Matkronan
Vem får konsumentens pengar?
2
S A M M A N FAT T N I N G
Stora förändringar när
våra matvanor globaliseras
Vad vi äter förändras över tid. Trender och dieter
styr, liksom nya kostråd. Men ur ett större perspektiv är det främst en globalisering av våra
vanor som står för de stora förändringarna. Vi
har anpassat oss till en mer kontinental livsstil
och en allt mindre del av det vi betalar för maten
går till svenska producenter. I den här rapporten
kommer den ekonomiska situationen för den
svenska bonden att belysas ur tre perspektiv.
I rapportens första kapitel kommer pris- och kostnadsutvecklingen på råvaror och livsmedel att redovisas
medan det andra kapitlet handlar om vilken typ av
mat som konsumeras. Det tredje kapitlet redogör för
hur de pengar vi lägger på mat fördelas mellan de
olika aktörer som förser oss med varorna: bonden,
livsmedelsindustrin, matbutiken och staten.
Idag går 35 procent av det vi betalar för livsmedel i
butik till importerade varor, en ökning med 15 procentenheter sedan mitten av 1990-talet. Den svenska
bondens andel av vår matbudget krymper således, och
idag uppgår den till 13 procent. Det är en betydligt
lägre andel än för 20 år sedan. Konkurrensen från
andra länder har lett till billigare mat medan kostnaden för att producera maten har ökat markant.
Fram till 1990-talet hölls priserna på jordbruksråvaror
i Sverige uppe genom en kraftigt reglerad och subventionerad jordbrukspolitik. I och med avregleringen
sjönk priserna och vid EU-inträdet öppnades gränserna för billigare import från övriga EU vilket gjorde att
priset på både råvaror och livsmedel i butik sjönk
ytterligare fram till 2005. Under 15 år blev maten med
andra ord relativt sett billigare. Samtidigt steg lönerna
och matens andel av konsumtionen minskade drastiskt. För bönderna blev den ökade konkurrensen hård
och antalet lantbruk minskade medan de som fanns
kvar blev allt större.
År 2005 skedde ett trendbrott. Lagernivåerna på jordbruksprodukter sjönk samtidigt som efterfrågan från
en växande och allt rikare världsbefolkning ökade.
Det bidrog till globalt ökande råvarupriser. Det fick
till följd att även de svenska bönderna började få mer
betalt igen. Råvarupriserna har sedan dess varierat
betydligt mer än tidigare, vissa år har det varit rekordpriser, andra år har priserna varit tillbaka på samma
låga nivåer som i början av 2000-talet. Priserna i butik
har inte varierat lika mycket men under det senaste
året har prishöjningarna även nått konsumenterna.
Trots högre priser har inte alla jordbruksprodukter
kommit upp i samma prisnivåer som under början
av 1990-talet. Mjölken är ett exempel där bonden får
mindre betalt nu än för 20 år sedan om man tar hänsyn till inflationen.
Jämfört med övriga EU har livsmedelspriserna i Sverige anpassats och ligger nu närmare EU-genomsnittet
än vid inträdet 1995. Den starka kronkursen de senaste åren har dock gjort att Sverige vid en jämförelse
återigen tillhör ett av de dyraste länderna att handla
mat i. Jämfört med andra EU-länder lägger vi dock en
något lägre andel av vår inkomst på mat. Skillnaden
mellan EU-länderna, både vad det gäller prisnivåerna
och den andel av hushållsinkomsten som spenderas på
mat, minskar över tid medan länder utanför, som
Norge och Schweiz, relativt sett har blivit allt dyrare.
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
Matens kostnad
– från jord till bord
I detta kapitel kommer prisutvecklingen på
livsmedel att beskrivas – från kostnaden för den
företagare som producerar livsmedlet till priset vi
konsumenter betalar. Priset för maten bestäms
av flera komponenter. I grunden ligger råvaran,
vars värde avgörs av vad den kostar att producera – men bara till en viss del.
Mest avgörande för en varas pris är snarast vilka mervärden råvaran har och vad motsvarande råvara kostar
hos konkurrenterna, både de svenska och de i andra
länder. I nästa led förädlas råvaran och kostnader för
främst personal och teknik tillkommer. Därefter kommer livsmedlet ut i butik, där vi som konsumenter kan
köpa det för det pris som handlaren sätter efter att ha
tillgodosett sina egna marginaler samt tagit hänsyn till
konkurrensen. På vägen sker även en hel del svinn som
ger kostnader i alla led.
Hur prisnivån i de olika leden har förändrats sedan
mitten av 1990-talet fram till idag ses i Figur 1 .
F1. Prisutveckling i Sverige 1995-2013. 1995 = 100
Jämfört med det generella prisläget blev maten allt
billigare under en lång period men har sedan 2008
följt den allmänna prisnivån. Under de senaste två
åren har priserna på jordbruksvaror till och med haft
en snabbare ökningstakt. Den visas i konsumentpris­
index, KPI, medan prisutvecklingen för jordbruksreglerade livsmedel, som inte inkluderar frukt och grönt,
visas i KPI-J.
Figuren visar också att bonden de första tio åren efter
EU-inträdet 1995 fick allt mindre betalt medan kost­
naderna blev allt högre. Detta blir tydligt vid en jäm­
förelse av A-index, som visar utvecklingen för avräkningspriser, det vill säga vad bonden får betalt för
råvaran, och PM-index som visar produktionsmedelspriserna (kostnaderna för att producera råvaran).
Den snabbaste prisutvecklingen har livsmedelsindustrin stått för. Produktionsprisindex, PPI-J, som visar
priserna för reglerade jordbruksvaror vid försäljning
till marknaden, har haft en snabbare utveckling än
både de matpriser konsumenten betalar (KPI-J) och
den övriga prisutvecklingen i samhället (KPI). Vad
dessa prisförändringar beror på kommer att beskrivas
i en redovisning av varje led för sig.
F2.
F2.Index
Indexför
föravräkningspriser
avräkningsprisermellan
mellan1995-2013.
1995-2012.1995
1995==100
100
140
PPI-J
KPI-J
140
140
Mejerivaror
Mejerivaror
Vegetabilier
Vegetabilier
120
KPI
120
120
1995
1995
2013
2011
2009
2007
60
60
2005
60
2003
80
80
2001
80
1999
100
100
1997
100
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket
2011
2013
160
160
2009
2011
PM-index
2003
2003
2005
2005
2007
2007
2009
Kött
Kött
160
2001
2001
180
180
1999
1999
A-index
1997
1997
180
1995
3
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket
F3. Index för några av jordbrukets produktionsmedel
F5. Index för avräkningspriser på jordbruksprodukter i EU.
1
I slutet
av 1980-talet
kostade
jordbrukspolitiken staten närmare 17 miljarder kronor om året
trots att de svenska matpriserna låg 60 procent över priserna i
mellan
1995-2012.
1995=100
1995=100
dåvarande EG. I det läget beslutade en enig riksdag om en helt ny jordbrukspolitik som skulle styras av marknadspriser och konsumenternas efterfrågan.
180
300
Avregleringen
blev emellertid kortvarig. 1995 blev Sverige medlem i EU
och jordbruket återreglerades,
denna gång i en gemensam europeisk jordbrukspolitik.Sverige
Övrigt
Källa: Nationalencyklopedin www.ne.se/rep/jordbrukshistoria-svenskt-jordbruk-efter-andravarldskriget
Finland
Veterinär
160
250
Danmark
Gödsel
140
EU27
Växtskydd
200
Foder
120
EU15
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
Bönderna har fått allt mindre betalt …
Från mätperiodens start 1995 och fram till 2005
sjönk priserna för jordbruksvaror, en trend som inte
enbart hade samband med de fallande priserna vid
EU-inträdet, utan som pågått sedan avregleringen 1
i början av 1990-talet. Mest föll priserna på kött, se
Figur 2 . En förklaring var de lägre importpriser som
industrin var tvungen att ta hänsyn till när den satte
priserna på råvaror från de svenska jordbrukarna.
Under 2005 vände dock den nedåtgående utvecklingen, dels på grund av ett dåligt skördeår i Sverige, dels
för att priserna på världsmarknaden började stiga.
Främst var det vegetabiliernas priser som sköt i höjden men mejerivaror och kött följde snart efter. De
senaste åren har präglats av större svängningar i
priserna än tidigare, vilket följer utvecklingen på
världsmarknaden.
Trots de prisökningar som skett i slutet av mätperioden så var de inflationsjusterade reala avräkningspriserna 3 procent lägre 2013 än 1995. Tittar man på
enskilda varukategorier låg mejeri- och köttpriserna
4 respektive 22 procent lägre medan priserna på vegetabilier hade en positiv utveckling och låg 7 procent
högre än inflationen. Det visar en bearbetning av
statistik från Jordbruksverket.
I Tabell 1 jämförs utvecklingen på en rad jordbruks­
varors pris och värde. Omräknat till 2013 års prisnivå
fick mjölkbonden 3,80 kronor per kilo mjölk 1995.
Sjutton år senare, 2013, hade avräkningspriset gått ner
till 3,70 kronor per kilo. 2013 var ändå ett år med
rekordhöga avräkningspriser, ett år tidigare var de
300
250
200
150
Avräkningpris, kr/kg
Mjölk
Vete
Matpotatis Slaktsvin 2)
Nötkött,
sammanvägt 2)
Andel av
jordbruksvärdet, %
1995 i
2013 års
prisvärde
2013
1995
2012
3,80
1,38
3,08
15,10
3,70
1,67
3,00
17,08
26
5
4
12
17
7
3
7
25,44
26,68
10
8
Tidigaste prisuppgifterna är från 1996
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket
2)
… medan kostnaderna för att
producera har blivit allt högre
Prisnivån på produktionsmedel, det vill säga de insats­
varor som bönderna behöver för att producera jordbruksvaran, har ökat betydligt mer än både avräkningspriser och inflation. Totalt ökade PM-index 35
procent mer än inflationen mellan 1995 och 2013. Den
drastiska uppgången beror framför allt på högre priser på arbetskraft och olja, där råoljepriserna i sin tur
har medfört en prisökning på energi- och drivmedel,
handelsgödsel och växtskydd under hela perioden, se
Figur 3. Arbetskraftskostnaderna syns framför allt i
veterinärkostnaderna men även i underhållskostnader
för maskiner och byggnader, som redovisas i linjen
”Övrigt”. När det gäller foderkostnaderna låg dessa på
en jämn nivå fram till 2005 då priserna på vegetabilier
ökade.
Utsäde och förökningsmaterial 6,3
Veterinär
Energi, smörjmedel 10,8
Gödsel
Gödnings- och jordförbättringsmedel 6,9
Växtskydd
Växtskyddsmedel och bekämpningsmedel 2,3
Foder
Veterinärkostnader 0,9
Energi
Djurfoder 31,6
Underhåll av utrustning 6,6
Underhåll av byggnader 2,3
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket
2013
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
Jordbrukstjänster 7,0
1997
50
T1. Pris och värde av några jordbruksvaror 1995 och 2013
Övrigt
Utsäde
100
nere på 3,38 kronor per kilo. Även priserna på potatis
ligger lägre idag medan företagare med produktion av
vete, slaktsvin och nötkött får mer betalt.
F4. Fördelning av jordbrukets kostnader 2012, %
F3. Prisindex för några av jordbrukets produktionsmedel
mellan 1995-2013. 1995 = 100
1995
4
Indirekt mätta finansiella tjänster (fisim) 2,3
Andra varor och tjänster 23,0
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Ekonomisk kalkyl för
jordbrukssektorn (EAA) och Jordbruksverket
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
I Figur 4 kan man se att kostnaderna för foder står för
nästan en tredjedel av de totala kostnaderna för jordbruksproduktionen och de har ökat med 55 procent
sedan 2005. Den näst största kostnaden är andra varor
och tjänster, exempelvis entreprenadtjänster. Dessa
står för nästan en fjärdedel av kostnaderna.
Utvecklingen med högre priser på produktionsmedel
och mindre betalt för slutprodukten har lett till sjunkande lönsamhet för många svenska bönder. Detta har
i sin tur medfört en strukturrationalisering, där en
högre produktivitet och effektivitet har varit nödvändig för att kunna vara kvar på marknaden. Antalet
lantbruksföretag minskade från 87 000 1995 till
68 000 2010.
Priserna i EU närmar sig varandra
Jämfört med övriga EU har av­räkningspriserna i Sverige släpat efter. Samma utveckling har också
skett i våra grannländer Finland och Danmark, även
om Finlands priser har tagit igen detta de senaste
åren, se Figur 5. EU152 har en något långsammare
prisuppgång än EU273. Prisnivån i de länder som blivit
medlemmar i EU efter 1995 var dock generellt lägre
från början och inflationen högre, vilket gör att den
faktiska ökningen inte är lika stor. Utvecklingen går
mot att de olika medlemsländernas prisnivåer närmar
sig varandra. Nedgången i de svenska priserna de
F5. Index för avräkningspriser på jordbruksprodukter i EU.
1995 = 100
senaste två åren kan förklaras med att kronan har varit
stark och eftersom jämförelsen utgår från priser i euro
blir dessa relativt sett lägre i Sverige.
De reala avräkningspriserna har under hela perioden
sjunkit med cirka 10 procent för både EU15 och för
Sverige. Sedan 2005 har de dock stigit med 17 procent
i Sverige jämfört med 14 procent i hela EU. En liknande prisutveckling har skett i Danmark och Finland de
senaste åren.
Det har relativt sett blivit dyrare att producera jordbruksvaror i Sverige än i de närmaste grannländerna
och i EU15. Den största kostnadsökningen har dock
skett i de medlemsländer som kom med i EU på
2000-talet. Det är 60 procent dyrare att producera i
EU15 idag än det var 1995 men hela 80 procent dyrare
om man räknar med samtliga EU-länder.
Justerar man kostnaderna för inflation blir skillnaderna
för jordbruket i de olika länderna ännu större. Den
reala prisutvecklingen i Sverige innebär att produktionsmedel var 26 procent dyrare 2012 än vad de var
1995, vilket är en dubbelt så stor prisökning som för
EU15-länderna. Sedan 2005 har dock även den reala
prisutvecklingen närmat sig EUs lägre nivå och bönder i såväl Sverige som i övriga EU har fått 16 procent
högre reella kostnader.
F6. Produktionsprisindex för samtliga varor
samt för livsmedel 1995-2013. 1995 = 100
180
Sverige
160
160
Finland
150
Danmark
140
Mejerivaror
EU27
130
Kött
EU15
120
Livsmedel,
totalt
140
120
Vegetabilier
exkl grönsaker
110
100
Totalt exkl
livsmedel,
drycker och tobak
100
80
90
60
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat
2013
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
1997
1995
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
1997
80
1995
5
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket
EU15 utgör de länder som var medlemmar i EU före 1 maj 2004: Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Storbritannien.
3
EU27 är samtliga medlemsländer i EU. Förutom EU15 tillkommer Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien,
Slovenien och Slovakien.
2
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
När det däremot gäller livsmedelsindustrin har prisutvecklingen tills för ett par år sedan följt utvecklingen i
andra branscher, med en ökning på drygt 20 procent
mellan 1995 och 2010. Mellan 2010 och 2012 steg dock
prisnivån med 10 procent medan den sjönk i andra
branscher. Detta visas i Figur 6. Producentprisindex,
PPI, mäter prisutvecklingen för varor producerade av
svenska företag och som avser försäljning på den svenska marknaden. Producentprisindex i Sverige följer
generellt övriga EUs prisutveckling.
Lite mer än hälften av livsmedelsindustrins kostnader
går till råvaror och priserna på dessa bestäms med
jordbruksprodukternas avräkningspriser. Mellan 1995
och 2005 minskade råvarupriserna med 12 procent,
samtidigt som industrin ökade sina priser på färdiga
livsmedel med nästan 10 procent. De senaste årens höjning av råvarupriser gör dock att denna skillnad i
utvecklingen har minskat. Sett över hela perioden har
industrin kunnat öka sina marginaler genom att få ett
högre pris från handeln samtidigt som den har betalat
mindre för råvarorna.
Det finns dock andra stora kostnader i livsmedelsindustrin än råvaror. Under 2011 stod personalkostnaderna
för 16 procent av de totala kostnaderna, handelsvarorna för 13 procent och övriga externa kostnader för
den återstående andelen. Fram till 2009 steg personalkostnaderna med drygt 50 procent, vilket är något
mindre än inom andra branscher. Jämfört med övriga
varor och tjänster i samhället har dock priserna för
livsmedelsindustrins varor ökat betydligt mer.
140
KPI Kött
130
KPI Mejerivaror
120
110
100
Billigare kött för konsumenten
De första åren efter EU-inträdet blev maten billigare i
Sverige och ända fram till 2005 halkade livsmedelspriserna efter utvecklingen hos andra varor och tjänster.
Se Figur 7. För konsumenten inträffade ett prisfall på
livsmedel 1996 och detta berodde främst på en momssänkning från 21 till 12 procent. Efter 2005 har framför allt mejerivarorna bidragit till att konsumentpris­
index för jordbruksvaror ökat kraftigt. Prisutvecklingen
för kött och vegetabilier har dock legat under inflationen hela perioden.
Priserna på livsmedel har under 2000-talet generellt
sett hållits nere genom lågpriskedjornas etablering i
början av perioden. Butikerna har fått ökad konkurrens och prisfokuseringen har varit stor. Det har även
skett flera förändringar i butiksledet när det gäller
teknik och effektivisering. Likaså har ökningen av
egna märkesvaror, EMV, bidragit till att hålla priserna
nere, liksom de senaste årens starka kronkurs som har
gjort importerade livsmedel billigare. Efter 2007 har
dock prisnedgången motverkats av höga priser på
råvaror. Antalet livsmedelsbutiker har minskat med
nästan 2 000 sedan 1996 och bland dem som är kvar
finns en allt större andel lågprisbutiker.
170
160
Sverige
KPI Vegetabilier
150
140
Danmark
KPI Jordbruksprodukter
130
120
KPI Totalt
110
100
90
Finland
EU27
Handelsvaror är varor som säljs vidare utan någon form av vidareförädling.
Källa: Eurostat
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
2013
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
1997
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket
1996
90
80
80
6
Skillnaderna mellan olika industrier är dock stora.
Slakterier och köttvaruindustrier hade 2011 den största andelen kostnader för råvaror, 64 procent, medan
råvarorna i bagerier och mjölproduktindustrin endast
stod för 36 procent. Omvänt var personalkostnaderna
störst i bagerinäringen medan de stod för en relativt
liten andel hos slakterierna.
F8. Prisutvecklingen på livsmedel i EU. 1996 = 100
F7. Utveckling av konsumentprisindex, KPI. 1995 = 100
1995
6
7
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
Köttpriserna sjönk under andra halvan av 1990-talet
och även om det har skett en uppgång sedan dess är
de fortfarande relativt sett lägre än vid EU-inträdet.
Under 1990-talet var det främst griskött som blev billigare men priset har stabiliserats under 2000-talet. När
det gäller nötkött har priserna stigit något mer än
övriga varor de senaste tio åren men då har istället
fågelköttet blivit billigare. EU-inträdet var av extra
betydelse för köttpriserna eftersom dessa förhållandevis snabbt sänktes till EUs prisnivåer. Under senare år
har högre världsmarknadspriser och importförbud på
brasilianskt nötkött gjort att priserna stigit igen.
Den stora kostnadsposten för handeln är varor som
säljs vidare utan någon form av vidareförädling, så
kallade handelsvaror. De står för tre fjärdedelar av de
totala kostnaderna. Därefter kommer personalkostnader på 12 procent. Råvarukostnaden står för mindre
än 1 procent. I partihandeln står inköp av varor för 85
procent av kostnaderna medan övriga kostnader hamnar på andra plats.
Fram till 2005 följde prisutvecklingen i Sverige den
danska och den finska, och låg generellt under den
genomsnittliga utvecklingen i Europa. Se Figur 8. De
senaste åren har dock priserna i våra grannländer
ökat mer än här. Sedan 2010 har maten blivit 10 procent dyrare i Finland, 8 procent i Danmark, 6 procent i
hela EU och endast 2 procent dyrare i Sverige.
Trots att priserna på mat inte har ökat lika snabbt i
Sverige som i övriga EU-länder hade Sverige 2012 den
näst dyraste maten i hela EU, 24 procent högre än
medelnivån. Se Figur 9. Endast i Danmark var det
dyrare men där är momsen på livsmedel nästan dubbelt så hög som i Sverige.
F 9. Prisnivåindex för livsmedel 2012. EU27 = 100
Norge
Schweitz
Danmark
Sverige
Österrike
Finland
Irland
Island
Luxemburg
Italien
Belgien
Frankrike
Cypern
Tyskland
Grekland
Storbritannien
Malta
Slovenien
Nederländerna
Spanien
Portugal
Estland
Lettland
Slovakien
Tjeckien
Ungern
Litauen
Bulgarien
Rumänien
Polen
Prisnivåindex för
livsmedel och
alkoholfria drycker
Varav moms
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100 110 120 130 140 150 160 170 180 190
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat
Norge
Schweitz
Danmark
Sverige
Österrike
Finland
Prisnivåindex
livsmedel och
alkoholfria drycker
varav moms
8
MATKRON AN – Matens kostnad, från jord till bord
Två år tidigare, 2010, var prisnivån i Sverige bara 16
procent högre än EUs genomsnitt och Sverige delade
då tredjeplatsen med Luxemburg, efter Danmark och
Irland. Österrike och Belgien hade endast 1 procent
lägre priser än Sverige. Dessa båda länder har därefter
blivit relativt billigare. Belgien är för övrigt det land
som har haft störst prisnedgång de senaste två åren.
Till de länder där maten har blivit relativt billigare
hör även Irland. Den största prisökningen har skett i
Polen, som fortfarande är billigast i Europa. Prisskillnaderna mellan EU-länderna har krympt något mellan 2011 och 2012. Utanför EU är det Norge som har
den högsta prisnivån och priserna där ökar även i
högre takt än för medlemsländerna.
En längre tillbakablick visar att priserna i Sverige har
närmat sig dem inom övriga EU; innan EU-inträdet
betalade vi 30–40 procent mer för maten. Uppgången
de senaste åren beror på en stark krona, vilket höjer
priserna vid en sådan här jämförelse.
Tittar man på enskilda livsmedelsgrupper är det relativt dyrt med bröd i Sverige, samtidigt som det fort­
farande är mycket billigare än i Danmark och Norge.
Se Tabell 2. Vår prisnivå för mejerivaror och ägg ligger
nära EUs genomsnitt medan Norge har mer än dubbelt så höga priser.
T 2. Prisnivåindex 2012 för vissa livsmedel, EU27=100
Danmark
Tyskland
Frankrike
Polen
Finland
Sverige
Storbritannien
Island
Norge
Källa: Eurostat
Bröd och
ceralier
Kött
Mejerivaror
och ägg
159
104
106
58
130
135
89
130
183
132
128
123
55
119
126
100
119
179
117
92
100
63
114
112
107
112
214
MATKRON AN – Livs medels konsumtion
Livsmedelskonsumtion
Enligt Nationalräkenskaperna för 2012 konsumerade vi i Sverige livsmedel för 288 miljarder
kronor. Av den summan var 71 procent, eller
204 miljarder, inköp av livsmedel i detaljhandeln
medan resterande 85 miljarder var någon form
av restaurangmat. Utöver detta köpte offentliga
storhushåll inom vård och skola in och serverade
mat för ytterligare 8,9 miljarder kronor.
Under 1995 gick 79 procent av matutgifterna till inköp
i butik, och 21 procent till inköp på olika typer av
restauranger. Under 2012 var förhållandena 71 respektive 29 procent.
Till bilden av hushållens förändrade konsumtion hör
också att dessa jämfört med 1995 använder en lägre
andel av sin konsumtion för boende och alkohol, och
en större del för möbler och hushållsutrustning, telekommunikation samt för hälso- och sjukvård.
Av hushållens totala konsumtionsutgifter svarade
maten för drygt 17 procent. Se Figur 10. Den största
enskilda posten var bostaden, som stod för 27 procent
av utgifterna. Andra stora poster var transporter och
fordon samt rekreation och kultur, som vardera stod
för över en tiondel av konsumtionen.
Det finns en uppfattning om att hushåll med lägre
inkomster lägger en högre andel av sina inkomster på
mat än vad hushåll med högre inkomster gör. Men
detta stämmer inte. Flera undersökningar genom åren
har visat att så inte är fallet och även enligt SCBs senaste undersökning på området skiljer sig inte livsmedlens andel av de totala utgifterna nämnvärt mellan olika typer av hushåll. I storleksordningen 16
procent går till livsmedel, oavsett hushållens inkomst.
Se Tabell 3. De små skillnader som trots allt finns förklaras bland annat av att hushåll med lägre inkomster
ofta är fåpersonershushåll som inte nödvändigtvis
unnar sig dyr mat i samma utsträckning som större
hushåll.
Matbudgeten stabil senaste decenniet
Förhållandena 2012 skiljde sig stort från 1950- och
1960-talen då hushållen lade närmare en tredjedel
av sin konsumtion på livsmedel från butiker och restauranger. Livsmedlens andel av konsumtionen sjönk
sedan stadigt fram till mitten av 1990-talet och har
sedan 1995 varierat mellan 16 och 18 procent. De
senaste årens stigande andel beror främst på höjd livsmedelskvalitet och ökad förädlingsgrad, vilket lett till
att hushållen valt att betala mer för maten. Se Figur 11 .
F10. Hushållens konsumtionsutgifter 2012
fördelade på ändamål, %
Livsmedel från butiker 12,3
Restaurangmat 5,1
Alkohol och tobak 3,7
Kläder och skor 4,8
Bostad 27,3
Möbler 5,0
Hälso- och sjukvård 3,3
Transporter och fordon 13,1
Post och telekommunikationer 3,3
Rekreation och kultur 11,1
Övrigt 11,1
Källa: Nationalräkenskaperna 2012, SCBLivsmedel från butiker 12,3
Restaurangmat 5,1
Alkohol och tobak 3,7
Kläder och skor 4,8
Bostad 27,3
Möbler 5,0
Hälso- och sjukvård 3,3
Transporter och fordon 13,1
F11. Livsmedelskonsumtionens andel av
hushållens totala konsumtionsutgifter
Restaurangmat
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Livsmedel från butiker
1995
1996
1997
1998
1998
1998
1998
1998
2004
2006
2006
2006
2006
2008
2008
2010
2012
9
Källa: Nationalräkenskaperna 1995-2012
10
MATKRON AN – Livs medels konsumtion
I det förra kapitlet konstaterades att Sverige har näst
dyrast mat i hela EU, 24 procent högre än medelnivån.
Se Figur 9. Om man däremot ser till livsmedelsutgifternas andel av de totala hushållsutgifterna är bilden annorlunda. Figur 12 avser livsmedel köpta i butik och
Sverige återfinns bland de länder där man lägger en
lägre andel av sina utgifter på livsmedel än EUs genomsnitt, 12,1 procent jämfört med 13 procent för EU 27.
T 3. Hushållens livsmedelsutgifter i olika inkomstklasser
Procent av totala hushållsutgifter
Disponibel
inkomst/
konsumtionsenhet
Inköpta
livsmedel
Alkoholfria
drycker
Utemåltider
Summa
15,6%
Första kvintilen
116 400
11,7%
1,1%
2,8%
Andra kvintilen
184 800
11,6%
1,0%
2,9%
15,5%
Tredje kvintilen
238 800
11,4%
1,0%
3,5%
15,9%
Fjärde kvintilen
345 500
10,5%
0,8%
3,7%
15,0%
Samtliga hushåll 244 000
11,1%
0,9%
3,4%
15,4%
Källa: Egen bearbetning av SCBs HUT-undersökning 2012
Tabellen visar olika inkomstgruppers disponibla inkomst per konsumtionsenhet och hur stor andel av
denna som används för livsmedel. Alla utgifter ökar
inte proportionellt med antalet personer i hushållet
och därför används begreppet konsumtionsenhet. En
ensamboende vuxen motsvarar 1,0 konsumtionsenhet,
två sammanboende vuxna 1,51. Barn 1 motsvarar 0,52
medan barn 2 motsvarar 0,42 konsumtionsenheter.
Österrike, Irland, Storbritannien och Luxemburg
lägger i sin tur en betydligt lägre andel av de totala
konsumtionsavgifterna på livsmedel än vad Sverige
gör. Länder med liknande andel som den svenska är
Finland, Nederländerna, Tyskland och Danmark. De
som lägger en högre andel är med undantag av Norge
och Island antingen medelhavsländer, där mat prioriteras, eller nya medlemsstater med lägre inkomster.
I Figur 10 konstaterades att cirka 12 procent av hushållens totalutgifter användes för att köpa livsmedel i
butiker. I Figur 13 nedan redovisas konsumtionsutgifterna mer detaljerat. Största utgiftsposten 2011 var
kött, med 19 procent av livsmedelsutgifterna. Därefter
följde mjölk, ost och ägg samt bröd och spannmåls­
produkter.
F 12. Livsmedlens andel av hushållens totala konsumtionsutgifter 2012
Bulgarien
Lettland
Estland
Polen
Portugal
Ungern
Slovakien
Grekland
Tjeckien
Slovenien
Island
Malta
Italien
Spanien
Frankrike
Belgien
Cypern
Norge
EU (27 länder)
Finland
Sverige
Nederländerna
Tyskland
Danmark
Irland
Österike
Storbritannien
Luxemburg
0
Källa: Eurostat
Bulgaria
Latvia
Estonia
Poland
Portugal
5
10
15
20
11 MATKRON AN – Livs medels konsumtion
I Figur 14 beskrivs utvecklingen av konsumtionen av
ovanstående livsmedel under de senaste 15 åren. Ut­
gifterna för kött, frukt och läsk har ökat medan de har
minskat för grönsaker, sötsaker samt oljor och fetter.
betydelse för minskningen för färsk potatis, men också
tillgången till alltmer förädlade potatisprodukter som
gratänger och pommes frites.
Köttkonsumtionen har ökat stadigt under perioden,
Hittills har konsumtionen av livsmedel beskrivits i
monetära termer och som andelar av hushållens konsumtionsutgifter. För att belysa trenderna inom livsmedelskonsumtionen kommer avsnittet nedan att baseras på direktkonsumtion av olika varor, se Figur 15.
Under perioden 1995–2012 har konsumtionen av mjölk
minskat med 17 procent, från knappt 145 liter per
person och år, till knappt 120 liter. Två tydliga trender
finns: dels att konsumtionen av mjölk minskar totalt
sett, dels att konsumenterna byter ut standardmjölken
mot magrare mjölksorter. När det gäller smör och
margarin ser vi en konsumtionsminskning fram till
2009 motsvarande knappt 33 procent, från 17,2 kilo
per person till 11,6 kilo. Konsumtionen ökade sedan
med 30,5 procent, och låg 2012 på 14,6 kilo per person. Ökningen har sannolikt sin förklaring i LCHFdieter. Sammantaget har dock såväl konsumtionen av
smör och margarin som av mjölk minskat under perioden. En förskjutning till mer kontinentala konsumtionsmönster har sannolikt bidragit till detta.
Konsumtionen av bröd och konditorivaror ökade med
drygt 40 procent, från 55,2 kilo per person till 77,6
kilo, fram till 2009, vartefter konsumtionen föll med
10 procent de följande tre åren. När det gäller färsk
potatis minskade konsumtionen med 20 procent. Sannolikt har en ökad användning av ris och pasta haft
med 57 procent. Den har gått från 31,3 kilo per person
och år till 49,1 kilo. Tänkbara orsaker kan vara den
gynnsamma konsumentprisutvecklingen på kött tillsammans med ökade hushållsinkomster.
Konsumtionen av färska köksväxter visar en tydlig
ökning, med drygt 49 procent mellan 1995 och 2012.
Även på dryckesfronten har det skett förändringar.
När det gäller alkoholfria drycker (läsk och mineralvatten) ökade konsumtionen med drygt 44 procent
till 2006. Därefter ha konsumtionen sjunkit något
igen till 94,7 liter per person 2012.
För vin är ökningen hela 92 procent och för starköl
närmare 50 procent. När det gäller vin kan en bidragande faktor till den ökade konsumtionen vara en
förskjutning till mer kontinentala konsumtionsmönster, medan konsumtionsökningen av starköl sannolikt
har drivits av en relativt låg prisökningstakt. När det
gäller spritdrycker har konsumtionen däremot minskat
med 25 procent, troligen till följd av de mer kontinentala vanorna.
Under hela perioden har konsumtionen av socker
fallit, vilket sannolikt beror på ett minskat användande
av socker som sötningsmedel till drycker men också på
ett minskat bakande i hushållen.
F 13. H
ushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik,
uppdelat på produktslag 2011, %
Bröd och spannmålsprodukter, 14,9
Kött, 19,5
Fisk, 5,5
Mjölk, ost och ägg, 16,1
Oljor och fetter, 2,5
Frukt, 6,7
Grönsaker, 9,3
Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt, 10,8
Salt, kryddor, såser och barnmat, 4,5
Kaffe, te och choklad, 3,1
Läsk, juice, saft och mineralvatten, 7,2
Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Nationalräkenskaperna
12 MATKRON AN – Livs medels konsumtion
F 14. Utvecklingen av hushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik uppdelat på olika produktslag, %.
20
Bröd och spannmålsprodukter
Kött
18
Fisk
Mjölk, ost och ägg
Oljor och fetter
16
Frukt
Grönsaker
14
Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt
Salt, kryddor, såser och barnmat
12
Kaffe, te och choklad
Läsk, juice, saft och mineralvatten
10
8
6
4
2
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
1995
0
Källa: Egna beräkningar baserat på Nationalräkenskaperna 2011
F 15. Direktkonsumtion av utvalda livsmedel, kilo/liter per capita, 1995 -2012
150
Mjölk (inkl syrat), liter
Läskedrycker och mineralvatten, liter
135
Bröd och konditorivaror, kg
Kött, färskt och fryst, kg
Färska köksväxter, kg
120
Potatis färsk, kg
Starköl, liter
105
Vin, liter
Ost, kg
90
Smör och margarin, kg
Socker, kg
75
60
45
30
15
Källa: Jordbruksverket
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
1995
0
13 MATKRON AN – VEM FÅR VAD ?
Vem får vad?
När det gäller de livsmedel som vi konsumenter köper
i butik går 13 procent av köpesumman till den svenska
bonden. Se Figur 16. För 20 år sedan fick bonden nära
en fjärdedel. Skillnaden beror främst på att vi idag
köper allt mer importerad mat. Vi väljer dels utländska
livsmedel som egentligen kan produceras i Sverige
men där de utländska alternativen är billigare, till
exempel griskött, eller varor som anses ha andra fördelar, dels varor som inte kan produceras här, till exempel tropiska frukter. Även frukterna konkurrerar indirekt med svenska varor då de fungerar som substitut
till de inhemska. Den andel som den svenska bonden
får behålla av vår konsumtion har minskat med 35
procent sedan 1995 medan importens andel har ökat
med mer än 70 procent. Även de lägre avräkningspriserna återspeglas i bondens andel av kakan men de
senaste åren har höga världsmarknadspriser gjort att
andelen har ökat med någon procent.
Vem fick vad av konsumentpriset 2012?
11%
13%
35%
20%
21%
En femtedel av vad vi betalar för maten går till butiken.
Det är en ökning jämfört med 1995 som beror på att
momsen sänktes 1996, men även effektiviseringar och
kostnadsbesparingar har bidragit. Även industrin får
omkring 20 procent av livsmedlets pris, en nivå som
varit densamma under hela perioden. Bondens andel
ska täcka samtliga kostnader för att producera varan
medan råvarukostnaden redan är betald i övriga led.
F 16. Vem fick vad av konsumentpriset 1995, 2005 och 2012?
35
Prisnivåindex
livsmedel och
”2012”
alkoholfria drycker
35%
30
30%
varav moms
”2005”
25
23%
22%
20
15
22%
”1995”
21%
21%
20%
21%
17%
16%
17%
11%
2012
1995
2012
2005
1995
2012
2005
1995
2012
2005
1995
2012
2005
1995
5
11%
2005
13%
10
0
Bonden
Industrin
Butiken
Import
Moms
11%
22%
67%
11%
Industrin
Butiken
Moms
9%
59%
21%
11%
För en liter mellanmjölk ser det dock helt annorlunda
ut. Det är en mindre förädlad vara, vilket gör att bondens
andel är betydligt högre än för till exempel bröd. Eftersom det också är en lockvara i butiken är marginalerna
betydligt lägre än för sällanköpsvaror. Avräkningspriset
för ett kilo mjölk 2012 var 3,38 kronor per kilo och en
liter mellanmjölk kostade runt 8,50 kronor. Det ger
22%
12% 40 procent av vad
77%
bonden
konsumenten betalar.11%
Kost­
naderna för att producera en liter mjölk 2012 uppgick
till 3,25 kronor varav foderkostnaderna stod för 1,64
kronor litern.
41%
40%
Moms
Hur stor del av slutpriset som kommer bonden tillgodo
skiljer sig åt en hel del mellan olika produkter. Till en
jättefranska, som i butik kostar 26 kronor, går det åt ett
drygt kilo vete och där till kommer lite olja och socker.
Om vi antar att dessa råvaror kommer från svenska
gårdar ger det cirka 2,20 kronor till producenterna,
det vill säga knappt 9 procent. Den största delen av
pengarna går till industrin, som förutom övriga råvaror som inte kommer från jordbruket ska betala för
själva förädlingen av limpan.
Köttprodukter ger ytterligare en annan bild. Vid köp
av griskött hamnar runt 12 procent av vad konsumenten betalar i butik hos bonden. Här går en större del
till industri och butik än vid köp av mjölk och bröd.
Slakt och styckning är en stor kostnad som ska täckas
och i vissa fall krävs vidareförädling av produkter, till
exempel till charkuterier.
mellan köttslagen beror på att en större del av grisköttet förädlas ytterligare till charkprodukter än för nöt
medan en större del av nötköttet säljs som färskvara.
Här förutsätts också att allt kött på djuren säljs till
butik. I verkligheten säljs en stor del till industri,
restauranger, kommuner och landsting som alla
Bonden
40%
BondenBonden Industrin
och Butiken
Industrin
och Butiken
Industrin
och Butiken
Industrin
och Butiken
22%
11%
22%
67%
67%
Moms
11%
41%
Moms
77%
Industrin
Moms
Bonden
77%
Moms
Bonden
12%
11%
8%
Industrin
Butiken
Bonden
Hur mycket som hamnar hos bonden och hur mycket
som går till industri eller butik varierar alltså mellan
olika typer av råvaror, men det kan också skilja mycket
mellan varor från samma råvara. Ju mer förädlad en
vara är, desto mindre andel går generellt till bonden
då det krävs fler led och därmed kostnader mellan den
vara som bonden säljer och den som konsumenten
köper. Det kan också skilja något mellan ekologiska
varor och konventionella men det är inget som har
undersökts närmare i den här rapporten. Om en vara
är närproducerad kan också spela in då transportkostnaderna sjunker och mellanleden kan minska.
En större andel, 22 procent, av konsumentpriset för
12%
Moms
Butiken
betalar mindre för köttet än vad butikerna gör. Andelen som hamnar hos bonden för ett helt djur är alltså
i verkligheten lägre än vad som visas här.
nötkött hamnar direkt hos bonden. Att det skiljer sig
Industrin
och Butiken
Industrin
och Butiken
Bonden
Moms
Bonden
11%
8%
Industrin och Butiken
Bonden
14 MATKRON AN – VEM FÅR VAD ?
11%
11%
15 MATKRON AN – SÅ HÄR BERÄKN AS MATKRON AN
Så här beräknas Matkronan
Bondens andel beräknas utifrån värdet på gårdsnivå
av det som produceras i Sverige och som därefter blir
livsmedel (exklusive dryck) i butik. Detta relateras
sedan till det totala värdet av konsumtion av livs­medel i butik.
Importvärdet av livsmedel fås från SCBs varuimport
som justeras för det som går till offentliga sektorn och
privata restauranger. Värdet av fiskimporten fås genom
att först räkna bort det som vidareexporteras.
Från Företagens ekonomi (SCB) kan man få både
handelns och industrins marginaler. Täckningsbidrag
1 beräknas genom att ta kostnaderna för råvaror och
handelsvaror genom omsättningen. Ett genomsnitt för
olika livsmedelsindustrier räknas ut och relateras sedan till värdet av livsmedlen när de går in i butiksled.
På samma sätt som för industrin beräknas täckningsbidraget för grupperna 47.1 (butiker, varuhus och stormarknader med brett sortiment) och 47.2 (specialiserade livsmedelsbutiker samt systembutiker och
tobaksaffärer). Här görs antagandet att marginalen
är densamma oavsett om varan är ett livsmedel eller
någon annan vara som säljs i butiken. Genomsnittet
relateras till konsumenternas värde av livsmedlen.
Momsen på 12 procent beräknas från det totala värdet
av livsmedelskonsumtionen i butik.
För de enskilda livsmedlen har uppskattningar gjorts
utifrån vad priset är i butik och hur mycket avräkningspriset är för motsvarande produkt på gårdsnivå. Avräkningspriserna är ett genomsnitt av 2012 års priser, i
verkligheten skiljer sig priserna åt mellan regioner, tid
på året och kvalitet på råvaran. När det gäller bröd
avser den största delen av avräkningspriset vete och i
industrins del ingår både kvarn och bageri. När det
kommer till kött får bonden betalt för hela djuret medan konsumenten köper delar av det, i mer eller mindre
förädlad form, och här har ett genomsnittligt kilopris
räknats ut för köttet i butik för att motsvara hela djuret. Det finns även delar av råvaran som bonden får
betalt för trots att dessa inte går till livsmedel liksom
livsmedel som inte hamnar i butik och ingen av dessa
grupper redovisas i rapporten.
PRODUCER AD AV LRF 2014
Sammanställning och metod: Lovisa F orssell
L AYOUT & grafik: K aroz z form ab
ILLUSTR ATIONER: Hans von Corswant
MATKRON AN – LRF 2014
Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm. Telefon 0771 - 573 573. www.lrf.se
© LRF 2014
16
