Handbok Showfoto Handbok Showfoto 2 Innehåll 1 Inledning 13 1.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 1.1.1 1.1.2 Om Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rapportera fel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 13 1.1.3 1.1.4 Stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Att börja delta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 13 Bildformat som stöds . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 14 1.2.2 Komprimering av stillbilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 1.2.3 JPEG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 1.2.4 1.2.5 1.2.6 1.2.7 TIFF . . . . PNG . . . . PGF . . . . . Obehandlad . . . . 15 15 15 15 Showfotos sidorad 2.1 Showfotos högra sidorad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 17 1.2 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Introduktion till den högra sidoraden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.1.2 Egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.1.3 Metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3.1 EXIF-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 18 2.1.3.1.1 2.1.3.1.2 2.1.3.2 2.1.3.3 Vad är EXIF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur används EXIF-visningen . . . . . . . . . . . . . . . . 18 18 Tillverkaranmärkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.1.3.2.1 Vad är tillverkaranmärkningar . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.1.3.2.2 Hur visning av tillverkaranmärkningar används . . . . . 19 IPTC-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.1.3.3.1 2.1.3.3.2 2.1.3.4 Vad är IPTC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur IPTC-visningen används . . . . . . . . . . . . . . . . 19 19 XMP-taggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.1.3.4.1 2.1.3.4.2 Vad är XMP . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur XMP-visningen används . . . . . . . . . . . . . . . . 19 19 Handbok Showfoto 2.1.4 Färger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 2.1.4.1 Histogramvisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 2.1.4.2 Hur ett histogram används . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Kartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rubriker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 22 22 2.1.6.2 Kommentarvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 2.1.6.3 2.1.6.4 Datum och tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Betyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 23 2.1.6.5 2.1.6.6 Trädet med etiketter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Informationsvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 24 2.1.7 Versionsvisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 2.1.8 2.1.9 Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Verktygsvy . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 25 2.1.9.1 Sidoradens verktyg i bildeditorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Använda Showfoto 3.1 Fotografisk redigering: Arbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 26 2.1.5 2.1.6 3 3.1.1 Verktyg för bildredigering och arbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 3.1.1.1 Ett förslag för ett standardarbetsflöde . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 3.1.1.2 Introduktion till funktionerna hos vanliga redigeringsverktyg . . 27 3.1.1.3 Verktygsuppsättningen i Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 3.1.2 Hantering av obehandlade bildfiler, arbetsflöde för obehandlade bilder . . 29 3.1.3 Verktyg för färgredigering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.1.3.1 Kodningsdjup . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.1.3.2 Färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.1.3.3 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.1.3.4 Svartvita konverteringsfilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.1.3.4.1 Efterlikna föråldrade svartvita filmer . . . . . . . . . . . . 3.1.3.4.2 Simulera infraröd film . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.3.5 Korrigera färger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 32 32 3.1.3.6 33 3.1.3.7 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.3.6.1 Använda Justera kurvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 3.1.3.6.2 Justera kurvor under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 3.1.3.7.1 Använda verktyget Justera nivåer . . . . . . . . . . . . . . 35 3.1.3.7.2 Verktyget Justera nivåer under arbete . . . . . . . . . . . 36 3.1.3.8 Korrigera exponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 3.1.3.9 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 3.1.3.9.1 3.1.3.9.2 Använda Kanalblandaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kanalblandaren under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . 4 37 37 Handbok Showfoto 3.1.3.10 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.3.10.1 3.1.4 Använda vitbalansverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 3.1.3.11 Verktyget Färgnegativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Bildförbättring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 3.1.4.1 39 3.1.4.2 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4.1.1 Använda linsförvrängningsverktyget . . . . . . . . . . . 40 3.1.4.1.2 Linsförvrängningsverktyget under arbete . . . . . . . . . 41 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 3.1.4.2.1 Skapa de svarta bildrutorna . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 3.1.4.2.2 Använda verktyget Heta bildpunkter . . . . . . . . . . . 42 3.1.4.2.3 Verktyget Heta bildpunkter under arbete . . . . . . . . . 42 3.1.4.3 Förbättra exponering av foton med verktyget Lokal kontrast . . . 43 3.1.4.4 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 3.1.4.4.1 Använda brusreduceringsverktyget . . . . . . . . . . . . 43 3.1.4.4.2 Brusreducering under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 3.1.4.5 Göra ett fotografi mjukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 3.1.4.6 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 3.1.4.7 3.1.4.8 3.1.4.6.1 Använda restaureringsverktyget . . . . . . . . . . . . . . 45 3.1.4.6.2 Restaurering av fotografi under arbete . . . . . . . . . . . 46 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 3.1.4.7.1 Använda verktyget för korrigering av vinjettering . . . . 47 3.1.4.7.2 Verktyget för korrigering av vinjettering under arbete . . 48 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3.1.4.8.1 Använda verktyget Fyll i fotografi . . . . . . . . . . . . . 48 3.1.4.8.2 Verktyget Fyll i fotografi under arbete . . . . . . . . . . . 49 Borttagning av röda ögon på ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . 50 3.1.4.10 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 3.1.4.9 3.1.5 37 3.1.4.10.1 Justera skärpan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1.4.10.2 Ta bort suddighet i ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1.4.10.3 Reducera kornighet i ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1.4.10.4 Göra ett fotografi mjukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1.4.10.5 Filtret Oskarp mask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1.4.10.6 Oskarp mask under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 3.1.4.10.7 Fokusera om ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 3.1.4.10.8 Använda omfokuseringsverktyget . . . . . . . . . . . . . 52 3.1.4.10.9 Jämförelse av omfokusering med andra tekniker . . . . . 54 3.1.4.11 Verktyg för automatisk linskorrektion . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Verktyg för bildtransformering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.5.1 55 Beskära ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Handbok Showfoto 3.1.5.2 3.1.5.1.1 Manuell beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.5.1.2 Automatiskt beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.5.1.3 Proportionell beskärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.5.1.4 Kompositionsguide . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 3.1.5.2.1 Verktyget Fri rotation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 3.1.5.2.2 Fri rotation i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.5.3 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 59 3.1.5.4 3.1.6 Använda perspektivjustering . . . . . . . . . . . . . . . . 59 3.1.5.3.2 Perspektivjustering i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.1.5.4.1 Ändra storlek på ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.1.5.4.2 Öka bildstorlek (restaurering) . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.1.5.4.3 Förstoringsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.1.5.5 Verktyget Flytande omskalning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.1.5.6 Rotera eller vända ett fotografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.1.5.7 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.1.5.7.1 Använda skjuvningsverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.1.5.7.2 Skjuvningsverktyget under arbete . . . . . . . . . . . . . 62 Lägga till dekorativa element . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.1.6.1 62 3.1.6.2 3.1.6.3 3.1.7 3.1.5.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.6.1.1 Använda strukturverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 3.1.6.1.2 Strukturverktyget under arbete . . . . . . . . . . . . . . . 63 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 3.1.6.2.1 Använda verktyget Lägg till kant . . . . . . . . . . . . . . 63 3.1.6.2.2 Verktyget Lägg till kant under arbete . . . . . . . . . . . . 63 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 3.1.6.3.1 Använda verktyget Infoga text . . . . . . . . . . . . . . . 63 3.1.6.3.2 Verktyget Infoga text under arbete . . . . . . . . . . . . . 64 Specialeffekter (filter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 3.1.7.1 64 3.1.7.2 3.1.7.3 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.7.1.1 Använda oskärpeeffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 3.1.7.1.2 Oskärpeeffekter under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.1.7.2.1 Använda kolteckningsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.1.7.2.2 Kolteckningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . 65 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.1.7.3.1 Solariseringseffekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 3.1.7.3.2 Lysande effekt (Velvia-filter) . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 6 Handbok Showfoto 3.1.7.3.3 Neoneffekten . 3.1.7.3.4 Kanteffekten . 3.1.7.3.5 Lut3D-effekten 3.1.7.4 Inledning . . . . . . . . . . . . 66 66 66 66 Använda filtret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förvrängningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . 66 67 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 3.1.7.5.1 Använda relieffiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.7.5.2 Relieffiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.7.6 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 68 68 3.1.7.4.1 3.1.7.4.2 3.1.7.5 3.1.7.6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Använda filmkorninghetsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . 68 3.1.7.6.2 Filtret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.7.7 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 68 3.1.7.8 3.2 . . . . 3.1.7.7.1 Använda oljemålningsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 3.1.7.7.2 Oljemålningsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . 69 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 3.1.7.8.1 Använda regndroppsfiltret . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 3.1.7.8.2 Regndroppsfiltret under arbete . . . . . . . . . . . . . . . 69 Behandling av obehandlade filer och färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 3.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 3.2.1.1 Vilka knappar ska man trycka på? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 3.2.1.2 Finns det någon som inte behöver bekymra sig om färghantering? 70 3.2.2 Mer definitioner om färghantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 3.2.3 Färgrymdsambanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 3.2.3.1 Var man hittar kameraprofiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 3.2.3.2 Bildskärmskorrektur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 3.2.3.3 Återgivningsalternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 3.2.3.4 Länkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsrymden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 78 3.2.4 3.2.4.1 Nu har jag talat om för Showfoto var min bildskärmsprofil finns, och jag har en kameraprofil som jag använde för bildfilen som skapades av min programvara för hantering av obehandlade bilder. Vad är nästa steg i färghanteringen? . . . . . . . . . . . . . . . 78 Varför kan man inte bara redigera bilder med färgsystemet som beskrivs av kameraprofilen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 3.2.4.3 Vilken arbetsrymd ska man välja? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 3.2.4.4 Vilken gamma ska arbetsrymden ha? . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 3.2.4.5 Hur många diskreta färgtonsteg finns i en digital bild? . . . . . . . 80 3.2.4.6 Ska man använda en arbetsrymd med stort eller litet tonomfång? 80 3.2.4.2 3.2.5 Färgsystemet sRGB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 3.2.5.1 81 Vad är så speciellt med färgsystemet sRGB? . . . . . . . . . . . . . 7 Handbok Showfoto 3.2.6 3.2.5.2 Hur liten är sRGB? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kalibrera och profilera bildskärmens RGB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6.1 3.2.6.2 3.2.6.3 3.2.6.4 Om man väljer att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, behöver man då kalibrera bildskärmen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 Vad är konsekvenserna av att arbeta med en okalibrerad bildskärm? 82 Betydelsen av ´´svartpunkt´´ och ´´ljusstyrka´´ verkar ganska klar, men vad betyder ´´gamma´´? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Vad är skillnaden mellan att kalibrera en bildskärm och att profilera den? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kan man kalibrera en bildskärm utan en spektrofotometer? . . . 84 84 Med antagandet att jag har bestämt mig för att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, vilka ´´knappar´´ ska jag trycka på i Showfoto efter att jag har kalibrerat min bildskärm? . . . . . . . . . . . . . . 85 3.2.6.7 Var finns alla ICC-profiler lagrade på min dator? . . . . . . . . . . 85 3.2.6.8 Spelar ljussättningen och vägg-, tak-, gardin-, eller möbelfärger i närheten av bildskärmen någon roll? . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Kameraprofilen och problem med framkallning av obehandlade filer . . . . 85 3.2.7.1 Vad är nästa steg i färghanteringen? . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 3.2.7.2 Varför ser inte förhandsgranskningarna av bilden som skapas av konverteringsprogram av obehandlade bilder, som dcraw eller ufraw, likadan ut som den inbäddade förhandsgranskningen som visas av Digikam? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Den inbäddade JPEG-förhandsgranskningen ser så mycket bättre ut än utdata från dcraw. Vad är värdet med motivrelaterat tonomfång? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Jag kan förstå värdet av att börja bildredigeringen med en motivrelaterad återgivning istället för den briljanta återgivningen som jag ser i den inbäddade JPEG-bilden. Men som sagt, bilderna skapade av Digikam och Libraw ser verkligen riktigt dåliga ut. Varför? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Var kan man hitta bra information om digitalt brus? . . . . . . . . 87 87 Varför är färgerna från Canon och Nikon bättre än färgerna skapade av Libraw? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Varför är en kameraprofil specifik för en given kameratillverkare och modell? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad betyder ´´analog till digital-konvertering´´? . . . . . . . . . . . 88 88 Varför används en kameraprofil specifik för det program för behandling av obehandlade filer som används för att framkalla den obehandlade filen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.7.10 Var hittar jag en generell profil för min kamera? . . . . . . . . . . . 88 89 3.2.6.5 3.2.6.6 3.2.7 82 82 3.2.7.3 3.2.7.4 3.2.7.5 3.2.7.6 3.2.7.7 3.2.7.8 3.2.7.9 3.2.8 3.2.7.11 Hur skaffar jag en kameraprofil specifik för min kamera, ljusförhållanden och arbetsflöde med obehandlade bilder? . . . . . . . . 3.2.7.12 Hur använder jag en kameraprofil med en 16-bitars bildfil skapad av min programvara (med öppen källkod) för behandling av obehandlade bilder? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Profilerna pekar på riktiga färger i den verkliga världen . . . . . . . . . . . 3.2.8.1 Kamera, bildläsare, arbetsrymd, bildskärm, skrivare: vad gör egentligen alla dessa färgprofiler? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 89 89 90 90 Handbok Showfoto 3.2.8.2 3.2.9 Skrivarprofiler, återgivningsalternativ och bildskärmskorrektur . . . . . . . 91 3.2.9.1 Var skaffar man en skrivarprofil? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 3.2.9.2 Vad gäller för återgivningsalternativ? . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 3.2.9.3 Vilket återgivningsalternativ bör man använda för att visa bilder på en bildskärm? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 3.2.9.4 3.2.9.5 3.2.9.6 3.2.9.7 Vad är bildskärmskorrektur? . . . . . . . . Vilket återgivningsalternativ bör man skärmskorrektur? . . . . . . . . . . . . . . Vad gäller för svartpunktskompensation? . . . vid . . . . . . . . . . bild. . . . . . . . 92 92 92 92 Varför rekommenderas perceptuell återgivning så ofta som ´´fotografiskt´´ återgivningsalternativ? . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Inställning av Showfoto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.2 Inställning av verktygstips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3 Inställningar av metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3.2 Inställningar av beteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3.2.1 Rotationsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.3.3.3 Metadatafilter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Editorinställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 94 3.3.4.1 Editorfönstrets inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 3.3.4.2 Inställningar av spara bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 3.3.4.3 Inställningar av versionshantering av bilder . . . . . . . . . . . . . 95 3.3.4.4 Inställningar för avkodning av obehandlade bilder . . . . . . . . . 95 3.3.4.5 RAW Default Settings . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 3.3.5 Färghanteringsinställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 3.3.6 Inställning av bildspel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 3.3.7 Diverse inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 3.3.7.1 Allmänna inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 3.3.7.2 Inställningar av programbeteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Temainställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 3.3.4 3.3.8 4 . . . . . . . använda . . . . . . . . . . . . . . Kan alla återgivningsalternativ användas vid konvertering från ett färgsystem till ett annat? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.9.8 3.3 Hur kan en färgprofil peka ut en verklig färg i den verkliga världen? 90 Verktyget Hämta bilder 100 4.1 4.2 Val av bildläsare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Huvuddialogruta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 4.3 Inläsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 4.4 Läsa in flera markeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 4.5 Hjälp och Stäng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 9 Handbok Showfoto 5 Geografisk lokalisering 5.1 6 103 Geografisk lokaliseringseditor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 5.1.1 5.1.2 Kartan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Redigera koordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 5.1.3 Korrelationsverktyget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 5.1.4 Ångra och Gör om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 5.1.5 Omvänd geografisk kodning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 5.1.6 Sök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Presentationsverktyg 109 6.1 Inställningsdialogrutan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 6.2 Presentationsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 7 Metadataeditor 111 8 Menybeskrivningar 112 8.1 Bildeditorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 8.1.1 Menyn Arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 8.1.2 Menyn Redigera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 8.1.3 Menyn Färg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 8.1.4 Menyn Förbättra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 8.1.5 Menyn Transformera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 8.1.6 Menyn Dekorera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 8.1.7 Menyn Effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 8.1.8 Menyn Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 8.1.9 Menyn Inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 8.1.10 Menyn Hjälp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 9 Tack till och licens 118 10 Sakregister 119 10 Handbok Showfoto Figurer 6.1 Presentationsdialogrutan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 6.2 Presentationsverktyget i arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 11 Sammanfattning Showfoto är en fristående fotoeditor baserad på bildeditorn i Showfoto. Showfoto är en del av digiKam-projektet. Handbok Showfoto Kapitel 1 Inledning 1.1 1.1.1 Bakgrund Om Showfoto Showfoto är en snabb bildeditor med några få men ändå kraftfulla bildredigeringsverktyg. Du kan använda den för att visa dina fotografier och göra förbättringar av dem. 1.1.2 Rapportera fel Showfoto är ett projekt med öppen källkod. Det betyder att projektet litar på att användarna gör en insats genom att åtminstone rapportera problem och föreslå möjliga förbättringar. Showfoto gör det så enkelt som möjligt att rapportera fel eller föreslå förbättringar. Var du än befinner dig i programmet innehåller hjälpmenyn alltid alternativet Rapportera fel. Det visar en meddelanderuta med en markerad länk. Klicka på länken så visas sidan för felrapportering i din webbläsare. All information som krävs har redan fyllts i, följ bara instruktionerna för att färdigställa rapporten. 1.1.3 Stöd Showfoto är ett projekt som stöds av en gemenskap, vilket betyder att användare och utvecklare stöder varandra. Om du använder Showfoto regelbundet uppmuntras du att gå med i Showfotos e-postlista för användare. Du kan komma igång genom att ställa frågor till andra användare av Showfoto och förhoppningsvis kan du själv snart besvara frågor från andra. Instruktioner för att gå med i Showfotos e-postlista Du kan också besöka Showfotos hemsida, för nyheter om nya utgåvor och annan information relaterad till Showfoto. 1.1.4 Att börja delta Det finns många sätt som du kan bli inblandad i fortsatt utveckling av Showfoto. Du behöver inte utveckla programvara. Du kan hjälpa till med dokumentation, översättning och konstruktion av användargränssnitt, eller bara bidra med riktigt bra idéer till listan med önskemål. Du kan också delta genom att testa tidig utvecklingskod medan den utvecklas och tillhandahålla återmatning 13 Handbok Showfoto till utvecklarna. Om du är en programmerare kan du naturligtvis hjälpa till att göra Showfoto till det bästa programmet för hantering av digitala fotografier som finns. Det bästa sättet att börja delta i utveckling av Showfoto är att gå med i utvecklarnas e-postlista. Instruktioner för att gå med i Showfotos e-postlista för utvecklare. 1.2 1.2.1 Bildformat som stöds Inledning Showfoto förlitar sig på ett antal bibliotek och stödpaket för att ladda och spara bildformat. Vilka bildformat som är tillgängliga kommer att bero på tillgängligheten hos dessa bibliotek på ditt system, och ibland på sättet som biblioteken har kompilerats. I de flesta distributioner, kommer du att märka att ett stort antal bildformat kan visas inne i Showfoto. Detta beroende av andra bibliotek betyder att det inte är möjligt att ge en definitiv lista på alla format som är tillgängliga på ditt system. Åtminstone JPEG, PNG och TIFF bör vara tillgängliga. Showfoto visar bara filer som har format som kan förstås. Det görs genom att titta på filernas filändelser och kontrollera dem med en fördefinierad lista. Om filändelsen finns i listan, visar Showfoto filen i bildvisningen. Du kan ändra listan med filändelser som Showfoto accepterar. Se avsnittet Inställning för mer detaljerad information. Nästan alla digitalkameror lagrar fotografier i ett av två format: JPEG eller TIFF. Många kameror låter dig välja vilket av dessa format som ska användas. En fullständig beskrivning av formaten finns på Wikipedia. Showfoto stöder båda dessa format. 1.2.2 Komprimering av stillbilder Bildkompression är användning av datakomprimeringsmetoder för digitala bilder. Det görs genom att ta bort redundans i bilddata för att kunna lagra eller överföra data i en effektiv form. Bildkomprimering kan vara förstörande eller förlustfri. Förlustfria komprimeringsmetoder föredras alltid på grund av deras höga bevarandevärde i arkiveringssyfte innan omvandlingar som beskärning, storleksändring, färgkorrigering, etc. Det beror på att förstörande komprimeringsmetoder, i synnerhet när de används med låga bithastigheter introducerar komprimeringsartefakter. Förstörande metoder är lämpliga för naturliga bilder som foton i program där mindre (ibland omärkbar) förlust av naturtrogenhet är acceptabel för att åstadkomma en väsentlig reducering av bithastigheten. Förstörande komprimering är bra för publicering av fotografier på Internet. 1.2.3 JPEG JPEG är ett komprimerat format som byter ut en del av bildkvaliteten för att hålla filstorlekarna små. I själva verket sparar de flesta kameror sina bilder med det här formatet om du inte anger något annat. En JPEG-bild lagras med förstörande komprimering, och du kan variera komprimeringens storlek. Det låter dig välja mellan mindre komprimering och högre bildkvalitet eller större komprimering och sämre kvalitet. Den enda anledningen att välja högre komprimering är på grund av att det skapar mindre filer så att du kan lagra fler bilder, och det är enklare att skicka dem via e-post, eller visa dem på webben. De flesta kameror ger dig två eller tre val som motsvarar bra, bättre och bäst, även om namnen varierar. Dessutom stöds JPEG-2000. Det tillhandahåller bättre (jämnare) resultat vid samma komprimeringsgrad jämfört med JPEG. I 2000-versionen finns det möjlighet att vara förlustfri, om det anges i inställningarna. 14 Handbok Showfoto 1.2.4 TIFF TIFF har fått bred acceptans och brett stöd som ett bildformat. Vanligtvis kan TIFF lagras i okomprimerad form av kameran eller genom att använda en förlustfri komprimeringsalgoritm (Deflate). Det upprätthåller bättre bildkvalitet, men till bekostnad av mycket större filstorlekar. Vissa kameror låter dig spara dina bilder med formatet, och det är ett populärt format på grund av dess förlustfria komprimeringsalgoritm. Problemet är att formatet har ändrats av så många personer att det nu finns 50 eller fler varianter, och alla känns inte igen av program. 1.2.5 PNG PNG är ett bildformat som utvecklades som en ersättning för ett antal äldre bildfilformat som användes på många håll under 1990-talet. Det är ett förlustfritt format som TIFF, men är mycket kompaktare och sparar diskutrymme. Även om det inte är troligt att din kamera stöder PNG, tycker vissa om att konvertera sina fotografier till PNG så fort de lagrat dem på datorn. I motsats till JPEG, förlorar inte PNG-bilder kvalitet varje gång du kodar dem efter ändringar. Showfoto stöder PNG-bilder fullständigt, och köhantering för bakgrundsbehandling kan konvertera en uppsättning bilder från vilket format som helst som stöds till PNG i ett steg. PNG är ett utökningsbart filformat för förlustfri, flyttbar, välkomprimerad lagring av rasterbilder. PNG tillhandahåller en patentfri ersättning till GIF och kan också ersätta många vanliga användningar av TIFF. PNG är avsedd att fungera bra i direktvisningsprogram, som webben, så det är fullständigt strömningsbart med ett alternativ för progressiv visning. Dessutom kan PNG lagra gamma och kromaticitetsdata på heterogena plattformar. PNG stöder djupen 8- och 16 bitar per färg och bildpunkt. Det är ett perfekt filformat att arkivera fotografier med. För mer information om PNG-formatet se PNG hemsidan. 1.2.6 PGF PGF ´´Progressiv grafikfil´´ är ett annat inte så välkänt, men öppet, filformat för bilder. Det är baserat på Wavelet, och tillåter förlustfri och förstörande datakomprimering. PGF står sig bra i jämförelse med JPEG 2000, men utvecklades för hastighet (komprimering och avkodning) istället för att ge bäst komprimeringsförhållande. Vid samma filstorlek ser en PGF-fil väsentligt bättre ut än en JPEG-fil, medan den också förblir mycket bra vid gradvis visning. Därför bör det vara lämpligt för webben, men för närvarande kan få webbläsare visa det. För mer information om PGF-formatet, se hemsidan för libPGF. 1.2.7 Obehandlad Några, typiskt dyrare, kameror låter dig lagra bilder med ett obehandlat format. Ett obehandlat format följer egentligen inte någon bildstandard alls. Det är olika för varje kameramärke. Bilder med obehandlat format innehåller all data som kommer direkt från kamerans bildsensor innan programvaran i kameran utför behandling som vitbalans, skärpa, etc. Genom att lagra fotografier med kamerans obehandlade format kan du ändra inställningar såsom vitbalansen efter fotografiet har tagits. De flesta professionella fotografer använder obehandlat format eftersom det ger dem maximal flexibilitet. Nackdelen är att filer med obehandlat format verkligen kan vara mycket stora. Om du vill lära dig mer om obehandlade bildformat, besök guiderna Wikipedia, Luminous Landscape och Cambridge in Colour, som kan vara till stor hjälp. Du kan konvertera bilder med obehandlat format till JPEG eller TIFF i Showfoto, med bildeditorn. Showfoto stöder bara laddning av obehandlade bilder, och förlitar sig på biblioteket libraw som ingår i Showfotos kärna, och stöder över 800 obehandlade filformat. Alla kameror som stöds listas längst ner på Dave Coffins webbsida. Tabellen nedan visar en kort lista med obehandlade kamerafiler som stöds av Showfoto: 15 Handbok Showfoto Obehandlat filformat Beskrivning Obehandlade filformat för Canon digitalkameror Obehandlat filformat för Nikon digitalkameror Obehandlat filformat för Olympus digitalkameror Obehandlat filformat för Fuji digitalkameror Obehandlat filformat för Leica-kameror Obehandlat filformat för Pentax digitalkameror Obehandlat filformat för Sigma digitalkameror Obehandlat filformat för Kodak digitalkameror Obehandlat filformat för Sony/Minolta digitalkameror Obehandlat filformat för Panasonic, Casio och Leica digitalkameror Adobe obehandlat filformat (digitalt negativ) Casio obehandlat filformat (Bayer) Obehandlat filformat för Epson digitalkameror Imacon/Hasselblad obehandlat format CREO foto obehandlat filformat Fotoman obehandlat filformat Ricoh obehandlat format CRW, CR2 NEF ORF RAF RWL PEF, PTX X3F DCR, KDC, DC2, K25 SRF, ARW, MRW, MDC RAW DNG (CS1, HDR) BAY ERF FFF MOS PXN RDC 16 Handbok Showfoto Kapitel 2 Showfotos sidorad 2.1 2.1.1 Showfotos högra sidorad Introduktion till den högra sidoraden Huvudfönstret i Showfoto har en sidorad vid högerkanten som tillhandahåller viktig information och åtgärder för markerade bilder. Samma sidorad är också tillgänglig i Showfotos bildeditor (utom fliken Filter). Den kan visas genom att klicka på en av de åtta flikarna: • Egenskaper: Fil- och bildegenskaper, viktigare fotografiparametrar. • Metadata: EXIF, Tillverkaranmärkningar, IPTC och XMP-data. • Färger : Histogram och inbäddade ICC-profiler. • Kartor: Grafisk Marble-komponent visar GPS-plats. • Rubriker: Kommentarer, datum- och tidsinställningar, beteckningar, betyg, etiketter, markerad metadata. • Versioner : Bildhistorik. • Filter: Filter som används för urvalet i huvudfönstret. • Verktyg : En valfri sammanhangsberoende vy avsedd att gruppera alla tillgängliga huvudverktyg enligt kategorier. Att klicka upprepade gånger på samma flik gör att sidoraden visas eller fälls ihop längs kanten. 2.1.2 Egenskaper Sidoraden Egenskaper visar den viktigaste informationen om den markerade bilden som i stort sett är självförklarande. Den är grupperad i följande delar: • Filegenskaper: Detta är information som har med filsystemet att göra • Bildegenskaper: Visar bild- och formategenskaper som dimension, komprimering, färgdjup, etc. • Fotografiegenskaper: Visar en sammanfattning av de viktigaste parametrarna när bilden togs. Data hämtas från EXIF- eller XMP-datafält om tillgängliga. • Showfotos egenskaper: Valfri vy för att visa en sammanfattning av de viktigaste värdena inställda i Showfotos databas. 17 Handbok Showfoto 2.1.3 Metadata Metadata är data om bilderna eller filerna, som tekniska data för kamerainställningarna när bilden togs, information om fotografen, copyright, nyckelord, rubriker och platsens koordinater. Sidoraden med metadata består av fyra delflikar EXIF, Tillverkaranmärkningar, IPTC och XMP. Till vänster låter två knappar dig välja mellan fullständig och förenklad datavisning. I mitten finner du en diskikon för att spara metadata på disk. Intill den finns en utskriftsikon och kopieringsikon. De gör precis det: skriver ut eller kopierar metadata från respektive flik till klippbordet. En verkligt trevlig funktion är sökrutan i underkanten av metadataflikarna. När du skriver in ett nyckelord, filtreras metadata ovanför den successivt till du har begränsat det du söker efter. Det är ett snabbt sätt att komma åt specifik information. Metadata, som visas i de fyra flikarna, kan ändras och utökas på ett antal sätt på andra ställen: • med kameragränssnittet • metadataeditorn • verktyget Lokalisera geografiskt • kopiering av databasens metadata till filer • kopiera filens metadata till databasen Metadataflikarna 2.1.3.1 2.1.3.1.1 EXIF-taggar Vad är EXIF EXIF betyder EXtended Interchange Format (utökat utbytesformat). Det är specifikt konstruerat för digitalkameror. Det tillåter att en stor mängd information om fotografiet lagras. Informationen beskriver kameran som tog bilden, tillsammans med inställningarna (inklusive datum och tid) som gällde när bilden togs. En inbäddad miniatyrbild kan inkluderas. EXIF-formatet innehåller ett antal markeringssektioner som kallas bildfilkataloger (IFD). Sektionerna som troligen finns i en normal EXIF-fil är följande: • Information om bild: innehåller allmän information om bilden. • Inbäddad miniatyrbild: innehåller information om den inbäddade miniatyrbilden. • Information om fotografi: innehåller utökad information om fotografiet. • Interoperabilitet: innehåller information för att stödja interoperabilitet mellan olika implementeringar av EXIF. 2.1.3.1.2 Hur används EXIF-visningen Du kan granska inbäddad EXIF-information för den markerade bilden under den första fliken i sidoraden. EXIF-visningen är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring i EXIF-sektionerna. Om det finns fler poster än tillgängligt utrymme, panorera bara neråt med mushjulet. Du kan använda två olika nivåer för att visa EXIF-markeringssektioner: • Enkelt: Visa bara viktigare EXIF-markeringar i fotografiet. • Fullständigt: Visa alla EXIF-markeringar. Vissa tillverkare lägger till ytterligare EXIF-sektioner, som Canon, Fujifilm, Nikon, Minolta och Sigma. Dessa sektioner innehåller specifika anmärkningar för tillverkare och modell. De visas under fliken Tillverkaranmärkningar. 18 Handbok Showfoto 2.1.3.2 2.1.3.2.1 Tillverkaranmärkningar Vad är tillverkaranmärkningar EXIF-standarden definierar tillverkaranmärkningar, vilket låter kameratillverkare lägga till vilken metadata som helst med eget format. Det används i allt större utsträckning av kameratillverkare för att lagra en mångfald kamerainställningar, som inte anges i EXIF-standarden, som fotograferingsläge, efterbehandlingsinställningar, serienummer, fokuseringslägen, etc., men detta taggformat är privat och tillverkarspecifikt. 2.1.3.2.2 Hur visning av tillverkaranmärkningar används Du kan granska inbäddade tillverkaranmärkningar för den markerade bilden under den här fliken i sidoraden. Visningen av tillverkaranmärkningar är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring i sektionerna med tillverkaranmärkningar. Visning av tillverkaranmärkningar under användning 2.1.3.3 2.1.3.3.1 IPTC-taggar Vad är IPTC International Press Telecommunications Council, är ett konsortium av världens ledande nyhetsbyråer och nyhetsindustri. Det utvecklar och underhåller tekniska standarder för förbättrat utbyte av nyheter, som används i stort sett av alla större nyhetsorganisationer i världen. IPTC upprättades 1965 av en grupp nyhetsorganisationer för att tillvarata världspressens telekommunikationsintressen. Sedan det sena 1970-talet har aktiviteterna hos IPTC i huvudsak fokuserat på att utveckla och publicera industristandarder för utbyte av nyhetsinformation. I synnerhet definerade IPTC en uppsättning metadata-egenskaper som kan användas för bilder. De definierades ursprungligen 1979, och reviderades betydligt 1991, för att bli en ´´informationsutbytesmodell´´ (IIM), men begreppet avancerade verkligen 1994, då Adobe definierade en specifikation för att verkligen kunna inbädda metadata i digitala bildfiler: känt som ´´IPTC-huvuden´´. 2.1.3.3.2 Hur IPTC-visningen används Du kan granska inbäddad IPTC-information för den markerade bilden under den här fliken i sidoraden. IPTC-visningen är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring i IPTC-sektionerna. IPTC-visning under användning 2.1.3.4 2.1.3.4.1 XMP-taggar Vad är XMP ATT GÖRA 2.1.3.4.2 Hur XMP-visningen används ATT GÖRA 19 Handbok Showfoto 2.1.4 Färger Färgsidoraden har två delflikar Färg och ICC-profil. Här hittar du mer information om färghantering. 2.1.4.1 Histogramvisning En bilds histogram visar mängden av varje färg som ingår, och deras olika amplituder inom bilden. Om fotografiet har en färgavvikelse, kan du kanske se vad som är fel genom att titta på histogrammet. Histogramvisningen visar den statistiska fördelningen av färgvärden i den aktuella bilden. Den är enbart för information: ingenting du gör kan orsaka någon ändring av bilden. Om du vill utföra histogrambaserad färgkorrigering, använd exempelvis Färgbalands, Justera nivåer eller Justera kurvor i bildeditorn. En bild kan delas upp i färgkanalerna Röd, Grön och Blå. Kanalen Alfa är ett lager i bilden som stöder genomskinlighet (som PNG- eller GIF-bilder). Varje kanal stöder ett intervall av intensiteter från 0 till 255 (heltalsvärden). Alltså kodas en svart bildpunkt med 0 i alla färgkanaler, och en vit bildpunkt med 255 i alla färgkanaler. En genomskinlig bildpunkt kodas med 0 i alfakanalen, och en ogenomskinlig bildpunkt med 255. Histogramvisningen låter dig visa varje kanal separat: • Ljusstyrka: visar fördelningen av ljusstyrkevärden. • Röd, Grön, Blå: visar fördelningen av intensitetsnivåer för respektive röd, grön och blå kanal. • Alfa: visar fördelningen av ogenomskinlighetsnivåer. Om lagret är helt ogenomskinligt eller helt genomskinligt, består histogrammet av en enda stapel vid vänstra eller högra kanten. • Färger: visar det röda, gröna och blåa histogrammet överlagrade, så att du kan se hela informationen om färgdistribution i en enda vy. Med alternativet Skala kan du bestämma om histogrammet visas med en linjär eller logaritmisk Y-axel. För bilder tagna med en digitalkamera är läget Linjär oftast mest användbart. För bilder som dock innehåller större områden med konstant färg, domineras ofta ett linjärt histogram av en enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram mer användbart. Du kan begränsa analysen i fältet Statistik som visas längst ner i dialogrutan till ett begränsat intervall av värden om du vill. Intervallet kan ställas in på ett av två olika sätt: • Klicka och dra pekaren över histogrammets visningsområde, från den lägsta till den högsta nivån i intervallet du vill ha. • Genom att använda numeriska inmatningsrutorna under histogramområdet. Den vänstra inmatningsrutan är intervallets undre gräns och den högra är intervallets övre gräns. Statistiken som visas längst ner i histogramvisningen beskriver fördelningen av kanalvärden, begränsat till det markerade intervallet. De är: • Antal bildpunkter i bilden. • Antal vars värde ligger inom det markerade intervallet. • Medelvärdet. • Standardavvikelsen. • Medianen för den markerade delen av histogrammet. 20 Handbok Showfoto • Procentandelen vars värden ligger inom det markerade intervallet. • Bildens färgdjup. • Alfakanal i bilden. • Histogrammets källa, antingen Hela bilden eller Bildområde om ett område av bilden har markerats i editorn. 2.1.4.2 Hur ett histogram används Histogram är ett grafiskt sätt att utvärdera noggrannheten hos en bild som visas på skärmen. Diagrammet representerar tre områden av fotografiets ljusstyrka: • (1) : skuggtonerna till vänster. • (2) : normaltonerna i mitten. • (3) : dagrarna till höger. Example 2.1 Ett bildhistogram i läget med alla färger Fördelningen i diagrammet, där topparna och utbuktningarna är samlade, anger om bilden är för mörk, för ljus eller välbalanserad. Med ett underexponerat fotografi, har histogrammet en fördelning av ljusstyrka som har en tendens att i huvudsak vara till vänster i diagrammet. Example 2.2 Ett underexponerat fotografi Med ett överexponerat fotografi, kommer histogrammet att ha utbuktningen som visar ljusstyrkan i huvudsak fördelad åt höger i diagrammet. Example 2.3 Ett överexponerat fotografi Med ett riktigt exponerat fotografi, kommer histogrammet att ha en fördelning av ljusstyrka som är mest uttalad nära diagrammets mitt. Example 2.4 Ett riktigt exponerat fotografi Viktigt: Alla fotografier måste inte uppvisa den här utbuktningen i histogrammets mittendel. En hel del beror på fotografiets motiv. I vissa fall kan det vara riktigt att histogrammet visar en topp i ena eller andra änden, eller i båda. Histogrammet är ett tillförlitligt sätt att bestämma om ett fotografi är riktigt exponerat eller inte. Skulle histogrammet visa en över- eller underexponering, bör ett verktyg för exponeringskorrektion användas för att förbättra fotografiet. 21 Handbok Showfoto 2.1.5 Kartor Det finns fyra verktyg rörande geografisk lokalisering i digiKam, och två i Showfoto: 1. Kartläget för bildområdet som visar bilder med GPS-data på en karta beroende på markeringen i vänster sidorad, t.ex. bilderna i albumet som markerats i albumvyn, bilderna med en viss tilldelad etikett (markerade i etikettvyn), med en viss beteckning, och så vidare. Det är bara tillgängligt i digiKam. 2. Kartvyn i vänster sidorad i digiKam, som är sökverktyget för att hitta bilder enligt deras GPS-information. Den är också bara tillgänglig i digiKam. 3. Den geografiska lokaliseringseditorn, som går att komma åt via Objekt → Redigera geografisk plats... (Ctrl+Skift+G) (Arkiv → Redigera geografisk plats... i Showfoto), och gör det möjligt att ange och redigera GPS-information. 4. Kartfliken i höger sidorad som vi diskuterar här, som visar bildens plats på en karta och enbart är informativ. Alla fyra är baserade på den grafiska Marble-komponenten. Fliken visar en orienteringskarta där en markör eller miniatyrbild visas för att ange den markerade bildens GPS-plats. GPS-koordinaterna och tidsinformationen visas under den grafiska komponenten. Du kan zooma in och ut med mushjulet, genom att antingen rulla det eller hålla nere och dra det. Panorera genom att hålla nere vänster musknapp. Se kapitel 2 i handboken för Marble om navigering på kartan. Betydelsen av ‘GPS’ samt funktioner och knappar som gäller alla tre delarna av geografisk lokalisering, beskrivs i handbokens kapitel Geografisk lokaliseringseditor. Det gäller den sammanhangsberoende menyn på kartan och raden av knappar under kartan, utom den sista. För information om de olika karttjänsterna kan kombinationsfältet under raden av knappar användas. Välj en tjänst här, och klicka därefter på knappen för att se mer information på Internet till höger. Positioneringsdata som visas lagras i själva verket i bildens EXIF-taggar. Det gör att platsen kan läsas av vilket annat program som helst, som kan förstå EXIF GPS-data. 2.1.6 Rubriker 2.1.6.1 Inledning Den här sidoradsfliken gör tjänst för att ändra och redigera bildegenskaper som bildtexter, betyg, datum och etiketter. Egenskaperna lagras i tillhörande databas. i IPTC- och EXIF-datafälten och blir en del av bilden. Alla egenskaper kan kommas åt i en sidoradsvy som visas på skärmbilden nedan. När bilden läses är prioritetsordningen a) databasen, b) IPTC, och c) EXIF. Om det finns någon skillnad mellan några av de tre, gäller prioriteringen och en synkronisering utförs. Sidoraden har ett navigationsfält längst upp med pilar för första, föregående, nästa och sista om den visas i huvudprogrammet. Example 2.5 Exempel på sidoradens kommentarer och etiketter 2.1.6.2 Kommentarvy Bildtextvyn kan användas för att skriva in eller klistra in en bildtext av obegränsad storlek (se anmärkningen nedan). Texten använder UTF-8, vilket betyder att alla specialtecken tillåts. Bildtexterna kopieras till EXIF- och IPTC-fält så att de kan användas av andra program. 22 Handbok Showfoto OBSERVERA IPTC-data stöder bara ASCII-tecken och högst 2000 tecken (gammal amerikansk standard). Alla texter kortas av efter 2000 tecken, och specialtecken blir felformaterade. Om du avser att använda IPTCrubrikfältet i andra program måste du följa dessa begränsningar. Efter att ha lagt till kommentaren, klicka antingen på knappen Verkställ eller gå direkt till nästa bild, så sparas rubrikerna. Intill knappen Verkställ finns knappen Fler. Via den kan du antingen välja att lagra metadata från vald fil i databasen, eller tvärtom skriva metadata i filer (det senare sker ändå om du väljer en metadatainställkning som gör att all metadata alltid sparas i bilder). 2.1.6.3 Datum och tid I delen med datum och tid, som anger tiden då fotografiet togs, kan du ändra alla värden. En kalender visas med kombinationsrutan, och nummerrutan för tidsinställning kan också ändras genom att direkt skriva in tiden. Dateringen kopieras till EXIF:s datum- och tidsfält. Om du behöver ändra tid och datum då ett antal bilder togs, finns det ett bekvämare sätt tillgängligt (i köhantering för bakgrundsbehandling). Det senare alternativet finns under Bild → Justera tid och datum.... Markera bilderna som ska ändras i huvudvyn och anropa insticksprogrammet. 2.1.6.4 Betyg Betygdelen visar en betygsättning med 0 till 5 stjärnor som kan användas vid sökning och sorteringsordning. Den kan ändras med ett enda musklick eller med snabbtangenterna Ctrl+0 till Ctrl+5. Betygen i sidoraden tilldelas alltid en bild åt gången. För att betygsätta ett antal bilder, markera dem och aktivera den sammanhangsberoende menyn (högerklicka) för att tilldela dem ett gemensamt betygvärde. Betygen införs därefter i IPTC-datafältet ’brådska’. Betygkodningen följer metoden i den här tabellen: Showfotos betyg * * ** *** **** **** ***** 2.1.6.5 IPTC-brådska 8 7 6 5 4 3 2 1 Trädet med etiketter Etikettvyn visar en sökruta med anpassningsbart filter, trädet med etiketter och en kombinationsruta som innehåller etiketterna som tidigare användes under den här Showfoto-sessionen. Trädet med etiketter anpassas dynamiskt som en funktion av sökorden medan du skriver i rutan. Det är alltså enkelt att snabbt reducera antalet möjligheter vid sökning av en etikett. Funktionen är förstås bara användbar om du har många etiketter. Kombinationsrutan längst ner är ytterligare en ergonomisk funktion för att enkelt ge en serie bilder en etikett. När du lägger till olika etiketter blir de ihågkomna i rutan för att snabbt gå att 23 Handbok Showfoto komma åt. Annars läggs etiketter helt enkelt till genom att markera respektive rutor i trädet. Alla etiketter för en bild överförs i IPTC-datafältet ’nyckelord’. NOT Om du har markerat ett antal bilder i huvudvyn och markerar en etikett i trädet med etiketter, läggs den bara till för den streckade bilden, och inte för alla markerade bilder. Om du vill lägga till etiketter för markerade bilder, se avsnittet Etikettfilter. 2.1.6.6 Informationsvy ATT GÖRA 2.1.7 Versionsvisning Fliken Versioner visar historiken och de sparade versionerna av ett fotografi. Med de tre knapparna i övre högra hörnet kan du välja mellan en enkel lista över de sparade versionerna, en trädvy och en kombinerad lista som visar versionerna tillsammans med åtgärderna som utfördes med det markerade fotografiet. Trädvyn visar den ursprungliga och de skapade versionerna av den markerade bilden. Här härleds den andra och femte versionen direkt från originalbilden, den tredje och fjärde versionen är skapade av den andra versionen. Den kombinerade listan visar versionerna tillsammans med åtgärderna och filtren som tillämpades på dem. Här skapades den andra versionen genom att ändra storlek på originalet, tillämpa oskarp mask, korrigera vitbalansen och till sist lägga till en ram med kantverktyget. De skapade versionerna är grupperade i härledda versioner och relaterade versioner. Relaterade versioner uppstår om originalet ändras och ändringarna sparas med Spara som ny version. För att ta reda på hur man bestämmer vad som lagras som en separat version och vilka versioner som visas i bildområdet, se Inställningar av versionshantering av bilder. 2.1.8 Filter Fliken Filter används för att ändra uppsättningen bilder som visas i bildområdet. Normalt använder man vänster sidorad med dess olika vyer för att begränsa visade bilder till exempelvis innehållet i ett album eller bilder med en viss etikett tilldelad till dem. Fliken Filter i höger sidorad erbjuder ett antal filter, och om ett av dessa är ifyllt, valt eller markerat, visas bara tvärsnittet av de två urvalen i bildområdet. Antag till exempel att du har en etikett som heter ’öppna’ som används för alla bilder utom dina privata. Då kan du markera etiketten ’öppna’ i den högra sidoraden för att dölja privata bilder (alla de som inte har etiketten ’öppna’). Vilket vyläge du än väljer i vänster sidorad, så visas bara ’öppna’ bilder. Ett annat typiskt exempel är att välja en delmängd etiketter i ett hierarkiskt träd. Antag att du vill visa ’röd’ och ’grön’ från ett etikettsträd som innehåller sju olika färger som deletiketter. Klicka helt enkelt på etiketten ’färg’ i huvudvyn och markera ’röd’ och ’grön’ i högra sidoraden. Det går också att använda en kombination av filtren, men då måste vi ta en närmare titt: Huvudfiltren och dessutom de olika typerna av filter i beteckningsfiltret (färg, urval, betyg) är kopplade med logiskt OCH, vilket betyder att alla valda filter måste passa för att bilderna ska visas. Om du valde ’JPG’ i Mime-typfiltret och ’röd’ i beteckningsfiltret visas bara fotografierna från urvalet i vänster sidorad som har JPG-format OCH beteckningen ’röd’. Å andra sidan är etiketterna i etikettfiltret och de enskilda beteckningarna inom en typ av beteckning kopplade med logiskt ELLER, som du redan kanske märkte i exemplet med öppen och 24 Handbok Showfoto privat ovan. Det betyder att om du markerar mer än en etikett i etikettfiltret, dyker alla bilder med minst en av etiketterna upp (under förutsättning att de inte utesluts av något av de andra filtren). En annan användning av den högra sidoradens flik är drag och släpp. Låt oss anta att du har valt ett antal bilder med hjälp av vänster sidorad för att lägga till etiketter, och de nu visas i bildområdet. Om etiketten redan finns, dra den helt enkelt från höger sidorad till någon av ikonerna. En dialogruta dyker upp, som frågar om etiketten ska läggas till för bara det objektet, alla objekt, eller om mer än en ikon är markerad, till de markerade objekten. Sidoradens etikettfilter I exemplet ovan visar huvudfönstret bilderna från ett kalenderdatum, etikettfiltret är inställt till ’Oldtimer’, vilket reducerar uppsättningen till tre bilder. I textfiltret skrev jag ‘Funeral’, vilket bara lämnar kvar en bild av den enda gammaldags begravningsbilen i mina samlingar. Därefter dras en etikett från etikettfiltret över ikonen och släppt. En dialogruta dyker då upp och frågar om etiketten ska bara tilldelas till det här objektet eller till alla (visade) objekt. Observera att textfiltret har en liten kombinationsmeny för att välja vilken bildinformation som ska ingå i sökningen, och betygsgruppen i beteckningsfiltret har en för att välj om du vill använda ett visst betyg eller ett intervall. 2.1.9 Verktygsvy Verktygsvyn från höger sidorad innehåller listan med tillgängliga åtgärder för att behandla markeringen. Listan är en ikonvy sorterad enligt verktygskategori. Vyn ger en snabb förhandsgranskning av alla åtgärder i huvudmenyn. Du kan exempelvis justera den aktuella bildens storlek med lämpligt beskärningsverktyg i bildeditorn. 2.1.9.1 Sidoradens verktyg i bildeditorn 25 Handbok Showfoto Kapitel 3 Använda Showfoto 3.1 Fotografisk redigering: Arbetsflöde 3.1.1 Verktyg för bildredigering och arbetsflöde 3.1.1.1 Ett förslag för ett standardarbetsflöde När ett grundläggande arbetsflöde utförs, är de viktigaste sakerna att ta hänsyn till: 1. Exponering: Vitbalans 2. Färg: Vitbalans 3. Svart- och vitpunkter: Vitbalans eller Nivåjustering 4. Kontrast: Kurvjustering 5. Färgmättnad: Vitbalans, Lysande eller Färgton, mättnad, ljusstyrka 6. Ändra storlek (interpolera): Ändra storlek 7. Skärpa 8. Hantering av digitala tillgångar (lägga till taggar, rubriker, betyg, geografisk plats, spara med ett nytt namn) Den här följden av redigeringssteg rekommenderas för att ge slutprodukten bästa möjliga fotografiska kvalitet. Utför i synnerhet aldrig skärpeförbättring innan det sista steget. Användning av ett förlustfritt format som PNG eller TIFF rekommenderas för lagring av fotografier. Annars går någonting förlorat varje gång resultatet sparas. Om du har råd, använd 16-bitar per kanal för de bästa bilderna. Om du vill ändra färgrymd, i synnerhet om du vill arbete med CIEL*a*b, krävs 16-bitar per kanal för att undvika avkortningseffekter. Om du byter steg 4 och 5„ vilket är mycket möjligt om den ursprungliga kontrasten redan är mycket bra, kan de fyra första justeringarna med samma insticksprogram: vitbalans. Många av de verktyg du kan behöva för redigering av fotografier ingår i Showfoto. Här följer beskrivningar av dem. 26 Handbok Showfoto 3.1.1.2 Introduktion till funktionerna hos vanliga redigeringsverktyg Alla bildeditorns verktyg som Skärpa, Oskärpa, Brusreducering, Omfokusering, Oskarp mask, etc. använder en gemensam dialogstil med förhandsgranskning av effekten innan filtret används på aktuell bild. Nedan ser du verktyget ´´Lägg till struktur´´ under arbete, vilket använder den gemensam dialoglayouten: Example 3.1 Verktyget Lägg till struktur under arbete • (1): De sju knapparna längst upp till vänster väljer typ av jämförelse i förhandsgranskningsområdet. Typerna är: – Originalbild – Dela vertikalt utan att duplicera. Det vänstra området visar originalet, medan den högra sidan visar fortsättningen av vald zoomning filtrerad. – Dela horisontellt utan att duplicera. Det övre området visar originalet, medan det nedre området visar fortsättningen av vald zoomning filtrerad. – Dela vertikalt. Det vänstra området visar originalet, och det högra filtereffekten för jämförelse. – Dela horisontellt. Det övre området visar originalet, och det nedre filtereffekten för jämförelse. – Förhandsgranskning av effekt. Detta är en förhandsgranskning av den aktuella effekten utan jämförelse. – Musplaceringsstil: Förhandsgranskning när musen inte befinner sig över förhandsgranskningsområdet (utan i inställningsområdet), annars visas originalet. • (2): Det finns två knappar som kan ändras för att visa över- eller underexponering. Färgerna kan anpassas på den allmänna inställningssidan. • (3): Ramen för valt område att förhandsgranska. Klicka och dra med musen på den rörliga ramen för att flytta den i bilden. Förhandsgranskningsområdet till vänster i dialogrutan uppdateras på motsvarande sätt. • (4): Inställningsområdet för filtret eller insticksprogrammet. • (5): I nedre vänstra hörnet finns knappar för hjälp och återställning av förvalda värden (alla inställningar bevaras från den senaste användningen av insticksprogrammet). • (6): Det finns en förloppsindikering för insticksprogram med komplicerade beräkningar. 3.1.1.3 Verktygsuppsättningen i Showfoto • Bildfärg – Kodningsdjup – Konvertering av färgrymd – Automatisk korrektion – Ljusstyrka, kontrast, gamma – Färgton, mättnad, ljusstyrka – Färgbalans – Nivåjustering – Vitbalans, exponering, färgmättnad – Kurvjustering 27 Handbok Showfoto – – – – Kanalblandare Svartvit Simulera infraröd film. Färgnegativ • Bildförbättring – Skärpa (gör skarpare, oskarp mask, omfokusering) – Oskärpeverktyg – Borttagning av röda ögon – Fyll i fotografi – Lokal kontrast – Brusreducering – Korrektion av heta bildpunkter – Korrigering av linsförvrängning – Restaurering av fotografi – Verktyg för korrigering av vinjettering – Verktyg för automatisk linskorrektion • Bildtransformeringsverktyg – Beskärningsverktyg – Ändra storlek – Flytande storleksändring – Ändra storlek – Rotera bild – Perspektivjustering – Skjuvningsverktyg • Bilddekoration – Lägg till kant – Infoga text – Lägg till struktur • Specialeffektfilter – Färgeffekter – Lägg till filmkorn. – Simulera en oljemålning. – Simulera en kolteckning. – Relief av fotografi. – Förvrängningseffekt. – Oskärpeeffekt. – Lägg till regndroppar. 28 Handbok Showfoto 3.1.2 Hantering av obehandlade bildfiler, arbetsflöde för obehandlade bilder Ett typiskt arbetsflöde för obehandlade bilder med Showfoto skulle kunna omfatta följande steg: • Inställning av alternativ för konvertering av obehandlade bilder och färghantering – Hämta ICC-färgprofiler för kamera, bildskärm och skrivare – Ställ in Showfoto på rätt sätt för att definiera en arbetsyta • Inställning av kamerans vitpunkt • Mosaikborttagning (omfattar interpolation, brusfiltrering och korrigering av kromatisk avvikelse) • Konvertering till en färgrymd • Gammakorrigering, färgtonsavbildning • TIlldelning av färgprofil • Expansion av dynamiskt omfång (valfri) • Fortsätt med standardarbetsflödet I fortsättningen är allt enkelt. Markera bara en obehandlad bild och öppna den i editorn. Insticksprogrammet för färghantering visas när bilden har behandlats, för att justera färgåtergivningen. Utan färghantering är alla bilder mycket mörka. Det är normalt. Du kan experimentera med de olika profilerna du har, för att välja den bästa inmatningsprofilen beroende på bilden (vissa brukar vara mycket neutrala, till och med något dämpade, medan andra ger ett mer mättat resultat, etc.). 3.1.3 Verktyg för färgredigering 3.1.3.1 Kodningsdjup Här kan du ändra kodningsdjup per färgkanal i den redigerade bilden. Det vanliga JPEGformatet har 8-bitars kodning. 16-bitars kodning är lämpligare för bilder med hög kvalitet, men formatet kräver mer lagringsutrymme, längre beräkningstid och är för närvarande bara tillgängligt med formaten PNG, PGF, TIFF och JPEG-2000. 3.1.3.2 Färghantering Verktyget möjliggör konvertering av en bild från en färgrymd till en annan. Dess användning är ändring och tilldelning av färgprofiler. För detaljerade instruktioner om hur färgprofiler används, se kapitlet om färghantering. 3.1.3.3 Inledning Menyalternativen Normalisera, Utjämna, Automatiska nivåer och Utsträck kontrast tillgängliga i undermenyn Korrigera → Automatisk korrigering försöker bestämma de bästa färgnivåerna automatiskt. Du måste experimentera med funktionernas effekt för att se vad som fungerar bäst med ditt fotografi. 29 Handbok Showfoto • Normalisera: Den här metoden skalar ljusstyrkevärden över den markerade bilden så att den mörkaste punkten blir svart, och den ljusaste punkten blir så ljus som möjligt utan att ändra dess färgton. Det är ofta en ´´magisk fix´´ för bilder som är matta eller urblekta. Example 3.2 Förhandsgranskning av färgkorrigering med normalisering • Utjämna: Den här metoden justerar färgernas ljusstyrka över den markerade bilden så att histogrammet för kanalen Värde är så jämn som möjligt, dvs. så att varje möjligt ljusstyrkevärde finns för ungefär samma antal bildpunkter som alla andra värden. Ibland ger Utjämna en fantastisk kontrastförbättring i en bild, medan andra gånger ger den skräp. Det är en mycket kraftfull åtgärd, som antingen kan åstadkomma mirakel med en bild eller förstör den. Example 3.3 Förhandsgranskning av färgkorrigering med utjämning • Automatiska nivåer: Den här metoden maximerar tonområdet i kanalerna röd, grön och blå. Den avgör bildens gränsvärden för skugga och ljus och justerar kanalerna röd, grön och blå till ett fullständigt histogramområde. Example 3.4 Förhandsgranskning av korrigering med automatiska nivåer • Utsträck kontrast: Den här metoden förbättrar kontrast och ljusstyrka för RGB-värden i en bild genom att sträcka ut de lägsta och högsta värdena till sitt fulla omfång, och justera allting mellan dem. Det är bara märkbart med urvattnade bilder, och kan vara ett bra verktyg för att fixa dåliga fotografier. Example 3.5 Korrigering med utsträckt kontrast Resultatet av eventuella justeringar du gör blir inte ihågkomna förrän du sparar fotografiet. 3.1.3.4 Svartvita konverteringsfilter Svartvit fotografering har alltid varit fascinerande med sin abstraktionsmöjlighet. Med ankomsten av digitalfotografering, har svartvitt nästa blivit en datoraktivitet, eftersom färgbilder enkelt kan konverteras till svartvitt på datorn, och till och med ges en mängd profiler från filmrullar av äldre årgång. Filtret kan också simulera traditionellt infrarött filmmaterial. 3.1.3.4.1 Efterlikna föråldrade svartvita filmer Showfoto levereras med ett antal svartvitt-filter som du kan använda för dina bilder. Under menyn Filter → Svartvitt hittar du klassisk kemisk toning till svartvitt som används i analog fotografering. Alternativen finns under tre flikar: Filter, Ton och Ljusstyrka som visas på skärmbilden nedan. Filter och färgtoner kan användas oberoende av varandra (ovanpå varandra). Filtren påverkar i själva verket bara blandningen av RGB-kanaler, medan toning enbart lägger till en jämn monokromatisk ton i det svartvita fotografiet. Under fliken Ljusstyrka hittar du ett tonjusteringsverktyg (liknande kurvjustering), ett kontrastverktyg och en överexponeringsangivelse för att förbättra återgivningen i svartvitt. Example 3.6 Svartvitt-filtret under arbete Tabellen nedan visar mer detaljerat effekten av alla filter och toningar. 30 Handbok Showfoto Förhandsgranskning Efterlikna fotografisk film Särskilda inställningar för att efterlikna ett antal berömda svartvita fotografiska filmer är tillgängliga: Agfa 200X, Agfa Pan 25, Agfa Pan 100, Agfa Pan 400 Ilford Delta 100, Ilford Delta 400, Ilford Delta 400 Pro 3200, Ilford FP4 Plus, Ilford HP5 Plus, Ilford PanF Plus, Ilford XP2 Super Kodak Tmax 100, Kodak Tmax 400, Kodak TriX Förhandsgranskning Linsfiltertyp Originalfärgbild tagen i Nya Zeelands landskap. Neutralt: Simulerar exponering med neutral svartvit film. Grönfilter: Simulerar exponering av svartvit film med användning av grönfilter. Det här tillhandahåller en allmängiltig tillgång för alla scenerier, särskilt lämpat för porträtt fotograferade med himmelsbakgrund (liknar 004 Cokin™ grönfilter). Orangefilter: Simulerar exponering av svartvit film med användning av orangefilter. Det förbättrar landskap, havsscener och flygfotografering (liknar 002 Cokin™ orangefilter). Rödfilter: Simulerar exponering av svartvit film med användning av rödfilter. Använd det här för att skapa dramatiska himmelseffekter och simulera månljusscener under dagtid (liknar 003 Cokin™ rödfilter). Gulfilter: Simulerar exponering av svartvit film med användning av gulfilter. Naturligast korrigering av toner, och förbättrar kontrast. Idealiskt för landskap (liknar 001 Cokin™ gulfilter). Förhandsgranskning Färgton Sepiaton: Ger varma dagrar och mellantoner medan skuggor blir något kallare. Mycket lik processen där ett papper bleks och framkallas igen i en sepiatoning (typiskt för mormors fotografier). Liknar 005 Cokin™ sepiafilter. 31 Handbok Showfoto Brun ton: Naturligare än sepiaton filtret, men mindre uttalat. Kall ton: Börja subtilt och duplicera framkallning på ett svartvitt papper med kall ton, som bromidförstoringspapper. Platinaton: Effekt som duplicerar traditionell kemisk platinatoning som görs i mörkrum. Selenton: Effekt som duplicerar traditionell kemisk selentoning som görs i mörkrum. 3.1.3.4.2 Simulera infraröd film Att simulera klassiskt infrarött filmmaterial (effekten utförs i svartvitt) ger en intressant fjärmande effekt som till och med är starkare och mer dramatisk än rena svartvita konverteringar. Kontrast och en abstrakt känsla förbättras, vilket kan stödja fotografens uttrycksfullhet som artist. Det är som att ta en bild i svartvitt med ett rödfilter på kameralinsen. Områden som reflekterar lite rött ljus, t.ex. himlen, visas som mörka områden med låg täthet. Områden som ger utmärkt reflektion av rött ljus, t.ex. de flesta typer av grönt lövverk, blir områden med hög täthet. Snölandskap blir verkligt dramatiska. Algoritmen är baserad på metoden i handledningen ’Simulate Infrared Film’ från webbplatsen GimpGuru.org, tillgänglig på denna webbadress. Filtret försöker reproducera den berömda infraröda filmen Ilford™ SFX-serien. Filmen har känslighetsområdet ISO 200-800. Den vänstra delen av dialogfönstret låter dig välja ett område som ska visas i förhandsgranskningsdelen. Flytta omkring den röda rektangeln med musen för att se effekten på olika delar av bilden. Den nedre delen tillhandahåller två kontroller. Filmkorn och ISO känslighet. Markera rutan Lägg till filmkorn om du vill simulera den korniga strukturen från en högkänslig film. Skjutreglaget för ISO-nivå ändrar mängden filmkorn som läggs till och överflödet grön färg (klorofyll i naturen) i konverteringsblandningen. Gröna ängar blir vita som snö. Prova det. NOT Eftersom filtret blandar färgkanaler för att reproducera infraröd film (särskilt den gröna kanalen), är det ingen mening med att försöka simulera infrarödeffekten med ett svartvitt originalfotografi, eftersom färginformation saknas. Det här är ett exempel på effekten infraröd film på en färgbild av ett landskap tagen i Nya Zealand. Originalbilden är (1) och den konverterade bilden är (2). Filmkänsligheten använd för att simulera den infraröda filmen är ISO 400. Högre ISO-värden skapar en sorts aura i dagrarna. Infraröd filtret under arbete 3.1.3.5 Korrigera färger Digitalkameror har ofta problem med ljusförhållanden, och det är inte ovanligt att behöva korrigera färgkontrast och ljusstyrka hos ett fotografi. Du kan experimentera med att ändra nivåer för olika aspekter hos dina fotografier med verktygen i menyn Färg. Du kan se ändringar du gör avspeglas i förhandsgranskningen. När du är nöjd med resultatet, klicka på Ok så får det effekt. Example 3.7 Verktyget för färgbalans under arbete 32 Handbok Showfoto Om din bild är urblekt (vilket lätt kan hända när du tar bilder i starkt ljus) prova verktyget Färgton, mättnad, ljusstyrka. Att öka färgmättnaden gör troligen att bilden ser bättre ut. I vissa fall är det användbart att justera ljusstyrkan samtidigt. (´´Ljusstyrkan´´ här liknar ljusstyrkan i verktyget Ljusstyrka, kontrast, gamma, utom att den skapas från andra kombinationer av kanalerna röd, grön och blå). När du tar bilder under dåliga ljusförhållanden kan du i vissa fall få motsatt problem, för mycket färgmättnad. I detta fall är verktyget för färgton och mättnad återigen bra att använda, bara genom att minska färgmättnaden istället för att öka den. Du kan se effekten av alla justeringar du gör i förhandsgranskningsbilden. När du är nöjd med resultatet, tryck på Ok så får det effekt. Example 3.8 Verktyget Färgton, mättnad, ljusstyrka under arbete 3.1.3.6 Inledning Kurvverktyget är det mest sofistikerade verktyget som kan användas för att justera bildernas tonomfång. Starta det från bildeditorns meny Färg → Kurvjustering. Det låter dig klicka och dra styrpunkter på en kurva för att skapa en fri funktion som avbildar ljusstyrkenivåer från indata till utdata. Kurvverktyget kan återskapa alla effekter som går att uppnå med verktygen Ljusstyrka, kontrast, gamma eller Nivåjustering, även om det är kraftfullare än båda. Det här verktyget tillhandahåller visuella kurvor för att utföra icke-linjära ändringar av intensitetsvärden i det aktiva lagret, visat som ett histogram. Med redigeringsläget Jämn för kurvan, ändrar du kurvans form genom att lägga till nya punkter på kurvan eller flytta slutpunkternas läge. Ett annat sätt är att rita hela kurvan för hand med redigeringsläget Fri för kurvan. I båda fall, är effekten automatiskt tillgänglig i bildens förhandsgranskningsområde till vänster, där förhandsgranskningen kan ställas in genom att klicka på ikonerna överst till vänster. 3.1.3.6.1 Använda Justera kurvor Dialogrutan för verktyget justera kurvor Till vänster visas både halva originalet och en förhandsgranskning av resultatbilden. Förhandsgranskningen av resultatbilden uppdateras dynamiskt enligt komponentens inställningar. På höger sida är följande alternativ tillgängliga: • Ändra Kanal: Den här kombinationsrutan gör det möjligt att välja den specifika kanal som ska ändras av verktyget. – Ljusstyrka: Ändrar intensiteten hos alla bildpunkter. – Röd: Ändrar röd färgmättnad för alla bildpunkter. – Grön: Ändrar grön färgmättnad för alla bildpunkter. – Blå: Ändrar blå färgmättnad för alla bildpunkter. – Alfa: Ändrar genomskinlighet hos alla bildpunkter. • Intill rutan finns två ikoner för att välja linjär eller logaritmisk visning av histogrammet. Det linjära läget är oftast mest användbart för bilder som tagits med en digitalkamera. För bilder som innehåller stora områden med konstant färg domineras dock ett linjärt histogram av en enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram lämpligare. • Huvudredigeringsområde för kurvor: Den horisontella linjen (x-axeln) representerar indatavärden (de är värdenivåer från 0 till 255). Den vertikala linjen (y-axeln) är bara en skala av resultatfärger för vald kanal. Styrkurvan ritas på ett rutnät och korsar histogrammet diagonalt. Pekarens x- och y-position visas permanent ovanför rutnätet. Om du klickar på kurvan skapas en styrpunkt. Du kan flytta den för att böja kurvan. Om du klickar utanför kurvan skapas också en styrpunkt, och den inkluderas automatiskt i kurvan. Varje punkt på kurvan representerar alltså ett ’x’ översatt till en resultatnivå ’y’. 33 Handbok Showfoto • Kurvans Typ för kanalen: under redigeringsområdet finns flera ikoner som avgör om kurvan kan redigeras som en Jämn kurva eller med läget Fri. Jämnt läge begränsar kurvtypen till en jämn linje med sträckning och tillhandahåller en realistisk återgivning. Fritt läge låter dig rita kurvan på fri hand genom att använda musen. Med kurvsegment utspridda över hela rutnätet blir resultatet överraskande, men knappast möjligt att upprepa. En knapp för att återställa ursprungliga värden är också tillgänglig. • Om du till exempel flyttar ett kurvsegment åt höger, dvs. mot dagrarna, kan du se att dessa dagrar motsvarar mörkare resultattoner och att bildpunkter som motsvarar kurvsegmentet blir mörkare. • Att flytta åt höger i färgkanaler minskar färgmättnaden till komplementfärgen nås. För att ta bort alla styrpunkter (förutom de båda ändpunkterna), klicka på knappen Återställ värden. För att bara ta bort en punkt, flytta den ovanpå en annan punkt. Använd bara kurvorna och titta på resultatet. Du kan till och med solarisera bilden i delar av dess tonomfång. Det inträffar när kurvan är inverterad på något ställe. • Förhandsgranskningen av originalfotot har en röd markör. Om du placerar markören i en zon du vill ändra, ritas en motsvarande linje i rutnätet som anger originalvärdet. Skapa en punkt på den linjen och flytta den uppåt eller neråt för att justera den till du är nöjd. • Spara som och Ladda: Dessa knappar används för att göra just det. Alla kurvor som du har ställt in kan spara i filsystemet och senare laddas. Filformatet som används är Gimpkurvformatet. • Återställ alla värden: Knappen återställer alla kurvornas värden för alla kanaler. Verktyget för att justera kurvor har flera funktioner som underlättar att placera punkter på styrkurvorna. Att klicka med musknappen i förhandsgranskningen av originalbilden ger en vertikal punktformat linje i kurvverktygets diagramområde. Linjens position motsvarar bildpunktsvärdet som muspekaren befinner sig över i bildfönstret. Att klicka och dra musknappen uppdaterar den vertikala linjens position interaktivt. På så sätt är det möjligt att se var olika bildpunktsvärden i bilden finns på styrkurvan, och det hjälper till att upptäcka platsen för bildpunkter med skuggor, mellantoner och dagrar. På detta sätt, och med de tre knapparna för Färghämtning skapas automatiskt styrpunkter på kurvan i alla kanaler för skuggor, mellantoner och dagrar. Aktivera färghämtningsknappen som du vill använda, och klicka på området med förhandsgranskning av originalbilden för att skapa styrpunkter på var och en av styrkurvorna för rött, grönt, blått och ljusstyrka. Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop alla färgkanalerna och anger de urvattnade dagrarna. Om mer än en kanal i en bildpunkt är överexponerad ser du den kombinerade färgen som ges av kurvinställningarna. Visningen ger bara en indikering, och har ingen effekt på den slutliga återgivningen. 3.1.3.6.2 Justera kurvor under arbete Nedan ser du ett svartvitt fotografi korrigerat i kanalen ljusstyrka. Hämtningsverktyget för skuggton har används för att bestämma kurvorna som ska användas i originalet. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden (2). Justera kurvor under arbete 3.1.3.7 Inledning Placerat mellan det mer sofistikerade verktyget Kurvjustering och det enklare verktyget Ljusstyrka, kontrast, gamma är det här nivåjusteringsverktyget till för att förbättra exponering. Även om verktygets dialogruta ser mycket komplicerad ut, är den enda del du behöver hantera området 34 Handbok Showfoto Indatanivåer för den grundläggande användningen som vi avser här, närmare bestämt de tre skjutkontrollerna som syns under histogrammet. Den här grafiska komponenten innehåller ett visuellt diagram över intensitetsvärden i det aktiva lagret eller markeringen (ett histogram). Under diagrammet finns fem skjutkontroller som kan klickas och dras för att begränsa och ändra intensitetsnivån i bilden. De vänstra skjutkontrollernas position representerar mörka områden och på liknande sätt representerar den högra positionen ljusa områden. 3.1.3.7.1 Använda verktyget Justera nivåer Dialogrutan för nivåjusteringsverktyget I själva verket är det enklaste sättet att lära sig hur det används att experimentera genom att flytta omkring de tre skjutkontrollerna och titta på hur bilden påverkas. Till höger finns både originalbilden och en förhandsgranskningsbild tillgänglig. Förhandsgranskningsbilden ändras dynamiskt, enligt skjutreglagens positioner. På vänster sida är följande alternativ tillgängliga: • Justera nivåer för Kanal: Den här kombinationsrutan gör det möjligt att välja den specifika kanalen som kommer att ändras av verktyget: – – – – – Ljusstyrka: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos alla bildpunkter i bilden. Röd: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den röda färgmättnaden i bilden. Grön: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den gröna färgmättnaden i bilden. Blå: Det här alternativet gör ändringar i intensiteten hos den blåa färgmättnaden i bilden. Alfa: Det här alternativet gör ändringar i genomskinligheten hos alla bildpunkter i bilden. • Ändra Skala för kanalen: Kombinationsrutan ändrar om histogrammet visas med en linjär eller logaritmisk Y-axel. För bilder som tagits med en digitalkamera är det linjära läget oftast mest användbart. För bilder som innehåller större områden med konstant färg domineras dock ett linjärt histogram av en enda stapel. I detta fall är ett logaritmiskt histogram oftast mer användbart. • Indatanivåer: Indatanivåer gör det möjligt att välja manuella nivåer för vart och ett av områdena. Huvudområdet är en grafisk representation av innehållet mörka toner, mellantoner och ljusa toner. De visas längs en horisontell axel från nivån 0 (svart) till nivån 255 (vit). Bildpunktsantal för en nivå anges längs den vertikala axeln. Kurvans yta representerar alla bildens bildpunkter för vald kanal (histogram). En välbalanserad bild är en bild med alla nivåer (färgtoner) distribuerade över hela området. En bild som till exempel har en dominerande blå färg, skapar ett histogram som är förskjutet åt vänster för röd och grön kanal, vilket visas av att grönt och rött saknas i dagrar. Nivåområden kan ändras på tre sätt: – Tre skjutkontroller: Den första längst upp för mörka färgtoner, den andra för ljusa färgtoner och den sista längst ner för mellantoner (ofta kallat gammavärde). – Tre indatarutor för att skriva in värden direkt. – Tre färghämtningsknappar som använder förhandsgranskningen av originalbilden för att automatiskt justera indatanivåer för alla skuggor, mellantoner och dagrar. Det finns också en helt automatiserad justeringsknapp tillgänglig intill återställningsknappen. • Utdatanivåer: Utdatanivåerna gör det möjligt att välja en begränsad utdatanivå för hand. Det finns också två skjutreglage tillgängliga här, som kan användas för att ändra utdatanivåer interaktivt på samma sätt som för Indatanivåer. Komprimeringen av utdatanivåer kan till exempel användas för att skapa en blekt bild som bakgrund för ett annat motiv som placeras i förgrunden. • Automatisk: Den här knappen utför automatisk inställning av nivåerna baserat på bildpunkternas intensitet i bilden. 35 Handbok Showfoto • Spara som och Ladda: Knapparna används för att just utföra dessa åtgärder. Alla nivåer du har valt kan sparas i filsystemet och senare laddas. Det använda filformatet är Gimps nivåformat. • Återställ allt: Den här knappen återställer alla värden för alla kanalers Indatanivåer och Utdatanivåer. Verktyget för nivåjustering har flera funktioner som underlättar placering av indatanivåinställningarna. Att klicka med musknappen i förhandsgranskningen av originalbilden ger en vertikal punktformat linje i histogrammets diagramområde. Linjens position motsvarar bildpunktsvärdet som muspekaren befinner sig över i bildfönstret. Att klicka och dra musknappen uppdaterar den vertikala linjens position interaktivt. På så sätt är det möjligt att se var olika bildpunktsvärden i bilden finns på styrkurvan, och det hjälper till att upptäcka platsen för bildpunkter med skuggor, mellantoner och dagrar. På detta sätt, och med de tre knapparna för Färghämtning justeras automatiskt indatanivåer i alla kanaler för skuggor, mellantoner och dagrar. Aktivera färghämtningsknappen som du vill använda, och klicka på området med förhandsgranskning av originalbilden för att skapa styrpunkter på var och en av histogramkanalerna för rött, grönt, blått och ljusstyrka. Alternativet Indikator för överexponering kontrollerar alla färgkanaler för att se om mer än en kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av kanalnivåinställningarna. Funktionen är tillgänglig som en indikering i resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på den slutliga uppritningen. 3.1.3.7.2 Verktyget Justera nivåer under arbete Nedan ser du ett exempel på justering av Indatanivåer införda på ett fotografi för kanalerna röd, grön och blå. Kanalerna intensitet/alfa och Utdatanivåer är oförändrade. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2). Verktyget Justera nivåer under arbete 3.1.3.8 Korrigera exponering Det enklaste verktyget att använda är Ljusstyrka, kontrast, gamma. Det är också det minst kraftfulla, men i många fall gör det allt du behöver. Verktyget är ofta användbart för bilder som är över- eller underexponerade. Det är inte användbart för att korrigera färgförvrängningar. Verktyget visar tre skjutkontroller för att justera ´´Ljusstyrka´´, ´´Kontrast´´ och ´´Gamma´´. Du kan se alla ändringar du gör i förhandsgranskningsbilden. När du är nöjd med resultatet, tryck på Ok så får det effekt. Example 3.9 Verktyget Ljusstyrka, kontrast, gamma under arbete Ett annat viktigt verktyg heter Färg → Nivåjustering. Verktyget tillhandahåller ett integrerat sätt att se resultatet av att justera flera nivåer och låter dig också spara nivåinställningar för att använda för flera fotografier. Det kan vara användbart om kameran eller bildläsaren ofta gör samma fel och du vill utföra samma korrigering. Se den särskilda handboken Handbok Nivåjustering för mer information. Ett mycket kraftfullt sätt att korrigera exponeringsproblem är att använda kurvjusteringsverktyget tillgängligt via menyalternativet Färg → Kurvjustering. 3.1.3.9 Inledning Kanalblandare är ett annat avancerat verktyg för att förfina bildernas färgnyanser. Starta det med menyn Färg → Kanalblandare i bildeditorn. 36 Handbok Showfoto 3.1.3.9.1 Använda Kanalblandaren Dialogrutan för kanalblandningsverktyget Med kombinationsrutan för kanaler väljer du och visar histogrammet per färg. Det ger ett första tips om hur kanalerna ska korrigeras enligt deras relativa distribution och amplitud. Den vänstra delen av dialogfönstret visar alltid en förhandsgranskning av vad du gör. För jämförelse kan originalet ses när dess egen fönsterflik väljes. Förhandsgranskningen av resultatfotot har en röd markör tillgänglig. Om du placerar markören på ett område i bilden, ritas en motsvarande vertikal linje i histogrammet för att ange färgnivåvärdet i kanalen som för närvarande är vald. Nu till reglagen längst ner till höger: Skjutreglagen Röd, Grön och Blå låter dig blanda kanalerna. Om du markerar Bevara ljusstyrka behåller bilden sin övergripande ljusstyrka trots att du ändrar färgkomponenterna. Den här funktionen är särskilt användbar om du också markerade rutan Monokrom. Eftersom kanalblandaren är verktyget att välja för att göra suveräna konverteringar till svartvitt av dina fotografier. Prova att reducera den gröna kanalen för svartvita porträtt. NOT Ibland, särskilt när monokrom blandning utförs, kan det synliga bruset öka när en färgkanal minskas, vilket egentligen har sitt ursprung i kromatiskt brus. Kromatiskt brus betyder att de små bruskornen inte uppträder på samma plats i alla färgkanaler, utan att brusmönstret ser annorlunda ut i varje kanal. Om detta är fallet kan du förbättra konverteringen till svartvitt genom att först reducera det kromatiska bruset. Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla blandningsinställningar som du har ställt in kan sparas i filsystemet och senare laddas. Filformatet som används är Gimps kanalblandningsformat. Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop färgerna om mer än en kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av kanalförstärkningsinställningarna. Regeln gäller bara resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på den slutliga uppritningen. Knappen Återställ allt återställer alla kanalblandningsinställningar till förvalda värden. 3.1.3.9.2 Kanalblandaren under arbete Nedan visas ett fotografi med justeringar av färgton för Blå kanal. Alternativet Bevara ljusstyrka är på. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2). Kanalblandaren under arbete 3.1.3.10 Inledning Inställning av vitbalans är ett vanligt problem med digitala stillbildskameror. På ’den gamla goda tiden’ med filmrullar gjordes inställningen av vitbalans av fotolabbet. Nuförtiden är det den stackars lilla kameran som måste gissa vad som är vitt och vad som är svart. För det mesta är inte det som kameran väljer som vitpunkt den riktiga nyansen eller färgtonen. Genom att använda det här verktyget är det enkelt att korrigera problemet. Det tillhandahåller ett antal parametrar som kan justeras för att erhålla ett bättre resultat. NOT Korrigeringen av vitbalansen är något begränsad av det faktum att vi arbetar i en färgrymd med 8 bitar per kanal. Om du avviker för mycket från originalet, kan överexponerade områden framträda. Om du kan justera vitbalansen med obehandlat konverteringsläge (vilket görs i 16 bitars färgrymd), är korrigeringsmarginalen större. 37 Handbok Showfoto Det här verktyget är baserat på en vitbalansalgoritm med copyright av Pawel T. Jochym. Starta det från bildeditorns meny Färg → Vitbalans. 3.1.3.10.1 Använda vitbalansverktyget Dialogrutan för vitbalansverktyget Storleken på förhandsgranskningsfönstret kan ändras. Till vänster visas en förhandsgranskningsflik både för originalet och resultatbilden. Förhandsgranskning av resultatbilden uppdateras dynamiskt enligt verktygets inställningar. Om du vill se originalets vitbalans, klicka bara på fliken. Förhandsgranskningen av resultatfotot har en röd markör tillgänglig. Ljusstyrkevärdet för bildpunkten under markören visas som en vertikal linje i histogrammet. Längst upp till höger visar verktyget ett histogram som uppdateras dynamiskt när parametrarna ändras. Histogrammet är mycket instruktivt, eftersom det visar att till och med i välexponerade bilder har de flesta bildpunkter mycket liten ljusstyrka. Du kan välja att visa var och en av de tre färgerna (eller summan av dem som kallas luminositet) med en knapp. Du kan ändra originalfotografiets exponering med Exponering. Att öka exponeringen medför en risk att bruset från bildpunkterna blir synligare och att dagrarna blir urvattnade. Kontrollera indikatorn för överexponering längst ner till höger för att se om du råkar ut för färgmättnadsproblem. Justeringen Svartpunkt kan användas för att beskära histogrammet från vänster. Om fotografiet ser dimmigt ut (histogrammet har en tom yta till vänster, på den svarta sidan), behöver du troligtvis använda det här alternativet. Justeringarna Exponering och Svartpunkt kan uppskattas automatiskt genom att trycka på knappen Automatiska exponeringsjusteringar. Det ställer in svartpunkten mycket noggrant. Kontrasten i utdata beror på parametrarna Skuggor, Mättnad och Gamma. Justeringen av Skuggor låter dig förstärka eller förminska skuggdetaljer i fotografiet. Att öka kontrasten i fotografiet kan få sidoeffekten att skenbar Mättnad i fotografiet minskas. Använd ett värde större än 1 för att öka mättnaden, och ett värde mindre än 1 för att minska mättnaden i fotografiet. Värdet 0 ger ett svartvitt fotografi. Tveka inte att öka mättnaden i dina fotografier lite grand. Den allmänna regeln är att för högre kontrast (lägre Gamma) måste du lägga till mer Mättnad. Nästa uppsättning alternativ är stöttepelarna bland vitbalansinställningarna, som styr förhållandet mellan de tre färgkanalerna. Här kan du ställa in färgens Temperatur, vilket gör bilden varmare eller kallare. Högre temperatur ger en varmare färgton. Att ställa in förhållandet mellan de tre färgkanalerna kräver två justeringar. Eftersom inställningen av färgtemperatur i huvudsak styr förhållandet mellan den röda och den blåa kanalen, är det naturligt att den andra inställningen styr intensiteten hos den gröna kanalen. Istället för att pilla med kontrollerna ovan, kan du helt enkelt använda knappen Färghämtare för temperatur. Tryck på knappen och klicka var som helst i förhandsgranskningen av originalbilden för att hämta områdets utdatafärg för beräkning av vitbalansens färgtemperaturinställning. På så sätt beräknas värden för Temperatur och Grön automatiskt. Dessutom kan du ställa in vitbalansen från en förinställd lista. Det är de tillgängliga förinställningarna av vitbalansens färgtemperatur: Färgtemperatur 40 W 200 W Soluppgång Wolfram Beskrivning 40 Watt glödlampa. 200 Watt glödlampa, studioljus, fotolampor. Ljus vid soluppgång och solnedgång. Wolframlampa eller ljus en timme från skymning eller gryning. 38 Kelvin 2680 3000 3200 3400 Handbok Showfoto Neutral Xenon Solen Blixt Himmel Neutral färgtemperatur. Xenonlampa eller ljusbåge. Soligt dagsljus omkring middag. Elektronisk fotoblixt. Molnigt himmelsljus. 4750 5000 5500 5600 6500 Färgtemperatur är ett förenklat sätt att karaktärisera spektralegenskaperna hos en ljuskälla. Även om färgen på ljus i själva verket avgörs av hur mycket varje punkt på spektralkurvan bidrar till det, kan resultatet ändå summeras på en linjär skala. Värdet är till exempel användbart för att avgöra den riktiga vitbalansen för digital fotografering, och för att ange rätt typ av ljuskällor vid arkitekturell ljusdesign. Observera dock att ljuskällor med samma färg (metamerer) kan ha stor variation i ljuskvaliteten som de avger. Låg färgtemperatur innebär mer gulrött ljus, medan hög färgtemperatur innebär mer blått ljus. Dagsljus har en ganska låg färgtemperatur nära gryningen, och en högre under dagen. Därför kan det vara användbart att installera ett elektriskt ljussystem som kan tillhandahålla kallare ljus för att komplettera dagsljus vid behov, och fylla i med varmare ljus nattetid. Det stämmer också med mänskliga känslor för de varma ljustoner som kommer från stearinljus eller en öppen eld på natten. Standardenheten för färgtemperatur är Kelvin (K). Alternativet Indikator för överexponering lägger ihop färgerna om mer än en kanal för en bildpunkt är överexponerad, och du ser den kombinerade färgen som ges av vitbalansens inställningar. Regeln gäller bara resultatets förhandsgranskningsområde, och har ingen effekt på den slutliga uppritningen. Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla vitbalansinställningar du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. Knappen Återställ alla återställer alla inställningar till förvalda värden, som motsvarar neutral vitbalansfärg. (Observera, till och med de neutrala inställningarna kan skilja sig från originalfotografiet. Om du sparar det, ändras vitbalansen.) 3.1.3.11 Verktyget Färgnegativ ATT GÖRA 3.1.4 Bildförbättring 3.1.4.1 Inledning Utåtgående förvrängning hör ihop med vidvinkellinser (eller minsta zoom) och gör att bilderna verkar vara sfäriska (med utåtgående kurvor). Du märker det när du har raka kanter nära en bildkant. Motsatsen, den inåtgående förvrängningen, hör ihop med telefotolinser (eller största zoom) och bilderna verkar ihoptryckta (böjda inåt) mot mitten. Den inåtgående förvrängningen är ofta mindre synbar än den utåtgående. Förvrängningarna kan enkelt elimineras utan synlig förlust av kvalitet med det här verktyget. NOT Verktyget hanterar geometriska förvrängningar. Kromatisk aberration korrigeras inte av verktyget. Följande figurer förklarar huvudtyperna av geometriska förvrängningar: 39 Handbok Showfoto • (1): inåtgående förvrängning. • (2): ingen förvrängning. • (3): utåtgående förvrängning. Typer av linsförvrängning 3.1.4.1.1 Använda linsförvrängningsverktyget NOT Först en kort förklaring. De geometriska korrektionerna använder fjärde ordningens polynomkoefficienter. • Den första ordningens koefficient ändrar bildens storlek. Verktyget kallar det Zoom. • Den andra ordningens koefficient behandlar linsers huvudsakliga geometriska förvrängning, och kan korrigera bildens konvexa eller konkava form. • Den tredje ordningens koefficient har en liknande avrundande effekt, men avtar mot kanterna. Denna korrigering utnyttjas inte i verktyget. • Den fjärde ordningens koefficient rättar avlägsna kanter omvänt i förhållande till andra ordningens avrundning. Kombinerat med andra ordningens korrektion, kan geometriska förvrängningar nästan elimineras fullständigt. Korrigering av linsförvrängning Du kan styra filtret för förvrängningskorrigering med fyra skjutreglage: Total: Det här värdet styr totala förvrängningen av andra ordningen. Negativa värden korrigerar utåtgående förvrängning, medan positiva värden korrigerar inåtgående förvrängning. Kant: Det här värdet styr totala förvrängningen av fjärde ordningen. Kantstyrningen har större effekt vid bildens kanter än i centrum. För de flesta linser har parametern Kant motsatt tecken jämfört med parametern Total. Zooma: Det här värdet skalar om övergripande bildstorlek (första ordningens korrektion). Negativa värden zoomar ut bilden, medan positiva värden zoomar in. Ljusstyrka: Det här värdet justerar ljusstyrkan i bildens hörn. Negativa värden minskar ljusstyrkan i bildhörnen, medan positiva värde ökar den. För att hjälpa dig att välja de bästa filterinställningarna, tillhandahåller komponentens dialogruta en förhandsgranskning med en miniatyrbild av förvrängningskorrigeringen som utförs med ett korsat rutmönster. Värdena du använder för din bild sparas och verktyget visar dem som förvalda värden nästa gång du anropar det. NOT Korrigeringen av utåtgående eller inåtgående förvrängning måste göras innan beskärnings- eller storleksändringar (inklusive rättning av perspektiv). I själva verket ska korrigering av utåtgående eller inåtgående förvrängning vara det allra första steget med den ursprungliga bilden. Om du beskär bilden och därefter använder korrigeringen av utåtgående förvrängning blir effekten uppenbart felaktig. För att hjälpa dig att hitta den bästa korrigeringen tillhandahåller verktyget en vertikal och horisontell guide. Flytta muspekaren på förhandsgranskningen av bilden för att visa guiden med streckade linjer. Flytta pekaren till en viktig plats på bilden, som havet eller kanten på en byggnad 40 Handbok Showfoto och tryck på vänster musknapp för att frysa de streckade linjernas position. Justera nu utåtgående eller inåtgående korrigering enligt guiden. När korrigeringen av inåtgående förvrängning används har resultatbilden en svart kant i hörnen. Du måste beskära den med ett beskärningsverktyg tillgängligt i bildeditorns meny Transformera → Beskär eller via zoomreglaget i den här dialogrutan. För de flesta bilder är det nog att använda korrigeringen av utåtgående förvrängning. Dock är nästa logiska steg för vissa bilder som fasader, ramar, målningar, att använda perspektivkorrigering för att göra alla vinklar 90 grader. Observera att när du håller kameran för hand, introducerar du nästan alltid någon sorts mindre perspektivförvrängning. 3.1.4.1.2 Linsförvrängningsverktyget under arbete Det här är ett exempel på utåtgående korrigering använd på en kyrka i norra Norge. Den ursprungliga bilden är (1), och den korrigerade bilden är (2). De värden som används i exemplet är: • Huvudvärde = -40. • Kant = 0. • Zoom = -20. • Öka ljusstyrka = 0. Förhandsgranskning av linsförvrängningskorrigering 3.1.4.2 Inledning De flesta av dagens digitalkameror producerar bilder med ett flertal ljust färgade ´´dåliga bildpunkter´´ när långa slutartider används. Nattbilder kan förstöras av dessa ´´dåliga bildpunkter´´. Det finns tre olika typer av ´´dåliga bildpunkter´´: • Fasta bildpunkter: Det är en bildpunkt som alltid läses av som hög, eller alltid har maximal effekt i alla exponeringar. Den skapar en ljus bildpunkt, oftast med röd, blå eller grön färg, i den slutliga bilden. En fast bildpunkt syns oavsett slutartiden, bländarstorleken eller någon annan inställning av användaren. Den uppstår vid normal exponering och brukar vara mer uppenbar vid ljusa förhållanden. • Döda bildpunkter: Det är en bildpunkt som läses av som noll och alltid är av i alla exponeringar. Tillståndet skapar en svart bildpunkt i den slutliga bilden. På liknande sätt som en fast bildpunkt, syns en död bildpunkt oavsett slutartiden, bländarstorleken eller någon annan inställning av användaren. • Heta bildpunkter: Det är en bildpunkt som läses av som hög (ljus) vid längre exponeringar som vit, röd eller grön färg. Ju längre exponeringstid, desto synligare blir heta bildpunkter. Dessa bildpunkter syns inte vid ljusa förhållanden. Observera att fasta eller döda bildpunkter inträffar på samma plats i alla bilder. Om platsen för en fast eller död bildpunkt varierar, kan det vara en het bildpunkt. Fasta, döda eller heta bildpunkter är i synnerhet ett problem vid fotografering med obehandlat läge i hög kvalitet, eftersom många kameror har inbyggd borttagning av heta bildpunkter som automatiskt verkställs när JPEG-komprimering används (vilket oftast är fallet). Verktyget kan användas för att fixa ´´Heta bildpunkter´´ eller ´´Fasta bildpunkter´´ i ett fotografi med en metod baserad på subtraktion av en svart bildruta. Det finns ännu inte någon manuell editor för att välja dåliga bildpunkter. 41 Handbok Showfoto 3.1.4.2.1 Skapa de svarta bildrutorna Metoden med subtraktion av svart bildruta ger den noggrannaste borttagningen av ´´Heta bildpunkter´´ och ´´Fasta bildpunkter´´. Först måste du skapa en ´´svart bildruta´´ som referens. Det är enkelt att göra. När du har tagit färdigt dina bilder med lång exponeringstid sätt på ett linsskydd på kameran och ta en ´´svart´´ bild med samma exponeringstid som de tidigare bilderna. Bilden blir helt svart, men vid nära undersökning ser du att den har vita och fasta bildpunkter (färgade punkter). De är placerade på samma position som på dina föregående bilder. Ladda filen i komponenten med knappen Svart bildruta. Verktyget utför automatisk detektering av vita och fasta bildpunkter. De markeras i kontrollrutans förhandsgranskningsområden. VARNING Om du använder en äldre digitalkamera är det viktigt att ta om den svarta bildrutan nästa gång du tar en bild med lång exponeringstid, för att detektera nya vita och fasta bildpunkter på grund av CCDdefekter. 3.1.4.2.2 Använda verktyget Heta bildpunkter Dialogrutan för verktyget Heta bildpunkter Som förklarades i föregående avsnitt, måste du först ladda en svart bildruta som motsvarar bilden som ska korrigeras. En automatisk tolkning utförs i den svarta bildrutan för att hitta dåliga bildpunkter. Observera att verktyget kommer ihåg föregående svarta bildruta som användes vid den senaste sessionen, och den öppnas automatiskt igen vid nästa session. Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar. Dåliga bildpunkter markeras i alla förhandsgranskningsområden. Välj ett område för att se dåliga bildpunkter i förhandsgranskningen och filtrets resultat med alternativet ’Skilda vyer’ i bildrutan. Välj bästa metod med Filter för att interpolera bildpunkter eller bildpunktsblock. Följande filter är tillgängliga: • Medelvärde: Bildpunkterna intill bildpunktsblocket medelvärdesbildas. Den resulterade färgen tilldelas till alla bildpunkter i blocket. För endimensionell interpolering görs det separat för en bildpunkt breda, horisontella eller vertikala ränder. • Linjär: Bildpunkterna som har avståndet ett från bildpunktsblocket används för att beräkna en bilinjär yta (tvådimensionell), eller en samling linjära kurvor (endimensionella), som sedan används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket. • Kvadratisk: Det är förvald filtreringsmetod. Bildpunkterna som har avståndet två eller mindre från bildpunktsblocket används för att beräkna en bikvadratisk yta (tvådimensionell), eller en samling kvadratiska kurvor (endimensionella), som sedan används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket. • Kubisk: Bildpunkter som har avståndet 3 eller mindre från bildpunktsblocket används för att beräkna en bikubisk yta (tvådimensionell), eller en samling kubiska kurvor (endimensionella), som sedan används för att tilldela interpolerade färger till bildpunkterna i blocket. 3.1.4.2.3 Verktyget Heta bildpunkter under arbete Nedan ser du verktyget för korrigering av heta bildpunkter använd på ett färgfotografi taget med en undermålig digitalkamera vid känsligheten 200 ISO med en långtidsexponering. Originalbilden förstorad 300 % är (1), och den korrigerade bilden är (2). Förhandsgranskning av korrigering av heta bildpunkter 42 Handbok Showfoto 3.1.4.3 Förbättra exponering av foton med verktyget Lokal kontrast Det finns flera sätt att återge HDR-bilder för att förbättra fotografier som innehåller under- eller överexponerade områden. Med kameror låter vanliga verktyg dig sammanfoga flera tagningar med olika exponeringar till ett perfekt exponerat foto. Det fungerar bra, men kräver vissa begränsningar, som exempelvis behovet att ta statiska motiv. Men om du bara har en enda bild eller dynamiska motiv? Då kan det vara värt att prova funktionen för lokal kontrast. Den är baserad på verktyget LDR-tonavbildning, som är konstruerat för att förbättra det dynamiska omfånget i fotot genom att reducera den övergripande kontrasten och öka den lokala kontrasten. Det gör det genom att skapa en omättad och suddig version av fotot. Därefter kombinerar det RGB-kanalerna i originalfotot med det omättade. Var inte orolig, verktyget för lokal kontrast är rätt enkelt att använda, så du behöver inte förstå alla dess krångligheter för att uppnå tilltalande resultat. Example 3.10 Lokal kontrast i arbete Öppna fotot du vill använda i editorn och välj Förbättra → Lokal kontrast. Verktyget låter dig använda upp till fyra tonavbildningsåtgärder som kallas steg. Varje steg erbjuder två parametrar att finjustera: Exponent och Oskärpa. Den första låter dig ange mättnadsnivån, medan den senare låter dig justera påverkade områden i fotot. Klicka på knappen Prova för att förhandsgranska resultatet. Klicka på Ok när du väl är nöjd med resultatet för att utföra processen i fotot. Även om verktyget för lokal kontrast låter som ett enkelt sätt att fixa foton, bör du använda det med försiktighet. Ibland kan det göra mer skada än nytta, och skapa foton som ser onaturliga ut. 3.1.4.4 Inledning Verktyget tillhandahåller valbara bildfilter för att ta bort fläckar eller andra förvrängningar orsakade av skräp som dammkorn eller hår på linsen. Det kan också användas för att ta bort sensorbrus från kameran som kanske orsakats av höga ISO-inställningar samt så kallade moiré-mönster för bilder som lästs in från böcker eller tidningar. Om du vill ha mer information om sensorbrus i digitalkameror, ta en titt i följande handledning. 3.1.4.4.1 Använda brusreduceringsverktyget Dialogrutan för brusreducering Skärmbilden ovan visar en typisk scen tagen med en digital kamera med högkänslig ISOinställning. Den visar kornighetsbrus som kan reduceras av insticksprogrammet. Bildrutan med förhandsgranskning av originalet, vars storlek kan ändras, hjälper dig panorera i bilden. Flytta omkring den röda rektangeln för att välja området som låter dig bedöma de optimala filterinställningarna. Förhandsgranskningsfönstret visar filtrets resultat med nuvarande inställningar. Det kan arrangeras om i fyra olika kombinationer som avbildas av ikonerna under förhandsgranskningen av originalet. Skärmbilden visar det första arrangemanget där samma urklipp visas för jämförelse. Längst ner i förhandsgranskningsområdet ser du inställningen Zoomfaktor som kan användas för att förstora ett område i bilden. Nedan ser du en fullständig beskrivning av alla parametrar. I de flesta fall behövs bara fliken Detaljer och övriga parametrar tillgängliga under fliken Avancerat kan lämnas med sina förvalda inställningar. • Radie: Kontrollen väljer storlek på det glidande fönstret som filtret använder. Stora värden ökar inte tidsåtgången för att filtrera varje bildpunkt i bilden men kan orsaka suddighet. Fönstret flyttas över bilden och färgen i det jämnas ut för att ta bort felaktigheter. Hur som helst måste det vara ungefär samma storlek som bruskornigheten eller något större. Om det är inställt till ett större värde än nödvändigt, kan det orsaka oönskad suddighet. 43 Handbok Showfoto • Tröskel: Använd skjutreglaget för grovjustering och nummerrutan för finjustering. Kontrollen ställer kantdetekteringens känslighet. Värdet ska ställas in så att kanter och detaljer är klart synliga och brus jämnas ut. Värdet är inte bundet till något styrkevärde, utan är bundet till styrkevärdenas andraderivata. Justera det helt enkelt och titta på förhandsgranskningen. Justeringen måste göras försiktigt, eftersom avståndet mellan brusig, jämn och suddig är mycket litet. Justera det lika försiktigt som du skulle göra med en kameras fokus. • Struktur: Kontrollen ställer in strukturens noggrannhet. Värdet kan användas för att få mer eller mindre strukturnoggrannhet. När det minskas görs strukturen och bruset suddiga, medan när det ökas förstärks strukturen men bruset ökar också. Det har nästan ingen effekt för kanter i bilden, i motsats till filtrets Kant, som skulle göra kanter suddiga när värdet ökas. Om Kant justeras på så sätt att kanter är skarpa, och det fortfarande finns för mycket områdesbrus, kan strukturdetaljnivån användas för att reducera bruset utan att göra kanterna suddigare. Ett annat sätt skulle vara att minska Radie och öka Kant. • Skärpa: Kontrollen ställer in skärpenivån. Värdet definierar avståndet mellan bildpunkter som filtret tittar framåt efter variationer i luminans. När värdet ökas, raderas spikformat brus. Du kan eventuellt justera om filtrets Kant, när du ändrar inställningen. När värdet är för högt, kan inte det adaptiva filtret längre spåra bilddetaljer noggrannt, och brus kan åter bli synligt eller suddighet kan uppstå. • Kant: Kontrollen ställer in kantnoggrannheten för skärpa. Värdet förbättrar filtrets frekvenssvar. När det är för starkt kan inte allt brus tas bort, eller spikformat brus kan bli synligt. Ställ in det nära det maximala värdet om du vill ta bort svagt brus eller JPEG-förvrängningar utan att förlora detaljer. • Avvittring: Kontrollen ställer in kanternas fasförskjutning. Värdet kan användas för att avvittra enstaka spikar och har en utjämnande effekt på kanter, och gör dem skarpare med avvittring så att brus vid kanterna vittras bort. Effekten beror på Skärpa, Dämpning och Kanter. Ställ in det till det minimala värdet om du vill ta bort svagt brus eller JPEG-förvrängningar. När värdet ökas är det ofta användbart att också öka Dämpning. Inställningen tillhandahåller skärpa och kantutjämningseffekt när spikformat brus korrigeras. • Luminans: Kontrollen ställer in bildens luminanstolerans. Det rekommenderas att bara använda toleransinställningarna Färg eller Luminans för att korrigera bilden, inte båda samtidigt. Inställningarna påverkar inte huvudprocessen för utjämning som styrs av inställningen Detaljer. • Färg: Kontrollen ställer in bildens färgtolerans. Det rekommenderas att bara använda toleransinställningarna Färg eller Luminans för att korrigera bilden, inte båda samtidigt. Inställningarna påverkar inte huvudprocessen för utjämning som styrs av inställningen Detaljer. • Gamma: Kontrollen ställer in bildens gammatolerans. Värdet kan användas för att öka toleransvärden för mörkare områden (som ofta innehåller mer brus). Resultatet blir större suddighet för skuggade områden. • Dämpning: Kontrollen ställer in dämpningsjusteringen av fasdarr. Värdet definierar hur snabbt det adaptiva filtrets radie reagerar på luminansvariationer. Om det ökas verkar kanterna jämnare. Om det är för högt, kan suddighet uppstå. Om det har sitt minimala värde kan brus och fasdarr uppstå vid kanter. Det kan undertrycka spikformat brus när det ökas och det är då metoden som föredras för att ta bort det. • Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla brusreduceringsinställningar du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. • Knappen Förval återställer alla inställningar till förvalda värden. 3.1.4.4.2 Brusreducering under arbete Det här är ett exempel på hur brusreducering kan ändra ditt liv. Den ursprungliga bilden är (1) och den korrigerade bilden är (2). Brusreducering användes med standardinställningar. Brusreducering under arbete 44 Handbok Showfoto 3.1.4.5 Göra ett fotografi mjukare Ibland är ett fotografi för distinkt för ditt syfte. Lösningen är att göra det lite suddigare. Tursamt nog är det mycket enklare att göra en bild suddigare än att göra den skarpare. Välj oskärpeverktyget med menyalternativet Förbättra → Oskärpa och experimentera med nivån. Förhandsgranskningsfönstret till höger om dialogrutan visar effekten av åtgärden i fotografiet. Example 3.11 Verktyget Oskärpa under arbete 3.1.4.6 Inledning Det här fantastiska restaureringsfiltret är en nyutveckling som erbjuder möjligheter utan motstycke bland allmänt tillgängliga verktyg för att ta bort mängder av oönskat skräp från dina bilder. Det är väl anpassat för att hantera försämrade bilder som lider av Gaussiskt brus, filmkorn, repor eller komprimeringsartefakter och lokala försämringar som man ofta stöter på i digitala bilder (original eller digitaliserade). Utjämningen sker längs krökningar i bilderna, och bevarar på så sätt betydelsefullt innehåll på liknande sätt som det mänskliga ögat vill ha det. Samma algoritm kan användas för färgläggning och strukturersättning, som täcks av ett annat verktyg (fyll i fotografi). Restaureringsalgoritmen har utvecklats av IMAGE-gruppen i GREC CNRS laboratorium i Caen, Frankrike, och är en del av CImg-projektet. 3.1.4.6.1 Använda restaureringsverktyget Restaurering av fotografi Verktyget levereras med flera förinställningar som startpunkter och för att förenkla restaurering. Tillgängliga förinställningar listas nedan: • Ingen: Använder de vanligaste förvalda filterinställningarna, som inte är optimerade för något visst syfte. • Reducera likformigt brus: Optimala inställningar för bildbrus orsakat av sensorer. • Reducera JPEG-artefakter: JPEG-komprimering är inte perfekt, och för vissa typer av bilder är den långt ifrån perfekt. Som en komprimeringsalgoritm med förlust, finns det vissa ´´artefakter´´, små defekter som visas i den avkodade bilden. Den här inställningen har som mål att korrigera problemet. • Reducera mönster: Optimerad för att ta bort artefakter från bildinläsning, digitalisering eller moiré-mönster. Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade inställningar: Utjämningsinställningar för restaurering av fotografi • Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste vara mindre än Anisotropi. • Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1. 45 Handbok Showfoto • Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån. • Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller utjämningens regelbundenhet. Föreställ dig utjämningsprocessen som att bilden kammas. Då motsvarar regelbundenheten kammens storlek. Ju större värdet är, desto mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det är nödvändigt när det finns mycket brus, eftersom det då är svårt att uppskatta den lokala geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas inställningar större än 3. • Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt. Avancerade inställningar för restaurering av fotografi • Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som du kan acceptera. • Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2. • Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell, och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av. Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att restaurera ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. VARNING Restaurering av ett fotografi är (jämförelsevis) mycket snabbt med tanke på vad det gör, med det kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt genom att trycka på knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen. 3.1.4.6.2 Restaurering av fotografi under arbete Nedan ser du restaureringstypen Reducera likformigt brus utförd på ett svartvitt fotografi taget med kameran Minolta™ 700Si och Ilford™ HP-5 film inställd på ISO-känsligheten 3200. Du ser ett mycket framträdande filmkorn på ansiktena. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2). Förhandsgranskning av restaurering med reducera likformigt brus Nedan ser du ett annat exempel på fotografisk restaurering med användning av Reducera mönster utförd på ett gammalt färgfotografi inläst med en digital flatbäddsbildläsare. Du ser de mycket framträdande artefakterna som resulterar av bildläsarens ljus på fotografiskt plastpapper. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2). Förhandsgranskning av restaurering med reducera mönster 3.1.4.7 Inledning Vidvinkellinser, särskilt de som används vid mellan- och storformatsfotografering, belyser ofta inte hela sensorplanet jämt. Istället ´´vinjetterar´´ (skuggar) de bildens kanter och hörn, vilket väsentligt reducerar ljuset som når sensorn där. Även telefotolinser kan uppvisa vinjettering. Den traditionella lösningen på detta är att montera ett ´´centrumfilter´´ på linsen. Det är ett neutraltäthetsfilter med maximal täthet i linsens optiska axel, genomskinligt i periferin, med en 46 Handbok Showfoto täthet som varierar omvänt mot linsens vinjettering. Ett centrumfilter har många fördelar: det korrigerar inte bara automatiskt helformatsbilder, utan eftersom det är fast monterat framför linsen, kompenserar det också för den ocentrerade vinjettering som uppstår när kamerarörelser används för justering av perspektiv eller fokalplan. Dock finns det också nackdelar. Många centrumfilter kräver en justering av bländaren med 1,5 eller 2 steg, som i sin tur kan göra att slutarhastigheten blir så låg (eftersom vidvinkellinser, även med centrumfilter, är bäst att använda vid bländare f/16 eller mindre) att det är omöjligt att hålla kameran i handen, och rörelseoskärpa blir ett problem när rörliga objekt fotograferas. Med dagens stora urval av film och färgdjupet (eller gråskaledjupet) hos digitalkameror eller filmbildläsare, är det möjligt att simulera effekten av ett centrumfilter efteråt genom att utföra motsvarande transform på en obehandlad bild tagen utan filtret. Det här verktyget för antivinjettering utför en centrumfiltertransformering av en bild. Det använder en algoritm med copyright av John Walker. 3.1.4.7.1 Använda verktyget för korrigering av vinjettering Dialogruta för korrigering av vinjettering Du kan styra filtret för vinjetteringskorrigering med fem skjutreglage, och tre andra styr resultatbildens exponering: Värde: Det här alternativet styr graden av luminositetsförsvagning som filtret ger vid dess maximala värde. Förvalt värde är 2,0, vilket motsvarar ett optiskt filter med filterfaktorn ett bländarsteg (eller, inte av en slump, en faktor två i luminositet). Öka värdet för att kompensera för en större vinjetteringsgrad, och minska den för en mindre. Vävning: Det här alternativet avgör hastigheten som filterintensiteten minskar från punkten med maximal täthet mot kanterna, uttryckt som en exponentfaktor. Det förvalda värdet 1 ger en linjär minskning i filtertäthet med avståndet från centrum. Exponentfaktorer större än 1,0 orsakar en snabbare minskning (till exempel gör exponenten 2 att tätheten minskar som kvadraten på avståndet från centrum) och gör att filtrets effekt koncentreras nära centrum. Exponenter mindre än 1 sprider ut filtrets värde mot kanterna. Exponenten 0,5 gör att värdet minskar som kvadratroten av avståndet från centrum. Radie: Det här alternativet anger radien, som en multipel av bildens halva diagonalmått, där filtrets värde minskar till noll (eller, med andra ord, blir genomskinligt). Det förvalda värdet 1,0 anger ett filter som, om det är centrerat i bilden, är genomskinligt i dess hörn. Att specificera en radie större än 1 utökar effekten av centrumfiltret bortom bildens kanter, medan en radie mindre än ett begränsar filtrets effekt till ett område mindre än bilden. Vid kompensation av vinjettering för linser som används med stora format och vissa mellanformatkameror, är den förvalda radien 1 sällan riktig. Dessa linser ´´täcker´´ ofta en bildcirkel som är väsentligt större än filmen, för att tillåta att kameraförflyttningar styr perspektiv och fokus, och har följaktligen ett vinjetteringsmönster med utsträckning en bra bit utanför filmens kanter, vilket kräver en radieinställning större än 1 för att simulera ett centrumfilter som täcker hela bildcirkeln. Det enda sättet att vara säker på vilka inställningar av Värde, Vävning och Radie som bäst kompenserar för de verkliga optiska kännetecknen hos en given lins är att exponera en jämnt upplyst scen (till exempel ett grått kort upplyst med spritt ljus) och utföra täthetsmätningar av den resulterande bilden (till exempel med histogrampositionstaplarna i verktyget Nivåjustering). Kan inte det göras, och om linstillverkarens specifikation inte ger den exakta vinjetteringsgraden för en eller flera arbetsbländare, behöver du experimentera med olika inställningar för att hitta de som fungerar bäst för var och en av dina linser. För att hjälpa dig med uppgiften, tillhandahåller verktygets dialogruta en miniatyrbild med en uppritad mask tillämpad på bilden. Tursamt nog är det mänskliga ögats respons logaritmisk, inte linjär som för de flesta digitala bildsensorer, så du behöver inte kompensera den verkliga vinjetteringen för att skapa bilder som betraktaren uppfattar som jämnt belysta. Inställningarna X-förskjutning och Y-förskjutning: Dessa alternativ flyttar filtrets centrum horisontellt respektive vertikalt upp mot bildens kant med det angivna procentvärdet. Ett negativt värde för X-förskjutningen skiftar filtret åt vänster, medan ett positivt värde skiftar det åt höger. 47 Handbok Showfoto Ett negativt värde på Y-förskjutningen flyttar filtret uppåt, och slutligen flyttar ett positivt värde det neråt. Inställningarna Ljusstyrka, Kontrast och Gamma: Att behandla en bild med antivinjetteringsverktyget reducerar bildpunkternas intensitet. Du måste justera om resultatbildens exponering med dessa alternativ. Skjutkontrollerna ger bara positiva värden, eftersom du bara behöver öka inställningarna. Lägg till vinjettering: Många fotografier ser platta ut på grund av en distraherande bakgrund eller någon annan sak i kompositionen. Medan man i de flesta fall vill ta bort vinjettering, är det ett faktum att selektiv vinjettering kan förbättra intrycket av ett fotografi och låta ögonen dras till avsett motiv. Som artist kan man välja att använda alternativet. Att markera det inverterar filtret och gör därigenom hörnen på bilden mörkare. NOT Om du vill ha en noggrannare justering av resultatbildens exponering, lämna värdena Ljusstyrka, Kontrast och Gamma nollställda och använd verktyget Kurvjustering från bildeditorn, tillgänglig via menyalternativet Färg → Kurvjustering. 3.1.4.7.2 Verktyget för korrigering av vinjettering under arbete Det här är ett exempel på en korrigering av vinjettering utförd på en bild. Den ursprungliga bilden (1) visar vinjettering i hörnen, medan det är mycket mindre i den korrigerade bilden (2). En korrektion av ljusstyrka och kontrast har också utförts på resultatbilden av verktyget. De värden som används i exemplet är: • Täthet = 2,6. • Effekt = 0,9. • Radie = 1,1. • Ljusstyrka = 20. • Kontrast = 50. • Gamma = 20. Bildeditorns verktyg för korrigering av vinjettering under arbete 3.1.4.8 Inledning Ifyllnadsalgoritmen har utvecklats av IMAGE-gruppen i GREC CNRS laboratorium i Caen, Frankrike, och är en del av CImg-projektet. 3.1.4.8.1 Använda verktyget Fyll i fotografi Dialogrutan Fyll i fotografi Verktyget levereras med flera förinställningar som startpunkter och för att förenkla restaurering. Tillgängliga förinställningar listas nedan: • Ingen: Använder de vanligaste förvalda filterinställningarna, som inte är optimerade för något visst syfte. • Ta bort liten yta: • Ta bort mellanstor yta: 48 Handbok Showfoto • Ta bort stor yta: Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade inställningar: Utjämningsinställningar för Fyll i fotografi • Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste vara mindre än Anisotropi. • Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1. • Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån. • Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller större strukturer. Ju större värdet är, desto mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det är nödvändigt när det finns mycket brus, eftersom det då är svårt att uppskatta geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas inställningar större än 3. • Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt. Avancerade inställningar för Fyll i fotografi • Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som du kan acceptera. • Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2. • Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell, och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av. Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att fylla i ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. VARNING Fyll i fotografi är (jämförelsevis) mycket snabbt med tanke på vad det gör, med det kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta beräkningen genom att trycka på knappen Avbryt under uppritningen. 3.1.4.8.2 Verktyget Fyll i fotografi under arbete Nedan visas ifyllnadstypen Ta bort liten yta använd på ett färgfotografi taget i Guatemala city med en analog kamera. Det ser ut som en konstig svart artefakt på ansiktet, ett resultat av dålig filmlagring under resan. Originalbilden är (1), den korrigerade bilden är (2). Förhandsgranskning av filtret Fyll i fotografi 49 Handbok Showfoto 3.1.4.9 Borttagning av röda ögon på ett fotografi Röda ögon uppstår när blixtfotografering används för att ta bilder av människor. Det röda är reflektionen längst bak i ögat som syns eftersom pupillen inte kan reagera snabbt nog på blixten. Med en separat blixt är effekten av röda ögon för övrigt mindre trolig på grund av vinkeln mellan blixten och linsen. Du kan korrigera en del av den värsta effekten av röda ögon genom att markera området med ett öga på fotografiet, på samma sätt som beskrivs för beskärning ovan, och sedan välja Förbättra → Korrigering av röda ögon. Hur det fungerar • Ställ in förhandsgranskningsläget som du vill ha det • Inställningen Känslighet justerar hur aktiv borttagningen av röda ögon är (aggressiv eller inte) • Skjutreglaget Utjämning ställer in hur suddigt området som gjorts mörkare för att återge pupillen naturligare görs • Färgnyans ställer in en egen färg för pupillen. Om du vill ha blåa ögon istället för mörka, kan du ändra det här • Färgnyansnivå justerar pupillfärgens ljushet Example 3.12 Verktyget för korrektion av röda ögon under arbete 3.1.4.10 Inledning Suddiga fotografier, liksom de flesta digitaliserade bilder, behöver korrigering av skärpan. Det beror på digitaliseringsprocessen som måste dela upp ett färgkontinuum i punkter med något olika färger: element tunnare än samplingsfrekvensen får en enhetlig färg beräknad som ett medelvärde. Sålunda visas skarpa kanter något suddiga. Samma fenomen visar sig när färgpunkter skrivs ut på papper. Spegelreflexkameror kräver regelmässigt ännu mer korrigering av skärpan än konsumentkameror. Medan en viss kameraintern skärpeförbättring har utförts för JPEG-bilder, behöver bilder med obehandlat format alltid skärpeförbättring i arbetsflödet. 50 Handbok Showfoto Vissa bildläsare använder ett skärpefilter vid läsning. Det är värt att inaktivera det så att du har kontroll över bilden. 3.1.4.10.1 Justera skärpan 3.1.4.10.2 Ta bort suddighet i ett fotografi Om kamerans fokus inte är perfekt inställt, eller om kameran rör sig när bilden tas, blir resultatet ett suddigt fotografi. Om det är riktigt suddigt kan du troligen inte göra mycket åt det med någon teknik. Om det bara är något suddigt bör du kunna förbättra fotografiet. Många bra spegelreflexkameror utför mindre bildbehandling av bilderna än enklare kameror (vilka brukar öka kontrasten artificiellt för att få bilderna att se skarpa ut). Den här sortens mindre suddighet kan enkelt förbättras med verktyg. I vissa fall kan du få användbara resultat genom att göra ett fotografi skarpare med verktyget Skärpa under menyalternativet Förbättra → Skärpa. Example 3.13 Verktyget Skärpa under arbete Du bör dock vara försiktig med detta, annars ser inte resultatet särskilt naturligt ut. Åtgärden ökar kanternas skenbara skärpan i fotografiet, men förstärker också brus. Den i allmänhet mest användbara tekniken för att göra ett suddigt fotografi skarpare är verktyget Fokusera om. Du kan komma åt det med menyalternativet Förbättra → Fokusera om. Se Fokusera om för mer information och en jämförelse av skärpetekniker. 3.1.4.10.3 Reducera kornighet i ett fotografi När du tar ett fotografi i dåliga ljusförhållanden eller med mycket snabb exponeringstid, får inte kameran tillräckligt med information för att göra bra uppskattningar av den verkliga färgen på varje bildpunkt, och följaktligen ser resultatet kornigt ut. Du kan ´´jämna ut´´ kornigheten genom att göra bilden suddigare, men då förlorar du också skärpa. Det bästa tillvägagångssättet, om kornigheten inte är alltför uttalad, är att använda brusreduceringsverktyget som är tillgängligt via menyalternativet Förbättra → Brusreducering. 3.1.4.10.4 Göra ett fotografi mjukare Ibland har du motsatt problem: En bild är för skarp. Lösningen är att göra den lite suddigare. Som tur är är det mycket enklare att göra en bild suddigare än att göra den skarpare. Välj verktyget för oskärpa, med menyalternativet Förbättra → Oskärpa och experimentera med nivån. Förhandsgranskningsfönstret till höger om dialogrutan visar effekten av åtgärden i ditt fotografi. 3.1.4.10.5 Filtret Oskarp mask NOT Filtret oskarp mask är ett utmärkt verktyg för att ta bort suddighet från fotografier. Se följande webbadress för en demonstration. Dialogrutan för oskarp mask Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar. 51 Handbok Showfoto Det finns två viktiga parametrar, Radie och Värde. De förvalda inställningarna fungerar oftast ganska bra, så du bör först försöka med dem. Att öka antingen Radie ellerVärde ökar effektens styrka. Men gå inte för långt, om du gör den oskarpa masken för stark förstärker den brus i bilden och skapar intryck av upphöjningar intill skarpa kanter. Radie låter dig ställa in hur många bildpunkter på var sida om en kant påverkas av skärpeförbättringen. Bilder med hög upplösning tillåter större radie. Du bör alltid förbättra skärpan i en bild med dess slutliga upplösning. Värde är procentvärdet för skillnaden mellan originalet och den oskarpa bilden som adderas tillbaka i originalet. Den låter dig ange styrkan hos skärpeförbättringen. Tröskeln är en bråkdel av det maximala RGB-värdet som behövs för att använda skillnadsvärdet. Den låter dig ställa in den minimala skillnaden i bildpunkternas värden som anger en kant där skärpeförbättring ska användas. På så sätt kan du skydda områden med jämna övergångar från skärpeförbättring, och undvika att skapa förvrängningar i ansikten, på himlen eller på vattenytor. 3.1.4.10.6 Oskarp mask under arbete Det här är ett exempel på hur Oskarp mask kan ändra ditt liv. Den ursprungliga bilden är (1) och den korrigerade bilden är (2). Den oskarpa masken användes med Radie = 6,0, Värde = 0,5 och Tröskel = 0,0. Oskarp mask under arbete 3.1.4.10.7 Fokusera om ett fotografi Fokusera om i Showfoto är ett verktyg för att fokusera om en bild genom att förbättra skärpan. Det använder algoritmen avfaltningsfilter med copyright av Ernst Lippe. Verktyget försöker ´´fokusera om´´ en bild genom att göra omfokusering ogjord. Det är bättre än att bara försöka göra ett fotografi skarpare. Det utnyttjar en teknik som kallas FIR Wiener filtrering. Den traditionella tekniken för att göra bilder skarpare är att använda en oskarp maskering. Omfokusering skapar i allmänhet bättre resultat än oskarp maskering. Starta det från bildeditorns meny Förbättra → Skärpa → Fokusera om. Omfokuseringstekniken fungerar annorlunda än Oskarp mask och skiljer sig också från Skärpefiltret, vilka båda ökar kontrasten hos objektens kanter i en bild. Omfokuseringen vänder istället på processen som gjorde bilden suddig på grund av kamerans cirkulära bländare. Metoden ger dig så mycket av originalet ´´i fokus´´ som möjligt. Omfokusering använder en mycket kraftfull avfaltningsalgoritm som återskapar data som har blandats ihop. I matematiska termer orsakas suddigheten oftast av en faltning, och en avfaltning vänder på processen, vilket är exakt vad Fokusera om gör. Dessutom tillåter FIR-filtertekniken att mycket av bruset och kornigheten tas bort, som annars istället framhävs av skärpeprocessen i alla skärpefilter. 3.1.4.10.8 Använda omfokuseringsverktyget Dialogrutan för omfokusering Bildrutan och förhandsgranskningen av originalet hjälper dig att panorera i bilden. Förhandsgranskningsfönstret visar filterresultatet med nuvarande inställningar. I de flesta fall (suddighet från en kamera) orsakas bildens försämringen av en cirkulär faltning, men det finns två tillgängliga faltningar: • Cirkulär faltning: Denna sprider varje originalpunkt likformigt över en liten cirkelskiva med en fast radie. Tekniskt beskriver detta effekten av att använda en (ideal) lins som inte är riktigt fokuserad. 52 Handbok Showfoto • Gaussisk faltning: Denna är matematiskt lik normalfördelningen, men sin klockkurva. Ur teoretisk synvinkel är den matematiska motiveringen för att använda en gaussisk faltning att när man utför ett stort antal slumpmässiga faltningar närmar sig alltid resultatet en gaussisk faltning. Insticksprogrammet för omfokusering stöder både den cirkulära och den gaussiska faltningen samt blandningar av de två. I praktiken fungerar den cirkulära faltningen mycket bättre än den gaussiska faltningen. Den gaussiska faltningen har en mycket lång svans, alltså beror faltningens matematiska resultat också på originalbildpunkter som har ett stort avstånd från den ursprungliga originalbildpunkten. FIR Wiener inversen av en gaussisk faltning är i de flesta fall starkt beroende av originalbildpunkter på stora avstånd, och i de flesta fall skapar det oönskade resultat. För att ställa in filtret för avfaltning, har insticksprogrammet följande parametrar: • Cirkulär skärpa: Det här är radien för den cirkulära faltningen. Det är den viktigaste parametern för att använda insticksprogrammet. För de flesta bilder bör standardvärdet 1,0 ge bra resultat. Välj ett högre värde om bilden är mycket suddig, men akta dig för att skapa ljuscirklar. • Korrelation: Att öka korrelationen kan hjälpa till att reducera förvrängningar. Korrelationen kan gå från 0 till 1. Användbara värden är 0,5 och värden nära 1, t.ex. 0,95 och 0,99. Att använda ett större värde för korrelationen reducerar insticksprogrammets skärpeeffekt. • Brusfilter: Att öka brusfilterparametern hjälper till att reducera förvrängningar. Brusfiltret kan gå från 0 till 1, men värden större än 0,1 är sällan användbara. När brusfiltrets värde är för lågt, t.ex. 0,0 blir bildkvaliteten förskräcklig. Ett användbart värde är 0,03. Att använda ett stort värde för brusfiltret kan till och med göra bilden suddigare. • Gaussisk skärpa: Det här är skärpan för den Gaussisk faltningen. Använd parametern när oskärpan är av Gaussisk typ (oftast beroende på tidigare suddighetsfiltrering). I de flesta fall bör du lämna parametern på 0, eftersom den orsakar otäcka förvrängningar. Om du använder värden skilda från noll, måste du troligen också öka parametrarna för korrelation och/eller brusfilter. • Matrisstorlek: Den här parametern avgör omvandlingsmatrisens storlek. Att öka matrisstorleken kan ge bättre resultat, särskilt om du har valt stora värden för cirkulär eller Gaussisk skärpa. Observera att insticksprogrammet blir mycket långsamt när du väljer stora värden för parametern. I de flesta fall bör du välja ett värde i intervallet 3 - 10. • Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla omfokuseringsinställningar du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. • Knappen Förval återställer alla inställningar till förvalda värden. Nedan ser du några tips som hjälper dig att arbeta med insticksprogrammet för omfokusering: • Utför helst all beskärning och korrigering av färg- och intensitetskurvor i bilden innan insticksprogrammet används. • Använd annars insticksprogrammet innan du utför några andra åtgärder i bilden. Orsaken är att många åtgärder lämnar gränser i bilden som inte är omedelbart synliga, men som skapar otäcka förvrängningar. • När du läser in bilder och komprimerar dem, t.ex. till JPEG, ska du använda insticksprogrammet på den okomprimerade bilden. 53 Handbok Showfoto 3.1.4.10.9 Jämförelse av omfokusering med andra tekniker Jämförelse med två andra tekniker som ofta används för att förbättra bilder är: • Skärpefilter • Oskarp mask Ett skärpefilter använder en liten faltningsmatris som ökar skillnaden mellan en originalbildpunkt och dess omedelbara grannar. FIR Wiener filtrering är en generellare teknik eftersom den tillåter ett mycket större grannskap och bättre parametrisering. Ett skärpefilter fungerar bara när bilderna har mycket lite suddighet. Dessutom ser resultatet ofta ´´brusigt´´ ut med stora värden för skärpeparametrarna. Med FIR Wiener filtrering kan bruset reduceras avsevärt genom att välja stora värden för parametrarna Korrelation och Brusfilter. Oskarp maskering är en annan mycket populär bildförbättringsteknik. Ur matematisk synvinkel är dess rättfärdigande något dunkelt, men många personer är mycket förtjusta i det. Det första steget är att skapa en suddig kopia av originalbilden. Därefter subtraheras skillnaden mellan originalbilden och den suddiga bilden från originalbilden, därav namnet oskarp mask. I själva verket är oskarp maskering mer av en kontrastförbättring av de viktiga objekten i bilden än en förbättring av skärpan. Den tar inte bort störningen från kamerans bländarmönster som omfokusering gör. I allmänhet skapar oskarp maskering bättre resultat än ett skärpefilter. Det beror troligen på det faktum att oskarp maskering använder ett större grannskap än ett skärpefilter. Ur teoretisk synvinkel måste alltid oskarp maskering införa förvrängningar. Till och med vid optimala omständigheter kan den aldrig helt och hållet göra suddighetseffekten ogjord. Det är möjligt att bevisa att Wiener-filtrering är den optimala linjära filtreringen. I praktiken visade sig resultatet av FIR Wiener-filtret i samtliga fall vara minst lika bra som det för oskarp maskering. FIR Wiener-filtret är ofta bättre på att återställa små detaljer. Nedan ser du en jämförelse av olika filter använda på en liten suddig bild: Förhandsgranskning Typ Ursprunglig suddig färgbild att fixa. Bilden är tagen med en analog stillbildskamera. Suddigheten är resultatet av otillräckligt ljus för automatisk fokusering av linsen. Fixad bild med enkelt skärpefilter. Skärpeinställningen är 80. Fixad bild med filtrering med oskarp mask. Inställningarna är Radie = 50, Värde = 5 och Tröskelvärde = 0. Fixad bild med omfokuseringsfiltret. Inställningar är Cirkulär skärpa = 1,3, Korrelation = 0,5, Brusfilter = 0,020, Gaussisk skärpa = 0 och Matrisstorlek = 5. NOT För mer information om metoder för korrigering av skärpa som används i digital bildbehandling, kan du hitta en teknisk jämförelse på följande webbadress. 54 Handbok Showfoto 3.1.4.11 Verktyg för automatisk linskorrektion ATT GÖRA 3.1.5 Verktyg för bildtransformering 3.1.5.1 Beskära ett fotografi 3.1.5.1.1 Manuell beskärning Att beskära ett fotografi är inte bara en vanlig åtgärd, utan också ett ofta underskattat verktyg för fotografen att komponera en bild. Bildeditorn gör det mycket enkelt. Dra helt enkelt en rektangel över bilden genom att hålla nere vänster musknapp och flytta musen för att beskära en bild. Du ser en rektangulär trådram som visas medan du flyttar musen. Example 3.14 Nuvarande bildmarkering i bildeditorn När du släpper knappen blir området i fotografiet som tas bort vid beskärningsåtgärden mörkare. Det låter dig få en god uppfattning om hur fotografiet ser ut när du väl har beskurit det. Du kan ändra storleken på det beskurna området genom att dra rektangelns hörn, och du kan åstadkomma ett nytt beskärningsområde genom att helt enkelt skapa en ny rektangel. När du väl är nöjd med beskärningen, klicka på knappen Bildeditorns beskärningsknapp i verktygsraden, för att beskära fotografiet (Ctrl+X). Använd alternativen Arkiv → Spara eller Arkiv → Spara som i menyn Arkiv för att spara det nyss beskurna fotografiet. 3.1.5.1.2 Automatiskt beskärning Verktyget för automatiskt beskärning tar bort kanterna från en bild. Det söker efter det största möjliga kantområdet som har samma färg, och beskär området från bilden, precis som om beskärningsverktyget hade använts. Verktyget kan exempelvis användas för att beskära ett sammanfogat panorama, skapat från många bilder, som skapar omgivande svarta kanter. Example 3.15 Sammanfogat panorama behandlat med automatisk beskärning 3.1.5.1.3 Proportionell beskärning Verktyget för proportionell beskärning går längre. När du redigerar digitala bilder är det ofta nödvändigt att skapa ett format som till exempel fungerar ihop med ditt fotoalbum eller pappersformat. Om du skriver ut en bild från digitalkameran och därefter försöker stoppa in det i ditt fotoalbum, kanske du märker att kameran har en annan bredd eller höjd än vanliga fotografiska filmformat, så att du måste beskära dina digitala bilder med en fördefinierad proportion (till exempel 5:7 eller 2:3 som är en standardiserad fotografisk proportion). Example 3.16 Dialogrutan för verktyget för proportionell beskärning I området för förhandsgranskning kan du ändra storlek på beskärningsrektangeln genom att flytta hörnen med musen. Den behåller proportionen som ställs in längst ner i dialogrutan. 55 Handbok Showfoto I inställningarna för verktyget för proportionell beskärning anger du Orientering som Stående eller Liggande. Stående har alltid det större talet tilldelat till Höjd och liggande till Bredd. Verktyget för proportionell beskärning använder en relativ proportion. Det betyder att den är likadan vare sig du använder centimeter eller tum, och att det inte anger en fysisk storlek. Nedan kan du till exempel se en lista över relationen mellan traditionella fotografiska pappersstorlekar och proportionell beskärning. Standardstorlekar för fotopapper 10x15 cm, 20x30 cm, 30x45 cm, 3,5x5 tum,4x6 tum, 8x12 tum, 12x18 tum, 16x24 tum,20x30 tum 6x8 cm, 15x20 cm, 18x24 cm, 30x40 cm,3,75x5 tum, 4,5x6 tum, 6x8 tum, 7,5x10 tum9x12 tum 20x25 cm, 40x50 cm, 8x10 tum, 16x20 tum 15x21 cm, 30x42 cm, 5x7 tum 21x30 cm, 42x60 cm Proportionell beskärning 2:3 3:4 4:5 5:7 7:10 Längst till höger i dialogrutan är två knappar tillgängliga för att automatiskt flytta markerat beskärningsområde till bildens horisontella eller vertikala centrum. Längst ner i dialogrutan, låter knappen Maximal proportion dig ändra markeringens yta till den maximala, enligt de nuvarande inställningarna av proportion och orientering. NOT Verktyget för proportionell beskärning kommer ihåg inställningar beroende på bildens orientering (horisontell eller vertikal). När du använder beskärningsverktyget nästa gång används inställningarna som förvalda värden beroende på bildens orientering. De ändrade bilddimensionerna lagras i EXIF-tabeller, så att EXIF-data motsvarar den beskurna bilden och inte originalbilden. 3.1.5.1.4 Kompositionsguide När man först tittar på en bild, stannar betraktarens öga sällan i bildens centrum, utan går istället från övre vänstra hörnet åt höger, och därefter ner till vänster och till höger igen. Mönstret är oftast omedvetet men det är väldokumenterat. Det hör troligen ihop med det västliga läsmönstret. Ur fotografens synvinkel, blir då målet att leda betraktarens blick till motivet, med kunskap om sättet som många varseblir en bild. Inställningarna i Kompositionsguiden tillhandahåller hjälpelement för att komponera bilder bättre. Hjälplinjerna är: • Tredjedelsregeln: Ett rutnät som delar upp bilden i tredjedelar i alla riktningar (vilket ger 9 delar). Proportionerna är nära den gyllene regeln och härleds från det mänskliga ögats blickfält. De används, vanligen med små variationer, för en stor mängd ofta använda objekt. Inne i ramen finns de exakta områden där bildens viktiga delar ska placeras. Samma princip används för att avgöra horisontens position och proportionen mellan mark och himmel. Många fotografer och artister är medvetna om tredjedelsregeln, där en bild delas upp i tre delar vertikalt och horisontellt och skärningspunkterna representerar platser där viktiga visuella element ska placeras. Att flytta horisonten i ett landskap till positionen en tredjedel är ofta effektfullare än att placera den i mitten, men den kan också placeras nära botten på en fjärdedel eller en sjättedel. Det finns ingenting obligatoriskt i att använda tredjedelsregeln. När visuella element placeras för att få en effektfull komposition, måste man överväga många faktorer 56 Handbok Showfoto inklusive färg, dominans, storlek och balans tillsammans med proportion. Ofta kan en viss mängd balans eller spändhet i bilden göra en komposition effektfullare. Example 3.17 Exempel på komposition av ett fotografi med tredjedelsregeln • Harmoniska trianglar: Harmoniska delningar förlitar sig på principen om likformighet. Som hjälplinjerna för tredjedelsregeln, är harmoniska trianglar en annan uppdelning av bilden som använder en rektangel i likvinkliga harmoniska trianglar uppradade längs diagonalen. Example 3.18 Exempel på komposition av ett fotografi med harmoniska trianglar • Gyllene snittet: Det gyllene snittet är ett förhållande som ligger bakom en mångfald växtmönster i hela naturen (från spiralen i ett Nautilus skal till kronbladen i en solros), och det har ett mystiskt sätt att dyka upp i alla möjliga saker vi anser vara vackra. Det gyllene snittet är det irrationella talet 1,618033988..., vars användning kan dateras tillbaka till de gamla egyptierna och grekerna som använde det när tempel och pyramider konstruerades. Artister och arkitekter har använt det gyllene snittet genom tidsåldrarna när de skapat målningar, byggnader och till och med fotografier, för att ge skapelserna en känsla av naturlig ordning och skönhet. Förhållandet är inneboende i Fibonacci-serien: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34 etc., där varje tal som följer efter 1 är lika med summan av de två föregående talen. Förhållandet 1:1,618 som bildas är det gyllene snittet. En komposition som följer regeln anses vara visuellt harmonisk. Det gyllene snittet tillhandahåller mer flytande hjälplinjer när det används för att komponera en bild. Hjälplinjerna listas nedan: – Hjälplinjen Gyllene spiral ökar chansen att få fängslande resultat i dina fotografier. I motsats till tredjedelsregeln, formar den gyllene spiralen en flytande linje för ögat att följa igenom bilden. Denna kompositionsstil inbjuder betraktarens blick in i bilden längs en spirallinje, vilket skapar ett mer symmetriskt visuellt flöde, och en fascinerande helhetsupplevelse vid betraktandet. Example 3.19 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen – Ytterligare en hjälplinje är Gyllene spiralsnitt (eller gyllene rektanglar). Rektanglarna används för att bygga den gyllene spiralen. Det ska finnas något som leder ögat till kompositionens centrum. Det kan vara en linje eller flera motiv. Detta ´´något´´ kan bara vara där utan att leda ögat, men det skulle ändå göra sitt jobb. Example 3.20 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen – Gyllene trianglar är en version av gyllene spiralen som beskrivs ovan. Dess vertex är mittpunkterna på sidorna i den gyllene rektangeln. Observera att i motsats till harmoniska trianglar, är inte gyllene trianglar likvinkliga trianglar. Att placera diagonaler längs dessa linjer kan göra ett annars statiskt motiv verka mer dynamiskt. När du använder gyllene trianglar för att dela upp ramen, skapar du en effekt som professionella fotografiska experter givit namnet dynamisk symmetri. Försök att hålla motivet i fokus på en av skärningspunkterna, och placera annan visuell information i trianglarna du redan delat upp. Resultatet blir en mycket attraktiv komposition som du kanske inte annars kunnat uppnå. Example 3.21 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene trianglar 57 Handbok Showfoto – Liksom tredjedelsregeln påverkar Gyllene snitt förhållandet hos bildens storlek samt placering av huvudmotivet på bilden. Förhållandet är nära 35 mm förhållandet, så du behöver inte ändra bildens storlek i de flesta fall, men du måste ta hänsyn till kompositionen: huvudmotivet ska placeras på en av de fyra linjerna eller fyra skärningspunkterna (till exempel motivets ögon). Helt sanningsenligt är inte reglerna likadana. Tredjedelsregeln är en förenklad version av det gyllene snittet. Example 3.22 Exempel på komposition av ett fotografi med gyllene spiralen Alternativen Vänd horisontellt och Vänd vertikalt kan användas för att vända de harmoniska uppdelningarna. Knappen Färg låter dig ställa in hjälplinjernas färg. Om du har en bild med hög färgkontrast, kan hjälplinjerna bli osynliga. På detta sätt kan du anpassa hjälplinjerna till den aktuella bilden. 3.1.5.2 Inledning När en bild tas är det alltför lätt att inte hålla kameran alldeles perfekt vertikalt eller horisontellt, vilket ger en bild där allt lutar med en viss vinkel. Sättet att korrigera det i Showfotos bildeditor är att använda verktyget Rotera bild. Välj Transformera → Rotera bild och justera resultatets vinkel. 3.1.5.2.1 Verktyget Fri rotation Rotera bilden genom att använda skjutreglaget Vinkel (värdet är i grader). Tryck på Återställ värden för att återställa skjutreglaget till noll. En förhandsgranskning av rotationseffekten är tillgänglig till höger i dialogrutan. Den nya resultatbildens dimensioner i bildpunkter visas. Verktyget rotera bild tillhandahåller en vertikal och horisontell linje för bättre justering. Flytta musmarkören under förhandsgranskningen av bilden för att visa de streckade hjälplinjerna. Flytta markören till en plats i bilden som antas vara vertikal eller horisontell, som havet eller kanten på en byggnad, och klicka med vänster musknapp för att frysa de streckade linjernas position. Justera nu vinkeln enligt hjälplinjerna. VARNING Efter att bilden har roterats, märker du ofta att resultatet är bättre men inte helt perfekt. En lösning är att rotera lite till, men det finns en nackdel med det angreppssättet. Varje gång du roterar en bild blir den oundvikligen något suddigare, eftersom de roterade bildpunkterna inte radas upp perfekt med de ursprungliga bildpunkterna. Med en enda rotation är effekten ganska liten, men två rotationer ger dubbelt så stor effekt som en och det finns ingen anledning att orsaka mer suddighet än du måste. Hjälplinjerna i förhandsgranskningen för rotera bild kan dock hjälpa dig att utföra en vinkeljustering av en bild riktigt första gången. 3.1.5.2.2 Fri rotation i arbete Dialogrutan för verktyget rotera bild i arbete är tillgänglig nedan. Dialogrutan för verktyget rotera bild Efter du har roterat en bild finns det otrevliga triangulära ´´hål´´ vid hörnen. Ett sätt att fixa dem är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär. Ett elegantare sätt att beskära den roterade bilden är att använda funktionen Automatisk beskärning. Välj någon av följande alternativ från kombinationsrutan enligt vad du föredrar: 58 Handbok Showfoto • Bredaste område: Alternativet beskär den roterade bilden till den bredast möjliga rektangulära sektion (bredd). • Största område: Alternativet beskär den roterade bilden till den största ytan. Håll musen över kombinationsrutan och rulla med hjulet mellan de två möjligheterna. Kryssrutan Kantutjämning jämnar ut bilden något efter rotationen. Läs varningen ovan. 3.1.5.3 Inledning Det här verktyget låter dig omvandla perspektivet i ett fotografi. Det är mycket användbart vid arbete med fotografier som innehåller grundstensförvrängningar. Grundstensförvrängning uppstår när ett objekt fotograferas från en vinkel istället för rakt framifrån. Om du till exempel tar en bild av en hög byggnad från marknivå, verkar byggnadens kanter mötas längst bort i änden. Å andra sidan kan du använda verktyget för att införa ett nytt perspektiv som inte ger en bild rakt framifrån utan ger bilden ett kreativt inslag. 3.1.5.3.1 Använda perspektivjustering Alla perspektivomvandlingar utförs omkring en fast punkt som kallas referenspunkten. Punkten finns i mitten på objektet du omvandlar och visas med en röd cirkel. Använd de kvadratiska områdena i bildens hörn för att ändra perspektivet. Förhandsgranskningen av perspektivet ritas automatiskt. Till höger i dialogrutan finns information som hjälper dig att styra perspektivändringen: • Ny bredd: Visa den nya bildbredden i bildpunkter inklusive storleken på det tomma området omkring bilden som uppstår på grund av de geometriska omvandlingarna. • Ny höjd: Visa den nya bildhöjden i bildpunkter inklusive storleken på det tomma området omkring bilden som uppstår på grund av de geometriska omvandlingarna. • Övre vänstra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets övre vänstra hörn. • Övre högra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets övre högra hörn. • Nedre vänstra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets nedre vänstra hörn. • Nedre högra vinkeln: Visa nuvarande vinkel i grader för perspektivområdets nedre högra hörn. VARNING Efter en perspektivjustering appliceras på en bild, blir bilden oundvikligen något suddigare. För en enstaka justering är effekten ganska liten, men två justeringar ger dubbelt så stor effekt som en och det finns ingen anledning att orsaka mer suddighet än du måste. När du har justerat perspektivet i en bild, finns det otrevliga triangulära ´´hål´´ i hörnen. Ett sätt att fixa dem är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär 3.1.5.3.2 Perspektivjustering i arbete Dialogrutan för perspektivjustering i arbete visas nedan. Dialogrutan för perspektivjustering 59 Handbok Showfoto 3.1.5.4 Inledning Att skala om en bild för att göra den mindre är lätt. Den stora frågan är hur man kan förstora en bild och behålla detaljerna skarpa? Hur kan man zooma in när upplösningsgränsen har nåtts? Hur kan man återuppfinna eller gissa den saknade informationen för att fylla i den nödvändigtvis grova bilden efter att ha ökat storleken? Jo, Cimg-algoritmen som vi använder här gör ett utmärkt jobb. Prova den och se själv! 3.1.5.4.1 Ändra storlek på ett fotografi Om fotografiet har fel storlek kan du skala det till storleken du vill ha med verktyget Transformera Ändra storlek. Välj Transformera → Ändra storlek och justera resultatvärden. Dialogrutan för storleksändringsverktyget är tillgänglig nedan. Example 3.23 Dialogrutan för storleksändringsverktyget Detta bildverktyg för storleksändring använder en vanlig linjär interpolationsmetod för att approximera bildpunkter. Om du vill förstora en liten bild med bättre kvalitet, prova verktyget Förstora fotografi. 3.1.5.4.2 Öka bildstorlek (restaurering) Många bildredigeringsprogram använder någon form av interpolation, t.ex. spline-interpolation, för att förstora en bild. Showfoto använder ett mer sofistikerat tillvägagångssätt. Algoritmen som är grunden i restaurering har utvecklats av bildgruppen på GREC CNRS-laboratoriet i Caen, Frankrike, och är en del av CImg-projektet. Dialogrutan Förstora fotografi Du måste tala om för verktyget vilken storleksändring du vill utföra. Inställningarna är tillgängliga under fliken Ny storlek och listas nedan: • Behåll proportion: Om det här alternativet är aktiverat, bevaras originalbildens proportion när den nya storleken ställs in. • Bredd: Den nya bildens bredd som används vid förstoring. • Höjd: Den nya bildens höjd som används vid förstoring. Om du vill ställa in filterparametrar för finjustering, använd flikarna Utjämning och Avancerade inställningar: Utjämningsinställningar för förstora fotografi • Detaljbevarande p [0, 100]: Den här styr bevarande av krökningar (anletsdrag). Ett lågt värde tvingar fram en likformig utjämning över hela bilden, medan större värden i första hand utjämnar likformiga områden och lämnar detaljerna skarpare. Värdet 0,9 bevarar detaljer bra nog så att ingen ökning av skärpan krävs efteråt. Observera att Detaljbevarande alltid måste vara mindre än Anisotropi. • Anisotropi alfa [0, 100]: Ett lågt värde utjämnar lika mycket i alla riktningar, medan ett värde nära 1 bara utjämnar i en riktning. Om du har filmkorn eller CCD-liknande brus, ger ett högt värde vågliknande mönster, medan JPEG-artefakter är lämpliga för värden nära 1. • Utjämning [0, 500]: Den här inställningen anger maximal övergripande utjämningsfaktor (när p definierar den relativa utjämningen). Ställ in det enligt brusnivån. 60 Handbok Showfoto • Regelbundenhet [0, 100]: Den här parametern gäller större strukturer. Ju större värdet är, desto mer regelbunden blir den övergripande utjämningen. Det är nödvändigt när det finns mycket brus, eftersom det då är svårt att uppskatta geometrin. Om du också vill åstadkomma en ’van Gogh’ turbulenseffekt, rekommenderas inställningar större än 3. • Filtreringsiterationer: Antal gånger som suddighetsalgoritmen utförs. Oftast är 1 till 2 tillräckligt. Avancerade inställningar för förstora fotografi • Vinkelsteg da [5, 90]: Vinkelintegrering av anisotropifaktorn a. Om alfa väljes liten, ska också da väljas liten. Men se upp med att små vinklar ger långa beräkningstider. Välj det så stort som du kan acceptera. • Integreringssteg [0,1, 10]: Stegbredd för rumslig integrering uttryckt i bildpunkter. Bör förbli mindre än 1 (delbildpunktsutjämning) och ska aldrig vara mer än 2. • Använd linjär interpolation: Vinsten i kvalitet om du markerar alternativet är bara marginell, och du förlorar en faktor två i hastighet. Rekommendationen är att lämna det av. Knapparna Spara som och Ladda används för att göra just det. Alla filterinställningar för att förstora ett fotografi som du har ställt in kan sparas i filsystemet i en textfil och senare laddas. VARNING Förstoring av fotografi är mycket bra på vad det gör, med det kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta beräkningen genom att trycka på knappen Avbryt under uppritningen. 3.1.5.4.3 Förstoringsverktyget i arbete Nedan ser du ett exempel på förstoring av ett fotografi för ett litet färgbildsområde vars storlek har ändrats till x2. Originalet är (1) och det förstorade resultatet (3). Förhandsgranskningen (2) är resultatet med den vanliga linjära storleksändringsmetoden för jämförelse. Förhandsgranskning av filtret förstora fotografi 3.1.5.5 Verktyget Flytande omskalning ATT GÖRA 3.1.5.6 Rotera eller vända ett fotografi Om fotografiet har fel orientering kan du Vända eller Rotera det till den riktiga orientering du vill ha genom att använda verktygen Transformera Vänd/Rotera tillgängliga i menyerna Transformera → Rotera och Transformera → Vänd. Med alternativen för vändning kan du vända bilden horisontellt eller vertikalt som en kortlek. Med alternativen för rotation kan du rotera bilden 90 grader medurs, 90 grader moturs eller 180 grader. De kan användas för att ändra läge till stående eller liggande. Du kan rotera friare genom att använda verktyget Rotera bild. Du kan komma åt det med menyalternativet Transformera → Rotera bild. Se den särskilda handboken för rotera bild för mer information. 61 Handbok Showfoto 3.1.5.7 Inledning Skjuvningsverktyget används för att flytta en del av en bild åt ett håll och en annan del åt motsatt håll. En horisontell skjuvning flyttar till exempel den övre delen åt höger och den undre delen åt vänster. Detta är inte en rotation: bilden förvrängs. Med andra ord omvandlar det en rektangel till ett parallellogram. Verktyget är tillgängligt i menyn Transformera → Skjuva. 3.1.5.7.1 Använda skjuvningsverktyget Skjuva bilden genom att använda skjutreglagen Horisontell vinkel och Vertikal vinkel (värden i grader). Du kan antingen skjuva horisontellt eller vertikalt på samma gång. Tryck på Återställ värden för att initiera om skjutreglagen till noll. En förhandsgranskning av skjuvningseffekten är tillgänglig i mitten av dialogrutan. Den nya resultatbildens dimensioner i bildpunkter visas till höger i dialogrutan. För att hjälpa dig tillhandahåller verktyget också en vertikal och horisontell guide. Flytta muspekaren på förhandsgranskningen av bilden för att visa guiden med streckade linjer. Flytta pekaren till en viktig plats på bilden, som havet eller kanten på en byggnad och tryck på vänster musknapp för att frysa positionen för de streckade linjerna. Justera nu skjuvningen enligt guiden. VARNING Efter en skjuvningsjustering har verkställts, blir bilden oundvikligen något suddig. För en enstaka skjuvning är suddigheten ganska liten, men två skjuvningar ger dubbelt så stor suddighet som en, och det finns ingen anledning att göra det suddigare än du måste. Efter du har skjuvat en bild finns det obehagliga triangulära ´´hål´´ vid hörnen. Ett sätt att fixa dem är att beskära bilden med bildeditorns meny Transformera → Beskär 3.1.5.7.2 Skjuvningsverktyget under arbete Skjuvningsverktygets dialogruta under arbete är tillgänglig nedan. Skjuvningsverktygets dialogruta under arbete är tillgänglig nedan 3.1.6 Lägga till dekorativa element 3.1.6.1 Inledning Genom att lägga till en struktur på bilden, vare sig den är i färg eller svartvitt, kan du få den att se ut som en oljemålning på duk, en etsning av en gammal mästare, ett popkonstporträtt bestående av förstorade halvtonspunkter, eller till och med en väggmålning på tegel. Bildeditorns meny Bild → Lägg till struktur kan användas för detta. 3.1.6.1.1 Använda strukturverktyget Dialogruta för verktyget lägg till struktureffekt Två alternativ ger dig kontroll över strukturen som läggs till på bilden: Typ: Det här alternativet anger den dekorativa strukturstilen som ska läggas till under bilden. Relief: Genom att dra reglaget åt höger ökas strukturens djupverkan eller tredimensionalitet på bilden. 62 Handbok Showfoto 3.1.6.1.2 Strukturverktyget under arbete Struktureffekten Papper tillagd i ett fotografi är tillgänglig nedan. Originalbilden är (1), resultatbilden är (2). Faktorn Blandning som används är 200. Förhandsgranskning av struktureffekten 3.1.6.2 Inledning Att hålla betraktarens intresse inom kanternas begränsning i ett fotografi är inte en enkel uppgift. Ett av de enklaste sätten att behålla uppmärksamheten på bilden är att inkludera en dekorativ ram omkring en bild. Det ger en sorts psykologisk barriär för det irrande ögat. Bildeditorns meny Bild → Lägg till kant kan användas för detta. 3.1.6.2.1 Använda verktyget Lägg till kant Fyra alternativ låter dig styra hur den dekorativa ramen ritas upp: Typ: Det här alternativet anger den dekorativa ramens stil som ska läggas till omkring bilden. Heldragen omger bilden bara med en färgad linje, stilen Niepce omger bilden med en tunn linje och en bred kant (idealiskt för svartvita bilder), stilen Fasad lägger till en ytterligare dimension i bilden (idealisk för att skapa en knappeffekt), och Dekorativa stilar lägger till en utsmyckad kant med mönster. Bredd: Det här alternativet anger bredden i procent av bildstorleken. Kanten läggs till omkring bilden. Bredden är begränsad till värden mellan 1 % och 50 %. Första: Det här alternativet anger den första färgen som ska användas med nuvarande kanttyp. Andra: Det här alternativet anger den andra färgen som ska användas med nuvarande kanttyp. Klicka på knappen Ok för att lägga till kanten omkring nuvarande bild. NOT Resultatbilden prydd med kant kommer att vara större än originalet, men kommer att använda samma proportion. Att det är på detta sätt är viktigt vid utskrift av bilder, särskilt om du har använt verktyget för proportionell beskärning innan du använder det här verktyget. 3.1.6.2.2 Verktyget Lägg till kant under arbete Dialogrutan Lägg till kant under arbete visas nedan. Verktyget Lägg till kant under arbete 3.1.6.3 Inledning Det här är ett bekvämt verktyg eftersom det låter dig enkelt lägga till formaterad text på en bild var du än vill, och på flera ställen om det behövs. 3.1.6.3.1 Använda verktyget Infoga text Verktyget verkar vara mycket intuitivt att använda. Skriv in din text och placera den med musen. Använd blockinställningar som du vill. Välj orientering, färg i en färgrymd och teckensnitt med alla deras egenskaper. Du måste skala teckenstorleken till bildens storlek. Ju större bilden är, desto större måste teckensnittet vara. Välj till sist att lägga till en kant omkring texten och/eller en halvgenomskinlig bakgrund. Voilà, det är klart! Alla textinställningar du har valt kan alltid ändras om du bara inte klickar på knappen Ok. I bilder som sparas och laddas igen har texten blivit en del av bilden, och kan inte längre ändras. 63 Handbok Showfoto 3.1.6.3.2 Verktyget Infoga text under arbete Dialogrutan för verktyget Infoga text under arbete visas nedan. Verktyget Infoga text under arbete 3.1.7 Specialeffekter (filter) 3.1.7.1 Inledning Med den här uppsättningen filter kan du transformera ett vanligt fotografi till ett konstverk lämpat för inramning med oskärpeoperationer genom att använda filteruppsättningen. Den använder algoritmer med copyright av Pieter Voloshyn. 3.1.7.1.1 Använda oskärpeeffekter Detta är tillgängliga oskärpeeffekter: Typ Zoomoskärpa: Gör bilden oskarp längs radiella linjer med början i en angiven centrumpunkt. Detta simulerar oskärpan hos en kamera med zoomobjektiv, och ger därigenom fotografiet ett dynamiskt uttryck som ofta syns i sportfotografering. Radiell oskärpa: Gör bilden oskarp genom att rotera bildpunkterna omkring den angivna centrumpunkten. Detta simulerar oskärpan hos en roterande kamera. Avståndsoskärpa: Gör bilden oskarp genom att använda effekten av en ofokuserad kameralins. Motivet verkar dra sig bort mot bakgrunden. Rörelseoskärpa: Gör bilden oskarp genom att flytta bildpunkterna horisontellt. Detta simulerar oskärpan från en linjärt förflyttad kamera, dvs. som en bild tagen från en bil eller ett tåg. Fokuseringsoskärpa: Gör bildens hörn oskarpa för att reproducera astigmatisk förvrängning hos en lins. Mjukare oskärpa: Gör bilden mjukt oskarp i mörka toner och starkt i dagrarna. Det ger fotografier en drömlik och glansig mjuk fokuseringseffekt (Hamilton-effekt). Det är idealiskt för att skapa romantiska porträtt, glamorösa fotografier eller för att ge fotografier en varm och finstämd glöd. Skakningsoskärpa: Gör bilden oskarp genom att flytta bildpunkterna slumpmässigt, för att simulerar oskärpan från en kamera som rör sig godtyckligt. Förhandsgranskning 64 Handbok Showfoto Smart oskärpa: Hittar färgkanterna i bilden och gör dem oskarpa utan att smutsa ner resten av bilden. Frostat glas: Gör bilden oskarp genom att slumpmässigt fördela ljus som kommer genom att frostat glas. Mosaik: Delar upp fotografiet i rektangulära celler och skapar därefter om det genom att fylla i cellerna med medelvärdet av bildpunkterna. VARNING Vissa effekter kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt genom att trycka på knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen. 3.1.7.1.2 Oskärpeeffekter under arbete Ett exempel på effektfiltret för oskärpa under arbete visas nedan. Förhandsgranskningen i oskärpeeffektfiltrets dialogruta 3.1.7.2 Inledning Filtret Kolteckna i Showfoto använder toningar med färg och ljusstyrka för att skapa en kolteckning i gråskala. Linjerna som definierar kanterna i bilden blir förstärkta. Bilder med toningar som ändras långsamt är inte ideala för effekten. Det är till hjälp att tänka sig vilken scen man skulle se ut för att själv göra en teckning för hand, när bilden att utgå från ska väljas. 3.1.7.2.1 Använda kolteckningsfiltret Det finns två skjutkontroller för att styra effekten med en skala från 1 till 100. Den övre skjutkontrollen väljer pennans storlek, medan den andra skjutkontrollen ger möjlighet att justera kontrasten (jämnheten). 3.1.7.2.2 Kolteckningsfiltret under arbete Det här är ett exempel på kolteckningsfiltret. Den ursprungliga bilden är (1) och den behandlade bilden är (2). Standardvärdena 30 och 10 användes. Resultatet kan förbättras genom att justera ljusstyrkenivåerna. Kolteckningsfiltret under arbete 3.1.7.3 Inledning Under åldern med kemisk bildbehandling, var solarisering (också känd som Sabatier) en effekt som skapades genom att exponera ett delvis framkallat fotografi för en kort ljusblixt, och därefter fullborda framkallningen. Färgade, mörkare områden skyddar då de känsliga fotolagren från ytterligare ljus, vilket får totaleffekten att ljusare områden blir mörkare och färger inverteras genom den andra exponeringen. Resultatet liknar en delvis negativ bild. Verktyget gör det möjligt att justera den intressanta effekten jämnt. 65 Handbok Showfoto 3.1.7.3.1 Solariseringseffekten Intensitet hjälper till att förhandsgranska solariseringen genom att helt enkelt öka den. Omkring 50 % visar bilden vad som en gång var möjligt med kemiska medel. Om du ökar effekten ytterligare ger den till slut en negativ bild, en nivå av invertering som inte kan uppnås på fotografiskt papper. Det här är ett exempel på en solariseringseffekt. Den ursprungliga bilden är (1) och den korrigerade bilden är (2). Nivån använd som Intensitet är 30 %. Förhandsgranskning av solariseringseffekten i en bild 3.1.7.3.2 Lysande effekt (Velvia-filter) Filtret Lysande simulerar vad som är känt som ´´Velvia-effekten´´. Det skiljer sig från färgmättnad genom att det har en mer uttalad kontrasteffekt som gör färger briljant levande och glödande. Prova det, för många motiv ger det en vacker återgivning! Velvia är varumärket för en dagsljusbalanserad diafilm tillverkad av det japanska företaget Fujifilm. Namnet är en sammanslagning av ´´Velvet Media´´ (sammetsmedia), en referens till dess jämna bildstruktur. Velvia har mycket mättade färger i dagsljus, med hög kontrast. Dessa egenskaper gör den till diafilmen de flesta naturfotografer väljer att använda. De mycket mättade färgerna hos Velvia anses dock överdrivna av vissa fotografer, särskilt de som inte huvudsakligen tar landskapsbilder. Example 3.24 Original kontra filtret Lysande 3.1.7.3.3 Neoneffekten Neonfiltret simulerar neonljus längs kontrasterande kanter. Nivåparametern styr resultatets ljusstyrka, medan upprepningsreglaget bestämmer neonljusets tjocklek. Med stora bilder kan filtret göra av med all processorkraft under en kort stund. Example 3.25 Neonfiltret 3.1.7.3.4 Kanteffekten ATT GÖRA 3.1.7.3.5 Lut3D-effekten ATT GÖRA 3.1.7.4 Inledning Du kan ändra ett vanligt fotografi till ett konstverk lämpligt för inramning med förvrängningsåtgärder med det här filteruppsättningen. Den använder algoritmer med copyright av Pieter Voloshyn. 3.1.7.4.1 Använda filtret Här är tillgängliga förvrängningseffekter: 66 Handbok Showfoto Typ Fiskögon: Förvränger fotografiet omkring en tredimensionell sfärisk form för att reproducera den vanliga fotografiska effekten ’fisköga’. Virvel: Snurrar fotografiet för att skapa ett virvelmönster. Cylindrisk horisontell: Förvränger fotografiet omkring en horisontell cylinder. Cylindrisk vertikal: Förvränger fotografiet omkring en vertikal cylinder. Cylindrisk h/v: Förvränger fotografiet omkring två cylindrar, en horisontell och en vertikal. Karikatyr: Förvränger fotografiet med inversen av effekten ’fiskögon’. Flera hörn: Delar upp fotografiet i ett mönster med flera hörn. Horisontella vågor: Förvränger fotografiet med horisontella vågor. Vertikala vågor: Förvränger fotografiet med vertikala vågor. Blockvågor 1: Delar upp bilden i celler och får den att se ut som om den syns genom glasblock. Blockvågor 2: Som Blockvågor 1 men med en annan version av glasblocksförvrängning. Cirkulära vågor 1: Förvränger fotografiet med cirkulära vågor. Cirkulära vågor 2: En annan variation på effekten med cirkulära vågor. Polära koordinater: Konverterar fotografiet från rektangulära till polära koordinater. Omvända polära koordinater: Inversen av effekten Polära koordinater. Ruta: Delar upp fotografiet i fyrkantiga rutor och flyttar omkring dem slumpmässigt inne i bilden. Förhandsgranskning VARNING Vissa effekter kan ta lång tid att utföra, och orsaka hög processorlast. Du kan alltid avbryta en effekt genom att trycka på knappen Avbryt under uppritning av förhandsgranskningen. 3.1.7.4.2 Förvrängningsfiltret under arbete Dialogrutan för verktyget förvrängningseffekt under arbete är tillgänglig nedan. Förhandsgranskning i dialogrutan för verktyget förvrängningseffekt 67 Handbok Showfoto 3.1.7.5 Inledning Filtret Relief i Showfoto är ett snabbt verktyg för att rita upp bilder med en tredimensionell effekt. Den fungerar särskilt bra på bilder med en enkelt struktur, där färgerna inte är det viktigaste innehållet. Filtret använder skillnader mellan färger och ljusstyrka för att konvertera bilden till ett grått, månliknande landskap upplyst från klockan 10. 3.1.7.5.1 Använda relieffiltret Djup gör det möjligt att definiera filtreringens kontrast. Värdet 30 (10 %) är normalt. 3.1.7.5.2 Relieffiltret under arbete Det här är ett exempel på relieffiltret. Den ursprungliga bilden är (1) och den konverterade bilden är (2). Djup som använts är 10 %. Relieffiltret under arbete 3.1.7.6 Inledning Filtret Filmkorn i Showfoto är ett enkelt verktyg för att producera filmkornighet på bilderna som är känd från klassiska högkänsliga filmmaterial, som till exempel den berömda svartvita Kodak Trx-X. För att öka filmens känslighet använde tillverkare större silverkorn i fotoemulsionen. Filmkornighetseffekten ger fotot en särskild stämning eller verkar transportera det i tiden. Den behandlade bilden erhåller en tidlös atmosfär, frånkopplat från det dagliga livet. Om du vill ha det där gryniga, konstnärliga, gatubildkorniga filmutseendet, särskilt för monokromatiska foton, använd då det här filtret. 3.1.7.6.1 Använda filmkorninghetsfiltret Det finns en skjutkontroll kalibrerad i ISO-känslighet för att styra kornintensiteten och granulariteten. Standardvärdet är inställt till ISO-2400, även om högre värden ofta krävs. Om du vill ha ännu mer kornighet, använd filtret flera gånger. 3.1.7.6.2 Filtret under arbete Det här är ett exempel på en filmkornighetseffekt använd på en svartvit bild. Den ursprungliga bilden är (1) och den filtrerade bilden är (2). Filmkänsligheten som används för att simulera filmens kornighet är ISO-1600. Filmkornsfiltret under arbete 3.1.7.7 Inledning Filtret Oljemålning i Showfoto hjälper till att ge digitala bilder ett fint oljemålningsliknande utseende. Bilder av natur och stilleben passar bra för den här effekten. 3.1.7.7.1 Använda oljemålningsfiltret Det finns två skjutkontroller för att styra effekten. Den övre kontrollen väljer Penselstorlek mellan 1 och 5. Större penslar passar bättre för större bilder. Den nedre, Utjämning, styr jämnheten, eller sett från andra hållet, ojämnheten. 68 Handbok Showfoto 3.1.7.7.2 Oljemålningsfiltret under arbete Det här är ett exempel på oljemålningsfiltereffekten. Den ursprungliga bilden är (1) och den konverterade bilden är (2). Penselstorlek för den här 640 bildpunkter stora bilden är 1, och Utjämning är 17. Förhandsgranskning av oljemålningseffekten 3.1.7.8 Inledning Regndroppar är ett trevligt litet verktyg för att lägga till regndroppar på dina bilder. Det återger förstås din bild med ett sorts vått utseende. Det använder en algoritm med copyright av Pieter Voloshyn. 3.1.7.8.1 Använda regndroppsfiltret Regndroppsverktyget Tre skjutreglage ger dig kontroll över effektfiltret: Droppstorlek tillåter förstås att ändra storleken på dropparna. Eftersom droppstorleken inte automatiskt skalas med bildstorleken, är det ofta nödvändigt att reducera storleken för små bilder. Antal ändra antalet och tätheten hos dropparna. Fisköga ändrar den optiska effekten av dropparna över bilden. NOT Du kan hålla ett område rent från regndroppar med verktyget Markera i Showfotos bildeditor. Att markera ett område att undvika (till exempel ett ansikte) innan filtret Regndroppar startas, håller det fritt från regndroppar. 3.1.7.8.2 Regndroppsfiltret under arbete Det här är ett exempel på regndroppsfiltret. Den ursprungliga bilden (1) visar en stilla solnedgång, den förändrade bilden (2) visar en solnedgång efter en åskstorm. Förvalda värden har använts för exemplet. Förhandsgranskning av regndroppseffekten 3.2 3.2.1 Behandling av obehandlade filer och färghantering Inledning Syftet med ett arbetsflöde med färghantering är att försäkra sig om att färgerna som kommer från kameran eller bildläsaren har ett förutsägbart förhållande till färgerna som verkligen fotograferades eller lästes in, att färgerna som visas av bildskärmen motsvarar färgerna som kommer från kameran eller bildläsaren, och att färgerna som skrivs ut eller visas på webben motsvarar de som skapades i det digitala mörkrummet. 3.2.1.1 Vilka knappar ska man trycka på? När det gäller färghantering vill alla veta ´´vilka knappar ska man trycka på för att få önskade resultat´´. Tyvärr innebär färghantering av nödvändighet att välgrundade val måste göras för varje steg i bildbehandlingens arbetsflöde. Syftet med denna handledning är att ge tillräcklig bakgrundsinformation om färghantering, tillsammans med länkar till mer djupgående information, för att göra det möjligt för dig att börja ta egna välgrundade beslut, baserat på önskade resultat. 69 Handbok Showfoto 3.2.1.2 Finns det någon som inte behöver bekymra sig om färghantering? Om ditt arbetsflöde med bilder uppfyller alla sex kriterier som listas nedan, behöver du inte bekymra dig om färghantering. 1. Du arbetar med en bildskärm som är riktigt kalibrerad i färgsystemet sRGB (mer om det nedan). 2. Ditt arbetsflöde med bilder börjar med en JPEG-bild skapad av kameran som redan använder färgsystemet sRGB. 3. Du arbetar enbart i färgsystemet sRGB vid redigering. 4. Din skrivare förväntar sig bilder i färgsystemet sRGB. 5. Din bildläsare skapar bilder i färgsystemet sRGB. 6. Dina enda andra sätt att skicka bilder är via e-post eller webben, där sRGB är en de factostandard. 3.2.2 Mer definitioner om färghantering Du har nått slutet på den här handledningen om färghantering. Vi har ´´färghanterat´´ oss fram hela vägen från kameran och bildskärmen, till arbetsrymden, till skrivaren. Jag har lärt mig mycket, och jag hoppas du också har det. Det följande är några ytterligare kommentarer och definitioner: Att tilldela en profil betyder att ändra betydelsen av RGB-värdena i en bild genom att inbädda en ny profil utan att ändra själva RGB-värdena som hör ihop med varje bildpunkt i bilden. Att ´´konvertera´´ till en profil betyder att inbädda en ny profil, men också samtidigt ändra RGBvärdena så att betydelsen av RGB-värdena, det vill säga den verkliga synliga färgen som representeras av RGB-trippeln som hör ihop med varje bildpunkt i en bild, förblir samma före och efter konverteringen från ett färgsystem till ett annat. Å andra sidan, så fort du tilldelar en ny arbetsrymdprofil istället för att konvertera till en ny arbetsrymd (utom när en kameraprofil initialt tilldelas till bildfilen som du får från programvaran för behandling av obehandlade filer), ska bildens utseende ändras mer eller mindre dramatiskt (oftast till det sämre, om inte en felaktig profil tidigare hade inbäddats i bilden av misstag). Teoretiskt sett, ska man kunna göra flera konverteringar av en bild från en arbetsrymd till en annan, och om man använder en editor med färghantering så ska bilden som visas på skärmen se likadan ut, även om alla RGB-värden i bilden ändras vid varje konvertering. I själva verket, på grund av avrundningsfel vid varje konvertering, för att inte nämna beskärning av tonomfånget när man går från en större till en mindre arbetsrymd, blir bilden något försämrad varje gång man konverterar från en färgrymd till en annan. Enhetsberoende och enhetsoberoende profiler: Kameraprofilen, en bildläsarprofil, bildskärmens profil och skrivarens färgprofil är alla enhetsberoende profiler: profilerna fungerar bara med den specifika enhet som de skapats för med hjälp av profilering. Arbetsrymdsprofiler och profilsambandsrymden (PCS) är ´´enhetsoberoende´´. När en bildfil väl har översatts av LCMS via en PCS till en enhetsoberoende arbetsrymd, spelar det på ett sätt inte längre någon roll vilken enhet som ursprungligen skapade bilden. Men så fort du vill visa eller skriva ut bilden, spelar enheten (bildskärmen, skrivaren) som används en stor roll, och en enhetsberoende profil krävs. En interpolerad obehandlad fil är inte en obehandlad fil. Av någon anledning orsakar detta enkla påstående stor förvirring. Men efter att en obehandlad fil har interpolerats av programvara för behandling av obehandlade filer och utmatats som TIFF eller JPEG, är den obehandlade originalfilen naturligtvis fortfarande obehandlad, men den interpolerade filen är bara en bildfil. Den är inte en obehandlad fil. Linjär har två relaterade och lätt ihopblandade definitioner. ´´Linjär´´ kan betyda att bildens tonomfång återger tonomfånget i originalscenen som den fotograferades istället för att ha ändrats 70 Handbok Showfoto med användning av en S-kurva eller något annat sätt att ändra lokalt och globalt tonomfång. Det kan också betyda att färgrymdens gamma-överföringskurva är linjär. En bild kan vara ´´linjär´´ i endera, båda, eller ingendera av dessa två betydelser. En obehandlad bild framkallad av dcraw är linjär i båda betydelserna. Samma bild framkallad av Canons DPP skulle inte vara linjär i någon betydelse. Stort dynamiskt omfång (HDR) och litet dynamiskt omfång (LDR) gäller inte bildens bitdjup. HDR och LDR gäller det totala dynamiska omfånget som en bild omfattar. En vanlig bild med litet dynamiskt omfång, som omfattar endast 5 ´´steg´´ (nuförtiden kan en vanlig digitalkamera enkelt omfatta 8 eller 9 steg), kan sparas som en 8-, 16-, 32-, eller till och med 64-bitars bild, beroende på programvara, men därmed ökas inte bildens dynamiska omfång. Bara antal diskreta steg från den ljusaste till den mörkaste färgtonen i bilden har ändrats. Omvänt, kan ett motiv med 22 steg (långt bortom kapaciteten hos en konsumentinriktad digitalkamera utan att använda flera exponeringar) sparas som en 8- eller 16-bitars bild, men resultatbilden kommer att uppvisa extrem bandning (det vill säga, den kommer att uppvisa extrem bandning i alla givna färgtonintervall som faktiskt går att visa samtidigt på en bildskärm) på grund av de relativt få tillgängliga diskreta färgtonstegen från den ljusaste till den mörkaste färgtonen i bilden. JPEG-filer skapade i kameran behöver inte någon kameraprofil. Alla JPEG-filer (eller TIFF-filer, om du har en äldre Minolta Dimage kamera) som kommer direkt från kameran (även om de skapas av enknappskameror som inte låter dig spara en obehandlad fil) börjar livet som en obehandlad bild skapad av kamerans A/D-konvertering. Om du sparar bilderna som JPEG-filer, interpolerar processorn inne i kameran den obehandlade bilden, tilldelar en kameraprofil, översätter de resulterande RGB-värdena till en arbetsrymd (oftast sRGB, men ibland kan du välja Adobe RGB, beroende på kamera), gör JPEG-komprimeringen och lagrar JPEG-filen på kamerans minneskort. Alltså behöver inte JPEG-filer (eller TIFF-filer) från kameran tilldelas en kameraprofil som sedan översätts till en arbetsrymd via en PCS. JPEG-filer från en kamera är redan i en arbetsrymd. Användbar matematisk information om du sysslar med dcraws utdata med linjärt gamma: Matematiskt sett, vid beräkning av en gammatransform normaliseras (det vill säga divideras med 256 vid arbete med 8-bitars värden) RGB-värdena, de resulterande talen upphöjs till en lämplig exponent beroende på respektive gamma för ingående färgsystem, och resultaten normaliseras igen till en ny uppsättning RGB-värden. Det är inte svårt, och mycket lärorikt, att göra det med en miniräknare för några få uppsättningar RGB-värden spridda från (0,0,0) till (255,255,255), för att se hur RGB-värden ändras från en gammakodning till en annan. LCMS gör det åt dig när du ber LCMS att konvertera från ett färgsystem till ett annat. Om ALLT du gör är att konvertera från ett färgsystem till samma färgsystem förutom annorlunda gamma, använd ImageMagick istället för LCMS, behandla bara RGB-värdena direkt, och tilldela den nya arbetsrymden till bilden: resultatet blir noggrannare än att gå via en färgsystemtransform. Upphovsrättsskyddade arbetsrymder och arbetsrymder med fri upphovsrätt: Jag tar för givet att alla arbetsrymder som man normalt träffar på, såsom: 1. De olika varianterna av sRGB (se color.org). 2. BruceRGB eller BestRGB. 3. De olika profilerna för arbetsrymder från ECI (Europeiska färginitiativet). 4. AdobeRGB, Adobe WideGamutRGB och Kodak/Adobe ProPhotoRGB (Kodak och Adobe ProPhoto är likadana, bara med olika märkesnamn) och deras motsvarigheter utan märkesnamn och upphovsrättsskydd (Oyranos innehåller en version av AdobeRGB utan märkesnamn). Och en mängd andra arbetsrymder som skulle kunna läggas till i listan, är alla mer eller mindre lämpliga som arbetsrymder. Vilken arbetsrymd du bör använda beror enbart på dig, och dina krav när du redigerar dina digitala bilder med dina slutliga utskriftsbehov (webben, konstfotografier etc.). Dock, som en kritisk kommentar, om man använder Adobe eller andra upphovsrättsskyddade profiler som arbetsrymder, innehåller dessa profiler copyright-information som dyker upp i bildens EXIF-information. Den senaste tiden har jag bläddrat igenom e-postlistorna hos 71 Handbok Showfoto openicc. Uppenbarligen kan LCMS användas för att skapa profiler med fri upphovsrätt utan märkesnamn för arbetsrymder som är likadana som, i själva verket omöjliga att skilja från, upphovsrättsskyddade profiler med märkesnamn. Det skulle vara ett underbart tillägg till Showfoto om en uppsättning profiler med ´´fri upphovsrätt´´, inklusive omdöpta versioner av ProPhotoRGB, AdobeRGB och Adobe WidegamutRGB utan märkesnamn (kanske i två versioner vardera: med linjär gamma och vanlig gamma), skulle kunna levereras som en del av Showfoto-paketet. 3.2.3 Färgrymdsambanden Frågan för varje RGB-trippel av värden i den 16-bitars TIFF-fil (antar vi) skapad av dcraw blir alltså: ´´Vad betyder en viss RGB-trippel av värden verkligen för bildpunkter som utgör bilder skapade av den här specifika kameran (märke och modell) i relation till någon absolut standard som hänvisar till någon ideal observatör?´´ Denna absoluta standard som hänvisar till en ideal observatör kallas vanligtvis profilsambandsrymd. En kameraprofil behövs för att noggrant karakterisera eller beskriva svaret hos en given kameras bildpunkter på ljus som kommer in i kameran, så att RGB-värden i resultatfilen skapad av konverteringsprogrammet för obehandlade filer kan först översättas till en absolut profilsambandsrymd (PCS) och därefter från PCS till den valda arbetsrymden. Som en viktig sidoanmärkning, i större delen av världen med öppen källkod (inklusive Digikam), är programvaran som används för att översätta från kameraprofilen till PCS och från PCS till den valda arbetsrymden och slutligen till den valda utdatarymden (för utskrift eller kanske visning på bildskärm) baserad på LCMS (den lilla färghanteringsprogramvaran). Vilken betydelse det än har, så visar mina egna prov att LCMS gör noggrannare översättningar mellan färgsystem än Adobes tillverkarspecifika färgkonverteringsprogram. Dessutom är konverteringen av obehandlade filer, i nästan alla program för konvertering av obehandlade filer, inklusive kommersiell programvara med privat källkod som Adobe Photoshop, typiskt baserad på avkodning av den tillverkarspecifika obehandlade filen gjord av dcraw. David Coffin, upphovsman till dcraw, är hjälten vid konvertering av obehandade filer: utan honom skulle vi alla vara fast vid den vanliga tillverkarspecifika programvaran, oftast bara för Windows och MacIntosh, som levereras med digitalkameror. Interpoleringsalgoritmerna i dcraw (som inte ska blandas ihop med den tidigare nämnda avkodningen av den tillverkarspecifika obehandlade filen), som ingår i Showfoto om använda på rätt sätt, skapar resultat jämförbara eller överlägsna kommersiell programvara med privat källkod. Vi i Linux® -världen med öppen källkod är INTE andra klassens medborgare när det gäller digital bildbehandling. Långt ifrån. Det finns två ofta använda profilsambandsrymder: CIELAB och CIEXYZ (se färghantering, avsnittet ´´Color translation´´, och slå därefter upp CIELAB och CIEXYZ på Wikipedia). LCMS använder kameraprofilen för att översätta RGB-värden från den interpolerade obehandlade filen, det vill säga TIFF-filen skapad av dcraw, till lämplig profilsambandsrymd. (Oftast CIEXYZ. Varför CIEXYZ? Jag har inte spenderat någon tid på att ta reda på det.) En profilsambandsrymd är i sig inte någon arbetsrymd. Istället är den en absolut referensrymd som bara används för översättning från ett färgsystem till ett annat: föreställ dig den som en universalöversättare för alla färgprofiler som en bild kan stöta på under dess resa från kamerans obehandlade fil till det slutliga resultatet: 1. LCMS använder kameraprofilen, som också kallas indataprofil, för att översätta de interpolerade RGB-talen skapade av dcraw, som bara betyder någonting i förhållande till kameran (tillverkare och modell), till en annan RGB-talmängd, som bara betyder någonting i profilsambandsrymden (PCS). 2. LCMS översätter profilsambandsrymdens RGB-värden till motsvarande värden i den valda arbetsrymden så att du kan redigera bilden. Återigen, dessa värden i arbetsrymden har BARA betydelse i förhållande till en given arbetsrymd. Samma röda färg, visuellt sett, representeras av olika RGB-tripplar i olika arbetsrymder, och om du tilldelar fel profil kommer bilden att se felaktig ut, något felaktig eller mycket felaktig beroende på skillnaden mellan de två profilerna. 3. Medan du redigerar bilden i den valda arbetsrymden, ska LCMS översätta alla RGB-värden i arbetsrymden tillbaka till PCS, och därefter över till rätt RGB-värden som låter bildskär72 Handbok Showfoto men (din utmatningsenhet) ge dig den noggrannast möjliga representationen av bilden medan den redigeras. Översättningen till skärmen görs i farten och du ska aldrig ens märka att den sker, om den inte görs felaktigt: Då ser bilden som visas fel ut, kanske lite felaktig, eller kanske mycket, mycket, mycket felaktig. 4. När du är övertygad om att den redigerade bilden är klar att dela med resten av världen, översätter LCMS arbetsrymdens RGB-värden tillbaka till PCS och ut igen till skrivarens färgrymd med en skrivarprofil som karakteriserar kombinationen av skrivare och papper (om du tänker dig att skriva ut bilden) eller till sRGB (om du tänker dig att visa bilden på webben, e-posta den till vänner, eller kanske skapa ett bildspel som ska visas på andra bildskärmar än din egen). Låt oss ta ett steg tillbaka och titta på den första färgprofilen en bild stöter på, det vill säga kameraprofilen (se (1) omedelbart ovanför): dcraw kan i själva verket tilldela kameraprofilen åt dig (dcraw använder LCMS internt). Men att skapa TIFF-filen, som består av de interpolerade RGBvärdena härledda från kamerans obehandlade fil, och att tilldela kameraprofilen till den interpolerade filen, är två distinkta och helt separerbara steg (separerbara i teori och praktik med dcraw, bara i teori med de flesta program för behandling av obehandlade filer). Väljarna för utmatning på dcraws kommandorad ´´-o 0 [obehandlad färg (unik för varje kamera)] -4 [16-bitar linjär] -T [TIFF]´´ talar om för dcraw att skriva ut RGB-värdena från interpoleringen av obehandlad data till en TIFF-fil utan att tilldela en kameraindataprofil (orden inom hakparentes förklarar väljarna, men ska inte skrivas på kommandoraden). Därefter, om du verkligen tycker om att arbeta på kommandoraden, kan du använda LCMS-verktyget tifficc för att tilldela kameraprofilen själv. Fördelen med att göra det är att du kan tala om för LCMS att använda konvertering med hög kvalitet (dcraw verkar använda LCMS förvalda medelkvalitet). Nackdelen är förstås att tillägg av kameraprofilen från kommandoraden innebär ett extra steg i arbetsflödet för obehandlade bilder. 3.2.3.1 Var man hittar kameraprofiler Var hittar man då dessa svårfångade och ytterst nödvändiga kameraspecifika profilerna som vi behöver för att översätta våra interpolerade obehandlade filer till en arbetsfärgrymd? Avsnittet om färghantering på ufraws webbsida har information om var man hittar färdiggjorda kameraprofiler. Det är dock ett beklagligt faktum vid digitalfotografering att kameraprofilerna som tillhandahålls av Canon, Nikon, och liknande, inte fungerar så bra med andra program för konvertering av obehandlade filer som med tillverkarnas egna program. Det är orsaken till att exempelvis Bibble och Phase one (och Adobe, men ACR döljer profilerna skapade av Adobe inne i programkoden) måste skapa egna profiler för alla kameror de stöder: kom ihåg denna benägenhet hos kameratillverkarna nästa gång du köper en digitalkamera. Men åter till att hitta en kameraprofil för din kamera: det verkliga svaret (under förutsättning att du inte hittar en färdiggjord profil som du är nöjd med) är att skapa en egen kameraprofil eller få en gjord åt dig. Det finns en hel del kommersiella inrättningar tillhandahåller profileringstjänster, naturligtvis mot en avgift. Annars kan du använda LProf eller Argyll för att profilera kameran själv. Jag har själv ännu inte följt rådet, så jag kan inte berätta hur enkel eller svår processen att profilera en kamera kan vara. Men jag kan tänka mig, med kunskap om hur minutiöst noggranna personerna bakom Argyll, LProf och LCMS är när det gäller färghantering, att det är fullt genomförbart att skapa en egen kameraprofil, och troligen blir resultatet bättre än någon tillverkarspecifik profil. Trots allt så profilerade inte Canon (och inte heller Bibble eller Phase one) MIN kamera: De profilerade bara en kamera som liknar min. Arbetsrymder: Nu har den obehandlade filen interpolerats av dcraw och du har skaffat en kameraprofil och använt tifficc för att tilldela kameraprofilen till TIFF-filen skapad av dcraw (eller bett dcraw att tilldela den åt dig). Vad betyder allt detta? Det verkliga svaret omfattar en hel del matematik och färgvetenskap som är långt bortom min kunskap, och troligen också din. Det korta, praktiska, svaret är att varken kamerans profilrymd eller profilsambandsrymden är en lämplig färgrymd för bildredigering. Nästa steg är att välja en arbetsrymd för bildredigering. Därefter utför du (eller i 73 Handbok Showfoto själva verket färghanteringsverktyget LCMS, som programvaran för digital bildbehandling med öppen källkod använder) en dubbel översättning. Först använder LCMS kameraprofilen för att översätta RGB-värdet för varje bildpunkt i bilden skapad av dcraw utan kameraprofil, till den tidigare nämnda profilsambandsrymden. Därefter översätter det RGB-värdet för varje bildpunkt i profilsambandsrymden till den valda arbetsrymden. Missförstånd och förvirrande terminologi: Innan vi berättar mer om arbetsrymder, måste vi klargöra vissa missförstånd och förvirrande terminologi: För det första är sRGB både ett färgsystem för arbete och utdata för bilder avsedda för webben och visning på en bildskärm. (Om du har en ny flott bildskärm med ett större tonomfång en det som täcks av sRGB, bör du uppenbarligen åter överväga vilken utdataprofil du ska använda för att dra bäst nytta av din underbara, och förhoppningsvis kalibrerade och profilerade bildskärm, men konvertera bilderna till sRGB innan du skickar vidare dem till dina vänner.) sRGB är också färgsystemet som många hemskrivare och kommersiella skrivare för massproduktion förväntar sig att bildfiler har när de skickas till skrivaren. Det är också färgsystemet som de flesta program antar om en bild inte har en inbäddad färgprofil som talar om för programmet vilket färgsystem som ska användas för att tolka (översätta) RGB-värdena. Om du alltså väljer att inte använda färghantering, är valet enkelt: ställ in allting till sRGB. För det andra, alla JPEG-filer (eller TIFF-filer, om du har en äldre Minolta Dimage kamera) som kommer direkt från kameran (även om de skapas av enknappskameror som inte låter dig spara en obehandlad fil) börjar livet som en obehandlad bild skapad av kamerans A/D-konvertering. Processorn i kameran interpolerar den obehandlade bilden, tilldelar en kameraprofil, översätter de resulterande RGB-värdena till en arbetsrymd (oftast sRGB, men ibland kan du välja Adobe RGB, beroende på kamera), gör JPEG-komprimeringen och lagrar JPEG-filen på kamerans minneskort. Alltså behöver ALDRIG JPEG-filer (eller TIFF-filer) från kameran tilldelas en kameraprofil eller indataprofil som sedan översätts till en arbetsrymd via en PCS. JPEG-filer från en kamera är redan i en arbetsrymd. För det tredje, om någon är osäker på detta, observera att en interpolerad obehandlad fil inte längre är obehandlad: den har interpolerats och därefter sparats som en TIFF-fil vars RGB-värden måste översättas till en arbetsrymd, genom att använda kameraprofilen, PCS och LCMS. För det fjärde (enbart för framtida referens), och för att här introducera ofta använd färghanteringsterminologi, kameraprofilen och skrivarens färgprofil är båda enhetsberoende, medan arbetsrymden kommer att vara enhetsoberoende. Den kan användas med vilken bild som helst, och med vilken programvara utrustad riktig färghantering som helst, utan att bry sig om vad bildens ursprung är. För det femte, ovan har jag använt orden översätta och översättning som en beskrivande metafor för det som LCMS gör vid översättning av RGB-värden från ett färgsystem till ett annat via PCS. Den vanliga och riktiga terminologin är konvertera och konvertering, vilket jag kommer att använda nedan. De fyra metoderna för konvertering mellan ett färgsystem och ett annat är: perceptuell, relativt färgläge, absolut färgläge och färgmättnad. Vilken konverteringsmetod man ska använda vid ett givet bildbehandlingssteg från obehandlad fil till slutlig utskriven bild är utanför den här handledningens omfattning. Det vanligaste rådet är, om du tvekar, använd perceptuell. För det sjätte (återigen, enbart för framtida referens), att tilldela en profil betyder att ändra betydelsen av RGB-värdena i en bild genom att inbädda en ny profil utan att ändra själva RGBvärdena som hör ihop med varje bildpunkt i bilden. Att konvertera betyder att inbädda en ny profil, men också samtidigt ändra RGB-värdena så att betydelsen av RGB-värdena, det vill säga den verkliga synliga färgen som representeras av RGB-trippeln som hör ihop med varje bildpunkt i en bild, förblir samma före och efter konverteringen från ett färgsystem till ett annat. Man ska kunna göra flera konverteringar av en bild från en arbetsrymd till en annan, och om man använder en bildeditor med riktig färghantering så ska bilden som visas på skärmen se likadan ut, även om alla RGB-värden i bilden ändras vid varje konvertering (om man bortser från de ofta omärkbara små men oundvikliga ändringarna från ackumulerade skillnader i tonomfång och matematiska avrundningsfel).Varje gång du tilldelar en ny profil istället för att konvertera till en ny arbetsrymd, ändras bildens utseende dock mer eller mindre drastiskt (ofta till det sämre). Slutligen (och detta är en ytterst viktig punkt), är färghantering INTE bara relevant om du tar obehandlade bilder. Färghantering påverkar alla steg av bildbehandlingen, vare sig du börjar 74 Handbok Showfoto med en obehandlad fil som du själv interpolerar och översätter till en TIFF-fil, eller om du börjar med en JPEG-fil eller en TIFF-fil som kameran skapat. Upphovsrättsskyddade arbetsrymder och arbetsrymder med fri upphovsrätt: Jag tar för givet att ALLA arbetsrymder som man normalt träffar på, såsom: 1. De olika varianterna av sRGB (se color.org). 2. BruceRGB. 3. De olika profilerna för arbetsrymder från ECI (Europeiska färginitiativet). 4. AdobeRGB, Adobe WideGamutRGB och Kodak/Adobe ProPhotoRGB (Kodak och Adobe ProPhoto är likadana, bara med olika märkesnamn) och deras motsvarigheter utan märkesnamn och upphovsrättsskydd (Oyranos innehåller en version av AdobeRGB utan märkesnamn). 5. Och en mängd andra som skulle kunna läggas till i listan är alla mer eller mindre lämpliga arbetsrymder. Vilken du bör använda beror enbart på DIG, och DINA krav när du redigerar DINA digitala bilder med DINA slutliga utskriftsbehov (webben, konstfotografier etc.). Dock, som en kritisk kommentar, om man använder Adobe (eller andra upphovsrättsskyddade) profiler som arbetsrymder, innehåller dessa profiler copyright-information som dyker upp i bildens EXIF-information. Den senaste tiden har jag bläddrat igenom e-postlistorna hos openicc. Uppenbarligen kan LCMS användas för att skapa profiler med fri upphovsrätt utan märkesnamn för arbetsrymder som är likadana som, i själva verket omöjliga att skilja från, upphovsrättsskyddade profiler med märkesnamn. Det skulle vara ett underbart tillägg till Digikam om en uppsättning profiler med ´´fri upphovsrätt´´, inklusive omdöpta versioner av ProPhotoRGB, AdobeRGB och Adobe WidegamutRGB utan märkesnamn (kanske i två versioner vardera: med linjär gamma och vanlig gamma), skulle kunna levereras som en del av Showfoto-paketet. Vilken arbetsrymd: gamma Nästa fråga är: Vilken arbetsrymd ska man använda? I Wikipedia står det: Arbetsrymder som sRGB eller Adobe RGB, är färgsystem som underlättar bra resultat vid redigering. Exempelvis ska bildpunkter med samma värden för RGB verka neutrala. Att använda en stor arbetsrymd (med stort tonomfång) leder till färgbandning, medan användning av en liten arbetsrymd leder till beskärning. Denna kompromiss är av vikt för en kritisk bildredaktör. Jaha, det citatet från Wikipedia är ju klart som korvspad, och jag vet inte om jag kan förklara det bättre, men jag gör ett försök: ´´[B]ildpunkter med samma värden för RGB ska verka neutrala´´ betyder bara att för en given bildpunkt med R = G = B, i en bild som har konverterats till en lämplig arbetsrymd, ska man se grått, svart eller vitt på skärmen. Jag känner inte till någon lista med andra tekniska krav för en lämplig arbetsrymd, även om någon otvivelaktigt har skapat en sådan lista. Men de flesta profiler för arbetsrymder karaktäriseras av: 1. RGB-grundfärgerna som bestämmer färgintervallen, det vill säga tonomfånget som täcks av en given profil. 2. Vitpunkt, oftast D50 eller D65, som bestämmer arbetsrymdens totala dynamiska omfång, från 0,0,0 (helt svart) till det starkast möjliga vita. 3. Gamma. De praktiska konsekvenser som uppstår genom att använda olika RGB-grundfärger, vilka leder till större eller mindre arbetsrymder, beskrivs nedan. De praktiska konsekvenserna för olika val av arbetsrymdernas vitpunkter är utanför den här handledningens omfattning. Här nämner jag 75 Handbok Showfoto lite grand om de praktiska konsekvenserna av arbetsrymdens gamma (slå upp gamma på Wikipedia, för en utmärkt artikel och referenser). En färgprofils gamma bestämmer vilken transform som måste göras för att konvertera från bildens inbäddade färgprofil (kanske färgarbetsrymden eller kamerans färgprofil) till en annan färgprofil med annat gamma, som (1) bildskärmsprofilen som används för att visa bilden på skärmen, eller (2) kanske en ny arbetsrymd, eller (3) kanske från arbetsrymden till skrivarens färgsystem. TIPS Matematiskt sett, vid beräkning av en transform normaliseras RGB-värdena, de resulterande talen upphöjs till en lämplig exponent beroende på respektive gamma för ingående färgsystem, och resultaten normaliseras igen till en ny uppsättning RGB-värden. LCMS gör det åt dig när du ber LCMS att konvertera från ett färgsystem till ett annat. Om ALLT du gör är att konvertera från ett färgsystem till samma färgsystem förutom annorlunda gamma, använd ImageMagick istället för LCMS och behandla bara RGB-värdena direkt: resultatet kommer att bli noggrannare. En praktisk konsekvens av en arbetsrymds gamma är att ju större gamma är, desto fler diskreta färgtoner är tillgängliga för redigering i skuggorna, med motsvarande färre färgtoner tillgängliga i dagrarna. Teoretiskt sett, om man arbetar på en (finstämd) bild med mörka färgtoner vill man ha en arbetsrymd med större gamma. Och om man arbetar på en briljant bild, säg en bild taken i solljus mitt på dagen av en bröllopsklänning med snö i bakgrunden, kanske man bör välja en arbetsrymd med mindre gamma, så att det finns fler graderingar av färgtoner i dagrarna. Men i verkligheten med verklig bildredigering, använder nästan alla antingen arbetsrymder med gamma 1,8 eller 2,2. Vissa personer försöker standardisera på gamma 2,0. sRGB och L*-RGB är inte gamma-baserade arbetsrymder. Istället använder sRGB hybridgamma och L*-RGB använder en ljusstyrkebaserad färgtonssvarskurva istället för ett gammavärde: se här för mer information, och leta vidare på Google efter mer djupgående information. Förutom gamma 1,8 och gamma 2,2, är det enda andra gammavärdet för arbetsrymder som nämns eller används i större utsträckning gamma 1,0, också kallat linjärt gamma. Linjärt gamma används vid HDR (stort dynamiskt omfång) bildhantering, och dessutom om man vill undvika att introducera gamma-relaterade fel i vanlig redigering med litet dynamiskt omfång. Gammarelaterade fel är ett ämne utanför den här handledningens omfattning, men se Gamma-fel vid skalning av bilder för gamma-relaterade skiftningar av tonfärg. Dessvärre och trots deras uppenbara matematiska fördelar, har arbetsrymder med linjärt gamma (enligt min mening) så få färgtoner i skuggorna att de är omöjliga att använda vid redigering om man arbetar med 8 bitar, och fortfarande problematiska med 16 bitar. När dagen kommer då vi alla redigerar 32-bitars filer skapade av HDR-kameror på vår personliga superdator, förutsäger jag att vi kommer att använda arbetsrymder med gamma 1. Adobe Lightroom använder redan en arbetsrymd med linjärt gamma ´´i det fördolda´´ och Lightzone har alltid använt en arbetsrymd med linjärt gamma. Vilken arbetsrymd: stort tonomfång eller litet tonomfång En viktig hänsyn vid val av arbetsrymd är att vissa arbetsrymder är större än andra, vilket betyder att de täcker mer av det synliga spektrat (och inkluderar kanske till och med några imaginära färger, matematiska begrepp som egentligen inte finns). De större arbetsrymderna erbjuder fördelen av att kunna behålla alla färger som kameran lagrade och som bevarades av LCMS vid konverteringen från kameraprofilen till den verkligt stora profilsambandsrymden. Men att behålla alla tänkbara färger har ett pris. Det verkar som om vilken given digital bild som helst (bilder av gula påskliljor med mättade gula färger är vanliga undantag) troligen bara innehåller en liten delmängd av alla möjliga synliga färger som kameran klarar av att avbilda. Den lilla delmängden får enkelt rum i en av de mindre arbetsrymderna. Att använda en mycket stor arbetsrymd betyder att redigering av bilden (använda kurvor, öka färgmättnaden, etc.) enkelt kan skapa färger som den slutliga utmatningsenheten (skrivare, bildskärm) helt enkelt inte kan återge. Alltså måste konverteringen från arbetsrymden till utenhetens färgrymd (som 76 Handbok Showfoto skrivarens) avbilda färgerna utanför tonomfånget i den redigerade bilden, där vissa till och med kan vara fullständigt imaginära, till skrivarens färgrymd med dess mycket mindre tonomfång, vilket i bästa fall leder till inexakta färger och i värsta fall till färgbandning (luckor i vad som skulle vara en jämn färgövergång, kanske över en blå himmelsvidd) och beskärning (t.ex. noggrant framställda dämpade övergångar mellan skira röda nyanser, kan exempelvis avbildas till ett enda parti matt röd efter konvertering till skrivarens färgrymd). Med andra ord, oriktigt hanterade arbetsrymder med stort tonomfång kan orsaka förlust av information vid utmatning. Arbetsrymder med litet tonomfång kan beskära information vid inmatning. Som framgår av Wikipedia, är det en kompromiss. Här följer några ofta upprepade råd: 1. Använd (någon av) sRGB (varianterna, det finns flera) för bilder avsedda för webben. 2. För att få störst noggrannhet vid bildredigering (det vill säga, få ut så mycket som möjligt av dina ´´bitar´´ med minst risk för bandning och klippning när du konverterar bilden från arbetsrymden till en utmatningsrymd), använd den minsta arbetsrymd som omfattar alla färger i motivet du fotograferade, plus lite extra utrymme för de nya färger du med avsikt skapar när du redigerar. 3. Om du arbetar med 8-bitar istället för 16-bitar, välj en mindre rymd istället för en större. 4. Konvertera den obehandlade filen till en 16-bitars TIFF-fil med en arbetsrymd som har stort tonomfång för att undvika att förlora färginformation, i arkiveringssyfte. Konvertera därefter den arkiverade TIFF-filen till vald arbetsrymd med normalt eller stort tonomfång (spara förstås arbetskopian med ett nytt namn). Se här för mer detaljinformation. Varför dessa små råd rörande vilken arbetsrymd att välja ges är utanför den här handledningens omfattning. Se Bruce Lindblooms utmärkta webbplats (Info, Information about RGB Working Spaces) för en visuell jämförelse av tonomfånget (fält av färger som ingår) i de olika arbetsrymderna. Se här och här för presentationer av respektive fördelar och nackdelar av att använda arbetsrymder med stort tonomfång. Och när du ändå är på webbplatsen cambridgeincolour.com, titta på handledningen om färghantering. 3.2.3.2 Bildskärmskorrektur Bildskärmskorrektur är ett sätt att på skärmen (bildskärmen) förhandsgranska resultatet som kan förväntas vid utmatning av en annan enhet, typiskt en skrivare. Bildskärmskorrektur visar skillnaden som kan förväntas innan du gör utskriften (och slösar bort dyrt bläck). Du kan alltså förbättra inställningarna utan att slösa tid och pengar. 3.2.3.3 Återgivningsalternativ Återgivningsalternativ avser sättet som tonomfång hanteras när avsett målfärgsystem inte kan hantera det fullständiga tonomfånget. • Perceptuell, också känd som ’Bild’ eller ’Behåll fullständigt tonomfång’. Den rekommenderas i allmänhet för fotografiska bilder. Tonomfånget expanderas eller trycks ihop vid byte mellan färgsystem för att behålla ett övergripande konsekvent utseende. Färger med liten färgmättnad ändras mycket lite. Färger med större färgmättnad inom båda färgsystemens tonomfång kan ändras för att skilja dem från mättade färger utanför det mindre färgsystemets tonomfång. Perceptuell återgivning utför samma komprimering av tonomfång för alla bilder, även om bilden inte innehåller några signifikanta färger utanför tonomfånget. • Relativt färgläge, också känt som ’Korrektur’ eller ’Bevara identiska färger och vitpunkt’. Reproducerar färger inom tonområdet exakt och beskär färger utanför tonområdet till närmast återgivningsbara färgton. 77 Handbok Showfoto • Absolut färgläge, också känt som ’Matcha’ eller ’Bevara identiska färger’. Reproducerar färger inom tonomfånget exakt och beskär färger utanför tonomfånget till närmaste återgivningsbara färgton, och offrar färgmättnad och möjligen ljusstyrka. På tonat papper kan vita färger göras mörkare för att behålla identisk färgton som originalet, till exempel kan turkos läggas till i det vita på gräddfärgat papper, vilket leder till att bilden blir mörkare. Sällan intressant för fotografer. • Färgmättnad, också känt som ’Grafik’ eller ’Bevara färgmättnad’. Avbildar de mättade grundfärgerna i källan till mättade grundfärger i resultatet, och bortser från skillnader i färgton, färgmättnad eller ljusstyrka. För blockgrafik, sällan av intresse för fotografer. 3.2.3.4 Länkar • Färg-wiki • CIELab • Förklaring av tonomfång 3.2.4 Arbetsrymden 3.2.4.1 Nu har jag talat om för Showfoto var min bildskärmsprofil finns, och jag har en kameraprofil som jag använde för bildfilen som skapades av min programvara för hantering av obehandlade bilder. Vad är nästa steg i färghanteringen? Du måste välja ett arbetsfärgsystem så att du kan redigera bilden. LCMS omvandlar bilden från kamerans färgsystem till den valda färgsystemet, via PCS som anges av kamerans färgprofil. 3.2.4.2 Varför kan man inte bara redigera bilder med färgsystemet som beskrivs av kameraprofilen? Trots allt ska kameraprofilen tillhandahålla den bästa ´´anpassningen´´ till färgerna som registreras av kameran, efter behandling med proceduren för hantering av obehandlade filer, eller hur? I Wikipedia står det ´´Arbetsrymder som sRGB eller Adobe RGB, är färgsystem som underlättar bra resultat vid redigering. Exempelvis ska bildpunkter med samma värden för RGB verka neutrala´´. ´´[B]ildpunkter med samma värden för RGB ska verka neutrala´´ betyder bara att för en given bildpunkt med R = G = B, i en bild som har konverterats till en lämplig arbetsrymd, ska man se en grå, svart eller vit färg på skärmen. Många kameraprofiler bryter mot detta ´´neutrala´´ villkor. Jag känner inte till någon lista på andra tekniska krav för en lämplig arbetsrymd. Jag kan dock föreställa mig en annan god anledning till att man inte vill redigera bilden med kameraprofilens färgsystem. Om man tittar på storleken hos en typisk kameraprofil, är den omkring en kvarts till en halv Mibyte eller mer. Den innehåller en mängd information om alla ändringar som behöver göras i ursprungsmotivets olika färgområden och tonomfång, för att få riktig färgåtergivning av RGB-värden som skapas vid behandling av den obehandlade filen. Kameraprofilen är riktig (åtminstone för färger i det ursprungliga motivet) men inte särskilt matematiskt jämn. Färgprofiler för arbetsrymder, har å andra sidan mycket liten storlek (en halv Kibyte istället för en halv Mibyte) eftersom de beskriver ett tonomfång i form av jämna, kontinuerliga, matematiska funktioner. Profiler för arbetsrymder behöver inte ta hänsyn till ´´stökigheten´´ hos verkliga sensorer, så de matematiska omvandlingarna som utförs vid bildredigering kommer att gå mycket problemfriare och noggrannare än om du försöker redigera bilden medan den fortfarande är i kamerans färgsystem. 78 Handbok Showfoto 3.2.4.3 Vilken arbetsrymd ska man välja? Alla har en åsikt. Jag lägger bara fram något av den information som behövs för att göra ett välgrundat val. Profiler för arbetsrymder karaktäriseras av: 1. Gamma (eller en annan överföringsfunktion), som bestämmer hur mycket av de ursprungliga linjära styrkevärden som kamerasensorn lagrade (utsatta för A/D-konvertering i kameran, och därefter interpolerade av programmet för behandling av obehandlade bilder för att skapa bildfilen) ändras för att göra redigering enklare och exaktare. 2. RGB-grundfärgerna som bestämmer färgintervallen, det vill säga färgtonomfånget som täcks av en given profil. 3. Vitpunkt (oftast D50 eller D65, även om andra värden kan användas), som anger färgtemperaturen hos arbetsrymdens vitpunkt. 3.2.4.4 Vilken gamma ska arbetsrymden ha? En färgprofils gamma bestämmer vilken transform som måste göras för att konvertera från bildens inbäddade färgprofil (kanske färgarbetsrymden eller kamerans färgprofil) till en annan färgprofil med annat gamma, som den valda arbetsrymden, eller bildskärmsprofilen som används för att visa bilden på skärmen, eller kanske från en arbetsrymd till en annan, eller kanske från arbetsrymden till skrivarens färgsystem. Utdata från dcraw är en 16-bitars bild med linjär gamma, vilket betyder att histogrammet för den resulterande bildfilen visar den verkliga ljusmängden som varje bildpunkt lagrade vid exponeringen (en omskrivning av följande sida). (Vilket är orsaken till att en lämplig gammatransform också måste utföras för att få önskad arbetsrymd när en kameraprofil tilldelas till utdata från dcraw, om inte kameraprofilen också använder gamma = 1.) En praktisk konsekvens av en arbetsrymds gamma är att ju större gamma är, desto fler diskreta färgtoner är tillgängliga för redigering i skuggorna, med motsvarande färre färgtoner tillgängliga i dagrarna. Att ändra gamma i en bild omfördelar antal färgtoner tillgängliga i de mörka och ljusa områdena i en bild. Teoretiskt sett, om man arbetar på en (finstämd) bild med mörka färgtoner vill man ha en arbetsrymd med större gamma. Och om man arbetar på en briljant bild, säg en bild taken i solljus mitt på dagen av en bröllopsklänning med snö i bakgrunden, kanske man bör välja en arbetsrymd med mindre gamma, så att det finns fler graderingar av färgtoner i dagrarna. Bortsett från teorin, i verkligheten med verklig bildredigering, använder nästan alla antingen arbetsrymder med gamma 1,8 eller 2,2. Två undantag värda att nämna är sRGB och L*-RGB. sRGB använder en överföringsfunktion som liknar den hos ett katodstrålerör (och därmed inte nödvändigtvis relevant för bildredigering eller visning på en LCD-skärm). Som Wikipedia anmärker, ´´I motsats till de flesta andra RGB-färgsystem, kan inte sRGB gamma uttryckas som ett enda numeriskt värde. Totalt är gamma ungefär 2,2, och består av en linjär del (gamma 1,0) nära svart, och en icke-linjär del på andra ställen med exponenten 2,4 och gamma (lutningen på logaritmisk utdata mot logaritmisk indata) från 1,0 till ungefär 2,3´´ (citat från följande sida), vilket leder till en del komplicerad matematik vid bildbehandling. L*-RGB använder samma perceptuellt likformiga överföringsfunktion som färgsystemet CIELab. ´´Vid lagring av färger i värden med begränsad precision´´ kan användning av en perceptuellt likformig överföringsfunktion ´´förbättra reproduktionen av färgtoner´´ (citat från följande sida). Förutom gamma 1,8 och gamma 2,2, är det enda andra gammavärdet för arbetsrymder som nämns eller används i större utsträckning linjärt gamma, eller gamma 1,0. Som nämnts ovan, är utdata från dcraw filer med linjärt gamma om du ber om 16-bitars utdata. Linjärt gamma används vid HDR (stort dynamiskt omfång) bildhantering, och dessutom om man vill undvika att introducera gamma-relaterade fel i vanlig redigering med litet dynamiskt omfång. ´´Gamma-relaterade fel´´ är ett ämne utanför den här handledningens omfattning. Men se ´´Gamma errors in picture scaling´´ (se följande sida) för gamma-relaterade skiftningar av tonfärg, 79 Handbok Showfoto och förstås Timo Autiokaris informativa (ehuru något ökända) webbplats med helhjärtat stöd för att använda arbetsrymder med linjärt gamma (Timos webbplats verkar vara nere för närvarande, men arkiverade kopior av hans artiklar är fortfarande tillgängliga via Google). Bruce Lindbloom nämner ett gamma-relaterat fel som ofta träffas på som orsakas av felaktig beräkning av ljusstyrka i en icke-linjär RGB-arbetsrymd (se föjande sida, sidonot 1). Och i samma ådra, orsakar beräkningarna som ingår i att blanda ihop färger för att skapa nya färger (som användning av ett digitalt filter för att göra en bild varmare) gamma-relaterade fel, om inte de nya färgerna beräknas genom att först transformera alla relevanta värden tillbaka till sina linjära motsvarigheter. Dessvärre och trots deras uppenbara matematiska fördelar, har arbetsrymder med linjärt gamma (enligt min mening) så få färgtoner i skuggorna att de är omöjliga att använda vid redigering om man arbetar med 8 bitar, och fortfarande problematiska med 16 bitar. När dagen kommer då vi alla redigerar 32-bitars filer skapade av HDR-kameror på vår personliga superdator, förutsäger jag att vi kommer att använda arbetsrymder med gamma 1. Adobe Lightroom använder redan en arbetsrymd med linjärt gamma ´´i det fördolda´´. CS2 tillåter alternativet att använda linjärt gamma för att blanda färger, och Lightzone har alltid använt en arbetsrymd med linjärt gamma. 3.2.4.5 Hur många diskreta färgtonsteg finns i en digital bild? I en 8-bitars bild finns det 256 tonsteg från helt svart till helt vitt. I en 16-bitars bild finns det teoretiskt 65536 steg. Men kom ihåg att de 16 bitarna började antingen som 10 bitar (1024 steg), 12 bitar (4096 steg) eller 14 bitar (16384 steg) skapade av kamerans A/D-konvertering: de extra bitarna för att nå 16 bitar börjar bara som utfyllnad. De tillgängliga färgtonerna är inte jämt fördelade från ljust till mörkt. I linjärt gammaläge (som kamerasensorn ser saker), finns det en hel del fler färgtoner i dagrarna än i skuggorna. Sålunda rådet att ´´exponera åt höger, men förstör inte dagrarna´´ när man fotograferar med obehandlade bilder. Se Ron Bigelows artikel ´´Why Raw´´, för en fullständig beskrivning av den tillgängliga fördelningen av färgtoner i en obehandlad bild. 3.2.4.6 Ska man använda en arbetsrymd med stort eller litet tonomfång? En viktig hänsyn vid val av arbetsrymd är att vissa arbetsrymder är större än andra, vilket betyder att de täcker mer av det synliga spektrat (och som en följd inkluderar några imaginära färger, matematiska begrepp som egentligen inte finns). De större arbetsrymderna erbjuder fördelen av att kunna behålla alla färger som kameran lagrade och som bevarades vid konverteringen av LCMS från kameraprofilen till profilsambandsrymden, med sitt extremt stora tonomfång, och tillbaka igen till den valda arbetsrymden. Men att behålla alla tänkbara färger har ett pris, som förklaras nedan. Och det verkar som om vilken given digital bild som helst troligen bara innehåller en liten delmängd av alla möjliga synliga färger som kameran klarar av att avbilda. Den lilla delmängden får enkelt rum i en av de mindre arbetsrymderna (ett undantag som kräver ett större tonomfång skulle vara en bild av ett mycket färgmättat objekt, liksom en gul påsklilja). Att använda en mycket stor arbetsrymd betyder att redigering av bilden (använda kurvor, öka färgmättnaden, etc.) enkelt kan skapa färger som den slutliga utmatningsenheten (skrivare, bildskärm) helt enkelt inte kan reproducera (du kan inte heller se färgerna medan du redigerar). Alltså måste konverteringen från arbetsrymden till utenhetens färgrymd (som skrivarens) avbilda färgerna utanför tonomfånget i den redigerade bilden, där vissa till och med kan vara fullständigt imaginära, till skrivarens färgrymd med dess mycket mindre tonomfång. Denna avbildningsprocess leder i bästa fall till inexakta färger och mättnadsförlust. Vad värre är, avbildningen kan enkelt leda till färgbandning (luckor i vad som skulle vara en jämn färgövergång, kanske över en blå himmelsvidd) och beskärning (t.ex. noggrant framställda dämpade övergångar mellan skira röda nyanser, kan exempelvis avbildas till ett enda parti matt röd efter konvertering till skrivarens färgrymd). Dessutom säger experterna att 8-bitars bilder helt enkelt inte har tillräckligt med färgtoner för att sträckas ut över en arbetsrymd med stort tonomfång utan bandning och mättnadsförlust, även innan konvertering till utdatarymden. Om du alltså väljer en arbetsrymd med stort tonomfång, försäkra dig om att du börjar med en 16-bitars bild. 80 Handbok Showfoto Som sammanfattning, oriktigt hanterade arbetsrymder med stort tonomfång kan orsaka förlust av information vid utmatning. Arbetsrymder med litet tonomfång kan beskära information vid inmatning. Arbetsrymder med medelstort tonomfång försöker hitta en lämplig balans. Som framgår av Wikipedia, är det en kompromiss. Här är några ofta upprepade råd om val av arbetsrymd: 1. Använd (eller konvertera åtminstone den slutliga bilden till) sRGB med bilder avsedda för webben. 2. För att få störst noggrannhet vid bildredigering (det vill säga, få ut så mycket som möjligt av dina begränsade ´´bitar´´ med minst risk för bandning och klippning när du konverterar bilden från arbetsrymden till en utmatningsrymd), använd den minsta arbetsrymd som omfattar alla färger i motivet du fotograferade, plus lite extra utrymme för de nya färger du med avsikt skapar när du redigerar. 3. Om du arbetar med 8 bitar istället för 16 bitar, välj en liten arbetsrymd istället för en stor för att undvika överstyrning och bandning. 4. Konvertera den obehandlade filen till en 16-bitars TIFF-fil med en arbetsrymd som har stort tonomfång för att undvika att förlora färginformation, i arkiveringssyfte. Konvertera därefter den arkiverade TIFF-filen till vald arbetsrymd med normalt eller stort tonomfång (spara förstås arbetskopian med ett nytt namn). För mer information om att välja arbetsrymd, se följande sida, ´´Information about RGB Working Spaces´´ för en visuell jämförelse av de olika arbetsrymderna. Se här och här för presentationer av respektive fördelar och nackdelar av att använda arbetsrymder med stort tonomfång. Och när du ändå är på webbplatsen cambridgeincolour.com, titta på handledningen om färghantering. 3.2.5 Färgsystemet sRGB 3.2.5.1 Vad är så speciellt med färgsystemet sRGB? sRGB är vitt accepterat som en standardfärgprofil av i stort sett alla som är inblandade i konsumentinriktad bildhantering. Hewlett Packard och Microsoft föreslog 1996 sRGB som ett standardiserat färgsystem för konsumentinriktade tillämpningar. Som anges i det ursprungliga förslaget från HP och MS: Hewlett-Packard och Microsoft föreslår tillägg av stöd för ett standardfärgsystem, sRGB, i Microsofts operativsystem, HP produkter, Internet, och alla andra intresserade tillverkare. Syftet med färgsystemet är att komplettera de nuvarande färghanteringsstrategierna genom att möjliggöra en tredje metod för hantering av färger i operativsystem, drivrutiner och Internet som utnyttjar en enkel och robust enhetsoberoende färgdefinition. Det åstadkommer god kvalitet och bakåtkompatibilitet med minimering av extra överförings- och systemkostnader. Ett sådant färgsystem, baserad på ett kalibrerat kolorimetriskt RGB-färgsystem väl lämpad för katodstråleskärmar, television, bildläsare, digitalkameror och utskriftssystem, kan stödjas med minimal kostnad för leverantörer av programvara och hårdvara ... För närvarande följer och försäkrar ICC (Internationella färgkonsortiet) att en färg är riktigt avbildad från inkommande till utgående färgrymd ... genom att bifoga en profil för inkommande färgrymd till bilden ifråga. Det är lämpligt för användare med höga krav. Det finns dock en omfattande kategori användare som inte kräver en sådan nivå av flexibilitet och kontroll. Dessutom stöder inte de flesta befintliga filformat inbäddade färgprofiler, och kommer kanske aldrig göra det, och slutligen finns det ett omfattande antal användningsområden där tillägg av extra data i filer avråds från. Ett gemensamt standardiserat RGB-färgsystem löser dessa problem ... genom att föra samman de många standardiserade och icke-standardiserade RGB-färgsystemen 81 Handbok Showfoto för bildskärmar i ett enda standardiserat RGB-färgsystem. En sådan standard skulle drastiskt kunna förbättra färgtroheten i skrivbordsmiljön. Om operativsystemleverantörer exempelvis tillhandahåller stöd för ett standardiserat RGB-färgsystem, kan apparatleverantörer som stöder standarden enkelt och säkert kommunicera färginformation utan ytterligare färghanteringskostnader i de vanligaste situationerna. (archived copy) Sammanfattningsvis, var och är syftet med det nu nästan allmänt vedertagna färgsystemet sRGB att förenkla för konsumenter (inget behov av att bekymra sig om färghantering), att inte bli så dyr för tillverkare (inget behov av att bekymra sig över kompatibilitet i konsumentledet mellan digitalkameror eller bildläsare, bildskärmar, skrivare, med mera) och att vara mer lätthanterligt när bilder visas på Internet (bekymra sig inte om att inbädda och läsa ICC-profiler: anta bara sRGB). Om sRGB fungerar så bra och gör livet så enkelt för alla, varför ska man då använda något annat färgsystem och därigenom bli tvungen att bekymra sig om färghanteringsproblem? sRGB konstruerades för att innehålla färger som enkelt gick att visa på konsumentinriktade bildskärmar och skrivas ut av konsumentinriktade skrivare tillverkade 1996. Denna minsta gemensamma nämnare av synliga och skrivbara färger, den tekniska termen är ´´tonomfång´´, är mycket mindre än den mängd färger vi kan se i verkligheten, mycket mindre än den mängd färger dagens digitalkameror kan avbilda, mycket mindre än den mängd färger dagens skrivare kan skriva ut, och mycket mindre än tonomfånget hos de nya bildskärmar med stort tonomfång som börjar komma in på konsumentmarknaden. För alla som vill använda sig av de större tonomfång tillgängliga idag, till och med på konsumentnivå, är tonomfånget hos sRGB för litet. Omvänt, om du inte avser att använda ett utökat tonomfång vid något tillfälle i ditt digitala arbetsflöde med bilder, behöver du inte bekymra dig om andra färgsystem än sRGB och allt tillhörande krångel med färghantering. 3.2.5.2 Hur liten är sRGB? En visuell representation av begränsningarna hos sRGB jämfört med färger man egentligen ser i verkligheten presenteras nedan. Den visar en tvådimensionell representation av alla färger man kan se (det hästskoformade området) och färgerna som ingår i färgrymden sRGB (det mindre triangelformade området). Om du vill se en tvådimensionell representation av sRGB jämförd med några av de större arbetsfärgsystemen, se Bruce Lindbloms utmärkta hemsida, klicka på ´´Info´´ och därefter ´´Information About RGB Working Spaces´´. 3.2.6 Kalibrera och profilera bildskärmens RGB 3.2.6.1 Om man väljer att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, behöver man då kalibrera bildskärmen? Ja! Vare sig du förblir inom tonomfånget som tillhandahålls av sRGB eller inte, behöver du en riktigt kalibrerad bildskärm eftersom sRGB antar att bildskärmen är kalibrerad för sRGB. Kalibreringen av bildskärmen sluter cirkeln. Om du arbetar inom tonomfånget som tillhandahålls av sRGB måste du kalibrera bildskärmen enligt sRGB-standarden (eller skapa och använda en riktig bildskärmsprofil, eller både och). 3.2.6.2 Vad är konsekvenserna av att arbeta med en okalibrerad bildskärm? Det finns flera möjliga konsekvenser, ingen av dem bra. Varje bildskärm, kalibrerad eller inte, har sin egen (okalibrerade) vitpunkt, uttryckt som en temperatur i grader Kelvin. Vitpunkten hos en 82 Handbok Showfoto bildskärm (kalibrerad eller inte) är färgen man ser när man tittar på en helvit yta av skärmen. Helt vitt är det när RGB värdena i bilden alla är lika med 255 (uttryckt med 8-bitars värden), såsom den enkla vita bakgrunden på en webbsida eller kontorsdokument. Man kan tro att ´´vitt är vitt´´, men om du kunde rada upp flera bildskärmar kalibrerade med olika vitpunkter, skulle du se att ju högre temperatur bildskärmens vitpunkt har, desto blåare ser skärmen ut i jämförelse med andra bildskärmar med lägre vitpunkter. Om du kan hitta inställningarna för din egen bildskärm, ändra temperaturen uppåt och neråt (kom ihåg att ställa tillbaka den till dess ursprungliga inställning när du är klar, om du inte bestämmer dig för att du vill ha en annan vitpunkt). Dina ögon, som snabbt anpassar sig till en konstant vitpunkt, märker enkelt att skärmen blir blåare eller gulare när du flyttar vitpunkten uppåt eller neråt. Om din okalibrerade bildskärm är för blå (ursprunglig vitpunkten i katodstråleskärmar är typiskt 9300 K, medan sRGB antar 6500 K), överkompenserar du när du redigerar bilder och skapar bilder som ser gulaktiga och för varma ut på en riktigt kalibrerad bildskärm. Omvänt, om bildskärmen är för gul eftersom färgtemperaturen är för lågt inställd (jag tror att LCD-skärmar har en ursprunglig vitpunkt omkring 5500 K), ser bilderna blåaktiga och för kalla ut på en riktigt kalibrerad bildskärm. Att ställa in en lämplig vitpunkt är bara en del av bildskärmskalibreringen. Du måste också ha en lämplig svartpunkt, ljusstyrka (luminans), och gammafunktion (överföringsfunktion). Om bildskärmen är för mörk eftersom svartpunkten är för lågt inställd, överkompenserar du och skapar bilder som ser urblekta ut på en riktigt kalibrerad bildskärm. Omvänt, om bildskärmens svartpunkt är för högt inställd, ser dina bilder för mörka och mättade ut på en riktigt kalibrerad bildskärm. Om ljusstyrkan eller kontrasten är för högt inställda, antar du att dina bilder har mycket större ´´genomslagskraft´´ än de verkligen har när de visas på en riktigt kalibrerad bildskärm. Dessutom får du ont i ögonen och LCD-skärmen bränns ut snabbare. Om bildskärmens gamma är felaktigt inställt, kommer färgtonsvariationen från mörk till ljus att vara oriktig. Det vill säga att skuggor eller dagrar kan bli överdrivet komprimerade eller expanderade, vilket leder till att man kompenserar i motsatt riktning. Vid visning på en riktigt kalibrerad bildskärm kan skuggorna vara för ljusa eller mörka (eller dagrarna för mörka eller ljusa), medan resten av bilden lider av överdriven komprimering av färgtoner. Och Gud hjälpe dig om de interna R-, G- och B-kanonerna (eller motsvarigheten på en LCD-skärm) är felaktigt inställda, eftersom de resulterande färgskiftningarna (för mycket grönt, för mycket magenta, för mycket orange, etc.) du oundvikligen skapar genom att ´´korrigera´´ bilden vid redigering, är mycket uppenbara när den visas på en riktigt kalibrerad bildskärm. Vare sig bildskärmen är riktigt kalibrerad eller inte, kanske du blir förvånad över resultatet av en jämförelse mellan en bild som du redigerat på din bildskärm hemma med samma bild på andra bildskärmar i huset eller hos vänners eller grannars bildskärmar. Vi var definitivt det: Vi har två Sony Trinitron bildskärmar hemma, en med en felaktig (för stark) grön kanon och en med en felaktig (för stark) blå kanon. Alla bilder redigerade på någon av bildskärmarna såg helt felaktiga ut på den andra bildskärmen, till vi köpte en spektrofotometer för att kalibrera och profilera båda bildskärmarna. Tyvärr kan inte någon av de båda bildskärmarna längre kalibreras så att de visar en riktig svartpunkt, så vi använder dem inte längre för bildredigering: poängen är att ytterligare en fördel med en spektrofotometer är att man vet när det är dags att ersätta bildskärmen. 3.2.6.3 Betydelsen av ´´svartpunkt´´ och ´´ljusstyrka´´ verkar ganska klar, men vad betyder ´´gamma´´? Se följande Wikipedia-artikel för en översikt av rollen som spelas av gamma för bildskärmar och fotografering. Länkarna längst ner i motsvarade engelska artikel är utmärkta källor till ytterligare information. I Wikipedia står det: ´´Gammakomprimering, också känt som gammakodning, används för att koda linjära luminansvärden eller RGB-värden till videosignaler eller värden i digitala videofiler. Gammaexpansion är den omvända processen, eller avkodningsprocessen ... Gammakodning hjälper till att avbilda data (både analogt och digitalt) på en mer perceptuellt likformig domän.´´ Ja, jag vet, klart som korvspad. Läs Wikipedia-artikeln och titta på bilderna. Till sist klarnar det nog. Om du går in på djupet i bildredigering och färghantering måste du till sist ta beslut om vilket gammavärde (eller annan kodnings- och avkodningsfunktion) du ska 83 Handbok Showfoto välja när du kalibrerar bildskärmen, profilerar digitalkameran, och väljer arbetsfärgsystem. Om du är tveksam (för de som bara vill veta vilken knapp man ska trycka på), är gamma = 2,2 ett ofta använt värde, både vid kalibrering av bildskärmar och arbetsfärgsystem. 3.2.6.4 Vad är skillnaden mellan att kalibrera en bildskärm och att profilera den? När de först hör talas om färghantering, blir många förbryllade av skillnaden mellan kalibrering och profilering av en bildskärm (jag var definitivt det). Ett citat ur Hal Engels utmärkta resonemang från Showfotos användarforum: Kalibrering är en process då en enhet bringas till något definierat tillstånd genom att justera inställningar eller någon annan fysisk metod. Exempelvis omfattar kalibreringen av en bildskärm justering av dess vitpunkt, svartnivå, ljusstyrka och gamma till fördefinierade eller standardvärden med bildskärmens knappar och genom att ändra videokortets gammafunktion ... I motsats till kalibrering, är processen då en profil skapas en karakterisering av enheten som inte omfattar några ändringar eller justeringar av enheten. Istället är det en mätprocess som resulterar i en fil som innehåller en precis matematisk beskrivning av enhetens färg- och tonomfångskarakteristik. Filen är en ICC-profil. Denna karakteristik innehåller överföringsfunktionen från enhetens färgrymd till en standardiserad absolut färgrymd (den kallas en färgprofilrymd, PCS, i en ICC-profil), enhetens vitpunkt, svartpunkt, primärfärger och annan information. Bildskärmar karakteriseras (profileras) normalt i sitt kalibrerade tillstånd. Som sammanfattning, kalibrering gör ändringar av enheten för att ändra karakteristiken för dess färgreproduktion så att den överensstämmer med något fördefinierat tillstånd. Profilering eller karakterisering är en mätprocess som resulterar i en detaljerad beskrivning av karakteristiken (normalt kalibrerad) för enhetens färgreproduktion (citat härifrån). Att kalibrera bildskärmen är egentligen inte tekniskt en del av färghantering, men uppenbarligen är en riktigt kalibrerad och/eller profilerad bildskärm en nödvändighet för ett färghanterat arbetsflöde. Den här handledningen täcker inte det viktiga ämnet hur en bildskärm kalibreras och profileras. Dokumentationen för ArgyllCMS och LProf är mycket bra och starkt rekommenderad läsning. För att använda någon av dessa programvaror till kalibrering och/eller profilering av en bildskärm, behöver du en spektrofotometer. En spektrofotometer (ibland kallad en ´´spindel´´) är en enhet för att mäta RGB-värdena hos färgytor projicerade på bildskärmen av programvara som Argyll och LProf. Argylls webbsida tillhandahåller en aktuell lista med spektrofotometrar som stöds. Jag tror att LProf kan använda alla spektrofotometrar som Argyll kan, eftersom de två programmen delar på relevanta kodavsnitt. 3.2.6.5 Kan man kalibrera en bildskärm utan en spektrofotometer? Det finns diverse metoder angivna på Internet hur man kalibrerar en bildskärm utan att använda en spektrofotometer. Dessa metoder baserade på ´´ögonmått´´ är bättre än att inte kalibrera bildskärmen alls, och kan skapa riktigt användbara resultat beroende på ditt ögonmått och bildskärm. Men ögonmått är inte en ersättning för en riktigt kalibrerad och profilerad bildskärm. I själva verket är det inte svårt att kalibrera och profilera en bildskärm med en spektrofotometer, även om det kan verka skrämmande från början. Spektrofotometrar kan erhållas för en bra bit under 2000 kr (om du väljer en dyrare modell, försäkra dig om att du betalar för bättre hårdvara, istället för tillverkarens programvara med fler funktioner som inte fungerar på Linux). Argylls och/eller LProfs dokumentation leder dig genom processen för kalibrering och profilering av bildskärmen, utan att du behöver lära dig mycket färghanteringsteori. Och om eller när du lärt dig tillräckligt om färghantering för att inse att du vill ha eller behöver en mer detaljerad bildskärmsprofil av en viss typ, för ett visst syfte, har dessa två programvaror alla avancerade funktioner man någonsin kan önska sig. 84 Handbok Showfoto 3.2.6.6 Med antagandet att jag har bestämt mig för att enbart arbeta med färgsystemet sRGB, vilka ´´knappar´´ ska jag trycka på i Showfoto efter att jag har kalibrerat min bildskärm? Om bildskärmen är kalibrerat till sRGB-standard och du enbart arbetar i färgsystemet sRGB, kan du inaktivera färghantering i Digikam. Du behöver inte tala om för Showfoto vilken bildskärmsprofil som ska användas, eftersom Showfoto normalt använder färgsystemet sRGB som färgsystem för bildskärmen. Du behöver inte heller tala om för Showfoto att använda ett färghanterat arbetsflöde, eftersom Showfoto normalt använder sRGB för kamera, skrivare och arbetsrymd, precis som föreslogs av HP och MS redan 1996. Men om du vill ta de första stegen mot ett färghanterat arbetsflöde, titta på motsvarande inställningssida, aktivera färghantering och välj sRGB som bildskärmsprofil, kameraprofil, arbetsrymdsprofil och skrivarprofil. Om du dessutom har använt Argyll eller LProf för att skapa en bildskärmsprofil efter kalibrering av bildskärmen, exempelvis kallad ´´min_bildskärmsprofil.icc´´, tala då om för Showfoto att använda bildskärmsprofilen ´´min_bildskärmsprofil.icc´´ istället för sRGB. 3.2.6.7 Var finns alla ICC-profiler lagrade på min dator? Ja, detta är Linux® , och då beror det på var du lagrade dem. Jag lagrar alla mina ICC-profiler i katalogen /usr/share/color/icc, som är stället som för närvarande kommer närmast en standardplats för ICC-profiler i Linux. Om du använder den här katalogen för dina ICC-profiler, måste du troligen ändra katalogens rättigheter för att tillåta användare läs- och skrivåtkomst. Därefter talar du bara om för Showfoto var dina profiler finns. 3.2.6.8 Spelar ljussättningen och vägg-, tak-, gardin-, eller möbelfärger i närheten av bildskärmen någon roll? Ja! Bra ljussättning är en förutsättning för riktig bildredigering och för att jämföra papperskopior med bilden på skärmen. Om ljussättningen nära arbetsstationen är för stark, ser färger på bildskärmen för mörka ut, och tvärtom. Om ljuset från armaturerna i arbetsrummet har ett lågt färgåtergivningsindex (vilket betyder att du inte har glödlampor med fullständigt spektrum), eller om ljuset i arbetsrummet kommer från ett fönster, och därmed varierar med väder och tid på dygnet (eller ännu värre, filtreras av ett färgat draperi), eller om väggar och tak skapar färgskiftningar på bildskärmen, ´´korrigerar´´ redigeringsprocessen färgskiftningar som egentligen inte finns. Det bästa rådet, så länge det inte påverkar familjelivet negativt: använd neutralt gråa väggar och tak, täck fönstren, bär neutrala kläder, samt ställ in lämpliga ljusnivåer med riktiga glödlampor och armaturer. För mer information om vad som är lämpliga ljusnivåer, och riktiga glödlampor och armaturer för att redigera bilder och titta på papperskopior, se följande artiklar: • http://www.creativepro.com/article/the-darkroom-makes-a-comeback • http://www.creativepro.com/article/the-darkroom-makes-a-comeback-part-2• http://www.lrc.rpi.edu/programs/nlpip/lightingAnswers/fullSpectrum/abstract.asp 3.2.7 Kameraprofilen och problem med framkallning av obehandlade filer 3.2.7.1 Vad är nästa steg i färghanteringen? För det första och för protokollet, många utmärkta professionella och amatörfotografer sparar alla sina bilder som JPEG skapade av kameran, och arbetar enbart i färgsystemet sRGB. Men om du vill arbeta i en större färgrymd, eller om du vill arbeta med obehandlade filer (även om du skapar sRGB-filer från obehandlade filer), läs då vidare. 85 Handbok Showfoto Att döma av frågor ställda på Showfotos användarforum, om du läser den här handledningen tar du troligen obehandlade bilder med en digital spegelreflexkamera, och hoppas på att någonstans i färghanteringens mörka vatten finns svaret på hur man får en snygg bild från en obehandlad bildfil. Och du har rätt! Vad du behöver härnäst är rätt kameraprofil för att framkalla den obehandlade bilden. Men låt oss först besvara frågan som du kanske verkligen ställde. 3.2.7.2 Varför ser inte förhandsgranskningarna av bilden som skapas av konverteringsprogram av obehandlade bilder, som dcraw eller ufraw, likadan ut som den inbäddade förhandsgranskningen som visas av Digikam? Bra fråga. Alla bilder från digitalkameror börjar som obehandlade filer, vare sig kameran ger användaren möjlighet att spara bilden som en obehandlad fil eller inte. När man ber kameran att spara JPEG-filer istället för obehandlade filer, använder kameran sin inbyggda processor för att konvertera den obehandlade filen till en JPEG-fil. Den inbäddade förhandsgranskningen är hur den slutliga bilden skulle ha sett ut som om du hade ställt in kameran att spara JPEG-filer istället för obehandlade filer. I fortsättningen kommer jag att beskriva min erfarenhet som Canon-användare, men min gissning är att de flesta eller alla digitala spegelreflexkameror av enkel- och mellanklass beter sig på liknande sätt. Canon erbjuder användaren flera bildtyper - neutral, standard, porträtt, landskap, och så vidare - som bestämmer vilken sorts behandling som görs av den obehandlade bildfilen för att skapa den slutliga bilden, vare sig behandlingen görs ´´i kameran´´ eller senare, med Canons tillverkarspecifika programvara, DPP. Canons DPP programvara för behandling av obehandlade filer ger användaren ytterligare styrmöjligheter, men hanterar ändå den obehandlade bildfilen enligt den valda bildtypen. De flesta av Canons bildtyper lägger till en markerad S-kurva och extra färgmättnad för att ge bilden mer ´´briljans´´. Även om du väljer ´´neutral´´ bildtyp (den bildtyp från Canon som ger minst förändrat tonomfång), och väljer ´´mindre kontrast´´, ´´mindre färgmättnad´´, ´´ingen brusreducering´´ och ´´ingen skärpeökning´´ i DPP:s framkallningsdialogruta, märker du att en S-kurva och brusreducering i skuggor har använts i bilden, om du vet vad du ska leta efter. Libraw (som Showfoto använder för att konvertera obehandlade filer till bildfiler) lägger inte till någon S-kurva i bildens tonomfång. Libraw ger dig dagrarna och skuggorna som verkligen lagrades från kamerans sensor. Enligt Tindeman, utmärkt läsning och en källa av goda råd, med länkar till lika bra källor till ytterligare information), är dcraw ett av bara en handfull program för framkallning av obehandlade bilder som verkligen ger ´´motivrelaterat´´ tonomfång. Ufraw skapar också normalt en motivrelaterad bild (även om ufraw ger användaren möjlighet att ändra den motivrelaterade bilden genom att ändra färgtonsfördelningen och färgmättnaden). Och utseendet på den motivrelaterade bilden från dcraw eller ufraw ÄR kontrastlös, eftersom kamerasensorn lagrar ljuset linjärt, medan våra ögon tillsammans med hjärnan hela tiden tar hänsyn till mörka och ljusa områden i ett motiv, vilket innebär att hjärnan i viss mån ´´behandlar motivet med en S-kurva´´, för att vi bättre ska kunna fokusera på områden av särskilt intresse när vi tittar oss omkring. 3.2.7.3 Den inbäddade JPEG-förhandsgranskningen ser så mycket bättre ut än utdata från dcraw. Vad är värdet med motivrelaterat tonomfång? När du tar en bild har du förmodligen en idé om hur du vill att den färdiga bilden ska se ut. Det är mycket enklare att uppnå den färdiga bilden om du inte måste ´´ta bort´´ saker som redan har gjorts med bilden. När Canon (eller Nikon, eller Bibble, etc.) har använt sina egna S-kurvor och brusreducering av skuggor, skärpeförbättring, etc. i bilden, har skuggorna, dagrarna, kantdetaljer, etc. redan blivit hoptryckta, beskurna, avhuggna, samt ändrade och skadade på andra sätt. Information har kastats bort, och går inte att få tillbaka. Särskilt i skuggorna, även med 16-bitars bilder (i själva verket 12 eller 14 bitar, beroende på kamera, men kodat som 16 bitar för datorns skull), finns det helt enkelt inte så mycket information ens från början. För mig verkar det som det innersta i bildbehandling är genomtänkt förändring av bildens tonomfång, färg, selektiv skärpa, med mera, så att betraktaren fokuserar på vad du som fotograf 86 Handbok Showfoto ansåg vara särskilt intressant när du tog bilden. Varför lämna över bildbehandlingens konst till någon tillverkarspecifik programvara för behandling av obehandlade bilder? Med andra ord är ´´kontrastlöst´´ bra, om du hellre vill ge bilderna din egen konstnärliga tolkning. Alternativet är att låta de färdigproducerade, tillverkarspecifika algoritmerna skapade av Canon, Nikon, Bibble, etc. tolka bilderna åt dig. (Å andra sidan, kan man inte neka till att för många bilder är de färdigproducerade algoritmerna faktiskt ganska bra.) 3.2.7.4 Jag kan förstå värdet av att börja bildredigeringen med en motivrelaterad återgivning istället för den briljanta återgivningen som jag ser i den inbäddade JPEG-bilden. Men som sagt, bilderna skapade av Digikam och Libraw ser verkligen riktigt dåliga ut. Varför? Ja, det beror på Om bilden ser mycket mörk ut, har du bett dcraw att skapa en 16-bitars fil och har stött på ett problem där Libraw inte utför en gamma-transform innan bildfilen lagras. Du kan använda ImageMagick för att utföra lämplig gamma-transform av bildfilen som skapats av dcraw. Annars kan du leta rätt på eller skapa en kameraprofil med gamma 1, eller använda ufraw, som utför gamma-transformen åt dig. Om bilden har rosa dagrar, finns det en lösning. För en förklaring av problemet, samt lösningen via kommandoraden, se följande artikel från forumet ´´Luminous Landscape´´. Om bilden inte är mörk, utan bara ser konstig ut, har du troligen gjort mindre förståndiga val i Libraws användargränssnitt. Libraws gränssnitt låter dig bekvämt ´´vrida in´´ alternativ som du annars måste ange på kommandoraden. Dock har bekvämlighet alltid sitt pris. För det första, kanske inte gränssnittet ger tillgång till alla alternativ tillgängliga på kommandoraden. För det andra, för att få ut så mycket som möjligt från Libraws gränssnitt, måste du veta vad knapparna, skjutreglagen, etc. i gränssnittet faktiskt gör. Det betyder att du måste veta vad som händer på kommandoraden om du vill få bästa resultat vid användning av gränssnittet. (Den här handledningen gör inget försök att dokumentera hur Libraws användargränssnitt ska användas. Digikam utvecklas i snabb takt och allt jag skulle kunna skriva om Libraws gränssnitt blir säkerligen föråldrat inom kort.) Om den inbäddade JPEG-filen exempelvis har mycket fina mörka rika skuggor, men JPEG- eller TIFF-filen skapad av Libraw har fläckvis röda linjemönster i skuggiga områden, har du troligen kryssat i alternativet ´´Avancerat, Svartpunkt´´, med skjutreglaget inställt på 0. Avmarkera rutan Svartpunkt och försök igen. Den här rutan i Libraw-gränssnittet motsvarar väljaren ´´-k´´ när dcraw används på kommandoraden. Väljaren ´´-k´´ låter dig överskrida dcraws bästa uppskattning av var i bildens skuggtoner som den digitala signalen börjar skilja sig från bakgrundsbruset. Om du inte använder väljaren ´´-k´´ på kommandoraden beräknar dcraw ett lämpligt värde åt dig, baserat på dess uppskattning av bakgrundsbruset. Med min Canon 400di, är bakgrundsbrusets värde som beräknas av dcraw oftast omkring 256 (kommandoradsväljaren ´´-v´´ ber dcraw att tala om för dig vad programmet gör vid behandling av den obehandlade filen). Om jag istället använder väljaren ´´-K /sökväg_till_svart_bild.pgm´´ för att be dcraw att subtrahera bort en svart bild, rapporterar dcraw svartpunkten som ´´0´´, eftersom det inte finns något behov av att ställa in den högre för att undvika de mörkaste skuggorna i bilden, där brus typiskt dränker signalen. (En ´´svart bild´´ är ett fotografi taget med linsskyddet på, med samma exponeringsinställningar som, och idealiskt direkt efter, bilden som behandlas. Väljaren ´´-K´´ låter dcraw subtrahera bakgrundsbruset från bilden.) 3.2.7.5 Var kan man hitta bra information om digitalt brus? Se följande utmärkta artiklar: • http://www.ronbigelow.com/articles/noise-1/noise-1.htm • http://www.cambridgeincolour.com/tutorials/noise.htm • http://www.clarkvision.com/imagedetail/digital.signal.to.noise/ 87 Handbok Showfoto 3.2.7.6 Varför är färgerna från Canon och Nikon bättre än färgerna skapade av Libraw? Färgåtergivning är ett område där Canons (och antagligen Nikons) tillverkarspecifika programvara för framkallning av obehandlade bilder gör ett mycket, mycket bra arbete. Varför? Eftersom den tillverkarspecifika programvaran för behandling av obehandlade bilder är kopplad till kameraprofiler som är specifika för obehandlade bilder som kommer från din kameramodell, när bilden behandlas med användning av den tillverkarspecifika programvaran från din kameratillverkare för din kameramodell. Jag har gjort omfattande kontroller, med användning av en ´´pipett´´ för att jämföra utdata från olika framkallningsprogram för obehandlade bilder med olika kameraprofiler från olika källor, en mycket tröttsam men lärorik process. Med ufraw och dcraw (från kommandoraden, om än inte från Digikams dcraw användargränssnitt), kan man använda Canons specifika färgprofil(er) för kamera, modell, bild, typ, och färgerna är ändå INTE exakt likadana som vad Canon producerar. På liknande sätt fungerar Bibbles profiler rätt bra med Bibble, men de fungerar inte riktigt lika bra med Libraw som de gör med Bibbles egen programvara, enligt min mening, Och så vidare ... 3.2.7.7 Varför är en kameraprofil specifik för en given kameratillverkare och modell? Digitalkameror har en matris av miljontals inbyggda små ljussensorer, som antingen skapar en CCD- eller en CMOS-krets. Dessa ljuskänsliga bildpunkter är färgblinda: de lagrar bara mängden, inte färgen, av ljuset som faller på dem. För att låta bildpunkter lagra färginformation, täcks varje bildpunkt med en genomskinlig röd, grön eller blå lins, oftast alternerande i vad som kallas en Bayermatris (utom för Foveon-sensorer, som fungerar på ett annat sätt). En obehandlad bild är ingenting mer än en matris av värden som anger ´´hur mycket´´ ljus som passerade genom den täckande röda, blåa eller gröna linsen för att nå sensorn. Uppenbarligen är bildpunktens svar på ljus resultatet av en mängd kameraspecifika faktorer, inklusive själva sensormatrisens natur, de exakta färgläggnings- och spridningsegenskaperna hos de täckande linserna, och den särskilda analog till digital-konverteringen och behandlingen efter konverteringen som sker inne i kameran, för att skapa den obehandlade bild som lagras på minneskortet. 3.2.7.8 Vad betyder ´´analog till digital-konvertering´´? ´´Analog´´ betyder kontinuerligt varierande, liksom mängden vatten du kan hälla i ett glas. Att ´´digitalisera´´ en analog signal betyder att de kontinuerligt varierande nivåerna från den analoga signalkällan ´´avrundas´´ till diskreta kvantiteter, för bekväm användning med datorernas binära tal. Den analog till digital-konvertering som äger rum i kameran är nödvändig, eftersom de ljuskänsliga bildpunkterna är analoga till sin natur. De samlar in en laddning proportionell mot mängden ljus som når dem. Den samlade laddningen i varje bildpunkt omvandlas sedan till en diskret, digital kvantitet av kamerans analog till digital-konvertering. Det förklarar för övrigt varför en 14-bitars konvertering är bättre än en 12-bitars: Större noggrannhet i konverteringens utdata betyder att mindre information går förlorad i konverteringsprocessen. 3.2.7.9 Varför används en kameraprofil specifik för det program för behandling av obehandlade filer som används för att framkalla den obehandlade filen? Hela vitsen med interpolering med algoritmer för mosaikborttagning som dcraws förvalda AHD, är att gissa vilken färg och ljusstyrka som verkligen nådde vilken given bildpunkt som helst, genom att interpolera information insamlad från den bildpunkten samt dess intilliggande bildpunkter (se Wikipedia-artikeln). Alla program för behandling av obehandlade bilder gör ytterligare antaganden såsom ´´vad är signal och vad är bakgrundsbrus?´´, ´´vid vilket tillfälle har sensorpunkten nått fullständig mättnad?´´, och så vidare. Resultatet från alla dessa algoritmer och antaganden som programvaran för behandling av obehandlade bilder gör, är en trippel av RGBvärden för varje bildpunkt i bilden. Med samma obehandlade fil, skapar olika programvaror för behandling av obehandlade bilder olika RGB-värden. 88 Handbok Showfoto 3.2.7.10 Var hittar jag en generell profil för min kamera? Avsnittet om färghantering på ufraws webbsida har information om var man hittar färdiggjorda kameraprofiler. Om du letar runt i arkiven för Showfotos användarforum, finner du ytterligare råd. Om du fortsätter jaga och experimentera, hittar du troligen en generell profil som fungerar ´´bra nog´´. Som framförts ovan är det dock ett beklagligt faktum vid digitalfotografering att kameraprofilerna som tillhandahålls av Canon, Nikon, och liknande, inte fungerar så bra med andra program för konvertering av obehandlade filer som med tillverkarnas egna program. Det är orsaken till att exempelvis Bibble och Phase One måste skapa egna profiler för alla kameror de stöder. Till slut kanske du bestämmer att du vill ha en kameraprofil som är specifik för din kamera, dina ljusförhållanden och ditt arbetsflöde för hantering av obehandlade bilder. 3.2.7.11 Hur skaffar jag en kameraprofil specifik för min kamera, ljusförhållanden och arbetsflöde med obehandlade bilder? Många kommersiella inrättningar tillhandahåller profileringstjänster, naturligtvis mot en avgift. Annars kan du använda LProf för att profilera kameran själv. Om du ska profilera din egen kamera behöver du en ´´IT8-bild´´, det vill säga en bild som innehåller fyrkanter av kända färger. Tillsammans med IT8-bilden, får du den tillämpliga uppsättningen kända värden för varje färgad fyrkant på bilden. Om du avser att använda LProf för att profilera din kamera, kontrollera dokumentationen efter en lista med rekommenderade målbilder. För att profilera kameran, fotograferar man IT8målbilden med specificerade ljusförhållanden (till exempel dagsljus, vilket oftast antas betyda mitt på dagen en solig sommardag, utan någonting intill som skulle kunna kasta skuggor eller reflektera färgskiftningar) och sparar den obehandlade bilden. Därefter behandlas den obehandlade bilden med den specifika programvaran för behandling av obehandlade bilder och kör den resulterande bildfilen genom profileringsprogramvaran. Profileringsprogramvaran jämför RGBvärden i bilden, som skapas av kameran + ljusförhållandena + rutinen för behandling av obehandlade bilder, med RGB-värden i den ursprungliga målbilden och genererar sedan kamerans (ICC) profil. Att profilera en kamera är exakt jämförbart med att profilera en bildskärm. När en bildskärm profileras ber profileringsprogramvaran grafikkortet att skicka färgade fyrkanter med vissa RGBvärden till skärmen. Spektrofotometern mäter den verkliga färgen som skapas på skärmen. När en kamera profileras, är de kända färgerna RGB-färgerna i originalrutorna på IT8-målbilden, som profileringsprogramvaran jämför med färgerna skapade från den digitala bilden av målet, som fotograferades med utvalda ljusförhållanden, sparades som obehandlad bild, och därefter behandlades med specifik programvara för behandling av obehandlade bilder med specifika inställningar. Här är en länk till en handledning hur LProf v1.11 och ufraw används (och därmed alla andra behandlingsprogram av obehandlade bilder) för att skapa en kameraprofil: http://lprof.sourceforge.net/help/ufraw.html. Debian Lenny har LProf 1.11.4 i APT-arkivet. Senare versioner kan byggas från CVS. Och här är länken till en billig, väl ansedd IT8-bild. 3.2.7.12 Hur använder jag en kameraprofil med en 16-bitars bildfil skapad av min programvara (med öppen källkod) för behandling av obehandlade bilder? Om du använder Libraw-gränssnittet, anges här hur man talar om för Showfoto vilken kameraprofil som ska användas. Om du använder dcraw från kommandoraden, har du möjlighet att välja om du vill mata ut 16-bitars bildfilen med eller utan ingående kameraprofil. Om du ber dcraw att mata ut filen utan ingående kameraprofil, kan du använda LCMS verktyg tifficc (också på kommandoraden) för att lägga till kameraprofilen. Fördelen med att använda tifficc är att du kan tala om för LCMS att använda konvertering med hög kvalitet (dcraw verkar använda LCMS förvalda medelkvalitet). Nackdelen är förstås att tillägg av kameraprofilen från kommandoraden innebär ett extra steg i arbetsflödet för obehandlade bilder. Om du använder ufraw, rådfråga ufraws användarhandbok. 89 Handbok Showfoto 3.2.8 Profilerna pekar på riktiga färger i den verkliga världen 3.2.8.1 Kamera, bildläsare, arbetsrymd, bildskärm, skrivare: vad gör egentligen alla dessa färgprofiler? En färgprofil beskriver tonomfånget för enheten eller färgrymden som den tillhör genom att ange vilken verklig färg i verkligheten som motsvarar varje trippel av RGB-värden i enhetens färgrymd (kamera, bildskärm, skrivare) eller arbetsrymden. Kameraprofilen säger egentligen ´´för varje RGB-trippel av värden som hör ihop med varje bildpunkt i bildfilen som skapas från den obehandlade filen av programvaran för behandling av obehandlade bilder,´´ motsvarar denna bildfilens RGB-trippel ´´den verkliga färgen som den ser ut för en betraktare i verkligheten´´ (eller i själva verket som den visas på IT8-målbilden om du skapat en egen kameraprofil, men det är liktydigt: syftet med att profilera kameran är att få bilden av motivet att se ut som motivet). Man kan inte se en bild genom att titta på dess RGB-värden. Istället ser man en bild genom att visa den på en bildskärm eller genom att skriva ut den. När du profilerar bildskärmen, skapar du en bildskärmsprofil som anger att ´´denna RGB-trippel av värden som grafikkortet skickar till skärmen´´ ska skapa ´´den verkliga färgen som den ser ut för en betraktare i verkligheten´´. Det som bildskärmsprofilen och kameraprofilen har gemensamt är delen (inom citationstecken ovan) om ´´den verkliga färgen som den ser ut för en betraktare i verkligheten´´. Olika RGBtripplar i bildskärmens och kamerans färgrymder pekar på samma verkliga, synliga färg i verkligheten. Verkliga färger i verkligheten tillhandahåller referenspunkter för att översätta mellan alla färgprofiler som bilden någonsin kommer att råka ut för på vägen från kameran, till skärmen, till ett redigeringsprogram, till utskriften eller till webben. 3.2.8.2 Hur kan en färgprofil peka ut en verklig färg i den verkliga världen? Verkliga människor ser inte ens samma färger när de ser på världen, eller hur? För länge sedan (1931, även om förbättringar fortfarande görs), bestämde det internationella färgkonsortiet att kartlägga och göra en matematisk beskrivning alla färger som kan ses av vanliga människor i verkligheten. De visade då en mängd människor en mängd olika färger och bad dem säga när ´´den här´´ färgen motsvarade ´´den där´´ färgen, där två visuellt motsvarande färger faktiskt skapades av olika våglängdskombinationer. Vad var värdet med en så underlig procedur? Mänsklig perception av färger beror på det faktum att vi har tre typer av tappar med störst ljuskänslighet vid våglängderna 430, 540 och 570 nm, men med väsentlig överlappning av känslighet mellan de olika typerna av tappar. En konsekvens av hur vi ser färger är att många olika kombinationer av olika ljusvåglängder ser ut som ´´samma färg´´. Efter omfattande prov, skapade ICC färgsystemet CIE-XYZ, som matematiskt beskriver och modellerar alla färger synliga för en ideal mänsklig betraktare (´´ideal´´ i bemärkelsen att det modellerar prövad respons från många olika individer). Färgsystemet är INTE en färgprofil i ordets normala betydelse. Istället tillhandahåller det en absolut ´´profilsambandsrymd´´ (PCS) för att översätta RGB-färgvärden från ett färgsystem till ett annat. (Se här och här.) CIE-XYZ är inte det enda PCS. En annan PCS som ofta används är CIE-Lab, som har härletts matematiskt från CIE-XYZ. CIE-Lab är avsett att vara ´´perceptuellt likformigt´´, vilket betyder ´´en ändring av samma storlek av ett färgvärde ska skapa en ändring med ungefär samma visuella betydelse´´ (citat från Wikipedia-artikeln). I Wikipedia står det ´´De tre koordinaterna i CIELAB representerar färgens ljushet (L* = 0 anger svart och L* = 100 anger diffust vitt; speglande vitt kan bli större), dess position mellan rött/magenta och grönt (a*, negativa värden anger grönt medan positiva värden anger magenta) och dess position mellan gult och blått (b*, negativa värden anger blått och positiva värden anger gult)´´ (citat från Wikipedia-artikeln). För att vara användbara måste färgprofiler kopplas till programvara som utför översättningen från en färgrymd till en annan via PCS. I Linux® värld med öppen källkod (och också i många kommersiella program med privat källkod), utförs oftast översättning från ett färgsystem till 90 Handbok Showfoto ett annat med LCMS, den ´´lilla färghanteringsprogramvaran´´. Vilken betydelse det än har, så visar mina egna prov att LCMS gör noggrannare översättningar mellan färgsystem än Adobes tillverkarspecifika färgkonverteringsprogram. 3.2.9 Skrivarprofiler, återgivningsalternativ och bildskärmskorrektur 3.2.9.1 Var skaffar man en skrivarprofil? Pust! Vi har kommit långt: vi är nästan klara att skriva ut bilden. Var skaffar man en skrivarprofil? Ja, du vet redan svaret. Du kan använda den generella profilen som levereras med skrivaren. Du kan köpa en professionellt skapad profil. Om du ber dem, skickar vissa kommersiella utskriftsbyråer sina skrivarprofiler (som inte fungerar med din skrivare). Du kan skapa dina egna skrivarprofiler med Argyll, och då kan profilen skräddarsys för ditt papper, bläck och till och med bildkarakteristik (om du skriver ut en serie bilder med färgpaletten begränsad till dämpade bruna färger, behöver du inte en skrivarprofil som försöker ge utrymme för mättade turkosa och blåa färger). Jag kan inte erbjuda fler råd eller länkar till mer information om ämnet, eftersom jag just har börjat lära mig om utskrift av bilder (tidigare har jag bara tittat på och delat mina bilder via bildskärmar). Men se följande sida för en utmärkt presentation av fördelarna med att skapa din egen skrivarprofil, samt en rungande positiv rekommendation av Argyll för att skapa skrivarprofilen. 3.2.9.2 Vad gäller för återgivningsalternativ? Termen ´´återgivningsalternativ´´ anger sättet som färgers tonomfång hanteras när avsedd målrymd (till exempel bildskärmen eller skrivaren) inte kan hantera det fullständiga tonomfånget hos källans färgrymd (till exempel arbetsrymden). Det finns fyra ofta använda återgivningsalternativ: perceptuellt, relativt färgläge, absolut färgläge och färgmättat. Jag har letat på Internet efter den bästa beskrivningen av återgivningsalternativ och de kompromisser som ingår vid val av ett återgivningsalternativ istället för ett annat. Jag tror att jag hittade en sådan artikel. Se följande sida. Ett kort citat ur artikeln från Cambridge in Colour om konvertering av färgrymder: Perceptuell återgivning och relativt färgläge är troligtvis de mest användbara konverteringstyperna för digitalfotografi. Var och en ger olika prioritet till återgivning av färger inom området där tonomfången inte passar ihop. Relativt färgläge bevarar ett nästan exakt förhållande mellan färger inom tonomfånget, även om det beskär färger utanför tonomfånget. I motsats till detta, försöker perceptuell återgivning att också bevara något förhållande mellan färger utanför tonomfånget, även om det resulterar i mindre noggrannhet för färger inom tonomfånget ... Absolut färgläge liknar relativt på det sätt att det bevarar färger inom tonomfånget och beskär de utanför tonomfånget, men de skiljer sig i hur var och en hanterar vitpunkten .. Relativt färgläge förvränger färgerna inom tonomfånget så att vitpunkten i en färgrymd motsvarar den andra, medan absolut färgläge bevarar färgerna exakt (utan att ta hänsyn till att vitpunkten ändras) ... Färgmättad återgivning försöker bevara mättade färger. Jag kunde citera hela artikeln (så bra är den), men jag är säker på att det skulle innebära brott mot citaträtten. Så ta en titt på artikeln själv. Illustrationerna i artikeln hjälper verkligen till med att klargöra vad de olika återgivningsalternativen faktiskt gör, och kompromisserna som ingår vid val av ett återgivningsalternativ istället för ett annat. Se följande sida för en annan utmärkt informationskälla om återgivningsalternativ med tillhörande illustrationer. 91 Handbok Showfoto 3.2.9.3 Vilket återgivningsalternativ bör man använda för att visa bilder på en bildskärm? Det vanligaste valet är relativt färgläge. Jag föreslår att du inte använder absolut färgläge (t.ex. med ufraw) om du inte vill ha riktigt konstiga resultat. 3.2.9.4 Vad är bildskärmskorrektur? Bildskärmskorrektur visar förväntad skillnad mellan vad du ser på skärmen och vad du ser när du gör en utskrift. För att visa en bildskärmskorrektur, behöver du en profil för skrivaren (i själva verket för kombinationen av skrivare och papper, eftersom det papper som används påverkar bläckets färger och vitpunkten). Om du inte tycker om bildskärmskorrekturen kan du göra ändringar (i arbetsrymden, inte efter konvertering av bilden till skrivarens färgrymd) för att få bildskärmskorrekturen att bättre motsvara hur du vill att den slutliga utskriften ska se ut. 3.2.9.5 Vilket återgivningsalternativ bör man använda vid bildskärmskorrektur? Jag har alltid hört att man bör använda ´´perceptuell återgivning´´ vid transformering av en bild från en större arbetsrymd till en mindre utskriftsrymd, men i synnerhet efter att ha läst den tidigare nämnda artikeln från ´´Cambridge in colour´´ verkar det som om perceptuell återgivning kan ibland och ibland inte ge bäst resultat, beroende på respektive tonomfång i bilden och kombinationen av skrivare och papper i fråga. Jag har experimenterat en hel del på senaste tiden med utmatningsåtergivning för skrivare. Jag märker att återgivningsalternativen absolut och relativt färgläge ger klarare, ljusare färger, dock till priset av att behöva noggrant redigera om bilden för att undvika beskärning av dagrar och skuggor. Genomläsning av olika fotografiforum och artiklar tillgängliga på Internet indikerar att ´´perceptuell återgivning´´ bara är ett alternativ, och inte på något sätt alltid ´´det bästa´´ alternativet. 3.2.9.6 Vad gäller för svartpunktskompensation? Den tydligaste definitionen jag kunde hitta av svartpunktskompensation är följande: ´´SPK är ett sätt att göra justeringar mellan de maximala svartnivåerna hos digitala filer och möjligheterna att återge svart hos olika digitala enheter [som skrivare]´´ (citat från följande sida). Artikeln som definitionen kommer från erbjuder en mycket tydlig förklaring (även om den är centrerad på Adobe) av hur svartpunktskompensation fungerar och de praktiska konsekvenserna av att använda den eller inte. I slutändan är rådet att det beror på. Prova bildskärmskorrektur med svartpunktskompensation aktiverad. Om du tycker om resultatet, använd den. Annars, använd den inte. 3.2.9.7 Kan alla återgivningsalternativ användas vid konvertering från ett färgsystem till ett annat? Med ett enda ord, nej. Vilka återgivningsalternativ som är tillgängliga vid konvertering från en profil till en annan beror på målprofilen. Alla profiler stöder inte alla återgivningsalternativ. Vad som händer när du väljer ett återgivningsalternativ som inte stöds, är att LCMS använder profilens förvalda återgivningsalternativ utan att säga någonting. För en informativ och humoristisk beskrivning av myter som omger användningen av olika återgivningsalternativ, se här och här. 3.2.9.8 Varför rekommenderas perceptuell återgivning så ofta som ´´fotografiskt´´ återgivningsalternativ? Den är ett säkert val, eftersom den förhindrar beskärning av skuggor och dagrar, även om det kan ske till bekostnad av att alla färger förlorar färgmättnad. Om du inte vill bekymra dig om 92 Handbok Showfoto att göra någon bildskärmskorrektur, välj perceptuell återgivning (om du inte vill göra någon bildskärmskorrektur, bör du nog också hålla dig till sRGB). 3.3 Inställning av Showfoto 3.3.1 Inledning Showfoto försöker ge dig så mycket kontroll över sättet det fungerar som möjligt. Det finns många alternativ som ändrar programmets beteende. För att komma åt inställningarna, välj Inställningar → Anpassa Showfoto i menyraden. Inställningsdialogrutan är uppdelad enligt kategorier som visas på separata sidor. Du kan byta mellan sidorna genom att klicka på ikonerna till vänster i dialogrutan. 3.3.2 Inställning av verktygstips Den här inställningssidan täcker alla alternativ för information som dyker upp när musen hålls över en filikon i bildområdet. Beroende på vilka alternativ som är markerade kommer de att visas eller inte. Se nedan för ett exempel på informationen som visas i ett verktygstips för en ikon, med relevanta inställningar gjorda på inställningssidan. 3.3.3 Inställningar av metadata 3.3.3.1 Inledning Bildfiler kan ha vissa metadata inbäddad i bildfilformatet. Denna metadata kan lagras med ett antal olika standardformat såsom JPEG, TIFF, PNG, JPEG-2000, PGF och obehandlade filer. Metadata kan läsas och skrivas med formaten EXIF, IPTC och XMP om de finns i filen. 3.3.3.2 3.3.3.2.1 Inställningar av beteende Rotationsåtgärder Visa bilder och miniatyrbilder roterade enligt orienteringstagg: Här används eventuell information om orientering som din kamera har inkluderat i EXIF-informationen för att automatiskt rotera dina fotografier så att de har rätt sida uppåt när de visas. Det roterar inte själva bildfilen, utan bara bilden som visas på skärmen. Om du vill rotera bilden i filen permanent, kan du högerklicka på miniatyrbilden och välja Rotera eller vänd automatiskt med EXIF-information. Bilden roteras då på disk, och taggen återställs till ´´normal´´. Om din kamera rutinmässigt ger felaktig orienteringsinformation, bör du kanske stänga av funktionen. Ställ in orienteringstagg till normal efter rotera och vänd: Alternativet för automatisk rotation rättar automatiskt orienteringen för bilder som tas med digitalkameror som har orienteringssensorer Kameran lägger till en orienteringstagg i bildens EXIF-metadata. Showfoto kan läsa taggen för att justera bilden på motsvarande sätt. Om du roterar en bild för hand, blir denna metadata felaktig. Det här alternativet ställer in orienteringstaggen till ´´Normal´´ efter en justering, med antagandet att du roterade till rätt orientering. Stäng av det om du inte vill att Showfoto ska göra ändringar av orienteringstaggen när du roterar eller vänder. 93 Handbok Showfoto 3.3.3.3 Metadatafilter För varje metadatavy tillgänglig i sidoradsfliken för metadata, kan du anpassa vilken flik som kan vara synlig eller inte när du byter listvy för metadatataggar i filterläge. Taggar i EXIF, användaranmärkningar, IPTC och XMP, hanterade av det delade biblioteket Exiv2 i bakgrunden, listas i dessa filterlistor och valda taggar sparas av Showfoto. För att hjälpa dig att välja rätt taggar att filtrera, tillhandahålls en söktjänst längst ner i listorna. För varje tagg tillhandahålls en hjälpbeskrivning. Tre knappar gör det möjligt att Rensa aktuellt urval, Markera alla taggar i listan eller bara visa listan Standard som grupperar de vanligaste taggarna använda vid granskning av fotografier. NOT Kom ihåg att du kan byta från ett foto till ett annat med samma aktiva taggfilter i sidoradsfliken för metadata, för att snabbt jämföra inbäddad information i filer. EXIF-filtervy Filtervy för användaranmärkningar IPTC-filtervy XMP-filtervy 3.3.4 Editorinställningar 3.3.4.1 Editorfönstrets inställningar Normalt använder bildeditorn en svart bakgrund under fotografierna när de visas. Om du föredrar en annan bakgrundsfärg kan du välja en här. Du kan också stänga av verktygsraden när bildeditorn används med fullskärmsläge. Över- och underexponerade områden i en bild kan anges med mörka och ljusa markeringsfärger som kan definieras här. I editorn kan vyläget sättas på eller stängas av med F10 och F11. Trösklarna för över- och underexponering kan ställas in av justeringsreglagen ´´Procent ...´´. Markera Ange exponeringen som ren färg om du bara vill att rent svart (RGB 0,0,0) ska indikeras som underexponering och bara rent vitt (RGB 8-bitar 255,255,255 respektive RGB 16-bitar 65535,65535,65535) ska indikeras som överexponering. 3.3.4.2 Inställningar av spara bild När ändringar görs i JPEG-filer och de sparas tillbaka till hårddisken, måste JPEG-filen kodas om. Varje gång en JPEG-fil kodas måste ett beslut tas om komprimeringsnivån som ska användas. Tyvärr lagras inte komprimeringsnivån som används i bildfilen. Det betyder att bildeditorn inte kan använda samma komprimeringsnivå när en ändrad bild sparas som användes för originalbilden. Du kan ändra förvald komprimeringsnivå som bildeditorn använder när den sparar ändrade bilder genom att flytta skjutreglaget för JPEG-kvalitet (1: låg kvalitet, 100: hög kvalitet och ingen komprimering). När detta skrivs stöds metadata. Delsampling av kroma är bruket att koda bilder genom att åstadkomma högre upplösning för luminansinformation än färginformation. Läs denna engelska Wikipedia-artikel för en fullständig förklaring. Med alternativet PNG-komprimering kan du reducera PNG-bildfilens storlek. Åtgärden har ingen effekt på bildens kvalitet, eftersom PNG använder en förlustfri algoritm. Den enda effekten är att det tar längre tid att komprimera och avkoda filer. Om du har en snabb dator kan du ändra värdet för att använda en hög komprimeringsfaktor (1: låg komprimering, 9: hög komprimering). När detta skrivs stöds metadata. 94 Handbok Showfoto Med alternativet Använd TIFF-komprimering kan du välja att använda komprimeringsalgoritmen Deflate för TIFF-bildfiler. Det reducerar TIFF-bildfilens storlek. Det har ingen effekt på bildens kvalitet, eftersom Deflate är en förlustfri algoritm. När detta skrivs stöds metadata. Med alternativet Förlustfria JPEG 2000-filer tillåts förlustfri lagring. Även annars, om det inte markeras, är kvaliteten för jämförbar filstorlek mycket bättre än normal JPEG. När detta skrivs stöds metadata. Med alternativet Förlustfria PGF-filer tillåts förlustfri lagring. Även annars, om det inte markeras, är kvaliteten för jämförbar filstorlek mycket bättre än normal JPEG-2000. När detta skrivs stöds metadata. 3.3.4.3 Inställningar av versionshantering av bilder Icke-destruktiv redigering och versionshantering ger dig frihet att redigera bilder, och prova vad du vill utan att behöva bekymra dig om att du senare ångrar vad du har gjort. Showfoto tar hand om originalet och varje viktigt mellansteg om du vill. Med kryssrutan längst upp kan du aktivera eller inaktivera icke-destruktiv redigering och versionshantering. Med det första fältet kan du välja filformat som används för att spara mellanliggande steg och slutresultatet. Kom ihåg att JPEG, som på skärmbilden ovan, är ett destruktivt format. Om du alltså behöver börja om från ett mellanliggande steg skulle det inte verkligen vara icke-destruktivt. Om du har råd med det avseende hårddiskutrymme och inläsnings- och utskrivningshastighet är det bättre att välja ett förlustfritt format som exempelvis PNG eller PCF. Klicka på informationsknappen på höger sida för mer detaljerad information. Med nästa fält kan du bestämma om editorn sparar ändringar automatiskt när den avslutas eller frågar först. Med det tredje fältet bestämmer du vid vilka tillfällen du vill att editorn ska spara mellanliggande steg. Klicka på informationsknappen på höger sida för mer detaljerad information. Med det sista fältet kan du justera om du bara vill att den senaste versionen ska visas i bildvisningen (normalt, inga av rutorna markerade) eller om du också vill se ikoner för originalversionen och/eller mellanliggande steg. 3.3.4.4 Inställningar för avkodning av obehandlade bilder I tidiga versioner av Showfoto var bildeditorn bara en fotografivisning, men den utvecklas snabbt till ett mycket användbart bildbehandlingsverktyg. Den här dialogrutan låter dig styra hur bildeditorn beter sig när obehandlade bilder öppnas. Snabbt och enkelt, som 8-bitars bild Obehandlade filer avkodas till 8-bitars färgdjup med en BT.709 gammakurva och en 99:e percentil vitpunkt. Läget är mycket snabbare än 16-bitars avkodning. Inställningen Ljusstyrka tas bara hänsyn till i 8-bitarsläge (en begränsning i dcraw). Med standardinställningarna, 16 bitar Om aktiverade, avkodas alla obehandlade filer till 16-bitars färgdjup genom att använda en linjär gammakurva, enligt inställningarna under fliken Standardinställningar för obehandlade filer. För att förhindra mörk bildåtergivning i editorn, rekommenderas att färghantering används i detta läge. Visa alltid importverktyget för obehandlade bilder för att anpassa inställningar När alternativet är markerat visas importverktyget för obehandlade filer i bildeditorns högra sidorad, så att du kan ställa in individuella parametrar för varje bild som öppnas. 95 Handbok Showfoto 3.3.4.5 RAW Default Settings Demosaicing A demosaicing algorithm is a digital image process used to interpolate a complete image from the partial raw data received from the color-filtered image sensor internal to many digital cameras in form of a matrix of colored pixels. Also known as CFA interpolation or color reconstruction. Interpolate RGB as four colors The default is to assume that all green pixels are the same. If even-row green pixels of the CCD sensor are more sensitive to ultraviolet light than odd-row this difference causes a mesh pattern in the output; using this option solves this problem with minimal loss of detail. To resume, this option blurs the image a little, but it eliminates false 2x2 mesh patterns with VNG quality method or mazes with AHD quality method. Do not stretch or rotate pixels TODO Quality: TODO Showfoto and Dcraw offer us three alternatives: bi-linear, VNG interpolation, AHD interpolation. It seems that AHD interpolation (for Adaptive Homogeneity-Directed) is the best choice for quality according to some test that I have performed and the paper of the person that implemented it. VNG interpolation (Variable Number of Gradients) was the first algorithm used by Dcraw but suffers from color artifacts on the edge. Bilinear is interesting if you are looking for speed with a acceptable result. Pass: TODO Refine interpolation This option is available only for DCB and VCD/AHD. TODO White Balance Method Four options are available here: Default D65, Camera, Automatic and Manual. ‘Default D65’ reflects normal daylight conditions. ‘Camera’ uses the camera’s custom white-balance settings if set. ??? ‘Automatic’ The default is to use a fixed color balance based on a white card photographed in sunlight. ??? ‘Manual’ will adjust colors according to the T(K) (color temperature in degrees Kelvin) and Green settings. TODO Highlights This is the story of the three highlight options, courtesy of Nicolas Vilars: Default is here to consider highlights (read: part of your images that are burned due to the inability of your camera to capture the highlights) as plain / solid white (solid white option). You can get some fancy results with the unclip option which will paint the highlights in various pinks. At last you can try to consider recovering some parts of the missing information from the highlights (reconstruct option). This is possible because the blue pixels tends to saturate less quickly than the greens and the reds. Showfoto/dcraw will try to reconstruct the missing green and red colors from the remaining none saturated blue pixels. Of course here everything is a question of tradeoff between how much color or white you want. If you select Reconstruct as the option, you will be given the choice to set a level. A value of 3 is a compromise and can/should be adapted on a per image basis. 96 Handbok Showfoto NOT A small warning here, for the few curious that have read the man pages of Dcraw, the author says that 5 is the compromise, 0 is solid white and 1 unclip. This is because in Showfoto 0 and 1 are the ´´solid white´´ and ´´unclip´´ options in the drop down menu (if you select these, the level slider will be grayed out). Therefore, the slider in Showfoto with the ´´reconstruct´´ option will let you choose between 0 to 7 (instead of 0 to 9 in Dcraw command line) where 3 is the compromise instead of 5 in ´´native´´ Dcraw command line tool. Exposure Correction (E.V) TODO Correct false colors in highlights TODO Auto Brightness TODO Corrections Noise Reduction TODO While demosaicing your image you can additionally ask for noise reduction (at a slight speed penalty). This option applies a noise reduction algorithm while the image still is in CIE Lab color space. Because the noise is only applied to the Luminosity layer (the ´´L´´ of the Lab), it should not blur your image as traditional noise reduction algorithms do in RGB mode. So, if you converted an image from RAW and it appears noisy, rather than applying a denoiser, go back and re-convert with this option enabled. The defaults are: Threshold = 100. Higher values will increase the smoothing, lower will decrease smoothing. Enable chromatic aberration (CA) correction If you know the CA of your lenses you can set the red and blue correction values here. This is certainly the optimal method for CA correction as it is done during RAW conversion. 3.3.5 Färghanteringsinställningar Showfoto har möjlighet att utföra färghantering av bilder. Obehandlade filer har ingen färghantering alls från början. Kameran tillhandahåller data som har lagrats med ett obehandlat format och låter dig utföra all databehandling. Alla kameror har sina egenheter när det gäller hur färginformation lagras. Därför måste du använda en specifik profil för bilderna du behandlar. Se avsnittet Hantering av ICC-färgprofiler för mer detaljinformation och en förklaring. Egentligen ´´avbildar´´ en profil färginformation och ger information om hur färgerna ska återges. Den ger också information till LCMS och Showfoto om hur färginformationen ska överföras från en färgrymd till en annan för att kunna behålla färger så noggrant som möjligt, för alla återgivningsmedia. Beteende: Fråga när en bild öppnas i bildeditorn, starta insticksprogrammet för färghantering med obehandlade bilder. Färgprofilkatalog: Ställ in värdet till katalogen där alla profiler lagras, t.ex. ´´/urs/share/color/icc´´ eller ´´/home/user/Pictures/.icc´´. Showfoto söker igenom katalogen vid start. Inställningar av ICC-profil: Här finns möjlighet att tillhandahålla ´´standardval´´ för profiler. Allt kan anpassas senare när en obehandlad fil öppnas. • Använd färghanterad vy är ett alternativ till att använda Xcalib eller Argyll. Färghanteringen gäller bara bilden, inte hela skärmen. 97 Handbok Showfoto • En profil för arbetsytan måste tillhandahållas (såsom Adobe RGB eller sRGB). Om bilderna ska skrivas ut, kan det vara lämpligt att använda Adobe RGB. Om bilderna bara ska publiceras på Internet, är sRGB bättre (Adobe RGB visas något dämpad med programvara som inte klarar färghantering, som webbläsare). Dock kan den förstås ändras senare, och därför kan Adobe RGB vara ett bra val för lagring och bildbehandling, eftersom den alltid kan ändras till sRGB innan en bild till exempel publiceras i en blogg. Observera: Använd inte icke-linjära profiler, eftersom de ändrar färgbalansen. • Inmatningsprofilen ska passa ihop med kameratillverkare och -modell du använder. Alla profiler är inte jämnlika, utan det finns vissa som inte innehåller någon färgtonsavbildning eller gammakorrigering (Canon). För tillfället korrigerar inte dcraw gamma för konvertering av 16-bitars djup, vilket betyder att du måste göra färgtonsavbildningen själv. • Det finns några andra alternativ, som profilen för bildskärmskorrektur som gör det möjligt att efterlikna hur bilden ser ut på en viss enhet, under förutsättning att det finns en profil för den. Den är till exempel användbar innan utskrift, eftersom en skrivare har ett mindre tonomfång en kameran och vissa färger kan se mättade ut. Du kanske vill rätta det för hand istället för att förlita dig på skrivarens ´´blinda´´ algoritm. För de flesta kameror är det ganska uppenbart vilken färgprofil som föreslås för gällande typ, men dock inte för Canon. Här är en tabell med kameror och motsvarande profiler, som naturligtvis inte äger någon auktoritet: Kamera Canon 1D mark II Canon 1D mark II Canon 1Ds Canon 1Ds mark II Canon 5D Canon 10D Canon 20D Canon 30D Canon 40D Canon 300D Canon 350D Canon 400D Profilserie 6051 6111 6021 6081 6091 6031 6061 6112 6101 6031 6111 eller 6071 6131 Canon-profilens ändelse avslöjar målets typ: F står för naturtrogen stil, L för landskapsstil, N för neutral stil, P för porträttstil, och S för standardstil. Här hittar du ett typiskt scenario för arbetsflöde med obehandlade bilder. 3.3.6 Inställning av bildspel Inställningen av bildspel bör vara enkel att förstå. Det övre skjutreglaget justerar tiden mellan bildövergångar, Oftast är 4-5 sekunder en bra tid. Övriga kryssrutor aktiverar eller inaktiverar visning av metadata längst ner på bilderna under tiden bildspelet visas. 3.3.7 Diverse inställningar 3.3.7.1 Allmänna inställningar Med inställningen Sorteringsordning för bilder, kan du välja om nyinlästa bilder sorteras enligt datum, namn eller storlek på disken. 98 Handbok Showfoto Med inställningen Omvänd ordning, sorteras nyinlästa bilder i fallande ordning. Med inställningen Visa bildformat, kan du visa bildformatet över miniatyrbildsraden för bildens miniatyrbild. Med inställningen Visa geografisk lokaliseringsindikering, kan du visa en indikering om bilden har geografisk lokaliseringsinformation över miniatyrbildsraden för bildens miniatyrbild. 3.3.7.2 Inställningar av programbeteende Med inställningen Panorera aktuellt objekt till miniatyrbildsradens mitt kan du tvinga miniatyrbildsraden att centrera objektet som för närvarande är valt med muspekaren till mitten av det synliga området. Med inställningen Visa startskärm kan du stänga av visning av startskärmen när programmet laddas. Det kan snabba upp starttiden något. Med inställningen Sidoradens flikrubrik kan du ställa in hur sidoraderna vid kanterna visar flikrubrikerna. Använd endast alternativet Bara för aktiv flik om du använder en låg skärmupplösning såsom en bärbar dator. Annars är alternativet För alla flikar bästa valet för att snabbt upptäcka alla interna funktioner i Showfoto. Med inställningen Grafisk komponentstil kan du välja standarddekoration och utseende för programfönstret. Alternativet Fusion är det bästa valet på alla skrivbord. Med inställningen Ikontema kan du välja standardtema för programmets ikoner. Tillgänglighet av teman beror på skrivbordet som används för att köra Showfoto. 3.3.8 Temainställningen Färgscheman tillhandahålls som teman för att göra Showfotos huvudgränssnitt personligt för ditt eget nöjes skull. För att komma åt inställningarna välj Inställningar → Teman i menyraden, och välj temat du föredrar att använda. 99 Handbok Showfoto Kapitel 4 Verktyget Hämta bilder Verktyget för att hämta bilder är avsett för att läsa in bilder med en flatbäddsbildläsare. Verktyget kan användas för att läsa in bilder med en flatbäddsbildläsare. Verkyget använder libksane, ett gränssnitt för biblioteket SANE som styr flatbäddsbildläsare. Det kan spara bilder med alla större bildlagringsmetoder, exempelvis följande format: • png (8 och 16 bitar/färg) • jpeg, jpg, jpeg 2000 • tiff NOT Du kan kontrollera om din bildläsare stöds på SANE-projektets webbplats genom att skriva in information på följande söksida: http://www.sane-project.org/cgi-bin/driver.pl. 4.1 Val av bildläsare Om den valda bildläsaren inte kan öppnas, eller om ingen förvald bildläsare tillhandahålls, visas en dialogruta för val av bildläsare. Användaren kan välja bildläsaren som ska användas och klicka på Ok för att öppna bildläsaren. Att klicka på Avbryt gör att verktyget avslutas. Någon bildläsare hittades inte I händelse inga enheter hittades, kanske på grund av att bildläsaren inte är ansluten eller är avstängd, korrigera det. Därefter kan Uppdatera enhetslista användas för att uppdatera listan med bildläsare. NOT Alla enheter eller gränssnitt stöder inte funktionen. Avsluta i så fall verktyget, anslut bildläsaren och starta om programmet. 100 Handbok Showfoto 4.2 Huvuddialogruta Huvuddialogruta I huvudfönstret har användaren två uppsättningar inläsningsalternativ: Grundalternativ och Specifika alternativ för bildläsare. Fliken Grundalternativ innehåller de vanligaste parametrarna som SANE-gränssnitten för bildläsare tillhandahåller, medan fliken Specifika alternativ för bildläsare innehåller gränssnittets alla alternativ. Alternativen som listas här beror på drivrutinens SANE-stöd: libksane (som verktyget använder) ska kunna visa de flesta typer av parametrar som SANE tillhandahåller (analoga gammatabeller stöds för närvarande inte). Fliken Specifika alternativ för bildläsare De specifika alternativen för bildläsaren innehåller gränssnittens mer detaljerade alternativ. Verktyget har ingen speciell hantering av dessa alternativ. Om du är nöjd med dina inställningar, kan du använda den lilla pilen längst upp på alternativdelaren. När den klickas expanderas eller dras alternativen ihop. De hopdragna alternativen kan överlappa förhandsgranskningsområdet, men tonas bort när muspekaren flyttas utanför dem. 4.3 Inläsning För att läsa in en bild, kan användaren börja med inläsning av en förhandsgranskning och därefter välja en del av inläsningsområdet för den slutliga inläsningen. Inläsning av förhandsgranskningen startas genom att klicka på förhandsgranskningsknappen. Knappen Förhandsgranskning När förhandsgranskningen är inläst kan området för den slutliga bilden markeras. Markering och zoomning För att kunna välja bättre i bilden kan användaren zooma in, zooma ut, zooma till nuvarande markering eller zooma för att visa hela förhandsgranskningen i fönstret. Knappen ´´Fyll sidan´´ När bilden har markerats kan den slutliga bilden hämtas genom att klicka på knappen för att läsa in slutlig bild. Knappen för att läsa in slutlig bild Inläsningens förlopp visas. Inläsning pågår 4.4 Läsa in flera markeringar Ibland behövs bara vissa delar av en bild. Istället för att läsa in hela bilden och sedan använda ett grafikprogram (t.ex. KolourPaint) för att spara de olika bilddelarna i olika filer, kan verktygets funktion för flera markeringar användas. Flera markeringar Läs in en förhandsgranskning och använd därefter vänster musknapp för att markera den första delen av bilden i förhandsgranskningen. Håll muspekaren över det valda området och klicka på den gröna ikonen + för att markera området. Markerade områden indikeras av en röd kant. Markera nu de följande delarna av bilden på samma sätt. Håll muspekaren över ett område och klicka på den röda ikonen - för att ta bort en enskild markering. Alla markeringar i en förhandsgranskning kan tas bort med Rensa markeringar i den sammanhangsberoende menyn som visas med höger musknapp. 101 Handbok Showfoto Om du placerade två separata bilder eller foton i bildläsaren och utför en förhandsgranskning markerar verktyget automatiskt de olika områdena. När du är nöjd med ditt val, kan den slutliga inläsningen i bakgrunden av alla markeringar startas. De markerade delarna av bilden läses in och sparas separat i olika filer. 4.5 Hjälp och Stäng Längst ner i huvudfönstret finns knapparna Hjälp och Stäng. Knappen Hjälp visar menyn som beskrivs i avsnittet Menyn Hjälp. Knappen Stäng används för att avsluta insticksprogrammet. 102 Handbok Showfoto Kapitel 5 Geografisk lokalisering Geografisk lokalisering betyder att tilldela, redigera och använda metadata som beskriver den geografiska plats där bilder togs eller videor spelades in. Källan till metadata kan vara kameran, en separat GPS-mottagare eller något annat sätt att få geografisk information, i synnerhet kartor. Det kan vara intressant att koppla ihop en bild med en exakt geografisk position, också för andra än professionella fotografer. Alla använder inte flygplan för att flyga över ett visst område med automatisk lagring av GPS-data. Det finns en omedelbar användning för miljöplanerare, militär, polis, byggfirmor och fastighetsmäklare. Men om man har glömt var bilden togs efter en viss tid, eller om man tycker om den trevliga funktionen att kunna visa en webbläsare som zoomar in på platsen med ett enkelt klick, eller om man vill skicka bilden som vykort till en annan användare av Showfoto (som då kan se var bilden togs), eller om man helt enkelt behöver dokumentationsmöjligheten - då är det utmärkt att ha positionsdata lagrad i bilden. GPS (det globala positioneringssystemet) används som en generell beteckning i hela dokumentet, och det betyder bara en plats angiven med det vanliga sfäriska koordinatsystemet som kan visas på en karta. Själva den tekniska lösning som tillhandahåller informationen kan vara det amerikanska GPS, det ryska GLONAS, det europeiska GALILEO eller vilket annat system som helst. Det finns fyra verktyg rörande geografisk lokalisering i digiKam och två i Showfoto: 1. Kartläget för bildområdet som visar bilder med GPS-data på en karta beroende på markeringen i vänster sidorad, t.ex. bilderna i albumet som markerats i albumvyn, bilderna med en viss tilldelad etikett (markerade i etikettvyn), med en viss beteckning, och så vidare. Det är bara tillgängligt i digiKam. 2. Kartvyn i vänster sidorad i digiKam, som är sökverktyget för att hitta bilder enligt deras GPS-information. Den är också bara tillgänglig i digiKam. 3. Den geografiska lokaliseringseditorn som vi beskriver i det här kapitlet, och som går att komma åt via Objekt → Redigera geografisk plats... (Ctrl+Skift+G) (Arkiv → Redigera geografisk plats... i Showfoto). 4. Fliken Karta i höger sidorad som visar bildens plats på en karta, och enbart är informativ. Alla fyra är baserade på den grafiska Marble-komponenten. NOT Verktygen fungerar bara med bildformat som har stöd för EXIF- eller XMP-metadata av Exiv2biblioteket. 103 Handbok Showfoto 5.1 Geografisk lokaliseringseditor Den geografisk lokaliseringseditorn gör det möjligt att lägga till och redigera GPS-koordinater i bildmetadata. Den geografiska informationen lagras i bilden (EXIF-taggar) och platsen kan visas på en intern eller extern webbläsares karta. Den geografisk lokaliseringseditorn erbjuder också ett verktyg för omvänd geografisk lokalisering. Den geografiska lokaliseringseditorn tillhandahåller verktyg för att lokalisera bilder geografiskt med det vanliga sfäriska koordinatsystemet (som används av GPS och Galileo). Höjd, latitud och longitud, hastighet, antal satelliter, fixeringstyp och DOP går att redigera. Editorn har två sätt att markera bilder med koordinater: • Halvautomatisk tilldelning av koordinater för enstaka bilder, som kan kommas åt via fliken Detaljer i höger sidorad. • Korrelation i bakgrunden av GPS-spårdata med en serie bilder som finns under fliken Korrelationsverktyg för GPS. Dessutom erbjuder höger sidorad ytterligare tre verktyg: • Fliken Ångra och gör om. • Fliken Omvänd geografisk kodning som gör det möjligt att hitta geografiska namn (städer, gatunamn, ...) genom att använda en öppen tjänst för omvänd geografisk kodning och GPSdata från en bild. • Fliken Sök som gör det möjligt att hitta positioner på kartan från geografiska namn (städer, monument, ...) genom att använda en öppen tjänst för geografiska namn (GeoNames och OpenStreetMap när det här skrivs). 5.1.1 Kartan Se kapitel 2 i handbok Marble för navigering på kartan. Se också dokumentationen över Marble för den sammanhangsberoende himmelsmenyn. Direkt under kartan finns en rad knappar. Jag använder verktygstipsens texter som beteckningar i följande beskrivning. Från vänster till höger har vi: • Knappen för kartinställning visar en liten meny som låter dig välja mellan Google-kartor och Marble, och beroende på det valet välja vilken sorts karta som du vill använda. Dessutom kan projektionen väljas för Marble (sfärisk, Merkator, ekvirektangulär), och du kan visa ett fåtal ytterligare verktyg som kompass och skala på kartan. • Knappen för att zooma in. • Knappen för att zooma ut. • Knappen för byte mellan markörer och miniatyrbilder låter dig välja om du vill att bildernas position ska indikeras av markörsymboler eller av en miniatyrbild på kartan. Om du väljer miniatyrbilder, är följande två knappar särskilt intressanta. • Knappen för att öka miniatyrbildernas storlek på kartan gör just det och ... • ... också knappen för att minska miniatyrbildernas storlek på kartan. • Knappen för panoreringsläge låter dig flytta kartan genom att vänsterklicka och hålla nere, och sedan dra den med musen till platsen du behöver. Markörsymbolen ändras till en hand. 104 Handbok Showfoto • Knappen för att zooma in i en grupp är användbar om du har bilder så nära varandra på kartan att alla utom den översta är dolda. När du väl klickar på den synliga bilden, justeras zoomfaktorn så att alla andra bilder bakom den blir synliga. Om du klickar på en grupp bilder och ingenting verkar hända, har de antingen exakt samma geografiska position och/eller är zoomfaktorn redan maximal. Observera att ‘grupp’ i det här sammanhanget inte har någonting att göra med grupperade bilder som beskrivs i kapitel 2 i handbok digiKam. Här avser begreppet bilder som är mycket nära varandra på kartan (beroende på zoomfaktorn), eller har exakt samma geografiska position. • Knappen för att välja bilder växlar markeringen av en bild eller en grupp av bilder i bildlistan precis nedanför knapparna, när du väl klickar på den på kartan. Markeringsstatus för alla andra bilder i listan förblir oförändrad. Var medveten om det faktum att det finns en sorts tvåstegsmarkering. Om du klickar på en miniatyrbild eller markör på kartan får de markerade bilderna i bildlistan en ljusblå bakgrund. Om du klickar på dem i listan blir bakgrunden mörkare blå, och om det fanns mer än en bild med ljusblå bakgrund innan de andra, blir de avmarkerade. Förhandsgranskningen för en bild till höger om listan visas bara genom att klicka på den i listan. • Knappen för att visa positioner på kartan med bokmärken fungerar inte när det här skrivs, eftersom hela hanteringen av bokmärken måste organiseras om. Det påverkar också alternativet Bokmärken → Redigera bokmärken... i den sammanhangsberoende menyn för listan med bilder under kartan, och alternativet Lägg till bokmärke i kartans sammanhangsberoende meny. VARNING Användning av Lägg till bokmärke i den sammanhangsberoende menyn på kartan kan leda till att dina bokmärken i Marble går förlorade. Bara alternativet Kopiera koordinater från kartans sammanhangsberoende meny är av intresse för geografiska etiketter. Det kopierar de geografiska koordinaterna för pekarens position till klippbordet. Se handbok Marble för alla andra menyalternativ. Observera att du kan ändra layout från en karta till två kartor, intill eller ovanpå varandra, med den lilla kombinationsmenyn längst ner i den geografiska lokaliseringseditorn. 5.1.2 Redigera koordinater Koordinaterna kan ställas in manuellt under fliken Detaljinformation (se skärmbilden ovan). Platsen kan lokaliseras och fastställas iterativt med kartan som visas. Flytta muspekaren till det intressanta området, zooma in, justera platsen, zooma in igen, och så vidare till tillräcklig noggrannhet uppnås. Observera att zoomningens centrum alltid är vid pekarens position. Till sist, högerklicka på önskad position och välj Kopiera koordinater. Nu kan du gå till bildlistan under kartan, markera en eller flera bilder, högerklicka på dem och välja Klistra in koordinater. Koordinaterna visas sedan i fälten Latitud och Longitud till höger om kartan. Klicka på knappen Verkställ direkt under fältet DOP för att spara ändringarna. Om du har en eller flera bilder som redan har GPS-data kan koordinaterna kopieras från en av dem och klistras in i en eller flera andra bilder genom att använda respektive alternativ i den sammanhangsberoende menyn i bildlistan. Det är praktiskt om det finns en serie foton tagna på samma plats. Till höger om kartan finns förutom latitud och longitud, fält för höjd, hastighet, antal satelliter, fixtyp och osäkerhet (DOP). Du kan se att fälten redan är ifyllda om du markerade ett fotografi där kameran skrivit in informationen i EXIF-data. Annars kan den fyllas i manuellt, om du har data någon annanstans ifrån, t.ex. en separat GPS-mottagare. Observera att du måste markera 105 Handbok Showfoto relevant kryssruta innan ett fält kan redigeras (på Windows® kan du behöva dubbelklicka på det). Enbart för Höjd erbjuder den sammanhangsberoende menyn i bildlistan Slå upp saknade höjdvärden, vilket gör att editorn slår upp data i kartdata under förutsättning att positionen (latitud och longitud) redan är tilldelad till fotografiet. För att ta bort geografisk lokaliseringsinformation måste du avmarkera relevant kryssruta och klicka på knappen Verkställ direkt under fältet DOP. Förutom det, erbjuder den sammanhangsberoende meny för bildlistan alternativ för att ta bort en del data från bilden. Angående det sista alternativet Bokmärken, se här. 5.1.3 Korrelationsverktyget För att kunna korrelera bilder med geografisk data måste GPS-spårinformation vara tillgängligt som en XML-fil med GPX-format (gpsbabel och gpsman kan ladda ner och konvertera spårdata från en GPS-enhet åt dig). Idén är att hålla igång en GPS-enhet medan bilderna tas och bära omkring den med kameran. När det är klart, ladda ner bilderna och GPS-spåret, och utför korrelationen. Markera bilderna du vill korrelera i programmets huvudvy, och anropa den geografiska lokaliseringseditorn med (Ctrl+Skift+G) och gå till fliken Korrelationsverktyg för GPS i höger sidorad. Dialogrutan ovan dyker upp med de markerade bilderna i en lista under kartan. För att ange möjlig korrelation mellan tid och plats måste du ladda en spårfil med Ladda GPX-fil, som innehåller GPS-data från samma tid och plats som bilderna togs med kameran. När filen läses in och Visa spår på kartan är markerad, visas spåret på kartan. Det går att läsa in mer än en fil, och Showfoto tilldelar dem olika färger och visar spåren på kartan i enlighet med det. GPS-spårdata lagras undantagslöst med UTC (Universal Time Coordinated), så kamerans tid måste matchas med UTC, vilket går att göra med Kamerans tidszon. Välj Samma som systemet om fotografierna togs i din hemmatidszon så räknar Showfoto ut skillnaden mellan UTC och systemtiden. Om fotografierna togs någon annanstans, måste du markera Manuell: och välja lämplig skillnad i kombinationsfältet till höger. Det går att använda samma mekanism för att rätta en enkel feljustering av kamerans tid av någon anledning, eller en tidsskillnad i en GPX-fil orsakad av egendomligheter i den programvara som användes för att konvertera andra spårfilformat till GPX. Här kommer Fin skillnad (mm:ss) in i bilden där du kan lägga till eller ta bort upp till 59 minuter och 59 sekunder för tidsskillnaden vald i fältet ovan. Inställningen Maximal tidslucka (s): anger gränsen som GPS-tiden och kameratiden ska anse överensstämma inom. Det maximala värdet är 2000 sekunder. Det betyder att om ingen post i GPX-filen motsvarar fotografiets tidsstämpel exakt, tilldelas positionen för posten med det minsta tidsluckan till det under förutsättning att tidsluckan är mindre än inställningen Maximal tidslucka (s):. Om du undrar vilket värde som bör anges här, kan det hjälpa att titta på inställningarna i spårinspelningsenhet eller programvaran, eller i GPX-filen (vilket är enkelt att göra med en texteditor). Ju snabbare du rörde dig när fotografierna togs, desto viktigare är beslutet. Interpolera erbjuder ett annat alternativ ifall det inte finns någon exakt träff mellan tidsstämpeln i fotografierna och någon post i GPX-filen, och du rörde dig någorlunda rakt mellan två lagrade GPS-positioner är det ett noggrannare alternativ. Här beräknas fotografiets position (med linjär interpolation) från de två närmaste positionerna i GPX-filen och respektive tidsskillnader. Om exempelvis tidsluckorna mellan de två närmaste posterna och fotografiet är lika, blir positionen som tilldelas precis på mitten av en rak linje mellan positionerna. Maximal tidslucka för interpolation (min): bestämmer om en GPS-punkt är lämplig för interpolation. Om tiden är längre från bildens tid än gränsen, kan den inte användas. Den maximala tidsskillnaden som kan definieras här är 240 minuter. När inställningarna väl är klara klickar du på knappen Korrelera. Om det inte finns någon träff är allt du får meddelandet ´´Kunde inte korrelera någon bild. Försäkra dig om att inställningar av tidsskillnad och tidslucka är riktiga.´´ Annars får du något som ´´Korrelation har utförts för 2 av 4 bilder. Kontrollera inställningar av tidsskillnad och tidslucka om du anser att fler bilder 106 Handbok Showfoto skulle ha korrelerats.´´ I bästa fall får du ´´Alla bilder har korrelerats. Du kan nu kontrollera deras position på kartan.´´ Om du vill följa rekommendationen är det en god idé att gå till fliken Detaljer eftersom det finns en förhandsgranskning av bilderna som kan vara till stor hjälp när de ska identifieras på kartan. Kom ihåg att du alltid måste klicka på en bild i listan under kartan för att få dess förhandsgranskning att dyka upp. När du väl är nöjd med resultatet, klicka på knappen Verkställ längst ner i den geografiska lokaliseringseditorn för att spara ändringarna i bildfilen och i databasen. 5.1.4 Ångra och Gör om Under fliken Ångra/Gör om lagras historik för alla ändringar som utförs i bilderna som lästs in i den geografiska lokaliseringseditorn. Historiken visar ändringar ändringar som görs under en flik eller flera flikar och tas bort när editorn väl avslutas. Efter några åtgärder under olika flikar kan historiken se ut så här: Det senaste steget är markerat när fliken visas. Det första steget är alltid markerat ‘tom’ och representerar status som bilderna hade när de lästes in. Det går att klicka på varje steg, och beroende på vilka ändringar som gjordes kan bilder dyka upp, försvinna eller flyttas på kartan, eller så kan skillnader visas i bildlistan under kartan. Observera att listan går att ställa in genom att högerklicka på rubriken. Låt oss nu anta att du inser att förflyttningen i det senaste steget var felaktig. Klicka bara på steget innan (Information ändrad), så kommer du till fliken Sök (ytterligare beskriven nedan) och kan göra en annan förflyttning. Efter att ha kommit tillbaka till fliken Ångra/Gör om kan den se ut så här: 5.1.5 Omvänd geografisk kodning Under den här fliken kan du använda en öppen tjänst för geografiska namn för att slå upp adressinformation för den geografiska positionen för en eller flera bilder och konvertera den till etiketter. För att göra det behövs några förberedelser. Du bör redan vara bekant med idén bakom etiketter och hur man skapar, redigerar och använder dem. Det bästa inledningen till ämnet hittar du i avsnittet Etikettvy i kapitel 2 av handbok digiKam. Först ska du skapa en rotetikett med etiketthanteringen eller med etiketträdet i vänster eller höger sidorad. Det kan namnges Lokalisering eller Platser eller ... Därefter markerad du bilden eller bilderna som ska etiketteras (de måste ha tilldelad GPS-data), öppnar den geografiska lokaliseringseditorn och klickar på fliken Omvänd geografisk kodning. Då visas ditt etiketträd och om du högerklickar på en etikett, helst en som skapades för geografiska etiketter, visas följande sammanhangsberoende meny: I huvudsektionen sorteras etiketterna som kan läggas till från det största området (land) ner till det minsta (husnummer). Om du väljer Lägg till alla adresselement och därefter viker ut platsetiketten och alla deletiketter får du följande: De röda etiketterna inom klammerparenteser kallas kontrolletiketter. De bestämmer vilka adresselement som du vill att tjänsten för omvänd geografisk kodning du har valt längst upp under Välj tjänst ska leta efter. Du kan fortfarande ta bort några av dem med hjälp av den sammanhangsberoende menyn om du anser att de inte behövs, eller ändra strukturen genom att ta bort några kontrolletiketter och lägga till dem på andra platser i trädet, eller till och med skapa ett nytt träd parallellt till det första genom att lägga till en kontrolletikett i rotetiketten (här: Location). Att arrangera kontrolletiketterna på samma nivå istället för i en trädstruktur kan spara många överflödiga etiketter, eftersom samma stads- eller ortnamn finns i mer än en stat eller land, alldeles bortsett från gatunamn. Men det kan göra hela platsgrenen i etiketträdet rätt lång och därför svårberäknad. Det vill säga att du måste hitta en egen lösning på problemet baserat på dina behov, kanske en blandning, och ju snabbare du hittar den, desto mindre arbete måste du lägga ner på att redigera etiketträdet och kontrolletiketterna. 107 Handbok Showfoto Låt oss anta att du använder kontrolletiketterna som visas på skärmbilden, markera bilderna som du vill etikettera i bildlistan till vänster och klicka på Utför omvänd geografisk kodning. Därefter kan etiketträdet likna följande: De gröna etiketterna representerar sökresultaten för den valda öppna tjänsten för omvänd geografisk kodning och har redan tilldelats till bilden eller bilderna. För att spara etiketterna i bildfilen och Showfotos databas klicka på Verkställ. Etiketterna dyker upp som vanliga etiketter i etiketträdet som du redan kan se här eller i etiketträdet i vänster eller höger sidorad. Du kan naturligtvis redigera dem som vilken annan etikett som helst i etiketthanteraren eller i vänster eller höger sidorad, men inte här i den geografiska lokaliseringseditorn. 5.1.6 Sök Under fliken Sök kan du slå upp platser enligt deras geografiska namn genom att använda öppna tjänster för geografiska namn (GeoNames och OpenStreetMap när det här skrivs). Man skriver bara in namnet på en plats (stad, monument, hotell, ...) i inmatningsfältet längst upp och klickar på Sök. Då får man något som liknar följande i resultatlistan nedanför: Uppenbarligen finns Paris inte bara i Frankrike. Så om du letade efter Frankrikes huvudstad kan du antingen gå neråt i listan till du hittar en post som utan tvekan hör hemma där, såsom ´´Arc de Triomphe´´ och klicka på den, eller ange sökningen mer precist som ´´Paris, Arc de Triomphe´´ eller ´´Paris, Frankrike´´. När du väl klickar på en post i listan centreras kartan på platsen och det går att zooma in med inzoomningsknappen (den andra från vänster under kartan). Vid användning av det här exemplet med GeoNames märker du att man fortfarande får en mängd resultat och till och med två som bara kallas ´´Arc de Triomphe´´, det andra en gata några undra meter från triumfbågen. Med OSM får man bara ett resultat. Man måste prova lite grand med de olika tjänsterna i olika områden, med mer eller mindre precisa sökbegrepp, för att få en idé om hur man söker på bästa sätt. Resultatlistan hänvisar till verktygstipsen för knapparna precis ovanför. Den sammanhangsberoende menyn för poster i sökresultatet erbjuder: • Kopiera koordinater som senare kan klistras in i en eller flera bilder i bildlistan under kartan • Flytta markerade bilder till den här positionen som egentligen är samma sak, men mer rättframt, under förutsättning att bilderna redan är inlästa i den geografiska lokaliseringseditorn. • Ta bort från resultatlista som är särskilt användbart i samband med knappen för att behålla resultaten av gamla sökningar ovanför resultatlistan. 108 Handbok Showfoto Kapitel 6 Presentationsverktyg ‘Presentationsverktyget’ skapar ett inställningsbart bildspel i fullskärm av bilderna genom att använda avancerade visuella effekter. Med det här verktyget skapar du ett perfekt bildspel med bara tre musklick. 6.1 Inställningsdialogrutan När verktyget öppnas visas fönstret Presentation som ställer frågor om hur du vill orkestrera ditt bildspel Du kan välja mellan markerade bilder och alla bilder i samma album. Kryssrutan Använd OpenGL-övergångar för bildspel aktiverar mycket jämna bildövergångar med skärmläget OpenGL. Försäkra dig om att OpenGL är aktiverat i ditt grafikkort, eftersom bildspelet annars blir mycket långsamt. Kryssrutan Filnamn för utskrift gör att filnamnet visas i nedre vänstra hörnet. Kryssrutan Cirkulera aktiverar upprepning av hela bildspelet utan slut (ända till det stoppas manuellt med Esc). Kryssrutan Blanda bilder aktiverar visning av bilderna i slumpmässig ordning (utan att använda bildernas nuvarande ordning i samlingen). Värdet Fördröjning mellan bilder kan ställas in i millisekundsteg. 1500 millisekunder motsvarar 1,5 sekunder och är ett bra standardvärde. Den bästa fördröjningen beror också en del på datorns prestanda och övergångseffekten. Prova innan du visar den för dina vänner. Det finns mer än ett dussin Övergångseffekter tillgängliga att välja bland. Valet Slumpmässig ändrar övergångseffekt för varje bild. Figur 6.1: Presentationsdialogrutan 6.2 Presentationsverktyget i arbete Under bildspelet kan användaren komma åt verktygsraden i övre vänstra skärmhörnet. Flytta musen till övre vänstra hörnet av skärmen för att komma åt den. 109 Handbok Showfoto Med verktygsraden kan bildspelets förlopp styras. Du kan pausa eller spela bildspelet, gå tillbaka till föregående bild, gå till nästa bild och stoppa bildspelet. Längst ner i vänstra skärmhörnet kan du se filnamnet för nuvarande bild, den nuvarande bildens identifikation och totalt antal bilder som ingår i bildspelet. Figur 6.2: Presentationsverktyget i arbete 110 Handbok Showfoto Kapitel 7 Metadataeditor Metadataeditorn är ett verktyg för att lägga till och redigera EXIF-, IPTC- eller XMPmetadata som bilaga till en bild. Bildmetadata är textinformation som kan biläggas digitala bilder för att kommentera, beskriva och kategorisera dem. Informationen är användbar för att söka efter och indexera bilder, och för tillgänglighetstjänster. Det finns tre standardformat som bildmetadata kan lagras med: EXIF, IPTC och XMP. De koncentrerar sig på olika bildegenskaper och används i olika syften. Showfoto tillhandahåller verktyg för att visa och redigera metadata för alla tre formaten. Programmet erbjuder verktyg för redigering av metadata via menyalternativet Redigera metadata. Metadataeditorn arrangerar all metadata bekvämt i sektioner för varje typ av metadata, vilket gör det lättare att hitta och redigera specifika poster. För att exempelvis redigera hårdvarurelaterad information, gå till sektionen Enhet. Här kan du ändra enhetens tillverkare, enhetens modell, exponeringsrelaterade inställningar och annan information. Metadataeditorn som arbetar med enhetsinformation från EXIF Förutom EXIF stöds också formaten IPTC och XMP, så du kan utföra de beskrivna åtgärderna också för metadata lagrad i dessa typer liksom för EXIF. Kom ihåg att EXIF är avsett att lagra kamerainformation, medan IPTC och XMP används mer för att lagra textinformation för efterbehandling såsom rättighetshantering. Alltså rekommenderas inte att redigera den metadata som kameran skapar. Å andra sidan kan information om upphovsman, copyright, etc. läggas till. En detaljerad beskrivning av poster som stöds är tillgänglig på nätet. Metadataeditorn som arbetar med rättighetsinformation från XMP Observera att du kan synkronisera vissa specifika metadataposter från en typ till en annan, såsom exempelvis kommentarer som är tillgängliga som separata poster i EXIF, IPTC och XMP. Markera kryssrutorna som motsvarar posterna som du vill kopiera från ett format till ett annat. OBSERVERA Observera att synkronisering av metadata kan ge oönskade resultat eftersom EXIF är begränsat till den rena ASCII teckenuppsättningen. 111 Handbok Showfoto Kapitel 8 Menybeskrivningar 8.1 Bildeditorn 8.1.1 Menyn Arkiv Arkiv → Bakåt (Page Up) Visar föregående bild från nuvarande album. Arkiv → Framåt (Page Down) Visar nästa bild från nuvarande album. Arkiv → Första (Ctrl+Home) Visar första bilden från nuvarande album. Arkiv → Sista (Ctrl+End) Visar sista bilden från nuvarande album. Arkiv → Spara (Ctrl+S) Spara nuvarande bild om den har ändrats. Arkiv → Spara som Spara den nuvarande bilden i en ny fil. Arkiv → Återställ Återställ nuvarande bild från originalfilen om den har ändrats. Arkiv → Ta bort fil/Flytta till papperskorg (Skift+Delete) Ta bort eller flytta nuvarande bild från nuvarande album till papperskorgen. Arkiv → Skriv ut bild (Ctrl+P) Skriv ut nuvarande bild. Arkiv → Avsluta (Ctrl+Q) Avsluta Showfoto bildeditor. 112 Handbok Showfoto 8.1.2 Menyn Redigera Redigera → Kopiera (Ctrl+C) Kopiera nuvarande bild till klippbordet. Redigera → Ångra (Ctrl+Z) Ångra senaste åtgärd som utfördes i nuvarande bild genom att använda historiken. Redigera → Ångra (Ctrl+Z) Gör om senaste åtgärd som utfördes i nuvarande bild genom att använda historiken. 8.1.3 Menyn Färg Färg → Automatisk korrigering (Ctrl+Skift+B) Automatisk färgkorrigering av nuvarande bild med en histogrambehandling (hjälp). Färg → Vitbalans Bildeditorns verktyg för att justera vitbalans i nuvarande bild (hjälp). Färg → Ljusstyrka, kontrast, gamma Korrigering av exponeringen för nuvarande bild med justering av ljusstyrka, kontrast eller gamma (hjälp). Färg → Färgton, mättnad och ljusstyrka (Ctrl+U) Färgkorrigering för nuvarande bild med justering av färgton, färgmättnad eller ljusstyrka (hjälp). Färg → Färgbalans (Ctrl+B) Färgjustering av den nuvarande bilden med justering av rött, grönt eller blått (hjälp). Förbättra → Kurvjustering Bildeditorns insticksprogram för att justera kurvor manuellt för nuvarande bild (hjälp). Färg → Nivåjustering Bildeditorns insticksprogram för att justera nivåer manuellt för nuvarande bild (hjälp). Färg → Kanalblandare Bildeditorns verktyg för att blanda färgkanaler i nuvarande bild. Färg → Invertera (Ctrl+I) Invertera bildfärger. Filter → Svartvitt Visar filterdialogrutan för svartvitt med den nuvarande bilden. Färg → Färghantering Startar den interaktiva färghanteringseditorn. Färg → Djup Byter mellan 8-bitars och 16-bitars format för färgkanaler. 113 Handbok Showfoto 8.1.4 Menyn Förbättra Förbättra → Skärpa Klassisk bildskärpeåtgärd (hjälp). Förbättra → Oskärpa Åtgärd för att göra bilden mjukare genom oskärpa (hjälp). Förbättra → Korrigering av röda ögon Verktyg för reducering av röda ögon som använder nuvarande markering (hjälp). Förbättra → Ifyllnad Bildredigeringsverktyg för att ta bort oönskade områden och fläckar (hjälp). Förbättra → Brusreducering Bildredigeringsverktyg för att reducera brus med ett ytutjämningsfilter (help). Förbättra → Restaurering Bildredigeringsverktyg för att reducera artefakter på nuvarande bild (hjälp). Förbättra → Korrigering av heta bildpunkter Bildredigeringsverktyg för att ta bort heta bildpunkter på nuvarande bild (hjälp). Förbättra → Antivinjettering Bildredigeringsverktyg för att korrigera vinjettering på nuvarande bild (hjälp). Förbättra → Korrigering av linsförvrängning Bildredigeringsverktyg för att korrigera linsförvrängning på nuvarande bild (hjälp). 8.1.5 Menyn Transformera Transformera → Rotera → 90 grader (Ctrl+Skift+Vänster) Rotera den nuvarande bilden åt vänster. Transformera → Rotera → 90 grader (Ctrl+Skift+Höger) Rotera den nuvarande bilden 90 grader. Transformera → Rotera bild Bildeditorns insticksprogram för att rotera nuvarande bild med vilken vinkel som helst i grader (hjälp). Transformera → Vänd → Horisontellt (Ctrl+*) Vänd nuvarande bild horisontellt. Transformera → Vänd → Vertikalt (Ctrl+/) Vänd nuvarande bild vertikalt. Transformera → Beskär (Ctrl+X) Beskär bild till nuvarande markering. Transformera → Ändra storlek Ändra storlek på (förminska eller förstora) nuvarande bild med lämplig faktor eller till lämpliga dimensioner (hjälp). 114 Handbok Showfoto Transformera → Proportionell beskärning Beskär nuvarande bild med en begränsad proportion (hjälp). Transformera → Skjuva Bildeditorns insticksprogram för att skjuva nuvarande bild horisontellt eller vertikalt (hjälp). Transformera → Perspektivjustering Bildredigeringsverktyg för att justera den nuvarande bildens perspektiv (hjälp). 8.1.6 Menyn Dekorera Dekorera → Lägg till struktur Bildeditorns verktyg för att applicera en dekorativ struktur på den nuvarande bilden. Se den särskilda handboken för Lägg till struktur för mer information. Dekorera → Lägg till kant Bildeditorns insticksprogram för att lägga till en dekorativ kant omkring nuvarande bild (hjälp). Dekorera → Infoga text Bildredigeringsverktyg för att infoga text i den nuvarande bilden (hjälp). 8.1.7 Menyn Effekter Effekter → Färgeffekter En uppsättning av fyra bildredigeringsverktyg: Solarisera, lysande (Velvia), neon och kant (hjälp). Effekter → Lägg till filmkorn Bildeditorns filter för att lägga till filmkorn i nuvarande bild (hjälp). Effekter → Oljemålning Bildredigeringsfilter för att simulera oljemålning (hjälp). Effekter → Kolteckning Bildeditorns filter för att simulera en kolteckning i nuvarande bild (hjälp). Effekter → Relief Bildredigeringsfilter för relief (hjälp). Effekter → Förvrängningseffekter En uppsättning bildredigeringsfilter med specialeffekter för förvrängning (hjälp). Effekter → Oskärpeeffekter En uppsättning bildredigeringsfilter med specialeffekter för oskärpa (hjälp). Effekter → Regndroppar Bildredigeringsfilter för att lägga till regndroppar (hjälp). 115 Handbok Showfoto 8.1.8 Menyn Visa Visa → Zooma in (Ctrl++) Öka zoomfaktorn för den nuvarande bilden. Visa → Zooma ut (Ctrl+-) Minska zoomfaktorn för den nuvarande bilden. Visa → Anpassa till fönster (Ctrl+Skift+A) Byt mellan zoomning anpassad till fönstret eller 100 % zoomstorlek. Visa → Anpassa till markering (Ctrl+Skift+S) Gör att markeringen anpassas till fönstret. Visa → Histogram Visar ett överlagrat histogram på den nuvarande bilden (ljusstyrka, röd, grön, blå, alfa). Visa → Bildspel Startar ett bildspel av nuvarande album. 8.1.9 Menyn Inställningar Inställningar → Fullskärmsläge (Ctrl+Skift+F) Växlar det grafiska gränssnittet till fullskärmsläge. Inställningar → Anpassa genvägar Anpassa snabbtangenter i Showfotos bildeditor. Inställningar → Anpassa verktygsrader Anpassa verktygsrader i Showfotos bildeditor. 8.1.10 Menyn Hjälp Hjälp → Innehåll... (F1) Startar KDE:s hjälpsystem med början på hjälpsidorna för Showfoto (det här dokumentet). Hjälp → Vad är det här? (Skift+F1) Ändrar muspekaren till en kombination av en pil och ett frågetecken. Genom att klicka på objekt i Showfoto öppnas ett hjälpfönster (om det finns ett för just det här objektet) som förklarar objektets funktion. Hjälp → Rapportera fel... Öppnar dialogrutan för felrapportering där du kan rapportera ett fel eller lämna ett förbättringsförslag. Hjälp → Om Showfoto Det här visar information om version och upphovsmän. Hjälp → Om KDE Det här visar KDE:s version och annan grundläggande information. 116 Handbok Showfoto Dessutom erbjuder Showfotos bildeditor följande alternativ: Hjälp → Handböcker om insticksprogram Starta hjälpgränssnittet med handböcker för Showfotos insticksprogram för bildeditorn. 117 Handbok Showfoto Kapitel 9 Tack till och licens Showfoto logotyp Program copyright 2001-2017, Digikam-utvecklingsgruppen Dokumentation upphovsrättsskyddad av: • 2001-2017 – Gilles Caulier caulier_punkt_gilles_snabela_gmail_punkt_com • 2001-2005 – Renchi Raju renchi_punkt_raju_snabela_gmail_punkt_com • 2003-2005 – Richard Taylor r_punkt_taylor_snabela_bcs_punkt_org_punkt_uk – Ralf Hoelzer kde_snabela_ralfhoelzer_punkt_com – Joern Ahrens kde_snabela_jokele_punkt_de – Oliver Doerr oliver_snabela_doerr-privat.de • 2006 – Elle Stone jrle1_snabela_twcny_punkt_rr_punkt_com • 2007 – Kåre Särs kare_punkt_sars_snabela_iki_punkt_fi – Anne-Marie Mahfouf annma_snabela_kde_punkt_org • 2003-2010 – Gerhard Kulzer gerhard_snabela_kulzer_punkt_net • 2016-2017 – Wolfgang Scheffner wscheffner3_snabela_gmail_punkt_com – Swati Lodha swatilodha27_snabela_gmail_punkt_com – Yuri Chornoivan yurchor_snabela_ukr_punkt_net Översättning Stefan Asserhäll [email protected] Den här dokumentationen licensieras under villkoren i GNU Free Documentation License. Det här programmet licensieras under villkoren i GNU General Public License. 118 Handbok Showfoto Kapitel 10 Sakregister E EXIF, 111 F Flatbäddsbildläsare, 100 G GPS, 103 I IPTC, 111 K Karta, 103 Kommentarer, 111 M Metadata, 111 P Presentation, 109 T Tillverkaranmärkning, 111 X XMP, 111 119