Michail Jurowski föddes i Moskva 1945 som
son till kompositören Wladimir Jurowski,
vars musik SON varit med om att spela in på
cd. Michail Jurowski växte upp i en krets av
internationellt uppmärksammade musiker
i forna Sovjetunionen, bland dem David
Ojstrach, Mstislav Rostropovitj, Leonid
Kogan, Emil Gilels och Aram Chatjaturjan.
Dmitri Sjostakovitj var nära vän med familjen
och Michail fick i unga år inte bara prata med
honom utan också spela fyrhändigt piano.
Allt detta var erfarenheter som i hög grad
påverkade honom, och det är alltså ingen
tillfällighet att han räknas som en av världens
främsta interpreter av Sjostakovitjs musik.
2012 tilldelades han det tredje internationella
Sjostakovitjpriset av Shostakovich Gohrisch
Foundation.
Jurowski utbildades vid Moskvakonservatoriet och var under sina studier assistent till
Gennady Rozhdesvensky vid Radions och
Televisionens nationella symfoniorkester i
Moskva, och han dirigerade åtskilliga föreställningar på Bolsjojteatern.
Från 1978 har Jurowski varit regelbunden
gästdirigent vid Komische Oper Berlin, och
när han med sin familj lämnade Sovjet 1989
erbjöds han en fast tjänst vid Semperoperan
i Dresden. Andra positioner han haft är som
generalmusikdirektör och chefdirigent vid
Nordvästtyska filharmonin, chefdirigent vid
Leipzigoperan och Västtyska radioorkestern
i Köln samt förste gästdirigent vid Tonkünstlerorkestern. Dessutom har han regelbundet
gästdirigerat Berlins radiosymfoniker, Leipzig Gewandhaus, Dresden Philharmonic och
Staatskapelle, Oslo-, Bergen- och Janácekfilharmonierna samt symfoniorkestrarna i
Porto Casa, São Paulo, Stavanger och Norrköping – där han är en synnerligen välkommen
och regelbundet återkommande gäst. Nyligen
har han också framträtt i London, Warszawa,
St Petersburg, Norska operan, Monte Carlo
och Zürich.
Under innevarande säsong dirigerar han
bland mycket annat Tjajkovskijs Spader Dam
på Bolsjojteatern, Prokofjevs Cinderella på La
Scala i Milano och Romeo och Julia i Zürich
samt Tjajkovskijs Eugene Onegin i Malmö.
Michail Jurowski är en flitig skivdirigent
och har såväl 1992 som 1996 tilldelats det
tyska kritikerpriset, och han nominerades
2001 till en Grammy. Bland allt han spelat
in vill vi från SON gärna framhålla våra gemensamma inspelningar med musik av Ture
Rangström och Wilhelm Peterson-Berger.
Text: Stig Jacobsson
ANTON BRUCKNER (1824-1896)
Symfoni nr 5 B-dur (79’)
Adagio – Allegro
Adagio. Sehr langsam
Scherzo: Molto vivace
Finale: Adagio – Allegro moderato
Anton Bruckner föddes den fjärde september 1824. Platsen var byn Ansfelden,
några kilometer från Linz upp i bergen. Hans far var, liksom Schuberts far, byns
skollärare. Det var ett respekterat yrke som kom näst efter prästen i byns rangordning. Skolan, i vilken familjen också bodde, är närmaste granne till kyrkan,
och idag är där inrymt ett Brucknermuseum.
Fadern var även organist i kyrkan och lille Anton lär ha älskat att sitta på orgelbänken bredvid fadern. Som tioåring vikarierade han redan för honom. Då hade
han också lärt sig spela violin och gjort framsteg på faderns spinett.
I det näraliggande och storslagna klostret S:t Florian gjorde han täta besök,
och dit skulle han livet igenom återvända efter svåra kriser och motgångar.
Sådana hade han ofta.
Men även om Bruckner tidigt utvecklades som musiker, ansågs inte detta intresse duga som yrke. Liksom Schubert utbildades han därför till lärare. Han var
seminariets mönsterelev och fick fina betyg. Första arbetet var som hjälplärare i
Windhaag, en by med 35 hus. Han fortsatte att utbilda sig, fick tjänster på större
orter och på högre stadier.
Parallellt med lärarstudierna studerade han musik. Hans improvisationskonst
vid orgeln beundrades vida omkring och han knöts som organist till klostret
S:t Florian. Hans sista vilja var att begravas under orgeln i S:t Florian. Det kan
med tanke på detta tyckas lite märkligt att han inte lämnade något betydande
orgelverk efter sig. Det finns bara små korta orgelstycken av honom.
Bruckners viktigaste kompositionslärare var Simon Sechter (samme man som
Schubert sökte upp några veckor före sin död för att be om lektioner i harmonilära). Bruckner var Sechters i särklass flitigaste elev och han fullkomligt dränkte
läraren i övningsuppgifter. Sechter fick till slut be honom att inte vara fullt så
entusiastisk.
ÄNTLIGEN MUSIKER
24 år gammal fick Bruckner sin första musikertjänst som provinsorganist. Men
efter en provspelning i katedralen i Linz fick han tjänst där 1855, på villkor att
han klädde sig lite proprare. Livet igenom skulle han förbli ett lantligt original,
klädd i alltför stora och säckiga kläder, inte alltid helt rena. Inte minst i Wien
väckte detta viss uppmärksamhet och munterhet.
Han accepterade villkoren men krävde att tjänsten i S:t Florian skulle hållas
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
öppen om han ville tillbaka dit. Ännu 32 år gammal var han rädd för att ta
steget ut till en professionell musikerkarriär.
Han påverkades av Wagners musik 1863. Då hade han året innan skrivit den
f-mollsymfoni som idag brukar kallas ”Studien-symphonie” och som inte numrerats, annat än ibland med ”00”. 1865 följde den c-mollsymfoni som brukar
anges som nr ”0”.
När han 1867 erbjöds Sechters professur i Wien (inte utan våldsamma protester från olika håll), såg han till att organisttjänsten i Linz hölls öppen om han
skulle ångra sig. Det året skrev han så äntligen den symfoni som fått nr 1.
Han var 43 år gammal.
Att han var en lysande organist kan man utläsa av samtida kritik och vittnesmål. Han inbjöds att spela i Notre Dame i Paris, och då vallfärdade tidens ledande franska tonsättare dit: Saint-Saëns, Franck, Gounod, Auber – alla har de
kommit ihåg händelsen i sina memoarer. När den nya orgeln i Albert Hall i
London invigdes 1871 representerades österrikiska organister av Bruckner.
TONSÄTTAREN
Hans musikalitet kan vi idag bara bedöma utifrån hans kompositioner: mängder
av motetter för kör, eller kör och instrument, ett fåtal kammarmusikverk, några
större mässor – men framförallt symfonierna.
Samtiden var sällan imponerad. Den andra symfonin ansågs ospelbar. Publiken avvek i stora klungor under tredje symfonins premiär. Han anklagades för
att skriva onaturligt och bombastiskt, och han refuserades regelbundet. Kritiken
kallade honom ”en och en halv dåre” eller ”den största nu levande musikaliska
faran”, man ansåg honom ”skriva som ett fyllo” och hans musik var ”symfoniska boa constrictors” eller ”ett bedrägeri som är glömt om några år”.
Kritiken var alltså totalt nedgörande och resulterade i att Bruckner, som den
känsliga människa han var, drabbades av depressioner och självmordstankar.
Han var nämligen fullkomligt ärlig i sitt skapande. Ja, rent av naivt oskuldsfull.
Och allt han skrev, skrev han till den ”älskade guds ära”, Soli Deo Gratia.
Naiv var han också som människa. Historierna om honom är otaliga och
rörande. En gång tryckte han en slant i den store dirigenten Hans Richters hand
efter en repetition så att denne skulle kunna köpa sig en öl. En annan gång lurades han att betala in en stor summa pengar för ett utlovat, men falskt, hedersdoktorat i Cambridge.
Men denna ”guds lille musikant” var en symfoniker vars dimensioner världen
aldrig skådat tidigare. Elva storslagna symfonier skapade han och han var aktiv
in i det sista, då han på kejsarens räkning var bosatt i hedersbostaden i en av
flygelbyggnaderna vid slottet Belvedere i Wien. Under arbetet med symfoni nr 9
(egentligen hans elfte) avled han den 11 oktober 1896.
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Symfonin förblev ofullbordad.
Bruckner tilldelades statsstipendier och hedersbetygelser, och så småningom
blev han verkligen hedersdoktor – vid universitetet i Wien. Vid promoveringen
var han mycket rörd: ”Jag kan inte hitta ord att tacka er på det sätt jag önskar,
men om det funnits en orgel här, hade jag kunnat göra det.”
BILDAD OCH NAIV
Han var onekligen en bildad man, som kunde föra lärda samtal med professorskollegerna i de mest skiftande ämnen, men han var knappast bevandrad i litteraturen. I hans efterlämnade bibliotek fanns bara noter och musiklitteratur, förutom en bok om Napoleon och en om en Nordpolsexepedition.
Bruckner var en paradoxernas man. Man fängslas av hans enastående musik,
men också av hans mänskliga svagheter och bisarra egenheter. Hans många
manier förvånar: som att alltid räkna det som fanns framför hans ögon (statyer
efter en parkgång – om han tappade räkningen måste han gå tillbaka och börja
om). Piporna i en orgelfasad förblev aldrig oräknade, och en gång irriterade han
en kvinnlig bekant till det yttersta genom att räkna blommorna i hennes klänningsmönster. Han hade en grotesk fascination för döda människor, något som
inte sällan fick makabra proportioner, som när han skickade in en skrivelse till
kyrkorådet och bad att få kraniet efter en avliden släkting som begått självmord,
eller när han hals över huvud sprang till bårhuset för att få en glimt av de förkolnade resterna av de kroppar som omkommit i en förödande brand. Han vände
sig ända upp till ministernivå för att få tillåtelse att se liket av den 1888 mördade
kejsare Maximilian av Mexiko. Tragisk är också hans lidelse för unga flickor
och hans ständiga misslyckanden. Han förblev ogift, men friade otaliga gånger
till tonårsflickor även sedan han kommit högt upp i åren – helt ur stånd att se sig
själv i ett socialt sammanhang.
SYMFONI NR 5
Anton Bruckner var en osäker och lättpåverkad tonsättare som ofta lät lura sig
att bearbeta och skriva om sina verk. Men när han 1875 började skriva sin femte
symfoni var han mer säker på sin konst, och denna känsla skulle hålla i sig över
de sjätte och sjunde symfonierna. Däremot kände han sig inte trygg i sin sociala
tillvaro och fann ännu ingen förståelse hos publik och kritik. Han hade fortfarande omåttligt svårt att få sina långa mästerverk framförda, och den femte symfonin uruppfördes inte förrän den 8 april 1894 i Graz – och då i en förvanskad
version som dirigenten Franz Schalk ställt samman.
I augusti 1875 erhöll Bruckner en hederspost som universitetslektor.
Invigningsföreläsningen höll han den 25 november, mitt under arbetet med den
femte symfonin.
Fotografering och bandupptagning ej tillåten
Bruckners styrka ligger i att kunna komponera enorma klingande katedraler
där teman och tonarter utspelar dueller av ett förfinat och grandiost slag.
Varje symfoni är unik och distinkt.
Femte symfonin är ett underverk när det gäller tematisk enhetlighet och de
olika byggnadselementen återkommer då och då för att skapa harmoni. Det är
omöjligt att i en kort översikt som denna, visa hur medvetet och intensivt han
arbetade. Men låt oss komma med en antydan: som den enda av hans symfonier börjar den femte med en långsam inledning vilken övergår i ett Allegro.
I finalen återkommer denna introduktion innan musiken i Allegro ”Wie im
ersten Satze” (som i första satsen) – och detta Allegro inleds i sin tur med en
klarinettfras, som är släkt med andraviolinernas inledningsfras i första satsens
Allegro. Sedan utvecklar finalen den pizzicato-melodi som redan inlett såväl
Adagio- som Scherzosatsen. I symfonins utveckling binder dessa anspelningar
ihop musiken till en homogen struktur. Inledningssatsens huvudtema får även
avsluta denna symfoni, där Bruckner tycks förena himmel och jord i ett visionärt flöde.
Text: Stig Jacobsson
Chefdirigent
Michael Francis
Violin 1
1:e konsertmästare
Henrik Jon Petersen
Vakant
Alt. konsertmästare
Mikael Wenhov
2:e konsertmästare
Paul Waltman
Carina Beckett
Matts Eriksson
Josep Esteve
Sarah Dodd Falkebring
Lars Hedborg
Magnus Ivarson
Ingrid Olsson
Tanja Orraryd
Nina Söderberg
Johanna Tafvelin
Anders Törnqvist
Kristina Lindholm Vahllöf
Violin 2
Ruth Anderberg*
Fredrik Anderberg**
Håkan Jonsäll**
Lars Andersson
Boel Bengtsson
Karin Engström
Anne Holmer
Åsa Holm
Jin Hägerström
Richard Michelin
Sonja Vrieze
Carin Öjebo
Vakant
Viola
Lennart Falkebring*
Gunnar Enbom**
Crista Kende Bergendahl**
Nanako Akai
Karin Svanberg Ancker
Erika Gabrielsson-Backlund
Björn Carlén
Thomas Hall
Pernilla Rönnlund
Markku Sorri
Vakant
Cello
Solocellist
Niklaas Veltman
Trombon
Eric Svensson*
Christoph Schnaithmann**
Bo-Göran Christians*
Fredrik Lindström**
Sofia Petersen**
Torstein Dalene
Agneta Fredljung
Leif Vahllöf
Ingrid Åkerblom
Vakant
Bastrombon
Johan Wiklund**
Kontrabas
Björn Malmqvist*
Jan Duda**
Anna-Cecilia Bergman**
Emma Josefsson Bjørnevik
Daniel R Thomas
Roine Uddfeldt
Tuba
Ole Christian Grønning*
Pukor
Lars Gärd*
Anders Dahlstedt**
Slagverk
Martin Orraryd*
Petter Svensson**
Harpa
Delphine Constantin Reznik*
Flöjt
Teodor Tirlea-Mazare*
Annica de Val**
Anders Bleckman
Oboe
Pelin Lius*
Thomas Bodin**
Vakant
Klarinett
Johnny Jannesson*
Lars Paulsson**
Bo Pettersson
Fagott
Linus Berglund*
Eva Pettersson Veltman**
Per Jonsson Gille
Horn
Lennart Langer*
Anna Ahlenius**
Jan Lejonclou
Lars Thapper
Elisabeth Åkervall
Trumpet
Elias Svanberg*
Eivind Bjørnevik**
Stefan Mattsson
* Stämledare
** Alt. stämledare
Tuttimusiker är angivna
i alfabetisk ordning.
OI! KANDELS KAPELL
med vänner från Symfoniorkestern
ONSDAG 9 MARS kl 18.00
De Geerhallen Norrköping
Judiskt vemod med sväng från öst
blir det när klezmerbandet Kandels
Kapell möter vänner i SON.
En timslång konsert med klezmer
och balkanmusik.
Introd kl 18.30 med Linus Berglund
SIBELIUS Scen med tranor
BEETHOVEN Violinkonsert
PROKOFJEV Symfoni nr 7
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Okko Kamu
Solist Daniel Lozakovitj violin
ÖPPEN REPETITION
MED MICHAEL FRANCIS
TISDAG 5 APRIL
kl 11.30-12.30 De Geerhallen
Fri entré!
Hör SON och chefdirigenten Michael
Francis repetera den spanskklingande
repertoaren, som spelas på konserterna den 7 april i De Geerhallen,
8 april i Crusellhallen Linköping och
9 april i Berwaldhallen i Stockholm.
SVEN-BERTIL TAUBE
kommer åter till De Geerhallen
FREDAG 1 APRIL kl 19.00
De Geerhallen Norrköping
Efter dundersuccé och Grammisutmärkelse med cd-skivan Hommage
är Sven-Bertil Taube tillbaka igen,
med lika uppskattade uppföljaren
Hommage Vol 2.
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent Peter Nordahl
Solist Sven-Bertil Taube
Sven-Ber
til
Läs mer om alla våra konserter på
norrkopingssymfoniorkester.se
Taube
Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer 2015-2016
GULDPARTNERS
SILVERPARTNER
ABB, Advokatfirman Glimstedt, Amec Foster Wheeler, Almroth Industrifastigheter AB,
Best Western Hotel Princess, Kurt och Brita Ehlert, Ernst & Young AB, Gunnar Gunnarsson
Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Mattssons Fastighetsutveckling AB,
Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, Swedbank,
Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB
Fond of Music donation från Marianne och Lennart Lindqvist
Siw Ericsdotters stiftelse donation
SON samarbetar med Vi-skogen
Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON
fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord.
Verksamhetschef/konstnärlig ledare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas
www.norrkopingssymfoniorkester.se, [email protected]
SON foto: DAVID EINAR (retusch: MALIN LUNDGREN)
Boka soppa och nybakat bröd!
Soppa och nybakat bröd kostar 85 kr
och serveras i Bistron från kl 17.00.
Om det passar dig bättre kan du i
stället komma direkt till konserten
och äta efteråt. Boka soppan senast
dagen före konsert. Du kan göra det
samtidigt som du köper din biljett.
TORSDAG 17 MARS kl 19.00
De Geerhallen Norrköping
HIMMEL foto: ISTOCKPHOTO
Medverkande:
Petter Landin klarinett,
Sven Malmberg saxofon,
Pelin Lius oboe,
Eric Svensson trombon,
Anne Holmer violin,
Anders Bergfjord kontrabas
och tuba,
Martin Orraryd slagverk,
Simon Schierup dragspel
OKKO KAMU
KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ MICHAIL JUROWSKI foto: ALEXANDER ABRAMOV, T. MÜLLER
SVEN-BERTIL TAUBE foto: NICHO SÖDLING
Kommande konserter våren 2016
