3 Förutsättningar

3 F Ö R U T S ÄT T N I N G A R - B e s k ri v ning av l an d s k a p e t
3 Förutsättningar
3.1 Beskrivning av landskapet
I detta avsnitt ges en övergripande beskrivning av
landskapets karaktär och förutsättningar avseende
naturgivna förutsättningar, historisk utveckling
och karaktäristiska landskapsdelar. Syftet är att ge
en övergripande helhetsbild av det landskap som
berörs av järnvägsutredningen. I kapitel 4 ges sedan
mer specifika förutsättningar för enskilda ämnesområden.
Södra stambanan vid Ålberga.
Beskrivningen är till stor del en sammanfattning av
underlagsrapporterna inom natur- och kulturmiljö
(se bilagor). I beskrivningen av landskapet anges
källa specifikt för uppgifterna endast om källan är
en annan än bilagorna. Utvikskartor som kan användas till texten finns längst bak i rappoten.
I detta kapitel har utredningsområdet inriktats mot
röd och grön utredningskorridor med mellanliggande och nära intilliggande områden, men är
relativt generöst tilltaget för att ge en så god beskrivning av hela landskapet som möjligt.
Hölö.
Bråviken.
Skyttevärn, Skavstamalmen.
Bogsta borgskans.
Järnvägsutredning Ostlänken avsnitt Järna - Norrköping Miljökonsekvensbeskrivning
23
(182)
3 F örutsättningar - B e s k ri v ning av l an d s k a p e t
Landskapets geologi och landskapstyper
Utredningsområdet kan delas in i tre olika landskapstyper: mosaiklandskap, skogslandskap och
slättlandskap, se karta 3.1.1 samt bilderna här intill.
I den norra delen är det omväxlande skogs- och
mosaiklandskap. I den södra delen dominerar
skogslandskapet. Slättlandskap finns väster om
Nyköping och norr om Norrköping.
Mosaiklandskap. Ur Ostlänken - Övergripande gestaltningsprogram
Utredningsområdet omfattar ett landskap som mer
än de flesta svenska områden präglats av rörelser
i berggrunden. De har gett upphov till förkastningar och sprickdalar som är grundläggande för
naturlandskapets form och hur människor kunnat
bruka och forma landskapet. Den mest iögonfallande geologiska formationen är Kolmårdens södra
förkastningsbrant. Se karta 3.1.2.
Mosaiklandskapet präglas av sprickdalar med
mellanliggande höjder. Landskapet är omväxlande
med odlingsmark, skogsområden och rikligt med
sjöar. Ängs- och hagmarker, åkerholmar m.m. har
stor betydelse för landskapsbild och naturmiljö.
Berggrundens sprickor löper i huvudsak i nordväst–sydöstlig riktning. De uppstickande bergspar-
tierna består av urberg med moränjord i sluttningarna och ofta kalt berg på höjderna. Dalgångarna
präglas av sedimenterade lerjordar på gammal
havs- eller sjöbotten. Lerjordarna är idag viktig
odlingsmark.
Skogslandskapet som bryter av partierna med
mosaiklandskap är också ett utpräglat sprickdalslandskap, men marknivån ligger högre vilket gett
mindre finsediment i dalgångarna. Moränen är den
dominerande jordarten, med undantag av de s.k.
malmarna. Malmarna är de mest framträdande
isälvsavlagringarna inom utredningsområdet.
Med malm avses, i detta fall, en flack, sandig mark
och de är bildade under inlandsisens avsmältning
som deltabildningar vid isälvar. Det finns även
andra, mindre isälvsavlagringar på några ställen i
utredningsområdet. Skogslandskapet domineras
av barrskog, näringsfattiga myrar och sjöar. Det
största skogsområdet är Kolmården som utgörs
av en urbergshorst med en relativt flack terräng på
bergsplatån. Horsten är en del av det prekambriska
peneplanet. Berggrunden domineras av gnejs och
granit, men inslag av urkalksten finns. I dessa områ-
Skogslandskap. Ur Ostlänken - Övergripande gestaltningsprogram
24
(182)
Slättlandskap. Ur Ostlänken - Övergripande gestaltningsprogram
Järnvägsutredning Ostlänken avsnitt Järna - Norrköping Miljökonsekvensbeskrivning
Karta 3.1.1 Översikt över landskapstyper. Ur Ostlänken, Övergripande gestaltningsprogram Järna - Linköping.
Slättlandskap finns på två delar av sträckan; Kiladalen väster om Nyköping samt Kvillinge­slätten
norr om Norrköping. Kiladalen är en ca 3 mil lång
dalgång med jordbruksmark. Terrängen är flack,
men böljande. I norr stiger landskapet långsamt upp
mot malmarna. I söder avgränsas Kiladalen av Kolmårdens norra förkastningsbrant. Söder om Kolmården vidtar Kvillingeslätten. Gränsen är mycket
distinkt då den utgörs av Kolmårdens södra förkastningsbrant mot
Bråviken.
Förkastningsbranten
Förkastning,
regional
sträcker sig i öst-västlig
riktning.
Kvillinge­slätten är
Gruvområde
en östlig utlöpare av Götalands centrala slättbygder.
Malmar
Jorden är i huvudsak av mäktig lera, med inslag av
Sprickzon
moränhöjder. Marken
brukas som åkermark, men
det finns även ädellövskog.
Förola gruva.
3 F Ö R U T S ÄT T N I N G A R - B e s k ri v ning av l an d s k a p e t
den med kalkhaltig berggrund är floran ofta rik
med orkidéer och andra kalkgynnade arter. I skogslandskapet finns flera mineralstråk som haft stor
ekonomisk betydelse, främst i form av de högkvalitativa järnmalmstråken i Svärta och Kolmården
(gruvområden är markerade med rött på kartan
nedan). Genom Hölö, Vagnhärad och Kolmården
löper kalkförande stråk som gett upphov till omfattande kalk- och marmorbrott. Den större delen av
brytningen har upphört, men Kolmårdsmarmor
bryts fortfarande i mindre skala.
Tystberga
Tystberga
äärta
rta
Malmarna
Kolmårdens södra förkastningsbrant.
Kiladalen
Kolmården
Förkastning, regional
Gruva
Malmar
Sprickzon
Karta 3.1.2 Landskapets geologi. Ur Ostlänken järnvägsutredning - Kulturmiljöanalys del 1 och 2
Vattenfyllt gruvhål nordost om Krokek (RAÄ 54).
Järnvägsutredning Ostlänken avsnitt Järna - Norrköping Miljökonsekvensbeskrivning
25
(182)
3 F örutsättningar - B e s k ri v ning av l an d s k a p e t
Det föränderliga landskapet
– introduktion till landskapets historiska dimension
Landskapet är i ständig förändring på grund av
förändringar i klimatet, landhöjningen och människans bruk av landskapet. Initialt utgjorde landskapet ramar för människans livsföring. Med tiden har
livsföringen och samhällsutvecklingen lett till att
människorna ger ramar åt landskapet. Idag är det
människans aktiviteter som, utöver de geologiska
grundförutsättningarna, driver förändringen av
landskapet.
ligt med strandlinjeförskjutningen i takt med att
nytt land steg ur vattnet. Troligen hade man olika
boplatser över året. De områden som koloniserades
tidigt är idag skogsmark. Det finns goda förutsättningar till rika stenåldersfynd i lägen som under
denna tid var bra boplatslägen på nivåer som idag
ligger från 35 till 90 m.ö.h (meter över havet).
Mångtusenåriga verksamheter har format jordbruksbygder, skogsbygder, kommunikationsnät,
byar och städer. Vissa epoker och historiska processer har mer än andra präglat dagens landskap.
Andra epoker ligger idag dolda under mossa och
jord och kräver expertögon för att bli begripliga. De
geologiska, förhistoriska och historiska såväl som
mer moderna processer och mänsklig påverkan
formar och lämnar spår i landskapet. Det är skeenden som är viktiga för förståelsen av utveckling och
bruk av landskapet, och har resulterat i såväl dolda
kulturmiljöer som alltjämt i dag brukade kulturmiljöer.
26
(182)
Järnvägsutredning Ostlänken avsnitt Järna - Norrköping Miljökonsekvensbeskrivning
och 2000 fKr i karta 3.1.3-6 . Trots detta gick det
även under slutet av bondestenåldern in vikar från
havet långt in i Sörmland, t.ex. vid dagens Vagnhärad.
Under tiden som benämns bondestenålder eller
neolitikum (ca 4000 fKr - 1800 fKr) blev bosättningarna mer fasta i och med att man började odla.
Under denna tidsperiod kom mycket stora landarealer att stiga ur havet, jämför karta från 5000 fKr
7000 f.Kr.
De första odlingarna bröts på lättare jordar i anslutning till höjdlägen. De tyngre lerjordarna användes
för bete och troligen var djurhållning mycket viktig
5000 f.Kr.
Järna
Vagnhärad
Trosa
Trosa
Stigtomta
Stigtomta
Nyköping
Stavsjö
De äldsta spåren
Sedan istiden har landhöjningen inneburit att mer
land successivt tillkommit, se intilliggande kartor.
Denna process är historiskt viktig och pågår fortfarande. De första områdena som steg ur havet inom
utredningsområdet är de högsta bergen i Kolmården och Svärtaområdet. Detta skedde för 8 00010 000 år sedan. Till en början framstod det begynnande landet som en gles ytterskärgård. Stora delar
av Kolmården kom tidigt att få en fastlandsliknande
karaktär med skyddade dalgångar och småsjöar.
Där skapades en annan natur än den som skärgården och det kustnära landet erbjöd. Den glesa skärgården förtätades och växte samman till allt större
landområden. Landhöjningen innebar även att det
successivt tillkom naturtyper. Dessa områden som
först steg ur vattnet var också de som först kom att
koloniseras. De första människorna tillhörde en
jakt- och fångstkultur. Perioden från inlandsisens
avsmältning till dess att jordbruk etableras (ca 4000
fKr) benämns jägarstenålder eller mesolitikum.
Under denna tid flyttade människorna kontinuer-
Att bo, odla och färdas
Oxelösund
Krokek
Oxelösund
Krokek
0
10
20 km
2000 f.Kr.
0
10
20 km
1000 f.Kr.
Järna
0
10
0
20 km
10
20 km
Vagnhärad
Trosa
Trosa
Stigtomta
Stigtomta
Nyköping
Stavsjö
Krokek
Oxelösund
Krokek
0
10
Oxelösund
20 km
Karta 3.1.3-6 Kartor som visar landhöjningen. Vid 7000 f.Kr. gick strandlinjen 45-65 m.ö.h, vid 5000 f.Kr. 37-49 m.ö.h, vid 2000 f.Kr. 17-23 m.ö.h
och vid 1000 e.Kr. 3,5-4,7 m.ö.h. Strandlinjerna är beräknade med en numerisk modell utvecklad vid SGU. © Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).
Ur Kulturmiljöanalys del 1 och 2.
0
0
10
20 km
0
10
10
20 km
20 km