskt omfång. Gammarelaterade fel är ett ämne utanför den här handledningens omfattning, men se Gamma-fel vid
skalning av bilder för gamma-relaterade skiftningar av tonfärg.
Dessvärre och trots deras uppenbara matematiska fördelar, har arbetsrymder med linjärt gamma
(enligt min mening) så få färgtoner i skuggorna att de är omöjliga att använda vid redigering om
man arbetar med 8 bitar, och fortfarande problematiska med 16 bitar. När dagen kommer då vi
alla redigerar 32-bitars filer skapade av HDR-kameror på vår personliga superdator, förutsäger
jag att vi kommer att använda arbetsrymder med gamma 1. Adobe Lightroom använder redan en
arbetsrymd med linjärt gamma ´´i det fördolda´´ och Lightzone har alltid använt en arbetsrymd
med linjärt gamma.
Vilken arbetsrymd: stort tonomfång eller litet tonomfång
En viktig hänsyn vid val av arbetsrymd är att vissa arbetsrymder är större än andra, vilket betyder att de täcker mer av det synliga spektrat (och inkluderar kanske till och med några imaginära
färger, matematiska begrepp som egentligen inte finns). De större arbetsrymderna erbjuder fördelen av att kunna behålla alla färger som kameran lagrade och som bevarades av LCMS vid
konverteringen från kameraprofilen till den verkligt stora profilsambandsrymden.
Men att behålla alla tänkbara färger har ett pris. Det verkar som om vilken given digital bild
som helst (bilder av gula påskliljor med mättade gula färger är vanliga undantag) troligen bara
innehåller en liten delmängd av alla möjliga synliga färger som kameran klarar av att avbilda.
Den lilla delmängden får enkelt rum i en av de mindre arbetsrymderna. Att använda en mycket stor arbetsrymd betyder att redigering av bilden (använda kurvor, öka färgmättnaden, etc.)
enkelt kan skapa färger som den slutliga utmatningsenheten (skrivare, bildskärm) helt enkelt
inte kan återge. Alltså måste konverteringen från arbetsrymden till utenhetens färgrymd (som
76
Handbok Showfoto
skrivarens) avbilda färgerna utanför tonomfånget i den redigerade bilden, där vissa till och med
kan vara fullständigt imaginära, till skrivarens färgrymd med dess mycket mindre tonomfång,
vilket i bästa fall leder till inexakta färger och i värsta fall till färgbandning (luckor i vad som
skulle vara en jämn färgövergång, kanske över en blå himmelsvidd) och beskärning (t.ex. noggrant framställda dämpade övergångar mellan skira röda nyanser, kan exempelvis avbildas till
ett enda parti matt röd efter konvertering till skrivarens färgrymd).
Med andra ord, oriktigt hanterade arbetsrymder med stort tonomfång kan orsaka förlust av information vid utmatning. Arbetsrymder med litet tonomfång kan beskära information vid inmatning. Som framgår av Wikipedia, är det en kompromiss. Här följer några ofta upprepade
råd:
1. Använd (någon av) sRGB (varianterna, det finns flera) för bilder avsedda för webben.
2. För att få störst noggrannhet vid bildredigering (det vill säga, få ut så mycket som möjligt
av dina ´´bitar´´ med minst risk för bandning och klippning när du konverterar bilden från
arbetsrymden till en utmatningsrymd), använd den minsta arbetsrymd som omfattar alla
färger i motivet du fotograferade, plus lite extra utrymme för de nya färger du med avsikt
skapar när du redigerar.
3. Om du arbetar med 8-bitar istället för 16-bitar, välj en mindre rymd istället för en större.
4. Konvertera den obehandlade filen till en 16-bitars TIFF-fil med en arbetsrymd som har
stort tonomfång för att undvika att förlora färginformation, i arkiveringssyfte. Konvertera
därefter den arkiverade TIFF-filen till vald arbetsrymd med normalt eller stort tonomfång
(spara förstås arbetskopian med ett nytt namn). Se här för mer detaljinformation.
Varför dessa små råd rörande vilken arbetsrymd att välja ges är utanför den här handledningens
omfattning. Se Bruce Lindblooms utmärkta webbplats (Info, Information about RGB Working
Spaces) för en visuell jämförelse av tonomfånget (fält av färger som ingår) i de olika arbetsrymderna. Se här och här för presentationer av respektive fördelar och nackdelar av att använda arbetsrymder med stort tonomfång. Och när du ändå är på webbplatsen cambridgeincolour.com,
titta på handledningen om färghantering.
3.2.3.2
Bildskärmskorrektur
Bildskärmskorrektur är ett sätt att på skärmen (bildskärmen) förhandsgranska resultatet som
kan förväntas vid utmatning av en annan enhet, typiskt en skrivare. Bildskärmskorrektur visar
skillnaden som kan förväntas innan du gör utskriften (och slösar bort dyrt bläck). Du kan alltså
förbättra inställningarna utan att slösa tid och pengar.
3.2.3.3
Återgivningsalternativ
Återgivningsalternativ avser sättet som tonomfång hanteras när avsett målfärgsystem inte kan
hantera det fullständiga tonomfånget.
• Perceptuell, också känd som ’Bild’ eller ’Behåll fullständigt tonomfång’. Den rekommenderas
i allmänhet för fotografiska bilder. Tonomfånget expanderas eller trycks ihop vid byte mellan
färgsystem för att behålla ett övergripande konsekvent utseende. Färger med liten färgmättnad
ändras mycket lite. Färger med större färgmättnad inom båda färgsystemens tonomfång kan
ändras för att skilja dem från mättade färger utanför det mindre färgsystemets tonomfång.
Perceptuell återgivning utför samma komprimering av tonomfång för alla bilder, även om
bilden inte innehåller några signifikanta färger utanför tonomfånget.
• Relativt färgläge, också känt som ’Korrektur’ eller ’Bevara identiska färger och vitpunkt’. Reproducerar färger inom tonområdet exakt och beskär färger utanför tonområdet till närmast
återgivningsbara färgton.
77
Handbok Showfoto
• Absolut färgläge, också känt som ’Matcha’ eller ’Bevara identiska färger’. Reproducerar färger
inom tonomfånget exakt och beskär färger utanför tonomfånget till närmaste återgivningsbara
färgton, och offrar färgmättnad och möjligen ljusstyrka. På tonat papper kan vita färger göras
mörkare för att behålla identisk färgton som originalet, till exempel kan turkos läggas till i
det vita på gräddfärgat papper, vilket leder till att bilden blir mörkare. Sällan intressant för
fotografer.
• Färgmättnad, också känt som ’Grafik’ eller ’Bevara färgmättnad’. Avbildar de mättade grundfärgerna i källan till mättade grundfärger i resultatet, och bortser från skillnader i färgton,
färgmättnad eller ljusstyrka. För blockgrafik, sällan av intresse för fotografer.
3.2.3.4
Länkar
• Färg-wiki
• CIELab
• Förklaring av tonomfång
3.2.4
Arbetsrymden
3.2.4.1
Nu har jag talat om för Showfoto var min bildskärmsprofil finns, och jag har en kameraprofil som jag använde för bildfilen som skapades av min programvara för hantering av obehandlade bilder. Vad är nästa steg i färghanteringen?
Du måste välja ett arbetsfärgsystem så att du kan redigera bilden. LCMS omvandlar bilden från
kamerans färgsystem till den valda färgsystemet, via PCS som anges av kamerans färgprofil.
3.2.4.2
Varför kan man inte bara redigera bilder med färgsystemet som beskrivs av kameraprofilen?
Trots allt ska kameraprofilen tillhandahålla den bästa ´´anpassningen´´ till färgerna som registreras av kameran, efter behandling med proceduren för hantering av obehandlade filer, eller hur?
I Wikipedia står det ´´Arbetsrymder som sRGB eller Adobe RGB, är färgsystem som underlättar
bra resultat vid redigering. Exempelvis ska bildpunkter med samma värden för RGB verka neutrala´´. ´´[B]ildpunkter med samma värden för RGB ska verka neutrala´´ betyder bara att för en
given bildpunkt med R = G = B, i en bild som har konverterats till en lämplig arbetsrymd, ska
man se en grå, svart eller vit färg på skärmen. Många kameraprofiler bryter mot detta ´´neutrala´´
villkor. Jag känner inte till någon lista på andra tekniska krav för en lämplig arbetsrymd. Jag kan
dock föreställa mig en annan god anledning till att man inte vill redigera bilden med kameraprofilens färgsystem. Om man tittar på storleken hos en typisk kameraprofil, är den omkring en
kvarts till en halv Mibyte eller mer. Den innehåller en mängd information om alla ändringar som
behöver göras i ursprungsmotivets olika färgområden och tonomfång, för att få riktig färgåtergivning av RGB-värden som skapas vid behandling av den obehandlade filen. Kameraprofilen
är riktig (åtminstone för färger i det ursprungliga motivet) men inte särskilt matematiskt jämn.
Färgprofiler för arbetsrymder, har å andra sidan mycket liten storlek (en halv Kibyte istället för
en halv Mibyte) eftersom de beskriver ett tonomfång i form av jämna, kontinuerliga, matematiska funktioner. Profiler för arbetsrymder behöver inte ta hänsyn till ´´stökigheten´´ hos verkliga
sensorer, så de matematiska omvandlingarna som utförs vid bildredigering kommer att gå mycket problemfriare och noggrannare än om du försöker redigera bilden medan den fortfarande är
i kamerans färgsystem.
78
Handbok Showfoto
3.2.4.3
Vilken arbetsrymd ska man välja?
Alla har en åsikt. Jag lägger bara fram något av den information som behövs för att göra ett
välgrundat val. Profiler för arbetsrymder karaktäriseras av:
1. Gamma (eller en annan överföringsfunktion), som bestämmer hur mycket av de ursprungliga linjära styrkevärden som kamerasensorn lagrade (utsatta för A/D-konvertering i kameran, och därefter interpolerade av programmet för behandling av obehandlade bilder
för att skapa bildfilen) ändras för att göra redigering enklare och exaktare.
2. RGB-grundfärgerna som bestämmer färgintervallen, det vill säga färgtonomfånget som
täcks av en given profil.
3. Vitpunkt (oftast D50 eller D65, även om andra värden kan användas), som anger färgtemperaturen hos arbetsrymdens vitpunkt.
3.2.4.4
Vilken gamma ska arbetsrymden ha?
En färgprofils gamma bestämmer vilken transform som måste göras för att konvertera från bildens inbäddade färgprofil (kanske färgarbetsrymden eller kamerans färgprofil) till en annan färgprofil med annat gamma, som den valda arbetsrymden, eller bildskärmsprofilen som används
för att visa bilden på skärmen, eller kanske från en arbetsrymd till en annan, eller kanske från arbetsrymden till skrivarens färgsystem. Utdata från dcraw är en 16-bitars bild med linjär gamma,
vilket betyder att histogrammet för den resulterande bildfilen visar den verkliga ljusmängden
som varje bildpunkt lagrade vid exponeringen (en omskrivning av följande sida). (Vilket är orsaken till att en lämplig gammatransform också måste utföras för att få önskad arbetsrymd när
en kameraprofil tilldelas till utdata från dcraw, om inte kameraprofilen också använder gamma
= 1.)
En praktisk konsekvens av en arbetsrymds gamma är att ju större gamma är, desto fler diskreta
färgtoner är tillgängliga för redigering i skuggorna, med motsvarande färre färgtoner tillgängliga
i dagrarna. Att ändra gamma i en bild omfördelar antal färgtoner tillgängliga i de mörka och ljusa
områdena i en bild. Teoretiskt sett, om man arbetar på en (finstämd) bild med mörka färgtoner
vill man ha en arbetsrymd med större gamma. Och om man arbetar på en briljant bild, säg en
bild taken i solljus mitt på dagen av en bröllopsklänning med snö i bakgrunden, kanske man bör
välja en arbetsrymd med mindre gamma, så att det finns fler graderingar av färgtoner i dagrarna.
Bortsett från teorin, i verkligheten med verklig bildredigering, använder nästan alla antingen
arbetsrymder med gamma 1,8 eller 2,2. Två undantag värda att nämna är sRGB och L*-RGB.
sRGB använder en överföringsfunktion som liknar den hos ett katodstrålerör (och därmed inte
nödvändigtvis relevant för bildredigering eller visning på en LCD-skärm). Som Wikipedia anmärker, ´´I motsats till de flesta andra RGB-färgsystem, kan inte sRGB gamma uttryckas som ett
enda numeriskt värde. Totalt är gamma ungefär 2,2, och består av en linjär del (gamma 1,0) nära
svart, och en icke-linjär del på andra ställen med exponenten 2,4 och gamma (lutningen på logaritmisk utdata mot logaritmisk indata) från 1,0 till ungefär 2,3´´ (citat från följande sida), vilket
leder till en del komplicerad matematik vid bildbehandling.
L*-RGB använder samma perceptuellt likformiga överföringsfunktion som färgsystemet CIELab.
´´Vid lagring av färger i värden med begränsad precision´´ kan användning av en perceptuellt
likformig överföringsfunktion ´´förbättra reproduktionen av färgtoner´´ (citat från följande sida).
Förutom gamma 1,8 och gamma 2,2, är det enda andra gammavärdet för arbetsrymder som
nämns eller används i större utsträckning linjärt gamma, eller gamma 1,0. Som nämnts ovan,
är utdata från dcraw filer med linjärt gamma om du ber om 16-bitars utdata. Linjärt gamma används vid HDR (stort dynamiskt omfång) bildhantering, och dessutom om man vill undvika att
introducera gamma-relaterade fel i vanlig redigering med litet dynamiskt omfång.
´´Gamma-relaterade fel´´ är ett ämne utanför den här handledningens omfattning. Men se
´´Gamma errors in picture scaling´´ (se följande sida) för gamma-relaterade skiftningar av tonfärg,
79
Handbok Showfoto
och förstås Timo Autiokaris informativa (ehuru något ökända) webbplats med helhjärtat stöd för
att använda arbetsrymder med linjärt gamma (Timos webbplats verkar vara nere för närvarande,
men arkiverade kopior av hans artiklar är fortfarande tillgängliga via Google). Bruce Lindbloom
nämner ett gamma-relaterat fel som ofta träffas på som orsakas av felaktig beräkning av ljusstyrka i en icke-linjär RGB-arbetsrymd (se föjande sida, sidonot 1). Och i samma ådra, orsakar
beräkningarna som ingår i att blanda ihop färger för att skapa nya färger (som användning av ett
digitalt filter för att göra en bild varmare) gamma-relaterade fel, om inte de nya färgerna beräknas genom att först transformera alla relevanta värden tillbaka till sina linjära motsvarigheter.
Dessvärre och trots deras uppenbara matematiska fördelar, har arbetsrymder med linjärt gamma
(enligt min mening) så få färgtoner i skuggorna att de är omöjliga att använda vid redigering om
man arbetar med 8 bitar, och fortfarande problematiska med 16 bitar. När dagen kommer då vi
alla redigerar 32-bitars filer skapade av HDR-kameror på vår personliga superdator, förutsäger
jag att vi kommer att använda arbetsrymder med gamma 1. Adobe Lightroom använder redan
en arbetsrymd med linjärt gamma ´´i det fördolda´´. CS2 tillåter alternativet att använda linjärt
gamma för att blanda färger, och Lightzone har alltid använt en arbetsrymd med linjärt gamma.
3.2.4.5
Hur många diskreta färgtonsteg finns i en digital bild?
I en 8-bitars bild finns det 256 tonsteg från helt svart till helt vitt. I en 16-bitars bild finns det
teoretiskt 65536 steg. Men kom ihåg att de 16 bitarna började antingen som 10 bitar (1024 steg),
12 bitar (4096 steg) eller 14 bitar (16384 steg) skapade av kamerans A/D-konvertering: de extra
bitarna för att nå 16 bitar börjar bara som utfyllnad. De tillgängliga färgtonerna är inte jämt fördelade från ljust till mörkt. I linjärt gammaläge (som kamerasensorn ser saker), finns det en hel del
fler färgtoner i dagrarna än i skuggorna. Sålunda rådet att ´´exponera åt höger, men förstör inte
dagrarna´´ när man fotograferar med obehandlade bilder. Se Ron Bigelows artikel ´´Why Raw´´,
för en fullständig beskrivning av den tillgängliga fördelningen av färgtoner i en obehandlad bild.
3.2.4.6
Ska man använda en arbetsrymd med stort eller litet tonomfång?
En viktig hänsyn vid val av arbetsrymd är att vissa arbetsrymder är större än andra, vilket betyder att de täcker mer av det synliga spektrat (och som en följd inkluderar några imaginära färger,
matematiska begrepp som egentligen inte finns). De större arbetsrymderna erbjuder fördelen av
att kunna behålla alla färger som kameran lagrade och som bevarades vid konverteringen av
LCMS från kameraprofilen till profilsambandsrymden, med sitt extremt stora tonomfång, och
tillbaka igen till den valda arbetsrymden.
Men att behålla alla tänkbara färger har ett pris, som förklaras nedan. Och det verkar som om
vilken given digital bild som helst troligen bara innehåller en liten delmängd av alla möjliga
synliga färger som kameran klarar av att avbilda. Den lilla delmängden får enkelt rum i en av de
mindre arbetsrymderna (ett undantag som kräver ett större tonomfång skulle vara en bild av ett
mycket färgmättat objekt, liksom en gul påsklilja).
Att använda en mycket stor arbetsrymd betyder att redigering av bilden (använda kurvor, öka
färgmättnaden, etc.) enkelt kan skapa färger som den slutliga utmatningsenheten (skrivare, bildskärm) helt enkelt inte kan reproducera (du kan inte heller se färgerna medan du redigerar).
Alltså måste konverteringen från arbetsrymden till utenhetens färgrymd (som skrivarens) avbilda färgerna utanför tonomfånget i den redigerade bilden, där vissa till och med kan vara fullständigt imaginära, till skrivarens färgrymd med dess mycket mindre tonomfång. Denna avbildningsprocess leder i bästa fall till inexakta färger och mättnadsförlust. Vad värre är, avbildningen
kan enkelt leda till färgbandning (luckor i vad som skulle vara en jämn färgövergång, kanske
över en blå himmelsvidd) och beskärning (t.ex. noggrant framställda dämpade övergångar mellan skira röda nyanser, kan exempelvis avbildas till ett enda parti matt röd efter konvertering till
skrivarens färgrymd). Dessutom säger experterna att 8-bitars bilder helt enkelt inte har tillräckligt med färgtoner för att sträckas ut över en arbetsrymd med stort tonomfång utan bandning och
mättnadsförlust, även innan konvertering till utdatarymden. Om du alltså väljer en arbetsrymd
med stort tonomfång, försäkra dig om att du börjar med en 16-bitars bild.
80
Handbok Showfoto
Som sammanfattning, oriktigt hanterade arbetsrymder med stort tonomfång kan orsaka förlust av information vid utmatning. Arbetsrymder med litet tonomfång kan beskära information
vid inmatning. Arbetsrymder med medelstort tonomfång försöker hitta en lämplig balans. Som
framgår av Wikipedia, är det en kompromiss.
Här är några ofta upprepade råd om val av arbetsrymd:
1. Använd (eller konvertera åtminstone den slutliga bilden till) sRGB med bilder avsedda för
webben.
2. För att få störst noggrannhet vid bildredigering (det vill säga, få ut så mycket som möjligt
av dina begränsade ´´bitar´´ med minst risk för bandning och klippning när du konverterar
bilden från arbetsrymden till en utmatningsrymd), använd den minsta arbetsrymd som
omfattar alla färger i motivet du fotograferade, plus lite extra utrymme för de nya färger
du med avsikt skapar när du redigerar.
3. Om du arbetar med 8 bitar istället för 16 bitar, välj en liten arbetsrymd istället för en stor
för att undvika överstyrning och bandning.
4. Konvertera den obehandlade filen till en 16-bitars TIFF-fil med en arbetsrymd som har
stort tonomfång för att undvika att förlora färginformation, i arkiveringssyfte. Konvertera
därefter den arkiverade TIFF-filen till vald arbetsrymd med normalt eller stort tonomfång
(spara förstås arbetskopian med ett nytt namn).
För mer information om att välja arbetsrymd, se följande sida, ´´Information about RGB Working
Spaces´´ för en visuell jämförelse av de olika arbetsrymderna. Se här och här för presentationer
av respektive fördelar och nackdelar av att använda arbetsrymder med stort tonomfång. Och när
du ändå är på webbplatsen cambridgeincolour.com, titta på handledningen om färghantering.
3.2.5
Färgsystemet sRGB
3.2.5.1
Vad är så speciellt med färgsystemet sRGB?
sRGB är vitt accepterat som en standardfärgprofil av i stort sett alla som är inblandade i konsumentinriktad bildhantering. Hewlett Packard och Microsoft föreslog 1996 sRGB som ett standardiserat färgsystem för konsumentinriktade tillämpningar. Som anges i det ursprungliga förslaget
från HP och MS:
Hewlett-Packard och Microsoft föreslår tillägg av stöd för ett standardfärgsystem,
sRGB, i Microsofts operativsystem, HP produkter, Internet, och alla andra intresserade tillverkare. Syftet med färgsystemet är att komplettera de nuvarande färghanteringsstrategierna genom att möjliggöra en tredje metod för hantering av färger i operativsystem, drivrutiner och Internet som utnyttjar en enkel och robust enhetsoberoende färgdefinition. Det åstadkommer god kvalitet och bakåtkompatibilitet med minimering av extra överförings- och systemkostnader. Ett sådant färgsystem, baserad
på ett kalibrerat kolorimetriskt RGB-färgsystem väl lämpad för katodstråleskärmar,
television, bildläsare, digitalkameror och utskriftssystem, kan stödjas med minimal
kostnad för leverantörer av programvara och hårdvara ...
För närvarande följer och försäkrar ICC (Internationella färgkonsortiet) att en färg
är riktigt avbildad från inkommande till utgående färgrymd ... genom att bifoga en
profil för inkommande färgrymd till bilden ifråga. Det är lämpligt för användare med
höga krav. Det finns dock en omfattande kategori användare som inte kräver en sådan
nivå av flexibilitet och kontroll. Dessutom stöder inte de flesta befintliga filformat inbäddade färgprofiler, och kommer kanske aldrig göra det, och slutligen finns det ett
omfattande antal användningsområden där tillägg av extra data i filer avråds från.
Ett gemensamt standardiserat RGB-färgsystem löser dessa problem ... genom att föra samman de många standardiserade och icke-standardiserade RGB-färgsystemen
81
Handbok Showfoto
för bildskärmar i ett enda standardiserat RGB-färgsystem. En sådan standard skulle
drastiskt kunna förbättra färgtroheten i skrivbordsmiljön. Om operativsystemleverantörer exempelvis tillhandahåller stöd för ett standardiserat RGB-färgsystem, kan
apparatleverantörer som stöder standarden enkelt och säkert kommunicera färginformation utan ytterligare färghanteringskostnader i de vanligaste situationerna. (archived copy)
Sammanfattningsvis, var och är syftet med det nu nästan allmänt vedertagna färgsystemet sRGB
att förenkla för konsumenter (inget behov av att bekymra sig om färghantering), att inte bli så
dyr för tillverkare (inget behov av att bekymra sig över kompatibilitet i konsumentledet mellan
digitalkameror eller bildläsare, bildskärmar, skrivare, med mera) och att vara mer lätthanterligt
när bilder visas på Internet (bekymra sig inte om att inbädda och läsa ICC-profiler: anta bara
sRGB).
Om sRGB fungerar så bra och gör livet så enkelt för alla, varför ska man då använda något annat färgsystem och därigenom bli tvungen att bekymra sig om färghanteringsproblem?
sRGB konstruerades för att innehålla färger som enkelt gick att visa på konsumentinriktade bildskärmar och skrivas ut av konsumentinriktade skrivare tillverkade 1996. Denna minsta gemensamma nämnare av synliga och skrivbara färger, den tekniska termen är ´´tonomfång´´, är mycket mindre än den mängd färger vi kan se i verkligheten, mycket mindre än den mängd färger
dagens digitalkameror kan avbilda, mycket mindre än den mängd färger dagens skrivare kan
skriva ut, och mycket mindre än tonomfånget hos de nya bildskärmar med stort tonomfång som
börjar komma in på konsumentmarknaden. För alla som vill använda sig av de större tonomfång
tillgängliga idag, till och med på konsumentnivå, är tonomfånget hos sRGB för litet. Omvänt, om
du inte avser att använda ett utökat tonomfång vid något tillfälle i ditt digitala arbetsflöde med
bilder, behöver du inte bekymra dig om andra färgsystem än sRGB och allt tillhörande krångel
med färghantering.
3.2.5.2
Hur liten är sRGB?
En visuell representation av begränsningarna hos sRGB jämfört med färger man egentligen ser i
verkligheten presenteras nedan. Den visar en tvådimensionell representation av alla färger man
kan se (det hästskoformade området) och färgerna som ingår i färgrymden sRGB (det mindre
triangelformade området).
Om du vill se en tvådimensionell representation av sRGB jämförd med några av de större arbetsfärgsystemen, se Bruce Lindbloms utmärkta hemsida, klicka på ´´Info´´ och därefter ´´Information
About RGB Working Spaces´´.
3.2.6
Kalibrera och profilera bildskärmens RGB
3.2.6.1
Om man väljer att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, behöver man då kalibrera
bildskärmen?
Ja! Vare sig du förblir inom tonomfånget som tillhandahålls av sRGB eller inte, behöver du en
riktigt kalibrerad bildskärm eftersom sRGB antar att bildskärmen är kalibrerad för sRGB. Kalibreringen av bildskärmen sluter cirkeln. Om du arbetar inom tonomfånget som tillhandahålls
av sRGB måste du kalibrera bildskärmen enligt sRGB-standarden (eller skapa och använda en
riktig bildskärmsprofil, eller både och).
3.2.6.2
Vad är konsekvenserna av att arbeta med en okalibrerad bildskärm?
Det finns flera möjliga konsekvenser, ingen av dem bra. Varje bildskärm, kalibrerad eller inte, har
sin egen (okalibrerade) vitpunkt, uttryckt som en temperatur i grader Kelvin. Vitpunkten hos en
82
Handbok Showfoto
bildskärm (kalibrerad eller inte) är färgen man ser när man tittar på en helvit yta av skärmen. Helt
vitt är det när RGB värdena i bilden alla är lika med 255 (uttryckt med 8-bitars värden), såsom den
enkla vita bakgrunden på en webbsida eller kontorsdokument. Man kan tro att ´´vitt är vitt´´, men
om du kunde rada upp flera bildskärmar kalibrerade med olika vitpunkter, skulle du se att ju
högre temperatur bildskärmens vitpunkt har, desto blåare ser skärmen ut i jämförelse med andra
bildskärmar med lägre vitpunkter. Om du kan hitta inställningarna för din egen bildskärm, ändra
temperaturen uppåt och neråt (kom ihåg att ställa tillbaka den till dess ursprungliga inställning
när du är klar, om du inte bestämmer dig för att du vill ha en annan vitpunkt). Dina ögon, som
snabbt anpassar sig till en konstant vitpunkt, märker enkelt att skärmen blir blåare eller gulare
när du flyttar vitpunkten uppåt eller neråt. Om din okalibrerade bildskärm är för blå (ursprunglig
vitpunkten i katodstråleskärmar är typiskt 9300 K, medan sRGB antar 6500 K), överkompenserar
du när du redigerar bilder och skapar bilder som ser gulaktiga och för varma ut på en riktigt
kalibrerad bildskärm. Omvänt, om bildskärmen är för gul eftersom färgtemperaturen är för lågt
inställd (jag tror att LCD-skärmar har en ursprunglig vitpunkt omkring 5500 K), ser bilderna
blåaktiga och för kalla ut på en riktigt kalibrerad bildskärm.
Att ställa in en lämplig vitpunkt är bara en del av bildskärmskalibreringen. Du måste också
ha en lämplig svartpunkt, ljusstyrka (luminans), och gammafunktion (överföringsfunktion). Om
bildskärmen är för mörk eftersom svartpunkten är för lågt inställd, överkompenserar du och
skapar bilder som ser urblekta ut på en riktigt kalibrerad bildskärm. Omvänt, om bildskärmens
svartpunkt är för högt inställd, ser dina bilder för mörka och mättade ut på en riktigt kalibrerad
bildskärm.
Om ljusstyrkan eller kontrasten är för högt inställda, antar du att dina bilder har mycket större
´´genomslagskraft´´ än de verkligen har när de visas på en riktigt kalibrerad bildskärm. Dessutom
får du ont i ögonen och LCD-skärmen bränns ut snabbare.
Om bildskärmens gamma är felaktigt inställt, kommer färgtonsvariationen från mörk till ljus
att vara oriktig. Det vill säga att skuggor eller dagrar kan bli överdrivet komprimerade eller
expanderade, vilket leder till att man kompenserar i motsatt riktning. Vid visning på en riktigt
kalibrerad bildskärm kan skuggorna vara för ljusa eller mörka (eller dagrarna för mörka eller
ljusa), medan resten av bilden lider av överdriven komprimering av färgtoner. Och Gud hjälpe
dig om de interna R-, G- och B-kanonerna (eller motsvarigheten på en LCD-skärm) är felaktigt
inställda, eftersom de resulterande färgskiftningarna (för mycket grönt, för mycket magenta, för
mycket orange, etc.) du oundvikligen skapar genom att ´´korrigera´´ bilden vid redigering, är
mycket uppenbara när den visas på en riktigt kalibrerad bildskärm.
Vare sig bildskärmen är riktigt kalibrerad eller inte, kanske du blir förvånad över resultatet av en
jämförelse mellan en bild som du redigerat på din bildskärm hemma med samma bild på andra
bildskärmar i huset eller hos vänners eller grannars bildskärmar. Vi var definitivt det: Vi har
två Sony Trinitron bildskärmar hemma, en med en felaktig (för stark) grön kanon och en med en
felaktig (för stark) blå kanon. Alla bilder redigerade på någon av bildskärmarna såg helt felaktiga
ut på den andra bildskärmen, till vi köpte en spektrofotometer för att kalibrera och profilera båda
bildskärmarna. Tyvärr kan inte någon av de båda bildskärmarna längre kalibreras så att de visar
en riktig svartpunkt, så vi använder dem inte längre för bildredigering: poängen är att ytterligare
en fördel med en spektrofotometer är att man vet när det är dags att ersätta bildskärmen.
3.2.6.3
Betydelsen av ´´svartpunkt´´ och ´´ljusstyrka´´ verkar ganska klar, men vad betyder
´´gamma´´?
Se följande Wikipedia-artikel för en översikt av rollen som spelas av gamma för bildskärmar och
fotografering. Länkarna längst ner i motsvarade engelska artikel är utmärkta källor till ytterligare information. I Wikipedia står det: ´´Gammakomprimering, också känt som gammakodning,
används för att koda linjära luminansvärden eller RGB-värden till videosignaler eller värden i
digitala videofiler. Gammaexpansion är den omvända processen, eller avkodningsprocessen ...
Gammakodning hjälper till att avbilda data (både analogt och digitalt) på en mer perceptuellt
likformig domän.´´ Ja, jag vet, klart som korvspad. Läs Wikipedia-artikeln och titta på bilderna.
Till sist klarnar det nog. Om du går in på djupet i bildredigering och färghantering måste du
till sist ta beslut om vilket gammavärde (eller annan kodnings- och avkodningsfunktion) du ska
83
Handbok Showfoto
välja när du kalibrerar bildskärmen, profilerar digitalkameran, och väljer arbetsfärgsystem. Om
du är tveksam (för de som bara vill veta vilken knapp man ska trycka på), är gamma = 2,2 ett
ofta använt värde, både vid kalibrering av bildskärmar och arbetsfärgsystem.
3.2.6.4
Vad är skillnaden mellan att kalibrera en bildskärm och att profilera den?
När de först hör talas om färghantering, blir många förbryllade av skillnaden mellan kalibrering
och profilering av en bildskärm (jag var definitivt det). Ett citat ur Hal Engels utmärkta resonemang från Showfotos användarforum:
Kalibrering är en process då en enhet bringas till något definierat tillstånd genom att
justera inställningar eller någon annan fysisk metod. Exempelvis omfattar kalibreringen av en bildskärm justering av dess vitpunkt, svartnivå, ljusstyrka och gamma
till fördefinierade eller standardvärden med bildskärmens knappar och genom att
ändra videokortets gammafunktion ... I motsats till kalibrering, är processen då en
profil skapas en karakterisering av enheten som inte omfattar några ändringar eller justeringar av enheten. Istället är det en mätprocess som resulterar i en fil som
innehåller en precis matematisk beskrivning av enhetens färg- och tonomfångskarakteristik. Filen är en ICC-profil. Denna karakteristik innehåller överföringsfunktionen
från enhetens färgrymd till en standardiserad absolut färgrymd (den kallas en färgprofilrymd, PCS, i en ICC-profil), enhetens vitpunkt, svartpunkt, primärfärger och
annan information. Bildskärmar karakteriseras (profileras) normalt i sitt kalibrerade
tillstånd. Som sammanfattning, kalibrering gör ändringar av enheten för att ändra
karakteristiken för dess färgreproduktion så att den överensstämmer med något fördefinierat tillstånd. Profilering eller karakterisering är en mätprocess som resulterar i
en detaljerad beskrivning av karakteristiken (normalt kalibrerad) för enhetens färgreproduktion (citat härifrån).
Att kalibrera bildskärmen är egentligen inte tekniskt en del av färghantering, men uppenbarligen
är en riktigt kalibrerad och/eller profilerad bildskärm en nödvändighet för ett färghanterat arbetsflöde. Den här handledningen täcker inte det viktiga ämnet hur en bildskärm kalibreras och
profileras. Dokumentationen för ArgyllCMS och LProf är mycket bra och starkt rekommenderad
läsning. För att använda någon av dessa programvaror till kalibrering och/eller profilering av
en bildskärm, behöver du en spektrofotometer. En spektrofotometer (ibland kallad en ´´spindel´´)
är en enhet för att mäta RGB-värdena hos färgytor projicerade på bildskärmen av programvara
som Argyll och LProf. Argylls webbsida tillhandahåller en aktuell lista med spektrofotometrar
som stöds. Jag tror att LProf kan använda alla spektrofotometrar som Argyll kan, eftersom de två
programmen delar på relevanta kodavsnitt.
3.2.6.5
Kan man kalibrera en bildskärm utan en spektrofotometer?
Det finns diverse metoder angivna på Internet hur man kalibrerar en bildskärm utan att använda en spektrofotometer. Dessa metoder baserade på ´´ögonmått´´ är bättre än att inte kalibrera
bildskärmen alls, och kan skapa riktigt användbara resultat beroende på ditt ögonmått och bildskärm. Men ögonmått är inte en ersättning för en riktigt kalibrerad och profilerad bildskärm. I
själva verket är det inte svårt att kalibrera och profilera en bildskärm med en spektrofotometer,
även om det kan verka skrämmande från början. Spektrofotometrar kan erhållas för en bra bit
under 2000 kr (om du väljer en dyrare modell, försäkra dig om att du betalar för bättre hårdvara, istället för tillverkarens programvara med fler funktioner som inte fungerar på Linux). Argylls och/eller LProfs dokumentation leder dig genom processen för kalibrering och profilering
av bildskärmen, utan att du behöver lära dig mycket färghanteringsteori. Och om eller när du
lärt dig tillräckligt om färghantering för att inse att du vill ha eller behöver en mer detaljerad
bildskärmsprofil av en viss typ, för ett visst syfte, har dessa två programvaror alla avancerade
funktioner man någonsin kan önska sig.
84
Handbok Showfoto
3.2.6.6
Med antagandet att jag har bestämt mig för att enbart arbeta med färgsystemet sRGB,
vilka ´´knappar´´ ska jag trycka på i Showfoto efter att jag har kalibrerat min bildskärm?
Om bildskärmen är kalibrerat till sRGB-standard och du enbart arbetar i färgsystemet sRGB, kan
du inaktivera färghantering i Digikam. Du behöver inte tala om för Showfoto vilken bildskärmsprofil som ska användas, eftersom Showfoto normalt använder färgsystemet sRGB som färgsystem för bildskärmen. Du behöver inte heller tala om för Showfoto att använda ett färghanterat
arbetsflöde, eftersom Showfoto normalt använder sRGB för kamera, skrivare och arbetsrymd,
precis som föreslogs av HP och MS redan 1996.
Men om du vill ta de första stegen mot ett färghanterat arbetsflöde, titta på motsvarande inställningssida, aktivera färghantering och välj sRGB som bildskärmsprofil, kameraprofil, arbetsrymdsprofil och skrivarprofil. Om du dessutom har använt Argyll eller
LProf för att skapa en bildskärmsprofil efter kalibrering av bildskärmen, exempelvis kallad ´´min_bildskärmsprofil.icc´´, tala då om för Showfoto att använda bildskärmsprofilen
´´min_bildskärmsprofil.icc´´ istället för sRGB.
3.2.6.7
Var finns alla ICC-profiler lagrade på min dator?
Ja, detta är Linux® , och då beror det på var du lagrade dem. Jag lagrar alla mina ICC-profiler
i katalogen /usr/share/color/icc, som är stället som för närvarande kommer närmast en standardplats för ICC-profiler i Linux. Om du använder den här katalogen för dina ICC-profiler,
måste du troligen ändra katalogens rättigheter för att tillåta användare läs- och skrivåtkomst.
Därefter talar du bara om för Showfoto var dina profiler finns.
3.2.6.8
Spelar ljussättningen och vägg-, tak-, gardin-, eller möbelfärger i närheten av bildskärmen någon roll?
Ja! Bra ljussättning är en förutsättning för riktig bildredigering och för att jämföra papperskopior med bilden på skärmen. Om ljussättningen nära arbetsstationen är för stark, ser färger på
bildskärmen för mörka ut, och tvärtom. Om ljuset från armaturerna i arbetsrummet har ett lågt
färgåtergivningsindex (vilket betyder att du inte har glödlampor med fullständigt spektrum), eller om ljuset i arbetsrummet kommer från ett fönster, och därmed varierar med väder och tid
på dygnet (eller ännu värre, filtreras av ett färgat draperi), eller om väggar och tak skapar färgskiftningar på bildskärmen, ´´korrigerar´´ redigeringsprocessen färgskiftningar som egentligen
inte finns. Det bästa rådet, så länge det inte påverkar familjelivet negativt: använd neutralt gråa
väggar och tak, täck fönstren, bär neutrala kläder, samt ställ in lämpliga ljusnivåer med riktiga
glödlampor och armaturer. För mer information om vad som är lämpliga ljusnivåer, och riktiga
glödlampor och armaturer för att redigera bilder och titta på papperskopior, se följande artiklar:
• http://www.creativepro.com/article/the-darkroom-makes-a-comeback
• http://www.creativepro.com/article/the-darkroom-makes-a-comeback-part-2• http://www.lrc.rpi.edu/programs/nlpip/lightingAnswers/fullSpectrum/abstract.asp
3.2.7
Kameraprofilen och problem med framkallning av obehandlade filer
3.2.7.1
Vad är nästa steg i färghanteringen?
För det första och för protokollet, många utmärkta professionella och amatörfotografer sparar
alla sina bilder som JPEG skapade av kameran, och arbetar enbart i färgsystemet sRGB. Men om
du vill arbeta i en större färgrymd, eller om du vill arbeta med obehandlade filer (även om du
skapar sRGB-filer från obehandlade filer), läs då vidare.
85
Handbok Showfoto
Att döma av frågor ställda på Showfotos användarforum, om du läser den här handledningen tar
du troligen obehandlade bilder med en digital spegelreflexkamera, och hoppas på att någonstans
i färghanteringens mörka vatten finns svaret på hur man får en snygg bild från en obehandlad
bildfil. Och du har rätt! Vad du behöver härnäst är rätt kameraprofil för att framkalla den obehandlade bilden. Men låt oss först besvara frågan som du kanske verkligen ställde.
3.2.7.2
Varför ser inte förhandsgranskningarna av bilden som skapas av konverteringsprogram av obehandlade bilder, som dcraw eller ufraw, likadan ut som den inbäddade
förhandsgranskningen som visas av Digikam?
Bra fråga. Alla bilder från digitalkameror börjar som obehandlade filer, vare sig kameran ger
användaren möjlighet att spara bilden som en obehandlad fil eller inte. När man ber kameran att
spara JPEG-filer istället för obehandlade filer, använder kameran sin inbyggda processor för att
konvertera den obehandlade filen till en JPEG-fil. Den inbäddade förhandsgranskningen är hur
den slutliga bilden skulle ha sett ut som om du hade ställt in kameran att spara JPEG-filer istället
för obehandlade filer.
I fortsättningen kommer jag att beskriva min erfarenhet som Canon-användare, men min gissning är att de flesta eller alla digitala spegelreflexkameror av enkel- och mellanklass beter sig på
liknande sätt. Canon erbjuder användaren flera bildtyper - neutral, standard, porträtt, landskap,
och så vidare - som bestämmer vilken sorts behandling som görs av den obehandlade bildfilen för
att skapa den slutliga bilden, vare sig behandlingen görs ´´i kameran´´ eller senare, med Canons
tillverkarspecifika programvara, DPP. Canons DPP programvara för behandling av obehandlade
filer ger användaren ytterligare styrmöjligheter, men hanterar ändå den obehandlade bildfilen
enligt den valda bildtypen. De flesta av Canons bildtyper lägger till en markerad S-kurva och
extra färgmättnad för att ge bilden mer ´´briljans´´. Även om du väljer ´´neutral´´ bildtyp (den
bildtyp från Canon som ger minst förändrat tonomfång), och väljer ´´mindre kontrast´´, ´´mindre
färgmättnad´´, ´´ingen brusreducering´´ och ´´ingen skärpeökning´´ i DPP:s framkallningsdialogruta, märker du att en S-kurva och brusreducering i skuggor har använts i bilden, om du vet
vad du ska leta efter.
Libraw (som Showfoto använder för att konvertera obehandlade filer till bildfiler) lägger inte
till någon S-kurva i bildens tonomfång. Libraw ger dig dagrarna och skuggorna som verkligen
lagrades från kamerans sensor. Enligt Tindeman, utmärkt läsning och en källa av goda råd, med
länkar till lika bra källor till ytterligare information), är dcraw ett av bara en handfull program
för framkallning av obehandlade bilder som verkligen ger ´´motivrelaterat´´ tonomfång. Ufraw
skapar också normalt en motivrelaterad bild (även om ufraw ger användaren möjlighet att ändra den motivrelaterade bilden genom att ändra färgtonsfördelningen och färgmättnaden). Och
utseendet på den motivrelaterade bilden från dcraw eller ufraw ÄR kontrastlös, eftersom kamerasensorn lagrar ljuset linjärt, medan våra ögon tillsammans med hjärnan hela tiden tar hänsyn
till mörka och ljusa områden i ett motiv, vilket innebär att hjärnan i viss mån ´´behandlar motivet
med en S-kurva´´, för att vi bättre ska kunna fokusera på områden av särskilt intresse när vi tittar
oss omkring.
3.2.7.3
Den inbäddade JPEG-förhandsgranskningen ser så mycket bättre ut än utdata från
dcraw. Vad är värdet med motivrelaterat tonomfång?
När du tar en bild har du förmodligen en idé om hur du vill att den färdiga bilden ska se ut. Det
är mycket enklare att uppnå den färdiga bilden om du inte måste ´´ta bort´´ saker som redan har
gjorts med bilden. När Canon (eller Nikon, eller Bibble, etc.) har använt sina egna S-kurvor och
brusreducering av skuggor, skärpeförbättring, etc. i bilden, har skuggorna, dagrarna, kantdetaljer, etc. redan blivit hoptryckta, beskurna, avhuggna, samt ändrade och skadade på andra sätt.
Information har kastats bort, och går inte att få tillbaka. Särskilt i skuggorna, även med 16-bitars
bilder (i själva verket 12 eller 14 bitar, beroende på kamera, men kodat som 16 bitar för datorns
skull), finns det helt enkelt inte så mycket information ens från början.
För mig verkar det som det innersta i bildbehandling är genomtänkt förändring av bildens tonomfång, färg, selektiv skärpa, med mera, så att betraktaren fokuserar på vad du som fotograf
86
Handbok Showfoto
ansåg vara särskilt intressant när du tog bilden. Varför lämna över bildbehandlingens konst till
någon tillverkarspecifik programvara för behandling av obehandlade bilder? Med andra ord är
´´kontrastlöst´´ bra, om du hellre vill ge bilderna din egen konstnärliga tolkning. Alternativet är
att låta de färdigproducerade, tillverkarspecifika algoritmerna skapade av Canon, Nikon, Bibble, etc. tolka bilderna åt dig. (Å andra sidan, kan man inte neka till att för många bilder är de
färdigproducerade algoritmerna faktiskt ganska bra.)
3.2.7.4
Jag kan förstå värdet av att börja bildredigeringen med en motivrelaterad återgivning
istället för den briljanta återgivningen som jag ser i den inbäddade JPEG-bilden. Men
som sagt, bilderna skapade av Digikam och Libraw ser verkligen riktigt dåliga ut.
Varför?
Ja, det beror på Om bilden ser mycket mörk ut, har du bett dcraw att skapa en 16-bitars fil och
har stött på ett problem där Libraw inte utför en gamma-transform innan bildfilen lagras. Du
kan använda ImageMagick för att utföra lämplig gamma-transform av bildfilen som skapats av
dcraw. Annars kan du leta rätt på eller skapa en kameraprofil med gamma 1, eller använda ufraw,
som utför gamma-transformen åt dig.
Om bilden har rosa dagrar, finns det en lösning. För en förklaring av problemet, samt lösningen
via kommandoraden, se följande artikel från forumet ´´Luminous Landscape´´.
Om bilden inte är mörk, utan bara ser konstig ut, har du troligen gjort mindre förståndiga val i
Libraws användargränssnitt. Libraws gränssnitt låter dig bekvämt ´´vrida in´´ alternativ som du
annars måste ange på kommandoraden. Dock har bekvämlighet alltid sitt pris. För det första,
kanske inte gränssnittet ger tillgång till alla alternativ tillgängliga på kommandoraden. För det
andra, för att få ut så mycket som möjligt från Libraws gränssnitt, måste du veta vad knapparna,
skjutreglagen, etc. i gränssnittet faktiskt gör. Det betyder att du måste veta vad som händer på
kommandoraden om du vill få bästa resultat vid användning av gränssnittet. (Den här handledningen gör inget försök att dokumentera hur Libraws användargränssnitt ska användas. Digikam utvecklas i snabb takt och allt jag skulle kunna skriva om Libraws gränssnitt blir säkerligen
föråldrat inom kort.)
Om den inbäddade JPEG-filen exempelvis har mycket fina mörka rika skuggor, men JPEG- eller
TIFF-filen skapad av Libraw har fläckvis röda linjemönster i skuggiga områden, har du troligen
kryssat i alternativet ´´Avancerat, Svartpunkt´´, med skjutreglaget inställt på 0. Avmarkera rutan Svartpunkt och försök igen. Den här rutan i Libraw-gränssnittet motsvarar väljaren ´´-k´´ när
dcraw används på kommandoraden. Väljaren ´´-k´´ låter dig överskrida dcraws bästa uppskattning av var i bildens skuggtoner som den digitala signalen börjar skilja sig från bakgrundsbruset.
Om du inte använder väljaren ´´-k´´ på kommandoraden beräknar dcraw ett lämpligt värde åt dig,
baserat på dess uppskattning av bakgrundsbruset. Med min Canon 400di, är bakgrundsbrusets
värde som beräknas av dcraw oftast omkring 256 (kommandoradsväljaren ´´-v´´ ber dcraw att
tala om för dig vad programmet gör vid behandling av den obehandlade filen). Om jag istället
använder väljaren ´´-K /sökväg_till_svart_bild.pgm´´ för att be dcraw att subtrahera bort en svart
bild, rapporterar dcraw svartpunkten som ´´0´´, eftersom det inte finns något behov av att ställa
in den högre för att undvika de mörkaste skuggorna i bilden, där brus typiskt dränker signalen.
(En ´´svart bild´´ är ett fotografi taget med linsskyddet på, med samma exponeringsinställningar som, och idealiskt direkt efter, bilden som behandlas. Väljaren ´´-K´´ låter dcraw subtrahera
bakgrundsbruset från bilden.)
3.2.7.5
Var kan man hitta bra information om digitalt brus?
Se följande utmärkta artiklar:
• http://www.ronbigelow.com/articles/noise-1/noise-1.htm
• http://www.cambridgeincolour.com/tutorials/noise.htm
• http://www.clarkvision.com/imagedetail/digital.signal.to.noise/
87
Handbok Showfoto
3.2.7.6
Varför är färgerna från Canon och Nikon bättre än färgerna skapade av Libraw?
Färgåtergivning är ett område där Canons (och antagligen Nikons) tillverkarspecifika programvara för framkallning av obehandlade bilder gör ett mycket, mycket bra arbete. Varför? Eftersom
den tillverkarspecifika programvaran för behandling av obehandlade bilder är kopplad till kameraprofiler som är specifika för obehandlade bilder som kommer från din kameramodell, när
bilden behandlas med användning av den tillverkarspecifika programvaran från din kameratillverkare för din kameramodell. Jag har gjort omfattande kontroller, med användning av en
´´pipett´´ för att jämföra utdata från olika framkallningsprogram för obehandlade bilder med
olika kameraprofiler från olika källor, en mycket tröttsam men lärorik process. Med ufraw och
dcraw (från kommandoraden, om än inte från Digikams dcraw användargränssnitt), kan man
använda Canons specifika färgprofil(er) för kamera, modell, bild, typ, och färgerna är ändå INTE exakt likadana som vad Canon producerar. På liknande sätt fungerar Bibbles profiler rätt
bra med Bibble, men de fungerar inte riktigt lika bra med Libraw som de gör med Bibbles egen
programvara, enligt min mening, Och så vidare ...
3.2.7.7
Varför är en kameraprofil specifik för en given kameratillverkare och modell?
Digitalkameror har en matris av miljontals inbyggda små ljussensorer, som antingen skapar en
CCD- eller en CMOS-krets. Dessa ljuskänsliga bildpunkter är färgblinda: de lagrar bara mängden, inte färgen, av ljuset som faller på dem. För att låta bildpunkter lagra färginformation, täcks
varje bildpunkt med en genomskinlig röd, grön eller blå lins, oftast alternerande i vad som kallas
en Bayermatris (utom för Foveon-sensorer, som fungerar på ett annat sätt). En obehandlad bild
är ingenting mer än en matris av värden som anger ´´hur mycket´´ ljus som passerade genom den
täckande röda, blåa eller gröna linsen för att nå sensorn.
Uppenbarligen är bildpunktens svar på ljus resultatet av en mängd kameraspecifika faktorer, inklusive själva sensormatrisens natur, de exakta färgläggnings- och spridningsegenskaperna hos
de täckande linserna, och den särskilda analog till digital-konverteringen och behandlingen efter konverteringen som sker inne i kameran, för att skapa den obehandlade bild som lagras på
minneskortet.
3.2.7.8
Vad betyder ´´analog till digital-konvertering´´?
´´Analog´´ betyder kontinuerligt varierande, liksom mängden vatten du kan hälla i ett glas. Att
´´digitalisera´´ en analog signal betyder att de kontinuerligt varierande nivåerna från den analoga signalkällan ´´avrundas´´ till diskreta kvantiteter, för bekväm användning med datorernas
binära tal. Den analog till digital-konvertering som äger rum i kameran är nödvändig, eftersom
de ljuskänsliga bildpunkterna är analoga till sin natur. De samlar in en laddning proportionell
mot mängden ljus som når dem. Den samlade laddningen i varje bildpunkt omvandlas sedan till
en diskret, digital kvantitet av kamerans analog till digital-konvertering. Det förklarar för övrigt
varför en 14-bitars konvertering är bättre än en 12-bitars: Större noggrannhet i konverteringens
utdata betyder att mindre information går förlorad i konverteringsprocessen.
3.2.7.9
Varför används en kameraprofil specifik för det program för behandling av obehandlade filer som används för att framkalla den obehandlade filen?
Hela vitsen med interpolering med algoritmer för mosaikborttagning som dcraws förvalda AHD,
är att gissa vilken färg och ljusstyrka som verkligen nådde vilken given bildpunkt som helst,
genom att interpolera information insamlad från den bildpunkten samt dess intilliggande bildpunkter (se Wikipedia-artikeln). Alla program för behandling av obehandlade bilder gör ytterligare antaganden såsom ´´vad är signal och vad är bakgrundsbrus?´´, ´´vid vilket tillfälle har sensorpunkten nått fullständig mättnad?´´, och så vidare. Resultatet från alla dessa algoritmer och
antaganden som programvaran för behandling av obehandlade bilder gör, är en trippel av RGBvärden för varje bildpunkt i bilden. Med samma obehandlade fil, skapar olika programvaror för
behandling av obehandlade bilder olika RGB-värden.
88
Handbok Showfoto
3.2.7.10
Var hittar jag en generell profil för min kamera?
Avsnittet om färghantering på ufraws webbsida har information om var man hittar färdiggjorda
kameraprofiler. Om du letar runt i arkiven för Showfotos användarforum, finner du ytterligare
råd. Om du fortsätter jaga och experimentera, hittar du troligen en generell profil som fungerar
´´bra nog´´. Som framförts ovan är det dock ett beklagligt faktum vid digitalfotografering att
kameraprofilerna som tillhandahålls av Canon, Nikon, och liknande, inte fungerar så bra med
andra program för konvertering av obehandlade filer som med tillverkarnas egna program. Det
är orsaken till att exempelvis Bibble och Phase One måste skapa egna profiler för alla kameror
de stöder. Till slut kanske du bestämmer att du vill ha en kameraprofil som är specifik för din
kamera, dina ljusförhållanden och ditt arbetsflöde för hantering av obehandlade bilder.
3.2.7.11
Hur skaffar jag en kameraprofil specifik för min kamera, ljusförhållanden och arbetsflöde med obehandlade bilder?
Många kommersiella inrättningar tillhandahåller profileringstjänster, naturligtvis mot en avgift.
Annars kan du använda LProf för att profilera kameran själv. Om du ska profilera din egen kamera behöver du en ´´IT8-bild´´, det vill säga en bild som innehåller fyrkanter av kända färger.
Tillsammans med IT8-bilden, får du den tillämpliga uppsättningen kända värden för varje färgad
fyrkant på bilden.
Om du avser att använda LProf för att profilera din kamera, kontrollera dokumentationen efter en lista med rekommenderade målbilder. För att profilera kameran, fotograferar man IT8målbilden med specificerade ljusförhållanden (till exempel dagsljus, vilket oftast antas betyda
mitt på dagen en solig sommardag, utan någonting intill som skulle kunna kasta skuggor eller
reflektera färgskiftningar) och sparar den obehandlade bilden. Därefter behandlas den obehandlade bilden med den specifika programvaran för behandling av obehandlade bilder och kör den
resulterande bildfilen genom profileringsprogramvaran. Profileringsprogramvaran jämför RGBvärden i bilden, som skapas av kameran + ljusförhållandena + rutinen för behandling av obehandlade bilder, med RGB-värden i den ursprungliga målbilden och genererar sedan kamerans
(ICC) profil.
Att profilera en kamera är exakt jämförbart med att profilera en bildskärm. När en bildskärm
profileras ber profileringsprogramvaran grafikkortet att skicka färgade fyrkanter med vissa RGBvärden till skärmen. Spektrofotometern mäter den verkliga färgen som skapas på skärmen. När
en kamera profileras, är de kända färgerna RGB-färgerna i originalrutorna på IT8-målbilden,
som profileringsprogramvaran jämför med färgerna skapade från den digitala bilden av målet,
som fotograferades med utvalda ljusförhållanden, sparades som obehandlad bild, och därefter
behandlades med specifik programvara för behandling av obehandlade bilder med specifika inställningar.
Här är en länk till en handledning hur LProf v1.11 och ufraw används (och därmed
alla andra behandlingsprogram av obehandlade bilder) för att skapa en kameraprofil:
http://lprof.sourceforge.net/help/ufraw.html. Debian Lenny har LProf 1.11.4 i APT-arkivet. Senare versioner kan byggas från CVS. Och här är länken till en billig, väl ansedd IT8-bild.
3.2.7.12
Hur använder jag en kameraprofil med en 16-bitars bildfil skapad av min programvara (med öppen källkod) för behandling av obehandlade bilder?
Om du använder Libraw-gränssnittet, anges här hur man talar om för Showfoto vilken kameraprofil som ska användas. Om du använder dcraw från kommandoraden, har du möjlighet att
välja om du vill mata ut 16-bitars bildfilen med eller utan ingående kameraprofil. Om du ber
dcraw att mata ut filen utan ingående kameraprofil, kan du använda LCMS verktyg tifficc (också
på kommandoraden) för att lägga till kameraprofilen. Fördelen med att använda tifficc är att du
kan tala om för LCMS att använda konvertering med hög kvalitet (dcraw verkar använda LCMS
förvalda medelkvalitet). Nackdelen är förstås att tillägg av kameraprofilen från kommandoraden innebär ett extra steg i arbetsflödet för obehandlade bilder. Om du använder ufraw, rådfråga
ufraws användarhandbok.
89
Handbok Showfoto
3.2.8
Profilerna pekar på riktiga färger i den verkliga världen
3.2.8.1
Kamera, bildläsare, arbetsrymd, bildskärm, skrivare: vad gör egentligen alla dessa
färgprofiler?
En färgprofil beskriver tonomfånget för enheten eller färgrymden som den tillhör genom att
ange vilken verklig färg i verkligheten som motsvarar varje trippel av RGB-värden i enhetens
färgrymd (kamera, bildskärm, skrivare) eller arbetsrymden.
Kameraprofilen säger egentligen ´´för varje RGB-trippel av värden som hör ihop med varje bildpunkt i bildfilen som skapas från den obehandlade filen av programvaran för behandling av
obehandlade bilder,´´ motsvarar denna bildfilens RGB-trippel ´´den verkliga färgen som den ser
ut för en betraktare i verkligheten´´ (eller i själva verket som den visas på IT8-målbilden om du
skapat en egen kameraprofil, men det är liktydigt: syftet med att profilera kameran är att få bilden
av motivet att se ut som motivet).
Man kan inte se en bild genom att titta på dess RGB-värden. Istället ser man en bild genom att
visa den på en bildskärm eller genom att skriva ut den. När du profilerar bildskärmen, skapar
du en bildskärmsprofil som anger att ´´denna RGB-trippel av värden som grafikkortet skickar till
skärmen´´ ska skapa ´´den verkliga färgen som den ser ut för en betraktare i verkligheten´´.
Det som bildskärmsprofilen och kameraprofilen har gemensamt är delen (inom citationstecken
ovan) om ´´den verkliga färgen som den ser ut för en betraktare i verkligheten´´. Olika RGBtripplar i bildskärmens och kamerans färgrymder pekar på samma verkliga, synliga färg i verkligheten. Verkliga färger i verkligheten tillhandahåller referenspunkter för att översätta mellan
alla färgprofiler som bilden någonsin kommer att råka ut för på vägen från kameran, till skärmen, till ett redigeringsprogram, till utskriften eller till webben.
3.2.8.2
Hur kan en färgprofil peka ut en verklig färg i den verkliga världen?
Verkliga människor ser inte ens samma färger när de ser på världen, eller hur?
För länge sedan (1931, även om förbättringar fortfarande görs), bestämde det internationella färgkonsortiet att kartlägga och göra en matematisk beskrivning alla färger som kan ses av vanliga
människor i verkligheten. De visade då en mängd människor en mängd olika färger och bad dem
säga när ´´den här´´ färgen motsvarade ´´den där´´ färgen, där två visuellt motsvarande färger faktiskt skapades av olika våglängdskombinationer. Vad var värdet med en så underlig procedur?
Mänsklig perception av färger beror på det faktum att vi har tre typer av tappar med störst ljuskänslighet vid våglängderna 430, 540 och 570 nm, men med väsentlig överlappning av känslighet
mellan de olika typerna av tappar. En konsekvens av hur vi ser färger är att många olika kombinationer av olika ljusvåglängder ser ut som ´´samma färg´´.
Efter omfattande prov, skapade ICC färgsystemet CIE-XYZ, som matematiskt beskriver och modellerar alla färger synliga för en ideal mänsklig betraktare (´´ideal´´ i bemärkelsen att det modellerar prövad respons från många olika individer). Färgsystemet är INTE en färgprofil i ordets
normala betydelse. Istället tillhandahåller det en absolut ´´profilsambandsrymd´´ (PCS) för att
översätta RGB-färgvärden från ett färgsystem till ett annat. (Se här och här.)
CIE-XYZ är inte det enda PCS. En annan PCS som ofta används är CIE-Lab, som har härletts
matematiskt från CIE-XYZ. CIE-Lab är avsett att vara ´´perceptuellt likformigt´´, vilket betyder
´´en ändring av samma storlek av ett färgvärde ska skapa en ändring med ungefär samma visuella
betydelse´´ (citat från Wikipedia-artikeln). I Wikipedia står det ´´De tre koordinaterna i CIELAB
representerar färgens ljushet (L* = 0 anger svart och L* = 100 anger diffust vitt; speglande vitt kan
bli större), dess position mellan rött/magenta och grönt (a*, negativa värden anger grönt medan
positiva värden anger magenta) och dess position mellan gult och blått (b*, negativa värden anger
blått och positiva värden anger gult)´´ (citat från Wikipedia-artikeln).
För att vara användbara måste färgprofiler kopplas till programvara som utför översättningen
från en färgrymd till en annan via PCS. I Linux® värld med öppen källkod (och också i många
kommersiella program med privat källkod), utförs oftast översättning från ett färgsystem till
90
Handbok Showfoto
ett annat med LCMS, den ´´lilla färghanteringsprogramvaran´´. Vilken betydelse det än har, så
visar mina egna prov att LCMS gör noggrannare översättningar mellan färgsystem än Adobes
tillverkarspecifika färgkonverteringsprogram.
3.2.9
Skrivarprofiler, återgivningsalternativ och bildskärmskorrektur
3.2.9.1
Var skaffar man en skrivarprofil?
Pust! Vi har kommit långt: vi är nästan klara att skriva ut bilden. Var skaffar man en skrivarprofil? Ja, du vet redan svaret. Du kan använda den generella profilen som levereras med skrivaren.
Du kan köpa en professionellt skapad profil. Om du ber dem, skickar vissa kommersiella utskriftsbyråer sina skrivarprofiler (som inte fungerar med din skrivare). Du kan skapa dina egna
skrivarprofiler med Argyll, och då kan profilen skräddarsys för ditt papper, bläck och till och
med bildkarakteristik (om du skriver ut en serie bilder med färgpaletten begränsad till dämpade
bruna färger, behöver du inte en skrivarprofil som försöker ge utrymme för mättade turkosa och
blåa färger). Jag kan inte erbjuda fler råd eller länkar till mer information om ämnet, eftersom
jag just har börjat lära mig om utskrift av bilder (tidigare har jag bara tittat på och delat mina
bilder via bildskärmar). Men se följande sida för en utmärkt presentation av fördelarna med att
skapa din egen skrivarprofil, samt en rungande positiv rekommendation av Argyll för att skapa
skrivarprofilen.
3.2.9.2
Vad gäller för återgivningsalternativ?
Termen ´´återgivningsalternativ´´ anger sättet som färgers tonomfång hanteras när avsedd målrymd (till exempel bildskärmen eller skrivaren) inte kan hantera det fullständiga tonomfånget
hos källans färgrymd (till exempel arbetsrymden).
Det finns fyra ofta använda återgivningsalternativ: perceptuellt, relativt färgläge, absolut färgläge
och färgmättat. Jag har letat på Internet efter den bästa beskrivningen av återgivningsalternativ
och de kompromisser som ingår vid val av ett återgivningsalternativ istället för ett annat. Jag
tror att jag hittade en sådan artikel. Se följande sida. Ett kort citat ur artikeln från Cambridge in
Colour om konvertering av färgrymder:
Perceptuell återgivning och relativt färgläge är troligtvis de mest användbara konverteringstyperna för digitalfotografi. Var och en ger olika prioritet till återgivning av
färger inom området där tonomfången inte passar ihop.
Relativt färgläge bevarar ett nästan exakt förhållande mellan färger inom tonomfånget, även om det beskär färger utanför tonomfånget.
I motsats till detta, försöker perceptuell återgivning att också bevara något förhållande mellan färger utanför tonomfånget, även om det resulterar i mindre noggrannhet
för färger inom tonomfånget ...
Absolut färgläge liknar relativt på det sätt att det bevarar färger inom tonomfånget
och beskär de utanför tonomfånget, men de skiljer sig i hur var och en hanterar vitpunkten .. Relativt färgläge förvränger färgerna inom tonomfånget så att vitpunkten
i en färgrymd motsvarar den andra, medan absolut färgläge bevarar färgerna exakt
(utan att ta hänsyn till att vitpunkten ändras) ...
Färgmättad återgivning försöker bevara mättade färger.
Jag kunde citera hela artikeln (så bra är den), men jag är säker på att det skulle innebära brott
mot citaträtten. Så ta en titt på artikeln själv. Illustrationerna i artikeln hjälper verkligen till med
att klargöra vad de olika återgivningsalternativen faktiskt gör, och kompromisserna som ingår
vid val av ett återgivningsalternativ istället för ett annat.
Se följande sida för en annan utmärkt informationskälla om återgivningsalternativ med tillhörande illustrationer.
91
Handbok Showfoto
3.2.9.3
Vilket återgivningsalternativ bör man använda för att visa bilder på en bildskärm?
Det vanligaste valet är relativt färgläge. Jag föreslår att du inte använder absolut färgläge (t.ex.
med ufraw) om du inte vill ha riktigt konstiga resultat.
3.2.9.4
Vad är bildskärmskorrektur?
Bildskärmskorrektur visar förväntad skillnad mellan vad du ser på skärmen och vad du ser när
du gör en utskrift. För att visa en bildskärmskorrektur, behöver du en profil för skrivaren (i själva verket för kombinationen av skrivare och papper, eftersom det papper som används påverkar bläckets färger och vitpunkten). Om du inte tycker om bildskärmskorrekturen kan du göra
ändringar (i arbetsrymden, inte efter konvertering av bilden till skrivarens färgrymd) för att få
bildskärmskorrekturen att bättre motsvara hur du vill att den slutliga utskriften ska se ut.
3.2.9.5
Vilket återgivningsalternativ bör man använda vid bildskärmskorrektur?
Jag har alltid hört att man bör använda ´´perceptuell återgivning´´ vid transformering av en bild
från en större arbetsrymd till en mindre utskriftsrymd, men i synnerhet efter att ha läst den tidigare nämnda artikeln från ´´Cambridge in colour´´ verkar det som om perceptuell återgivning
kan ibland och ibland inte ge bäst resultat, beroende på respektive tonomfång i bilden och kombinationen av skrivare och papper i fråga. Jag har experimenterat en hel del på senaste tiden med
utmatningsåtergivning för skrivare. Jag märker att återgivningsalternativen absolut och relativt
färgläge ger klarare, ljusare färger, dock till priset av att behöva noggrant redigera om bilden för
att undvika beskärning av dagrar och skuggor. Genomläsning av olika fotografiforum och artiklar tillgängliga på Internet indikerar att ´´perceptuell återgivning´´ bara är ett alternativ, och inte
på något sätt alltid ´´det bästa´´ alternativet.
3.2.9.6
Vad gäller för svartpunktskompensation?
Den tydligaste definitionen jag kunde hitta av svartpunktskompensation är följande: ´´SPK är ett
sätt att göra justeringar mellan de maximala svartnivåerna hos digitala filer och möjligheterna
att återge svart hos olika digitala enheter [som skrivare]´´ (citat från följande sida).
Artikeln som definitionen kommer från erbjuder en mycket tydlig förklaring (även om den är
centrerad på Adobe) av hur svartpunktskompensation fungerar och de praktiska konsekvenserna av att använda den eller inte. I slutändan är rådet att det beror på. Prova bildskärmskorrektur
med svartpunktskompensation aktiverad. Om du tycker om resultatet, använd den. Annars, använd den inte.
3.2.9.7
Kan alla återgivningsalternativ användas vid konvertering från ett färgsystem till ett
annat?
Med ett enda ord, nej. Vilka återgivningsalternativ som är tillgängliga vid konvertering från en
profil till en annan beror på målprofilen. Alla profiler stöder inte alla återgivningsalternativ. Vad
som händer när du väljer ett återgivningsalternativ som inte stöds, är att LCMS använder profilens förvalda återgivningsalternativ utan att säga någonting.
För en informativ och humoristisk beskrivning av myter som omger användningen av olika återgivningsalternativ, se här och här.
3.2.9.8
Varför rekommenderas perceptuell återgivning så ofta som ´´fotografiskt´´ återgivningsalternativ?
Den är ett säkert val, eftersom den förhindrar beskärning av skuggor och dagrar, även om det
kan ske till bekostnad av att alla färger förlorar färgmättnad. Om du inte vill bekymra dig om
92
Handbok Showfoto
att göra någon bildskärmskorrektur, välj perceptuell återgivning (om du inte vill göra någon
bildskärmskorrektur, bör du nog också hålla dig till sRGB).
3.3
Inställning av Showfoto
3.3.1
Inledning
Showfoto försöker ge dig så mycket kontroll över sättet det fungerar som möjligt. Det finns
många alternativ som ändrar programmets beteende. För att komma åt inställningarna, välj Inställningar → Anpassa Showfoto i menyraden. Inställningsdialogrutan är uppdelad enligt kategorier som visas på separata sidor. Du kan byta mellan sidorna genom att klicka på ikonerna till
vänster i dialogrutan.
3.3.2
Inställning av verktygstips
Den här inställningssidan täcker alla alternativ för information som dyker upp när musen hålls
över en filikon i bildområdet. Beroende på vilka alternativ som är markerade kommer de att visas
eller inte.
Se nedan för ett exempel på informationen som visas i ett verktygstips för en ikon, med relevanta
inställningar gjorda på inställningssidan.
3.3.3
Inställningar av metadata
3.3.3.1
Inledning
Bildfiler kan ha vissa metadata inbäddad i bildfilformatet. Denna metadata kan lagras med ett
antal olika standardformat såsom JPEG, TIFF, PNG, JPEG-2000, PGF och obehandlade filer. Metadata kan läsas och skrivas med formaten EXIF, IPTC och XMP om de finns i filen.
3.3.3.2
3.3.3.2.1
Inställningar av beteende
Rotationsåtgärder
Visa bilder och miniatyrbilder roterade enligt orienteringstagg: Här används eventuell information om orientering som din kamera har inkluderat i EXIF-informationen för att automatiskt
rotera dina fotografier så att de har rätt sida uppåt när de visas. Det roterar inte själva bildfilen, utan bara bilden som visas på skärmen. Om du vill rotera bilden i filen permanent, kan du
högerklicka på miniatyrbilden och välja Rotera eller vänd automatiskt med EXIF-information.
Bilden roteras då på disk, och taggen återställs till ´´normal´´. Om din kamera rutinmässigt ger
felaktig orienteringsinformation, bör du kanske stänga av funktionen.
Ställ in orienteringstagg till normal efter rotera och vänd: Alternativet för automatisk rotation
rättar automatiskt orienteringen för bilder som tas med digitalkameror som har orienteringssensorer Kameran lägger till en orienteringstagg i bildens EXIF-metadata. Showfoto kan läsa taggen
för att justera bilden på motsvarande sätt. Om du roterar en bild för hand, blir denna metadata
felaktig. Det här alternativet ställer in orienteringstaggen till ´´Normal´´ efter en justering, med
antagandet att du roterade till rätt orientering. Stäng av det om du inte vill att Showfoto ska göra
ändringar av orienteringstaggen när du roterar eller vänder.
93
Handbok Showfoto
3.3.3.3
Metadatafilter
För varje metadatavy tillgänglig i sidoradsfliken för metadata, kan du anpassa vilken flik som
kan vara synlig eller inte när du byter listvy för metadatataggar i filterläge. Taggar i EXIF, användaranmärkningar, IPTC och XMP, hanterade av det delade biblioteket Exiv2 i bakgrunden, listas
i dessa filterlistor och valda taggar sparas av Showfoto. För att hjälpa dig att välja rätt taggar
att filtrera, tillhandahålls en söktjänst längst ner i listorna. För varje tagg tillhandahålls en hjälpbeskrivning. Tre knappar gör det möjligt att Rensa aktuellt urval, Markera alla taggar i listan
eller bara visa listan Standard som grupperar de vanligaste taggarna använda vid granskning av
fotografier.
NOT
Kom ihåg att du kan byta från ett foto till ett annat med samma aktiva taggfilter i sidoradsfliken för
metadata, för att snabbt jämföra inbäddad information i filer.
EXIF-filtervy
Filtervy för användaranmärkningar
IPTC-filtervy
XMP-filtervy
3.3.4
Editorinställningar
3.3.4.1
Editorfönstrets inställningar
Normalt använder bildeditorn en svart bakgrund under fotografierna när de visas. Om du föredrar en annan bakgrundsfärg kan du välja en här. Du kan också stänga av verktygsraden när
bildeditorn används med fullskärmsläge.
Över- och underexponerade områden i en bild kan anges med mörka och ljusa markeringsfärger som kan definieras här. I editorn kan vyläget sättas på eller stängas av med F10 och F11.
Trösklarna för över- och underexponering kan ställas in av justeringsreglagen ´´Procent ...´´. Markera Ange exponeringen som ren färg om du bara vill att rent svart (RGB 0,0,0) ska indikeras som underexponering och bara rent vitt (RGB 8-bitar 255,255,255 respektive RGB 16-bitar
65535,65535,65535) ska indikeras som överexponering.
3.3.4.2
Inställningar av spara bild
När ändringar görs i JPEG-filer och de sparas tillbaka till hårddisken, måste JPEG-filen kodas
om. Varje gång en JPEG-fil kodas måste ett beslut tas om komprimeringsnivån som ska användas. Tyvärr lagras inte komprimeringsnivån som används i bildfilen. Det betyder att bildeditorn
inte kan använda samma komprimeringsnivå när en ändrad bild sparas som användes för originalbilden. Du kan ändra förvald komprimeringsnivå som bildeditorn använder när den sparar
ändrade bilder genom att flytta skjutreglaget för JPEG-kvalitet (1: låg kvalitet, 100: hög kvalitet
och ingen komprimering). När detta skrivs stöds metadata.
Delsampling av kroma är bruket att koda bilder genom att åstadkomma högre upplösning för luminansinformation än färginformation. Läs denna engelska Wikipedia-artikel för en fullständig
förklaring.
Med alternativet PNG-komprimering kan du reducera PNG-bildfilens storlek. Åtgärden har ingen effekt på bildens kvalitet, eftersom PNG använder en förlustfri algoritm. Den enda effekten är
att det tar längre tid att komprimera och avkoda filer. Om du har en snabb dator kan du ändra
värdet för att använda en hög komprimeringsfaktor (1: låg komprimering, 9: hög komprimering).
När detta skrivs stöds metadata.
94
Handbok Showfoto
Med alternativet Använd TIFF-komprimering kan du välja att använda komprimeringsalgoritmen Deflate för TIFF-bildfiler. Det reducerar TIFF-bildfilens storlek. Det har ingen effekt på
bildens kvalitet, eftersom Deflate är en förlustfri algoritm. När detta skrivs stöds metadata.
Med alternativet Förlustfria JPEG 2000-filer tillåts förlustfri lagring. Även annars, om det inte
markeras, är kvaliteten för jämförbar filstorlek mycket bättre än normal JPEG. När detta skrivs
stöds metadata.
Med alternativet Förlustfria PGF-filer tillåts förlustfri lagring. Även annars, om det inte markeras, är kvaliteten för jämförbar filstorlek mycket bättre än normal JPEG-2000. När detta skrivs
stöds metadata.
3.3.4.3
Inställningar av versionshantering av bilder
Icke-destruktiv redigering och versionshantering ger dig frihet att redigera bilder, och prova vad
du vill utan att behöva bekymra dig om att du senare ångrar vad du har gjort. Showfoto tar hand
om originalet och varje viktigt mellansteg om du vill.
Med kryssrutan längst upp kan du aktivera eller inaktivera icke-destruktiv redigering och versionshantering.
Med det första fältet kan du välja filformat som används för att spara mellanliggande steg och
slutresultatet. Kom ihåg att JPEG, som på skärmbilden ovan, är ett destruktivt format. Om du alltså behöver börja om från ett mellanliggande steg skulle det inte verkligen vara icke-destruktivt.
Om du har råd med det avseende hårddiskutrymme och inläsnings- och utskrivningshastighet
är det bättre att välja ett förlustfritt format som exempelvis PNG eller PCF. Klicka på informationsknappen på höger sida för mer detaljerad information.
Med nästa fält kan du bestämma om editorn sparar ändringar automatiskt när den avslutas eller
frågar först.
Med det tredje fältet bestämmer du vid vilka tillfällen du vill att editorn ska spara mellanliggande
steg. Klicka på informationsknappen på höger sida för mer detaljerad information.
Med det sista fältet kan du justera om du bara vill att den senaste versionen ska visas i bildvisningen (normalt, inga av rutorna markerade) eller om du också vill se ikoner för originalversionen och/eller mellanliggande steg.
3.3.4.4
Inställningar för avkodning av obehandlade bilder
I tidiga versioner av Showfoto var bildeditorn bara en fotografivisning, men den utvecklas snabbt
till ett mycket användbart bildbehandlingsverktyg. Den här dialogrutan låter dig styra hur bildeditorn beter sig när obehandlade bilder öppnas.
Snabbt och enkelt, som 8-bitars bild
Obehandlade filer avkodas till 8-bitars färgdjup med en BT.709 gammakurva och en 99:e percentil
vitpunkt. Läget är mycket snabbare än 16-bitars avkodning. Inställningen Ljusstyrka tas bara
hänsyn till i 8-bitarsläge (en begränsning i dcraw).
Med standardinställningarna, 16 bitar
Om aktiverade, avkodas alla obehandlade filer till 16-bitars färgdjup genom att använda en linjär
gammakurva, enligt inställningarna under fliken Standardinställningar för obehandlade filer.
För att förhindra mörk bildåtergivning i editorn, rekommenderas att färghantering används i
detta läge.
Visa alltid importverktyget för obehandlade bilder för att anpassa inställningar
När alternativet är markerat visas importverktyget för obehandlade filer i bildeditorns högra
sidorad, så att du kan ställa in individuella parametrar för varje bild som öppnas.
95
Handbok Showfoto
3.3.4.5
RAW Default Settings
Demosaicing
A demosaicing algorithm is a digital image process used to interpolate a complete image from the
partial raw data received from the color-filtered image sensor internal to many digital cameras in
form of a matrix of colored pixels. Also known as CFA interpolation or color reconstruction.
Interpolate RGB as four colors
The default is to assume that all green pixels are the same. If even-row green pixels of the CCD
sensor are more sensitive to ultraviolet light than odd-row this difference causes a mesh pattern
in the output; using this option solves this problem with minimal loss of detail. To resume, this
option blurs the image a little, but it eliminates false 2x2 mesh patterns with VNG quality method
or mazes with AHD quality method.
Do not stretch or rotate pixels
TODO
Quality:
TODO Showfoto and Dcraw offer us three alternatives: bi-linear, VNG interpolation, AHD interpolation. It seems that AHD interpolation (for Adaptive Homogeneity-Directed) is the best choice
for quality according to some test that I have performed and the paper of the person that implemented it. VNG interpolation (Variable Number of Gradients) was the first algorithm used by
Dcraw but suffers from color artifacts on the edge. Bilinear is interesting if you are looking for
speed with a acceptable result.
Pass:
TODO
Refine interpolation
This option is available only for DCB and VCD/AHD. TODO
White Balance
Method
Four options are available here: Default D65, Camera, Automatic and Manual. ‘Default D65’
reflects normal daylight conditions. ‘Camera’ uses the camera’s custom white-balance settings if
set. ??? ‘Automatic’ The default is to use a fixed color balance based on a white card photographed
in sunlight. ??? ‘Manual’ will adjust colors according to the T(K) (color temperature in degrees
Kelvin) and Green settings. TODO
Highlights
This is the story of the three highlight options, courtesy of Nicolas Vilars:
Default is here to consider highlights (read: part of your images that are burned due to the inability of your camera to capture the highlights) as plain / solid white (solid white option). You can
get some fancy results with the unclip option which will paint the highlights in various pinks. At
last you can try to consider recovering some parts of the missing information from the highlights
(reconstruct option).
This is possible because the blue pixels tends to saturate less quickly than the greens and the reds.
Showfoto/dcraw will try to reconstruct the missing green and red colors from the remaining none
saturated blue pixels. Of course here everything is a question of tradeoff between how much color
or white you want.
If you select Reconstruct as the option, you will be given the choice to set a level. A value of 3 is
a compromise and can/should be adapted on a per image basis.
96
Handbok Showfoto
NOT
A small warning here, for the few curious that have read the man pages of Dcraw, the author says that
5 is the compromise, 0 is solid white and 1 unclip. This is because in Showfoto 0 and 1 are the ´´solid
white´´ and ´´unclip´´ options in the drop down menu (if you select these, the level slider will be grayed
out). Therefore, the slider in Showfoto with the ´´reconstruct´´ option will let you choose between 0 to 7
(instead of 0 to 9 in Dcraw command line) where 3 is the compromise instead of 5 in ´´native´´ Dcraw
command line tool.
Exposure Correction (E.V)
TODO
Correct false colors in highlights
TODO
Auto Brightness
TODO
Corrections
Noise Reduction
TODO While demosaicing your image you can additionally ask for noise reduction (at a slight
speed penalty). This option applies a noise reduction algorithm while the image still is in CIE
Lab color space. Because the noise is only applied to the Luminosity layer (the ´´L´´ of the Lab), it
should not blur your image as traditional noise reduction algorithms do in RGB mode. So, if you
converted an image from RAW and it appears noisy, rather than applying a denoiser, go back and
re-convert with this option enabled. The defaults are: Threshold = 100. Higher values will increase
the smoothing, lower will decrease smoothing.
Enable chromatic aberration (CA) correction
If you know the CA of your lenses you can set the red and blue correction values here. This is
certainly the optimal method for CA correction as it is done during RAW conversion.
3.3.5
Färghanteringsinställningar
Showfoto har möjlighet att utföra färghantering av bilder. Obehandlade filer har ingen färghantering alls från början. Kameran tillhandahåller data som har lagrats med ett obehandlat format
och låter dig utföra all databehandling. Alla kameror har sina egenheter när det gäller hur färginformation lagras. Därför måste du använda en specifik profil för bilderna du behandlar. Se
avsnittet Hantering av ICC-färgprofiler för mer detaljinformation och en förklaring.
Egentligen ´´avbildar´´ en profil färginformation och ger information om hur färgerna ska återges.
Den ger också information till LCMS och Showfoto om hur färginformationen ska överföras från
en färgrymd till en annan för att kunna behålla färger så noggrant som möjligt, för alla återgivningsmedia.
Beteende: Fråga när en bild öppnas i bildeditorn, starta insticksprogrammet för färghantering
med obehandlade bilder.
Färgprofilkatalog: Ställ in värdet till katalogen där alla profiler lagras, t.ex.
´´/urs/share/color/icc´´ eller ´´/home/user/Pictures/.icc´´. Showfoto söker igenom katalogen vid start.
Inställningar av ICC-profil: Här finns möjlighet att tillhandahålla ´´standardval´´ för profiler. Allt
kan anpassas senare när en obehandlad fil öppnas.
• Använd färghanterad vy är ett alternativ till att använda Xcalib eller Argyll. Färghanteringen
gäller bara bilden, inte hela skärmen.
97
Handbok Showfoto
• En profil för arbetsytan måste tillhandahållas (såsom Adobe RGB eller sRGB). Om bilderna ska
skrivas ut, kan det vara lämpligt att använda Adobe RGB. Om bilderna bara ska publiceras på
Internet, är sRGB bättre (Adobe RGB visas något dämpad med programvara som inte klarar
färghantering, som webbläsare). Dock kan den förstås ändras senare, och därför kan Adobe
RGB vara ett bra val för lagring och bildbehandling, eftersom den alltid kan ändras till sRGB
innan en bild till exempel publiceras i en blogg. Observera: Använd inte icke-linjära profiler,
eftersom de ändrar färgbalansen.
• Inmatningsprofilen ska passa ihop med kameratillverkare och -modell du använder. Alla profiler är inte jämnlika, utan det finns vissa som inte innehåller någon färgtonsavbildning eller
gammakorrigering (Canon). För tillfället korrigerar inte dcraw gamma för konvertering av
16-bitars djup, vilket betyder att du måste göra färgtonsavbildningen själv.
• Det finns några andra alternativ, som profilen för bildskärmskorrektur som gör det möjligt att
efterlikna hur bilden ser ut på en viss enhet, under förutsättning att det finns en profil för den.
Den är till exempel användbar innan utskrift, eftersom en skrivare har ett mindre tonomfång
en kameran och vissa färger kan se mättade ut. Du kanske vill rätta det för hand istället för att
förlita dig på skrivarens ´´blinda´´ algoritm.
För de flesta kameror är det ganska uppenbart vilken färgprofil som föreslås för gällande typ,
men dock inte för Canon. Här är en tabell med kameror och motsvarande profiler, som naturligtvis inte äger någon auktoritet:
Kamera
Canon 1D mark II
Canon 1D mark II
Canon 1Ds
Canon 1Ds mark II
Canon 5D
Canon 10D
Canon 20D
Canon 30D
Canon 40D
Canon 300D
Canon 350D
Canon 400D
Profilserie
6051
6111
6021
6081
6091
6031
6061
6112
6101
6031
6111 eller 6071
6131
Canon-profilens ändelse avslöjar målets typ: F står för naturtrogen stil, L för landskapsstil, N för
neutral stil, P för porträttstil, och S för standardstil.
Här hittar du ett typiskt scenario för arbetsflöde med obehandlade bilder.
3.3.6
Inställning av bildspel
Inställningen av bildspel bör vara enkel att förstå. Det övre skjutreglaget justerar tiden mellan
bildövergångar, Oftast är 4-5 sekunder en bra tid. Övriga kryssrutor aktiverar eller inaktiverar
visning av metadata längst ner på bilderna under tiden bildspelet visas.
3.3.7
Diverse inställningar
3.3.7.1
Allmänna inställningar
Med inställningen Sorteringsordning för bilder, kan du välja om nyinlästa bilder sorteras enligt
datum, namn eller storlek på disken.
98
Handbok Showfoto
Med inställningen Omvänd ordning, sorteras nyinlästa bilder i fallande ordning.
Med inställningen Visa bildformat, kan du visa bildformatet över miniatyrbildsraden för bildens
miniatyrbild.
Med inställningen Visa geografisk lokaliseringsindikering, kan du visa en indikering om bilden
har geografisk lokaliseringsinformation över miniatyrbildsraden för bildens miniatyrbild.
3.3.7.2
Inställningar av programbeteende
Med inställningen Panorera aktuellt objekt till miniatyrbildsradens mitt kan du tvinga miniatyrbildsraden att centrera objektet som för närvarande är valt med muspekaren till mitten av det
synliga området.
Med inställningen Visa startskärm kan du stänga av visning av startskärmen när programmet
laddas. Det kan snabba upp starttiden något.
Med inställningen Sidoradens flikrubrik kan du ställa in hur sidoraderna vid kanterna visar
flikrubrikerna. Använd endast alternativet Bara för aktiv flik om du använder en låg skärmupplösning såsom en bärbar dator. Annars är alternativet För alla flikar bästa valet för att snabbt
upptäcka alla interna funktioner i Showfoto.
Med inställningen Grafisk komponentstil kan du välja standarddekoration och utseende för
programfönstret. Alternativet Fusion är det bästa valet på alla skrivbord.
Med inställningen Ikontema kan du välja standardtema för programmets ikoner. Tillgänglighet
av teman beror på skrivbordet som används för att köra Showfoto.
3.3.8
Temainställningen
Färgscheman tillhandahålls som teman för att göra Showfotos huvudgränssnitt personligt för
ditt eget nöjes skull. För att komma åt inställningarna välj Inställningar → Teman i menyraden,
och välj temat du föredrar att använda.
99
Handbok Showfoto
Kapitel 4
Verktyget Hämta bilder
Verktyget för att hämta bilder är avsett för att läsa in bilder med en flatbäddsbildläsare.
Verktyget kan användas för att läsa in bilder med en flatbäddsbildläsare. Verkyget använder
libksane, ett gränssnitt för biblioteket SANE som styr flatbäddsbildläsare.
Det kan spara bilder med alla större bildlagringsmetoder, exempelvis följande format:
• png (8 och 16 bitar/färg)
• jpeg, jpg, jpeg 2000
• tiff
NOT
Du kan kontrollera om din bildläsare stöds på SANE-projektets webbplats genom att skriva in information på följande söksida: http://www.sane-project.org/cgi-bin/driver.pl.
4.1
Val av bildläsare
Om den valda bildläsaren inte kan öppnas, eller om ingen förvald bildläsare tillhandahålls, visas
en dialogruta för val av bildläsare.
Användaren kan välja bildläsaren som ska användas och klicka på Ok för att öppna bildläsaren.
Att klicka på Avbryt gör att verktyget avslutas.
Någon bildläsare hittades inte
I händelse inga enheter hittades, kanske på grund av att bildläsaren inte är ansluten eller är
avstängd, korrigera det. Därefter kan Uppdatera enhetslista användas för att uppdatera listan
med bildläsare.
NOT
Alla enheter eller gränssnitt stöder inte funktionen. Avsluta i så fall verktyget, anslut bildläsaren och
starta om programmet.
100
Handbok Showfoto
4.2
Huvuddialogruta
Huvuddialogruta
I huvudfönstret har användaren två uppsättningar inläsningsalternativ: Grundalternativ och
Specifika alternativ för bildläsare. Fliken Grundalternativ innehåller de vanligaste parametrarna som SANE-gränssnitten för bildläsare tillhandahåller, medan fliken Specifika alternativ för
bildläsare innehåller gränssnittets alla alternativ. Alternativen som listas här beror på drivrutinens SANE-stöd: libksane (som verktyget använder) ska kunna visa de flesta typer av parametrar
som SANE tillhandahåller (analoga gammatabeller stöds för närvarande inte).
Fliken Specifika alternativ för bildläsare
De specifika alternativen för bildläsaren innehåller gränssnittens mer detaljerade alternativ. Verktyget har ingen speciell hantering av dessa alternativ.
Om du är nöjd med dina inställningar, kan du använda den lilla pilen längst upp på alternativdelaren. När den klickas expanderas eller dras alternativen ihop. De hopdragna alternativen kan
överlappa förhandsgranskningsområdet, men tonas bort när muspekaren flyttas utanför dem.
4.3
Inläsning
För att läsa in en bild, kan användaren börja med inläsning av en förhandsgranskning och därefter välja en del av inläsningsområdet för den slutliga inläsningen. Inläsning av förhandsgranskningen startas genom att klicka på förhandsgranskningsknappen.
Knappen Förhandsgranskning
När förhandsgranskningen är inläst kan området för den slutliga bilden markeras.
Markering och zoomning
För att kunna välja bättre i bilden kan användaren zooma in, zooma ut, zooma till nuvarande
markering eller zooma för att visa hela förhandsgranskningen i fönstret.
Knappen ´´Fyll sidan´´
När bilden har markerats kan den slutliga bilden hämtas genom att klicka på knappen för att
läsa in slutlig bild.
Knappen för att läsa in slutlig bild
Inläsningens förlopp visas.
Inläsning pågår
4.4
Läsa in flera markeringar
Ibland behövs bara vissa delar av en bild. Istället för att läsa in hela bilden och sedan använda ett
grafikprogram (t.ex. KolourPaint) för att spara de olika bilddelarna i olika filer, kan verktygets
funktion för flera markeringar användas.
Flera markeringar
Läs in en förhandsgranskning och använd därefter vänster musknapp för att markera den första
delen av bilden i förhandsgranskningen. Håll muspekaren över det valda området och klicka
på den gröna ikonen + för att markera området. Markerade områden indikeras av en röd kant.
Markera nu de följande delarna av bilden på samma sätt.
Håll muspekaren över ett område och klicka på den röda ikonen - för att ta bort en enskild
markering. Alla markeringar i en förhandsgranskning kan tas bort med Rensa markeringar i
den sammanhangsberoende menyn som visas med höger musknapp.
101
Handbok Showfoto
Om du placerade två separata bilder eller foton i bildläsaren och utför en förhandsgranskning
markerar verktyget automatiskt de olika områdena.
När du är nöjd med ditt val, kan den slutliga inläsningen i bakgrunden av alla markeringar
startas. De markerade delarna av bilden läses in och sparas separat i olika filer.
4.5
Hjälp och Stäng
Längst ner i huvudfönstret finns knapparna Hjälp och Stäng.
Knappen Hjälp visar menyn som beskrivs i avsnittet Menyn Hjälp. Knappen Stäng används för
att avsluta insticksprogrammet.
102
Handbok Showfoto
Kapitel 5
Geografisk lokalisering
Geografisk lokalisering betyder att tilldela, redigera och använda metadata som beskriver den geografiska plats där bilder togs eller videor spelades in. Källan till metadata kan vara kameran, en separat GPS-mottagare eller något annat sätt att få geografisk information, i synnerhet kartor.
Det kan vara intressant att koppla ihop en bild med en exakt geografisk position,
också för andra än professionella fotografer. Alla använder inte flygplan för att flyga
över ett visst område med automatisk lagring av GPS-data. Det finns en omedelbar
användning för miljöplanerare, militär, polis, byggfirmor och fastighetsmäklare.
Men om man har glömt var bilden togs efter en viss tid, eller om man tycker om den
trevliga funktionen att kunna visa en webbläsare som zoomar in på platsen med ett
enkelt klick, eller om man vill skicka bilden som vykort till en annan användare av
Showfoto (som då kan se var bilden togs), eller om man helt enkelt behöver dokumentationsmöjligheten - då är det utmärkt att ha positionsdata lagrad i bilden.
GPS (det globala positioneringssystemet) används som en generell beteckning i hela dokumentet, och det betyder bara en plats angiven med det vanliga sfäriska koordinatsystemet som kan
visas på en karta. Själva den tekniska lösning som tillhandahåller informationen kan vara det
amerikanska GPS, det ryska GLONAS, det europeiska GALILEO eller vilket annat system som
helst.
Det finns fyra verktyg rörande geografisk lokalisering i digiKam och två i Showfoto:
1. Kartläget för bildområdet som visar bilder med GPS-data på en karta beroende på markeringen i vänster sidorad, t.ex. bilderna i albumet som markerats i albumvyn, bilderna med
en viss tilldelad etikett (markerade i etikettvyn), med en viss beteckning, och så vidare. Det
är bara tillgängligt i digiKam.
2. Kartvyn i vänster sidorad i digiKam, som är sökverktyget för att hitta bilder enligt deras
GPS-information. Den är också bara tillgänglig i digiKam.
3. Den geografiska lokaliseringseditorn som vi beskriver i det här kapitlet, och som går att
komma åt via Objekt → Redigera geografisk plats... (Ctrl+Skift+G) (Arkiv → Redigera
geografisk plats... i Showfoto).
4. Fliken Karta i höger sidorad som visar bildens plats på en karta, och enbart är informativ.
Alla fyra är baserade på den grafiska Marble-komponenten.
NOT
Verktygen fungerar bara med bildformat som har stöd för EXIF- eller XMP-metadata av Exiv2biblioteket.
103
Handbok Showfoto
5.1
Geografisk lokaliseringseditor
Den geografisk lokaliseringseditorn gör det möjligt att lägga till och redigera GPS-koordinater i
bildmetadata. Den geografiska informationen lagras i bilden (EXIF-taggar) och platsen kan visas
på en intern eller extern webbläsares karta. Den geografisk lokaliseringseditorn erbjuder också
ett verktyg för omvänd geografisk lokalisering.
Den geografiska lokaliseringseditorn tillhandahåller verktyg för att lokalisera bilder geografiskt
med det vanliga sfäriska koordinatsystemet (som används av GPS och Galileo). Höjd, latitud och
longitud, hastighet, antal satelliter, fixeringstyp och DOP går att redigera.
Editorn har två sätt att markera bilder med koordinater:
• Halvautomatisk tilldelning av koordinater för enstaka bilder, som kan kommas åt via fliken
Detaljer i höger sidorad.
• Korrelation i bakgrunden av GPS-spårdata med en serie bilder som finns under fliken Korrelationsverktyg för GPS.
Dessutom erbjuder höger sidorad ytterligare tre verktyg:
• Fliken Ångra och gör om.
• Fliken Omvänd geografisk kodning som gör det möjligt att hitta geografiska namn (städer,
gatunamn, ...) genom att använda en öppen tjänst för omvänd geografisk kodning och GPSdata från en bild.
• Fliken Sök som gör det möjligt att hitta positioner på kartan från geografiska namn (städer,
monument, ...) genom att använda en öppen tjänst för geografiska namn (GeoNames och
OpenStreetMap när det här skrivs).
5.1.1
Kartan
Se kapitel 2 i handbok Marble för navigering på kartan. Se också dokumentationen över Marble
för den sammanhangsberoende himmelsmenyn.
Direkt under kartan finns en rad knappar. Jag använder verktygstipsens texter som beteckningar
i följande beskrivning. Från vänster till höger har vi:
• Knappen för kartinställning visar en liten meny som låter dig välja mellan Google-kartor och
Marble, och beroende på det valet välja vilken sorts karta som du vill använda. Dessutom kan
projektionen väljas för Marble (sfärisk, Merkator, ekvirektangulär), och du kan visa ett fåtal
ytterligare verktyg som kompass och skala på kartan.
• Knappen för att zooma in.
• Knappen för att zooma ut.
• Knappen för byte mellan markörer och miniatyrbilder låter dig välja om du vill att bildernas
position ska indikeras av markörsymboler eller av en miniatyrbild på kartan. Om du väljer
miniatyrbilder, är följande två knappar särskilt intressanta.
• Knappen för att öka miniatyrbildernas storlek på kartan gör just det och ...
• ... också knappen för att minska miniatyrbildernas storlek på kartan.
• Knappen för panoreringsläge låter dig flytta kartan genom att vänsterklicka och hålla nere,
och sedan dra den med musen till platsen du behöver. Markörsymbolen ändras till en hand.
104
Handbok Showfoto
• Knappen för att zooma in i en grupp är användbar om du har bilder så nära varandra på
kartan att alla utom den översta är dolda. När du väl klickar på den synliga bilden, justeras
zoomfaktorn så att alla andra bilder bakom den blir synliga. Om du klickar på en grupp bilder
och ingenting verkar hända, har de antingen exakt samma geografiska position och/eller är
zoomfaktorn redan maximal.
Observera att ‘grupp’ i det här sammanhanget inte har någonting att göra med grupperade
bilder som beskrivs i kapitel 2 i handbok digiKam. Här avser begreppet bilder som är mycket nära varandra på kartan (beroende på zoomfaktorn), eller har exakt samma geografiska
position.
• Knappen för att välja bilder växlar markeringen av en bild eller en grupp av bilder i bildlistan precis nedanför knapparna, när du väl klickar på den på kartan. Markeringsstatus för alla
andra bilder i listan förblir oförändrad. Var medveten om det faktum att det finns en sorts
tvåstegsmarkering. Om du klickar på en miniatyrbild eller markör på kartan får de markerade bilderna i bildlistan en ljusblå bakgrund. Om du klickar på dem i listan blir bakgrunden
mörkare blå, och om det fanns mer än en bild med ljusblå bakgrund innan de andra, blir de avmarkerade. Förhandsgranskningen för en bild till höger om listan visas bara genom att klicka
på den i listan.
• Knappen för att visa positioner på kartan med bokmärken fungerar inte när det här skrivs,
eftersom hela hanteringen av bokmärken måste organiseras om. Det påverkar också alternativet Bokmärken → Redigera bokmärken... i den sammanhangsberoende menyn för listan med
bilder under kartan, och alternativet Lägg till bokmärke i kartans sammanhangsberoende meny.
VARNING
Användning av Lägg till bokmärke i den sammanhangsberoende menyn på kartan kan leda till att
dina bokmärken i Marble går förlorade.
Bara alternativet Kopiera koordinater från kartans sammanhangsberoende meny är av intresse
för geografiska etiketter. Det kopierar de geografiska koordinaterna för pekarens position till
klippbordet. Se handbok Marble för alla andra menyalternativ.
Observera att du kan ändra layout från en karta till två kartor, intill eller ovanpå varandra, med
den lilla kombinationsmenyn längst ner i den geografiska lokaliseringseditorn.
5.1.2
Redigera koordinater
Koordinaterna kan ställas in manuellt under fliken Detaljinformation (se skärmbilden ovan).
Platsen kan lokaliseras och fastställas iterativt med kartan som visas. Flytta muspekaren till det
intressanta området, zooma in, justera platsen, zooma in igen, och så vidare till tillräcklig noggrannhet uppnås. Observera att zoomningens centrum alltid är vid pekarens position. Till sist,
högerklicka på önskad position och välj Kopiera koordinater. Nu kan du gå till bildlistan under
kartan, markera en eller flera bilder, högerklicka på dem och välja Klistra in koordinater. Koordinaterna visas sedan i fälten Latitud och Longitud till höger om kartan. Klicka på knappen
Verkställ direkt under fältet DOP för att spara ändringarna.
Om du har en eller flera bilder som redan har GPS-data kan koordinaterna kopieras från en av
dem och klistras in i en eller flera andra bilder genom att använda respektive alternativ i den
sammanhangsberoende menyn i bildlistan. Det är praktiskt om det finns en serie foton tagna på
samma plats.
Till höger om kartan finns förutom latitud och longitud, fält för höjd, hastighet, antal satelliter,
fixtyp och osäkerhet (DOP). Du kan se att fälten redan är ifyllda om du markerade ett fotografi
där kameran skrivit in informationen i EXIF-data. Annars kan den fyllas i manuellt, om du har
data någon annanstans ifrån, t.ex. en separat GPS-mottagare. Observera att du måste markera
105
Handbok Showfoto
relevant kryssruta innan ett fält kan redigeras (på Windows® kan du behöva dubbelklicka på
det). Enbart för Höjd erbjuder den sammanhangsberoende menyn i bildlistan Slå upp saknade
höjdvärden, vilket gör att editorn slår upp data i kartdata under förutsättning att positionen
(latitud och longitud) redan är tilldelad till fotografiet.
För att ta bort geografisk lokaliseringsinformation måste du avmarkera relevant kryssruta och
klicka på knappen Verkställ direkt under fältet DOP. Förutom det, erbjuder den sammanhangsberoende meny för bildlistan alternativ för att ta bort en del data från bilden. Angående det sista
alternativet Bokmärken, se här.
5.1.3
Korrelationsverktyget
För att kunna korrelera bilder med geografisk data måste GPS-spårinformation vara tillgängligt
som en XML-fil med GPX-format (gpsbabel och gpsman kan ladda ner och konvertera spårdata från en GPS-enhet åt dig). Idén är att hålla igång en GPS-enhet medan bilderna tas och bära
omkring den med kameran. När det är klart, ladda ner bilderna och GPS-spåret, och utför korrelationen.
Markera bilderna du vill korrelera i programmets huvudvy, och anropa den geografiska lokaliseringseditorn med (Ctrl+Skift+G) och gå till fliken Korrelationsverktyg för GPS i höger sidorad.
Dialogrutan ovan dyker upp med de markerade bilderna i en lista under kartan. För att ange möjlig korrelation mellan tid och plats måste du ladda en spårfil med Ladda GPX-fil, som innehåller
GPS-data från samma tid och plats som bilderna togs med kameran.
När filen läses in och Visa spår på kartan är markerad, visas spåret på kartan. Det går att läsa in
mer än en fil, och Showfoto tilldelar dem olika färger och visar spåren på kartan i enlighet med
det.
GPS-spårdata lagras undantagslöst med UTC (Universal Time Coordinated), så kamerans tid
måste matchas med UTC, vilket går att göra med Kamerans tidszon. Välj Samma som systemet om fotografierna togs i din hemmatidszon så räknar Showfoto ut skillnaden mellan UTC
och systemtiden. Om fotografierna togs någon annanstans, måste du markera Manuell: och välja lämplig skillnad i kombinationsfältet till höger. Det går att använda samma mekanism för att
rätta en enkel feljustering av kamerans tid av någon anledning, eller en tidsskillnad i en GPX-fil
orsakad av egendomligheter i den programvara som användes för att konvertera andra spårfilformat till GPX. Här kommer Fin skillnad (mm:ss) in i bilden där du kan lägga till eller ta bort
upp till 59 minuter och 59 sekunder för tidsskillnaden vald i fältet ovan.
Inställningen Maximal tidslucka (s): anger gränsen som GPS-tiden och kameratiden ska anse
överensstämma inom. Det maximala värdet är 2000 sekunder. Det betyder att om ingen post i
GPX-filen motsvarar fotografiets tidsstämpel exakt, tilldelas positionen för posten med det minsta tidsluckan till det under förutsättning att tidsluckan är mindre än inställningen Maximal tidslucka (s):. Om du undrar vilket värde som bör anges här, kan det hjälpa att titta på inställningarna i spårinspelningsenhet eller programvaran, eller i GPX-filen (vilket är enkelt att göra med en
texteditor). Ju snabbare du rörde dig när fotografierna togs, desto viktigare är beslutet.
Interpolera erbjuder ett annat alternativ ifall det inte finns någon exakt träff mellan tidsstämpeln
i fotografierna och någon post i GPX-filen, och du rörde dig någorlunda rakt mellan två lagrade
GPS-positioner är det ett noggrannare alternativ. Här beräknas fotografiets position (med linjär
interpolation) från de två närmaste positionerna i GPX-filen och respektive tidsskillnader. Om
exempelvis tidsluckorna mellan de två närmaste posterna och fotografiet är lika, blir positionen
som tilldelas precis på mitten av en rak linje mellan positionerna.
Maximal tidslucka för interpolation (min): bestämmer om en GPS-punkt är lämplig för interpolation. Om tiden är längre från bildens tid än gränsen, kan den inte användas. Den maximala
tidsskillnaden som kan definieras här är 240 minuter.
När inställningarna väl är klara klickar du på knappen Korrelera. Om det inte finns någon träff
är allt du får meddelandet ´´Kunde inte korrelera någon bild. Försäkra dig om att inställningar
av tidsskillnad och tidslucka är riktiga.´´ Annars får du något som ´´Korrelation har utförts för
2 av 4 bilder. Kontrollera inställningar av tidsskillnad och tidslucka om du anser att fler bilder
106
Handbok Showfoto
skulle ha korrelerats.´´ I bästa fall får du ´´Alla bilder har korrelerats. Du kan nu kontrollera deras
position på kartan.´´
Om du vill följa rekommendationen är det en god idé att gå till fliken Detaljer eftersom det finns
en förhandsgranskning av bilderna som kan vara till stor hjälp när de ska identifieras på kartan.
Kom ihåg att du alltid måste klicka på en bild i listan under kartan för att få dess förhandsgranskning att dyka upp. När du väl är nöjd med resultatet, klicka på knappen Verkställ längst ner i
den geografiska lokaliseringseditorn för att spara ändringarna i bildfilen och i databasen.
5.1.4
Ångra och Gör om
Under fliken Ångra/Gör om lagras historik för alla ändringar som utförs i bilderna som lästs in
i den geografiska lokaliseringseditorn. Historiken visar ändringar ändringar som görs under en
flik eller flera flikar och tas bort när editorn väl avslutas. Efter några åtgärder under olika flikar
kan historiken se ut så här:
Det senaste steget är markerat när fliken visas. Det första steget är alltid markerat ‘tom’ och
representerar status som bilderna hade när de lästes in. Det går att klicka på varje steg, och
beroende på vilka ändringar som gjordes kan bilder dyka upp, försvinna eller flyttas på kartan,
eller så kan skillnader visas i bildlistan under kartan. Observera att listan går att ställa in genom
att högerklicka på rubriken.
Låt oss nu anta att du inser att förflyttningen i det senaste steget var felaktig. Klicka bara på steget
innan (Information ändrad), så kommer du till fliken Sök (ytterligare beskriven nedan) och kan
göra en annan förflyttning. Efter att ha kommit tillbaka till fliken Ångra/Gör om kan den se ut så
här:
5.1.5
Omvänd geografisk kodning
Under den här fliken kan du använda en öppen tjänst för geografiska namn för att slå upp adressinformation för den geografiska positionen för en eller flera bilder och konvertera den till etiketter. För att göra det behövs några förberedelser. Du bör redan vara bekant med idén bakom etiketter och hur man skapar, redigerar och använder dem. Det bästa inledningen till ämnet hittar
du i avsnittet Etikettvy i kapitel 2 av handbok digiKam.
Först ska du skapa en rotetikett med etiketthanteringen eller med etiketträdet i vänster eller höger
sidorad. Det kan namnges Lokalisering eller Platser eller ...
Därefter markerad du bilden eller bilderna som ska etiketteras (de måste ha tilldelad GPS-data),
öppnar den geografiska lokaliseringseditorn och klickar på fliken Omvänd geografisk kodning.
Då visas ditt etiketträd och om du högerklickar på en etikett, helst en som skapades för geografiska etiketter, visas följande sammanhangsberoende meny:
I huvudsektionen sorteras etiketterna som kan läggas till från det största området (land) ner
till det minsta (husnummer). Om du väljer Lägg till alla adresselement och därefter viker ut
platsetiketten och alla deletiketter får du följande:
De röda etiketterna inom klammerparenteser kallas kontrolletiketter. De bestämmer vilka adresselement som du vill att tjänsten för omvänd geografisk kodning du har valt längst upp under
Välj tjänst ska leta efter. Du kan fortfarande ta bort några av dem med hjälp av den sammanhangsberoende menyn om du anser att de inte behövs, eller ändra strukturen genom att ta bort
några kontrolletiketter och lägga till dem på andra platser i trädet, eller till och med skapa ett nytt
träd parallellt till det första genom att lägga till en kontrolletikett i rotetiketten (här: Location).
Att arrangera kontrolletiketterna på samma nivå istället för i en trädstruktur kan spara många
överflödiga etiketter, eftersom samma stads- eller ortnamn finns i mer än en stat eller land, alldeles bortsett från gatunamn. Men det kan göra hela platsgrenen i etiketträdet rätt lång och därför
svårberäknad. Det vill säga att du måste hitta en egen lösning på problemet baserat på dina behov, kanske en blandning, och ju snabbare du hittar den, desto mindre arbete måste du lägga ner
på att redigera etiketträdet och kontrolletiketterna.
107
Handbok Showfoto
Låt oss anta att du använder kontrolletiketterna som visas på skärmbilden, markera bilderna
som du vill etikettera i bildlistan till vänster och klicka på Utför omvänd geografisk kodning.
Därefter kan etiketträdet likna följande:
De gröna etiketterna representerar sökresultaten för den valda öppna tjänsten för omvänd geografisk kodning och har redan tilldelats till bilden eller bilderna. För att spara etiketterna i bildfilen och Showfotos databas klicka på Verkställ. Etiketterna dyker upp som vanliga etiketter i
etiketträdet som du redan kan se här eller i etiketträdet i vänster eller höger sidorad. Du kan
naturligtvis redigera dem som vilken annan etikett som helst i etiketthanteraren eller i vänster
eller höger sidorad, men inte här i den geografiska lokaliseringseditorn.
5.1.6
Sök
Under fliken Sök kan du slå upp platser enligt deras geografiska namn genom att använda öppna
tjänster för geografiska namn (GeoNames och OpenStreetMap när det här skrivs). Man skriver
bara in namnet på en plats (stad, monument, hotell, ...) i inmatningsfältet längst upp och klickar
på Sök. Då får man något som liknar följande i resultatlistan nedanför:
Uppenbarligen finns Paris inte bara i Frankrike. Så om du letade efter Frankrikes huvudstad kan
du antingen gå neråt i listan till du hittar en post som utan tvekan hör hemma där, såsom ´´Arc
de Triomphe´´ och klicka på den, eller ange sökningen mer precist som ´´Paris, Arc de Triomphe´´
eller ´´Paris, Frankrike´´. När du väl klickar på en post i listan centreras kartan på platsen och det
går att zooma in med inzoomningsknappen (den andra från vänster under kartan). Vid användning av det här exemplet med GeoNames märker du att man fortfarande får en mängd resultat
och till och med två som bara kallas ´´Arc de Triomphe´´, det andra en gata några undra meter
från triumfbågen. Med OSM får man bara ett resultat. Man måste prova lite grand med de olika
tjänsterna i olika områden, med mer eller mindre precisa sökbegrepp, för att få en idé om hur
man söker på bästa sätt.
Resultatlistan hänvisar till verktygstipsen för knapparna precis ovanför. Den sammanhangsberoende menyn för poster i sökresultatet erbjuder:
• Kopiera koordinater som senare kan klistras in i en eller flera bilder i bildlistan under kartan
• Flytta markerade bilder till den här positionen som egentligen är samma sak, men mer rättframt, under förutsättning att bilderna redan är inlästa i den geografiska lokaliseringseditorn.
• Ta bort från resultatlista som är särskilt användbart i samband med knappen för att behålla
resultaten av gamla sökningar ovanför resultatlistan.
108
Handbok Showfoto
Kapitel 6
Presentationsverktyg
‘Presentationsverktyget’ skapar ett inställningsbart bildspel i fullskärm av bilderna
genom att använda avancerade visuella effekter.
Med det här verktyget skapar du ett perfekt bildspel med bara tre musklick.
6.1
Inställningsdialogrutan
När verktyget öppnas visas fönstret Presentation som ställer frågor om hur du vill orkestrera
ditt bildspel Du kan välja mellan markerade bilder och alla bilder i samma album.
Kryssrutan Använd OpenGL-övergångar för bildspel aktiverar mycket jämna bildövergångar
med skärmläget OpenGL. Försäkra dig om att OpenGL är aktiverat i ditt grafikkort, eftersom
bildspelet annars blir mycket långsamt.
Kryssrutan Filnamn för utskrift gör att filnamnet visas i nedre vänstra hörnet.
Kryssrutan Cirkulera aktiverar upprepning av hela bildspelet utan slut (ända till det stoppas
manuellt med Esc).
Kryssrutan Blanda bilder aktiverar visning av bilderna i slumpmässig ordning (utan att använda
bildernas nuvarande ordning i samlingen).
Värdet Fördröjning mellan bilder kan ställas in i millisekundsteg. 1500 millisekunder motsvarar
1,5 sekunder och är ett bra standardvärde. Den bästa fördröjningen beror också en del på datorns
prestanda och övergångseffekten. Prova innan du visar den för dina vänner.
Det finns mer än ett dussin Övergångseffekter tillgängliga att välja bland. Valet Slumpmässig
ändrar övergångseffekt för varje bild.
Figur 6.1: Presentationsdialogrutan
6.2
Presentationsverktyget i arbete
Under bildspelet kan användaren komma åt verktygsraden i övre vänstra skärmhörnet. Flytta
musen till övre vänstra hörnet av skärmen för att komma åt den.
109
Handbok Showfoto
Med verktygsraden kan bildspelets förlopp styras. Du kan pausa eller spela bildspelet, gå tillbaka
till föregående bild, gå till nästa bild och stoppa bildspelet.
Längst ner i vänstra skärmhörnet kan du se filnamnet för nuvarande bild, den nuvarande bildens
identifikation och totalt antal bilder som ingår i bildspelet.
Figur 6.2: Presentationsverktyget i arbete
110
Handbok Showfoto
Kapitel 7
Metadataeditor
Metadataeditorn är ett verktyg för att lägga till och redigera EXIF-, IPTC- eller XMPmetadata som bilaga till en bild.
Bildmetadata är textinformation som kan biläggas digitala bilder för att kommentera, beskriva
och kategorisera dem. Informationen är användbar för att söka efter och indexera bilder, och
för tillgänglighetstjänster. Det finns tre standardformat som bildmetadata kan lagras med: EXIF,
IPTC och XMP. De koncentrerar sig på olika bildegenskaper och används i olika syften. Showfoto
tillhandahåller verktyg för att visa och redigera metadata för alla tre formaten.
Programmet erbjuder verktyg för redigering av metadata via menyalternativet Redigera metadata. Metadataeditorn arrangerar all metadata bekvämt i sektioner för varje typ av metadata,
vilket gör det lättare att hitta och redigera specifika poster. För att exempelvis redigera hårdvarurelaterad information, gå till sektionen Enhet. Här kan du ändra enhetens tillverkare, enhetens
modell, exponeringsrelaterade inställningar och annan information.
Metadataeditorn som arbetar med enhetsinformation från EXIF
Förutom EXIF stöds också formaten IPTC och XMP, så du kan utföra de beskrivna åtgärderna
också för metadata lagrad i dessa typer liksom för EXIF. Kom ihåg att EXIF är avsett att lagra
kamerainformation, medan IPTC och XMP används mer för att lagra textinformation för efterbehandling såsom rättighetshantering. Alltså rekommenderas inte att redigera den metadata som
kameran skapar. Å andra sidan kan information om upphovsman, copyright, etc. läggas till. En
detaljerad beskrivning av poster som stöds är tillgänglig på nätet.
Metadataeditorn som arbetar med rättighetsinformation från XMP
Observera att du kan synkronisera vissa specifika metadataposter från en typ till en annan, såsom
exempelvis kommentarer som är tillgängliga som separata poster i EXIF, IPTC och XMP. Markera
kryssrutorna som motsvarar posterna som du vill kopiera från ett format till ett annat.
OBSERVERA
Observera att synkronisering av metadata kan ge oönskade resultat eftersom EXIF är begränsat till
den rena ASCII teckenuppsättningen.
111
Handbok Showfoto
Kapitel 8
Menybeskrivningar
8.1
Bildeditorn
8.1.1
Menyn Arkiv
Arkiv → Bakåt (Page Up)
Visar föregående bild från nuvarande album.
Arkiv → Framåt (Page Down)
Visar nästa bild från nuvarande album.
Arkiv → Första (Ctrl+Home)
Visar första bilden från nuvarande album.
Arkiv → Sista (Ctrl+End)
Visar sista bilden från nuvarande album.
Arkiv → Spara (Ctrl+S)
Spara nuvarande bild om den har ändrats.
Arkiv → Spara som
Spara den nuvarande bilden i en ny fil.
Arkiv → Återställ
Återställ nuvarande bild från originalfilen om den har ändrats.
Arkiv → Ta bort fil/Flytta till papperskorg (Skift+Delete)
Ta bort eller flytta nuvarande bild från nuvarande album till papperskorgen.
Arkiv → Skriv ut bild (Ctrl+P)
Skriv ut nuvarande bild.
Arkiv → Avsluta (Ctrl+Q)
Avsluta Showfoto bildeditor.
112
Handbok Showfoto
8.1.2
Menyn Redigera
Redigera → Kopiera (Ctrl+C)
Kopiera nuvarande bild till klippbordet.
Redigera → Ångra (Ctrl+Z)
Ångra senaste åtgärd som utfördes i nuvarande bild genom att använda historiken.
Redigera → Ångra (Ctrl+Z)
Gör om senaste åtgärd som utfördes i nuvarande bild genom att använda historiken.
8.1.3
Menyn Färg
Färg → Automatisk korrigering (Ctrl+Skift+B)
Automatisk färgkorrigering av nuvarande bild med en histogrambehandling (hjälp).
Färg → Vitbalans
Bildeditorns verktyg för att justera vitbalans i nuvarande bild (hjälp).
Färg → Ljusstyrka, kontrast, gamma
Korrigering av exponeringen för nuvarande bild med justering av ljusstyrka, kontrast eller
gamma (hjälp).
Färg → Färgton, mättnad och ljusstyrka (Ctrl+U)
Färgkorrigering för nuvarande bild med justering av färgton, färgmättnad eller ljusstyrka
(hjälp).
Färg → Färgbalans (Ctrl+B)
Färgjustering av den nuvarande bilden med justering av rött, grönt eller blått (hjälp).
Förbättra → Kurvjustering
Bildeditorns insticksprogram för att justera kurvor manuellt för nuvarande bild (hjälp).
Färg → Nivåjustering
Bildeditorns insticksprogram för att justera nivåer manuellt för nuvarande bild (hjälp).
Färg → Kanalblandare
Bildeditorns verktyg för att blanda färgkanaler i nuvarande bild.
Färg → Invertera (Ctrl+I)
Invertera bildfärger.
Filter → Svartvitt
Visar filterdialogrutan för svartvitt med den nuvarande bilden.
Färg → Färghantering
Startar den interaktiva färghanteringseditorn.
Färg → Djup
Byter mellan 8-bitars och 16-bitars format för färgkanaler.
113
Handbok Showfoto
8.1.4
Menyn Förbättra
Förbättra → Skärpa
Klassisk bildskärpeåtgärd (hjälp).
Förbättra → Oskärpa
Åtgärd för att göra bilden mjukare genom oskärpa (hjälp).
Förbättra → Korrigering av röda ögon
Verktyg för reducering av röda ögon som använder nuvarande markering (hjälp).
Förbättra → Ifyllnad
Bildredigeringsverktyg för att ta bort oönskade områden och fläckar (hjälp).
Förbättra → Brusreducering
Bildredigeringsverktyg för att reducera brus med ett ytutjämningsfilter (help).
Förbättra → Restaurering
Bildredigeringsverktyg för att reducera artefakter på nuvarande bild (hjälp).
Förbättra → Korrigering av heta bildpunkter
Bildredigeringsverktyg för att ta bort heta bildpunkter på nuvarande bild (hjälp).
Förbättra → Antivinjettering
Bildredigeringsverktyg för att korrigera vinjettering på nuvarande bild (hjälp).
Förbättra → Korrigering av linsförvrängning
Bildredigeringsverktyg för att korrigera linsförvrängning på nuvarande bild (hjälp).
8.1.5
Menyn Transformera
Transformera → Rotera → 90 grader (Ctrl+Skift+Vänster)
Rotera den nuvarande bilden åt vänster.
Transformera → Rotera → 90 grader (Ctrl+Skift+Höger)
Rotera den nuvarande bilden 90 grader.
Transformera → Rotera bild
Bildeditorns insticksprogram för att rotera nuvarande bild med vilken vinkel som helst i
grader (hjälp).
Transformera → Vänd → Horisontellt (Ctrl+*)
Vänd nuvarande bild horisontellt.
Transformera → Vänd → Vertikalt (Ctrl+/)
Vänd nuvarande bild vertikalt.
Transformera → Beskär (Ctrl+X)
Beskär bild till nuvarande markering.
Transformera → Ändra storlek
Ändra storlek på (förminska eller förstora) nuvarande bild med lämplig faktor eller till
lämpliga dimensioner (hjälp).
114
Handbok Showfoto
Transformera → Proportionell beskärning
Beskär nuvarande bild med en begränsad proportion (hjälp).
Transformera → Skjuva
Bildeditorns insticksprogram för att skjuva nuvarande bild horisontellt eller vertikalt
(hjälp).
Transformera → Perspektivjustering
Bildredigeringsverktyg för att justera den nuvarande bildens perspektiv (hjälp).
8.1.6
Menyn Dekorera
Dekorera → Lägg till struktur
Bildeditorns verktyg för att applicera en dekorativ struktur på den nuvarande bilden.
Se den särskilda handboken för Lägg till struktur för mer information.
Dekorera → Lägg till kant
Bildeditorns insticksprogram för att lägga till en dekorativ kant omkring nuvarande bild
(hjälp).
Dekorera → Infoga text
Bildredigeringsverktyg för att infoga text i den nuvarande bilden (hjälp).
8.1.7
Menyn Effekter
Effekter → Färgeffekter
En uppsättning av fyra bildredigeringsverktyg: Solarisera, lysande (Velvia), neon och kant
(hjälp).
Effekter → Lägg till filmkorn
Bildeditorns filter för att lägga till filmkorn i nuvarande bild (hjälp).
Effekter → Oljemålning
Bildredigeringsfilter för att simulera oljemålning (hjälp).
Effekter → Kolteckning
Bildeditorns filter för att simulera en kolteckning i nuvarande bild (hjälp).
Effekter → Relief
Bildredigeringsfilter för relief (hjälp).
Effekter → Förvrängningseffekter
En uppsättning bildredigeringsfilter med specialeffekter för förvrängning (hjälp).
Effekter → Oskärpeeffekter
En uppsättning bildredigeringsfilter med specialeffekter för oskärpa (hjälp).
Effekter → Regndroppar
Bildredigeringsfilter för att lägga till regndroppar (hjälp).
115
Handbok Showfoto
8.1.8
Menyn Visa
Visa → Zooma in (Ctrl++)
Öka zoomfaktorn för den nuvarande bilden.
Visa → Zooma ut (Ctrl+-)
Minska zoomfaktorn för den nuvarande bilden.
Visa → Anpassa till fönster (Ctrl+Skift+A)
Byt mellan zoomning anpassad till fönstret eller 100 % zoomstorlek.
Visa → Anpassa till markering (Ctrl+Skift+S)
Gör att markeringen anpassas till fönstret.
Visa → Histogram
Visar ett överlagrat histogram på den nuvarande bilden (ljusstyrka, röd, grön, blå, alfa).
Visa → Bildspel
Startar ett bildspel av nuvarande album.
8.1.9
Menyn Inställningar
Inställningar → Fullskärmsläge (Ctrl+Skift+F)
Växlar det grafiska gränssnittet till fullskärmsläge.
Inställningar → Anpassa genvägar
Anpassa snabbtangenter i Showfotos bildeditor.
Inställningar → Anpassa verktygsrader
Anpassa verktygsrader i Showfotos bildeditor.
8.1.10
Menyn Hjälp
Hjälp → Innehåll... (F1)
Startar KDE:s hjälpsystem med början på hjälpsidorna för Showfoto (det här dokumentet).
Hjälp → Vad är det här? (Skift+F1)
Ändrar muspekaren till en kombination av en pil och ett frågetecken. Genom att klicka på
objekt i Showfoto öppnas ett hjälpfönster (om det finns ett för just det här objektet) som
förklarar objektets funktion.
Hjälp → Rapportera fel...
Öppnar dialogrutan för felrapportering där du kan rapportera ett fel eller lämna ett förbättringsförslag.
Hjälp → Om Showfoto
Det här visar information om version och upphovsmän.
Hjälp → Om KDE
Det här visar KDE:s version och annan grundläggande information.
116
Handbok Showfoto
Dessutom erbjuder Showfotos bildeditor följande alternativ:
Hjälp → Handböcker om insticksprogram
Starta hjälpgränssnittet med handböcker för Showfotos insticksprogram för bildeditorn.
117
Handbok Showfoto
Kapitel 9
Tack till och licens
Showfoto logotyp
Program copyright 2001-2017, Digikam-utvecklingsgruppen
Dokumentation upphovsrättsskyddad av:
• 2001-2017
– Gilles Caulier caulier_punkt_gilles_snabela_gmail_punkt_com
• 2001-2005
– Renchi Raju renchi_punkt_raju_snabela_gmail_punkt_com
• 2003-2005
– Richard Taylor r_punkt_taylor_snabela_bcs_punkt_org_punkt_uk
– Ralf Hoelzer kde_snabela_ralfhoelzer_punkt_com
– Joern Ahrens kde_snabela_jokele_punkt_de
– Oliver Doerr oliver_snabela_doerr-privat.de
• 2006
– Elle Stone jrle1_snabela_twcny_punkt_rr_punkt_com
• 2007
– Kåre Särs kare_punkt_sars_snabela_iki_punkt_fi
– Anne-Marie Mahfouf annma_snabela_kde_punkt_org
• 2003-2010
– Gerhard Kulzer gerhard_snabela_kulzer_punkt_net
• 2016-2017
– Wolfgang Scheffner wscheffner3_snabela_gmail_punkt_com
– Swati Lodha swatilodha27_snabela_gmail_punkt_com
– Yuri Chornoivan yurchor_snabela_ukr_punkt_net
Översättning Stefan Asserhäll [email protected]
Den här dokumentationen licensieras under villkoren i GNU Free Documentation License.
Det här programmet licensieras under villkoren i GNU General Public License.
118
Handbok Showfoto
Kapitel 10
Sakregister
E
EXIF, 111
F
Flatbäddsbildläsare, 100
G
GPS, 103
I
IPTC, 111
K
Karta, 103
Kommentarer, 111
M
Metadata, 111
P
Presentation, 109
T
Tillverkaranmärkning, 111
X
XMP, 111
119