Målriktad behandling av bröstcancer
Rapport från SNS forskningsprogram Värdet av nya läkemedel
Februari 2013
Adam Lundqvist
Nils Wilking
Ulf-G Gerdtham
Ulf Persson
Katarina Steen Carlsson
SNS är en politiskt oberoende ideell förening som genom forskning, möten och bokutgivning bidrar till att beslutsfattare i politik,
offentlig förvaltning och näringsliv kan fatta välgrundade beslut baserade på vetenskap och saklig analys.
SNS, Jakobsbergsgatan 18, Box 5629, SE-114 86 Stockholm, Tel +46 8 507 025 00, [email protected], www.sns.se
Författare
Adam Lundkvist, ekon mag, bitr projektledare, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, Lund
Nils Wilking, docent, leg läk, klinikchef, Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet; och
Skånes onkologiska klinik, Skånes universitetssjukhus
Ulf-G Gerdtham, professor, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, Lund; och Institutionen
för kliniska vetenskaper, Malmö, Lunds universitet
Ulf Persson, professor, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, Lund; Institutet för
ekonomisk forskning, Lunds universitet
Katarina Steen Carlsson*, fil dr, projektledare, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, Lund;
och Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Lunds universitet
*Kontaktperson: [email protected], 046-32 91 08
Referensgrupp
Nedanstående företag, organisationer och myndigheter representeras i referensgruppen genom
angivna medarbetare. Ordförande är Michael Sohlman.
Nadia Bracken och Anna Brodowsky, AbbVie
Birgitta Karpesjö, Apotekarsocieteten
Eva Fernvall, Apoteket AB
Suzanne Håkansson och Martin Henriksson, AstraZeneca
Thomas Broberg, Finansdepartementet
Johan Christenson, HealthCap
Anna Käll, Janssen-Cilag AB
Anders Blanck, LIF – De forskande läkemedelsföretagen
Susanne Baltzer, Läkemedelsverket
Billie Pettersson och Jacob Tellgren, Merck Sharp & Dohme
Erik Fahlbeck, Näringsdepartementet
Kerstin Falck och Johan Brun, Pfizer
Bo Claesson, Sveriges kommuner och landsting
Magnus Thyberg, Stockholms läns landsting
Pontus Johansson, Socialdepartementet
Maarten Sengers, Socialstyrelsen
Stefan Odeberg, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
Jenni Nordborg och Maria Landgren, VINNOVA
Innehåll
Förord
1
Sammanfattning
2
Bakgrund
6
Syfte
7
Avgränsningar
7
Metod
8
Antal behandlade kvinnor
8
Tamoxifen – spridd sjukdom
8
Tamoxifen – tilläggsbehandling
8
Trastuzumab – spridd sjukdom
och tilläggsbehandling
10
Förväntad hälsovinst per behandlad kvinna
11
Modell för spridd sjukdom
11
Modell för tilläggsbehandling
14
Monetärt värde av hälsovinst
17
Effekter på produktivitet
17
Välfärdsöverskott
18
Resultat
18
Tamoxifen
18
Trastuzumab
20
Diskussion
Slutsats
Referenser
23
24
26
Förord
Innan nya läkemedel introduceras i vården görs en bedömning av deras värde. Denna bedömning
baseras i huvudsak på resultat i kliniska prövningar. Men hur blir det när ett läkemedel används i
verkligheten, av många olika patienter under lång tid? Vilka värden skapas då för den enskilda
patienten, vården och samhällsekonomin? Om detta vet vi förvånansvärt lite.
Denna rapport är en del av SNS pågående forskningsprogram Värdet av nya läkemedel. Den utgör en
av fem studier som har undersökt värdet av läkemedel genom att utgå från olika terapiområden:
bröstcancer, leukemi, diabetes, reumatoid artrit och höga blodfetter. Dessa terapiområden har valts ut
på basis av kriterier som presenterats i en förstudie till forskningsprogrammet (Gerdtham U-G,
Persson U, Steen Carlsson K. Värdet av nya läkemedel – en förstudie. SNS 2011). En central
utgångspunkt har varit att terapiområdena ska fungera som belysande exempel genom att illustrera
kompletterande egenskaper, exempelvis vad gäller patientpopulationens storlek och den aktuella
behandlingens innovationshöjd i förhållande till tidigare alternativ. En gemensam ansats i rapporterna
har varit att fånga värden över en längre tidsperiod, när läkemedlen använts i rutinsjukvården.
En övergripande slutsats från de fem studierna är att bristande uppföljning och kunskapsspridning
kan medföra stora välfärdsförluster när nya läkemedel inte används på ett optimalt sätt. Det kan gälla
både under- och överanvändning. Studierna visar också hur vi i Sverige skulle kunna minska
osäkerheten om värdet av nya läkemedel genom att bättre utnyttja våra omfattande registerdatabaser.
Under 2013 kommer fler studier att presenteras inom ramen för forskningsprogrammet, samt en
sammanfattande slutrapport. Läs gärna mer på SNS hemsida: www.sns.se
För analys, slutsatser och förslag svarar helt och hållet de olika studiernas författare. SNS som
organisation tar inte ställning till dessa. SNS har som uppdrag att initiera och presentera
forskningsbaserade analyser av viktiga samhällsfrågor.
Arbetet har kunnat genomföras tack vare ekonomiskt bidrag från följande företag, myndigheter och
organisationer: AbbVie, Apotekarsocieteten, Apoteket AB, AstraZeneca, HealthCap, Janssen-Cilag AB,
LIF, Läkemedelsverket, Merck Sharp & Dohme, Pfizer, Sveriges Kommuner och Landsting,
Stockholms läns landsting och VINNOVA. Ett särskilt tack framförs också till Lars-Åke Levin för
kommentarer på en preliminär rapportversion. Värdefulla synpunkter har också lämnats av projektets
referensgrupp. Varken kommentatorn eller referensgruppen ansvarar dock för studiens innehåll.
Stockholm i januari 2013
Johanna Lind
forskningsledare SNS
1
Sammanfattning
Inom ramen för SNS forskningsprogram Värdet av nya läkemedel beräknade vi värdet av två
målriktade läkemedel som används i behandling av bröstcancer.
Det ena målriktade läkemedlet, tamoxifen, är ett etablerat läkemedel som introducerades i
bröstcancervården på 1970-talet. Tamoxifen ordinerades inledningsvis vid spridd sjukdom, men redan
tidigt stod det klart att läkemedlet också gör nytta som tilläggsbehandling till cellgifter och strålning.
Efter hand och mot bakgrund av nya vetenskapliga studier förlängdes behandlingstiden för tamoxifen
som tilläggsbehandling. I denna studie beräknade vi värdet av hälsovinster och produktionsvinster i
Sverige till följd av behandling med tamoxifen. Dessa vinster relaterades därefter till samhällets
kostnader för läkemedelsbehandlingen och till konsumtionsökning i en diskussion om
välfärdsöverskott i ett längre tidsperspektiv.
Det andra målriktade läkemedlet, trastuzumab, introducerades mer nyligen i bröstcancervården.
Trastuzumab godkändes i Sverige för behandling vid spridd bröstcancer år 2001 och började användas
som tilläggsbehandling år 2005. Vi beräknade hälsovinster och produktionsvinster till följd av
behandling med trastuzumab fram till år 2011 som var det sista året med tillgängliga data. Resultaten
för trastuzumab speglar därför värden under en kortare tid i läkemedlets förväntade livscykel. Precis
som för tamoxifen jämförde vi de samlade vinsterna med samhällets kostnader för
läkemedelsbehandling och konsumtionsökning till följd av ökad livslängd.
En sammanlagd hälsovinst för respektive läkemedel beräknades med en bottomup-ansats utifrån
statistik över antalet behandlade kvinnor och den förväntade hälsovinsten per behandlad kvinna. Med
utgångspunkt i kvalitetsregister, Socialstyrelsens register samt försäljningsdata kunde antalet kvinnor
som erhållit behandling med tamoxifen respektive trastuzumab skattas. Utifrån publicerade resultat
från kliniska prövningar och uppgifter om svenska kvinnors livslängd från Statistiska centralbyråns
register beräknades den förväntade hälsovinsten i form av kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs).
Hälsovinsterna värderades med det skattade värdet av en QALY på 845 000 kronor som baserats på
det aktuella värdet på ett statistiskt liv.
Läkemedlen tamoxifen och trastuzumab påverkar livslängden och därmed även produktion i ett
livscykelperspektiv. Vi skattade därför produktions- och konsumtionsförändringar enligt riktlinjer från
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Nettoproduktionen beräknades som differensen mellan
produktionstillskott och konsumtionstillskott. Välfärdsöverskottet i sin tur beräknades utifrån det
monetära värdet av hälsovinsten plus nettoproduktionen minus läkemedelskostnaden.
2
Figur 9. Vinster och kostnader till följd av behandling med
tamoxifen under perioden 1979–2004. Från rapporten s. 20.
Enligt våra beräkningar behandlades sammanlagt ungefär 75 000 kvinnor med tamoxifen under
perioden 1979–2004: cirka 19 000 för spridd sjukdom och cirka 56 000 med tilläggsbehandling.
Hälsovinsten per behandlad kvinna beräknades utifrån publicerade studier till 0,24–0,58 QALY vid
spridd sjukdom och 0,34–0,82 QALY vid tilläggsbehandling, beroende på behandlingslängd. Den
sammanlagda hälsovinsten till följd av behandlingarna var cirka 39 000–52 000 QALYs till ett värde
av 33–44 miljarder kronor exklusive produktionsökningen och 40–51 miljarder kronor inklusive
produktionsökningar.
Den genomsnittliga hälsovinsten på 39 miljarder och produktionsökningen på 7,1 miljarder kronor till
följd av behandling med tamoxifen motsvarades av en läkemedelskostnad på 1,1 miljarder och en
konsumtionsökning på 18 miljarder kronor (Figur 9). Det innebär en negativ nettoproduktion på –11
miljarder men ett totalt välfärdsöverskott på 27 miljarder kronor. Läkemedelskostnaderna för
tamoxifen är låga, vilket beror på att det tillverkas och säljs som generika (kopia på läkemedel vars
patent har gått ut). Att den negativa nettoproduktionen är så pass stor beror på att de flesta kvinnor
som behandlats med tamoxifen har nått pensionsålder.
Enligt våra beräkningar behandlades cirka 6 500 kvinnor med trastuzumab under perioden 2000–
2011: 3 300 för spridd sjukdom, 3 200 med tilläggsbehandling. Hälsovinsten per behandlad kvinna var
0,60–1,00 QALY vid spridd sjukdom och 0,97–1,22 QALY vid tilläggsbehandling. Det gav en
sammanlagd hälsovinst motsvarande 5 100–7 200 QALYs till ett värde av 4,3–6,1 miljarder kronor
exklusive produktionsökningen och 5,3–7,2 miljarder kronor inklusive produktionsökningar.
3
Figur 11. Vinster och kostnader till följd av behandling med
trastuzumab under perioden 2000–2011. Från rapporten s 22.
Den genomsnittliga hälsovinsten på 5,2 miljarder och produktionsökningen på 1 miljard kronor till
följd av behandling med trastuzumab motsvarades av en läkemedelskostnad på 2 miljarder och en
konsumtionsökning på 1,4 miljarder kronor (Figur 11). Det innebär en negativ nettoproduktion på
–400 miljoner kronor men ett totalt välfärdsöverskott på 2,9 miljarder kronor.
Läkemedelskostnaderna för trastuzumab är höga, vilket beror på att patent inte har gått ut än. Att den
negativa nettokonsumtionen är så pass liten beror på att en stor andel av de kvinnor som behandlats
med trastuzumab är i arbetsför ålder.
I ett tankeexperiment gjorde vi två enkla kalkyler över vilka potentiella värden som inte realiserades
under de första decennierna med tamoxifen.
Den första kalkylen utgick från observerade variationer mellan sjukvårdsregioner i upptag av
tamoxifen. Om alla sjukvårdsregioner hade behandlat kvinnor med tidig bröstcancer på samma sätt
som regioner med snabbt upptag, hade det enligt våra beräkningar inneburit att ytterligare cirka
10 700 kvinnor hade behandlats med tamoxifen under åren 1979–2004. Tillsammas skulle dessa
kvinnor ha erhållit en hälsovinst motsvarande cirka 7 600 QALYs till ett värde av ungefär 6,4 miljarder
kronor. Inkluderas även produktionsökningen steg värdet till cirka 7,6 miljarder kronor.
Den andra kalkylen utgick från skillnaden mellan tamoxifen och trastuzumab i hur snabbt upptaget
ökade efter det att resultat av vetenskapliga studier presenterats. Om de svenska
behandlingsriktlinjerna hade uppdateras lika snabbt för tamoxifen, såsom skedde 20 år senare för
trastuzumab, skulle ytterligare cirka 10 900 kvinnor ha kunnat behandlas med tamoxifen.
Hälsovinsten för dessa kvinnor skulle ha varit ungefär 5 400 QALYs till ett värde av 4,6 miljarder
kronor eller 5,2 miljarder kronor inklusive produktionsökningar.
4
Slutsats
Användningen av tamoxifen och trastuzumab har inneburit stora välfärdsvinster för de kvinnor som
behandlats. Värdet av nya läkemedel styrs i stor utsträckning av hur upptaget av nya läkemedel ser ut.
Det är naturligt att det förekommer regionala variationer och att upptag kan gå olika fort efter
publikation av vetenskapliga resultat. Våra enkla kalkyler illustrerade att värdet av nya läkemedel kan
förväntas realiseras tidigare när det finns nationella strukturer som utvärderar ny vetenskaplig evidens
och bidrar till att stötta det lokala beslutsfattandet i den kliniska vardagen. Det tycks också som om en
centraliserad cancervård har gynnat kvinnor med bröstcancer.
5
Bakgrund
Bröstcancer är den vanligast förekommande tumörsjukdomen hos kvinnor. År 2010 registrerades
7 950 fall av nyupptäckt bröstcancer i Socialstyrelsens cancerregister – av dessa var 7 919 kvinnor [1].
En majoritet av alla som diagnostiseras i ett tidigt stadium av bröstcancer genomgår operation för att
avlägsna cancern. År 2010 opererades drygt 91 procent av de nyupptäckta fallen [2]. En anledning att
inte operera är att cancern har spridit sig och bildat dottertumörer, så kallade metastaser.
Forskningen har efter hand identifierat olika typer av bröstcancer och bland annat eftersträvat att
utveckla så kallade målriktade läkemedel. Ungefär 80 procent av kvinnorna som opererades för
bröstcancer år 2010 hade hormonkänslig (ER-positiv) bröstcancer [2]. I de allra flesta fall behandlas
dessa kvinnor med målriktad hormonell tilläggsbehandling efter sin operation. Hormonell behandling
används även för att fördröja sjukdomsförloppet hos kvinnor med spridd hormonkänslig bröstcancer.
Idag finns det ett flertal olika preparat för behandling av hormonkänslig bröstcancer. Ett av de första
läkemedlen var tamoxifen som sedan 1970-talet har använts vid olika stadier i behandling av
hormonkänslig bröstcancer.
Inledningsvis ordinerades tamoxifen enbart vid spridd bröstcancer men redan i ett tidigt skede
upptäcktes dess goda effekt även vid tilläggsbehandling efter operation. I mitten av 1980-talet
publicerades nya studier som pekade på förbättrad effekt om tilläggsbehandlingen förlängdes till två år
vilket också blev standard i svensk sjukvård [3]. I mitten av 1990-talet kom nya rapporter som visade
på ytterligare förbättrad effekt om tilläggsbehandlingen förlängdes till fem år vilket sedan dess ingår i
de svenska kliniska behandlingsriktlinjerna [4, 5]. Under de första tjugo åren gavs tamoxifen
företrädesvis till kvinnor som passerat klimakteriet, men sedan mitten av 1990-talet används det även
i behandlingen av yngre kvinnor.
I slutet av 1990-talet kom även en ny typ av hormonell behandling, så kallade aromatashämmare, i
bruk vid spridd hormonkänslig bröstcancer. Vid spridd sjukdom gavs dessa preparat som tillägg till
tamoxifen och kunde på så sätt öka sjukdomskontrollen över längre tid hos en stor andel av dessa
patienter. I mitten av 00-talet började aromatashämmarna även att ges som tilläggsbehandling,
antingen i stället för tamoxifen eller i sekvens med tamoxifen och det är därför svårt att separera
användningen av tamoxifen från användningen av aromatashämmare vid tilläggsbehandling.
Effektmässigt finner man en högre återfallsförebyggande effekt av aromatashämmare men effekterna
på totalöverlevnaden har varit marginella.
Ungefär 14 procent av kvinnor med tidig bröstcancer och 25 procent av kvinnor med spridd
bröstcancer har så kallad HER2-positiv bröstcancer [6]. För denna specifika typ av bröstcancer har det
målriktade läkemedlet trastuzumab utvecklats. Trastuzumab godkändes för behandling av spridd
HER2-positiv bröstcancer i Sverige år 2000. Sedan år 2005 används trastuzumab även som
tilläggsbehandling efter operation av HER2-positiv bröstcancer, vilket förväntas minska risken för
återfall.
För närvarande pågår ett intensivt utvecklingsarbete inom området med läkemedel som blockerar
tillväxten av HER2-positiv bröstcancer. Ett preparat, lapatinib, registrerades för några år sedan, men
har hittills fått en relativt blygsam användning hos patienter vars sjukdom har spritt sig under
trastuzumabbehandling. Lapatinib verkar dock nu få en mer framträdande roll i kombination med
trastuzumab och ges då till patienter med otillräcklig effekt av trastuzumabbehandling.
I SNS förstudie från år 2011 presenterades studier av värdet av ny medicinsk teknologi och de metoder
som tillämpats för att mäta värdet [7]. Rapporten pekar på att det väsentligen finns två ansatser för att
analysera värdet av ny medicinsk teknologi eller nya läkemedel.
6
En ansats är att utgå från aggregerade data, exempelvis uppgifter om livslängd på nationell nivå, och
sedan sträva efter att identifiera hur stor andel av vunna levnadsår som kan tillskrivas ny medicinsk
teknologi. Detta kallas för att man tillämpar en topdown-ansats. Genom att utgå från observerade
utfall som ökad livslängd lägger metoden ett övre tak på hur stora vinster som ny teknologi kan ge.
Däremot finns en utmaning i att avgöra hur stor andel av den observerade ökade livlängden som kan
tillskrivas nya medicinska behandlingar och vad som är resultatet av förbättrade levnadsförhållanden
eller ändrad livsstil såsom förändrade tobaksvanor. Den andra ansatsen utgår i stället från en enskild
intervention, såsom introduktionen av ett nytt läkemedel, och beräknar hälsoeffekter av denna
nerifrån, en bottomup-ansats. Studier med en bottomup-ansats förutsätter detaljerad kunskap om
interventionen, dess hälsoeffekter och kostnader.
I denna studie använde vi en bottomup-ansats för att skatta värdet av två läkemedel i behandlingen av
bröstcancer utifrån resultat om effekter på överlevnad och livskvalitet från publicerade, randomiserade
kliniska prövningar samt registerdatauppgifter över antalet behandlade personer.
Syfte
Det övergripande syftet med projektet är att i ett längre tidsperspektiv beräkna värdet av nya
läkemedel inom behandling av bröstcancer med en bottomup-ansats. Vi har avgränsat oss till två
målriktade läkemedel som haft en avgörande betydelse för överlevnad och livskvalitet: tamoxifen och
trastuzumab. För respektive läkemedel besvaras följande frågor:
•
Hur stor är den aggregerade hälsovinsten under läkemedlets produktlivscykel?
•
Hur stort är det monetära värdet av den aggregerade hälsovinsten och tillhörande
förändringar i produktionen till följd av behandlingen?
•
Hur stort är välfärdsöverskottet om hänsyn tas till läkemedelskostnader (försäljningsvärde)
och förändringar i konsumtionen till följd av behandlingen?
Avgränsningar
Vi valde att avgränsa beräkningarna till enbart kvinnor av framför allt tre skäl. För det första är fler än
99 procent av alla personer som drabbas av bröstcancer kvinnor. För det andra baserades publicerade
effektdata för läkemedlen tamoxifen och trastuzumab på randomiserade kliniska prövningar som
enbart inkluderade kvinnor. Dessa effektdata utgjorde en central del av vår bottomup-analys. För det
tredje fanns även en avgränsning till enbart kvinnor i flera av de bröstcancerregister som vi hämtade
statistik från.
För studien gjordes också avgränsningar vad gäller studieperiodernas längd med hänvisning till
datatillgång. Tamoxifen utvecklades under 1960-talet och prövades i studier under 1970-talet innan
det år 1977 godkändes för den amerikanska marknaden. Vi hade tillgång till data över användning av
tamoxifen i Sverige för åren 1979–2004. Efter 2004 hade vi svårt att separera användningen av
tamoxifen från användningen av aromatashämmare vid tilläggsbehandling och vi avgränsade därför
studieperioden till åren 1979–2004. Studieperioden för trastuzumab avgränsades till den period då
7
läkemedlet varit tillgängligt i Sverige, från år 2001 då det godkändes fram till år 2011 som var sista
tillgängliga år med kompletta registerdata.
Beräkningarna av värdet för tamoxifen och trastuzumab utgick från tidpunkten efter diagnos då
läkemedlen vanligen sätts in. Detta sker sällan direkt efter diagnos utan ges i regel först efter kirurgi
och/eller behandling med cellgifter.
Metod
En dynamisk livscykelmodell användes för att beräkna det aggregerade värdet under hela
produktlivscykeln för tamoxifen respektive trastuzumab [8]. Två olika modellvarianter konstruerades,
en för spridd sjukdom och en för tilläggsbehandling. En sammanlagd hälsovinst beräknades genom att
multiplicera antalet behandlade kvinnor med den förväntade hälsovinsten per behandlad kvinna i
form av kvalitetsjusterade levnadsår (QALY). Därefter värderades den aggregerade hälsovinsten i
monetära termer [9]. Utöver hälsovinstens monetära värde beräknades även ökad produktion till följd
av behandlingen. Slutligen beräknades ett välfärdsöverskott genom att hälsovinst och ökad produktion
jämfördes med kostnader för läkemedlen och den ökade konsumtionen till följd av behandlingen.
I det som följer redogör vi för metoder, datakällor och antaganden för nyckeluppgifter i den dynamiska
livscykelmodellen: antal behandlade kvinnor, förväntad hälsovinst per behandlad kvinna, monetärt
värde av hälsovinsten, effekter på produktivitet och konsumtion samt välfärdsöverskott.
Antal behandlade kvinnor
Vi beräknade antalet kvinnor som erhållit behandling utifrån nationell och regional cancerstatistik
samt försäljningsdata och rekommenderad dos. I denna analys har hormonell behandling och
behandling med tamoxifen jämställts under perioden 1979–2004.
Tamoxifen – spridd sjukdom
Medianöverlevnaden ligger kring 1,5 år utan tamoxifen och 2 år med tamoxifen [10]. Antalet kvinnor
som behandlats med tamoxifen för spridd sjukdom under perioden 1979–2004 beräknades därmed
utifrån antalet avlidna kvinnor i Sverige med bröstcancer som primär dödsorsak [12]. Vi utgick från att
antalet avlidna kvinnor med bröstcancer som primär dödsorsak motsvarade antalet kvinnor med
spridd bröstcancer. Andelen kvinnor med spridd bröstcancer i Stockholm–Gotlandsregionen som
testat positivt för hormonkänslig bröstcancer var strax över 50 procent under perioden [11, 12]. Vi
antog därför att 50 procent av kvinnorna som avlidit i spridd bröstcancer även fått hormonell
behandling.
Tamoxifen – tilläggsbehandling
Antalet kvinnor som behandlats med tamoxifen som tilläggsbehandling under perioden 1979–2004
beräknades utifrån antalet kvinnor som diagnostiserats med bröstcancer i Sverige, andelen kvinnor
som genomgick primär operation och andelen av dessa som fick hormonell tilläggsbehandling i
Stockholm–Gotlandsregionen [1, 13, 14]. Andelen hormonellt behandlade kvinnor i denna region visas
i Figur 1.
8
Figur 1. Andelen kvinnor i Stockholm-Gotlandsregionen som
genomgått primär operation och andelen av dessa som fick
hormonell tilläggsbehandling under perioden 1977-2004.
Andelen som genomgick primär operation under perioden 2008–2010 var densamma på nationell
nivå som i Stockholm–Gotlandsregionen [2]. Beräkningarna här bygger på att andelen opererade i
Stockholm–Gotlandsregionen var representativa för landet i övrigt också under perioden 1979-2004.
Andelen hormonellt behandlade på nationell nivå kan skilja sig från andelen i Stockholm–
Gotlandsregionen. För att justera statistiken från denna region jämförde vi årligt totalt
försäljningsvärde för tamoxifen per 100 000 invånare på nationell nivå och i Stockholm–
Gotlandsregionen (Figur 2). 1 Andelen som fick tamoxifen som tilläggsbehandling på nationell nivå
beräknades genom att andelen med hormonell behandling i Stockholm–Gotlandsregionen
multiplicerades med försäljningskvoten för tamoxifen mellan nationell nivå och Stockholm–
Gotlandsregionen.
1
Nedgången i försäljningsvärde kring år 1992 berodde på en prisminskning till följd av patentutgång.
9
Figur 2. Totalt nominellt försäljningsvärde för tamoxifen per
100 000 invånare i Stockholm–Gotlandsregionen och i Sverige
totalt under perioden 1979-2004.
Eftersom det förekommit olika behandlingslängder för tilläggsbehandling med tamoxifen har vi delat
upp tidsperioden i tre delar. Vi antog att kvinnor under åren 1979–1986 huvudsakligen erhöll
tamoxifen under ett år. För åren 1987–1994 antog vi att kvinnor i genomsnitt erhöll behandling under
två år och åren 1995–2004 förlängdes behandlingsperioden för tamoxifen till fem år.
Trastuzumab – spridd sjukdom och tilläggsbehandling
Det totala antalet behandlade kvinnor beräknades utifrån årlig totalt försäljningsvärde, genomsnittlig
dos per kvinna och behandlingstillfälle, behandlingslängd samt pris per enhet. Det årliga totala
försäljningsvärdet för trastuzumab per 100 000 invånare framgår av Figur 3.
Figur 3. Totalt nominellt försäljningsvärde för trastuzumab per
100 000 invånare i Sverige under perioden 2000–2011.
10
Vi antog en genomsnittlig veckoförbrukning av trastuzumab vid tilläggsbehandling och spridd
sjukdom på 150 ml i likhet med en tidigare svensk studie [6]. Vidare antog vi ett konstant pris under
hela perioden, 6 357 kronor per behandlingsvecka [15]. Vi använde en behandlingslängd på 52 veckor
vid tilläggsbehandling, baserat på svenska behandlingsrekommendationer, och en behandlingslängd
på 38 veckor vid spridd sjukdom i likhet med den tidigare svenska studien [6]. Vår modell fångar bara
användningen av trastuzumab när det används fram till progression. Senare års utveckling har
inneburit att man även använder det efter sjukdomsprogression, vilket innebär att behandlingslängden sannolikt har varit längre än 38 veckor under de senare åren. Detta innebär en viss
överskattning av antalet behandlade med spridd cancer under de sista åren som trastuzumab använts.
Åren 2001–2004 användes trastuzumab enbart vid spridd bröstcancer och antalet behandlade kvinnor
med spridd sjukdom beräknades direkt från totalförsäljningen. För åren 2008–2010 kunde antalet
kvinnor med tilläggsbehandling beräknas utifrån det nationella bröstcancerregistret [2]. Kostnaden för
behandlingen av dessa kvinnor drogs ifrån den totala försäljningen för dessa år och därefter
beräknades antalet behandlade kvinnor med spridd cancer utifrån resterande försäljning. Antalet
behandlade kvinnor med spridd cancer under perioden 2005–2007 beräknades genom linjär interpolering. Kostnaden för behandlingen av dessa kvinnor drogs ifrån den totala försäljningen för dessa
år och därefter beräknades antalet kvinnor med tilläggsbehandling utifrån resterande försäljning.
Förväntad hälsovinst per behandlad kvinna
Vi använde en modell för att beräkna den förväntade hälsovinsten av nya läkemedel vid spridd
sjukdom och en annan modell för hälsovinster när de nya läkemedlen används som tilläggsbehandling.
Modell för spridd sjukdom
Vår modell för spridd sjukdom utgick från att kvinnor med spridd bröstcancer kunde befinna sig i ett
av tre hälsotillstånd: progressionsfri, progression och avliden (Figur 4). Den hade en tidshorisont på
10 år och uppdaterades på månatlig basis. Vi antog att samtliga kvinnor vid modellens startpunkt hade
progressionsfri spridd bröstcancer och var aktuella för behandling enligt kliniska riktlinjer. De kunde
sedan antingen förbli i detta hälsotillstånd, drabbas av progression eller avlida. Kvinnor i progression
kunde förbli i detta hälsotillstånd eller avlida.
Progressionsfri
Progression
Avliden
Figur 4. Illustration av modellen för spridd sjukdom.
11
Publicerade medianvärden för progressionsfri överlevnad och totalöverlevnad i randomiserade studier
användes för att beräkna hur stor andel av kvinnorna som befann sig i respektive tillstånd varje
månad.
Vi hämtade uppgifter om överlevnad med och utan behandling med tamoxifen från en internationell,
randomiserad studie. [10]. I denna var medianen för progressionsfri överlevnad 14 månader med
tamoxifen och 7 månader utan tamoxifen och medianen för totalöverlevnad 24 månader med
tamoxifen och 19 månader utan tamoxifen. För att hantera eventuell osäkerhet i studien valde vi att
variera medianöverlevnaden hos patienter behandlade med tamoxifen med 10 procent (Tabell 1).
En relevant studie av trastuzumab identifierades [16]. I denna var progressionsfri överlevnad 11,7
månader med trastuzumab och 6,1 utan trastuzumab i median och totalöverlevnaden 31,2 månader
med trastuzumab och 22,7 månader utan trastuzumab i median. En svaghet i studien var att drygt
hälften av kvinnorna som inte behandlades med trastuzumab bytte till behandling med trastuzumab
efter sjukdomsprogression. Kvinnor i studien som aldrig behandlades med trastuzumab överlevde 16,6
månader i median. Vi valde därför att variera totalöverlevnaden utan trastuzumab mellan 16,6 och
22,7 månader (Tabell 1).
Tabell 1. Medianöverlevnad i månader som användes i modellen
för spridd sjukdom.
Medianöverlevnad
Behandling
Kontroll
Källa
Progressionsfri överlevnad
12,6-15,4
7
[10]
Totalöverlevnad
21,6-26,4
19
[10]
Progressionsfri överlevnad
11,7
6,1
[16]
Totalöverlevnad
31,2
16,6-22,7
[16]
Tamoxifen
Trastuzumab
Utifrån medianöverlevnaden beräknades en konstant månatlig risk som användes för att skatta
överlevnadskurvor för hela perioden. Andel kvinnor som var progressionsfria skulle enligt dessa
antaganden motsvara ytan under den progressionsfria överlevnadskurvan (Figur 5, det gula området)
medan andelen som var i progression bestämdes av ytan mellan totalöverlevnaden och den
progressionsfria överlevnaden (det orangea området) och andelen som hade avlidit utgjordes av ytan
över totalöverlevnaden (det bruna området).
12
Figur 5. Illustration av fördelningen på tre hälsotillstånd över tid
för kvinnor med spridd sjukdom och aktuella för behandling.
Mot bakgrund av dessa antaganden beräknade vi antalet vunna levnadsår utifrån ytan under
totalöverlevnaden (de gula och orangea områdena). Varje tillstånd försågs därefter med en
livskvalitetsvikt utifrån en svensk studie [17] av 361 kvinnor med bröstcancer (Tabell 2). Denna studie
rapporterade inte livskvaliteten för kvinnor före och efter progression separat utan enbart
livskvaliteten för kvinnor med spridd sjukdom. Vi använde gränserna för detta konfidensintervall som
vikter för progressionsfri och progression. För att hantera eventuell osäkerhet varierades samtliga
livskvalitetsvikter med 5 procent (Tabell 2, värden inom parentes). Därefter beräknades antalet QALYs
som tiden i varje tillstånd multiplicerat med livskvalitetsvikten för tillståndet. Slutligen beräknades
hälsovinsten till följd av målriktad terapi som differensen i QALY mellan kvinnor med och utan
målriktad terapi.
Tabell 2. Livskvalitetsvikter som användes för de olika
hälsotillstånden i modellen för spridd sjukdom.
Hälsotillstånd
Progressionsfri
Progression
Vikt
0,74 (0,70–0,77)
0,62 (0,59–0,65)
Källa
[17]
[17]
13
Modell för tilläggsbehandling
Vår modell för tilläggsbehandling utgick från att kvinnorna kunde befinna sig i ett av tre hälsotillstånd:
remission, återfall och avliden. Remission är en medicinsk term som används för att beskriva faser i
kroniska sjukdomar när symtomen delvis avtagit eller tillfälligtvis helt försvunnit. Modellen hade
ettårscykler och en tidshorisont på 50 år. Vid modellens startpunkt antog vi att samtliga kvinnor hade
opererats för bröstcancer, befann sig i remission och var aktuella för behandling enligt kliniska
riktlinjer. Kvinnor i remission kunde sedan antingen förbli i detta hälsotillstånd, få ett återfall eller
avlida. Kvinnor med återfall kunde sedan förbli i detta hälsotillstånd, återgå till remission eller avlida.
Återfall
Remission
Avliden
Figur 6. Illustration av modellen för tilläggsbehandling.
Vi använde publicerade data över risk för återfall, sjukdomsfri överlevnad, bröstcancerspecifik
dödlighet och totalöverlevnad från metaanalyser och randomiserade studier samt
bakgrundsöverlevnaden hos svenska kvinnor i samma åldrar som kvinnorna med tilläggsbehandling
för att beräkna hur stor andel av kvinnorna som befann sig i respektive tillstånd varje år.
Bakgrundsöverlevnad för patienter som behandlats med tamoxifen beräknades utifrån
åldersfördelningen hos kvinnor som helt eller delvis opererat bort bröstet under perioden från 2001
till 2010 samt överlevnadsstatistik hos kvinnor i olika åldrar från Statistiska centralbyrån [18, 19].
Svenska registerdata anger inte hur stor andel av kvinnorna som hade HER–2 positiv bröstcancer.
Bakgrundsöverlevnaden för kvinnor som behandlats med trastuzumab beräknades därför utifrån en
åldersfördelning som justerats efter en amerikansk epidemiologisk studie över andelen kvinnor med
HER-positiv cancer i olika åldrar [20].
För ettårsbehandling med tamoxifen användes en metaanalys över årlig risk för återfall och
totaldödlighet under år 1–5 respektive år 6–10 [5]. Risken för återfall under år 1–5 och 6–10 togs
direkt ifrån metaanalysen medan risken att avlida i bröstcancer under dessa år skattades utifrån
totaldödligheten i studien och bakgrundsdödligheten hos svenska kvinnor mellan 50 och 74 år under
perioden 1981–1985. Vi visste inte hur riskerna såg ut från år 11 och framåt. Vi antog att kvinnor utan
behandling med tamoxifen hade fortsatt samma årliga risker som under år 6–10. Vi antog att
kvinnorna med tamoxifen hade årliga risker som låg mellan riskerna för obehandlade kvinnor och
behandlade kvinnor under år 6–10 och varierade därför riskerna mellan dessa extremvärden.
14
Tabell 3. Årliga risker som användes i modellen för
tilläggsbehandling.
Återfallsrisk (procent)
Bröstcancerdödlighet (procent)
Behandling
Kontroll
Behandling
Kontroll
Källa
7,75
9,56
4,66
5,31
[5]
År 6-10
4,10
4,56
4,88
5,71
[5]
År 11+
4,10–4,56
4,56
4,88–5,71
5,71
skattad
5,59
7,89
2,77
3,56
[5]
År 6-10
3,29
3,36
2,95
3,63
[5]
År 11+
3,29–3,36
3,36
2,95–3,63
3,63
skattad
3,74
6,71
1,79
2,46
[21]
År 6-10
2,62
3,46
2,25
3,23
[21]
År 11-15
2,06
2,11
1,54
2,28
[21]
År 16+
1,75–1,76
1,76
1,48–1,89
1,89
skattad
-
-
-
-
År 1-4
3,28
5,61
1,11
2,18
[22]
År 5-10
1,78
3,31
1,58
2,80
skattad
År 11-15
2,06–2,11
2,11
1,54–2,28
2,28
skattad
År 16+
1,75–1,76
1,76
1,48–1,89
1,89
skattad
Tamoxifen, 1 år
År 1-5
Tamoxifen, 2 år
År 1-5
Tamoxifen, 5 år
År 1-5
Trastuzumab
För tvåårsbehandling med tamoxifen användes samma metaanalys som vid ettårsbehandling över årlig
risk för återfall och totaldödlighet under 10 år [5]. Risken för återfall under år 1–5 och 6–10 togs direkt
ifrån metaanalysen medan risken att avlida i bröstcancer under dessa år skattades utifrån
totaldödligheten i studien och bakgrundsdödligheten hos svenska kvinnor mellan 50 och 74 år under
perioden 1991–1995. På samma sätt som vid ettårs behandling skattades riskerna för år 11 och framåt
utifrån riskerna under år 6–10
För femårsbehandling med tamoxifen användes en metaanalys över årlig risk för återfall och risk att
avlida i bröstcancer under år 1–5, 6–10, 11–15 och år 16 och framåt [21]. Risken för återfall och för att
avlida i bröstcancer under år 1–5, 6–10 och 11–15 togs direkt ifrån metaanalysen. Under perioden från
år 16 och framåt antog vi att kvinnor utan behandling med tamoxifen hade samma årliga risker som i
metaanalysen Vi antog att kvinnorna med tamoxifen hade årliga risker som låg mellan riskerna för
obehandlade kvinnor och behandlade kvinnor under år 16 och framåt i metaanalysen och varierade
därför riskerna mellan dessa extremvärden.
För behandling med trastuzumab användes en randomiserad studie över sjukdomsfri överlevnad och
totalöverlevnad under år 1–4 [22]. En konstant risk för återfall under år 1–4 skattades utifrån
återfallsrisken i studien efter fyra år och bakgrundsdödligheten hos svenska kvinnor mellan 20 och 70
år under perioden 2006–2010. Risken att avlida i bröstcancer under år 1–4 beräknades på samma sätt
utifrån totaldödligheten i studien och bakgrundsdödligheten. I modellanalysen antog vi att
15
trastuzumab hade en kvarvarande effekt under minst 10 år och använde en konstant risk under år 5–
10 som baserades på riskerna under år 5 i studien.
Vi visste inte hur riskerna för patienter behandlade med trastuzumab såg ut från år 11 och framåt. Vi
antog att riskerna hos kvinnorna i metaanalysen av femårsbehandling med tamoxifen var en ungefärlig
uppskattning av långtidsöverlevnaden hos kvinnor som opererats för bröstcancer [21]. Riskerna för
kvinnor utan behandling med trastuzumab under perioderna år 11–15 och år 16 och framåt beräknades
därför utifrån riskerna hos de obehandlade kvinnorna i metaanalysen av femårsbehandling med
tamoxifen. Vi antog att kvinnorna med behandling med trastuzumab hade årliga risker under
perioderna år 11–15 och år 16 och framåt som låg mellan riskerna för obehandlade kvinnor och
behandlade kvinnor i metaanalysen av femårsbehandling med tamoxifen och varierade därför riskerna
mellan dessa extremvärden.
Sjukdomsfri överlevnad och totalöverlevnad beräknades i samtliga fall utifrån risk för återfall, risk att
avlida i bröstcancer och respektive bakgrundsöverlevnad (för femårsbehandling användes
bakgrundsdödligheten hos kvinnor mellan 20 och 84 år under perioden 2001–2005).
I modellen motsvarades andelen som var i remission av ytan under den sjukdomsfria
överlevnadskurvan (Figur 7, det gröna området) medan andelen som hade fått återfall motsvarades av
ytan mellan totalöverlevnaden och den sjukdomsfria överlevnaden (det gula området) och andelen
som hade avlidit motsvarades av ytan över totalöverlevnaden (det bruna området).
Figur 7. Illustration av fördelningen på tre hälsotillstånd över tid
för kvinnor aktuella för tilläggsbehandling.
16
Antal vunna levnadsår beräknades utifrån ytan under totalöverlevnaden (de gröna och gula
områdena). Varje tillstånd förseddes därefter med en livskvalitetsvikt utifrån en svensk studie [17] av
livskvaliteten hos 361 kvinnor med bröstcancer (Tabell 4). Denna studie rapporterade inte
livskvaliteten för kvinnor i remission. Däremot rapporteras livskvaliteten hos kvinnor två år eller
längre efter primär bröstcancer. Vi valde att använda denna medianvikt för kvinnor i remission.
Medianvikten för kvinnor med spridd sjukdom användes för kvinnor i återfall. För att hantera
eventuell osäkerhet varierades samtliga livskvalitetsvikter med 5 procent (Tabell 4, värden inom
parentes). Därefter beräknades antalet QALYs som tiden i varje tillstånd multiplicerat med
livskvalitetsvikten för tillståndet. Slutligen beräknades hälsovinsten till följd av målriktad terapi som
differensen i QALY mellan behandlade och obehandlade kvinnor.
Tabell 4. Livskvalitetsvikter som användes för de olika
hälsotillstånden i modellen för tilläggsbehandling.
Hälsotillstånd
Remission
Återfall
Vikt
0,80 (0,76–0,84)
0,73 (0,69–0,76)
Källa
[17]
[17]
Monetärt värde av hälsovinst
Det monetära värdet av den aggregerade hälsovinsten beräknades utifrån värderingen av ett statistiskt
liv i trafiksektorn [23]. Värderingen grundar sig på individers betalningsvilja för att minska risken för
dödsfall eller skador från studier omfattande nästan 7 000 personer i Sverige [24]. Värdet av ett
statistiskt liv uttryckt i 2006 års priser var 21 miljoner kronor. Värdet av ett statistiskt liv kan räknas
om till värdet av ett QALY enligt en hälsoekonomisk metod [9] och motsvarar ungefär 845 000 kronor
[23].
Effekter på produktivitet
Läkemedlen tamoxifen och trastuzumab påverkar livslängden och påverkar därmed även produktion i
ett livscykelperspektiv. Vi skattade därför produktionsökningen enligt riktlinjer från Tandvårds- och
läkemedelsförmånsverket. Den förväntade produktionen i olika åldrar beräknades utifrån
åldersrelaterad arbetsinkomst för heltidsanställda, inklusive sociala avgifter, förvärvsfrekvens samt
aktivitetsgrad [25, 26].
Enligt en tysk studie av 750 personer som överlevt cancer, varav 446 bröstcancer, hade ungefär hälften
av de tillfrågade återvänt till arbetet efter avslutad primärbehandling [27]. Vid en uppföljning ett år
senare var motsvarande siffra 79 procent för dem som befann sig i remission och 39 procent för dem
som hade fått återfall eller vars sjukdom hade spritt sig. Enligt en svensk studie av 100 kvinnor som
opererats för bröstcancer hade 83 procent återvänt till arbetet tio månader senare [28]. Med
utgångspunkt från dessa studier antog vi att 65 procent av kvinnor i remission hade återvänt till
arbetet under modellens första år och 80 procent under åren därefter. För kvinnor med återfall
använde vi 40 procent under samtliga år. För kvinnor med spridd cancer antog vi att 40 procent av
kvinnorna utan progression återvände till arbete medan kvinnorna med progression antogs vara
heltidssjukskrivna.
17
Välfärdsöverskott
Försäljningsvärden för respektive läkemedel räknades om till 2011 års prisnivå. Därefter hämtades den
förväntade konsumtionen i olika åldrar från en svensk studie och räknades om till 2011 års prisnivå
[29]. Vi antog att konsumtionen var densamma som hos normalbefolkningen i samma ålder.
Nettoproduktionen beräknades som differensen mellan produktion och konsumtion.
Välfärdsöverskottet i sin tur beräknades utifrån det monetära värdet av hälsovinsten plus
nettoproduktionen minus läkemedelskostnaden.
Resultat
Tamoxifen
Enligt våra beräkningar låg antalet kvinnor som behandlades med tamoxifen för spridd cancer stabilt
kring cirka 750 per år under hela perioden (Figur 8). Antalet kvinnor som behandlats med tamoxifen
som tilläggsbehandling var cirka 500 per år under den första hälften av 1980-talet och steg därefter
kraftigt under andra hälften av decenniet till över 2 000 behandlade kvinnor per år. Under 1990–talet
steg antalet behandlade kvinnor successivt till ungefär 4 000 behandlade kvinnor per år under början
av 2000-talet.
Figur 8. Antalet kvinnor behandlade med tamoxifen under
perioden 1979–2004. Egna beräkningar.
För tamoxifen beräknade vi den genomsnittliga hälsovinsten per behandlad kvinna till 0,24–0,58
QALY vid spridd sjukdom, 0,34–0,46 QALY vid ett års tilläggsbehandling, 0,46–0,62 vid två års
tilläggsbehandling och 0,73–0,82 QALY vid fem års tilläggsbehandling (Tabell 5).
18
Tabell 5. Hälsovinster i form av odiskonterade levnadsår och
diskonterade QALYs samt dess effekt på produktivitet (miljoner
kronor) vid behandling med tamoxifen per behandlad kvinna.
Egna beräkningar.
Resultat
Tilläggsbehandling, 5 år
Levnadsår
QALY
Produktion
Tilläggsbehandling, 2 år
Levnadsår
QALY
Produktion
Tilläggsbehandling, 1 år
Levnadsår
QALY
Produktion
Spridd sjukdom
Levnadsår
QALY
Produktion
Tamoxifen
Kontroll
Differens
18,7-19,0
9,9–10,9
1,59
17,3
9,1–10,1
1,46
1,41–1,72
0,73–0,82
0,13
15,1-15,5
8,6–9,5
1,14
14,3
8,1–8,9
1,08
0,80–1,21
0,46–0,62
0,06
12,0–12,2
7,1–7,8
1,04
11,4
6,7–7,4
1,00
0,57–0,87
0,34–0,46
0,05
2,6–3,2
1,8–2,1
0,16–0,19
2,3
1,4–1,5
0,09
0,31–0,88
0,24–0,58
0,06-0,09
Vi beräknade den sammanlagda hälsovinsten till följd av behandling med tamoxifen under åren 1979–
2004 till 39 000–52 000 QALY och värderade denna till 33–44 miljarder kronor (Tabell 6). När
produktionsökningen inkluderades innebar det en ökning av det monetära värdet till 40–51 miljarder
kronor.
Tabell 6. Aggregerade hälsovinster och monetära värden vid
behandling med tamoxifen i Sverige för åren 1979–2004. Egna
beräkningar.
Resultat
Antal behandlade
Hälsovinst per person
(QALYs)
Aggregerad hälsovinst
(QALYs)
Monetärt värde
(miljarder kronor)
Produktion per person
(miljoner kronor)
Aggregerad produktion
(miljarder kronor)
Monetärt värde
(miljarder kronor)
Tilläggsbehandling
Spridd
sjukdom
Summa
5 år
2 år
1 år
34 321
0,73–0,82
16 427
0,46–0,62
4 907
0,34–0,46
19 471
0,24–0,58
75 126
–
25 209–28 272
7 612–10 125
1 686–2 265
4 734–11 935
39 241–52 028
21–24
6,4–8,6
1,4–1,9
3,8–10
33–44
0,13
0,06
0,05
0,06
–
4,3–4,4
1,0
0,2
1,2–1,8
6,8–7,4
26–28
7,4–9,6
1,7–2,1
5,2–12
40–51
Av denna hälsovinst tillskrevs 78–88 procent tilläggsbehandling medan behandling av spridd sjukdom
tillskrevs 12–22 procent. Det är anmärkningsvärt att 70–73 procent av den totala hälsovinsten från
19
tilläggsbehandling med tamoxifen uppstod under de senaste 10 åren av analysen när den femåriga
behandlingslängden användes. Detta var i högre grad en följd av fler behandlade kvinnor än av den
ökade behandlingslängden. Hälsovinsten till följd av femårsbehandling var visserligen 34–59 procent
större än vid tvåårsbehandling och 78–114 procent större än vid ettårsbehandling. Men samtidigt
dubblerades antalet behandlade kvinnor jämfört med den tidsperiod då behandlingen gavs under två
år eller sjufaldigades jämfört med då tamoxifen gavs under ett år.
Figur 9. Vinster och kostnader till följd av behandling med
tamoxifen under perioden 1979–2004. Egna beräkningar.
Den genomsnittliga hälsovinsten på 39 miljarder och produktionsökningen på 7,1 miljarder kronor till
följd av behandling med tamoxifen motsvarades av en läkemedelskostnad på 1,1 miljarder och en
konsumtionsökning på 18 miljarder kronor (Figur 9). Det innebär en negativ nettoproduktionen på –
11 miljarder men ett totalt välfärdsöverskott på 27 miljarder kronor. Läkemedelskostnaderna för
tamoxifen är låga vilket beror på att det tillverkas och säljs som generika. Att den negativa
nettoproduktionen är så pass stor beror på att en stor andel av de kvinnor som behandlats med
tamoxifen är över pensionsålder.
Trastuzumab
Antalet kvinnor som behandlades med trastuzumab ökade kraftigt under perioden när läkemedlet
enbart användes för behandling av spridd sjukdom till nästan 300 behandlade kvinnor år 2004 (Figur
10). Efter det att läkemedlet även börjat användas som tilläggsbehandling avtog ökningen något och
verkar ha stabiliserat sig kring drygt 400 behandlade kvinnor per år i början av 2010-talet 2. Antalet
kvinnor som behandlats med trastuzumab som tilläggsbehandling efter godkännandet 2005 ökade
hastigt de första åren till knappt 500 behandlade kvinnor år 2007. Därefter har ökningen avtagit något
och låg i början av 2010-talet kring 600 behandlade kvinnor per år.
2
Våra beräkningar bygger på antagande om 38 veckors medelbehandlingstid under hela tidsperioden. De senaste
åren har behandlingen i vissa fall fortsatt efter progression, vilket sannolikt inneburit en viss överskattning i våra
beräkningar av antalet kvinnor som behandlats med trastuzumab för spridd cancer under de sista åren. Mer
detaljerade uppgifter om behandlingslängd vid olika år och regioner saknades.
20
Figur 10. Antalet kvinnor behandlade med trastuzumab för olika
indikationer åren 2000–2011. Egna beräkningar.
Vi beräknade den genomsnittliga hälsovinsten vid behandling med trastuzumab vid spridd sjukdom
till 0,60–1,00 QALY per behandlad kvinna (Tabell 7). Motsvarande hälsovinster vid tilläggsbehandling
med trastuzumab var 0,97–1,22 QALY per behandlad kvinna.
Tabell 7. Hälsovinster i form av odiskonterade levnadsår och
diskonterade QALYs samt dess effekt på produktivitet (miljoner
kronor) vid behandling med trastuzumab åren 2001–2011. Egna
beräkningar.
Resultat
Tilläggsbehandling
Levnadsår
QALY
Produktion
Spridd sjukdom
Levnadsår
QALY
Produktion
Trastuzumab
Kontroll
Differens
21,3–22,0
11,3–12,5
2,64–2,65
19,4
10,3–11,3
2,41
1,83–2,53
0,97–1,22
0,23–0,24
3,77
2,18–2,41
0,18
2,04–2,77
1,30–1,70
0,10
1,01–1,74
0,60–1,00
0,08
Trastuzumab medförde under åren 2000–2011 en sammanlagd hälsovinst på ungefär 5 100–7 200
QALY till ett värde av cirka 4,3–6,1 miljarder kronor (Tabell 8). När produktionsökningen räknades in
var det monetära värdet knappt 5,3–7,2 miljarder kronor. Enbart under år 2011 ledde behandling med
trastuzumab till en total hälsovinst på ungefär 900–1300 QALY till ett monetärt värde av 1,0–1,3
miljarder kronor inklusive produktionsförändringar. Det är sannolikt att trastuzumab under
kommande år kommer att fortsätta att skapa hälsovinster på över en miljard kronor per år.
21
Tabell 8. Aggregerade hälsovinster (QALYs) och monetära
värden (miljarder kronor) vid behandling med trastuzumab åren
2001–2011. Egna beräkningar.
Resultat
Antal behandlade
Hälsovinst per person
(QALYs)
Aggregerad hälsovinst
(QALYs)
Monetärt värde
(miljarder kronor)
Produktion per person
(miljoner kronor)
Aggregerad produktion
(miljarder kronor)
Monetärt värde
(miljarder kronor)
Tilläggsbehandling
3 220
0,97–1,22
Spridd
sjukdom
3 301
0,60–1,00
Summa
3 127–3 938
1 979–3 299
5 106–7 236
2,6–3,3
1,7–2,8
4,3–6,1
0,23–0,24
0,08
0,7–0,8
0,3
1,0
3,4–4,1
1,9–3,1
5,3–7,2
6 521
Trastuzumab är fortfarande ett ungt läkemedel som har använts för behandling av spridd cancer i 12 år
och som tilläggsbehandling i sju av dessa. Drygt hälften av de behandlade kvinnorna är därför
behandlade för spridd cancer. Trots att hälsovinsten per behandlad kvinna är större vid
tilläggsbehandling med trastuzumab än vid behandling av spridd cancer är därför en relativt stor del
av den sammanlagda hälsovinsten ett resultat av behandlingen av spridd cancer.
Figur 11. Vinster och kostnader till följd av behandling med
trastuzumab under perioden 2000–2011. Egna beräkningar.
22
Den genomsnittliga hälsovinsten på 5,2 miljarder och produktionsökningen på 1,0 miljarder kronor till
följd av behandling med trastuzumab motsvarades av en läkemedelskostnad på 2,0 miljarder och en
konsumtionsökning på 1,4 miljarder kronor (Figur 11). Det innebär en negativ nettoproduktion på –
0,4 miljarder men ett totalt välfärdsöverskott på 2,9 miljarder kronor. Läkemedelskostnaderna för
trastuzumab är höga vilket beror på att patent inte har gått ut än. Att den negativa nettoproduktionen
är så pass liten beror på att en stor andel av de kvinnor som behandlats med trastuzumab är i arbetsför
ålder.
Diskussion
Vi beräknade med en bottomup-ansats värdet av den realiserade användningen av två målriktade
läkemedel, tamoxifen och trastuzumab, vid behandling av kvinnor med bröstcancer. Båda läkemedlen
spelar en viktig roll i behandlingen av kvinnor med bröstcancer idag. Tamoxifen introducerades i
bröstcancervården under 1970-talet. Trastuzumab godkändes i Sverige år 2001 och det är fortfarande
tre år kvar på patenttiden i Europa. I båda fallen godkändes läkemedlen först för kvinnor med spridd
bröstcancer, för att därefter även godkännas som tilläggsbehandling till cellgifter, strålning och
kirurgi. Analysen i rapporten speglar därför värdet av ett läkemedel som var nytt för 40 år sedan och
ett läkemedel som var nytt för drygt 10 år sedan. Analysen i denna rapport speglar de hittills
realiserade värdena av läkemedlen men ytterligare värden kommer att genereras i framtiden så länge
läkemedlen fortsätter att användas.
Ungefär 75 000 kvinnor behandlades med tamoxifen under åren 1979–2004 och den sammanlagda
livskvalitetsjusterade hälsovinsten var 39 000–52 000 QALYs till ett värde av 33–44 miljarder kronor.
När vi inkluderade värden till följd av ökad produktion motsvarande 6,8–7,4 miljarder kronor blev
den sammanlagda hälsovinsten 40–51 miljarder kronor för de analyserade 25 åren. Nästan tre
fjärdedelar av hälsovinsten från tilläggsbehandling hänfördes till de sista 10 åren då behandling med
tamoxifen har ordinerats som femårsbehandling. Det var också i denna fas som antalet behandlade
kvinnor var störst och den förväntade nyttan och produktionsvinsten per kvinna var störst.
Trastuzumab observerade vi under de första 12 åren i produktlivscykeln och beräknade det realiserade
sammanlagda värdet till 4,3–6,1 miljarder kronor utan produktionsökningar och 5,3–7,2 miljarder
kronor inklusive produktionsökningar. Under åren 2000–2011 behandlades cirka 6 500 kvinnor med
trastuzumab och vi skattade hälsovinsten till ungefär 5 100–7 200 QALYs.
Begreppet QALY står för kvalitetsjusterade levnadsår och är ett etablerat mått för hälsoekonomiska
utvärderingar som efterfrågas av svenska myndigheter som Socialstyrelsen och Tandvårds- och
läkemedelsförmånsverket, TLV, liksom av internationella myndigheter som National Institute for
Health and Clinical Excellence, NICE, i Storbritannien. QALY-måttet väger samman livskvalitet och
levnadsår till ett gemensamt index. Vår hälsoekonomiska analys byggde vidare utifrån de vanliga
resultatmåtten i cancerstudier, ettårs- och femårsöverlevnad. Exempelvis var femårsöverlevnad vid
tilläggsbehandling 87 procent utan trastuzumab och 92 procent med trastuzumab i den publicerade
studien som vi använde i beräkningsunderlaget [22]. Vi kombinerade studiens resultat med svensk
överlevnadsstatistik för att skatta en genomsnittlig överlevnad. Beräkningarna innebar en
genomsnittlig ökning från cirka 19,4 år till cirka 21,4 år vid tilläggsbehandling med trastuzumab, en
vinst på ungefär 1,8 år. När hälsovinsten diskonterades och viktades med genomsnittlig livskvalitet för
kvinnor med bröstcancer och tilläggsbehandling motsvarade detta cirka 1,1 QALY (0,97–1,22 QALY)
per behandlad kvinna.
Om vi jämför de båda behandlingarna med varandra så har tamoxifen medfört betydligt större värden
än vad trastuzumab hittills gjort: 40–51 miljarder kronor jämfört med 5,3–7,2 miljarder kronor. Det
beror naturligtvis på att vi följt tamoxifen i över 25 år jämfört med drygt 10 år för trastuzumab.
23
Skillnaden i värde berodde också på att ett större antal personer varit aktuella för behandling med
tamoxifen än med trastuzumab. Det är ungefär 6 000 kvinnor som insjuknar årligen i hormonkänslig
bröstcancer och som behandlas med tamoxifen. Omkring 1 000 kvinnor insjuknar årligen i HER2positiv bröstcancer, för vilken trastuzumab är aktuell.
Vi observerade även att upptaget av det på 1970-talet nya läkemedlet tamoxifen som
tilläggsbehandling skedde betydligt långsammare än upptaget av det på 2000-talet nya läkemedlet
trastuzumab. Flera faktorer kan ha bidragit till att upptaget av de två läkemedlen gick olika fort.
Viktiga skillnader är förändringar mot centraliserad cancervård, utarbetande av evidensbaserade
vårdprogram och införande av nationella riktlinjer från Socialstyrelsen. Dessa faktorer har bidragit till
att ny kunskap från vetenskapliga studier snabbare har kunnat omsättas i implementering i klinisk
praxis.
I ett tankeexperiment gjorde vi två enkla kalkyler över vilka potentiella värden som inte realiserades
under de första decennierna med tamoxifen. De enkla kalkylerna utgick från samma genomsnittliga
hälsovinster per kvinna som för de faktiskt realiserade värdena och hur många kvinnor som hade
kunnat behandlas utöver dem som faktiskt behandlades.
Den första kalkylen utgick från observerade variationer mellan sjukvårdsregioner i upptag av
tamoxifen. Stockholm–Gotlandsregionen hade tidigt ett högt upptag. Om alla sjukvårdsregioner hade
behandlat kvinnor med tidig bröstcancer på samma sätt skulle det enligt våra beräkningar ha inneburit
att ytterligare cirka 10 700 kvinnor skulle ha behandlats med tamoxifen under åren 1979–2004.
Tillsammas skulle dessa kvinnor ha erhållit en hälsovinst motsvarande cirka 7 600 QALYs till ett värde
av ungefär 6,4 miljarder kronor. Inkluderas även produktionsökningen skulle värdet stiga till cirka 7,6
miljarder kronor.
Den andra kalkylen utgick från skillnaden mellan upptaget av tamoxifen och trastuzumab efter det att
resultat av vetenskapliga studier presenterats. År 2005 presenterades resultat som visade värdet av
trastuzumab som tilläggsbehandling vid tidig HER2-positiv bröstcancer. Samma år publicerades
svenska riktlinjer om användning av trastuzumab som tilläggsbehandling vid tidig HER2-positiv
bröstcancer av Svenska bröstcancergruppen. Redan två år efter det att studieresultaten presenterats
användes trastuzumab rutinmässigt som tilläggsbehandling av tidig HER2-positiv bröstcancer i
Sverige.
Upptaget av tamoxifen gick inte lika snabbt. I början av 1980-talet kom rapporter som visade nyttan av
tamoxifen som tilläggsbehandling vid tidig hormonkänslig bröstcancer. År 1985 publicerades
amerikanska rekommendationer från National Institutes of Health och National Cancer Institute att
tamoxifen skulle användas som tilläggsbehandling [14]. Det dröjde därefter mer än fem år innan
tamoxifen började användas rutinmässigt som tilläggsbehandling vid tidig hormonkänslig bröstcancer
i Sverige.
Om de svenska behandlingsriktlinjerna skulle ha uppdaterats lika snabbt för tamoxifen som skedde 20
år senare för trastuzumab, skulle ytterligare cirka 10 900 kvinnor ha kunnat behandlas med
tamoxifen. Hälsovinsten för dessa kvinnor skulle ha varit ungefär 5 400 QALYs till ett värde av 4,6
miljarder kronor (5,2 miljarder kronor inklusive produktionsökningar).
Slutsats
Användningen av läkemedlen tamoxifen och trastuzumab har inneburit stora välfärdsvinster för de
kvinnor som behandlats. Värdet av nya läkemedel styrs i stor utsträckning av hur upptaget av nya
läkemedel ser ut. Det är naturligt att det förekommer regionala variationer och att upptag kan gå olika
fort efter publicering av vetenskapliga resultat. Våra enkla kalkyler illustrerar att värdet av nya
24
läkemedel kan förväntas realiseras tidigare när det finns nationella strukturer som utvärderar ny
vetenskaplig evidens och bidrar till att stötta det lokala beslutsfattandet i den kliniska vardagen. Det
tycks också som om en centraliserad cancervård har gynnat kvinnor med bröstcancer.
I den här rapporten beräknade vi värdet av produktionsvinster av tamoxifen och trastuzumab som kan
tillskrivas det faktum att behandlade kvinnor i förvärvsaktiv ålder kan återgå till arbete.
Produktionsvinsten kan betraktas som en välfärdsvinst för samhället som helhet eftersom den samlade
produktionen blir större än den skulle ha varit utan dessa kvinnors arbetsförmåga. Vi har inte i detta
arbete försökt kvantifiera mer svårfångade sidor av återgång till arbete, exempelvis arbetsgemenskap.
Vi kan också konstatera att värdet av produktionsvinsten bidrog till att analysen pekade på ett
välfärdsöverskott för de båda analyserade läkemedlen. Samtidigt utgjorde värdet av hälsovinsten den
största delen av värdet. På kostnadssidan dominerade konsumtionskostnaderna till följd av ökning i
förväntad livslängd för tamoxifen. De ökade konsumtionskostnaderna till följd av tamoxifen var
exempelvis drygt dubbelt så stor som produktionsvinsterna. Våra resultat kan därför bidra med
underlag i en diskussion om vilka och hur stora kostnader är för nya läkemedel i förhållande till vilka
värden och hur stora värden som genereras. Våra resultat pekar på att produktionsvinsten ger viktiga
bidrag men att värdet av hälsovinsten har den mest centrala rollen.
25
Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
Cancerstatistik . Nedladdad från http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas 26
april 2012. Socialstyrelsen; 2012.
Bröstcancer: Nationell rapport diagnosår 2010. Nedladdad från
http://www.cancercentrum.se/PageFiles/3923/%C3%85rsrapport_br%C3%B6st_2010.pdf
26 april 2012. Regionalt cancercentrum Stockholm-Gotland; 2011.
Early Breast Cancer Trialists' Collaborative Group (EBCTCG). Effects of adjuvant tamoxifen
and of cytotoxic therapy on mortality in early breast cancer. An overview of 61 randomized
trials among 28,896 women. New England Journal of Medicine 1988. 319(26):1681-92.
Nationella riktlinjer för bröst-, kolorektal- och prostatacancer - Beslutsstöd för prioriteringar
2007. Socialstyrelsen; 2007.
Early Breast Cancer Trialists' Collaborative Group (EBCTCG). Tamoxifen for early breast
cancer: an overview of the randomised trials. Lancet 1998. 351(9114):1451-67.
Wilking U, Jonsson B, Wilking N, Bergh J. Trastuzumab use in breast cancer patients in the
six Health Care Regions in Sweden. Acta oncologica 2010. 49(6):844-50.
Gerdtham UG, Persson U, Steen Carlsson K. Värdet av nya läkemedel - en förstudie.
Studieförbundet näringsliv och samhälle; 2011.
Garrison LP, Veenstra DL. The economic value of innovative treatments over the product life
cycle: the case of targeted trastuzumab therapy for breast cancer. Value in health 2009.
12(8):1118-23.
Persson U, Hjelmgren J. Hälso- och sjukvården behöver kunskap. Läkartidningen 2003.
100(43):3436-7.
Mouridsen HT, Rose C, Engelsman E, Sylvester R, Rotmensz N. Combined cytotoxic and
endocrine therapy in postmenopausal patients with advanced breast cancer. A randomized
study of CMF vs CMF plus tamoxifen. European journal of cancer & clinical oncology 1985.
21(3):291-9.
Foukakis T, Fornander T, Lekberg T, Hellborg H, Adolfsson J, Bergh J. Age-specific trends of
survival in metastatic breast cancer: 26 years longitudinal data from a population-based
cancer registry in Stockholm, Sweden. Breast cancer research and treatment 2011. 130(2):55360.
Socialstyrelsen. Dödsorsaksstatistik. 2012 [citerad 2012 april 26]; Nedladdad från:
http://192.137.163.49/sdb/dor/val.aspx.
Bröstcancer: Rapport från regionala Bröstcancerregistret Stockholm–Gotlandregionen 1977–
2006. Nedladdad från:
http://www.karolinska.se/upload/Onkologiskt%20centrum/Rapporter/Br%C3%B6stcancerR
apport1977-2006.pdf 26 april 2012. Onkologiskt centrum Stockholm-Gotland; 2007.
Kemetli L, Rutqvist LE, Jonsson H, Nystrom L, Lenner P, Tornberg S. Temporal trends in the
use of adjuvant systemic therapy in breast cancer: a population based study in Sweden 19762005. Acta oncologica, 2009. 48(1):59-66.
FASS 2012. Nedladdad från: http://www.fass.se/LIF/home/index.jsp april-maj 2012.
Läkemedelsindustriföreningens Service AB; 2012.
Marty M, Cognetti F, Maraninchi D, Snyder R, Mauriac L, Tubiana-Hulin M, Chan S, Grimes
D, Anton A, Lluch A, Kennedy J, O'Byrne K, Conte P, Green M, Ward C, Mayne K, Extra JM.
Randomized phase II trial of the efficacy and safety of trastuzumab combined with docetaxel
in patients with human epidermal growth factor receptor 2-positive metastatic breast cancer
administered as first-line treatment: the M77001 study group. Journal of clinical oncology,
2005. 23(19):4265-74.
Lidgren M, Wilking N, Jonsson B, Rehnberg C. Health related quality of life in different states
of breast cancer. Quality of life research, 2007. 16(6):1073-81.
Operationer i sluten vård 2012. Nedladdad från: http://192.137.163.49/sdb/ope/val.aspx 26
april 2012. Socialstyrelsen; 2012.
Befolkningsstatistik, livslängdstabeller, 2006-2010. Nedladdad från: http://www.scb.se/ 2
februari 2012. Statistiska centralbyrån, 2011.
26
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
Fehrenbacher L, Habel L, Capra A, Anthony A, Li1 X, Quesenberry C, Fulton R. Incidence and
demographic and tumor characteristics of HER2-positive invasive breast cancer in a large,
unselected population, 2000-2006. Cancer Research, 2009. 69(24): Supplement 3.
Early Breast Cancer Trialists' Collaborative Group (EBCTCG). Relevance of breast cancer
hormone receptors and other factors to the efficacy of adjuvant tamoxifen: patient-level metaanalysis of randomised trials. Lancet, 2011. 378(9793):771-84.
Slamon D, Eiermann W, Robert N, Pienkowski T, Martin M, Press M, Mackey J, Glaspy J,
Chan A, Pawlicki M, Pinter T, Valero V, Liu MC, Sauter G, von Minckwitz G, Visco F, Bee V,
Buyse M, Bendahmane B, Tabah-Fisch I, Lindsay MA, Riva A, Crown J. Adjuvant trastuzumab
in HER2-positive breast cancer. New England Journal of Medicine, 2011. 365(14):1273-83.
TLV:s uppdrag angående omregleringen av apoteksmarknaden 2010. Nedladdad från:
http://www.tlv.se/Global/TLVDokument/TLV-slutrapport-omreglering-apoteksmarknad100413.pdf 18 januari 2012. Tandvårds och läkemedelseförmånsverket; 2010.
Hultkrantz L, Svensson M. Värdet av liv. Ekonomisk debatt, 2008. 2:5-16.
Hushållens ekonomi (HEK). Nedladdad från: www.scb.se 28 februari 2012. Statistiska
centralbyrån; 2011.
Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Nedladdad från: http://www.scb.se/ 28 februari 2012.
Statistiska centralbyrån; 2011.
Mehnert A, Koch U. Predictors of employment among cancer survivors after medical
rehabilitation - a prospective study. Scandinavian Journal of Work, Environment & Health,
2012. 39(1):76-87.
Johnsson A, Fornander T, Rutqvist LE, Olsson M. Work status and life changes in the first
year after breast cancer diagnosis. Work, 2011. 38(4):337-46.
Ekman M. Studies in health economics: Modelling and data analysis of costs and survival.
Doktorsavhandling. Stockholm School of Economics; 2002.
27
