Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik
Innehållsförteckning
3 Förord 4 En ny sorts entreprenör?
6 En ny sorts politiker? 8 En smedja
för politiker, samhällsentreprenörer
och forskare 10 Samhällsbehov i
låsta strukturer 11 Samhällsentreprenörskap internationellt 14 Speciella
entreprenörer? 15 Vad kan en kommunpolitiker åstadkomma?18 Samhälleligt entreprenörskap 20 Kommuner och regioner som främjar
samhällsentreprenörskap 23 Bilaga
Samhällets innovatörer
Hur samhällsentreprenörskap kan bli en
del av lokal politik
Utgivare: Mötesplats för social innovation
och samhällsentreprenörskap i samarbete med
Sveriges Kommuner och Landsting.
Texter: Sidorna 4-7 och 11-13 av Erika Augustinsson, Erika Augustinsson AB. Sidorna 8 -10 och
14-20 av Lena Lundström, Sveriges Kommuner
och Landsting
Citat: Citaten som inleder vissa kapitel är hämtade från samtalen i Smedjan.
Producent: Rebecca Allen Lamptey
Foto: Fotografen Thomas Carlgren AB
Form: You Us and Them
FÖRORD
FÖRORD
B
egrepp som social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap brukar förklaras som initiativ som vill förbättra det som inte fungerar eller saknas i samhällsbygget; innovativa idéer och metoder
för hur vi ska tackla samhällsproblem på nya sätt. Social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap
är en växande global trend.
Men vad har lokal utveckling med social innovation och samhällsentreprenörskap att göra? Frågan
kom till Sveriges Kommuner och Landsting i slutet
av 2007 och resulterade så småningom i ett projekt
kallat Smedjan, en tanke- och handlingssmedja med
politiker, samhällsentreprenörer och forskare. Projektet finansierades av SKL:s FoU-råd och Stiftelsen för
kunskaps- och kompetensutveckling. Även Arena för
Tillväxt1 stod bakom.
Inom ramen för Smedjan diskuterade deltagarna hur
kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap, vilka hinder som finns för vidare utveckling och varför samhällsentreprenörer är viktiga för
lokal utveckling. Smedjans arbete har mött intresse,
inte minst angående vad lokala politiker kan betyda.
Därför har vi i den här rapporten sammanfattat de
viktigaste slutsatserna och diskussionerna.
Sveriges Kommuner och Landsting, respektive Erika
Augustinsson, författare, journalist, numera kommunikationsansvarig på Mötesplats för social innovation
och samhällsentreprenörskap.
Social innovation och socialt/samhällsentreprenörskap är en viktig del i hur vi kan nå en framtida hållbar
utveckling, globalt, regionalt och lokalt. Många sociala
innovationer uppstår i byn, i stadsdelen, i kvarteret –
men alltför många idéer och initiativ faller bort för att
vi inte lärt oss känna igen dem. Syftet med den här
rapporten är att ge fäste för andra som vill upptäcka,
förstå och främja samhällsentreprenörskap, lokalt
och regionalt, inom och utom den offentliga sfären.
”alltför många idéer
och initiativ faller bort
för att vi inte lärt oss
känna igen dem”
Mötesplats för social innovation
och samhällsentreprenörskap
Eva Engquist
Vicerektor, Malmö högskola
Sveriges Kommuner och Landsting
Gunilla Glasare
Chef, avd. för tillväxt och samhällsbyggnad
Texterna är skrivna med utgångspunkt i Smedjan och
dess sex lokala projekt i sammanlagt åtta svenska
kommuner, en lärresa till Storbritannien, forskningsprojekt, kommunikationsmaterial och samtal. Författare är Lena Lundström, projektledare för Smedjan,
1 Arena för Tillväxt är ett samverkansprojekt mellan ICA, Swedbank och SKL.
3
INTRO 1
EN NY SORTS ENTREPRENÖR?
Hur känner man igen en samhällsentreprenör? Diskussionerna kring hur vi ska definiera
de nya typer av entreprenörer som växer
fram inom olika samhällssektorer är många
och livliga.
Det finns för- och nackdelar med allt, menar Mohamed El Abed, deltagare i Smedjan. Det är bra att
området samhällsentreprenörskap växer och att allt
fler vill göra bra saker, i olika former och sammanhang.
Samtidigt ser han ett ökat behov av att börja definiera
vad samhällsentreprenörskap är och vad det inte är.
– En samhällsentreprenör skapar samhällsförändring
och genererar samtidigt vinst. Jag vill visa att det är
ekonomiskt lönsamt att driva en samhällsförändring
och att det inte bara behöver ske med hjälp av bidrag
och inom den ideella världen.
Själv väljer han oftast att kalla sig för en idéspruta som
jobbar för samhällsförändring, oavsett var han befinner
sig. Han drar sig för att sätta etikett på sig själv som
samhällsentreprenör.
Mohamed El Abed har erfarenhet från både att driva
företag och en ideell förening. I dag skaffar han sig erfarenhet från ytterligare en samhällssektor som projektledare för Stockholms stads satsning på utveckling
av Farsta, en av Stockholms ytterstadskärnor. Just den
tvärsektoriella erfarenheten är en nyckelkompetens
för samhällsentreprenörer. De behärskar de koder, kulturer och normer som finns i flera olika samhällssektorer och kan på så vis arbeta mer gränsöverskridande.
– Det är en spännande satsning och en utmaning att
göra centrala Farsta attraktivt. Att leda ett samarbete
mellan näringsliv och stad är min hemmaplan, en perfekt möjlighet att nyttja mina talanger att vara vägleda-
re och kommunikatör mellan olika sektorer. Samtidigt
som det är lite som att sitta i skolbänken igen. Jag lär
mig mycket och får en bättre insyn i strukturen och
systemet.
Från förening till företag
Hans väg mot samhällsentreprenörskapet började i
den ideella föreningen Mångfald och Inflytande, MOI,
som han startade 2005 och sedan drev i två år. MOI arbetade för att öka den sociala mångfalden inom högre
utbildning, kultur och andra samhällsinstitutioner. Det
handlade om att förändra och ta bort de hinder, synliga
eller osynliga, som stoppar många människor från att
ta plats i samhället. Men det var lättare sagt än gjort.
Behovet finns där, menar Mohamed, men systemet hindrar aktörer med nya lösningar från att släppas fram.
– Som ideell organisation har du ingen frihet att välja
vad du gör med de pengar du får. De flesta medel man
kan söka är låsta till traditionella föreningar som prenumererat på bidragen år ut och år in. Det finns ingen
plats för nytänkande eller förnyelse i systemet. Och om
man mot förmodan får medel, då tar det ett halvår
innan de betalas ut. Då är jag redan på väg till nästa idé.
Efter att i två år kämpat med att driva MOI, valde Mohamed El Abed att tillsammans med en kollega starta
ett företag i stället. Det blev kommunikationsbyrån
Sprong AB. De kallade sig för ett samhällsförändrande
kommunikationsnätverk och ville förbättra förutsättningarna för såväl medborgare som makthavare att
göra medvetna val som gynnar en mer rättvis och grönare värld. Sprong gjorde bland annat en inspirationsfilm om unga kreatörer med invandrarbakgrund, med
syfte att inspirera unga i utsatta områden. En film som
senare blev en av Svenska Institutets marknadsföringsfilmer för Sverige.
Mohamed El Abed
”Du har mer makt att
förändra om du driver ett företag än en
ideell organisation”
4
– På så vis kunde vi styra vår egen verksamhet, men
framför allt så fick vi större frihet att experimentera
och testa nya saker med de pengar som blev över i
företaget. Du har mer makt att förändra om du driver
ett företag än en ideell organisation, säger Mohamed.
generation unga som använder sig av företagsformen
för att påverka samhället och dessa unga människor
behöver stöd på nationell och lokal nivå för att utvecklas och etableras. Men visst finns det ett motstånd och
det handlar om rädslan att förlora makt.
Det är ett påstående som många andra samhällsentreprenörer håller med om, men som i Sverige inte är
helt okontroversiellt. Mohamed menar att vi är alltför
fast i ett sektorsindelat samhälle där den ideella sektorn med folkrörelsen i spetsen ska sköta samhällsnyttan där staten inte räcker till. Att blanda ihop det kommersiella och ideella är något vi av tradition inte gör.
– På många sätt är samhällsentreprenörskapet en
revolt mot det gamla föreningslivet och folkrörelsen
med sin höga medelålder och att de har samma makt
och medel trots att de inte längre är en så viktig samhällsrepresentant som de en gång var.
Han tror att samhällsentreprenörskapet i sin gränsöverskridande form upplevs som hotfullt av flera aktörer: av näringslivet eftersom det vill använda begreppet entreprenör, av det offentliga för att politikerna
är rädda att hamna snett i diskussionen om vem som
ska göra vad i välfärdsuppdraget och av den ideella
sektorn som är rädda att förlora sina bidrag.
– Men samhället behöver samhällsentreprenörer. Staten kan inte täcka upp alla de behov som finns i samhället. Därför finns det ett stort behov av att skapa ett
sorts paraplynätverk eller en organisation som arbetar
med just stöd och råd till samhällsentreprenörer så att
de kan växa och bli fler.
Han är kritisk till den ideella sektorns oförmåga att
släppa in nya aktörer och framför allt unga människor.
Många unga människor kan heller inte relatera till dagens politiska system och struktur.
– Det är helt klart en generationsfråga. Många unga
både tvingas in i och väljer att driva sin politik och
sitt samhällsengagemang i andra former, till exempel i
form av att bli samhällsentreprenörer.
Rädsla att förlora makt
Samtidigt betonar Mohamed El Abed samhällets roll
att stödja den här utvecklingen. Han ser en helt ny
”Många unga både
tvingas in i och väljer
att driva sin politik och
sitt samhällsengagemang i andra former,
till exempel i form av
att bli samhällsentreprenörer”
Ett nätverk som till exempel skulle vara ett samarbetsorgan som arbetar med att brygga över de klyftor som finns mellan de privata, offentliga och ideella
sektorerna. Mohamed El Abed skulle också vilja se att
man etablerar ett ambassadörsnätverk av samhällsentreprenörer som kan berätta om vad det innebär att
vara samhällsentreprenör.
– En av de viktigaste uppgifterna framöver är att definiera begreppet och sätta ramarna för vad samhällsentreprenörskap är. Och att arbeta med lobby och
påverkan, säger Mohamed El Abed.
Mohamed El Abed är född 1979. Han har bland annat varit projektledare för breddad universitetsrekrytering, verksamhetsledare
för organisationen Mångfald och Inflytande samt byråansvarig på företaget Sprong Kommunikation. I dag är han projektledare för
Stockholms stads satsning på Tyngdpunkt Farsta. Han var en av tre samhällsentreprenörer som deltog i Smedjan.
5
INTRO 2
EN NY SORTS POLITIKER?
– Tänk vad tråkigt det skulle vara i en kommun
om det inte fanns samhällsentreprenörer!
Orden är Lilly Bäcklunds, kommunstyrelsens
ordförande i Lycksele.
Att samhällsentreprenörer bidrar med något som vi
ibland tar för givet och alltför sällan uppmärksammar var en av anledningarna till att Lilly Bäcklund
gick med i Smedjan. Hon ville lära sig mer om samhällsentreprenörskap, bredda sitt perspektiv genom
att träffa andra som också var intresserade av ämnet och bidra till att samhällsentreprenörskapet i
Sverige växer. Smedjans partipolitiskt gränsöverskridande och sektorsövergripande sammansättning
med forskare, politiker och samhällsentreprenörer
ansåg hon vara en utmärkt plattform.
– Genom Smedjan deltog vi till exempel i ett forskningsprojekt där jag samlade åtta–tio samhällsentreprenörer i Lycksele för intervjuer och samtal. De
flesta var otroligt glada över att bli uppmärksammade för sitt arbete, berättar Lilly.
Hon tror att det arbete som Smedjan gjort kommer att ge ringar på vattnet framöver och att man
bidragit till att lyfta samhällsentreprenörskapet i
Sverige. Att arbeta just gränsöverskridande och i
samverkan är nödvändigt och ett framgångsrecept i
dagens globaliserade samhälle.
– Jag är över tygad om att vi på sikt kommer att få
se många fler samhällsentreprenörer.
Kommun och landsting kan inte finansiera allt
Med samhällsentreprenör menar Lilly Bäcklund en
person som for tfarande är svår att skarpt definiera,
kanske för att området är relativt outforskat, kanske
för att de är just gränsöverskridande och därmed
svårplacerade. En entreprenör och en samhällsentreprenör förenas i drivkraften entreprenörskap,
men en samhällsentreprenör är intresserad av ett
sakområde och vill lösa samhällsproblem och använder sin vinst eller den ekonomiska vinningen för
att i första hand skapa samhällsnytta.
– Och samhällsentreprenörer behövs! Kommun
och landsting kan inte finansiera allt som behövs
i samhället och då måste vi inom den kommunala
världen ha mer kunskap om samhällsentreprenörer.
Vi måste känna igen dem och våga ge dem möjligheter att testa saker.
”Vi måste känna igen
dem och våga ge dem
möjligheter att testa
saker”
I Lycksele kommun bor cirka 12 500 personer. Orten kämpar med samma problem som många andra
mindre kommuner i Sverige: avflyttning och nedläggning av industrier med arbetslöshet som följd.
Ändå har Lycksele klarat sig relativt bra. De har en
arbetslöshet som ligger nära riksgenomsnittet och
relativt många entreprenörer och småföretag i olika
branscher, omkring 900 företag och över 300 föreningar.
Globaliseringen förändrar samhället på gott och
ont, men en av globaliseringens fördelar är kanske
framväxten av samhällsentreprenörer. Människor
som med hjälp av ny teknik och ny omvärldskunskap ser nya lösningar på de utmaningar som samhället står inför.
– Men ofta har det varit svår t att försörja sig som
samhällsentreprenör, det har inte varit riktigt accepterat. Titta bara på gemenskapsföretagen2, vi
placerar inte dem på samma piedestal som vanliga
företag, eller hur?
6
För även om Lilly Bäcklund än så länge inte mött någon som varit kritisk mot samhällsentreprenörskap
kan hon se att det finns ett visst motstånd och en
viss försiktighet. En fördom som hon då och då har
stött på är till exempel att det skulle ta jobben från
de vanliga entreprenörerna. Just därför är det extra
viktigt att kunskapen kring samhällsentreprenörskap
ökar och att kunskapen också sprids ut till alla kommuner och regioner i Sverige, menar hon.
– Alla som jobbar med företagande och stöd till
företagande i dag ska kunna detta, så att inte bra
idéer ramlar mellan stolarna.
Uppdatera sin egen bild
Då det gäller Smedjans huvudfråga, hur kommuner
och regioner kan främja samhällsentreprenörskap,
så har Lilly Bäcklund några förslag och idéer som har
vuxit fram under arbetets gång.
– Till exempel när man registrerar ett företag, måste
vi se över vilken lagstiftning som passar just samhällsentreprenörer. Är det F-skattesedel de ska ha
eller behövs det en annan form? Om inte rutan för
samhällsentreprenörskap finns på blanketten, vilken
ruta ska de då kryssa i?
hällsentreprenörskap betyder och vad det står för.
En annan viktig aktör att påverka är bankerna.
– Om en bank inte har hör t talas om samhällsentreprenörer är ju risken stor att de får blankt avslag
på en god idé på grund av ren och skär okunskap.
Att det är problematiskt för samhällsentreprenörer
att hitta finansiering är en känd utmaning, just eftersom deras verksamheter framstår som hybrider i
förhållande till gängse mallar för företagande.
– Många samhällsentreprenörer tvingas jobba med
sin verksamhet på fritiden. Varför inte testa att erbjuda samhällsentreprenörer stöd och tjänstledighet från ordinarie arbete för att inledningsvis kunna
bygga upp sin egen verksamhet och bli självförsörjande?
Lilly Bäcklund
På nationellt och lokalt plan vill hon uppmana alla
sakkunniga att uppdatera sin egen bild av vad det
innebär att vara entreprenör och klargöra vad sam-
Lilly Bäcklund är född 1956 och är sedan tio år tillbaka kommunstyrelsens ordförande i Lycksele kommun. Hon är även ordförande för socialdemokraterna i Västerbotten och har varit politiskt aktiv i över 30 år. Tidigare har hon bland annat arbetat på ABF
och Arbetsförmedlingen. Hon var en av de deltagande politikerna i Smedjan.
2 Formen för gemenskapsföretag är hämtad från Skottland (community business). Gemenskapsföretag vill kombinera affärsmässighet
och idealitet och består juridiskt av en ideell organisation i kombination med aktiebolag.
7
INTRO 3
EN SMEDJA FÖR POLITIKER, SAMHÄLLSENTREPRENÖRER OCH FORSKARE
”Det är unikt att sitta över par tigränser och prata entreprenörskap”
H
ar samhällsentreprenörskap med lokal utveckling att göra och är det en angelägenhet
för kommuner?
Jovisst, det är utifrån lokala förhållanden samhällsentreprenöriella initiativ tas och de behövs för
lokal utveckling. Ofta bemöts samhällsentreprenörerna väl av den kommunala organisationen, men
det finns kulturkrockar, de kan ha otur och träffa
fel person. I kommunens förvaltning behövs ett annat tänk och det är attityder, inte lagar och regler,
som behöver ändras. Samhällsentreprenörer skulle
å sin sida ha nytta av att lära sig hur kommuner och
beslutsgångar fungerar.
Så lät det ungefär när ett antal kommunstyrelseordföranden i början av 2008 fick frågan om samhällsentreprenörskap var relevant för dem. Via
workshop och nätverk riggades Smedjan, ett utvecklingsprojekt där politiker, samhällsentreprenörer och forskare hade ett gemensamt uppdrag att
besvara frågan: Hur kan kommuner och regioner
främja samhällsentreprenörskap?
Samhällsentreprenörskap och social innovation för
2000-talets behov är i början av sin utveckling och
många frågor kan ställas. För Smedjan, som skulle se
på möjligheter och begränsningar från kommunalt,
politiskt, offentligt perspektiv, var det relevant att
borra i:
Varför är samhällsentreprenörer viktiga för
kommuner och regioner?
Vilka behov svarar de mot?
Vilka är förutsättningarna för att främja samhällsentreprenörskap?
Vad är kommuners och politikers möjlighet och
uppgift?
Att sammanföra människor med olika kompetens,
erfarenhet och uppdrag visade sig, som ofta, vara
ett fruktbar t grepp för att bryta frågan och utveckla kunskap. Som tanke- och handlingssmedja hade
gruppen i uppdrag att testa idéer i praktiken, utväxla erfarenheter, dra slutsatser och göra rekommendationer, för att på så sätt bidra till ökad kunskap
och kompetensutveckling hos lokala beslutsfattare.
I Smedjans blandning av politiker, samhällsentreprenörer och forskare deltog alla på lika villkor, men
förväntades även stå för specifika bidrag: politikerna att testa aktiviteter på hemmaplan, samhällsentreprenörerna att väva in nytänkande förslag och
forskarna att tillföra akademisk analys och utblick.
Smedjan hade sitt första möte i
februari 2009 och det sista i september
2010. Projektet har varit en tanke- och
handlingssmedja som drivit sex lokala
projekt i åtta kommuner, genomfört en
lärresa till Storbritannien, producerat två
vetenskapliga artiklar, fört kunskapshöjande samtal, tagit fram ett kommunikationsmaterial och denna rapport samt
hållit en nationell konferens, ”De kallas
samhällsentreprenörer”.
Deltagare i Smedjan har varit tio politiker (företrädesvis kommunstyrelsens
ordförande), tre samhällsentreprenörer,
två forskare och en kommundirektör
som representerat SKL:s FoU-råd. Projektet har finansierats av SKL:s FoU-råd
och KK-stiftelsen (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling). SKL
och Arena för Tillväxt har drivit och deltagit i projektet, inledningsvis ingick även
KK-stiftelsen.
Smedjan var en grupp med en övergripande gemensam strävan. När frågorna djupnade, visade det
sig dock att rollerna var olika; att värvet som politiker, forskare eller samhällsentreprenör ger olika
förutsättningar. Att ta fasta på deltagarnas respektive positioner blev ett sätt att föra arbetet framåt.
Därmed kom samspelet mellan politiker och samhällsentreprenörer att bli en väsentlig fråga.
8
Foto: Jonatan Nylander
Foto: Mohamed El Abed
Foto: Peepoople
Foto: Niklas Schröder
Några exempel på svenska samhällsentreprenöriella initiativ: Peepoople, Playing for Change, Saltå Kvarn, Sprong, Intize och
Crossing Boarders.
9
UTGÅNGSLÄGE
SAMHÄLLSBEHOV I LÅSTA STRUKTURER
”Samhällsförändrande, det måste det här samhällsentreprenörskapet
vara om det ska bära namnet”
M
akten att förändra är större genom att driva
ett företag än genom att driva en ideell organisation, menar Mohamed El Abed, en av Smedjans
deltagare, i intervjun på sidan 4-5 och pekar på ett
trendbrott: ”Jag vill visa att det är ekonomiskt lönsamt att driva en samhällsförändring och att det
inte bara behöver ske med hjälp av bidrag och inom
den ideella världen.” Ideellt och kommersiellt är inga
motpoler för samhällsentreprenörer. De sammanför
ekonomisk logik och ideell drivkraft för att lösa samhällsbehov.
Ofta betraktar vi samhället schematiskt, i tre åtskilda cirklar, en för vardera sektorn offentligt, privat,
ideellt. De tre cirklarna är mer än en mental bild.
Regelverken är skrivna därefter och upprätthåller
gränsdragningen mellan sektorerna. Sektorsindelningen har länge fungerat väl, men svarar inte längre
mot och lyckas inte heller lösa många pockande
problem, alltifrån hög arbetslöshet bland unga till
övergödda vattendrag. Och är det så givet var ansvaret för att lösa sådana komplexa problem egentligen ligger?
Där vårt välfärdsbygge har hål eller saknar något
väsentligt är det läge att spana efter samhällsentreprenörer. Därför syns de hittills tydligast i storstadsförort och glesbygd. Exempel som Trångsviksbolaget,
Selfmade, Intize, Drömmarnas hus, Blatteförmedlingen, Fanzingo, Sätra brunn, Dem Collective, Apokalyps
Labotek, Saltå Kvarn (som läsaren uppmanas googla
vidare på) har visat att det finns skäl att uppmärksamma och ta vara på samhällsentreprenörerna.
De tar sig an arbetsområden som faller mellan sektorerna, de är ofta värderingsdrivna och de jobbar
konkret och handfast med sådant som handlar om
hållbar utveckling, rättvisefrågor och ledarskap. De
flesta tycks dessutom vara framgångsrika.
För en offentlig sektor som brottas med arbetslöshet,
utflyttning, social skiktning och en svårlöst framtidsekvation kring välfärdens finansiering, där skattebasen
inte kommer att täcka de ökande behoven och kraven inom vård, skola och omsorg, finns det anledning
att se på samhällsentreprenörskap.
Men det finns också grund för intresse från privat
sektor. ”Krisen har gjort hundra gånger mer för oss
än statens program”, sa Jonathan Robinson, grundare
av The Hub, när Smedjan mötte honom i London
i oktober 2009. Han talade mot bakgrund av den
då aktuella ekonomiska krisen och menade att bankoch affärssektorn har ett väl så stort behov av reformer och av idéer om andra sätt att göra affärer på.
Offentligt
Privat
Ideellt
”en offentlig sektor
som brottas med
arbetslöshet, utflyttning,
social skiktning och en
svårlöst framtidsekvation kring välfärdens
finansiering”
10
UTBLICK
SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP
INTERNATIONELLT
Storbritannien går i täten, tätt följt av USA
och nu även Europa, när det gäller att satsa
på social innovation och samhällsentreprenörskap.
Man brukar nämna personer som Florence Nightingale, som under 1800-talet reformerade sjukvården, som en social entreprenör. En annan är
Andrew Carnegie, affärsman och filantrop som donerade stora summor till välgörande ändamål, bland
annat till biblioteksväsendet i engelskspråkiga länder.
Socialt entreprenörskap eller samhällsentreprenörskap som fenomen är inte nytt. Viljan att på nya sätt
lösa samhällsproblem har funnits i århundraden. Det
kan handla om avgiftsfria bibliotek, allmän/kvinnlig
rösträtt och daghem eller dagens Fairtrade-märkning, Wikipedia och Facebook.
Men det är en verksamhet som fått ny kraft av de
senaste år tiondenas stora omvälvningar : Globalisering, ny teknik, klimatkris och ökad insikt om världens orättvisor har skapat ett stort behov av människor som arbetar gränsöverskridande och hittar
nya lösningar. På många sätt upplevs dagens samhällsinstitutioner och aktörer som maktlösa, uddlösa
och lite för stela i sina strukturer för att kunna hitta
lösningarna på problem som fattigdom, skolor som
inte fungerar, arbetslöshet, utanförskap, klimathot
och utarmning av ekosystem. För att vi ska nå en
hållbar utveckling krävs en ny form av gränsöverskridande ledarskap, och organisationer som kan
arbeta över sektorsgränser.
Som ett svar på detta behov träder samhällsentreprenörerna in på scenen och hävdar att genom att
kombinera ett entreprenöriellt tänkande med ett
samhällsmål så hittar man nya verktyg och metoder
som ger oss sociala innovationer.
En av vår tids mest kända sociala entreprenörer
är Muhammad Yunus, mikrofinansens frontfigur och
grundare av det sociala företaget Grameen Bank
i Bangladesh. När Yunus 2006 tog emot Nobels
fredspris kallade han sig hellre social entreprenör
än nationalekonom och banade på så vis vägen för
etableringen av begreppet. Just Asien brukar kallas
för det sociala entreprenörskapets vagga. Grameen
Banks pionjärarbete, att med hjälp av mikrokrediter
uppmuntra kvinnor i fattiga länder att bli entreprenörer, har lyft miljoner människor ur fattigdom.
Begreppet socialt entreprenörskap myntades av Bill
Drayton (1981), grundare av den amerikanska organisationen Ashoka, och betyder ”entreprenörer
som arbetar för social/ekologisk förändring genom
entreprenöriella lösningar”.
Ashoka är i dag en global organisation som arbetar
med att stötta sociala entreprenörer med stöd, råd
och finansiering. En annan känd organisation som
arbetar aktivt med att främja socialt entreprenörskap är Skoll Foundation, som grundades av Jeff
Skoll, mest känd för att en gång i tiden ha star tat
eBay.
Från politiskt håll har intresset för olika former av
samhällsentreprenörskap också ökat. Under våren
2009 lanserade Barack Obama ett ” Office of social
innovation” i Vita Huset. Syftet är att stödja innovativa organisationer och sociala entreprenörer att
sprida sina framgångsrika lösningar på växande so-
”genom att kombinera
ett entreprenöriellt
tänkande med ett
samhällsmål så hittar
man nya verktyg och
metoder som ger oss
sociala innovationer”
11
UTBLICK
ciala problem. Samtidigt skapades en ”Social Innovation Fund” med en startbudget på 50 miljoner
dollar.
Europeisk agenda
I juli 2008 lanserade EU-kommissionens ordförande
José Manuel Barroso sin plan för en ny social agenda
i Europa: Social Europe, med syfte att göra Europas
medborgare mer redo att möta de snabba förändringar som till exempel globaliseringen för med sig.
Det är inom ramen för denna agenda som Barroso
intresserat sig för social innovation.
– Finanskrisen gör kreativitet och innovation, i synnerhet social innovation, ännu mer viktigt för att vi
ska få en hållbar tillväxt, jobbsäkerhet och främja
konkurrenskraft, förklarade Barroso.
I april 2011 lanserade EU ”Social Innovation Europe”, en tvåårig pilotsatsning driven som ett konsortium under ledning av den globala organisationen
SIX, Social Innovation Exchange. Ett av de viktigaste
uppdragen är att bygga en digital plattform som ska
samla alla intressenter i Europa, samt producera ett
antal rappor ter på teman som finansiering, ”best
practice” och modeller för tillväxt och spridning av
sociala innovationer.
EU-kommissionen finansierar också ett stort forskningsprojekt, Selusi, som studerar cirka 800 europeiska samhällsentreprenörer och sociala företag.
Syftet är att så småningom kunna stödja och utveckla policyarbetet inom EU kring sociala företag
och sociala innovationer.
Storbritannien är en av föregångarna i världen när
det gäller att på bred front satsa på olika former
av samhällsentreprenörskap. Redan 2002 lanserade
dåvarande premiärminister Tony Blair en stor satsning för att lyfta det man i Storbritannien kallar ”social enterprises”. Det primära syftet var att modernisera den offentliga sektorn. De såg över tillgång
till kapital, genomförde regelförändringar och andra
åtgärder för att främja framväxten av denna nya
sektor. Under finanskrisen sade Blairs efter trädare
Gordon Brown vid flera tillfällen att sociala företag
och entreprenörer var en stor del i hur Storbritannien klarade sig ur krisen. Bland annat satsade
man 100 miljoner pund extra på att stödja sociala
företag och initierade ett lånegarantiprogram på 1,3
miljarder pund, specifikt riktat till sociala företag.
I dag finns cirka 60 000 social enterprises i Storbritannien som omsätter 30 miljarder pund per år,
över en procent av årlig BNP. Nyligen etablerades
en börs i London, Social stock-exchange, som syftar till att vara en samlande handelsplats för social
enterprises och man har också inför t ett cer tifieringssystem för dessa företag, ett så kallat ”social
enterprise mark”.
”I dag finns cirka
60 000 social enterprises i Storbritannien
som omsätter 30 miljarder pund per år”
Även i vår t grannland Danmark arbetar man aktivt
med det man kallar ”socialt ivärksätteri” (entreprenörskap). Danska tankesmedjan Mandag Morgen
lanserade, efter ett arbete med hundratalet organisationer involverade, under våren 2010 sin rapport ”Välfärdens Ivärksätteri – en dansk strategi för
socialt entreprenörskap”. Man slår fast att samhällsentreprenörer bygger broar mellan civilsamhälle, offentlig sektor och näringsliv och därmed visar vägen
för hur framtidens välfärd byggs.
12
Även näringsdepar tementet har lyft upp samhällsentreprenörskap som en punkt på agendan i
samband med regeringens strategi för tjänsteinnovationer. Framtidens tjänster inbegriper tjänster
som utvecklar vår t samhälles funktioner. Departementet arbetar för att få med social innovation och
samhällsentreprenörskap även i den nya nationella
innovationsstrategin som ska presenteras under
hösten 2012.
och samhällsentreprenörskap i regi av bland andra
Malmö Högskola och Mittuniversitetet. Mötesplatsens mål är att bli en nod för utvecklingen av området i Sverige.
Intresset visar på behovet av innovationer inom
samhällsområdet och kanske kan man påstå att
samhällsentreprenörer är ett symptom på en värld
i kris. Samhällsentreprenörer är förnyare som utmanar våra gängse sätt att se på ekonomi och att
tjäna pengar, de utmanar vår t sätt att resonera kring
vem som ska ta ansvar för vad i samhället och de
visar hur man driver företag och organisationer i en
global tid där miljömässiga och sociala utmaningar
är högsta prioritet.
Foto: Christian Åslund
Svenska initiativ
I Sverige lanserade Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling, KK-stiftelsen, 2008 en stor
programsatsning med målet att främja utvecklingen
av samhällsentreprenörskap i Sverige. Den preliminära definitionen var ”innovativa, samhällsnyttiga
initiativ” och analysen att samhällsentreprenörskap
behövs för att vi ska få ett hållbart samhälle i ekologisk, social och ekonomisk mening. Programmet var
uppdelat i tre delar : forskning, kompetensutveckling
och att skapa insikt om begreppet samhällsentreprenörskap.
Erika Augustinsson
I dag ser vi också allt fler svenska organisationer
och företag som intresserar sig för samhällsentreprenörskap. Regionerna Västra Götaland och Skåne
arbetar strategiskt med frågan. En satsning inom näringslivet som fått medial uppmärksamhet är Stenbecksfärens ”Playing for Change”, ett initiativ som
vill vara en sor ts inkubator och stötta sociala entreprenörer som arbetar med barn och ungdomar.
Under 2010 etablerades även en nationell mötesplats för kunskapsutveckling kring social innovation
13
BEGREPP
SPECIELLA ENTREPRENÖRER?
”Man kan inte förstå samhällsentreprenörer på håll. Det här mötet, det
måste vara mycket närmare”
L
ika säkert som att den första bekantskapen med
samhällsentreprenörskap gör att några snabbt
blir intresserade av omedelbar närkontakt, lika säkert
dyker ifrågasättande funderingar upp: Vad skiljer samhällsentreprenörer från vanliga företagare? Vad skiljer dem från eldsjälar? Går det alls att särskilja dem?
Är det något nytt? Ska samhällsentreprenörer ha en
gräddfil av särskilda villkor och varför det?
krati-delaktighet-engagemang? Kanske bådadera eller
mer därtill, kanske är frågeställningen ofruktbar. Smedjan resonerade om skalan non-profit – for-more-thanprofit – profit och var på den skalan som samhällsentreprenörskap hör hemma. Men poängen är snarast
att samhällsentreprenörskap luckrar upp tudelningen
mellan idealitet och vinst, vilket kan förnya båda ideell
och privat sektor.
Att begreppen samhällsentreprenör, social entreprenör, social innovation och så vidare florerar är i sig ett
tecken på att något förändrats, annars skulle vi inte
behöva nya ord och begrepp. Det är en utveckling vi
står mitt i och kanske är det till och med för tidigt att
göra tydliga avgränsningar och slå fast definitioner.
I Smedjan berättade samhällsentreprenörerna om drivkraften i att aktivt äga sin egen utmaning, i kontrast till
att ta emot bidrag. De berättade också om sina metoder att förverkliga idéer, med öppna nätverksrelationer
som en viktig del. När Smedjan under sin studieresa till
Storbritannien mötte och fick höra om konkreta exempel var både arbetsmetoderna i sig och de handfasta
lösningarna sådant som gjorde intryck. Gruppen var
starkt tilltalad av det tydliga ”görande” som till exempel
stiftelsen Young Foundation visade upp.
Viktigt är naturligtvis att fråga sig vad utvecklingen betyder i svenskt sammanhang. Samhällsentreprenörer
brukar, som framgått i föregående kapitel, beskrivas
som personer som vill lösa samhällsproblem på nya
sätt, genom att kombinera entreprenörskapets logik
med ett samhällsnyttigt mål. Två återkommande slogans är ”från bidrag till uppdrag” och ”lön till mig själv
och vinst åt samhället”. När samhällsentreprenörskap
presenterades för svenska läsare i en bok av Erika Augustinsson och Maja Brisvall 2009 var titeln betecknande: ”Tjäna pengar och rädda världen. Den hållbara
ekonomins entreprenörer”.
Innebär då att främja samhällsentreprenörskap att
framför allt främja företagare eller eldsjälar? Handlar
det om tillväxt-affärsidéer-sysselsättning eller demo-
”Samhällsentreprenörskap är både gammalt och nytt”
Samhällsentreprenörskap är både gammalt och nytt.
Gammalt, därför att människor i alla tider engagerat
sig för lösningar på gemensamma behov. Nytt, därför
att vår globaliserade värld ger en annan ram för samhällsutveckling och vad som behöver göras, och andra
verktyg för att göra det, IT och sociala medier, för att
kommunicera, mobilisera och samarbeta.
Inom Smedjan var det inte ifrågasatt att det finns skäl
för kommuner och regioner att främja samhällsentreprenörskap men hur var en annan femma.Vad händer
när kommunalrådet möter samhällsentreprenören?
14
AGENDA
VAD KAN EN KOMMUNPOLITIKER
ÅSTADKOMMA?
”Man måste vara medveten om att det är olika planhalvor : snabb entreprenör och demokratisk organisation”
E
n samhällsentreprenör kan sägas stå fri i förhållande till sektorerna ideellt, privat och offentligt.
En kommun hör däremot hemma i en sektor, den
offentliga. Kommunen är i mångt och mycket en lagstyrd verksamhet och ska hålla sig inom gällande regelverk. I Smedjans samtal återkom löpande frågan
om vilket handlingsutrymme regelverket medger och
inte medger, inte minst utifrån politikernas egna erfarenheter av revisorers granskningar, liksom för den
delen medias.
Begränsas möjligheterna att främja samhällsentreprenörskap av att kommunallagen förbjuder gynnande
av enskild verksamhet? Eller av upphandlingslagstiftningens villkor för hur tjänster får köpas? ”Utrymmet
för att göra en piruett i mitten av befintliga ramverk
är inte stort”, sade en kommunföreträdare, men det
sades också att det som inte är förbjudet är tillåtet.
Även om de lokala verkligheterna är skiftande, menade Smedjan att det finns ett visst handlingsutrymme.
Den politiker som vill främja samhällsentreprenörskap kan till att börja med ställa sig några frågor:
Hur bemöter jag samhällsentreprenörer? Vad
undviker jag?
Vilken är vår kommuns uppgift för att främja samhällsentreprenörskap?
Vilka förväntningar har jag på vad samhällsentreprenörerna ska åstadkomma?
Hur ser jag till att vår förvaltning främjar samhällsentreprenörskap?
Smedjan landade i följande: Politikerna ska vara tydliga med det som är kommunens behov och prioriteringar. De ska utmana samhällsentreprenörerna kring
deras agenda och drivkrafter, bjuda in till viktiga sammanhang, ge respons på initiativkraft och ge besked,
ställa krav på resultat men lämna öppet för samhällsentreprenörernas val av lösningar. Politiker är intressenter i resultatet och ska visa stolthet över arbete
man gemensamt kommit överens om.
Kommunen ska ha många dörrar in, men inget ”bollande” bakom om vilken förvaltning samhällsentreprenörerna tillhör. Politikerna ska dela med sig, både
av sin kompetens kring hur man tar en idé vidare
och av sitt kontaktnät. Kommunen kan i vissa fall bistå
med lokaler och administrativa faciliteter, ge legitimitet och bekräftelse.
”ställa krav på resultat men lämna öppet
för samhällsentreprenörernas val av lösningar”
Samhällsentreprenörerna ska å sin sida lämna alla
fördomar om politiker utanför mötesrummet. De
behöver mer kunskap om kommunal politik och offentliga strukturer, genom utbildning menade några,
andra ansåg att det bättre sker genom möten och
delade erfarenheter.
Genom att ställa frågor som kretsar kring bemötande
och förväntningar, som ovan, kan man hitta vägarna
som ger plats för samhällsentreprenörskap i den lokala utvecklingsagendan. Smedjans politiker menade
15
AGENDA
förvisso att det är svårt att nå bestående förändring
under fyraåriga mandatperioder. De beklagade också
att det inte ligger i en kommunal förvaltnings verksamhetsform att vara kortsiktigt flexibel – först vill
man inte ha in samägda projekt, sen när de väl accepterats vill man inte släppa dem.
Utifrån Smedjans arbete kan man också skissa på tre
möjliga ”roller” för en kommun, som både främjar
samhällsentreprenörskap och fyller de egna behoven.
De är utförare, beställare, mötesplats; roller som ger
olika växelverkan i förhållande till samhällsentreprenörer:
Som utförare i egen förvaltning och verksamhet
kan en kommun ha behov av samhällsentreprenörer som katalysatorer för förnyelse. Det kan
även ge ett mer öppet arbetsklimat för de egna
anställdas idéer.
Som beställare kan en kommun ha behov av tjänster som ger nya lösningar på problem där man
kört fast och själv stå för strukturer som främjar
samhällsentreprenörskap på lång sikt.
Som mötesplats kan en kommun erbjuda arenan
där flera aktörer möts och fylla sitt eget behov av
konkreta lösningar på lokala problem.
Lokala projekt – Smedjans test av vad som
är möjligt
Ett åtagande för Smedjan var att genomföra lokala
projekt, som ett test av hur kommuner och regioner
kan främja samhällsentreprenörskap. Det blev sex
olika projekt i åtta av Smedjans kommuner Botkyrka genomförde en förstudie för att utveckla sin
idé om en entreprenörskapsakademi, ett koncept
för ett sammanhållande kitt mellan förvaltningar och
externa aktörer. Förstudien samlade samhällsentreprenörer och kartlade vilka insatser de önskar. Man
fann behov av processtöd, nätverk, workshops med
mera, som komplement till de traditionella entreprenörsarenorna.
Fagersta ville visa uppskattning och ge legitimitet för
samhällsentreprenörskap, samtidigt stimulera ungas
intresse och öka medvetenhet bland allmänheten.
Projektet samarbetade med utbildningsaktörer
och innebar projektarbete på gymnasiet, kurs
på folkhögskolan och samarbete med Ung
Företagsamhet. Man ordnade även en fest
med goda exempel för och av samhällsentreprenörer.
Karlstad prövade praktiskt arbete i ett socialt företag i form av en smedja, för ett
antal personer utanför arbetsmarknaden. I
kombination med funktionen att stimulera
deltagarnas egenmakt och minska utanförskap, var det ett sätt att ge en grupp arbetslösa skjuts mot egen försörjning.
Trelleborg riktade in sig på
16-24-åringar och utlyste ett individuellt mindre pengastöd för samhällsförändrande idéer med potential
att bli självförsörjande. Kort handläggning och erbjudande om bollplank via
Navigatorcentrum gav kontakt med samhällsentreprenörer kommunen inte känt till
tidigare och greppet fick fortsättning i ett
ESF-projekt.
16
Vara utvecklade ett kreativitetsrollspel som verktyg
för att stimulera kreativitet och entreprenörskapskänsla, och att se sin egen roll i en kreativ process.
Spelet kopplades till ett befintligt skolutvecklingsprojekt för att utveckla entreprenöriellt lärande, testades
av lärarlag och reviderades allt eftersom. Slutversionen är tillgänglig för olika skolprojekt.
De fyra kommunerna Linköping, Lycksele, Högsby
och Botkyrka genomförde en gemensam studie
för att bättre förstå lokala samhällsentreprenörers drivkrafter och önskemål. Studien innehåller 30
djupintervjuer och ett antal slutsatser om regelverk,
finansiering och kommunens roll. Den kategoriserar
även samhällsentreprenörerna efter verksamhet, associationsform och finansiering.
I de olika rapporterna från projekten inom Smedjan
återkommer några tydliga önskemål, synpunkter om
behov och hinder, från samhällsentreprenörerna till
kommunerna.
Behov
Mötesplatser som ger nya kontakter
Bollplank och handfast hjälp i företagskunskap
Bekräftelse och legitimitet – att bli efterfrågad
Hinder
Bristande samordning mellan förvaltningar
Den lokala jantelagen
17
FORSKNING
SAMHÄLLELIGT ENTREPRENÖRSKAP
“Vi behöver några som spelar med spelreglerna”
D
et har sagts att samhällsentreprenörskap är en
gren på entreprenörsträdet. Den grenen hade
sedan tidigare väckt forskarna Karin Berglunds och
Caroline Wigrens intresse. I Smedjan tog de initiativ
till att använda de lokala projekten och smedernas
reflektioner till att klarlägga innebörden av förstavelsen ”samhälls” i samhällsentreprenörskap.
De konstaterade i en rapport att entreprenörskap
generellt fått ökat intresse och ofta förespråkas som
en tillväxtlösning av både politiker och forskare, även
om det också finns kritik mot fastlåsning i en ekonomisk dimension och en idealiserad bild av entreprenören. ”Fokus i den traditionella berättelsen är på
hjälten, den vinstmaximerande entreprenören, och
skapelsen av snabbväxande företag som kan spela en
viktig roll i den marknadsdrivna ekonomin,” skrev de.
I Smedjan formulerades en ny berättelse, om ett
samhälleligt entreprenörskap, som på många sätt
står i kontrast till antaganden vi gör om entreprenörskap, menade Karin Berglund och Caroline Wigren.
De drog sina slutsatser dels utifrån Smedjans lokala
projekt, dels utifrån resultatet av att låta smederna
ta med sig, berätta och reflektera över, bilder och
föremål som de förknippade med samhällsentreprenörskap.
Med hjälp av forskaren Kenneth Burkes pentad3, som
bygger på fem frågor sammansatta i en femhörning,
kunde forskarna jämföra den ”stora berättelsen” om
entreprenörskap med den om samhällsentreprenörskap, sådan den tog sig uttryck i Smedjan (se s. 19).
Karin Berglund och Caroline Wigren menar att vi
genom att skapa förståelse för hur den nya berättelsen om samhällsentreprenörskap avviker från den
traditionella kan ge tanke- och handlingsutrymme
för en typ av entreprenörskap där företaget och affärsplanen i sig inte står i fokus, utan idéer, utveckling
och handling i ett brett perspektiv. Men också vilken
roll som institutioner kan komma att spela för att
bana nya vägar för detta entreprenörskap.
Caroline Wigren
Karin Berglund
Karin Berglund är lektor i entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen. Stockholms universitet, samt center director
för Stockholm School of Entrepreneurship. Caroline Wigren är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och Malmö
högskola. De ingick båda i Smedjan. Rapporten ”Smedjan, lärdomar från ett forskningsprojekt”, som texten ovan bygger på och
citerar ur, återger även arbetsprocessen och problematiserar den interaktiva forskarrollen. Rapport samt info om vetenskapliga
artiklar finns på www.skl.se/smedjan
3 Kenneth Burke (1962), A grammar of motives, and a rhetoric of motives, Cleveland: World Publishing Company.
18
HANDLING:
Skapa ett kungadöme
SCEN:
Marknaden
Den stora
berättelsen om
entreprenörskap
METOD:
Företaget
AGENT:
Entreprenören
AVSIKT:
Vinst, tillväxt
Det traditionella entreprenörskapet handlar om hur den hjältelika entreprenören (agenten) skapar ett
kungadöme (handling) genom att starta ett företag (metod) på marknaden (scenen) för att skapa vinst
och bidra till utveckling (avsikt).
HANDLING:
Initiera förändring
SCEN:
Offentliga och
publika rum
METOD:
Projekt
Berättelsen
om samhällsentreprenörskap
AGENT:
Obetitlade
entreprenörer
AVSIKT:
Ett bättre samhälle, hjälpa personer, lösa
samhällsproblem
Berättelsen om samhällsentreprenörskap handlar om hur individer som inte (nödvändigtvis) identifierar sig
som entreprenörer och/eller organisationer (agenter) i samverkan genom projekt (metod) initierar förändring (handling) i det offentliga rummet (scenen), som syftar till att leda till ett bättre samhälle (avsikt).
19
FORTSÄTTNING
KOMMUNER OCH REGIONER SOM
FRÄMJAR SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP
”Finns det några cementerade föreställningar i den här kommunen
som vi kan skrota?”
D
et finns naturligtvis mer att göra och fler stenar
att vända på i frågan hur kommuner och regioner
kan främja samhällsentreprenörskap. Hur hitta möjligheterna att arbeta utifrån sina förutsättningar? Utrymmet för att främja samhällsentreprenörskap är, menade
Smedjan, en match som står mellan å ena sidan ”nätverkssamhället”, där samhällsentreprenörerna finns, å
andra sidan ”revisionssamhället”, där offentlig sektor
finns. Politikers och tjänstemäns agerande ska tåla en
granskande revision, men ibland är den enda fråga som
ställs revisionens ”Blev det rätt?” medan den lika väsentliga frågan ”Blev det bra?” faller bort. Att ändå hitta
det utrymmet, kanske även genom bättre dialog med
just revisorerna, är väsentligt.
Om vi lämnar sådana svårigheter åt sidan, finns det skäl
att belysa vad som kan hända när en samhällsentreprenör vänder sig till sin kommun med en idé. I Smedjan
pekade en av samhällsentreprenörerna på risken för
att ens idé blir väl mottagen, vilket kan tyckas gott och
väl, men sedan utlagd för upphandling och tillgänglig att
norpa. Smedjans forskare pekade på oklart ägarskap av
idéer även i gemensamma projekt. Och politikerna såg
en annan sorts risk: ”Vi ska inte göra idéer till kommunala projekt, då försvinner det entreprenöriella. Vi ska
stimulera och bekräfta – utan att ta över.”
Finansiering av samhällsentreprenöriella idéer är en annan viktig fråga. Om det är ”från bidrag till uppdrag”
som gäller blir frågan var resurserna finns. Ska medel
som tidigare använts till bidrag i stället gå till uppdrag
och därmed anses bättre använda? Ska skattemedel
överhuvudtaget gå till att främja samhällsentreprenörskap? Är det ett offentligt ansvar och i så fall på vilken
nivå: lokal, regional eller nationell? Och talar vi då om
en förändrad stöd- och bidragspolitik eller om innovationspolitik? Delar av näringslivet har trätt in som
finansiärer, men knappast i tillräcklig utsträckning. Alla
blivande samhällsentreprenörer vänder sig heller inte
i första hand till privata intressen. Kanske offentlig och
privat sektor kan stå för olika sorters stöd för att samhällsentreprenöriella initiativ ska kunna utvecklas och
etableras?
”talar vi om en förändrad stöd- och bidragspolitik eller om innovationspolitik”
Rapporterna från Smedjans lokala projekt beskrev
samhällsentreprenörskap som en resurs och pekade
på behov att frigöra idéer och att starta ett tänk kring
entreprenörskap. Kunskap är en nyckel, underströk en
av Smedjans forskare, ”om vi inte har kunskap blir vi
osäkra och ser problem, inte möjligheter”. Det behövs
också mer fakta kring samhällsentreprenörer och hur
de svarar mot behov i samhället.
Hur man främjar samhällsentreprenörskap fortsätter
att vara en angelägen fråga. I KK-stiftelsens tidigare
satsning fanns en formulering av Eva Moe, då programansvarig, som fortfarande är giltig: ”Det pågår en
utveckling där nätverk, företag, ideella föreningar och
enskilda personer har nya idéer, testar modeller och
nya lösningar för att samhället ska fungera bättre. De
här samhällsinnovatörerna är viktiga för framtidens
Sverige. Vi behöver dem, men i dag hamnar de ofta
mellan stolarna, eftersom de inte riktigt passar in i de
traditionella strukturerna.”
Lena Lundström
20
ANTECKNINGAR
21
ANTECKNINGAR
22
BILAGA
I Smedjan har ingått politiker, forskare och samhällsentreprenörer samt en representant för SKL:s FoU-råd. Listan nedan är i alfabetisk ordning. Observera att den anger läget när
Smedjan inleddes; uppdrag/arbete har förändrats för flertalet
sedan dess.
Smedjan
Kent Andersson (s), kommunalråd, Malmö stad
Karin Berglund, fil dr, Mälardalens högskola
Ulf Bingsgård (m), kommunstyrelsens ordf, Trelleborgs kommun
Lilly Bäcklund (s), kommunstyrelsens ordf, Lycksele kommun
Mohamed El Abed, Sprong Kommunikationsbyrå AB, Stockholm
Ewa Engdahl (c), kommunstyrelsens ordf, Högsby kommun
Ulrika Forsgren Högman, Artcom AB, Malmö
Stig Henriksson (v), kommunstyrelsens ordf, Fagersta kommun
Kent Johansson (c), regionråd, Västra Götalandsregionen
Maria Leifland (c), kommunstyrelsens ordf, Värnamo kommun
Paul Lindvall (m), kommunstyrelsens ordf, Linköpings kommun
Ola Nilsson, Forge och LSU, Stockholm
Anna Sandborgh, kommundirektör, Karlstads kommun, SKL:s FoU-råd
Jens Sjöström (s), vice kommunstyrelseordf, Botkyrka kommun
Jan-Erik Wallin (m), kommunstyrelsens ordf, Vara kommun
Caroline Wigren, fil dr, Lunds universitet
Projektgrupp
Roland Lexén, verksamhetschef, Arena för Tillväxt
Lena Lundström, utredare, SKL; projektledare för Smedjan
Eva Moe, programansvarig, KK-stiftelsen - ingick inledningsvis
SAMHÄLLETS INNOVATÖRER
Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik
Denna rapport handlar om Smedjan. En tanke- och handlingssmedja med lokala
politiker, samhällsentreprenörer och forskare, på jakt efter svar på frågan: Hur kan
kommuner och regioner främja samhällsentreprenörskap?
Det är en rapport för offentliga beslutsfattare som undrar:
Vad är samhällsentreprenörskap? Är det här en fråga för oss i kommuner,
regioner, stat?
Och för samhällsentreprenörer som frågar sig:
Hur tänker ett kommunalråd?
Och för alla andra som vill orientera sig i frågan om samhällsentreprenörskap.
Hitta mer om samhällsentreprenörskap och social innovation:
www.skl.se/smedjan
www.socialinnovation.se
Twitter: @samhallsentrepr
Facebook: www.facebook.com/socinn
