teoretiska rapporter - hope

ATT GE HOPP TILL OFFER FÖR ÖVERGREPP
GENOM
YRKESVÄGLEDNING OCH RÅDGIVNING
TEORETISKA
RAPPORTER
Projektet (Kontraktreferens: 516610-LLP-1-2011-1-ES-LEONARDO_LMP)
genomförs med ekonomiskt stöd från Europeiska kommissionen.
För uppgifterna i denna publikation ansvarar endast upphovsmannen.
Europeiska kommissionen tar inget ansvar för hur dessa uppgifter kan komma
att användas.
HOPE: Ge hopp till offer utsatta för övergrepp genom
yrkesvägledning och rådgivning
Teoretiska rapporter: övergrepp och dess inverkan genom
psykologiska, ekonomiska och sociala perspektiv
Oktober 2012
Projektet genomförs med ekonomiskt stöd från Europeiska kommissionen. För
uppgifterna i denna publikation (som är ett meddelande) ansvarar endast
upphovsmannen. Europeiska kommissionen tar inget ansvar för hur dessa uppgifter kan
komma att användas.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
1
Innehåll
Introduktion av de teoretiska rapporterna ............................................................. 3
Projektets koncept och definitioner ........................................................................ 3
Insikter från de nationella rapporterna.................................................................... 4
Yrkesvägledning .................................................................................................... 5
Kunskap och förståelse som krävs av yrkesvägledare ........................................... 6
Vilket stöd kan myndigheter och enskilda utövare förbättra för att förbättra sin
policy och sina rutiner ............................................................................................ 7
Undersökning om förekomst och effekter av övergrepp och våld ........................... 8
De teoretiska rapporterna ...................................................................................... 9
Psykologiska omständigheter .............................................................................. 10
Introduktion .......................................................................................................... 10
Definition av våld ................................................................................................. 10
Prevalens ............................................................................................................ 11
Riskpopulationer .................................................................................................. 11
Konsekvenser av våld - fysiskt och psykiskt......................................................... 11
Balansen och processen för normalisering .......................................................... 12
Den psykologiska processen av upptäckter ......................................................... 13
Tillhandahålla information och kommunikation..................................................... 13
Inte bli ifrågasatt .................................................................................................. 14
Skam och skuld ................................................................................................... 15
Påverkan på inlärning .......................................................................................... 16
Förstå förändringsprocessen ............................................................................... 17
Krav på personal i yrkesutbildning och vägledning............................................... 18
Slutsats................................................................................................................ 18
Referenser ........................................................................................................... 19
Den ekonomiska dimensionen ............................................................................. 23
Introduktion .......................................................................................................... 23
Storleksordning: några siffror ............................................................................... 24
Orsaker och ekonomiska förhållanden ................................................................. 25
Ekonomiska kostnaderna för våld i hemmet......................................................... 26
Effekterna av våld i hemmet ................................................................................ 28
Viktiga slutsatser och utmaningar ........................................................................ 30
Referenser ........................................................................................................... 31
Den sociala aspekten av övergrepp och våld ..................................................... 35
Introduktion .......................................................................................................... 35
Våld: några inledande definitioner........................................................................ 35
Våld och övergrepp.............................................................................................. 36
Tvärvetenskaplig syn på kollektivt våld och massiva trauman .............................. 37
Våld och ekonomiska grunder.............................................................................. 38
Våld i hemmet...................................................................................................... 39
Våld och våldtäkt ................................................................................................. 39
Strukturellt våld .................................................................................................... 39
Kritik av den icke-dynamiska modellen av våld .................................................... 40
Lärdom för personal inom yrkesutbildning och vägledning ................................... 40
Referenser ........................................................................................................... 41
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
2
Introduktion av de teoretiska rapporterna
Lesley Haughton & Sarah-Jane Pretty
Projektets koncept och definitioner
HOPE är ett projekt som syftar till att utveckla utbildningen, med stöd av en mängd
olika material, för nya eller befintliga yrkesvägledare som arbetar med vuxna klienter
med en historia med övergrepp. Projektet syftar också till att belysa vikten av, och
samarbeta med, nätverk av utövare från olika områden, till exempel
stödorganisationer, hälsosektorn, socialtjänst och polis. Anledningen till att fokus i
detta projekt är yrkesvägledning är att genom forskning som utförts av projektets
partner, har det visat sig att det särskilda stödet som krävs av ett offer för övergrepp
att komma in på utbildning och i arbete saknas och det finns följaktligen ett behov av
att denna fråga tas upp.
Definitionen av övergrepp som överenskommits för projektet är:
"Övergrepp är ett brott mot individens mänskliga och medborgerliga rättigheter av
någon annan person eller personer ... Övergrepp kan bestå av en enda handling
eller upprepade handlingar. Det kan vara fysiska, verbala eller psykiska. Det kan
vara en handling av försummelse eller en underlåtenhet att agera, eller det kan
uppstå när en sårbar person övertalas att gå in i en finansiell eller sexuell transaktion
som han eller hon inte har gett sitt samtycke till. Övergrepp kan hända i någons
relation och kan resultera i betydande skada, eller utnyttjande av den person som
utsätts för detta. "(Department of Health, England)
Detta är en bred definition av övergrepp och täcker övergrepp i hemmet, på
arbetsplatsen och i samhället i stort. Det är inte könsspecifik och omfattar både
kvinnor och män. Projektet undersöker vilka typer av övergrepp och våld det finns
och undersöker hur övergrepp påverkar individer, deras familjer, deras samhälle och
faktiskt i deras länder på en mängd olika sätt. Problemlösning börjar inte med att
reagera på någon som har utsatts för övergrepp, men genom att vara medveten om
effekterna av övergrepp i första hand, att kunna identifiera tecken på detta och bygga
en stödjande, icke-invasiv och icke-dömande förhållande där ett offer för övergrepp
känner att de är trygga i situationen.
De material som utvecklats av projektet syftar därför till att användas som underlag
för att förbättra yrkesvägledning och rådgivning i Europa, och då ge hopp till offer för
övergrepp för en återgång till "normalt liv" eller att starta ett liv som de aldrig haft
förut.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
3
Insikter från de nationella rapporterna
Dessa teoretiska rapporter ska läsas tillsammans med andra resurser som utvecklats
i projektet, som inkluderar praktiska resurser som kursplaner, verktygslåda och de
nationella rapporter som sammanställts av varje partner i Österrike, Danmark,
England, Tyskland, Skottland, Spanien, Slovenien och Sverige. Alla dessa resurser
finns tillgängliga på projektets webbplats, www.hope-guidance.eu
De nationella rapporterna är särskilt bra att läsa tillsammans med de teoretiska
rapporter eftersom de innehåller en översikt av statistiska uppgifter vad som finns i
vart och ett av länderna i projektet, samt en detaljerad beskrivning av hur råd,
vägledning och andra hjälporgan svarar på varierande behov för de som utsatts för
övergrepp.
Det finns betydligt mer information om övergrepp i hemmet, särskilt mot kvinnor. De
nationella rapporterna har försökt bredda och titta på alla typer av övergrepp och
våld, och att undersöka övergrepp mot både män och kvinnor. Två av de teoretiska
rapporterna fokuserar på våld i hemmet, men den sociologiska rapporten visar en
bredare vy. Med hänvisning till EU: s jämställdhetsintegrerings riktlinjer och farhågor
om könsinriktning mot kvinnliga offer i de psykologiska och ekonomiska teoretiska
rapporter, vissa punkter måste poängteras i detta skede.
För det första har det inte varit författarnas avsikt att blunda för män som utsatts för
övergrepp. Dock finns det mer tillgänglig data om kvinnor som utsatts för våld i
hemmet och det finns mer bestämmelsen om att hjälpa kvinnor som utsatts för våld i
hemmet, och män träder inte ofta fram som offer för övergrepp.
För det andra är fokusen i den psykologiska rapporten är om hur missbruk påverkar
inlärning och hur medvetna om detta, rådgivare och yrkesmässiga utbildare bör vara.
Därför, även om bevisbaserad undersökning är begränsad i materialet som beskriver
det manliga offrets perspektiv, konstaterar författaren att rekommendationerna i
rapporten inte enbart gäller att hantera kvinnor som utsatts för övergrepp, men också
är lämpliga för manliga offer.
På samma sätt är rekommendationerna i den psykologiska rapporten för rådgivare
och yrkesmässiga utbildare att skapa en miljö som främjar inrättandet av förtroende
(genom lämpligt beteende och kommunikation) med personerna som utsatts för
övergrepp och att kunna uppenbara hans eller hennes situation gäller både manliga
och kvinnliga utsatts för övergrepp.
Denna introduktion bygger på de nationella rapporterna och för innehållet i de
teoretiska rapporterna.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
4
Yrkesvägledning
Peter Plant, den danska partnern i Hope projektet drog ihop följande definitioner av
yrkesutbildning eller yrkesvägledning i den nationella rapporten för Danmark. De är
mycket användbart för att beskriva det breda sammanhang av hjälp som kan
erbjudas av utövare i hela EU, både yrkesarbetare eller volontärer
Vid Europeiska rådets möte med utbildningsministrarna, först år 2004, och sedan
igen år 2008, har antagit EU: s resolutioner om livslångt vägledning för att bättre
integrering av livslång vägledning i strategierna för livslångt lärande. I den senaste
resolutionen, EU: s medlemsstater uppmanas att ägna särskild uppmärksamhet åt
fyra huvudområden, nämligen:




Livslångt förvärv av färdigheter
Underlätta tillgången för alla medborgare till vägledning
Kvalitetssäkring i vägledning
Samordning och samarbete mellan olika nationella, regionala och lokala
aktörer
Detta lägger en betoning på aktivt medborgarskap, kvalitetssäkring och samarbete.
Definitionen av karriärvägledning
recensioner var detta:
som
antagits
för
OECD/EU/Världsbanken
"Karriärvägledning avser tjänster som syftar till att hjälpa individer, oavsett ålder och
när som helst genom hela livet, för att göra utbildning och yrkesval och att hantera
sina karriärer. Dessa kan omfatta tjänster i skolor, på universitet och högskolor,
utbildningscentrum, i offentliga arbetsförmedlingarna, i företag, i den frivilliga och
samhälleliga sektorn och inom den privata sektorn. Tjänsterna kan vara individuellt
eller i grupp, och kan vara ansikte mot ansikte eller på distans (inklusive jourtelefoner
och webbaserade tjänster). De innehåller karriär information (i tryck, IKT-baserade
och i andra former), bedömning och självbedömningsverktyg, intervjuer, rådgivning,
karriärutbildning och karriär ledarskapsprogram, prova på program och
arbetssöksprogram ”(OECD, 2004).
Denna definition är bred och det omfattar ett antal aktiviteter, ofta i formella
sammanhang, t.ex. skolor och offentliga arbetsförmedlingar (AMS), men sociala
medier, spel, rollspel och andra aktiviteter baserade på andra metoder blir alltmer en
del av dessa insatser. Kort sagt, är vägledning mycket mer än ett ansikte mot ansikte
intervju. Den kan omfatta:
•Informera
•Rådgivning
•Bedöma
•Undervisning
•Aktivera
•Att förespråka
•Nätverk
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
5
•Feedback
•Hantera
•Innovation /systemförändring
•Vägledning
•Mentorskap
•Praktik
• Uppföljning
Denna lista pekar på de många roller och funktioner inom karriärvägledning, av vilka
många går långt utöver direkt klientarbete, och in på feedback och system
förändringar. I detta är viktigt med ömsesidig respekt, samarbete, nätverksbyggande
och partnerskap, eftersom ingen enskild vägledare kan uppfylla alla dessa roller. När
det gäller karriärvägledning för offer som utsatts för övergrepp av alla dessa roller är
handledning och förespråka de viktigaste. Dessa två roller pekar också på
Livsaspekter av vägledningsaktiviteterna.
Möjliggöra är också viktigt. Projektförslaget identifierade "inlärd hjälplöshet" som en
kraftfull barriär att ge effektiv vägledning. Detta är ett tillstånd där en person har lärt
sig att bete sig hjälplöst, och kan finna det mycket svårt att ändra detta beteende
även om den ursprungliga orsaken har tagits bort. Detta är svårt, inte bara för de
enskilda offren, men för yrkesvägledaren som försöker hjälpa dem till utbildning och
arbete. Förstå övergrepp och dess effekter är avgörande för att erkänna dessa
hinder och för att identifiera det bästa sättet att stödja klienterna att övervinna dem.
Kunskap och förståelse som krävs av yrkesvägledare
Utbildningen av yrkesvägledare är ofta pragmatisk och begränsad, och det bidrar till
att bara de dagsfärska prioriteringarna från regeringarna genomförs. Det är högst
osannolikt att täcka alla roller som beskrivs i ovanstående definitioner. Det kan ofta
lämna utövaren dåligt utrustade för att hantera behoven hos många av sina kunder,
inklusive de som varit utanför arbetsmarknaden en längre tid, de som har
specialiserade, högre kompetens och inget jobb, de vars modersmål inte är i det land
de arbetar i, de återhämtar sig från psykisk sjukdom, åldersdiskriminering, och offer
för övergrepp. Utbildning för volontärer kan vara otillräckliga och svåra att finansiera.
Detta är ett av de områden som HOPE projektet har utformats för att ta itu med.
Dessa rapporter är mycket användbara för att definiera kunskapsområden och
förståelse som krävs av utövare i syfte att ge effektiv hjälp till offer för övergrepp:




Förekomsten av övergrepp, de olika former som finns och hur symtomen
Presenteras
De olika sätt som övergrepp kan drabba individer eller grupper och
gemenskaper av människor, och är en betydande orsak till social utslagning
De negativa effekterna av övergrepp är försämrad självkänsla och
självförtroende
Känslor av skuld och skam och hur dessa kan visa sig
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
6












Rädslan för vad som kommer att hända efter offentliggörandet av
övergreppet.
Typer av beteenden som utvecklats för att klara övergrepp, däribland
narkotika och alkoholproblem
Hur man arbetar med människor som är djupt traumatiserade, och effekterna
av mental och fysisk sjukdom som orsakas av övergrepp och våld, och
effekterna av läkemedel
Påverkan på individens förmåga att lära sig och att fungera på arbetsplatsen,
bland annat går man miste om befordringsmöjligheter, utbildning och även
förlora ett jobb
Minskad känsla av personlig autonomi och ansvar
Känslor av hopplöshet och bristande förmåga till förändring och att planera för
framtiden
Vid övergrepp i hemmet kan det finnas stora hinder för att ta beslutet att
lämna sin partner eller deras familjer
De ekonomiska effekterna, kvinnor drabbas av de indirekta kostnaderna för
våld i hemmet, och kan behöva utnyttja socialtjänsten, eller
utbildningsmöjligheter för att kunna gå vidare
Stöd kan behövas för andra familjemedlemmar, till exempel barn
Offer för övergrepp kan ha olika behov när de är i relationen eller situationen,
och när de har lämnat de omständigheter och övergreppen bakom sig.
Ökad uppfattning om hur individen behandlas av utövaren
De rättsliga aspekter, rapporteringskrav och en tydlig förståelse av roller och
ansvar av olika myndigheter som måste arbeta tillsammans för att hjälpa
offren
Vilket stöd kan myndigheter och enskilda utövare förbättra för att
förbättra sin policy och sina rutiner
Rapporterna innehåller också förslag och konsekvenser för hur organisationer och
praktiker kan förbättra sina tjänster för att kunna hjälpa offer som utsatts för
övergrepp. Några av dessa är strukturella förändringar, andra handlar om utbildning
och tekniker som används av personal och volontärer:





En konfidentiell miljö får inte bara vara önskvärd, utan nödvändig för att
bevara säkerheten för offer som utsatts för övergrepp
Det kan vara nödvändigt att utveckla könsspecifika tjänster för att offer
som utsatts för övergrepp vågar att använda dem
Organisationerna bör utveckla strategier för att uppmuntra
offentliggörande och vara mycket tydlig om hur utövare bör reagera på
offentliggörande, tydliga protokoll både internt och mellan olika organ
behövs och alla utövare bör vara medvetna om innebörden av dessa.
Rutiner för remiss till rådgivning, finansiell rådgivning, narkotika-och
alkoholmissbruk och andra specialisttjänster bör vara tydlig och
samarbetet mellan olika rådgivare bör underlättas och framhävas av
cheferna.
Organisationer bör ha tydlig policy om hur de kan arbeta med utsatta
kunder.
7
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP









Informationsblad och broschyrer om olika typer av övergrepp och om hur
man får hjälp bör vara fritt tillgänglig för alla kunder.
Servicestjänsterna bör möjliggöra kontinuitet i stöd och förbättrat stöd för
offren från vissa rådgivare, så att förtroendet kan fastställas och
upprätthållas.
Myndigheterna ska också samarbeta för att se till att offer för övergrepp
har stöd under hela sin övergång till ett nytt liv, och inte lämnas utan stöd,
om en myndighet har nått gränsen för tillhandahållandet
Rådgivning och stöd bör ges till personal som kan komma att
traumatiseras av sin kontakt med offer som utsatts för övergrepp, eller
kan vara osäker på den mest användbara teknik man kan använda
Utövare bör utbildas för att förstå sina egna begränsningar, attityder och
fördomar och hur de kan påverka, hur de arbetar med offer för övergrepp
(till exempel inte göra antaganden om offrets ekonomiska status)
Utbildningen bör omfatta kunskap av olika typer av övergrepp och trauma
och effekterna av detta
Utövare behöver förbättrad och känslig kommunikation, kompetens för att
kunna lyssna och ifrågasätta, kroppsspråk, för att bygga och underhålla
förtroende och uppmuntra offer som utsatts för övergrepp att använda de
tjänster som tillhandahålls
Utövare måste använda olika tekniker, Motiverande samtal, metoder för
målsättning och handlingsplaner som speglar små steg som måste tas av
offret, och behovet av att återfå självständigheten
Göra "prova på" kurser för att uppmuntra offer för övergrepp att gå vidare
och ta upp nya möjligheter kan vara mycket motiverande som ett steg mot
frihet
Undersökning om förekomst och effekter av övergrepp och våld
Forskning kring effekterna av övergrepp och våld tycks vara ofullständig i alla länder.
Data fokuseras på specifika grupper i särskilda omständigheter, och kan vara
motsägelsefulla. En av anledningarna till denna opålitliga bild är att offren är ovilliga
att avslöja övergrepp som de har lidit av, och kan därför vara osynlig i statistiken.
Statistik för övergrepp sammanställs av en rad organisationer som arbetar med offer
och även av myndigheter. Sådan statistik är svår att samla in, bortsett från mycket
allvarliga incidenter där, till exempel, polisen rapporterar det.
I själva verket de flesta arbetstagare inom detta område tror att övergrepp är
allvarligt under-rapporterat och att statistiken inte visar omfattningen av problemet,
särskilt våld i hemmet och kanske även på arbetsplatsen där offren kan helt enkelt
lämna stället genom sjukdom eller att sluta.
Därför bygger de teoretiska rapporter på de uppgifter som finns tillgängliga för
författarna vid skrivande stund, och detta har fastställt innehållet och betoningen i
dokumentet.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
8
De teoretiska rapporterna
Nedan följer en kort sammanfattning av de tre rapporter som ger användbara
modeller för att tänka på effekterna av våld och övergrepp, i psykologiska,
ekonomiska och sociologiska termer.
Psykologiska överväganden av Martin Persson, utforskar effekterna av "våld", med
särskild inriktning på våld mot kvinnor, och hur vårdpersonal och yrkesutbildnings
utövare och vägledning kan förbättra sina rutiner för att hjälpa offren att
återuppbygga sina liv. Han utforskar de psykologiska effekterna av missbruk, såsom
skam, skuld och rädsla och den inverkan dessa effekter kan ha på viljan att offret
avslöjar övergrepp och att interagera med myndigheter eller yrkesverksamma som
inrättats för att hjälpa offren, även på förmågan att lära sig och att ta initiativ för att gå
framåt. Martin Persson presenterar trans-teoretiska modellen (TTM) som ett
användbart verktyg för utövare att förstå de olika stadierna i den beteendeförändring
som ett offer kan gå igenom, och vad konsekvenserna är av detta för att hjälpa
organisationer, särskilt yrkesväglednings utövare.
De ekonomiska konsekvenserna av övergrepp av Maria Jose Lopez Sanchez,
utforskar de komplexa orsakerna och ekonomiska konsekvenserna av övergrepp,
och allmänhetens uppfattning av olika typer av våld/övergrepp. Liksom psykologiska
rapporten fokuserar denna på övergrepp och våld mot kvinnor. Rapporten ger en
detaljerad analys av tre olika typer av ekonomiska kostnader som härrör till våld och
övergrepp: direkta eller konkreta kostnader, indirekta eller immateriella kostnader
och alternativkostnader. Övergrepp presenteras som ett offentlig, inte bara ett privat
problem, som har långtgående ekonomiska konsekvenser. Det kan vara så att
yrkesväglednings utövare bara kan behandla privata frågor med offren, men kan
uppmuntra och stödja offren genom att ta upp möjligheter när det gäller utbildning
eller arbetsmarknaden, detta kommer de att bidra till att ta itu med de mer
omfattande frågorna.
Den sociala dimensionen, genom Alenka Janko Spreizer ger en bred syn på olika
former av våld och olika typer av övergrepp, vilket visar att dessa frågor är ett socialt
problem, inte bara ett enskilt. I rapporten granskas metoder inom olika discipliner,
bland annat antropologi och sociologi, och drar slutsatsen att tvärvetenskapliga
studier är ofta den mest produktiva på grund av det breda utbudet och omfattningen
av idéer om våld och övergrepp och effekten på samhället som helhet. Rapporten
undersöker komplexiteten av orsakerna till och effekterna av våld och gör den sista
punkten att våld är en förmåga i oss alla, och kan hända någon av oss vid någon
tidpunkt. Det är därför av yttersta vikt att utövare som försöker hjälpa offer som är
eller har utsatts för övergrepp inte gör bedömningar, och är medvetna om
konsekvenserna av övergrepp för individerna och de samhällen de lever i.
Dessa papper är rekommendationer till dig för att hjälpa till att utöka ditt tänkande om
detta breda och svåra ämne. Det finns fortfarande en hel del att tänka på och göra
för att på ett effektivt sätt stödja offer för övergrepp genom utveckling av utövare och
förbättring av de tjänster som de arbetar inom. HOPE-projektet kommer att ge ett
nytt perspektiv för yrkesväglednings utövare inom EU, och förhoppningen är att de i
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
9
sin tur kommer att känna att de ska kunna bidra till kunskap och förståelse för sina
kollegor genom att skriva upp sina insikter och idéer för att lägga till de resurserna på
HOPE hemsida www.hope-guidance.eu
Psykologiska omständigheter
Martin Persson
Introduktion
Våld är inte bara ett globalt hälsoproblem (Berglund, 2010) som resulterar i fysiska
skador och dålig psykisk hälsa, det har också en direkt inverkan på de sociala och
ekonomiska aspekterna för den drabbade individen och samhället i stort
När det gäller de psykologiska konsekvenserna av våld och effekterna av detta i
förhållande till yrkesutbildning och vägledning, finns det flera aspekter för
yrkesverksamma inom detta specialområde att förstå. Utövare måste vara medvetna
inte bara det sätt på vilket våld influenser lärandet utan också förekomsten av denna
typ av övergrepp, i syfte att förstå hur en person kan leva i ett partnerskap som
innebär övergrepp och våld, skam och skuld i samband med våld och hur det
påverkar besluten av en individ att söka hjälp. Dessutom, personal och volontärer
som arbetar i yrkesutbildning och vägledning måste ha en förståelse för hur de ska
samverka för att skapa en miljö där en individ kan känna sig bekväma nog att lämna
ut information om sin situation. Denna rapport kommer att behandla alla dessa
aspekter, liksom de resurser som krävs för personal och volontärer när man arbetar
med denna målgrupp.
Definition av våld
Världshälsoorganisationen (WHO, 2005) definierar partner våld som beteende i en
intim relation som orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada. Detta inkluderar fysisk
aggression, sexuellt tvång, psykisk misshandel och kontrollerande beteende.
Incidenter av misshandel är sexuellt våld, trakasserier eller trakasserier av en partner
eller tidigare partner definieras som våld i hemmet (Hradilova Selin, 2009).
Det våld som förekommer i en intim relation kan ta sig uttryck i olika former: fysiskt,
psykiskt, sexuellt och materiellt. Fysiskt våld omfattar varje form av oönskat fysiskt
beteende och fysisk beröring som skadar eller orsakar fysisk smärta. Psykiskt våld
kan ta sig uttryck i kränkningar, men kan också vara direkt eller indirekt hot om
fysiskt våld och våldsamma konsekvenser. Sexuellt våld kan vara i form av en
partner som tvingas delta i, eller att titta på, sexuella handlingar mot sin vilja.
Materiellt våld innebär att när en partner förstör materiella ting i hemmet eller utanför
som kan skapa rädsla (Isdal, 2001).
Termen "intim partner" innefattar nuvarande och tidigare makar och dejting partner.
Våld förekommer längs ett kontinuum från en enda episod av våld till pågående
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
10
misshandel. I många fall börjar våld med känslomässiga övergrepp och detta
beteende kan utvecklas till fysiska eller sexuella övergrepp.
Prevalens
Mäns våld mot kvinnor är ett stort globalt problem och en kränkning av de mänskliga
rättigheterna. En studie visar att det finns stora skillnader i prevalens mellan länderna
vilket resulterar i 15-71 procent av kvinnorna i åldern 15-49 år säger att de har
utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i nära relationer (WHO, 2005). Bland kvinnor i
väst som bodde i en parrelation, uppger 49 procent att de har erfarenhetav partner
våld. I pågående relationer uppges att från 5 till 11 procent vara offer för våld. Det är
få kvinnor som söker hjälp och bara en fjärdedel av våldet rapporteras (Berglund,
2010). Våld påverkar inte bara kvinnor, enligt British Crime Survey under 2008/2009,
som rapporterade att mer än en av fyra kvinnor (28 %) och omkring en av sex män
(16 %) har erfarenhet av misshandel sedan han var 16. Det finns dock skillnader
mellan könen: kvinnor hade oftast upplevt övergrepp under längre perioder, och var
mer benägna att ha skadats eller upplevt känslomässiga effekter som en följd av
övergrepp (Roe, 2010).
Riskpopulationer
Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsklasser och i alla åldersgrupper, men på
grund av kvinnors olika livsvillkor, är vissa mer utsatta eller sårbara än andra. Fysisk
eller psykisk oförmåga, exponering för övergrepp eller prostitution gör kvinnor mer
utsatta för våld (Berglund, 2010) och en annan grupp som är utsatta för ytterligare
risk är unga kvinnor mellan 16-24 år och ensamstående kvinnor, särskilt de med
barn (Frenzel et al., 2011).
Konsekvenser av våld - fysiskt och psykiskt
Det uppskattas att våld mot kvinnor i nära relationer leder till stora kostnader för
samhället varje år, till exempel hälso-och sjukvården, sjukfrånvaro, juridiska tjänster,
sociala tjänster och administration. Förutom de direkta kostnaderna är också de så
kallade immateriella kostnader såsom smärta, ångest och lidande som påverkar
offrens livskvalitet (Socialstyrelsen, 2006). Känslomässiga övergrepp orsakar både
fysiska och psykiska sjukdomar och ett liv som är outhärdlig eftersom partnern
använder små manipulativa strategier för att göra kvinnan beroende av honom, både
fysiskt och mentalt (Queen et al., 2009). Barn som lever i familjer där våld
förekommer löper större risk själva att bli offer för våld.
Våld är en vanlig orsak till fysisk skada hos kvinnor (McLeer och Anwar, 1987,
Berrios och Grady, 1991, Kernic et al., 2000, Campbell, 2002). Populationsbaserade
studier visar att 37 till 64 procent av kvinnor som har upplevt våld från en intim
partner blir fysiskt skadade (Rodgers, 1994, Rand och Ström, 1997, Romkens, 1997,
Tjaden och Thoennes, 2000). I de flesta fall, är dessa mindre skador såsom skråmor
och blåmärken. Men vissa kvinnor får allvarligare skador, såsom sår, brutna ben,
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
11
gemensamma dislokationer, huvud eller ryggmärgsskador, skadade eller brutna
tänder, interna skador eller död (Tjaden och Thoennes, 2000).
Individer som upplever våld i nära relationer är en ökad risk för att utveckla psykiska
problem som depression, sänkt självkänsla, ångest och panikattacker som kan leda
till självmord (McCauley et al., 1998, McCauley et al., 1995, Fikree och Bhatti, 1999,
Sackett och Saunders, 1999, Hathaway et al. 2000, Petersen et al., 2001, Kramer et
al., 2004). Forskning visar också att det finns ett samband mellan våld och
diagnostiserade psykiska störningar (Danielson et al., 1998, Roberts et al., 1998,
Frank och Rodowski, 1999, Golding, 1999) och offer för våld är mer benägna att
rapportera användning av psykotropa läkemedel (Rodgers, 1994, Ramos-lira et al.
2001). Det är inte bara den omedelbara period då våld förekommer, kvinnorna
rapporterade en rad psykologiska problem senare i livet också. Äldre kvinnor med en
tidigare historia av våld rapportera ett antal emotionella problem såsom frustration,
ilska, hjälplöshet, hopplöshet och låg självkänsla (McGarry et al., 2011) och en
annan negativ konsekvens av våld är användningen av alkohol, narkotika eller
läkemedel som ett sätt att hantera problemet (Rodgers, 1994, Campbell, 2002).
Balansen och processen för normalisering
För att förstå våld, kan det ses i relation till fördelningen av makt i en relation. Effekt
kan ses som en resurs i relationen mellan individer, en resurs som har en effekt på
resultatet (Engelstad, 2006). Individer kan sedan använda våld som en resurs av
makt för att påverka och åstadkomma ett avsett resultat eller utfall. Grunden för en
effekt relation är någon form av beroende, och ju mer beroende du är, desto mindre
makt har du (Darvishpour, 2008).
Våld normalisering innebär att våldet normaliseras för den som är utsatt för
övergrepp och för den som tillfogar övergrepp (Lundgren, 2004). Misshandeln
beskrivs som en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från
gärningsmannens sida där offret kritiseras, blir förhindrad att umgås med vänner och
måste rätta sig efter förövarens behov. Mannen växlar mellan våld och ömhet för att
tillfredsställa sina egna behov, medan dessa mönster av omväxlande mellan hot och
ömhet gör kvinnan förvirrad. Mannen överför ansvaret för våldet till kvinnan och
kvinnan tror att hon är den som måste förändras. Gradvis anpassar kvinnan sig till
dessa krav i kombination med att hon antar olika strategier för att undvika att utsättas
för ytterligare hot och våld. Den främsta orsaken till att kvinnor inte lämnar mannen
är att hon påverkas psykologiskt av våldet och det blir en normal del av hennes
vardag, vilket är något som är svårt att ändra (Lundgren, 2004). Det kan illustreras
att det finns en tydlig skillnad mellan hur män och kvinnor normalisera våld i nära
relationer. För män är processen en målmedveten strategi som skapas för att styra
kvinnan och bevisa sin manlighet. För kvinnor innebär processen en
försvarsmekanism, ett sätt att rationalisera, acceptera och överleva mannens
beteende genom att ursäkta mannen, till exempel "det var hennes fel, han menar inte
att göra det, han oroar dig för något". Gränserna för vad samhället anser sig kunna
acceptera eller vad som är oacceptabelt beteende blir suddigt och så småningom
accepterar de våldet som en del av deras liv (Nylen och Heimer, 1999)
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
12
Den psykologiska processen av upptäckter
De viktigaste faktorerna som påverkar en kvinna att välja att lämna våldet är attityd
och inställning av personal eller frivilliga som arbetar med de utsatta kvinnorna.
(Bacchus et al., 2003). Vissa resultat visar att kvinnor som drabbas av våld kan ha
en negativ upplevelse i sin kontakt med utövare, om den anställde eller volontären
verkar vara stressad. Ett exempel på detta är om en utövare talar snabbt utan att ha
ögonkontakt (Kelly, 2006, Wendt Mayer, 2000, Yam, 2000, Zink et al. 2004b). Vissa
kvinnor som drabbats av våld har också erfarenhet av personal som är opersonliga,
likgiltiga, arroganta, kontrollerande och med brist på medkänsla (Bacchus et al.,
2003, Wendt Mayer, 2000, Yam, 2000). Utövare ansågs ha en negativ inställning till
kvinnorna på grund av deras socioekonomiska bakgrund, missbruksproblem eller att
de levde i en relation där våld förekommit (Battaglia et al., 2003). Detta resulterade i
känslor av stigmatisering (Tower et al., 2006).
I många fall känner individer som påverkas av våld att de inte förstås och personal
uppfattades som oförstående till situationen. De förstod inte de känslomässiga
banden kvinnan har till mannen och deras hem eller hur hon kunde tro de ursäkter
mannen gav efter misshandel, den trasiga självkänsla kvinnan har, brist på
alternativa lösningar, eller den upplevda faran att lämna mannen (Bacchus et al.,
2003, Lutenbacher et al., 2003, Nicolaidis, 2002, Wester et al., 2007). "Han är
fortfarande min man och mina barns far. Jag vet att jag inte skulle stanna, men jag
älskar honom" (Lutenbacher et al., 2003). Personalen förstod inte komplexiteten i
våld med resultatet att den drabbade personen inte fick de svaren och omsorg de
behöver. Ett exempel på detta var när en läkare hänvisade en man till en terapeut
och kvinnan inte fick någon hjälp alls. En annan kvinna blev ombedd att vila eller åka
på semester efter att våld uppenbarades (Bacchus et al., 2003). Det är tänkvärt att
påpeka att i en annan studie är att mer än hälften haft erfarenhet av att personalen
förstod och att de fått lämplig hjälp (Zink et al. 2004b).
Tillhandahålla information och kommunikation
Kvinnor uppskattar när de fick information och broschyrer om våld. Ett exempel var
att vårdpersonal delade ut flygblad till alla de kvinnor som kom till kliniken utan någon
diskriminering. Detta gör det möjligt för individen att upprätthålla en känsla av
självständighet och göra sina egna beslut om att avslöja våld eller inte (Bacchus et
al., 2003, Chang et al. 2005b, Kelly, 2006)
.
Det är en förutsättning att personal eller volontärer visar en vilja att lyssna med
respekt och reagera på ett sätt som visar att de hör och förstår personens
individuella behov. Dessutom behövs de att man visar intresse för en människas liv
och personlighet för att personen ska kunna känna sig trygg och våga prata om sin
situation (Battaglia et al., 2003, Belknap och Sayeed, 2003). Att lyssna, reflektera
och validera sina erfarenheter och prata om effekterna av våld uppfattas som god
vård (Tower et al., 2006, Zink et al. 2004b). Utövare som hade förmågan att använda
både verbala och icke-verbal kommunikation kunde upptäcka så mycket från en
kvinnas tystnad och från hennes ord (Kelly, 2006). Den icke-verbala kommunikation
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
13
med utövare var något som individer som hade utsatts för våld var mycket
uppmärksam på (Battaglia et al., 2003, Kelly, 2006, Tower et al., 2006).
Kroppsspråk, gester och blickar kunde uppfattas som ett tecken på en negativ attityd
hos personalen (Battaglia et al., 2003, Belknap och Sayeed, 2003, Tower et al.,
2006). Ett leende, ögonkontakt och en klapp på axeln från en anställd var förknippad
med värme och omsorg om den enskilde (Battaglia et al., 2003, Chang et al. 2005b).
En särskild grupp att ta hänsyn till är de som behöver en tolk, som kanske inte alltid
kan erhållas (Belknap och Sayeed, 2003, Peckover, 2003, Chang et al. 2005b,
Wester et al., 2007). Ibland har utövare valt att använda partnern som tolk, vilket
innebar att kvinnan inte kunde avslöja sanningen om sin situation eller vad som
föranledde besök (Wester et al., 2007, Belknap och Sayeed, 2003).
Inte bli ifrågasatt
Majoriteten av kvinnor som är offer för våld, blev inte utfrågade av sjukvårdspersonal
när de söker behandling (Bacchus et al., 2003, Lutenbacher et al., 2003, Kelly,
2006). Kvinnor som utsatts för våld visar att de skulle ha uppskattat det om de hade
frågat om våld i syfte att öka möjligheten att de faktiskt skulle avslöja och be om hjälp
(Kelly, 2006). Även om en kvinna svarar nej på frågan om våld, är det viktigt att
fortsätta ställa frågan vid andra tillfällen, särskilt om offret söker läkarvård (Bacchus
et al., 2003, Peckover, 2003, Chang et al. 2005b, Tower et al., 2006, Wendt Mayer,
2000, Wester et al., 2007, Zink et al. 2004b).
Det är ytterst viktigt att förstå att kvinnor inte alltid avslöjar om våld när man ställer
frågan och detta är av olika skäl (Battaglia et al., 2003, Kelly, 2006, Wester et al.,
2007). Till exempel, om frågan ställs direkt, är det lätt att förneka att övergrepp har
ägt rum. Kvinnor har föredragit när personalen frågade en allmän fråga om
förekomsten av våld (Bacchus et al., 2003, Belknap och Sayeed, 2003). Det är viktigt
att inte vara alltför ihållande i förhör då detta kan uppfattas som en kränkning av
självständigheten (Battaglia et al., 2003). Det är inte bara viktigt att ställa frågan om
våld det är också viktigt att den person som ställer frågan har kapacitet och
utbildning för att diskutera problemet öppet och på ett respektfullt sätt (Battaglia et
al., 2003). Studier har visat att när frågan om våld togs upp och kvinnorna svarade
ja, ignoreras de eller började personalen tala om något annat (Lutenbacher et al.,
2003, Kelly, 2006, Wester m.fl. ., 2007, Zink et al. 2004b). Ytterligare en anledning till
anmälningar av våld inte förekommer är att kvinnorna själva inte alltid kunde se den
våldsamma situation de befann sig i (Nicolaidisgruppen, 2002).
Vårdpersonal och andra utövare misslyckas ofta med att identifiera våld, både
fysiska skador och de mer subtila symtom som depression, brist på självkänsla och
andra ledtrådar som finns (Kelly, 2006, Tower et al., 2006, Peckover, 2003).
Eftersom vårdpersonal inte identifierade våldet, visar studier att kvinnor gav ledtrådar
för att försöka provocera konversationer som skulle tillåta dem att prata om sin
situation. Många kvinnor använde ord som stress, spänning och deprimerad eller
beskrev att sin partner har ett dåligt humör som ledtrådar, men dessa
uppmärksammades inte av personalen (Kelly, 2006). På grund av rädsla, är kvinnor
ovilliga att tala om våld med sin vårdpersonal eller andra utövare, utan föredrar att
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
14
vänta tills situationen blir extremt allvarlig att söka hjälp (Peckover, 2003). Kvinnor
som utsätts för våld i nära relationer lever i rädsla och de är rädda att övergreppet
avslöjas, då skulle gärningsmannen hämnas på familjen. Resultaten visar att kvinnor
var rädda för att förlora vårdnaden om barnen, det var en orsak som hindrade dem
att avslöja sin situation och sitt hälsotillstånd (Peckover, 2003, Yam, 2000,
Leppäkoski et al., 2011). Invandrarkvinnor beskriver också rädsla för att bli
deporterade och förlora barnen till mannen eller socialen (Kelly, 2006).
Kvinnor som utsatts för våld i nära relationer ansåg att det var lättare att lämna ut
information om sin situation när personalen visade kompetens i sitt yrke. En
förtroendefull relation mellan den våldsutsatta kvinnan och anställda bildades när
utövarnas tillvägagångssätt var mer personlig och visade seriöst intresse i offrets
välbefinnande (Battaglia et al., 2003). Dock har bristen på kontinuitet i samverkan
mellan utövare och den våldsutsatta kvinnan en negativ inverkan på den etablerade
förtroendet och ledde till att de inte avslöjar så mycket om sin situation som de kunde
ha gjort (Bacchus et al., 2003, Lutenbacher et al., 2003, Nicolaidis, 2002, Wester et
al., 2007).
Det är av största vikt när anmälan av våld i nära relationer sker måste det hanteras
strikt konfidentiellt, eftersom det annars skulle sätta kvinnan i fara för hämnd (Wendt
Mayer, 2000). Sekretess är särskilt viktigt för många, eftersom de är rädda och/eller
skäms över att övergreppen kunde bli allmänt känd bland familj, grannar och vänner
(Battaglia et al., 2003). I de fall där kvinnorna inte var säker på om konfidentialitet,
tog det inte upp frågan om våld i hemmet pga. av rädsla (Peckover, 2003).
En annan del i uppbyggandet av förtroende är att kvinnan kände att hon behandlas
som en individ som kan göra övervägda beslut. När förtroendet var så starkt att
relationen uppfattades som jämlik, då kände kvinnan att hon nog hade stöd för att
lämna mannen (Battaglia et al., 2003).
Skam och skuld
Skam är en stark känsla som gör det svårt för någon att erkänna för sig själv och
andra att de har misshandlats och prata om sin situation. Skam kan beskrivas i vårt
samhälle i samband med underlåtenhet att leva upp till de ideal och normer
"idealiserade andra". Upplevelsen av skam och skuld var något som var tydligt i
nästan alla studier och var en viktig faktor för att förhindra kvinnor att röja uppgifter
om våld i hemmet (Bacchus et al., 2003, Battaglia et al., 2003, Lutenbacher et al.,
2003, Kelly, 2006, Tower et al., 2006, Wendt Mayer, 2000, Yam, 2000, Nicolaidis,
2002, Zink et al. 2004b, Wester et al., 2007, Leppäkoski et al., 2011). Att man har
valt en partner som misshandlar och inte har kunnat lämna relationen leder till
känslor av skuld och skam. Det förklarar varför i många fall en person som upplevde
övergrepp inte söker hjälp (Leppäkoski et al., 2011). I kombination med att de känner
att de inte är värda vård (Tower et al., 2006)
.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
15
Skam kan också påverka män som utsatts för våld i nära relationer, eftersom det
påverkar deras manlighet. Rädslan för att förlora delar av sin manlighet är en faktor
som påverkar valet att inte söka stöd och hjälp (Tsui et al., 2010).
Kvinnor som utsatts för våld i en nära relation upplevde en negativ känsla av att bli
dömd av hälsovården och andra yrkesverksamma aktörer inom området(Wendt
Mayer, 2000, Yam, 2000, Zink et al. 2004b, Lutenbacher et al., 2003, Tower et al.,
2006 ). De kände att vårdpersonal ändrat sin attityd från att vara varm och
omtänksam att vara kall och avlägsen när kvinnan inte kunde lämna mannen (Tower
et al., 2006). Det visade sig att det fanns tillfällen då personal uppfattades som att de
tycker synd om eller är fördömande (Yam, 2000) och kvinnorna ansåg att om de inte
rapporterade övergreppen, skulle de få sämre och var inte värda att få vård (Wendt
Mayer, 2000).
Påverkan på inlärning
Våld kan ha en drastisk inverkan på förmågan att studera - grovt våld kan eliminera
risken för ens föreställa ett annat liv. Anekdotiska bevis och inledande forskning
(Horsman, 2000b) visar att våld undergräver förmågan hos den drabbade individen
att känna sig kapabla, smarta, kunna lära sig i formella program eller göra de
önskade förändringar i livet. Individer som har upplevt våld börjar ofta
utbildningsprogram för att initiera förändring och undkomma våldet. Men de förväntas
att anpassa sig till en vanlig läroplan och lära sig som alla andra studenter, trots att
de är klart missgynnade i undervisningsmiljön.
Kognitiva brister som dålig problemlösning (oförmögen att tänka ut saker eller förstå
vad som händer), låg självkänsla (hur man tänker på sig själv - offer-tänkande) och
hopplöshet (förlust av framtida inriktning) har alla varit tydligt kopplat till negativa
livshändelser. Effekterna kan också innehålla skuld, oro för säkerheten, depression,
oförmåga att lita på andra (särskilt de som har makten), störd sömn, dåligt
självförtroende, oförmåga att koncentrera sig, eller panikattacker (Mojab och
McDonald, 2001). Det är också viktigt att förstå skillnader mellan individer, eftersom
en del människor kan manifestera några symptom. I andra änden av spektrumet är
Posttraumatiskt stressyndrom, som kännetecknas av flashbacks, undvikande,
bedövande av lyhördhet, ihållande förväntningar av fara, avståndstagande, och
nedsatt minnesfunktion (Isserlis, 2001)
En annan sak som är viktigt att förstå är att det kanske inte är uppenbart att en elev
upplever effekterna av trauma. Istället kan de visa beteenden som att utebli från
klassen, undvika tester, tar avstånd, och vad som kan tolkas som olämpliga eller
extrema reaktioner på klass diskussioner eller aktiviteter. Dessa beteenden kan i
verkligheten vara svar på trauma. Det är sant att lärandet kan hindras av rädsla,
ångest, dålig koncentration, och den enorma energi som går åt till att dölja övergrepp
eller kämpar med sina överlevnadsbehov. Men tolkningar av trauma och dess
effekter på lärande formas av utbildnings diskurser (Horsman, 1997, Horsman,
2000b, Isserlis, 2001). Diskursernas pedagogiska praxis kan visa avhopp eller
avstånd från utbildningen som brist på motivation eller uthållighet snarare än
effekterna av våld. Detta system av tänkande lägger allt ansvar på eleven och
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
16
därmed skapar diskriminering och utanförskap. Därför är det viktigt att
yrkesverksamma inom yrkesinriktad utbildning och rådgivning förstår och kan
genomföra en strategi som är allomfattande för personer som har upplevt våld, så de
inte kommer att diskrimineras.
Förstå förändringsprocessen
Förändringsprocessen är komplicerad och när det kommer till våld, finns det en
växande mängd forskning som visar att det är en gradvis process med flera steg
och/eller strategier (Chang et al., 2005a, Chang et al. 2005b, Landenburger, 1989,
Landenburger, 1993, Landenburger, 1998, Merritt-Gray och Wuest, 1995, Brun,
1997, Burke et al., 2004). Olika publicerade rapporter beskriver faktorer om
beteendeförändring som lett till utvecklingen av rådgivningsstrategier och verktyg
(Landenburger, 1989, Landenburger, 1993, Merritt-Gray och Wuest, 1995, Anderson
och Saunders, 2003) trans-teoretiska modellen (TTM) (Prochaska et al. 1992,
DiClemente och Prochaska, 1998) har fått mest uppmärksamhet (brun, 1997, Burke
et al., 2004, Frasier et al. 2001, Anderson, 2003, Mayer och Liebschutz, 1998, Zink
et al. 2004a, Haggerty och Goodman, 2003, Dienemann et al. 2002). Transteoretiska modellen innebär en metod för att förstå stadier av beteendeförändring
inklusive motiverande och utvecklingsmässiga aspekter av förändringen. Inom varje
skede av TTM är känslomässiga, beteendemässiga och kognitiva faktorer som
påverkar progression genom de olika stadierna. TTM föreslår att de flesta människor
rör sig genom förutsägbara steg i arbetet med att förändra beteende:
Pre-kontemplation - ett stadium där individen antingen inte känner igen ett behov av
att ändra eller känner sig oförmögen att ändra
Kontemplation - ett steg i vilket individen inser att förändringar kan behövas
Förberedelse - när ett beslut att ändra gjorts och planer utformas för att göra en
förändring
Åtgärd - när ändringen av beteendet görs
Underhålla det - när ansträngningar görs för att stärka och upprätthålla det önskade
beteendet (DiClemente och Prochaska, 1998).
Rörelsen är inte nödvändigtvis linjär. När man går igenom dessa steg, kan individer
uppleva ett'' återfall'' och gå bakåt till ett tidigare stadium och kan därför "återvinna"
genom de olika stadierna i att ändra flera gånger innan man uppnår varaktig
förändring (Brownell et al., 1986, Prochaska et al., 1992).
Offer för våld kan använda olika typer av åtgärder som kommer att leda till en
förändring av deras situation och exempel på sådana åtgärder är (Chang et al,
2006).
Utbildning/information-sökning:
• Samla information om resurser
• Få information om besöksförbud och andra juridiska alternativ
Interpersonell hjälp att söka:
• Avslöjande till vänner och andra
• Berätta för någon inom vård sektorn om övergreppen
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
17
• Möte med en präst
• Att tala med en kurator
Själv hjälp:
• Att öppna ett bankkonto i hennes namn bara
• Placera en ''fly väska” hos en vän
• Att ha en nyckel till en väns hus
• Att få ett jobb/återvända till arbetet
• Ta en karate klass
• Gå tillbaka till utbildningen
• Flytta ut ur sovrummet
Söka skydd eller separation:
• Lämna in ett juridiskt besöksförbud
• Ringa polisen
• Gå till en kvinnojour
•Lämna förövaren
• Begärt eller ge tillstånd till en läkare för att dokumentera blåmärken i journa
Krav på personal i yrkesutbildning och vägledning
Det är viktigt för utövare i yrkesutbildning och vägledning att ha kunskap om
rapporteringskrav och andra relaterade lagar, inklusive invandringslagar, en
medvetenhet om hälsofrågor och deras effekter, och ett system med
samarbetspartners, inklusive rådgivare, rättsväsendet, socialtjänsten, kvinnojour, och
vårdgivare så att de kan hänvisa till vid behov (Isserlis, 2001). En oumbärlig resurs är
att utforma ett protokoll för hur man ska gå vidare inom sin organisation när
tillkännagivande av våld från en enskild sker. Detta är lika viktigt för personalen och
för den person som har gjort ett tillkännagivande så att tillräckligt stöd kan ges. Om
utövarna känner att de inte har en klar uppfattning om vad man ska göra när någon
gör ett avslöjande om våld, kan de inte tillhandahålla tillräckligt stöd. Detta kommer
att innebära att den drabbade individen inte får någon hjälp, men det är lika viktigt att
den anställde kan bli negativt påverkad av situationen eftersom de inte vet vad de
ska göra och det kommer därför att påverka deras fysiska och/eller psykiskt
välbefinnande. Det måste finnas ett system som regelbundna möten med en
stödjande handledare eller kollegor för att ha ett sätt att ventilera frustration,
förhindra utbrändhet, och hjälpa varandra att hantera frågor om våld (Isserlis, 2001,
Horsman, 2000a). Det är viktigt att kompetensutveckling tillsammans med ett
protokoll bör tillhandahållas för att hjälpa personalen att förstå och redovisa
effekterna av våld, utveckla lämpliga lösningar och hitta samhällets resurser.
Slutsats
För att ge tillräckligt stöd för personer som har upplevt våld och som deltar i
yrkesutbildning och vägledning, är det viktigt att de utövare som arbetar inom detta
område har en klar uppfattning om effekterna av våld på alla nivåer. Det är också
viktigt att de organisationer som tillhandahåller yrkesutbildning och vägledning har ett
etablerat protokoll om hur man ska hantera situationen när den yttrar sig och ge
nödvändig utbildning för sin personal.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
18
Referenser
ANDERSON, C. 2003. Evolving out of violence: an application of the
Transtheoretical Model of Behavioral Change. Res Theory Nurs Pract, 17,
225-40.
ANDERSON, D. K. & SAUNDERS, D. G. 2003. Leaving an abusive partner: an
empirical review of predictors, the process of leaving, and psychological wellbeing. Trauma Violence Abuse, 4, 163-91.
BACCHUS, L., MEZEY, G. & BEWLEY, S. 2003. Experiences of seeking help from
health professionals in a sample of women who experienced domestic
violence. Health Soc Care Community, 11, 10-8.
BATTAGLIA, T. A., FINLEY, E. & LIEBSCHUTZ, J. M. 2003. Survivors of intimate
partner violence speak out: trust in the patient-provider relationship. J Gen
Intern Med, 18, 617-23.
BELKNAP, R. A. & SAYEED, P. 2003. Te contaria mi vida: I would tell you my life, if
only you would ask. Health Care Women Int, 24, 723-37.
BERGLUND, A. 2010. Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen
Uppsala, Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). .
BERRIOS, D. C. & GRADY, D. 1991. Domestic violence. Risk factors and outcomes.
West J Med, 155, 133-5.
BROWN, J. 1997. Working toward freedom from violence. The process of change in
battered women. Violence Against Women, 3, 5-26.
BROWNELL, K. D., MARLATT, G. A., LICHTENSTEIN, E. & WILSON, G. T. 1986.
Understanding and preventing relapse. Am Psychol, 41, 765-82.
BURKE, J. G., DENISON, J. A., GIELEN, A. C., MCDONNELL, K. A. & O'CAMPO, P.
2004. Ending intimate partner violence: an application of the transtheoretical
model. Am J Health Behav, 28, 122-33.
CAMPBELL, J. C. 2002. Health consequences of intimate partner violence. Lancet,
359, 1331-6.
CHANG, J. C., CLUSS, P. A., RANIERI, L., HAWKER, L., BURANOSKY, R., DADO,
D., MCNEIL, M. & SCHOLLE, S. H. 2005a. Health care interventions for
intimate partner violence: what women want. Womens Health Issues, 15, 2130.
CHANG, J. C., DADO, D., ASHTON, S., HAWKER, L., CLUSS, P. A., BURANOSKY,
R. & SCHOLLE, S. H. 2006. Understanding behavior change for women
experiencing intimate partner violence: mapping the ups and downs using the
stages of change. Patient Educ Couns, 62, 330-9.
CHANG, J. C., DECKER, M. R., MORACCO, K. E., MARTIN, S. L., PETERSEN, R.
& FRASIER, P. Y. 2005b. Asking about intimate partner violence: advice from
female survivors to health care providers. Patient Educ Couns, 59, 141-7.
DANIELSON, K. K., MOFFITT, T. E., CASPI, A. & SILVA, P. A. 1998. Comorbidity
between abuse of an adult and DSM-III-R mental disorders: evidence from an
epidemiological study. Am J Psychiatry, 155, 131-3.
DARVISHPOUR, M. 2008. Invandrarkvinnor som bryter mönstret Malmö, Liber.
DICLEMENTE, C. C. & PROCHASKA, J. O. (eds.) 1998. Toward a comprehensive,
transtheoretical model of change: stages of change and addictive behaviors,
New York: Plenum Press.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
19
DIENEMANN, J., CAMPBELL, J., LANDENBURGER, K. & CURRY, M. A. 2002. The
domestic violence survivor assessment: a tool for counseling women in
intimate partner violence relationships. Patient Educ Couns, 46, 221-8.
ENGELSTAD, F. 2006. Vad är makt? , Stockholm, Natur & Kultur
FIKREE, F. F. & BHATTI, L. I. 1999. Domestic violence and health of Pakistani
women. Int J Gynaecol Obstet, 65, 195-201.
FRANK, J. B. & RODOWSKI, M. F. 1999. Review of psychological issues in victims
of domestic violence seen in emergency settings. Emerg Med Clin North Am,
17, 657-77, vii.
FRASIER, P. Y., SLATT, L., KOWLOWITZ, V. & GLOWA, P. T. 2001. Using the
stages of change model to counsel victims of intimate partner violence.
Patient Educ Couns, 43, 211-7.
FRENZEL, A., IRLANDER, Å. & TÖYRÄ, A. 2011. NTU 2010: Om utsatthet, trygghet
och förtroende. , Stockholm, Brottsförebyggande rådet (BRÅ)
GOLDING, J. M. 1999. Intimate partner violence as a risk factor for mental disorders:
A meta-analysis. Journal of Family Violence, 14, 99-132.
HAGGERTY, L. A. & GOODMAN, L. A. 2003. Stages of change-based nursing
interventions for victims of interpersonal violence. J Obstet Gynecol Neonatal
Nurs, 32, 68-75.
HATHAWAY, J. E., MUCCI, L. A., SILVERMAN, J. G., BROOKS, D. R., MATHEWS,
R. & PAVLOS, C. A. 2000. Health status and health care use of
Massachusetts women reporting partner abuse. Am J Prev Med, 19, 302-7.
HORSMAN, J. 1997. 'But I'm Not A Therapist': Furthering Discussion About Literacy
Work With Survivors Of Trauma Canadian Congress for Learning
Opportunities for Women. Toronto.
HORSMAN, J. 2000a. Moving forward: approaches and activities to support women's
learning. . Parkdale Project Read. Toronto.
HORSMAN, J. 2000b. Too Scared To Learn: Women, Violence, and Education,
Mahwah, Lawrence Erlbaum Associates.
HRADILOVA SELIN, K. 2009. Våld mot kvinnor och män i nära relationer: Våldets
karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. ,
Stockholm, Brottsförebyggande rådet (BRÅ). .
ISDAL 2001. Meningen med våld, Stockholm, Gothia Förlag.
ISSERLIS, J. 2001. On the screen: bringing women's barriers to literacy, learning
and employment to light. NIFL literacy leader fellowship report. Washington,
DC: National Institute for Literacy.
KELLY, U. 2006. "What will happen if I tell you?" Battered Latina women's
experiences of health care. Can J Nurs Res, 38, 78-95.
KERNIC, M. A., WOLF, M. E. & HOLT, V. L. 2000. Rates and relative risk of hospital
admission among women in violent intimate partner relationships. Am J
Public Health, 90, 1416-20.
KRAMER, A., LORENZON, D. & MUELLER, G. 2004. Prevalence of intimate partner
violence and health implications for women using emergency departments
and primary care clinics. Womens Health Issues, 14, 19-29.
LANDENBURGER, K. 1989. A process of entrapment in and recovery from an
abusive relationship. Issues Ment Health Nurs, 10, 209-27.
LANDENBURGER, K. M. 1993. Exploration of women's identity: clinical approaches
with abused women. AWHONNS Clin Issues Perinat Womens Health Nurs, 4,
378-84.
20
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
LANDENBURGER, K. M. 1998. The dynamics of leaving and recovering from an
abusive relationship. J Obstet Gynecol Neonatal Nurs, 27, 700-6.
LEPPAKOSKI, T., PAAVILAINEN, E. & ASTEDT-KURKI, P. 2011. Experiences of
emergency care by the women exposed to acute physical intimate partner
violence from the Finnish perspective. Int Emerg Nurs, 19, 27-36.
LUNDGREN, E. 2004. Våldets normaliseringsprocess Stockholm,
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). .
LUTENBACHER, M., COHEN, A. & MITZEL, J. 2003. Do we really help?
Perspectives of abused women. Public Health Nurs, 20, 56-64.
MAYER, L. & LIEBSCHUTZ, J. 1998. Domestic violence in the pregnant patient:
obstetric and behavioral interventions. Obstet Gynecol Surv, 53, 627-35.
MCCAULEY, J., KERN, D. E., KOLODNER, K., DEROGATIS, L. R. & BASS, E. B.
1998. Relation of low-severity violence to women's health. J Gen Intern Med,
13, 687-91.
MCCAULEY, J., KERN, D. E., KOLODNER, K., DILL, L., SCHROEDER, A. F.,
DECHANT, H. K., RYDEN, J., BASS, E. B. & DEROGATIS, L. R. 1995. The
"battering syndrome": prevalence and clinical characteristics of domestic
violence in primary care internal medicine practices. Ann Intern Med, 123,
737-46.
MCGARRY, J., SIMPSON, C. & HINCHLIFF-SMITH, K. 2011. The impact of
domestic abuse for older women: a review of the literature. Health Soc Care
Community, 19, 3-14.
MCLEER, S. V. & ANWAR, R. A. 1987. The role of the emergency physician in the
prevention of domestic violence. Ann Emerg Med, 16, 1155-61.
MERRITT-GRAY, M. & WUEST, J. 1995. Counteracting abuse and breaking free:
the process of leaving revealed through women's voices. Health Care Women
Int, 16, 399-412.
MOJAB, S. & MCDONALD, S. 2001. Women, violence and informal learning. Nall
working paper. Toronto: New Approaches to Lifelong Learning, Ontario
Institute for Studies in Education.
NICOLAIDIS, C. 2002. The Voices of survivors documentary: using patient narrative
to educate physicians about domestic violence. J Gen Intern Med, 17, 11724.
NYLEN, L. & HEIMER, G. 1999. Sweden's response to domestice violence. FBI Law
Enforcement Bulletin, 68, 19-23.
PECKOVER, S. 2003. 'I could have just done with a little more help': an analysis of
women's help-seeking from health visitors in the context of domestic violence.
Health Soc Care Community, 11, 275-82.
PETERSEN, R., GAZMARARIAN, J. & ANDERSEN CLARK, K. 2001. Partner
violence: implications for health and community settings. Womens Health
Issues, 11, 116-25.
PROCHASKA, J. O., DICLEMENTE, C. C. & NORCROSS, J. C. 1992. In search of
how people change. Applications to addictive behaviors. Am Psychol, 47,
1102-14.
QUEEN, J., NURSE, A., BRACKLEY, M. H. & WILLIAMS, G. B. 2009. Being
emotionally abused: a phenomenological study of adult women's experiences
of emotionally abusive intimate partner relationships. Issues Ment Health
Nurs, 30, 237-45.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
21
RAMOS-LIRA, L., SALTIJERAL-MENDEZ, M. T., ROMERO-MENDOZA, M.,
CABALLERO-GUTIERREZ, M. A. & MARTINEZ-VELEZ, N. A. 2001. [Sexual
violence and related problems in women attending a health care center].
Salud Publica Mex, 43, 182-91.
RAND, M. R. & STROM, K. 1997. Violence-related injuries treated in hospital
emergency departments. Bur Justice Stat Spec Rep, 1-11.
ROBERTS, G. L., LAWRENCE, J. M., WILLIAMS, G. M. & RAPHAEL, B. 1998. The
impact of domestic violence on women's mental health. Aust N Z J Public
Health, 22, 796-801.
RODGERS, K. 1994. Wife assault: the findings of a national survey. Juristat, 14, 121.
ROE, S. 2010. Intimate violence: 2008/09 BCS. In: SMITH, K. J. (ed.) Homicides,
Firearm Offences and Intimate Violence 2008/09. The Home Office
ROMKENS, R. 1997. Prevalence of wife abuse in the Netherlands - Combining
quantitative and qualitative methods in survey research. Journal of
Interpersonal Violence, 12, 99-125.
SACKETT, L. A. & SAUNDERS, D. G. 1999. The impact of different forms of
psychological abuse on battered women. Violence Vict, 14, 105-17.
SOCIALSTYRELSEN 2006. Kostnader för våld mot kvinnor: en samhällsekonomisk
analys. . Stockholm: Socialstyrelsen
TJADEN, P. G. & THOENNES, N. 2000. Extent, nature, and consequences of
intimate partner violence, Washington, DC, U.S. Dept. of Justice, Office of
Justice Programs, National Institute of Justice.
TOWER, M., MCMURRAY, A., ROWE, J. & WALLIS, M. 2006. Domestic violence,
health & health care: women's accounts of their experiences. Contemp
Nurse, 21, 186-98.
TSUI, V., CHEUNG, M. & LEUNG, P. 2010. Help-Seeking among Male Victims of
Partner Abuse: Men's Hard Times. Journal of Community Psychology, 38,
769-780.
WENDT MAYER, B. 2000. Female domestic violence victims: perspectives on
emergency care. Nurs Sci Q, 13, 340-6.
WESTER, W., WONG, S. L. & LAGRO-JANSSEN, A. L. 2007. What do abused
women expect from their family physicians? A qualitative study among
women in shelter homes. Women Health, 45, 105-19.
WHO 2005. WHO multi-country study on women’s health and domestic violence
against women: summary report of initial results on prevalence, health
outcomes and women’s responses. Geneva: World Health Organization.
YAM, M. 2000. Seen but not heard: battered women's perceptions of the ED
experience. J Emerg Nurs, 26, 464-70.
ZINK, T., ELDER, N., JACOBSON, J. & KLOSTERMANN, B. 2004a. Medical
management of intimate partner violence considering the stages of change:
precontemplation and contemplation. Ann Fam Med, 2, 231-9.
ZINK, T., JACOBSON, C. J., JR., REGAN, S. & PABST, S. 2004b. Hidden victims:
the healthcare needs and experiences of older women in abusive
relationships. J Womens Health (Larchmt), 13, 898-908.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
22
Den ekonomiska dimensionen
María José López Sánchez
Introduktion
Detta dokument använder den definition av våld som utvecklats av en
Världshälsoorganisationen (WHO) gruppen 1996. "Avsiktlig användning av fysiskt
våld eller makt, hotande eller faktisk, mot sig själv, en annan person, eller mot en
grupp eller gemenskap som antingen leder till eller har en hög sannolikhet att
resultera i personskador, dödsfall, psykisk skada eller förlust."
Våld kan delas in i tre huvudkategorier (Krug et al, 2002).
- Självförvållad: självmordsbeteende och själv övergrepp
- Interpersonell: familj/partner (barn/partner) och samhället (bekant/främling)
- Kollektiv: sociala, politiska och ekonomiska.
Omkring 4400 människor dör varje dag på grund av avsiktliga handlingar
mellanmänskligt eller kollektiva våld (Krug et al., 2002). Många tusen fler skadas
eller drabbas av konsekvenser till följd av att offret eller vittne till våldshandlingar.
Dessutom är tio av tusentals liv förstörda, krossade familjer och enorma kostnader
uppstår vid behandling av offer, stöd till familjer, reparera infrastrukturer, åtala
förövare, eller som en följd av förlorad produktivitet och investeringar.
Detta dokument har genomförts inom ramen för ett europeiskt projekt, i Leonardo da
Vinci-programmet, som heter "Att ge hopp till offer för övergrepp genom
yrkesvägledning", och har som mål att lyfta fram de höga ekonomiska kostnader som
drabbar ekonomin i allmänhet och särskilt på mikronivå, offren och de som redan
citerade, som en följd av våldshandlingar.
För att definiera begreppet "våld", i Hope projektet har vi bara tagit hänsyn till
interpersonella och kollektiva övergrepp. När det gäller detta dokument, på grund av
den stora mängden litteratur om orsakerna och finansiella konsekvenserna av
övergrepp, fokuserar vi enbart på våld som begås mot kvinnor.
FN: s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (FN: s generalförsamling
1993) definierar våld mot kvinnor som "varje handling av könsrelaterad våldshandling
som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk
skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller
godtyckligt frihetsberövanden, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. "
Våld är ett utbrett och växande problem i nästan alla samhällen. Det finns många
olika sätt och visas i alla miljöer: i arbetet, hemmet, på gatan och i samhället som
helhet. Det påverkar både män och kvinnor i alla åldrar, men framför allt ungdomar.
Det finns dock viktiga skillnader mellan kvinnor och män i fråga om sätt, natur och
konsekvenser av våld.
En stor del av våldet utförs av män, utan hänsyn till kön och ålder av offren. Enligt
Garcia-Moreno (1999) den viktigaste aspekten är det faktum att våld som drabbar
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
23
kvinnor och flickor kan hänföras till män som de känner och finns bakom den så
kallade "säkra dörren" i hem och familjen.
Svaret som ges av samhället till de olika formerna av våld varierar också. På samma
sätt som alla enhälligt anser gatuvåld är ett brott och anser ingripande av staten för
att vara legitima, många regeringar tvekar när det handlar, agerar och även lagstiftar
mot våld i hemmet. Eftersom det sker i vad som ofta anses vara "privata sfärer" i
hemmet, är våld svårt att bevisa och förebygga och lätt att ignorera.
Storleksordning: några siffror
Globala och nationell data är mycket knapp. Men det uppskattas att 1,6 miljoner
människor dog av våld under år 2000 (Krug et al., 2002). Nästan hälften av dessa
dödsfall var självmord, närmare en tredjedel var mord, och en femtedel var
krigsrelaterade. Varierar avsevärt mellan och inom länder.
Även om det är mycket nya bevis på omfattningen av könsbaserat våld, är bara en
liten del av dessa bevis jämförbar mellan länderna. Men bredden av våld är klar: i 48
populationsbaserade studier från hela världen, har mellan 10 procent och 69 procent
av kvinnorna rapporterat att de varit fysiskt misshandlade av en intim partner under
sin livstid (Heise m.fl., 1999).
WHO har nyligen vidtagit åtgärder för att generera jämförbara uppskattningar av
förekomsten av våld mellan intima partner (en delmängd av könsbaserat våld) över
15 platser i 11 länder. I stadsområden mellan 12,9 procent (Japan) och 48,6 procent
(Peru) av kvinnorna har utsatts för fysiskt våld någon gång i sitt liv. På landsbygden
är siffrorna för fysiskt våld varierande från 33,8 procent (Brasilien och Thailand) till 61
procent (Peru). För sexuellt våld av en intim partner, varierar den från som lägst 6,1
procent i urbana Japan till 58,6 procent på landsbygden Etiopien (WHO 2005,
Garcia-Moreno et al, 2005.).
Å andra sidan, rapporterades om att 20 procent av kvinnorna och 5-10 procent av
män som har blivit sexuellt utnyttjade som barn (Finkelhor, 114a, 1994b), och
resultaten bygger på studier om övergrepp av äldre visar att mellan 4 procent och 6
procent utsatts för övergrepp på något sätt i sina hem (Pillemer och Finkelhor, 1988,
Kivelä et al., 1992, Podnieks, 1992, Ogg och Bennett, 1992).
Mycket forskning har visat att de hälsomässiga konsekvenserna av våld är mycket
bredare än döden och skadorna. Offer för våld riskerar psykologiska och
beteendemässiga problem, inklusive depression, alkoholmissbruk, ångest och
självmordsbeteende, och reproduktiva hälsoproblem (Krug et al., 2002).
Motsvarande teoretiska rapport skriven av Dr Martin Persson för HOPE projektet ser
till de psykologiska effekterna av våld, men vad är orsakerna till och kostnaderna för
det?
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
24
Orsaker och ekonomiska förhållanden
Våld kan inte tillskrivas en enskild faktor. Dess orsaker är komplexa och sker på olika
nivåer. För att representera denna komplexitet, använder forskare en ekologisk
modell med fyra nivåer (Garbarino och Crouter, 1978, Bronfenbrenner, 1979,
Garbarino, 1985, Tolan och Guerra, 1994, Heisse, 1998, Schiamberg och Gans,
1999) i vilken riskfaktorer på individnivå är relation, och samhällsnivåer
representerade i kapslade kretsar (Krug, 2002, Heise, 1999).
Den första nivån indikerar biologiska och personliga faktorer som påverkar hur
individer beter sig och öka sannolikheten att bli offer eller förövare av våld:
demografiska egenskaper (ålder, utbildning, inkomst), personlighetsstörningar, etc.
Den andra nivån fokuserar på nära relationer, till exempel de med familj och vänner.
Den tredje nivån utforskar samhället sammanhanget, d.v.s. skolor, arbetsplatser och
grannskap (Krug et al., 2002).
Slutligen ser den fjärde nivån på de samhälleliga faktorer som bidrar till att skapa ett
klimat där våld uppmuntras eller hämmas: den lyhördhet, det straffrättsliga systemet,
sociala och kulturella normer om könsroller eller föräldrar och barn relationer,
inkomstskillnaderna, den social acceptans av våld, exponeringen av våld i
massmedia, politisk instabilitet, etc.
En populationsbaserad undersökning i Belgrad, Serbien 2003 (Djikanovic et al.,
2010), inklusive intervjuer med 1 456 kvinnor i åldern 15-49 år uppgav att majoriteten
av faktorer som är förknippade med våld i parrelationer (IPV) mot kvinnor är faktorer
relaterade till den manliga partnern: hans dagliga alkoholkonsumtion, otrohet, är
mindre utbildade och hans personliga erfarenheter av våld i barndomen.
Ekonomiska villkor är både orsak och verkan av våld. Fattiga människor bär en
oproportionerligt stor andel av den offentliga hälsosektorn och bördan av våld i
nästan varje samhälle. Inkomstskillnader, förknippas särskilt med nationella
självmords statistik (Fajnzylber et al., 1999). Hot om våld kan de-stabilisera
ekonomierna i länder och regioner genom att äventyra upprättandet och livskraften
av företag (Krug et al., 2002). Därför kan vi inte separera ekonomisk politik och
program från våldsprevention.
Nu med fokus på kvinnor som lider av våld, frågeformuläret som används i Serbien
missade den del som rör ekonomiskt oberoende för kvinnor. Detta avsnitt
utelämnades på grund av de begränsade resurserna för studien och var vid den
tiden inte avgörande för att få en helhetsbild av exponering för våld. Det är dock nu
de tror att för att förstå de riskfaktorer som är förknippade med IPV, skulle det ha
varit bra att ha haft dessa uppgifter också.
Förhållandet mellan en kvinnas finansiella autonomi och exponering för våld har varit
inkonsekvent i resultaten från studier som utförts över hela världen. På vissa ställen,
ökar ekonomisk självständighet med risken för kvinnor som misshandlas av sin
partner (Babcock et al., 1993) medan det i andra, i de utvecklade länderna, skyddar
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
25
dem och kan göra det möjligt för kvinnor att lämna en relation som innehåller
övergrepp. (Babcock et al., 1993, Kim och Gray, 2008).
Vissa typer av risk och skyddsfaktorer (socialisering/utbildning och
humankapital/sysselsättningsmöjligheter) verkar på alla nivåer i ekologiska modellen.
Kishor och Johnsons (2004) studien är den mest omfattande studie med granskning
av dessa riskfaktorer. Data från sju länder (Kambodja, Dominikanska republiken,
Egypten, Haiti, Indien, Nicaragua och Zambia) finns tillgänglig om våld i
parrelationer under de 12 månader före undersökningen.
Eftersom inkomster och våld tydligt har en samtidig relation som det är svårt att hitta
lämpliga identifiera instrument, använder Kishor och Johnson (2004) endast åtgärder
för hushållens förmögenhet (och inte inkomst) i sin diskurs. Resultaten är långt ifrån
övertygande. I två av de sju länder (Egypten och Indien), är kvinnor från de fattigaste
delarna är mer benägna att drabbas av våld än i rikare områden. I de återstående
länderna tycks hushållens förmögenhet inte vara en skyddande faktor. I Indien verkar
föräldrarnas förmögenhet vara förenat med risk för en dotter som lider våld i
parrelationer, kanske för att män kan använda våld som ett sätt att extrahera
ytterligare resursöverföringar - utöver den inledande hemgift - från föräldrar till sina
fruar (Bloch och Rao, 2002).
Ekonomiska kostnaderna för våld i hemmet
Sedan slutet av 1980-talet har man arbetet med att uppskatta de ekonomiska
kostnaderna för våld i hemmet och de har genomförts i många länder runt om i
världen. Studier med en rad olika metoder har visat att kostnaderna för våld mot
kvinnor är höga. Populationsbaserade studier har utförts i de flesta utvecklade länder
för att uppskatta olika kostnader. Till exempel i USA, rapporterade Centers for
Disease Control (2003) att de hälsorelaterade kostnaderna för våldtäkt, fysisk
misshandel, stalking och mord mot kvinnor av deras intima partner översteg $
5800000000 årligen. Se även i Finland (Heiskanene och Piispa, 2001) i
Storbritannien (Walby, 2004) och i Australien (Access Economics, 2004). Mer
nyligen, det nationella rådet för att minska våldet mot kvinnor och deras barn (2009)
uppskattar att kostnaderna för våld mot kvinnor har ökat till $ 13900000000.
Både fallstudie och populationsbaserade metoder använder en mängd olika
antaganden för att göra kostnadsberäkningar. Det finns en brist på samförstånd när
det gäller urval av kostnader för att inkludera, särskilt när det gäller hälsorelaterade
kostnader (Varcoe et al., 2011). Slutligen skiljer de flesta studier inte kvinnor som har
separerat från dem som inte har det. De som lämnar sin partner har en kritisk
övergång och kvinnor behöver ofta stöd från en mängd olika hälso-, sociala och
rättsliga myndigheter för att framgångsrikt klara denna övergång.
Tre typer av ekonomiska kostnaderna för våld i hemmet har identifierats från olika
studier: - Direkta/materiella kostnader: Begreppen direkta eller påtagliga används ofta för att
hänvisa till "kostnader i samband med tillhandahållandet av en rad faciliteter,
26
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
resurser och tjänster till en kvinna på grund av att hon är föremål för våld i hemmet"
(KPMG Ledning Consulting, 1994, sid. 22). De flesta studier finner att huvuddelen av
dessa kostnader bärs av myndigheter.
García-Moreno (1999) anser att direkta kostnader är sådana som förlust av liv,
liksom utgifter för könsrelaterat våld, inklusive hälsovård, rättsliga och sociala
tjänster.
Indirekta/icke materiella kostnader: begreppen indirekta och icke materiella hänvisar
till smärta, rädsla och lidande som åsamkas kvinnor och barn som lever med våld i
hemmet. Dessa typer av kostnader kallas ibland "de indirekta sociala och
psykologiska kostnader av våld i hemmet" (Laurence och Spalter-Rolth, 1996). I flera
studier, ingår även indirekta kostnader som kostnader som uppstår när en kvinna
lämnar ett våldsamt förhållande" (KPMG Management Consulting, 1994, sid. 22).
Exempelvis ingår utbyte av skadade eller förlorade husgeråd, ersätter skoluniformer
och utrustning när barn byter skola, och avveckling av partners utestående skulder.
De flesta studier visar att kvinnor bär huvuddelen av de indirekta kostnaderna för
våld i hemmet.
Garcia-Moreno (1999) anser att det finns indirekta kostnader (till exempel, förlorade
arbetsdagar och en minskning av produktionen i arbetet) som påverkar den globala
ekonomin. Dessutom betonar han att dessa kostnader innefattar andra immateriella
tillgångar som i de flesta fall inte redovisas på grund av svårigheten att kvantifiera
dem. Bland dessa är kostnaden för förstörda liv, kronisk smärta, lidande, rädsla,
depression, självmordsförsök, förlust av möjlighet att uppnå målen och förlust av
självrespekt.
Laurence och Spalter (1996) drar slutsatsen att få studier inkluderar indirekta
kostnader, och även de som är begränsade till direkta kostnader tenderar att anta en
strategi som är alltför strikt. I de flesta studier har endast kostnaderna för skador och
dödsfall (direkta kostnader) beaktas. Däremot kostnaderna påverkar inte bara offren
utan också deras familjer, de resurser som samhället i samhället som helhet och i
finansieringen av program avsedda för dem som utövar våld.
Vidare bidrar våld mot kvinnor även till andra problem, såsom: hemlöshet, psykiska
hälsofrågor och behovet av stödtjänster för barn, som ofta inte ingår i beräkningarna
(Laurence och Spalter 1996).
Möjlighetskostnader: dessa är "kostnader för möjligheter som deltagaren har förlorats
till följd av att vara i eller lämnar den våldsamma relationen. En möjlighet är
kostnaden för möjligheten som man avstått ifrån och när kvinnans möjligheter
begränsas av de omständigheter under vilka hon finner sig själv "(KPMG
Management Consulting, 1994, s. 23). Exempel kan vara förlust av främjande av
sysselsättning och livskvalitet.
Dessa kostnader ingår ofta som en del av indirekta kostnader. Som ett exempel, US
Centers for Disease Control and Prevention (2003) anger att de indirekta
kostnaderna är värdet av förlorad produktivitet från både avlönad arbete och obetalt
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
27
arbete, liksom uteblivna värdet för livskvalitet för kvinnor som har dött till följd av
könsrelaterat våld.
Australien var en av de första länderna att försöka beräkna de ekonomiska
kostnaderna för våld i hemmet. I de flesta australiska studier ingår de i
beräkningarna de ekonomiska konsekvenserna av våld på kvinnors deltagande i
arbetslivet, till exempel genom förlorade arbetsdagar på grund av våld och att inte
kunna behålla arbetet eller få anställning. Den australiska studien, som beställdes av
Brisbane City Council Lord Mayor Kvinnor rådgivande kommitté (Henderson, 2000),
har recensioner och sammanfattar de kvalitativa och kvantitativa kostnader i
samband med anställning som identifierats i tidigare australiska studier och ger
försök att på ett heltäckande sätt uppskatta den årliga kostnaden för våld i hemmet
för australiska arbetsgivare.
Effekterna av våld i hemmet
Henderson identifierar och utvärderar (om möjligt) effekterna av våld i hemmet i fyra
områden:
– Direkta kostnader för arbetsgivare för frånvaro, personalomsättning och förlorad
produktivitet
- Indirekta kostnader, som definieras av arbetsgivare Skattens andel av den
offentliga sektorns kostnader i tillhandahållande till tjänster som offer och förövare av
våld i hemmet har.
– Direkta och alternativkostnader till offer, gärningsmän, familj och vänner
– Den gemensamma effekten av våld på samhället i stort, inklusive kostnader.
mellan generationerna
Henderson påpekar att de direkta kostnaderna för arbetsgivare är inte bara
kostnaden i sig, utan påverkar även andra aspekter av en organisation, till exempel
distribution och produktion, vilket kan resultera i försenade leveranser, missnöjda
kunder och förlorade affärer. Likaså kostnader för kvinnor, som har oförmåga att
arbeta på grund av våld i hemmet, har en "dominoeffekt" på andra sektorer i
samhället. Inkomstbortfall av offer resulterar i minskade vinster för företag och
minskad skatteintäkter till staten.
Den årliga kostnaden för våld i hemmet till verksamheten/företagssektorn
uppskattades till $ 1500000000 med en ungefärlig kostnad av ett enskilt fall av våld i
hemmet som uppskattas till nästan $ 10 000.
En annan klassificering tar hänsyn till offentliga kostnader och privata kostnader för
kvinnor (Varcoe et al., 2011). Studien har djupt påverkats av sin första motiverande
faktor, nämligen att visa regeringar den finansiella kostnaden för våld.
Inom nyliberala politiska sammanhang i vilka kostnader inneslutning och
finanspolitiska trycket dominerar, finns empiriska bevis för kostnaderna för våld mot
28
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
kvinnor ett viktigt komplement till kunskap om erfarenheter av våld och dess sociala,
psykologiska och hälsomässiga effekter. Följaktligen prioriteras utformningen av
många tidiga studier de offentliga kostnader (Godenzi och Yodanis, 1999, Snively,
1994, Stanko et al., 1998, Yodanis och Godenzi, 1999), även om de flesta också ger
en viss uppmärksamhet till de privata kostnaderna för kvinnor (spinnsidan
Associates, 1991), särskilt när det gäller arbete/sysselsättning.
Denna studie avslöjade mycket offentliga konsekvenserna av våld. Som Yodanis,
Godenzi och Stanko (2000, 273) förklarade med bevis från studien är det "inte längre
möjligt att dra slutsatsen att våld mot kvinnor är ett" privat "problem. Snarare är det
utan tvekan en "offentlig" problem eftersom hela samhället betalar monetärt. "
Samtidigt så är fokusen på offentliga kostnader, vanligtvis uttryckt som statlig eller
annan offentlig kostnad (eller direkta kostnader) ofta är det också en kostnad för
näringslivet och varaktighet av privata kostnaderna och konsekvenserna av våld mot
kvinnor, inklusive hela skalan av kostnader för kvinnorna de själva.
Denna information är avgörande eftersom kvinnors beslut att stanna kvar i eller
lämna övergreppsrelationer ofta dikteras av ekonomisk hänsyn (Grana, 2001,
Lambert och Firestone, 2000, Tolman och Rosen, 2001). Dessutom har både kortoch långsiktiga kostnader påverkan på barn, och kostnaderna för informellt stöd från
vänner, familj, volontärer, och samhället ofta utelämnas dessa i studierna (Walby,
2004), men dessa kostnader är viktiga för att förstå de fulla ekonomiska effekterna
av IPV.
Studier av våld skiljer sig mellan kostnader för kvinnor som är i en relation med
övergrepp jämfört med dem som har lämnat relationen Denna brist på
uppmärksamhet måste ändras, delvis av antagandet att lämna en relation löser de
viktigaste problemen som kvinnor möter. Kvinnors användning av tjänster/service har
inte studerats systematiskt efter att de har lämnat relationen, det finns bevis för att
månget fortsätter att ha hälso, sociala, ekonomiska och juridiska problem (Wuest et
al., 2003), vilket kan få dem att söka professionell hjälp.
Efter att ha lämnat en relation materiella finansiella kostnader, juridiska räkningar,
säkerhetsåtgärder, barnomsorg, rådgivning, mediciner och skulder som har
förorsakats av ex-partner urholkar ofta kvinnors finansiella tillgångar, ökar ekonomisk
stress och därmed negativt påverkan på kvinnors hälsa (Varcoe et al., 2011).
De dyraste kostnaderna kommer sannolikt att vara den återkommande
användningen av tjänster som en följd av våld (Godenzi och Yodanis, 1999).
Forskning visar att för många kvinnor, fortsätter övergrepp eller eskalerar efter att
hon lämnat partner. Kanadensisk data visar att 19 procent av kvinnorna som utsatts
för övergrepp efter att ha lämnat en relation och för 43 procent av dessa kvinnor
började övergrepp eller eskalerade efter att ha lämnat relationen (Canadian Centre
for Justice Statistics, 1993).
Kroniska psykiska och fysiska hälsoproblem som är förknippade med övergrepp kan
göra kvinnor mindre anställningsbara, vilket minskar deras förmåga att skaffa sig
ekonomiska och materiella resurser för att försörja sig själva och sina barn (Ford29
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
Gilboe, Wuest et al., 2003), med effekter på frånvaro och arbetskvalitet och
efterföljande förluster för arbetsgivare och staten (Max et al 2004,. Reeves och
O'Leary-Kelly, 2007).
Från ett urval av 309 kvinnor som varit utsatta för övergrepp och som lämnat de
manliga partners, i genomsnitt 20 månader tidigare (Varcoe et al., 2011), var den
totala årliga kostnaden per kvinna hänförlig till våld $ 13,162.39. Detta inkluderar
totala offentliga kostnaderna för $ 11,369.77 och totala privata kostnader för $
1,792.62. Dessa summor inkluderar kostnader som är direkt hänförliga till våld (våldspecifika kostnader) och de som endast delvis kan tillskrivas genom jämförelser med
befolkningen använder.
Viktiga slutsatser och utmaningar
Inom nyliberala politiska sammanhang i vilka kostnader inneslutning och
finanspolitiska trycket dominerar, finns empiriska bevis för kostnaderna för våld mot
kvinnor ett viktigt komplement till kunskap om erfarenheter av våld och dess sociala,
psykologiska och hälsomässiga effekter. Följaktligen prioriteras utformningen av
många tidiga studier offentliga kostnader (Godenzi och Yodanis, 1999, Snively,
1994, Stanko et al., 1998, Yodanis och Godenzi, 1999), även om de flesta också
betalt viss uppmärksamhet till de privata kostnaderna för kvinnor (Distaff Associates,
1991), särskilt när det gäller arbete/sysselsättning.
"Lämna relationen" är den primära sociala lösning som erbjuds till kvinnor, och
tjänster relaterade till våld tenderar att betona detta alternativ på antagandet att om
man lämnar relationen kommer detta att "lösa" problemet och minska kvinnors behov
av hjälp. Men vi har lite bevis till stöd för detta antagande. Många ekonomiska studier
om våld som använder offentliga uppgifter ger uppskattningar för flera former av
kombinerat våld, eftersom det i allmänhet inte är möjligt att särskilja vilken typ eller
typer av våld som leder till användningen av särskilda tjänster.
Även när sådana studier har fokuserat på IPV, har de inte skiljt mellan tjänster som
används av kvinnor som lever i en relation med övergrepp och tjänster som används
av kvinnor som skilts från sina partners. Varcoe et al. (2011) man får lägga till
insikten att kostnader uppstår genom olika offentliga och privata sektorer för kvinnor
som har lämnat sin partner. Lämnar man en relation som innehåller övergrepp
betyder inte slutet på detta.
Uppgiften att förebygga våld och övergrepp står inför många utmaningar. Först och
främst måste vi övertyga beslutsfattare, hälsoministrar och allmänheten att våld
förebyggande program och politik kan vara kostnadseffektiva jämfört med andra
alternativ.
Som Yodanis, Godenzi och Stanko (2000, 273) förklarar, med bevis från de
ekonomiska studierna är det "inte längre möjligt att dra slutsatsen att våld mot
kvinnor är ett" privat "problem, utan det är utan tvekan ett" offentlig "problem
eftersom hela samhället betalar monetärt. "
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
30
Referenser
Access Economics 2004. The cost of domestic violence to the Australian economy,
part 1 and part 2. Canberra: Partnerships against domestic violence, Office for the
Status of Women, Government of Australia.
Babcock J.C, Waltz J, Jacobson N.S, et al., 1993. Power and violence: the relation
between communication patterns, power discrepancies, and domestic violence, In J
Consult Clin Psycol, 61, pp. 40-50.
Bronfenbrenner V, 1979. The ecology of human development: experiments by nature
and design. Harvard University Press, Cambridge.
Carp R.M, 2000. Elder abuse in the family: an interdisciplinary model research.
Springer, New York.
Centers for Disease Control, 2003. Costs of Intimate Partner Violenece against
women in the United States.
http://www.cdc.gov/violeneceprevention/pub/IPV_cost.html
Comijs H.C, Pot A.M, Smit J.H, Bouter L.M, Jonker C, 1988. Elder abuse in the
community: prevalence and consequences. In J Am Geriatr Soc, 46, 1988, pp. 885888
Djikanovic B, Jansen H.A.F.M, Otasevic S, 2010. Factors associated with intimate
partner violence against women in Serbia: a cross-sectional study. In J Epidemiol
Community Health, 64, pp. 728-725.
Fajnzylber P, Lederman D, Loyaza, 1999. Inequality and violent crime. Regional
Studies Program, Ofiice of the Chief Economist for Latin America and The
Caribbean, World bank, Washington, USA.
Finkelhor D. 1994a. The international epidemiology of child sexual abuse. In Child
Abuse Negl, 18, 1994, pp. 409-417
Finkelhor D. 1994b. Current information on the scope and nature of child abuse. In
Future Child, 4, 19994, pp. 31-53
Ford-Gilboe M, Wuest J, Merrit-Gray M, 2005. Strengthening capacity to limit
intrusion: Theorizing family health promotion in the aftermath of woman abuse. In
qualitative health research 15, pp. 477-501.
Garbarino J, 1985. Adolescent development: an ecological perspective. Charles E
Merrill, Columbus.
Garbarino J, Crouter A, 1978. Defining the community context for parent-child
relations: the correlates of child maltreatment. In Child Dev, 49, 1978, pp.604-616
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
31
García-Moreno C, 1999. “Violence Against Women, Gender, and Health Equity”(No.
99.15) de la Serie de Working Papers del Harvard Center for Population and
Development Studies, Harvard School of Public Health (September 1999).
Garcia-Moreno, C., L. Heise, A. Jansen, M. Ellsberg, and C. Watts. 2005. “Public
Health: Violence against Women.” Science 310 (5752) pp. 1282–3.
Godenzi A, Yodanis C, 1999. Male Violence: The economic costs- A methodological
review. http://www.eurowrc.org/06.contributions/l.contrib_en/28.contrib.en.htm
Grana S.J, 2001. Sociostructural considerations of domestic femicide. In Journal of
Family Violence 16 (4) pp 421-35
Heise L.L, 1998. Violence against women: an integrated ecological framework, 4, pp.
262-290.
Heise L.L, Ellsberg M, Gottemoeller M, 1999. Ending violence against women in
Population Reports Series L, no 11. Johns Hopkins University School of Public
Health, Center for Communications Programs, Baltimore 1999.
Heiskanen M, Piispa M, 2001. The price of Violence: The costs of men’s violence
against women in Finland. Statistics Finland and the council for Equality.
Henderson M. 2000. Impacts and costs of domestic violence on the Australian
Business/Corporate Sector. Lord Mayors’ Women’s Committee. Brisbane City
Council, Brisbane.
Kim J, Gray K.A, 2008. Leave or stay? Battered women’s decision after intimate
partner violence. In J Interpers Violence, 23, pp. 1465-82.
Kishor S, Johnson K, 2004. profiling domestic violence: A multi-country study.
Calverton., Maryland: ORC Macro.
Kivela S.L, 1992. Abuse in old age: epidemiological from Finland. In J Elder Abuse
Negll, 4 1992, pp. 1-18
KPMG management Consulting 1994. Economic Costs of Domestic Violence in
Tasmania. Tasmanian Domestic Violence Advisory Committee. Office of the Status
of Women, Hobart.
Krug E. G., Mercy J. A., Dahlberg L.L., Zwi B. A. 2002. The world Report on violence
and health in The Lancet, vol. 360.
Krug E.G, Dahlberg L. L, Mercy J.A, Zwi A.B, Lozano R (Eds) 2002. Statistical
annex: world report on violence an health, World Health Organisation, Geneva, 2002
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
32
Laurence L, Spalter-Roth R, 1996. Measuring the costs of domestic violence against
women and cost-effectiveness of interventions: An initial assessment and proposals
for further research. Institute for Women’s Policy Research, Washington.
Lambert L, and Firestone J.M, 2000. Economic context and multiple abuse
techniques. In Violence against women 6(I) pp 49-67.
MaxW, Rice D.P, Finkelstein E, Bardwell R.A. and Leadbetter S, 2004. The
economic toll of intimate partner violence against women in the United States. In
Violence and Victims 19 (3) p. 259-72.
National Council to Reduce Violence against Women and Their Children 2009. The
cost of violence against women and their children. Canberra: Commonwealth of
Australia.
Ogg J, Bennet G. CJ 1992. Elder abuse in Britain. In BMJ, 305, 19992, pp.998-999
Pillemer K, Finkelhor D 1988. Prevalence of elder abuse: a random sample survey.
In Gerontologist, 28, 1988, pp 51-57
Podnieks E 1992. National Survey on abuse of the elderly in Canada. In J Elder
Abuse Negl, 4 1992, pp. 1-18
Reeves C and O’Leary-Kelly A.M, 2007. The effects and costs of intimate partner
violence for work organizations. In Journal of Interpersonal Violence 22/3), pp. 32744
Schiamberg L.B, Gans D, 1999. An ecological framework for contextual risk factors
in elder abuse by adult children. In J Elder Abuse Negl, 11, pp.79-103.
Snively S, 1994. The New Zealand economic costs of family violence. Auckland, NZ:
Coopers and Lybrand.
Stanko E, Crisp D, Hale C and Lucraft H, 1998. Counting the costs: Estimating the
impact of domestic violence in the London Borough of Kakney. Middlesex, UK.
Brunel University.
Tolan P, Guerra N, 1994. What works in reducing adolescent violence: an empirical
review of the field. University of Colorado, Center for the Study and Prevention of
Violence, Bolder.
Tolman R.M and and Rosen D, 2001. Domestic violence in the lives of women
receiving welfare: mental health. Substance dependence and economic wellbeing. In
Violence aginst women 7 (2), pp. 141-58.
United Nations General Assembly. 1993. Declaration on the Elimination of Violence
against Women. Proceedings of the 85th Plenary Meeting. December 20, Geneva
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
33
Varcoe C, Hankivski O, Gilboe M.F, et al 2011. Attributing selected costs to intimate
partner violence in a Sample of woman who have left abusive partners: a social
determinants of health approach. Canadian Public Policy-Analyse de Politiques, vol
37, no 3.
Walby S, 2004. The cost of domestic violence. London, UK: Women and Equality
Unit.
World Health Organisation, 1996. WHO global consultation on violence and health.
Violence: a public health priority (WHO/EHA/SPI.POA.2), Geneva
World Health Organisation 2005. WHO Multi-Country Study on Women’s Health and
Domestic Violence against Women: Summary Report of Initial Results on
Prevalence, Health Outcomes and Women’s Responses. Geneva: World Health
Organization.
Wuest J, Ford-Gilboe M, Merrit-Gray M and Berman H, 2003. Intrusion: The central
problem for family health promotion among children and single mothers after leaving
and abusive partner. In Qualitative Health Research 13(5) pp. 597-622
Yodanis C and Godenzi A, 1999. Report on the economic costs of violence against
women. Fribourg. Switzerland: University of Fribourg.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
34
Den sociala aspekten av övergrepp och våld
Alenka Janko Spreizer
Introduktion
I en tid präglad av en globaliserad värld är manifestationer och upplevelser
rapporteras våld dagligen av media, där våldsscener, krig och ondska visualiseras
(McLagan, 2006). Omfattningen av rapporterade våldet är bred och täcker olika
former av våld, till exempel våld i hemmet, tortyr, psykiskt och fysiskt våld, strukturellt
våld, uppror och revolutionära våldet eller ofrivilliga försvinnanden.
Samhällsvetenskap och humaniora forskare har också studerat våld i dess olika
yttringar: när de bevittnar krig och massiva attacker, folkmassor och upplopp, förtryck
av några politiska regimer, revolutionerande motstånd av tidigare civila mobiliserade
till arméer under nya omständigheter. Politiska advokater och människorättsaktivister
vittnar om exploatering av arbetstagare som är underbetalda och missbrukas på
arbetsplatsen, och nyliberala kapitalismen som utarmar vissa grupper av människor.
Forskare har också fokuserat på våld mot ungdomar som deltar i anti-företagens
globalisering aktivism (Juris, 2005).
Journalister, forskare och förespråkare är intresserade av opinionsbildningen för
misshandlade kvinnor (Pence, 2001) och utforskar inhemska och könsrelaterat våld
(Se Merry, 2001, Bowman, 1992, om metodologiska problem med våld i hemmet).
Upptrappning av huliganism i offentliga sammanhang, till exempel idrottsplatser, kan
också vara ett ämne för forskning (Thompson, 2011).
Majoriteten av former av våld inom denna omfattning kan obestridligen kännas igen
som socialt betingad: våld är ett socialt problem och inte bara ett enskilt problem för
dem som har torterats eller misshandlas, eftersom människor är sociala varelser och
kan bli människliga i samhället tillsammans med andra människor. Våld kan också
beskrivas som socialt konstruerade.
I detta dokument vill jag undersöka innebörden och betydelsen av våld, olika typer av
övergrepp, och deras sociala dimension. Samhällsvetenskapliga akademiker, som
antropologer, sociologer, människorättsaktivister forskare, socialarbetare, offentliga
forskare inom hälsa, läkare, lärare och även andra, ser problemen med övergrepp
genom våld, krig, tortyr och misshandel.
Våld: några inledande definitioner
I sin redigerade antologi om våld i fred och krig, Scheper-Hughes och Bourois (2004)
klargör de för deras förståelse av våld, vilket är ett svårt begrepp. Det är väl känt att
våld skapar våld och metaforer av kedjor, spiraler och speglar av våld ofta används
för att betona att våldsverkare ofta själva upplevt personlig övergrepp. Forskare talar
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
35
ofta om ett kontinuum av våld. Människor som var utsatta för övergrepp blir ofta
förövare av våldshandlingar, det är ganska vanligt att efter revolutionen när
våldsamma och politiska regimer störtas, kan den nya regimen anta samma praxis
terror, tortyr och övergrepp som den förra regimen. Strukturellt våld – om man lider
av fattigdom, hunger, social utslagning och förnedring – kan leda till våld i hemmet.
Offer som har överlevt politiskt tortyr och våld lider ofta av effekterna av symboliska
våldet, manifesteras i känslor av svaghet och en känsla av skuld att de "förrått" de
döda (till exempel i koncentrationslägren), eftersom de överlevde den fasansfulla
terrorn. Offer blir ofta "en levande död", särskilt de som utsattes för folkmord och
sadistiska politisk tortyr och de förblir mållösa över den enorma skräck som de har
upplevt och därmed bli socialt utslagna av sina vänner, familj och nära och kära.
Enligt antropologer, kan en definition av våld aldrig enkelt reduceras till fysiskt våld
(t.ex. överfall, misshandel, våldtäkt). Våld ingår även i de psykologiska aspekterna
(angrepp på offrets värderingar och känslor och deras känsla av egenvärde) och den
socio-kulturella aspekten: "Sociala och kulturella dimensioner är det som ger våld sin
makt och mening" (Scheper-Hughes och Bougois, 2004, s. 1). Antropologer studerar
både individens erfarenhet av olika våldsamma "handlingar" och den större sociala
matris där våld är inbäddad, för att se hur olika storskaliga sociala krafter kom att
översättas till personligt lidande och sjukdom (Farmer, 2004). Det har också visat sig
att offer för övergrepp i barndomen kan drabbas av allvarliga hälsoproblem i vuxen
ålder (Dube et al., 2002).
Våld och övergrepp
Handwerker (1996) undersökte kritiskt teorier om biologiska och neurologiska
grunderna för våld och förkastade tanken att våld har genetiska rötter. Liksom de
flesta antropologer, accepterade han antagandet att "våld endast kan uttryckas som
en social handling" (Handwerker, 1996). Biologiska antropologer är överens om att
mönster av våld mellan olika människogrupper är kulturellt och är inte biologiskt,
d.v.s. genetiskt grundade (Brickley, Smith, 2006).
Inom samhällskunskap och antropologi, finns det minst två metoder för studie av
våldet. Vissa metoder är mer påverkade av de mänskliga rättigheterna (Handwerker,
1996, Deal, 2010, Merry, 2006) medan andra är mer påverkad av psykologer,
psykoterapeuter, läkare och offentliga hälsoforskare och andra experter (Dube,
2002). Det är vanligt att de båda paradigmen att våld ses som ett socialt problem,
oavsett om offren för våld och övergrepp är individer eller tillhör vissa grupper
(etniska och könsgrupper, flyktingar eller invandrare). Den sociala delen av våld
betonas eftersom människan är sociala varelser.
I dokumentet kommer jag att beskriva några bidrag av studierna har ett socialt
synsätt, eftersom den psykologiska dimensionen diskuterats av Martin Persson som
är mer fokuserad på de psykologiska aspekterna och folkhälsofrågor. Statistiska
uppgifter och olika former av övergrepp och våld studerades inom de nationella
rapporterna för det här projektet. De statistiska uppgifterna är i viss mån kopplat till
den lagstiftande aspekten och lagstiftning om våld och övergrepp.
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
36
Detta dokument kommer att belysa några antropologiska och sociologiska studier
som är avgörande för att förstå den sociala dimensionen av våld som i vissa fall inte
är helt klarlagd och som ofta ses som ett individuellt problem för offren.
Tvärvetenskaplig syn på kollektivt våld och massiva trauman
Våld i dess sociala dimension kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt. Våld i sin
komplexitet kan inte reduceras till en enda disciplin. Definitioner av våld (och
övergrepp) och forskning om detta problem skrider över gränserna för enskilda
vetenskapliga discipliner och doktrinära praxis: några tvärvetenskapliga ansatser
med psykoanalys och antropologi (Suárez-Orozco och Robben, 2000), antropologi
och folkhälsa, medievetenskap (Juris, 2005), mänskliga rättigheter, opinionsbildning,
juridik och straffrätt (Bowman, 1992).
Eftersom fokus i HOPE projektet är på övergrepp och sociala, psykologiska och
ekonomiska konsekvenser för både individen och samhället, kommer jag att fokusera
på det tvärvetenskapliga synsättet av psykoanalys och antropologi och på problemet
med kollektivt våld.
I motsats till psykologer/psykoanalytiker som ser konceptualisering av våld på en
intern psykologisk nivå, de interna psykologiska processerna för individer,
antropologer fokuserar också på en sociokulturell nivå. Det finns många skäl till
varför ett tvärvetenskapligt angreppssätt erbjuder djupare insikter i kollektiv eller
omfattande våld och trauma (Suárez-Orozco och Robben, 2000): våldet är sociokulturellt och består av psykiska, sociala, ekonomiska, politiska och kulturella
aspekter. Som ett komplex socialt faktum, kan det inte reduceras till en enda
dimension av analys, eftersom det omfattar kropp, själ/psyke och den socio-kulturella
tingens ordning. Förstå våld och trauma kräver en bredare strategi eftersom det inte
kan reduceras till en intern psykologisk nivå, eftersom det innebär mycket viktiga
sociala och kulturella processer. Konsekvenser av trauma och våld är inte bara
konsekvenser för individer, det finns en stark inverkan på sociala grupper och
kulturella formationer.
Kollektiva former av våld och destruktivitet definieras som ett storskaligt våld och
trauma. Denna term täcker olika hemska fenomen, till exempel förintelsen eller
massavlivning i den kambodjanska Killing Fields, försvinnanden i Argentina,
Kambodja, Guatemala och mer nyligen i Colombia (Rozema, 2011), etnisk rensning
och sexuella övergrepp samt bombandet under kriget i f.d. Jugoslavien (Hayden,
2000, Jansen, 2000, 2004), statlig terror i Latinamerika, etniska folkmord i Rwanda
(Hayden, 2000) och Burundi, strukturellt våld och lidande i Haiti (Farmer, 2004;
Kovats-Bernad, 2002) och postkoloniala våld (Witsoe, 2011). Dessa kan alla
definieras som kollektiva former av våld och destruktivitet (Suárez-Orozco och
Robben, 2000).
Istället för att titta på den gamla debatten om kultur och natur eller natur och vårda
som en förklaring av storskaligt våld eller förneka en förenklad presumtion att en
kultur av förstörelse är ett särskilt kulturellt inslag i vissa sociala grupper, väljer
Suárez-Orozco och Robben (2000) en mer komplex metod. De förkastar en monoHOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
37
kausal förklaring och följer ett tillvägagångssätt i flera nivåer som omfattar både en
förståelse för interna psykologiska processer och de socio-kulturella sammanhang i
kollektiva former av våld och traumatiska upplevelser.
Antropologer studerar därför trans generationernas överföring av traumatiska
upplevelser för offren i massakrer och folkmord från föräldrar till sina barn, och de
sociala praktiker och kulturella modeller som är relevanta för sådan överförings
processer. Istället för att göra en godtycklig och farlig uppdelning mellan "mjuka"
(dvs. psykologiskt, symboliskt) våld och "hårda" (d.v.s. fysiskt) våld, föredrar de att
utforska förändringar i tankarna om några våldshandlingar, till exempel trauma i den
historiska kontexten av granatchock (i första och andra världskriget) som ändrats i
definition till posttraumatiskt stressyndrom (i Vietnam och kriget i Irak).
Dessa studier ger oss insikter om läkningsprocessen i frågan om "grundläggande
förtroende" är av stor betydelse, människor som var offer för massivt våld och trauma
behöver tid och ansträngningar för att rekonstruera det grundläggande förtroendet i
sociala institutioner och kulturella sedvänjor, den struktur och erfarenhet som ger
mening åt människors liv (Suárez-Orozco och Robben, 2000). Om det
grundläggande förtroendet för samhällsinstitutioner och kulturella sedvänjor inte
återupprättas efter långvarigt våld, och om upplevelsen av massiva trauman har
splittrad förtroendet för samhällsinstitutioner (t.ex. domstolar), monetära eller
symboliska skadestånd genom sådana institut är omöjliga, och folk kan fortfarande
känna de-humaniserade.
System av organiserad kollektivt våld är förankrade i olika ideologier av hat: rasism
och pseudo-sociologiska begreppet "kulturell" underlägsenhet så som judar,
zigenare/romer, homosexuella, kriminella, det slaviska nationer, etc., nya antiinvandring och rasistiska rörelser i Europa och USA "högerkanten", kommunism och
antikommunism som har kraftfulla ideologier som understryker hat och strukturellt
våld under det kalla kriget, vissa politiska regimer i Sudan, Afrika (Deal, 2010) som
ger legitimitet åt missbruk av makt över sina civila, i Latinamerika "doktrinen om
nationell säkerhet" som ger legitimitet till generaler som agerar våldsamt, religiösa
skript som utfodrats ideologi av hat mot judarna som "Christ-Killers". Ofta är dessa
system förankrade i en intellektuell lära (Suárez-Orozco och Robben, 2000).
Antropologer, som publicerades i Suárez-Orozco och Robben (2000) förklarar
kollektivt våld genom ett tvärvetenskapligt förhållningssätt och genom att utforska
flera lager av den sociala verkligheten. De ger oss insikter om psykodynamiska
variabler, underskatta inte betydelsen av sociala och institutionella faktorer och de
ekonomiska förutsättningarna för kollektivt våld (2000).
Våld och ekonomiska grunder
Kollektivt våld kan vara ekonomiskt motiverade. Chomsky och Taussig (i SuárezOrozco och Robben, 2000), som studerat de ekonomiska motiven för politiskt våld,
har visat att socialt våld kan stödjas av politiskt intresse: Chomsky visade att stor
diplomatiskt uppdrag i USA var att garantera det kontinuerliga flödet av varor och
naturresurser från tredje världen. USA var även redo att ignorera den politiska terror
38
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
och diktatur i vissa tredje världens regeringar om deras stöd skulle behövas för att
säkra intressen i USA. I fallet med koloniala "möten" där politisk terror dominerade
de anglo-peruanska gummi plantager i Putumayo distriktet Columbia, använde
staten terroriststrategier för att rekrytera indier genom ekonomisk förlust, och sedan
tvingade dem att engagera sig i varufetischismen (kapitalistiska överkonsumtion eller
konsumtion av materiella varor som folk inte verkligen behöver). Enligt Taussig var
detta en lokal version av en mer global rörelse (Suárez-Orozco och Robben, 2000).
Organiserat våld kan inte reduceras till en gemensam instinkt att döda eller grupp
frustration, vilket leder till gruppaggression. Endast i samband med en över bestämt
sociokulturellt klimat gör att våld blir organiserat och fastställer instrument för
massmorden, till exempel tortyrläger och dödspatruller, som i El Salvador och
Sydafrika. (Suárez-Orozco och Robben, 2000). Enligt antropologer, finns det inget
enskilt ursprung i sådant våld.
Våld i hemmet
Hillary J Haldane förklarar att under de senaste 30 åren "har våld i hemmet blivit
allmänt erkänd som ett globalt hälsoproblem". Antropologer är intresserade av
forskning om våld (Scheper-Hughes, Haldane) medger att, jämfört med andra
samhällsvetare, var antropologer sena med att se betydelsen av, och att studera våld
i hemmet och även i de större frågorna om våld och krig och strukturellt våld (t.ex.
fattigdom, hunger och orättvis fördelning av ekonomiska tillgångar).
Vissa forskare hävdar att orsaken till denna tystnad om våld berodde på
antropologernas investeringar i kulturell relativism, och frånvaron av en etiologi av
problemet på många ställen där de genomfört sin forskning. Enligt Haldane, under
1990-talet började antropologer att försöka förstå kategoriseringen av, och svar på,
våld mot kvinnor, särskilt i olika kulturer (se Brenner 2011, för Indonesien).
Våld och våldtäkt
Antropologer och andra specialister som belyser sociokulturell användning av våld i
sina studier i Bosnien, Kroatien och Kosovo (Jansen, 2000, 2002, Hayden, 2000),
Indonesien (Sundari et al, 2007.) Och Rwanda (Hayden, 2000 ), visade att sexuella
övergrepp på kvinnor fick förödande effekter inte bara på individerna utan också på
traditionella eller religiösa samfund.
Strukturellt våld
Våld är ett kulturellt konstruerat begrepp och trotsar en enkel kategorisering. Våldet i
vardagen så som svält, sjukdomar, svält och dödlighet av barn, varje förödmjukelse
som förstör socialt marginaliserade människor (i vissa delar av Afrika, Latinamerika,
Asien) får inte uppfattas och erkännas som våld. "Våld är i betraktarens öga". Våld
har alltid definieras av en explicit eller implicit dikotomi mellan "legitima/illegitima,
tillåten eller sanktionerade handlingar". När det förtryckande våldet av en
militariserad stat uppfattas som "legitim", när motstånd av protesterande människor
eller "mob" eller konfrontation med revolutionära grupper uppfattas detta som
illegitimt (Scheper-Hughes och Bourgois, 2004).
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
39
Huruvida våldsverkare ses som militanta eller våldsamma förtryckare eller befriande
hjältar/patrioter beror på den politiska och ekonomiska världens oordning enligt vilka
särskilda våldshandlingar kan förstås som härliga och depraverade (ScheperHughes och Bourgois, 2004).
Kritik av den icke-dynamiska modellen av våld
Jansen och Löfving kritiserade den akademiska förhållningssätt till våld som bygger
på "både byråkratiska och socialt vetenskapliga former av kategorisera människor"
som sedan förlängs "till liknande försök av typologisering det våld som drabbar dem"
(2007, s. 7).
De argumenterade mot vanliga vetenskapliga metoder som delade upp våld " i olika
typer (inhemska, politiska, kriminella och militära, för att bara nämna några typer som
elaborerar ansvar och syfte, men inte nödvändigtvis på perception och rumsligt)". De
förordade de metoder som inter-relatera olika former av våld i sitt dynamiska
perspektiv: "påstådda skillnaderna mellan ursprung, avsikter och sociala dynamik
våld ofta i strid med upplevelser på marken" (Jansen, Löfving 2007, s. 7).
De underströk etnografiska erfarenheter, i deras fältarbete. Enligt deras kunskap,
"folk överväldigas av rädsla för våldsamma attacker, av utsatthet för torka eller
sjukdomar, ofta uppfattar våldet i singularis, med en ansvarig gärningsman, ett syfte
och ett lidande och/eller motståndsorgan eller personer" (se Löfving, 2006, Scarry,
1985).
Lärdom för personal inom yrkesutbildning och vägledning
Avsikten är inte att förespråka kulturell relativism, vilket skulle förklara våldet i
samband med en viss kultur. Jag vill inte föreslå att vissa kulturer, samhällen eller
etniska grupper är mer våldsamma än andra. Målet är motsatsen: Jag vill betona att
"våld är närvarande (som en förmåga) i oss alla, som är dess motsats - avvisandet
av våld" (Scheper-Hughes och Bourgois, 2004). Det är den roll som domstolarna har
att avgöra vad våld är, men själva definitionen skulle inte hindra lidande offer.
Yrkesvägledare bör inte göra sina egna personliga bedömningar om våld.
Några decennier sedan, i omfattande intervjuer med misshandlade kvinnor, visade
forskare att ge hjälp till offren genom informella nätverk kan få negativa
konsekvenser om den som tillhandahåller hjälp oavsiktligt tog initiativet, vilket
berövade kvinnor möjligheten att ta kontroll över sig själva. Det visade sig att kvinnor
ofta blev gjorda till offer av dem de fick hjälp av eftersom deras autonomi inte
erkändes. Erkännandet av kvinnornas autonomi och komplicerade förhållandet med
sin partner är bland de viktigaste förutsättningarna för att erbjuda relevant stöd
(Lempert, 1997).
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
40
Referenser
Bowman, Cynthia Grant, (1992). "The Arrest Experiments: A Feminist Critique".
Cornell Law Faculty Publications. Paper 143.
http://scholarship.law.cornell.edu/facpub/143
Brenner, Suzanne, (2010).Private Moralities in the Public Sphere: Democratization,
Islam, and Gender in Indonesia, American Anthropologist, Vol. 113, No. 3, pp. 478–
490, ISSN 0002-7294, online ISSN 1548-1433 DOI: 10.1111/j.15481433.2010.01355.x
Brickley, Megan, Martin Smith, (2006). Culturally Determined Patterns of Violence:
Biological Anthropological Investigations at a Historic Urban Cemetery, American
Anthropologist, Vol. 108, Issue 1, pp. 163–177, ISSN 0002-7294, electronic ISSN
1548-1433.pp 163-177
Caton, Steven C. (2006). Coetzee, Agamben, and the Passion of Abu Ghraib,
American Anthropologist, Vol. 108, Issue 1, pp. 114–123, ISSN 0002-7294,
electronic ISSN 1548-1433.
Deal, Jeffery L. (2010). Torture by Cieng: Ethical Theory Meets Social Practice
among the Dinka Agaar of South Sudan, American Anthropologist, Vol. 112, Issue 4,
pp. 563–575, ISSN 0002-7294 online ISSN 1548-1433. DOI: 10.1111/j.15481433.2010.01276.x
Dube, Shanta R., Robert F. Anda, Vincent J. Felitti, Valerie J. Edwards David F.
Williamson (2002): Exposure to Abuse, Neglect, and Household Dysfunction Among
Adults Who Witnessed Intimate Partner Violence as Children: Implications for
Integrated Health and Social Services
link:
Haiden, M. Robert (2000 ). Rape and Rape Avoidance in Ethno-National Conflicts:
Sexual Violence in Liminalized States, American Anthropologist, Vol. 102, No. 1, pp.
27-41.
Haldane, Hillary,
http://www.anthropology.hawaii.edu/News/Colloquia/archive/S11/haldane.html
Handwerker, Pen (1996). Universal Human Rights and the Problem of Unbounded
Cultural Meaning, American Anthropologist 99(4):799-809 .
Jansen, Stef, (2002). The Violence of Memories: Local narratives of the past after
ethnic cleansing in Croatia, Rethinking History 6:1 (2002), pp. 77–94,
http://www.tandf.co.uk/journals DOI: 10.1080/13642520110112128
Jansen, Stef, Victims, Underdogs and Rebels: Discursive Practices of Resistance in
Serbian Protest, Critique of Anthropology, Vol 20(4) 393–419 [0308-275X (2012)
20:4; 393–419;013843]
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
41
Jansen, Stef, Staffan Staffan Löfving (2007). Introduction: Movement, violence, and
the making of home, Focaal—European Journal of Anthropology 49 (2007): 3–14,
doi:10.3167/foc.2007.490102
Juris, Jeffrey S., (2005), Violence Performed and Imagined Militant Action, the Black
Bloc and the Mass Media in Genoa, Critique of Anthropology, Vol 25(4) 413–432
[DOI:10.1177/0308275X05058657]
Kovats-Bernat, Christopher, (2002). Negotiating Dangerous Fields: Pragmatic
Strategies for Fieldwork amid Violence and Terror, American Anthropologist, Vol.
104, No, 1, 209-222.
Lempert, Lora Bex, (1997). The Other Side of Help: Negative Effects in the HelpSeeking Processes of Abused Women, Qualitative Sociology, Vol. 20, No. 2, 1997,
pp. 289-309
McLagan, Meg, (2006). Introduction: Making Human Rights Claims Public. Visual
Anthropology
Technologies of witnessing: The Visual culture of Human Rights, American
Anthropologist, Vol. 108, Issue 1, pp. 191–220, ISSN 0002-7294, electronic ISSN
1548-1433.
Miriam Webster Learners Dictionary http://www.learnersdictionary.com/search/victim
Murty, Susan A., Corinne Peek-Asa, Craig Zwerling, Ann M.Stromquist, Leon F.
Burmeister,
and James A. Merchant, (2003). Physical and Emotional Partner Abuse Reported by
Men and Women in a Rural Community: Research and Practice, American Journal of
Public Health, Vol. 93, No. 7, pp. 1073-1074.
Pence, Ellen (2001) Advocacy on Behalf of Battered Women in: “Sourcebook on
Violence Against Women”, chPTER 17, pp. 329-343, Publications, Inc.,
www.Sagepub.com
Rozema, Ralph, (2011). Forced Disappearance in an Era of Globalization:
Biopolitics, Shadow Networks, and Imagined Worlds, American Anthropologist, Vol.
113, No. 4, pp. 582–593, ISSN 0002-7294, online ISSN 1548-1433. DOI:
10.1111/j.1548-1433.2011.01371.x
(1994) Women in Welfare Education, Number 1.
Scheper-Hughes, Nancy and Bourgois, Philippe, (Eds) (2004). Violence in war and
peace: an anthology. Blackwell readers in anthropology; 5Blackwell Publishing, p. 2
Sundari Anitha, Priya Chopra, Waheeda Farouk, Qmar Haq, Saliya Khan, Asima
Mahmood and Aquila Mansoor (2007) Domestic violence and mental health:
experiences of South Asian women in Manchester: Report on the community-led
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
42
research project focusing on the mental health needs of South Asian women who are
survivors of domestic violence. Saheli Asian Women's Project, Manchester,
Community Engagement Project, (NIHME Mental Health programme)
Suárez-Orozco, Marcelo, Antonius C.G.M. Robben, (2000). Interdisciplinary
perspective on violence and trauma. In: Antonius C.G.M. Robben, Marcelo SuárezOrozco (Eds.). Cultures under Siege. Collective violence and trauma. Cambridge
University Press, pp. 1 – 9
Thompson, Kirrilly, Catherine Palmer and Melissa Raven, (2011). Drinkers, nondrinkers and deferrers: Reconsidering the beer⁄footy couplet amongst Australian
Rules football fans. The Australian Journal of Anthropology (2011) 22, 388–408
doi:10.1111/j.1757-6547.2011.00152.x
Unterberger, Alayne (2009). The Blur: Balancing Applied Anthropology, Activism, and
self vis-a-vis immigrant communities, NAPA BULLETIN 31, pp. 1–12. ISSN: 15564789. DOI:10.1111/j.1556-4797.2009.01015.x
Waterston Alisse, Antigona Kukaj (2007). Reflections on Teaching Social Violence in
an Age of Genocide and a Time of War, American Anthropologist, Vol. 109, Issue 3,
pp. 509–518, ISSN 0002-7294 online ISSN 1548-1433.
Weiss, Erica, (2011). Principle or Pathology? Adjudicating the Right to Conscience in
the Israeli Military, American Anthropologist, Vol. 114, No. 1, pp. 81–94, ISSN 00027294, online ISSN 1548-1433. DOI: 10.1111/j.1548-1433.2011.01398.x
Williams, Holy Ann, (2001). Caring for Those in Crisis: Integrating Anthropology and
Public Health in Complex Humanitarian Emergencies, NAPA BULLETIN 21, pp. 116.
Wilmore, Michael, (2008). Urban Space and the Mediation of Political Action in
Nepal: Local Television, Ritual Processions and Political Violence as Technologies of
Enchantment, The Australian Journal of Anthropology, 19: 1,41-56
Witsoe, Jeffrey, (2011). Rethinking Postcolonial Democracy: An Examination of the
Politics of Lower-Caste Empowerment in North India, American Anthropologist, Vol.
113, No. 4, pp. 619–631, ISSN 0002-7294, online ISSN 1548-1433. DOI:
10.1111/j.1548-1433.2011.01374.x
HOPE 516610-LLP-2011_ES-LEONARDO-LMP
43
Kontraktreferens: 516610-LLP-1-2011-1-ES-LEONARDO-LMP
Projektet genomförs med ekonomiskt stöd från Europeiska
kommissionen.
För uppgifterna i denna publikation ansvarar endast upphovsmannen.
Europeiska kommissionen tar inget ansvar för hur dessa uppgifter kan
komma att användas.