innehåll - Vetenskapsrådet

Innehåll
”Inte undra på att det blev panik!”
Psykisk sjukdom och våld – hänger det ihop?
Insatser mot missbruk bästa botemedlet
mot våld
Inte fler dödliga vansinnesdåd...
...men kanske ökad grov våldsbrottslighet?
Vansinnesdåden som skakade Sverige
7
11
16
18
19
21
Rädslan för galningen på gatan25
Massmediers roll
30
Skilja ond från god gör oss bättre till mods
34
Hellre bydåre än nutida hemlös
35
Tuff press i journalistens värld
39
Vilka konsekvenser får massmediebilden?
42
Känsla av trygghet eller otrygghet
45
Skräckfascination lockar till läsning
54
Psyke, droger och våldsbrott
Psykiska sjukdomar = folksjukdomar
Flytande gräns kring diagnoser
Vad gör en psykiskt sjuk människa
till våldsbrottsling?
Nytt ljus över arv- och miljöfrågan
61
62
64
74
87
bakom vansinnet
Psykvård förr och nu
Besatt av onda andar
Effekter av psykiatrireformen
Klarar vården våldsamma patienter?
Vilken är skillnaden mellan psykiatrisk
vård och kriminalvård?
95
96
104
110
Rättens dilemma
En unik lagstiftning
Vem är ansvarig?
Fängelse eller vård
Problem med nuvarande lag
En ny modell – slopa fängelseförbudet
137
141
146
151
161
165
Forskningsområden
173
Ordförklaringar
177
Författare
182
Forskare och praktiker
som medverkar i boken
184
Bakom vansinnet
125
bakom vansinnet
”Inte undra på att det
blev panik!”
AV JESSICA RYDÉN
FORSKARE OCH PRAKTIKER
Martin Grann – psykolog, Kriminalvårdens forskningschef och docent vid Centrum för Våldsprevention,
Karolinska Institutet
Mikael Rying – kriminolog, Brottsförebyggande rådet
Bakom vansinnet
Att ge ut en bok på temat våld och psykisk sjukdom
är inte okontroversiellt. Av de cirka 1,8 miljoner
svenskar som beräknas ha en psykisk sjukdom kommer ytterst få att begå grova våldsbrott. Inte ens
bland de svårast psykiskt sjuka är våld något som hör
till vardagen. Bara en av tio schizofrenisjuka som
vårdats på sjukhus kommer under en tioårsperiod
att dömas för ett våldsbrott.
Ändå är det just några få våldsdåd av psykiskt sjuka
personer som kommit att vara direkt avgörande för
att politikerna valt att satsa på utredning av psykiatrin under de senaste åren. Fyra så kallade vansinnesdåd under 2003 fick enorm uppmärksamhet i medier
och förstärkte kopplingen mellan psykisk sjukdom
och våld. Hur kunde det bli så?
Svaret ligger delvis i tillfälligheter och krass statistik, berättar Mikael Rying, kriminolog vid Brottsförebyggande rådet och expert på dödligt våld.
– Mellan 1990 och 2004 föll 16 personer i Sverige
offer för ett så kallat vansinnesdåd. Sammantaget
handlar det om åtta händelser. Den mest extrema
utgången fick fänrik Mattias Flinks dödskjutning i
centrala Falun, då sju personer dog.
Med vansinnesdåd menas här brott med dödlig
utgång där gärningsman och offer är okända för
varandra, där offret drabbas på offentlig plats utan
föregående provokation och där en psykiskt sjuk
gärningsman har motiv som är irrationella och kopplade till paranoida vanföreställningar eller liknande.
bakom vansinnet
Mellan 1990 och 2002 skedde det ett sådant brott i
genomsnitt vart tredje år. Ett annat sätt att beskriva det
är att det under den perioden skedde fyra vansinnesdåd på allmän plats med sammanlagt elva offer.
Så händer något. En tidig höstdag 2003 chockas
Sverige. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh knivhuggs brutalt till döds på varuhuset nk. Mördaren
säger sig ha hört röster som befallt honom att utföra dådet. Dagen efter mördas en liten flicka på en
lekplats i Arvika. Gärningsmannen är på permission
från en sluten psykiatrisk avdelning.
Redan några månader tidigare har två andra vansinnesdåd fått stor uppmärksamhet i medier. En
psykotisk man blir ”bildåren” i Gamla Stan som dödar
två människor när han lägger gasen i botten på
Västerlånggatan. I stockholmsförorten Åkeshov flyr
förbipasserande i panik när en psykotisk och drogpåverkad man attackerar dem med ett järnspett och
dödar en person.
– Hälften av vansinnesdåden mellan 1990 och
2004 inträffar alltså under några månader året 2003,
sammanfattar Mikael Rying. Inte undra på att det
blev panik!
Mordet på Anna Lindh blir droppen som får bägaren att rinna över. I den mediala debatten framställs
psykiskt sjuka människor som en allvarlig samhällsfara, utsläppta från mentalsjukhusen och lämnade
vind för våg. Allmänheten kräver en förklaring. Politikerna måste agera. Resultatet blir att en nationell
Bakom vansinnet
psykiatrisamordnare tillsätts. Många välkomnar att
den psykiatriska vården ska rustas upp, men – menar
kritikerna – delvis till priset av att psykiskt sjuka
framställs som farliga i gemen och därmed riskerar
att stigmatiseras.
I den här boken vill Vetenskapsrådet ge forskare
möjlighet att svara på några av de frågor som uppstått i svallvågorna efter vansinnesdåden. Är psykiskt
sjuka människor farligare än andra? Kan man gå
säker på gator och torg? Hur påverkas vi av mediers
rapportering? Var det en bra idé att stänga mentalsjukhusen? Och var ska de psykiskt sjuka personer
som faktiskt begår grova brott placeras – inom rättspsykiatrin eller i fängelse?
Psykisk sjukdom och våld
– hänger det ihop?
Under 2003 täcktes löpsedlarna av rubriker i stil
med ”Varannan mördare psyksjuk”, ”Järnspettsman
löpte amok” och ”Psyksjuk man högg ner flicka på
lekplats”. Men trots detta är det bara en liten, väl
avgränsad grupp personer med svåra psykiska sjukdomar som hamnar i brottsregistret för misshandel
eller ibland till och med för mord eller dråp. Oftast
har dessa personer vårdats inom den slutna psykiatrin, inte sällan har de så kallade psykossjukdomar.
– De här personerna är varken representativa för
den stora gruppen psykiskt sjuka, eller för vålds-
Bakom vansinnet
11
brottslingar i allmänhet, säger Martin Grann, Kriminalvårdens forskningschef och docent vid Centrum
för Våldsprevention, Karolinska Institutet.
Den vanlige våldsbrottslingen är i själva verket
långt från schablonbilden av den galne mördaren. Om
de mest förekommande våldsbrotten ledde till löpsedlar skulle rubrikerna vara annorlunda: ”Familjefar på
snusen slog sin hustru”, ”Tonårskillar i bråk på krogen”
och ”Missbrukare misshandlade rånoffer”. Med andra
ord är det ofta en ung man, inte sällan alkohol- eller
drogpåverkad och med tidigare brott i bagaget som
står för merparten av våldsbrotten i samhället.
Av de 324 000 våldsbrott som begicks från 1988
till 2000 stod män mellan 15 och 24 års ålder för 123
000 av dessa, det vill säga mer än en tredjedel. Detta
trots att denna grupp män bara utgör en artondel av
befolkningen. Kvinnor utgör mindre än tio procent
av dem som döms för våldsbrott.
Ingen enskild faktor kan dock förklara varför en
människa hotar, misshandlar eller till och med mördar. Att någon tar till våld är nästan alltid ett resultat
av ett samspel mellan en individs personlighet, bakgrund och den miljö han eller hon vistas i.
Genom att sammanställa resultat från en stor
mängd studier av våldsdömda kan forskarna emellertid identifiera så kallade riskfaktorer. Med det menas
faktorer i en persons bakgrund eller personlighet
som rent statistiskt är vanligare hos en person som
begår våldsbrott. Det kan handla om missbruk, när
12
bakom vansinnet
någon började begå brott, familjebakgrund, utbildningsnivå, olika diagnoser med mera.
Analyser av det här slaget visar att det finns en förhöjd risk för våld i gruppen svårt psykiskt sjuka. Hur
stor den riskökningen är kan beskrivas på olika sätt.
En del studier följer upp personer som skrivits ut
från psykiatriska kliniker. Andra använder nationella
databaser och jämför brotts- och patientregister.
Martin Grann har tillsammans med den brittiska
forskaren Seena Fazel undersökt sambandet mellan
våld och psykisk sjukdom. I denna den mest aktuella och mest omfattande studien i världen, har forskarna studerat statistik över en period på tretton år
(1988 till 2000).
Genom att samköra Brottsförebyggande rådets
statistik med Socialstyrelsens register över personer
som fått sluten psykiatrisk vård, har de tagit fram
uppgifter om hur många av psykiatripatienterna
som dömdes för våldsbrott. Som våldsbrott räknade
de inte bara mord, dråp och misshandel – utan även
sexualbrott samt olaga hot och trakasserier.
Resultaten jämfördes sedan med hur många som
dömts för våldsbrott i befolkningen som helhet.
Sammanlagt ingick cirka 440 000 patienter i studien.
Av dessa hade 98 000 varit inlagda på sjukhus för en
psykossjukdom någon gång mellan 1988 och 2000.
Ser man till befolkningen i sin helhet begicks det då
45,2 våldsbrott per tusen invånare, medan 2,4 våldsbrott per tusen invånare begicks av personer med en
Bakom vansinnet
13
svår psykisk sjukdom. Utifrån studien kan Martin
Grann dra två viktiga slutsatser:
– Den ena är att det är få våldsbrott generellt som
begås av psykossjuka, nämligen ungefär fem procent
av brotten, säger Martin Grann. Den andra är att
personer med psykossjukdomar dock är överrepresenterade bland personer som döms för våldsbrott.
Statistiskt kan man uttrycka det som att två procent av alla svenskar kommer att dömas för ett våldsbrott under en tioårsperiod, men i gruppen psykossjuka personer kommer det att vara tio procent som
döms för ett våldsbrott, förklarar Martin Grann.
– Det sistnämnda faktumet ska dock inte tolkas
som att majoriteten av psykossjuka är farliga, säger
han. 90 procent av dessa kommer alltså inte att
dömas för någon våldshandling.
Uppfattningen att gatan har blivit en osäker plats
sedan mentalsjukhusen stängde har heller inget stöd
i forskningen, menar Martin Grann:
– En process som skett successivt sedan 1960och 70-talen i hela västvärlden kan inte förklara att
det inträffar ett antal vansinnesdåd i Sverige under
2000-talet.
Den australiensiske forskaren Paul Mullen har
tagit fram resultat som Martin Grann tycker kan
överföras på svenska förhållanden. I Australien
skedde under 1970-talet en förändring av den psykiatriska vården liknande psykiatrireformen i Sverige.
Kroniska schizofrenipatienter flyttade från mental-
14
bakom vansinnet
sjukhusens slutna avdelningar till gruppboenden ute
i samhället. Genom att jämföra patienter som vårdades för schizofreni en period före respektive efter
reformens genomförande 1975, kunde Paul Mullen
se om våldet från psykiskt sjuka ökat.
– Resultaten visar att andelen schizofrena som
dömts för våldsbrott inte hade blivit större. Före
reformen var 5,3 procent i gruppen schizofrena
dömda för våldsbrott. Bland patienter som undersöktes på 1980-talet var det 4,8 procent.
Fel diagnos i fokus
Benägenheten att fokusera på psykossjukdomar
i debatten om våldsdåd, gör att man missar en
psykiatrisk diagnos som är mycket vanligare bland
dem som tar till våld, förklarar både Martin Grann
och Mikael Rying. Det de syftar på kallas antisocial
personlighetsstörning. Att personer med den diagnosen
inte kommit i fokus i debatten beror på att de inte
tillhör de klassiska psykiatripatienterna.
– Personer med antisocial personlighetsstörning
vårdas av tradition sällan inom psykiatrin, säger
Martin Grann. De återfinns på landets fängelser, får
insatser via socialtjänsten eller vårdas vid så kallade
lvm-hem, institutioner för tvångsomhändertagna
missbrukare.
Att ha en antisocial personlighetsstörning betyder
att man har svårt att kontrollera sina impulser. Man
kan inte hantera sin aggressivitet och är inte sällan
Bakom vansinnet
15
okänslig för hur andra drabbas av ens handlingar.
Ofta missbrukar man alkohol och narkotika. Vanligt
är att man var stökig och visade brist på empati och
respekt för andra redan som liten. Ett välkänt fynd
inom forskningen är att ju tidigare någon börjat med
brott, desto större risk att han eller hon fortsätter
den kriminella banan som vuxen.
– Sambandet mellan våldsbrott och antisocial
personlighetsstörning illustreras av statistik över
dem som avtjänar ett fängelsestraff, berättar Martin
Grann. Hela 46 procent av dessa har en antisocial personlighetsstörning, visar internationell forskning.
Även statistiken över dödligt gatuvåld talar sitt
tydliga språk, visar Mikael Rying. Av de personer
som 1990–2004 stod för vållande till annans död,
dråp eller mord i det offentliga rummet kunde uppåt hälften diagnostiseras som personlighetsstörda,
varav majoriteten hade en antisocial personlighetsstörning.
Insatser mot missbruk
bästa botemedlet mot våld
Den enskilt största riskfaktorn för våld är utan tvekan missbruk. Missbruk skapar en subkultur där
våld är vardagsmat. För att finansiera sitt missbruk
måste exempelvis en heroinist stjäla för tusentals
kronor varje dag, och våldshandlingar är vanliga i
samband med rån. Drogerna kan förstärka ett redan
16
bakom vansinnet
asocialt beteende eller bidra till att en person tappar
hämningarna och blir aggressiv. Belysande är att av
de 6 600 personer som satt i fängelse i Sverige under
2004 var en tredjedel dömda för narkotikabrott och
58 procent var narkotikamissbrukare.
– 23 procent av alla våldsbrott i Sverige mellan
1988 och 2000 begicks av personer som vårdats på
sjukhus för alkohol- eller drogmissbruk, berättar
Martin Grann. Betänker man att människor kan
leva i åratal med ett avancerat narkotika- eller
alkoholmissbruk utan att hamna på en sluten vårdavdelning inom psykiatrin, kan man sluta sig till att
det är betydligt fler med missbruksproblem som är
inblandade i våldsbrott.
Att missbrukare är överrepresenterade bland våldsbrottslingar gäller även i den grupp psykossjuka som
genomgått en rättspsykiatrisk undersökning och
dömts för våldsbrott. Enligt rapporten Psykiskt störda lagöverträdare från Socialstyrelsen, var i en studie
45 procent av män med schizofreni som begick våldsbrott alkohol- eller drogpåverkade vid brottet. Liknande resultat ger uppgifter om nästan 500 personer
skrivna i Stockholm, som genomgått en rättspsykiatrisk utredning åren 2000 och 2001. Av dessa hade två
tredjedelar antingen en missbruksdiagnos eller hade
varit berusade vid gärningstillfället.
Även bland de allra grövsta våldsbrottslingarna
slår missbrukets betydelse igenom, enligt Martin
Grann. Det framkommer inte minst i en studie över
Bakom vansinnet
17
allt tillgängligt diagnosmaterial för de 2005 personer
som dömts för mord eller dråp (eller försök till mord
och dråp) mellan 1988 och 2001.
– Ungefär hälften av förövarna hade en personlighetsstörning eller psykisk störning på grund av missbruk, säger Martin Grann. Lite mer än en femtedel
var psykossjuka.
Bilden bekräftas av Mikael Rying, som i sin forskning följer upp alla fall av dödligt våld i Sverige. Han
poängterar att det framför allt är alkoholpåverkade
eller alkoholmissbrukare som står för det oprovocerade våldet i det offentliga rummet.
– Tittar man på det dödliga gatuvåldet, ser man att
63 procent av gärningsmännen druckit alkohol och
40 procent var konstaterade alkoholmissbrukare.
Inte fler dödliga vansinnesdåd...
Hur är det då med de så kallade vansinnesdåden? Har
de verkligen inte ökat? ”Inte nu igen”, var mångas
reaktion, när en person som vårdats inom rättspsykiatrin knivhögg en skolpojke i Norrahammar
i början av 2007. Men trots människors upplevelser
av att allt blir värre och värre, så har inte vansinnesdåden blivit vanligare efter 2003, enligt Mikael Rying.
– Inget talar för att de ökar, säger han. Efter 2003
har jag identifierat högst två vansinnesdåd på offentlig plats. Och det är fortsatt ungefär en person om
året som faller offer för den här typen av brott.
18
bakom vansinnet
De två fall som Mikael Rying refererar till är mordet på pojken i Norrahammar samt dubbelmordet i
Linköping 2004. Det sistnämnda fallet är inte uppklarat, men allt tyder på att det är ett mord med
irrationellt motiv, enligt Mikael Rying. Därutöver
har han noterat två fall under 2006 som visserligen
inte skedde på öppen gata, men ändå har karaktären
av vansinnesdåd. I juni 2006 knivmördar en tidigare
psykiatripatient en kvinna på Öland och överfaller
hennes man, i oktober hugger en drogpåverkad och
förvirrad man ihjäl en närboende äldre man i Ärla
utanför Eskilstuna. Han tror sig vara förföljd av
monster.
– Sedan har det också skett några andra uppmärksammade våldshandlingar från psykiskt sjuka, som
inte fått dödlig utgång. Ett exempel är den så kallade
”Plankmannen” som attackerade en man på Hornsgatan i Stockholm med en spikplanka i februari
2004.
...men kanske ökad
grov våldsbrottslighet?
Även om det dödliga våldet inte blivit vanligare,
finns tecken på att våldsbrottsligheten kan ha ökat
bland svårt psykiskt sjuka personer. Allt fler bland
dem som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning står åtalade för grov misshandel. Under åren
1992–96 var 300 av de undersökta åtalade för grov
Bakom vansinnet
19
misshandel, under åren 1997–2001 var det 464,
enligt rapporten Våldsbrott och psykisk sjukdom från
Socialstyrelsen. I gruppen som helhet hade antalet
åtalade för grov misshandel ökat med drygt 50 procent och i gruppen schizofrenipatienter med drygt
70 procent.
– Dessa fakta kan tolkas på flera sätt, menar Martin
Grann. En tolkning är att en allmän ökning av det
grova våldet torde återspeglas också i gruppen som
genomgår en rättspsykiatrisk undersökning. En
annan är att praxis kring rättspsykiatriska undersökningar förändrats över tiden, så att även ”mindre
allvarliga” våldsbrott leder till undersökningar.
Martin Grann tycker sig också se en tendens till
att allt fler personlighetsstörda personer får vad han
kallar en ”slask-psykosdiagnos”. Det är psykiskt svårt
sjuka personer som inte passar in i någon klassisk
psykosdiagnos.
– Samtidigt är det viktigt att veta att våra diagnostiska system är anpassade framför allt för allmänpsykiatrin. Den lilla gruppen psykiskt sjuka som
hamnar i rättspsykiatrin uppvisar ofta komplexa
symptombilder – inte sällan med flera störningar
samtidigt.
Sammantaget är det mycket som talar för en faktisk ökning av grovt våld från psykiskt sjuka, resonerar han:
– I det sammanhanget spelar droger en viktig roll.
Sedan Sverige gick med i eu har svenskarnas alkohol-
20
bakom vansinnet
konsumtion stigit dramatiskt. Priset på narkotika
har sjunkit och tillgången ökat. Även psykiskt
sjuka har självklart fått lättare att få tag på billigare och fler droger, något som brukar leda till ökat
våld.
Oavsett hur man tolkar statistiken gör ett tuffare
samhälle med större tillgång på droger att åtminstone de som bor i lite större städer dagligen konfronteras med utslagna människor som mår mycket dåligt. Huruvida dessa kan behäftas med etiketter som
psykiskt sjuk, psykiskt störd, missbrukare och/eller
bara udda är kanske mindre betydelsefullt för lekmannen.
Vansinnesdåden som skakade Sverige
Med vansinnesdåd avses som tidigare nämnts brott
med dödlig utgång där gärningsman och offer är
okända för varandra, där offret drabbas på offentlig
plats utan föregående provokation och där en psykiskt
sjuk gärningsman har motiv som är irrationella och
kopplade till paranoida vanföreställningar eller liknande.
Januari 2007
En pojke knivhuggs till döds på väg hem från skolan
i Norrahammar utanför Jönköping. Förövaren är en
man som nyligen skrivits ut från rättspsykiatrisk
vård.
Bakom vansinnet
21
September 2003
Dåvarande utrikesminister Anna Lindh knivhuggs
till döds på varuhuset nk i centrala Stockholm.
Mördaren säger sig ha hört röster som befallt honom
att utföra dådet.
Dagen efter dådet på nk mördas en flicka på en lekplats av en patient på permission från en sluten psykiatrisk avdelning.
Maj 2003
En schizofren man dödar två och skadar 16 personer i en vansinnesfärd per bil genom Gamla Stan i
Stockholm.
En person dödas och flera skadas när en psykotisk
man går bärsärkagång med ett järnspett i Stockholmsförorten Åkeshov.
I denna uppräkning ingår inte ouppklarade brott.
Dubbelmordet i Linköping i oktober 2004 då en åttaårig pojke och en femtiosexårig kvinna hittades
knivmördade utomhus räknas inte med, eftersom
ingen gärningsman är identifierad. Inte heller räknas
brott som inte har haft dödlig utgång, även om de
kallats vansinnesdåd i medier. Ett sådant skedde till
exempel under 2004, när en person på Södermalm i
Stockholm oprovocerat attackeras av en man, beväpnad med en spikplanka.
22
bakom vansinnet
Mellan 1990 och 2006 inträffade det också sex brott
som man skulle kunna beteckna som vansinnesdåd,
men som inte skedde på offentlig plats. Ett exempel
är den man som i juni 2006 knivmördar en kvinna
och överfaller hennes man i Södvik på Öland. Mannen, som tidigare vårdats inom psykiatrin, har slutat
att ta sin medicin och säger sig ha hört röster. Han
har ingen relation till paret.
Källa: TT, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Mikael
Rying
Bakom vansinnet
23