Bibelbrevskolan uppstår i Borås

Missionären
N R 1 1 / 1 2
D E C E M B E R
2 0 0 4
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Bibelbrevskolan
uppstår i Borås
Missionärens
läsare
tillönskas Guds rika
välsignelse under kommande helger med tröstens och
glädjens budskap
från Luk 2:10.
Borås församling antog utmaningen att
bli en lokal missionsstation. Brevskolans
kurser kan nu läsas
både per post och via
internet. Möt boråsarna som engagerat
sig för att ge människor möjlighet att
tränga in i Bibelns
värld. Sidorna 10–11.
Gud räddade Ole-André
I somras hölls
glädjedop
En svår sjukdom
hotade Ole-André
Bjerkans liv. Familj
och vänner bad om
Guds ingripande
och blev bönhörda.
I somras tackade
han och systern
Anne-May Gud
genom att låta
döpa sig liksom
deras systerson
Christian. Läs om
glädjedagen i
Tryggeboda på
sidorna 6–7.
”Var inte rädda. Jag bär bud
till er om en stor glädje, en
glädje för hela folket. I dag
har en frälsare fötts åt er i
Davids stad, han är Messias,
Herren.”
Läs på sidan 32 om årets Juloffer
som tas upp den 18 december till
förmån för barn i Zimbabwe.
Fler
dop
Fler andliga glädjefester med dop
har firats runtom i
Sverige. På sidorna
4–5 kan du läsa
om dop i Kalmar,
Växjö, Borås och
den spansktalande
församlingen i
Stockholm.
Den spansktalande gruppens första dop som
fristående församling.
Gåvotips!
AgeNTen
På sidan 27 testar familjen Kazen
i Linköping årets dataspel från
Svenska Bibelsällskapet.
1
Inblick
Nya trender –
nya möjligheter
N
är vi för en tid sedan startade en Alphakurs i Ekebyholms församling
kom vi att tala om det stora sökandet efter
mening som finns bland svenskarna idag.
Det finns en ny öppenhet för tro bland
många. Samtidigt som vi ser en försvagning av de kristna organisationerna i
Sverige, ökar sökandet efter det som är
större än människan själv och som kan
ge livet mening.
I olika sammanhang har jag stött på
referenser till boken The Next Christendom av historieprofessor Philip Jenkins
(Oxford University press 20 02) som
beskriver hur kristendomen utvecklar
sig i världen. Genom kraftig tillväxt i
Afrika, Sydamerika och Asien har den
kristna tyngdpunkten förskjutits till
södra halvklotet. En genomsnittskristen
i dag är en mörkhyad kvinna, sannolikt
låginkomsttagare, i en miljonstad i
tredje världen. Denna nya situation utmanar kristenheten. Ofta har kyrkorna
i söder en större bokstavstro till Bibeln
och en mycket klarare syn – och tro – på
det övernaturliga än troende på norra
halvklotet.
Denna förskjutning av medlemmar
sätter också sin prägel på vårt samfund.
Den diskussion vi har haft under sommaren omkring en 28:e lärosats har sitt
ursprung i den tredje världen och deras
mycket verkliga kamp mot onda makter.
Den nya trospunktens fokus på Jesu
makt över det onda hänvänder sig till en
mycket påtaglig del av deras verklighet
(och vår i en annan betydelse).
När kommer vi att se missionärer
från Afrika till västvärlden och Skandinavien? I någon utsträckning är de
redan här.
I västvärlden är tendenserna parallella med Sverige. Siffror som illustrerar
situationen är till exempel att cirka
60 000 personer lämnade Svenska kyrkan under 2002. Andelen 15-åringar som
valde att konfirmeras under 2002 var bara
39 % (jämfört med 81 % i 1970). De flesta
frikyrkor har upplevt en liknande trend
som Adventistsamfundet med en liten
tillbakagång varje år sedan 70-talet.
Det är intressant att samtidigt som
detta sker, verkar sökandet öka. Enligt
en undersökning som Demoskop gjort,
anser nästan en fjärdedel ungdomar
mellan 15 och 24 år att ett andligt liv är
viktigt. Var tredje ungdom tycker det är
viktigt att ta ställning i religionsfrågor.
När jag i maj månad satt bredvid
en ung man på flygplanet till England,
kom vi att prata om tro. Han längtade
efter något forum eller rum i sitt liv där
han kunde samtala om djupa ting, något
som ett vanligt svenskt liv ofta inte ger
utrymme för. I augusti satt jag på en bänk
på Tivoli i Danmark och pratade om min
gudstro med en släkting – en mycket engagerad kvinna med höga ideal – hon sa
också: ”Det måste finnas något mera. Jag
vill prova att be.”
Folk är i dag öppnare än förr för att
tala om tro, mening och livsinnehåll.
Det är spännande. Bilden av kristna och
kristen tro i världen ändras. En ny tid
kommer till oss och utmanar oss med
nya möjligheter.
I adventstiden tänker vi speciellt på
att Jesus kom till jorden för att bli vår
Frälsare.
Vi bär också med oss två adventsböner: Att Jesus på nytt ska söka vårt folk
med sin Ande så att tro och efterföljelse
blir viktigt hos den större delen av Sveriges befolkning.
Vi ber också med Johannes: ”Amen,
kom Herre Jesus.”
Med vänlig hälsning
Björn Ottesen, missionsföreståndare
(Några av tankarna i denna artikel är
hämtade från en artikel av Carl-Erik
Sahlberg i Kairos 1/2004.)
Reagera till <[email protected]>
Manusdagar
JANUARINR 2005 – måndagen den 22 november 2005
FEBRUARINR 2005 – måndagen den 27 december 2005
2
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo 
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
Mobil: 070–3370083; E-mail: [email protected]
Hänt
Missionären
NUMMER 11/12
DECEMBER 2004
Årgång 108
ISSN 0349-6996

Chefredaktör/redaktion: 
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
E-post: anne-maj.sandstrom
@adventist.se
Ansvarig utgivare: 
Audrey Andersson 
E-post: audrey.andersson
@adventist.se
Layout: 
Susan Bolling
SDA media 
Box 10036, 800 10 Gävle
E-post: [email protected]
Telefon: 026–18 38 72 
Telefax: 026–18 69 86
Prenumeration:
Olle Hermansson
Adventistsamfundet 
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-post: prenumeration
@adventist.se 
Telefon: 08–54 52 97 70
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris: 
330 kronor
Postgiro: 9 34–0 
Utges av Sjundedags 
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm 
Tryckt hos: 
Bergslagens Grafiska AB,
Lindesberg
Kontakt: Carsten Leth
Sjundedags
Adventistsamfundet

SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare: 
Björn Ottesen
Samfundssekreterare: 
Audrey Andersson
Ekonomichef: 
Ronny Hermansson

Kontor: 
Olof Palmes gata 25 
Stockholm. 
Telefon: 08–54 52 97 70, växel
Telefax: 08–20 48 68 
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm 
Telegramadress: 
Adventist, Stockholm 
Postgiro: 15 13 78–7 
Internet webbsidor: 
http://www.adventist.se
FINLANDS SVENSKA 
ADVENTKYRKA
Föreståndare: 

Ekonomichef: 
Ben Greggas 
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors 
Telefon: 00358/6120 3640 
Telefax: 00358/6120 3633
Bankgiro i Sverige:
5359-7951i Föreningsbanken
Vi tyckte mycket bra om
Norrlandskonferensen i år!
D
et blev som omväxling ganska fullt i Umeå
Adventkyrka sabbaten den 18:e september
när adventister och vänner från Slussfors, Umeå,
Skellefteå och Örnsköldsvik samlades till den
årliga Norrlandskonferensen.
”Hela programmet bidrog till en fantastisk
dag! Imponerande när det gäller deltagande
från Slussfors och Skellefteå” – Svea.
”Det var givande, uppmuntrande, inspirerande och rätt i tiden för vår församling” – Edy.
Under bibelstudiet var det grupper för barn,
juniorer och unga. De vuxna upplevde också
inspirationen att få vara uppdelade i grupper,
under ledning av Rainer Refsbäck:
Många tyckte nog att det som hände efter
lunchen var dagens höjdpunkt. I Umeå är vi
inte bortskämda med att ha en massa barn vid
mötena.
”Det var underbart att lyssna till Slussforsbarnens sånger och dialoger” – Per. ”Barnens ’Resa
till Himlen’ – både dialogen och sången – var en
underbar lektion i evangelisation på ett ungdomligt, enkelt och glädjande sätt” – Svea.
Rainer delade med sig av sitt förslag till ett sätt
att komma fram till församlingens gemensamma åsikt, till exempel när man talar om mål och
vision. ”Samla gruppen”, kallar han det. Vi fann det
vara tillämpligt i vår grupp – när man ska diskutera
ska alla skriva vad de tycker. Man
ställer en fråga som alla skriver
sitt eget svar på, sedan får alla
läsa upp sina förslag. Allas förslag
tas emot utan kommentarer. När
man lägger samman svaren så
finner man saker som många är
överens om.
Visionsarbetet
”Jag var trött och skulle ha behövt en längre startsträcka, för
jag piggnade till när vi fick vara
aktiva, men det tar tid att tänka.
Jag tycker trots allt att det bara
är positivt med en vision och den
vision Jesus hade ’Att friköpa
världen åt Gud – för att bygga
en Andens församling som aldrig
skulle förgås’, är den mest oslagbaEn härlig gemenskap för blandade åldrar på höstens Norrlandsra. Det måste vara allas uppgift att
konferens. Pastor Rainer Refsbäck var inbjuden talare.
hjälpa till att bygga en församling
som aldrig förgås. För vår del får
det ske inom det fält/område, som är vår kallelse.
”Bra metod att bedriva sabbatsskola på när
Passionerande och inspirerande skulle det vara att
det var så många. Vi var väl fyra grupper. Snabbt
få göra det tillsammans. Jag funderade på om min
utkristalliserades ledare i grupperna. Vi diskuteangelägna vision, att få mina barn och deras familrade fram svar tillsammans. Svårt att höra vad alla
jer att börja leva med Jesus, står i konflikt med en
svarade. Frågorna styrde svaren och sammanföll
vidare vision. Det är en lång process, och den går
med bibelstudiet. Frågorna kan vi säkert tillämpa
i små steg. Jag tror att om jag känner att det finns
i vår egen sabbatsskola trots att vi brukar vara
hopp så kan den visionen ingå i en större vision och
9–12 stycken i gruppen” – Svea.
inte vara begränsande på något sätt” – Svea.
Rainer Refsbäck var inbjuden talare, och i
Vi hade också tid att dela med oss av vad Gud
predikan talade han om att troshjältarna i Hebhar gjort för oss var och en, det var levande och
reerbrevet 11 fick en vision av Gud att göra något
givande att ta del av hur Gud verkar även i vår tid.
utöver det vanliga, något vi också behöver för
Vi behöver höra vad Gud gör för andra, man får
att inte verksamheten ska ”gå i stå”. På eftermiduppmuntran av att höra det.
dagen ledde Rainer också ett samtal om detta
Tommy Björn
med att församlingen kommer underfund om
försökte samla intrycken
sin vision.
3
Hänt
Dop i Växjö
S
abbaten den 21 augusti var
en stor glädjedag för oss i
Växjö. Två personer, Omosele
Palma och Andelko Cituljski,
hade bestämt sig för att följa
Jesus och låta döpa sig.
Omosele har varit aktiv i
församlingen under lång tid
och han beslutade sig i slutet
av maj, efter ett bibelstudium
i hemmet, att lämna sig själv
helt till Jesus! Efter att Omo-
sele och jag böjt knä och haft
en överlåtelsebön så frågade
Omosele när han kunde få bli
döpt, det ville han gärna bli så
fort som möjligt!
Andelko, som kommer
från Olofström i Blekinge, har
besökt vår kyrka under lite mer
än ett års tid. Han fick först höra
Adventbudskapet från Viola
som är Adventist och kommer
från Polen. Viola har fortsatt att
undervisa Andelko om vår tro,
och när han sedan också kom
i kontakt med församlingen
ledde allt så småningom till att
han ville ta beslut för Jesus. Så
någon gång under
våren bestä mde
sig Andelko för att
överlåta sig helt till
Jesus!
Vädret var lite
molnigt, men just
när det var tid för att
gå ut till Bergundasjön för att genomföra dopet så slutade
det att regna. När
sen både Andelko
och Omosele blivit
döpta så tittade
dessutom solen fram
och sken tydligt och
klart under det att
sånggruppen sjöng
lov- och tacksägelsesånger till Gud!
Därefter var det dags att fira
och ha en riktig glädjefest för
de nya medlemmarna i församlingshemmet!
Jan Johansson
Stor glädje i
Kalmar
Ä
ntligen har vi fått ett bönesvar från vår Herre. Vi
har fått en ny medlem som beslutat sig för att följa
med oss på vår resa till himmelen. Kornelia Samarzija
döptes den 2 oktober. Det var längesedan kyrkan var så
full, vi hade besök från Växjö, Karlskrona, Borås, Malmö,
Söderköping, Norrköping samt från Australien. Vi som
endast har pastorer vissa veckor hade helt plötsligt tre
stycken på en gång. Nils-Erik Lundberg som utförde
dopet både sjöng och utmanade fler att göra samma sak
som Kornelia.
Gunnel Lundberg hade hand om barnen och att se alla
dessa barn framme på podiet gjorde att dagen blev ännu
bättre. Efter dopgudstjänsten hade vi en gemensam lunch.
Vi umgicks med varandra och hade fantastisk trevligt.
Tusen tack till er alla som kom och firade detta underbara när en människa följer Gud. Vårt bönesvar är inte
helt uppfyllt ännu men vi ser att Gud inte har bråttom och
att han ser till att allt blir till det bästa för oss alla.
Sven Sparavec
Första dopet i den spansktalande församlingen
D
en 4 september hade vi vårt första
dop som en fristående adventistförsamling. Detta upplevde vi med stor
glädje och välsignelse. Det var tre personer som gav sina liv till Jesus.
En av dem kom i kontakt med vår församling genom Internet. En av våra unga
medlemmar fick möjlighet att vittna via
chatt vilket i sin tur resulterade i att den
här personen blev väldigt intresserad av
evangeliet.
4
Under april och maj startade vi en
Alpha-kurs och samtidigt genomfördes
en evangelisk kampanj i samband med
besöket av kvartetten ASAF från Chile.
Denna satsning var viktig för våra syskon
som då bestämde sig för att överlämna
sig åt Jesus.
Mina kära syskon i Jesus, vår främsta
kallelse är att föra människor till Jesus
Kristus. Guds verk tillhör dig och mig,
tillhör alla som har tagit emot Jesus som
sin Frälsare och Herre. Om vi älskar
Jesus med hela vårt hjärta kommer vi
aldrig att kunna låta bli att dela med oss
av Guds kärlek till de personer som vi
möter dagligen.
För Spanska Sjundedags Adventist
församlingen i Stockholm
Krister A. Pontvik,
pastor
Hänt
Dop
i Borås
J
ag skulle vilja påstå att varje församling behöver ett tillskott av nya
människor för sin egen hälsas skull. Jag
menar inte tillflyttande kristna som bara
byter församling. Jag menar riktiga hedningar som kommer in som en frisk fläkt
och ställer alla de där svåra frågorna som
vi tror vi oss kunna svaren på, och därför
aldrig pratar om. Den första november
förra året kunde Borås församling glädjas
åt att just en sådan person bestämt sig
för att göra församlingen till sitt andliga
hem. Den nämnda sabbaten lät Kajsa
Falkenström döpa sig och togs sedan
upp som medlem i församlingen.
Kajsa och hennes man Allan är två
av de klokaste människorna jag känner,
men deras sökande efter Gud och en
församling har inte varit spikrak. Alla
vägar leder inte till Adventkyrkan, och
även då man hittat vad man tror är rätt
så är livet ändå fyllt av utmaningar och
frågetecken.
Kajsa växte inte upp i en troende
familj och det enda religiösa inslaget i
vardagen var söndagsskolan. Så småningom gifte sig Kajsas syster med en
adventist (Kajsas man var uppväxt i en
adventistfamilj och då det kom på tapeten talade han om adventisterna med en
viss respekt), och så blev Kajsa introducerad till Brevskolan. Alltid frågvis och
sökande började Kajsa studera med Jehovas vittnen och blev till och med döpt
inom rörelsen. Hon upptäckte efter ett
tag att hennes frågor och funderingar inte
fick tillfredsställande svar hos Vittnena.
Hon berättar att:
– De fick ju alla sina svar från Brooklyn, och det var inte det jag sökte. Jehovas
vittnen sätter mycket fokus på evigheten
och vikten av att komma med till himmelen, jag sökte en tro som också gav hopp
och mening här och nu i detta livet.
Kajsas sökande resulterade snart i att
hon utestängdes från Jehovas vittnen och
frystes ur gemenskapen. Sedan dess har
hon inte träffat så många goda vänner
från den tiden.
Allans syster som är adventist och
bor utanför Borås var slug nog att bjuda
hem Kajsa och Allan lite då och då när
de hade andra församlingsmedlemmar på
besök. Hos dessa såg Kajsa en atmosfär
Kajsa Falkenström känner sig hemma i sin nya andliga hemvist,
Adventkyrkan i Borås.
– Det är en härlig gemenskap här, säger hon.
av kärlek, öppenhet och förtröstan. Hon
slogs särskilt av hur de aldrig talade illa
om andra. Men ständigt sökande frågade
hon sig om det som dessa människor hade
verkligen var sanningen, eller om de bara
trodde att det var så.
Så hon började läsa Bibeln, kursen
Bibeln säger och annan adventistlitteratur, dels för att forska om denna tro,
men också för att gardera sig då hon
råkade i diskussion med ”de där adventisterna”, samt de som hade starka band
till Lia. Under sina studier imponerades
hon av hur adventisterna inte bara var
intresserade av att komma till himlen
utan också av en sund och meningsfylld
tillvaro i detta livet.
Då jag frågar henne vad hon tycker
om församlingen så här efter ett år säger
hon, att det är en härlig gemenskap, med
förtröstansfulla, lugna, stabila och lyckliga människor som hon verkligen trivs
med. Hon uttrycker att hon uppskattar de
möjligheter som hon får att bidra till för-
samlingen, samhället och världen. Hon
förklarar att hon syftar på Dorkasarbetet,
Hjälpaktion och Brevskolan. Kajsa har
varit en av eldsjälarna som bidragit till
Smultronstället, Adventkyrkans offentliga lunchbuffé till förmån för ADRA
Hjälpaktion.
Till sist frågar jag henne vad hon
skulle önska sig om hon kunde önska sig
vad som helst för sig själv eller för församlingen. Då berättar hon följande:
– På min dagliga morgonpromenad
med vår hund Lucas, har jag ett ”böneställe”. Det jag önskar mest för mig själv
måste vara det jag ber om varje dag: att
Guds Ande ska leda mig så att mina ord
och mina gärningar ska påverka människor i min väg till att vilja lära känna Gud.
Främst mina och Allans barn.
Kajsa och Allan, klokare människor
får man leta efter ...
För Borås församling
David Cederström
Missionären på Internet
Nu läggs Missionären ut på Internet
<www.adventist.se/missionaren>
Det innebär att namn och bilder på enskilda personer som förekommer i artiklar
och annonser i tidningen blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Om någon av
speciella skäl (t ex personer som lever under skyddad identitet) inte kan acceptera
att få sina uppgifter publicerade på Internet bör detta meddelas till tidningens
redaktion.
Anne-Maj Sandström, chefredaktör
5
Hänt
Vilken underbar dag!
Ole-André Bjerkan lade i somras med stor glädje och tacksamhet hela
sitt liv i Guds händer. För storasyster Siri Bjerkan Karlsson var det en stor
dag att få döpa honom.
D
et var den dagen sommaren kom till
Sverige. Det hade regnat konstant
hela veckan, och en stor del av sommaren, men den 7 augusti sken solen i all
sin glans och temperaturen var närmare
30 grader!
Vid en gudstjänst i det lilla bönekapellet från 1910 i Tryggeboda, där lovsång, musik och Ordet hade framförts
till Guds ära och berättelsen som ledde
till denna dag åter hade berättats för de
15 personer som var samlade, gick sällskapet ned till sjön Multen. Där döptes
Ole-André Bjerkan, Anne-May Bjerkan
Ahmned och Christian Karlsson.
Det hela började drygt åtta månader
tidigare när Ole började känna att han
inte mådde riktigt bra. Han trodde det
var stress efter allt arbete han lagt ned
på sina pilotstudier samtidigt som han
arbetade som läkare och försökte att ta
det lite lugnt.
Men problemen inte bara fortsatte,
de blev värre. Han fick problem med
6
magen, förstorad mjälte, började gå ned
i vikt och till slut kunde han inte svälja
utan att först passera maten. Efter några
månader började han bli riktigt rädd, vad
var det för fel? Undersökningar gjordes
och läkarna som undersökte honom
försökte lugna honom, men var själva
oroliga.
Ole ville inte prata med några av sina
syskon eller sin mor om hur orolig han
var. Men till slut var han tvungen att
kontakta den som stod honom närmast
i syskonskaran – Anne-May (som bor i
England).
När han hade ringt och pratat med
henne ringde hon i sin tur till mig. Jag
hade svårt att höra orden på grund av den
häftiga gråtattacken som kom från andra
sidan av luren.
– Vad har hänt? frågade jag och såg
för mitt inre att någonting hade hänt
hennes två små barn.
– Siri, det är Ole, han är allvarligt
sjuk, det kan vara någonting malignt.
Om någonting händer honom kommer
inte jag att kunna överleva, han har varit
mitt stöd och hjälp genom alla åren vi har
bott i England. Jag kan inte tänka mig
livet utan honom.
Vad kunde jag säga? Nyheten gjorde
mig alldeles förlamad.
– Varför händer det så mycket i vår
familj? undrade Anne-May.
Jag tänkte igenom det som hänt oss
de sista åren:
◊ Min fars död år 2000.
◊ Min storebrors äldsta flicka som
var nära att dö av en okänd autoimmun
reaktion ett år senare, bara 19 år gammal.
Reaktionen hade förvandlat henne från
en frisk ung kvinna som skulle ta studenten till en dialyspatient. (Men idag, tack
vare bland annat bön, är hon i princip helt
frisk med en ny njure.)
◊ Min storasysters man som i mars
året innan hade fått besked om att han
hade en hjärntumör och två månader
senare avlidit. Inom två år var både min
mor och min storasyster (55 år gammal)
änkor.
◊ Och nu detta, min lillebror allvarligt sjuk!
Vad skulle jag säga? I min egen förtvivlan
kunde jag bara säga det som jag visste var
sant: att vi alla är mycket dyrbara i Guds
ögon, att han inte lämnar oss, att han
fortfarande älskar oss och att vår eviga
frälsning är viktig för honom.
Vi kanske har bekymmer här i livet,
men han har lovat oss ett evigt liv om vi
vill ta emot det. Där blir det slut på all
smärta, död och sorg.
Jag bad henne att be tillsammans med
mig. Jag lovade att jag skulle be andra
”bönemänniskor” att be för honom, och
jag sa att vi skulle stödja honom på alla
sätt vi kunde, vad än som hände.
Jag ringde till Ole och pratade med
honom också. Jag lovade att dagligen be
för honom och få andra att göra det. Han
tyckte att det var en stor tröst och var så
tacksam för det.
Jag visste att mina föräldrar bett för
oss alla varje dag, deras stora smärta var
att inte Ole och Anne-May hade avgjort
sig för Jesus. Nu var det bara mamma
kvar som bad, men jag visste att hon bad
Hänt
ständigt och jämt om att Gud skulle
rädda hennes barn in i sitt rike.
Veckorna som följde var hemska, så
många böner som sändes upp till vår Far
i himmelen om att om möjligt rädda Oles
liv. Ibland fanns det inga ord, bara tårar
och suckar och smärta – men löftet fanns i
Rom 8:22-24,26, 27: ”Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till
och med vi, som har fått Anden som en första
gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud
skall göra oss till söner och befria vår kropp.
I hoppet är vi räddade ... På samma sätt är
det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi
vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara,
men Anden vädjar för oss med rop utan ord,
och han som utforskar våra hjärtan vet vad
Anden menar, eftersom Anden vädjar för de
heliga så som Gud vill”.
Ole skulle in på en undersökning för att se
om operation var möjlig och för att se vad
det var som hindrade passagen.
Anne-May skulle åka upp till honom i
Wales och vara med honom både före och
efter undersökningen. Vi som familj hade
långt tidigare bokat en resa till Kanarieöarna med min storasyster och under vår
vistelse där väntade vi på besked.
Den 14 februari fick jag ett märkligt
SMS från Ole där det stod ”Jag är frisk,
jag är lycklig!”
Så fort vi kom hem ringde jag upp och
frågade vad som hade hänt, vad hade de
hittat? (Jag hoppades på att det var ett
bråck eller någonting annat ofarligt.)
– Siri, förstår du inte, jag är frisk, jag
är helad, jag har fått en ny chans att leva!
Jag har lovat att jag ska döpa mig.
Jag kunde knappt ta in det. Hade
Gud helat Ole? Han berättade om hur
han hade sövts för undersökningen och
hur rädd han hade varit innan. När han
hade vaknat hade de berättat för honom att de inte kunde hitta någonting!
Plötsligt kunde han svälja normalt, hans
mjälte var normal, han kunde inte känna
”knölen” som han känt under revbenet
och han visste att han var helt frisk!
Den 7 augusti flög Ole upp från Amsterdam för att vara här i Tryggeboda under
bara 24 timmar för att bli döpt. AnneMay, som varit med honom under hela
denna period, ville också bli döpt tillsammans med honom, som ett tack till Gud
för livet, som en hyllning till hans kärlek.
Hon ville också ge sitt liv till Gud helt och
hållet och flög in från England.
Christian, min egen son, ville också
bli döpt. I ett år hade han själv brottats
Efter det att Anne-Mays bror blivit helad från sin livshotande sjukdom ville också hon överlåta sig helt åt Gud.
Christian Karlsson, son till Siri och Tore, hade också beslutat sig för att vara en Jesu lärjunge, och döptes vid samma
tillfälle av Christer Fors.
mycket med sitt eget liv och ville genom
dopet viga sig åt Gud.
Det var en svår helg för dop. Det
pågick tältmöten i Varnhem, det var
60 -årsjubileum på Västeräng och det
var ungdomskongress i Polen.
Det var i princip omöjligt att få en
pastor som kunde officiera vid dopet,
men Christer Fors och jag, hade som
församlingsföreståndare fått tillstånd
att officiera vid dopet.
Ole och Anne-May kommer att tillhöra Örebro församling tills det upprättas en församling i Rochester, England
där de nu båda bor eller tills de hittar
en församling där de känner sig hemma.
(De har tidigare gått i dopklass m m
på Newbold och besökt församlingen
i Stanborough Park, men det finns för
närvarande ingen församling i närheten
av deras bostadsort.)
Vilken underbar dag! Det är en av de
lyckligaste dagarna i mitt liv. Tänk att
få möjlighet att döpa mina egna syskon
och se en av mina söner låta döpa sig.
Gud är god!
”Ropa till mig när du är i nöd, jag skall
rädda dig, och du skall ära mig” (Ps 50:
15).
Från Örebro församling
Siri Bjerkan Karlsson
Bilder: Marita Fors
7
Hänt
SLUSSFORS
FÖRSAMLING:
Förutom
vår scoutverksamhet
har andra fina
verksamheter
av varierande
slag pågått,
verksamheter
som inte bara
vänt sig till
församlingens
egna barn ...
S
I backspegeln
lussfors församling är en mycket rik
församling. Antalet barn och ungdomar under 20 år är för närvarande 33!
Slussfors församling har valt att prioritera barnverksamheten. Det kan säkert
vara av intresse att vi nämner något om
det arbete som faktiskt gjorts för barnen
genom åren – förutom de traditionella
kyrkliga aktiviteterna.
Det som förekommit regelbundet på
sabbatstid är förutom vår väl fungerande
barn-, junior- och tonårssabbatsskola är:
◊ barnens stund på gudstjänsterna
◊ speciella barn- eller familjegudstjänster ungefär en gång i månaden
och
◊ med varierande regelbundenhet
speciella barnmöten parallellt med
gudstjänsterna.
Förra hösten hade barnen och ungdomarna dessutom en egen bönevecka
under sitt mitterminslov.
Men den regelbundna verksamheten
för barnen har inte bara varit på
sabbatstid. Förutom vår scoutverksamhet
har andra fina verksamheter av varierande
slag pågått, verksamheter som inte bara
vänt sig till församlingens egna barn.
◊ För de minsta (och deras föräldrar)
har erbjudits minisång och för de något
äldre lekstund
◊ Under de två senaste åren har
det dessutom (periodvis) funnits s.k.
minifritids en gång i veckan för barn i
yngre skolåldern.
◊ Det har också funnits en föräldravakenhet inför vad som sker i skol- och
fritidssammanhang, och när discokvällar
I Slussfors satsar församlingen hårt på
barn-, scout- och ungdomsverksamheten.
och t.ex. Halloween-partyn varit aktuella
har församlingens barn (liksom andra)
erbjudits gemenskapsformer med annan
inriktning.
◊ Ungdomarna på mellan- och högstadiet har dessutom haft var sin träff mitt
i veckan med en tydlig andlig inriktning.
Innan grupperna delades hade de också
kommit överens om ett namn på sig själva
som grupp, nämligen TON-snack. TON
står för Tro Och Natur.
Andra aktiviteter som återkommer
är
◊ hemma-hos-kvällar
◊ s.k. bönenätter och
◊ speciella utflykter (t.ex. Saxnäshelger).
Nämnda aktiviteter hör till dem som
verkligen uppskattats av de berörda.
En av de senaste aktiviteterna vi haft
tillsammans med den ungdomsgrupp, av
vilka nu så många döpts, är en cykelvecka
på norra Öland den sista veckan i juli i
somras. Under ett års tid har planeringen
och arbetet pågått för att detta skulle
kunna förverkligas. Femton ungdomar
och fyra ledare fick njuta av Ölands
speciella natur, h ärlig gemenskap,
andakter vid havet och ständigt solsken
– i mer än en bemärkelse. På lördagen
hade sedan denna ungdomsgrupp
gudstjänsten i Kalmar Adventkyrka.
Temat var Resan till himlen.
Britt-Inger Lillbäck
8
Hänt
Miniläger
på Laisok
V
isste ni att det finns ett ”Västeräng”
i norra Norrlands inland. Inte heller vi hade tänkt på denna fantastiska
lägergård som bara ligger några mil
från Slussfors. Denna sommar hade vi
inte möjlighet att åka till (det ordinarie)
Västeräng med våra miniscouter, så vi
tyckte att vi skulle försöka kompensera
dem på något sätt. Laisok blev ett alldeles
perfekt alternativ.
Tre dagar tillbringade vi på läger-
Jättekul! När Slussforsarna var förhindrade att delta i Västerängs
läger för miniorer arrangerade församlingen ett eget tredagarsläger på Laisok.
Nån som klagar
på Västerängs
kalla vatten?
Då skulle de
testa Umans
14-gradiga ...
Slussforsminiorerna är
minsann inga
badkrukor, allra
minst Viktor!
gården med allt ett miniläger bör innehålla. Nio pigga miniscouter huserades
in i logementet, samt två ihärdiga ledare
och vår egen kocka Gunn Einarsson.
Måltiderna var en höjdpunkt under
lägret och scouterna åt så att det var en
fröjd att se.
Första dagen ville scouterna naturligtvis bada, och vi säger bara: Vättern, skulle den vara kall? Umans 14-gradiga vatten
bemästrades av de flesta i gruppen, varpå
vi alla sprang upp till duschrummet för
att värma oss. Tyvärr upptäckte vi att
det var fel på pumpen, så med hjälp av
en liten ynklig stråle kom vi tillbaka till
någorlunda normal kroppstemperatur.
Det skulle fiskas också, och Simon Klasson fick första och enda nappet, en gädda
som vi njöt av till kvällsfika.
Siv skötte bibeltimmarna med teman
om skapelsen och Jesus som liten grabb.
Scouterna var engagerade, diskussionsvilliga och pyssliga. Precis som Jesus
gjorde när han var liten, passade även vi
på att snickra lite olika saker.
Åsa tog hand om eftermiddagarna då
det var spår och andra utomhusaktiviteter. En klippa bakom lägergården skulle
naturligtvis bestigas. Eftersom vi inte var
så hemma i området tog vi fel stig, så det
blev lite orientering uppe i skogen innan
vi hittade fram till den mycket höga och
branta klippan. Väl uppe kändes det som
om det var värt all möda att ta sig dit.
På kvällarna hittade vi flaskpost från
Arvid som förgyllde våra lägerbål. Arvid hade många funderingar som även
scouterna kunde känna igen sig i. ”Fram
med lägerbålshumöret ...” ekade genom
Laisokskogen tillsammans med alla andra kända och okända lägerbålssånger. Ja,
allt var egentligen som ett vanligt scoutläger, bara det att Västeräng låg på en
annan plats. Visst hade vi självklart önskat att vi hade kunnat vara på det riktiga
Västeräng, men vi kommer nog alltid ha
Laisok i bakfickan om det behövs igen.
Åsa Berglund Einarsson
och Siv Dekkerhus,
Slussfors
9
Missionären
Borås församling antog samfundsstyrelsens utmaning
Hoppets Röst återuppstår i
V
id samfundsstyrelsens decembermöte 20 01 beslöts att lägga ner
brevskolan Hoppets Röst. Orsakerna
var flera: Lågt elevantal, det saknades
ekonomi för att modernisera kurserna
och göra de nysatsningar som krävdes, samt att styrelsen ville göra andra
prioriteringar. Dessutom betonade missionsföreståndare Björn Ottesen att det
är viktigt att minska centraliseringen av
verksamheten. Istället ville man satsa
på de lokala församlingarna som kan
verka i människornas närhet. Han lovade
också att samfundet inte skulle kasta de
brevkurser som fanns. Det stod församlingarna fritt att starta egna brevskolor
(Missionären 1/2002).
Pastor Georg Filippou lät aldrig
Hoppets Röst tystna helt i Borås trots att
brevskolan inte fanns på riksnivå längre.
Inför Per Wikströms föreläsningsserie
om skapelse och evolutionsfrågor i
Borås hösten 2003, såg man behovet av
att kunna fortsätta kontakten med intresserade människor. Men det visade sig att
den brevskola som församlingen tidigare
haft var nedlagd eftersom det saknades en
ansvarig ledare.
Många ungdomar
En grupp medlemmar grunnade en
tid på situationen och bad om saken.
Ungdomarna i kyrkan var redan i farten
med församlingsplanteringen Focus.
Men skulle övriga församlingen göra en
riktig satsning? Sylvie Ekström åtog sig
bara ungdomarna ska ha kul, skämtar
”Inte
Iris Gustavsson, en av de aktiva i brevskolan.
En härligt sammansvetsad grupp leder Bibelbrevskolan i Borås
församling. Överst från vänster: Kajsa, Iris, Sylvie och nederst:
Gunnar och Ulla. Pastor Jovan Dedic saknas eftersom han förberedde
ett söndagskvällsmöte vid fotograferingen.
10
”
att leda verksamheten och plötsligt var
brevskolan i Borås en verklighet.
– Vi vill ju också göra något inspirerande och kul i missionerande syfte, det
ska inte bara vara ungdomarna förunnat,
säger brevskolans marknadsförare Iris
Gustavsson med en glimt i ögat.
Hon har lämnat posten som församlingsföreståndare och kan nu satsa helhjärtat på brevskolan. Hon gläds över att
många av brevskolans elever är unga och
att medlemmar i olika åldrar i församlingen är med och delar ut inbjudningar
till kurserna.
– Vi är ett bra komplement till Focus.
Jag vägrar tro att Borås SDA församling
ska dö, som det profeteras om, och att endast nya församlingar ska bildas.
En söndagseftermiddag i oktober
träffar jag brevskolans ledningsgrupp.
Alla medlemmar har viktiga uppdrag
som de utför med stor hängivenhet och
seriositet. Församlingens förbönsgrupp
som leds av Ulla och Gunnar Gimbler,
är ett viktigt incitament för att verksamheten ska kunna fungera. Varje månad
får förbönsgruppens bedjare (cirka 20
stycken) ett brev från Ulla med aktuella
böneämnen. Sylvie Ekström, som håller
i brevskolan, vidarebefordrar böneämnena från eleverna och ledningsgruppen till
Ulla. Förebedjarna ber för varje enskild
brevskoleelev.
– Vi har flera gånger upplevt bönesvar som resultat av våra böner, intygar
både Ulla och Gunnar.
Kajsa Falkenström är ledningsgruppens sekreterare och har noterat alla
tankar och beslut om bibelbrevskolan,
alltifrån begynnelsen.
Boråspastorerna David Cederström
och Jovan Dedic ingår också i brevskolans ledning och kan bidra med goda
råd.
Marknadsföringen
Marknadsförarens uppgift är hålla i trådarna inför inbjudningskampanjerna.
Brevskolan har delat upp stan i olika
Missionären
om att vara en lokal missionsstation:
Borås
Tips för dig
som vill starta
brevskoleverksamhet
i din församling
• Kontakta din pastor och berätta om
ditt intresse.
• Försök att få hela din församling med
dej.
utdelningsområden. På listor kan folk
anteckna var och hur många inbjudningar
de delat ut. På en karta markerar Iris vilken respons utdelningarna gett. Under
två veckor av året, veckorna 4 och 37, satsas det speciellt mycket på utdelningen.
Under resten av året sker givetvis också
utdelning. Iris har även engagerat sin
egen smågrupp till utdelningsverksamheten. Brevskolan har även marknadsförts i
Borås Tidning genom annonsering. En av
annonserna löd: ”Det du inte vet har du
visst ont av. Se svaret på dagens fråga på
<www.HoppetsRost.org>”.
Internet nyttjas
Bibelbrevskolan kan lä sas både som
vanlig brevkurs per post men också via
internet. Här kommer Per och Becky
Wikström i Schweiz in i bilden. Bland
annat har de gjort brevskolans hemsida.
De lägger varje dag ut en ny bibelfråga.
När temat handlade om himlen var
uppropet: ”En gigantisk stad håller på
att byggas i rymden – boka din lägenhet
nu!”. Om äktenskapet skrev de: ”Gift
för livet eller förgiftad av kivet?” och så
presenteras Bibelns råd om relationer. En
nyhet på hemsidan är en helt nyöversatt
bibelkurs, som Hoppets Röst i samarbete
med Bibeluniversitetet erbjuder. Kursen
är helt interaktiv och handledare kopplas bara in på elevens begäran. Man kan
alltså studera Bibeln anonymt, vilket
tilltalar många idag.
De flesta av samfundets amerikanska
bibelbrevskolor har nu en länk till Hoppets Röst i Sverige på sina hemsidor.
Arbetet berikar
Ledaren för arbetet, Sylvie Ekström
som har ett heltidsarbete under veckan,
ägnar större delen av sin fritid åt att besvara elevernas brev. Ibland är frågorna
knepiga och kräver djupare studium i
Ordet, något som gett Sylvie förnyad
inspiration och bibelkunskap. Ibland får
hon be andra om hjälp att finna de rätta
formuleringarna.
• Se till att du har en grupp likasinnande
omkring dej. Framför allt en bönegrupp!
• Gör en budget som täcker porto och
tryckkostnader.
I samband med Per Wikströms föreläsningsserie 2003 saknade man brevskolans kurser som ett verktyg att behålla
kontakten med åhörarna. Då kom verksamheten igång. Idag arbetar Per och
Becky från Schweiz med att hjälpa till
med brevskolans internetverksamhet.
Brevskolan får också regelbundet
handledning och hjälp av brevskoleansvariga på Generalkonferensen.
Sylvie trivs med sin uppgift i församlingen. Såväl hon som de andra i gruppen
och församlingen får jobba hårt för att
hålla verksamheten och dess ekonomi
flytande.
– Jag är glad för den mjukstart vi
haft det här året eftersom det är många
rutiner och sådant som behöver läggas
upp. Men nu ser jag fram emot den stora
utdelningen i januari och hoppas att vi
får många svar.
Efter brevskolans start för ett drygt år
sedan har 60 personer anmält sig till kurserna. Av dessa är 24 personer aktiva.
– En del är så på hugget att jag knappt
hinner sända svarsbrev innan det kommer svar tillbaka. Några har avslutat sin
första kurs och är igång med nästa, säger
Sylvie.
– I vanliga fall är det oftast kvinnor
som intresserar sig för den här typen
av kristna funderingar. Men brevskolan
har inte mindre än 17 ivriga manliga
studenter.
• Se till att ni har en utbildad handledare
eller pastor som hjälper till med att svara
på breven.
• Tryck enkla inbjudningskort och dela
ut.
• Om ni saknar resurser att starta egen
brevskola i er församling men ändå vill
sprida Guds ord erbjuder Hoppets Röst
i Borås alla i Sverige att använda sig av
brevskolan i sitt missionsarbete.
• Inbjudningarna behöver inte vara
tjusiga flerfärgstryck! Vi har kopierat
på vanligt papper, två inbjudningar per
A4 sida. Färdiga förlagor att använda
finns att få gratis från oss (postmaster@
hoppetsrost.org).
• Våra inbjudningar har vår adress
(Sätila), och vi har handledare här som
tar hand om eleverna. Men så fort vi får
en anmälan från annan ort, tar vi genast
kontakt med församlingen på orten, och
frågar pastorn där om han själv vill vara
handledare, eller om han vill att vi skall
vara det.
• Pastorn, eller om ni tillsätter en ansvarig kontaktperson, kommer att hållas
informerad om er elevs studiegång, och
meddelas när det är dags för personligt
besök. Ni kan också meddela Hoppets
Röst när ni vill att inbjudan ska skickas till
evangelisationskampanjer eller liknande
i er församling.
Hoppets Röst
Box 20
510 21 Sätila
FORTSÄTTER PÅ SIDAN 25
11
Aktuellt
Glimtar från Generalkonferensens höstmöte
D
elegaterna vid Generalkonferensens årliga råd (även kallat höstmötet) godkände en rekommendation att
lägga till en ny grundläggande lärosats
till de 27 som samfundet hittills antagit.
Den föreslagna satsen ”Att växa i Kristus”
kommer upp på agendan för samfundets
världsvida generalkonferens i juli 2005 i
St. Louis, Missouri. Det blir det första
tillägget som rekommenderats av det
årliga rådet sedan originaldokumentet
antogs vid samfundets konferens 1980 i
Dallas, Texas.
Den nya lärosatsen gäller flera områden inom kristen tro och trosutövning,
som enligt många kyrkoledare och teologer inte fick tillräcklig uppmärksamhet
i den nuvarande sammanställningen av
grundläggande lärosatser. Kristi kraft
i att bemöta och övervinna demoniska
krafter bekräftas. Särskilda andliga
övningar, som personligt bibelstudium,
bön, tillbedjan och vittnande beskrivs
som stöd för den troendes nya liv i
Kristus.
”Som samfund har vi prioriterat att
nå dem som bor i 10/40-fönstret – nästan 70 procent av världens befolkning,”
säger Mike Ryan, vice föreståndare och
ansvarig för strategisk planering och
ledare för samfundets satsning Global
Mission. ”De flesta av dessa människor
går till sängs varje kväll med en rädsla
för onda andar. Deras ständigt återkommande första fråga till oss är: ’Vad ska er
Jesus göra åt de onda andarna?’
Om vi ska vara ett hoppets folk, måste
vi också kunna visa folk var de kan finna
det – och därför visar den nya lärosatsen
på dessa andliga resurser och övningar.”
Hela texten för den nya lärosatsen
”Att växa i Kristus”, med bibelreferenser,
kan du läsa härintill.
Ekonomin visar
på ökning i tionde och gåvor
Generalkonferensens kassör Robert
Lemon gav en bild av stark, världsvid
ekonomi.
12
– Tiondet har ökat de senaste åren,
både före och efter den 11 september,
runtom i världen och i Nordamerika,
detta är inget mindre än ett underverk,
sa Lemon.
– Herren har välsignat sitt folk, och
hans folk har blivit alltmer troget under
dessa svåra tider.
Biträdande kassör Steven Rose rapporterade följande statistik:
Tiondeinkomster YTD (2004-08-31)
till Generalkonferensen:
• Tionde från övriga välden
– $5.714.857, en ökning från
$4.327.308 vid samma tid 2003.
• Tionde från Nordamerikanska
divisionen – $40.066.611, en ökning från $39.670.622 år 2003.
• Totalt tionde – $45.781.468, en
ökning med $1.783.538.
Världsmissionskollekter YTD
(2004-08-31) till Generalkonferensen:
• Från övriga världen –
$17.168.965, en ökning från
$15.482.801 år 2003.
• Från Nordamerikanska divisionen – $12.863.221, en ökning
med $66.721.
• Totalt missionskollekter
– $30.032.186, en ökning från
$28.279.301.
Lemon förklarade att Generalkonferensens ekonomirapporter endast redovisar
den del av pengarna som kommer in i
Generalkonferensens budget genom
tiondefördelning och missionskollekter.
”En del har missförstått att minskningen
i Generalkonferensens världsbudget som
beror på den förändrade tiondefördelningen innebär att samfundet kämpar
med att få in tillräckligt med pengar för
sin verksamhet. Vad förändringen av
fördelningen faktiskt har åstadkommit
är att mer pengar blir kvar på lokal nivå
i några divisioner.”
Delegaterna godkände också bud-
NY
LÄROSATS
Vårmötet 2004 granskade förslaget till en ny grundläggande
lärosats ”Att växa i Kristus”, samt
vilken procedur man ska följa för
att behandla dokumentet. Man
röstade för att ta det tillbaka till
det årliga rådsmötet 2004 för en
slutlig diskussion innan det presenteras för Generalkonferensen
2005.
Man beslöt att l ä gga fram för
Generalkonferensens möte 2005
följande reviderade förslag till ny
grundläggande lärosats:
Ny grundläggande lärosats
Att växa i Kristus
På korset triumferade Jesus
över ondskans makter. Han som
underkuvade de onda andarna
under sin tjänst här på jorden har
brutit deras makt och gjort deras
getförslaget för 2005. 62 % av budgeten
täcks av tionde, 36 % av kollekter och 2 %
av investeringar och donationer.
Kommission ska studera
tiondeanvändningen
Delegaterna röstade för att tillsätta en
59-mannakommission, med bred representation från hela världen, för att se
över användningen av tiondet, inklusive
tiondeutbyte, inflation och tionde, tionde
i utbildningsinstitutioner och stöd av anställda mellan divisionerna och tionde.
I kommissionen ingår:
3 ordförande, vice ordförande och
sekreterare som väljs av Generalkonferensens ordförande och kassör.
5 Generalkonferensens representanter
7 teologer/kyrkohistoriker
18 divisionsföreståndare (13)
och -kassörer (5)
Aktuellt
slutliga undergång viss. Jesus
seger ger oss seger över de onda
makter, som fortfarande försöker
styra oss, n ä r vi vandrar med
honom i frid, glädje och förvissning om hans kärlek. Nu är det
den helige Ande som bor i oss och
ger oss kraft i stället för de onda
makterna. När vi är överlåtna till
Jesus som vår Frälsare och Herre
befrias vi från bördan av våra tidigare gärningar och vårt tidigare liv
med dess mörker, rädsla för onda
makter, okunnighet och meningslöshet. I denna nya frihet i Jesus är
vi kallade att växa in i likhet med
hans karaktär, när vi samtalar med
honom dagligen i bön, får näring
från hans Ord, mediterar över det
och hans försyn, sjunger hans lov,
samlas till gudstjänst och tar del
i kyrkans uppdrag. När vi ger oss
själva i kärleksfull tjänst till dem
som finns omkring oss och vittnar
om hans frälsning, helgar hans
ständiga närvaro hos oss varje
ögonblick och varje uppgift. (Ps
1:1-2; 23:4; Kol 1:13-14; 2:6, 1415; 1 Thess 5:23; 2 Pet 2:9; 3:18; 2
Kor 3:17, 18; Fil 3:7-14; 1 Thess 5:
16-18; Matt 20:25-28; Joh 20:21;
Gal 5:22-25; 1 Joh 4:4).
4 unionsföreståndare (2) och
-kassörer (2)
12 konferensföreståndare (5),
-kassörer (3) och pastorer (4)
4 institutioner: grundskola-gymnasium
(2), högskola (2)
4 lekmän
Beslutet angav ingen tidsgräns för kommissionens rapport.
Att undervisa nya troende
Sedan 1999 har nästan 40.000 nya troende i Nordamerika fått samfundstidningen ”Adventist Review” gratis hem
under ett år efter dopet eller intagningen
på bekännelse. Satsningen har gjorts
gemensamt av lokala konferenser och
”Adventist Review” och syftar till att ge
nya troende andlig näring och att bekanta
dem med Adventistsamfundet.
© Adventist Review
Översättning: Tommy Björn
Från inspelningen av den nya tv-serien ”Mind the Gap” på Newbold College den 11–15 juli.
Hur långt har
LIFEdevelopment.info
kommit?
I
våras sändes tv-programmen Evidence
från England via satellit. (Programmen är nu också översatta till svenska
och kan beställas från SDA media.)
Satsningen var en del av Storbritanniens
projekt LIFEdevelopment.info. Genom
intressanta intervjuer och kommentarer
lockade programmen inte bara adventister utan också människor som inte
har någon specifikt uttalad kristen tro.
Programmen gav människor tillfälle
att diskutera aktuella och angelägna
livsfrågor.
Steg ett i satsningen kallades ”Get
Connected” där man uppmanade samfundets medlemmar att skapa relationer
med sekulariserade människor.
För att ge medlemmarna ett redskap
producerades tidningen LIFE.info magazine, som kunde nyttjas i kontakten med
människor.
Steg två blev tv-programmen ”The
Evidence” där man försökte få tittarna
att fokusera på dagsaktuella livsfrågor
som ”Varför tror kristna på Gud?”, ”Hur
kommunicerar Gud med oss?”, ”Hur kan
vi uppleva helande när vi blivit sårade eller skadat oss själva?”
Nu är det snart dags för steg tre vars
namn är ”Mind the Gap”. Tv-serien blir
ytterligare en del i den verktygslåda som
gjorts tillgänglig för församlingsmedlemmarna så att de ska kunna hjälpa dagens
människor att ta emot evangeliet. De tio
nya programmen med Dwight Nelson
som programledare ska ge tittarna grundläggande kunskap om kristendomen och
visa vad en djup relation med Jesus innebär. Programmen ska visa vad tro är, vad
Bibeln betyder, vem Jesus är, Jesu död
och uppståndelse, Jesu andra återkomst,
den helige Ande, den mänskliga naturen,
helande och gemenskap.
Sändningarna äger rum i februari
2005.
Detta är inte slutet på LIFEdevelopment.info. Totalt blir det sju steg och när
dessa är klara börjar man om från början
igen: skapa kontakter, få nya vänner.
Det är det som den stora missionsbefallningen handlar om. Det finns ingen
större glädje än att se människor komma
till insikt om att Jesus Kristus är deras
frälsare.
Alan Hodges/ANR
13
Aktuellt
Viktiga sändningar
till Irak
Åtta ton viktiga mediciner från ADRA Turkiet
har sänts till Irak. Det skedde den 24 oktober
och insatsen ska hjälpa cirka 770.000 människor i Västra Ninewa-provinsen i Irak. Tre
sjukhus och 37 primärvårdskliniker har fått
del av utrustningen. Sändningen är en del
av ett större ADRA-projekt där man totalt
sänder över 45 ton mediciner och utrustning till landet.
”De här medicinerna kom verkligen i rätt
tid, skrev dr Fawzi M. Mohammad, direktör
vid Telafersjukhuset.”
ADRA-personalen i Turkiet leder projektet från Istanbul men reste själva över med
medicinerna till Irak. Under stort säkerhetspådrag levererades medicinen till 21 ansvariga myndighetspersoner i Irak vid gränsen.
Hälsovårdsministeriets säkerhetsavdelning
eskorterade medicinerna till de mottagande
sjukhusen och klinikerna. Projektet finansierades av ADRA/Tyskland (som fått bidrag från
den tyska regeringen) och hade ett värde av
192 00 amerikanska dollar.
Dr Keffah Katoo, direktör för Sinjarsjukhuset skrev: ”Folket i Sinjar och jag ska aldrig
glömma ADRA:s humanitära insats för oss,
våra barn och vår framtid.”
ANN
Nye skolministern
vill stoppa
bidragen till friskolorna
Ibrahim Baylan, Sveriges nye skolminister,
ogillar religiösa friskolor. Han menar att deras
verksamhet segregerar människor och anser
det oriktigt att företag kan göra ekonomiska
vinster på undervisning av skolungdomar.
Därför vill han utvärdera friskoleverksamheten i Sverige. Som ett verktyg att minska
antalet friskolor kan han tänka sig att dra in
de statliga bidragen.
Nya Dagen, 8 november
HOLLAND:
Rekord i dop
Under oktober månad hölls dop i sex Adventkyrkor i Holland. Sammanlagt 54 personer anslöt sig till Adventistsamfundet under
den månaden. Det är något av ett rekord.
Samfundet får gå tillbaka till 1970-talet för
att finna motsvarande statistik.
– Detta är goda tecken för oss, vi ser en
ny tid komma då vi kan få skörd i vårt sekulariserade land, säger Reiner Bruinsma,
Adventistsamfundets ledare i Holland.
ANR
14
Nytt från
ekonomikontoret
V
i avser att sälja fastigheterna och
villorna som vi har på Nyhyttan.
Samfundstidningarna i Norge, Danmark
och Sverige kommer att ha en annons i
nästa nummer.
Kanske du också är intresserad av
att bo på landet med gångavstånd till
Adventkyrkan, billigare priser för en
villa får man leta efter.
Du kanske har vänner i utlandet som
vill bo här på sommaren i det natursköna
Bergslagen. Tipsa gärna dina vänner.
Vi tänker även s älja vatten- och
avloppsverket och här har vi en intressent i dem som driver det nuvarande
behandlingshemmet på Nyhyttan. Vi
hoppas komma till ett avslut inom en
snar framtid. Fallrätten och kraftverket
kommer vi också att sälja och känner
du till intressenter så hör gärna av dig
till mig.
Vi har haft stora renoveringar på
våra kyrkfastigheter i Borlänge, Helsingborg och Halmstad under år 2004.
Norrköpings fastighet har också gjorts
i ordning för en förskola som nu hyr av
oss på i första hand 3 år. Vi är glada för att
vi därigenom får ekonomi när det gäller
Norrköpings kyrka.
Vi jobbar vidare för att få ordning
på ekonomin för våra kyrkfastigheter i
Sverige.
När det gäller tiondet har vi hittills
i år fått in cirka tio miljoner kronor.
Slutsiffran för tiondet förra året var 13,6
miljoner.
Samfundet är som den berömda
humlan som inte borde kunna flyga
överhuvudtaget på grund av sina små
vingar i förhållande till sin stora tunga
kropp, men så länge den inte vet om det
flyger den i alla fall.
Det känns som om vi är i samma situation när det gäller vår ekonomi.
Vi kämpar på under bön och arbete
och på något förunderligt sätt går det.
Driften för vårt samfund beräknas i år
ha ett underskott på 2.500.000:– .
Det är ingen avundsvärd position
att säga nej till olika projekt och anställningar för att vi inte har pengar.
Inom en snar framtid måste vi nog
ändra strukturen inom vårt samfund i
Sverige. Vårt stora dilemma är att inte
medlemsantalet ökar och därigenom
minskar våra inkomster som huvudsakligen består av tiondegivande.
Jag vet att jag inte tagit mitt arbete för
att bli populär, men jag ber bara om en
viss förståelse när svåra beslut måste tas.
Lättast är att göra som strutsen stoppa
huvudet i sanden och låtsas som om inte
problemen finns.
Går inte ett företag bra så finns bara
två sätt: öka intäkterna eller minska
kostnaderna.
Vi försöker också inom det finansiella
området när det gäller samfundets kapital, att få så höga intäktsräntor som
möjligt, men i dagens läge är det inte så
lätt. Se bara vad du har för räntor på ditt
eget sparande.
Jag skriver från mitt hjärta till er
syskon i Adventistsamfundet i Sverige.
Låt oss be för vårt samfund även när det
gäller denna sak. Vi behöver väckelse i
vårt land.
Nya medlemmar är vårt viktigaste
kapital, och här har alla medlemmar
inklusive våra pastorer ett stort ansvar.
När vittnade vi om vår tro senast?
Vi måste vara ödmjuka och lyhörda så
att Gud får leda oss till att finna lösningar. Vi ber att Gud ska ge oss visa hjärtan
precis som Salomo bad, så att vi kan vara
med att avsluta verket här i vårt land.
Jag vill än en gång tacka alla trogna
tiondegivare och er som tänker på vårt
samfund på olika sätt med era gåvor.
Må Gud välsigna er rikligen för vad ni
gör för Sjundedags Adventistsamfundet
i Sverige. Jag vill också passa på att tacka
er som bor i andra länder för att ni kommer ihåg ert kära hemland Sverige!
Idag erhöll jag en stor penningsumma
från utlandet och det är sådant som gör
mig rörd och tacksam till Gud, för att han
håller sin hand över oss om vi vill göra vår
del efter bästa förmåga.
Så vill jag önska er alla en trevlig juloch nyårshelg.
Ronny Hermansson
ekonomiansvarig
Adventistsamfundet i Sverige
Missionären
Han störtade sig
ner i vår röra
Hans mänskoblivande berör oss där vi lever,
där det gör ont.
Detta gavs först som en predikan vid DuPont
Park SDA-församling i Washington, D.C. Vi
låter muntliga uttryck finnas kvar i framställningen. – Redaktionen.
”Allt detta skedde för att det som Herren
hade sagt genom profeten skulle uppfyllas:
Jung frun skall bli havande och föda en son,
och man skall ge honom namnet Immanuel
(det betyder: Gud med oss)” (Matt 1:22–23).
A
lltför ofta är det så att det
regeringar har att erbjuda för
minoriteter, fattiga, behövande,
lågutbildade och utsatta bara är dåliga
råd. ”Ta dig i kragen”.
För att lösa upp knuten mellan dem
som har och dem som inte har, i ett segregerat samhälle, så saknar de som befinner sig längst ner på den ekonomiska
stegen sin krage – den är redan avsliten.
Så ironiskt att många av de hårdhudade
förespråkarna för ”Sköt dig själv”-attityden är religiösa fundamentalister,
pånyttfödda superpatrioter.
Vilket svar bör vi egentligen ge människor med verkliga behov? Bästa sättet
att bemöta de utsatta, folk i svårigheter,
människor med behov är det bemötande
som Gud hade när han svarade oss. Förkroppsligandet av Gud genom hans Son
är inte bara tidernas största mysterium;
det är den största välgärning som någonsin gjorts.
Om du inte är evolutionist, måste du
fråga dig själv: Varför är så många människor så långt nere på stegen? Varför
är de uträknade med stora behov och i
avsaknad av livets nödtorft och tydligen
utan möjlighet att skaffa vad de behöver?
Missade vi ett steg i evolutionen? Om du
är evolutionist, kan du tänka att de kanske härstammar från apor och amöbor
eller liknande och helt enkelt inte växte
färdigt.
Men om du tror på Guds ord, som
säger att alla människor: stora, små ,
feta, beniga, vita, svarta, gula, gjordes
till Guds avbild för att stå upprätta; om
du tror det så måste du svara på frågan:
Vad var det som gjorde att så många blev
utslagna?
Hur röran uppstod
Den startade i Eden. En perfekt miljö,
en fullkomlig värld med fullkomliga
människor. Men det behövdes bara ett
beslut, bara ett steg. Allt som krävdes var
en olydig handling. Det kvittar hur stor
den var och vad det gällde. När man tar
avstånd från Guds ord, Guds plan och
Guds löften, kan man inte undgå att
falla. Det finns inget vi kan göra för att
förbättra något som Gud har gjort. Om
det finns i Guds ord så är det rätt! Om
det finns i Bibeln så är det precis vad vi
behöver! Om det är Guds ord, så kommer det att lyfta oss upp och förhindra
att vi faller.
När inkarnationen ägde rum, hade
mänskligheten fallit till sin lägsta nivå.
VÄND
15
Missionären
Det var politisk oro och sociala omvälvningar. Rätten var liktydig med makten.
Det världsliga och profana hade ställts
över det andliga och heliga. Mänskligt
förnuft tilläts råda över varje ”så säger
Herren”. Moraliskt omdöme förvrängdes
av lystna begär. Rättvisan var till salu
till den som bjöd högst. Mänskligt liv
var ringa värt. Och falska gudar, gjorda
till människans avbild, tillbads runtom i
världen, medan den sanne Guden föraktades. Även de judiska ledarna var korrumperade av världslig filosofi och sina
egna religiösa traditioner.
Profetian i Jes 60:2 var verkligen
sann. Jesaja hade sagt: ”Jorden är höljd
i mörker, töcken omger folken.” Så skulle
det vara under tiden för inkarnationen.
Adam och varje kommande generation
hade kommit längre och längre bort från
Gud. Och utan Gud är världen utan ljus.
Utan Gud är världen utan kärlek. Utan
Gud står världen utan nåd. Utan Gud är
världen utan fred. Den är utan rättvisa,
utan barmhärtighet, utan hopp, utan liv.
Utan Gud är vi hopplöst förlorade i våra
överträdelser. Utan Gud är vi hopplöst
insnärjda i vår orättfärdighet. Utan Gud
är vi hopplöst fångade i vår svaghet. Med
andra ord, utan Gud finns inget hopp.
Men jag vill att du ska lägga märke till
att Guds svar på lidandet och förlusterna,
Guds svar på människans behov, är helt
annorlunda än vårt. En man fångas upp av
forsande vatten i en översvämmad flod.
kompass och en uppblåsbar flotte. Men
kom ihåg att vara försiktig!” Det hade
varit lite bättre än att gräla om hur han
hamnat i det tillståndet. Men det är inte
mycket bättre! När vi, du och jag, sjönk
ner i synden, gav inte Gud oss goda råd.
När vi sjönk ner i synden, diskuterade
inte Gud med oss om för- och nackdelar
med att vi blev syndiga. När vi sjönk ner
i synden, fördömde inte Gud oss för vår
dårskap och dumhet. När vi sjönk ner i
synden, kastade inte Gud en flytväst åt
oss. Gud gav oss inte en kompass. Gud
lade inte ut en ficklampa i vattnet. Gud
gav oss inte en paddel eller en flotte. Men
när vi sjönk ner i synden, hoppade Gud
ut i vattnet tillsammans med oss – det är
vad inkarnation handlar om! Det är att
Gud kommer ner till oss. Det är att Gud
går dit där vi är, för att lyfta oss upp dit
där vi borde vara.
”Jung frun skall bli havande och föda
en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss).” För att
förstå den versens betydelse helt, måste
vi förstå vem Gud är och hur Gud med
sin natur förhåller sig till synden.
Aldrig för usel för Gud
1 Tim 1:17 lyder: ”Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende vise Guden ...” (enl.
en engelsk övers.)
Kunskap är en sak, information en
annan, förståelse något annat. Men om
man saknar vishet, vet man inte hur man
”Gud går dit där vi är,
för att lyfta oss upp dit
där vi borde vara.”
(Det här är en illustration, det har inte
hänt på riktigt.) Av en tillfällighet kommer han tillräckligt nära en trädgren som
han får tag i. Men hans händer är våta och
hala. Hans kropp är kall och svag. Han
får syn på några som står i säkerhet på
stranden, så han ropar desperat om hjälp.
Deras svar är: ”Ta dig i kragen.” Eller:
”Om jag var du, skulle jag ...” eller: ”Vad
har hänt med dig? Hur kunde du tillåta
dig att hamna i en så farlig situation?”
Det skulle vara lite bättre att säga
till mannen: ”Håll ut, så ska jag kasta
ut en ficklampa till dig, torra kläder, en
16
ska använda sin kunskap och inte hur
man ska tillämpa informationen. Vi kan
ha all information som finns i Kungliga
biblioteket; vi kan ha all kunskap, men
den ändrar inte vårt liv om vi saknar vishet. Och Gud är den ende vise, den ende
som från början känner till slutet.
Så säger Paulus: ”Evighetens konung,
oförgänglig, osynlig, den ende vise Guden
- hans är äran och härligheten i evigheters
evighet, amen.” Lägg så till det vi läser i
Heb 7:26. ”En sådan överstepräst ...” Så
han är Gud som är kung, en evig Gud,
en odödlig Gud, en osynlig Gud, den
Missionären
ende vise Guden, den som är värdig ära
och härlighet och tillbedjan och majestät. Lägg sedan till det faktum att han
blev ett med oss. Han var ”helig, oskyldig,
obefläckad, skild från syndare, upphöjd över
himlarna” (Heb 7:26). Här har du den helige, rättfärdige Guden som blir en del
av en syndig skapelse. Se vad det står i
Heb 12:29. ”Vår Gud är en förtärande eld.”
Syndare kan inte existera i Guds närvaro
utan att han gör något för att förhindra
att de förtärs. Med andra ord, Gud har
en nolltolerans-policy mot synd. Men på
något sätt, av någon anledning, känner
Gud medlidande med syndare. Han hatar
de syndiga gärningarna, handlingarna,
tankarna – men älskar syndaren.
”Så älskade Gud världen att han gav
den sin ende son, för att de som tror på honom
inte skall gå under utan ha evigt liv. (Oavsett om vi har det bra i livet eller inte,
så gav han sig själv för oss. Han gör inte
skillnad på folk.)
Han är inte en Gud som håller sig på
avstånd från oss. Han är Gud med oss.
Han är inte en Gud som har fått nog av
vårt nonsens – han är Gud med oss. Han
är inte en Gud som ogillar vårt beteende
så mycket att han vänt sig bort – han är
Gud med oss. Han är inte likgiltig mot oss
– han är Gud med oss. Han är inte Gud
som för krig mot oss – han är Gud med
oss. Han är inte Gud borta på semester
någonstans – han är Gud med oss. Han är
inte någon frånvarande hyresvärd. Han
har inte övergett oss. Han är Gud med oss,
Immanuel, Gud med oss.
Gud med oss i våra prövningar. Gud
med oss i besvikelser. Gud med oss i
vedermödor. Gud med oss i bekymmer.
Gud med oss i svaghet. Gud med oss i
sorg. Gud med oss i smärta. Gud med
oss i sjukdom. Gud med oss i frestelse.
Gud med oss i motgång. Gud med oss
i lidande. Gud med oss i död. Var vi än
befinner oss, är han Gud med oss. Vi kan
inte vandra alltför långt bort. Vi kan inte
falla alltför djupt. Vi kan inte förbli i synd
alltför länge.
Ingen psykopatisk seriemördare är
alltför kallhjärtad för Jesus. Ingen heroinist, kokainsniffare, crack-kokainrökande knarkare är alltför beroende för
Jesus. Ingen porrtittare, barn-antastande avvikare är alltför pervert för Jesus.
Ingen tredubbelt dödsdömd intagen har
gått alltför långt för Jesus. Ingen långt
gången AIDS-patient är alltför smittad
VÄND
17
Missionären
för Jesus. Ingen hustrumisshandlare eller
barnmisshandlare är alltför föraktlig för
Jesus. Ingen kyrkbombare, gravskändare
eller vithuvad rasist är alltför trångsynt
för Jesus. Ingen sexköpare eller prostitutionskopplare är alltför lågt sjunken för
Jesus. Han är Gud med oss.
Han är så nära oss att på originalspråket står det inte ”Gud med oss”. Det
står ”med-oss Gud”. Alltför nära för att
kunna åtskiljas med en preposition, han
är Gud med oss.
Tänk bara: den rättfärdige tar fängelsestraffet för den orättfärdige, den
syndfrie betalar priset för den syndige,
den rättfärdige smutsar ner sig för den
orättfärdige, den helige gör det för den
ohelige. Tänk på det! Adam och Eva föll
i Eden, och drog på sig mörkrets rike.
Men från Betlehem kom Jesus med ljus
– nådens rike. Men, Gud välsigne dig,
snart en dag ska han från Sions berg inviga härlighetens rike.
Viljestyrka räcker inte
Innan jag slutar, vill jag nämna något
om viljestyrka. Den kan inte användas
när man hanterar synd. Man kan inte bli
kvitt AIDS genom att träna sit-ups. Visst
är det bra att vara beslutsam. Vi behöver
fasta föresatser. Men beslutsamhet hjälper inte mot synd. Joggingrundor botar
inte pedofili. Man kan inte bli av med
beroende och missbruk genom att göra
sit-ups.
Mod, självtillräcklighet, uthållighet
och ambition fungerar bra på börsen,
men när det gäller synd är dessa karaktärsdrag kraftlösa. De kan inte göra
något åt stolthet, inte åt lust, inte åt
avund, inte åt självupptagenhet. De rår
inte heller på häftigt humör och inte på
hämndlystnad, för du förstår, det syndiga
sinnet behöver Jesus sinnelag. Ett hjärta
som inte förnyats behöver Jesus blod. En
vilja som är förorenad med orättfärdighet måste ge upp för Jesus vilja. Det enda
sättet att bli kvitt synden är genom den
helige Andes kraft. Och den helige Andes
kraft kan man inte få utan blodets kraft.
Immanuel, Gud med oss, gör sig
tillgänglig, han sätter sig in i situationen,
gör det omöjliga möjligt, öppnar stängda
dörrar och en ny väg då vi säger: ”Det
går inte”.
Gud kom till vår sida så att han kunde
ta oss över till sin sida. Gud gick in i striden så att han kunde kämpa vår kamp åt
oss. Gud tog itu med vår fiende så att han
kunde slå ned den fiende som besegrat
oss. Djävulen vill att människorna ska tro
18
att allt vi behöver är välsignelser. Lyssna:
Jesus kunde ha välsignat oss från himlen,
om allt vi behövde var välsignelser. Han
kunde bara ha skrivit välsignelserna eller bara ha uttalat dem. Han kunde bara
ha önskat dem. Men vad vi behöver är
djupare än välsignelserna. Viktigare än
välsignelsen är den som ger välsignelsen.
Du förstår, man kan vinna en jackpot,
men den är värdelös utan välsignelsernas Gud. Man kan få sin dröm-man eller
drömkvinna, men utan Gud kan drömmen bli en mardröm. Man kan genom tur
eller fjäsk få en bättre position på jobbet,
kanske få komma till ett av de framgångsrikaste företagen. Man kan få hundrafalt
höjd lön. Utan Gud kan man få allt detta,
man kan få allt som världen har att erbjuda, men om det slutar där, vad har man
då fått? 40, 50, 60 år av elände och sedan
slutet? Vad man behöver är välsignaren,
inte bara välsignelsen!
Vem är välsignaren?
Vem är välsignaren? Vad heter han?
Fråga Adam och Adam skulle säga att
han heter ”kvinnans avkomma” som ska
trampa på ormens huvud. Vem är han?
Vad heter han? Fråga Abraham och Abraham skulle säga att han heter ”Melkisedek, kungen i Salem”, fredskonung. Fråga
Jesaja och han skulle säga att hans namn
är: ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte,
Evig fader, Fredsfurste.” Fråga Jeremia
och han skulle säga att han är ättlingen
till David, ”Herren vår rättfärdighet”.
Be Daniel ställa sig i vittnesbåset, och
Daniel skulle säga att han är ”Messias”,
den smorde som ska komma. Vem är
han? Fråga Hosea. Han skulle säga att
han är ”härskarornas Gud, Herren är
hans namn”. Fråga Johannes Döparen,
och han skulle säga att han är ”Guds
lamm som tar bort världens synd”. Fråga
Herren själv, vem är han? Och han skulle
ropa från himlen: ”Dett är min älskade
son han är min utvalde.”
Fråga hans lärjungar, och de skulle
säga att han heter Jesus. Han är vår lilja
i dalen, vår ljusa morgonstjärna, han är
helt underbar. Han är vår tillflykt, han är
vår klippa, han är vårt skydd i stormen.
Man kan till och med fråga fursten
över mörkrets makter, och inför Jesus
måste han svara sanningsenligt. Han
skulle säga: ”Jag vet vem du är, Jesus, du
den högste Gudens son”. Du förstår att
inför Jesus namn ska alla knän en dag
böja sig och varje tunga ska bekänna att
Jesus är Herre.
Men fråga Jesus: ”Vem är du?” Jesus
skulle svara: ”Jag är och jag var innan Abraham blev till. Jag är livets bröd. Är du
hungrig? Jag är bröd åt den hungrige!”
Fråga Jesus: ”Vem är du?” Och han skulle
svara: ”Jag är grinden. Jag är ingången
till Faderns närvaro.” ”Vem är du, Jesus?” ”Jag är vägen, sanningen och livet.
Ingen kommer till Fadern utom genom
mig.” ”Vem är du, Jesus?” ”Jag är A och
O, den förste och den siste.”
Han är början och slutet. Han är upphovet till vår frälsning.
Jonathan A. Thompson
Översättning: Tommy Björn
Jonathan A. Thompson var pastor i Dupont
Park Sjundedags Adventistförsamling i
Washington D.C., USA, när han gav detta
budskap. Nu är han pastor i Ephesus Adventistförsamling i Birmingham, Alabama,
USA.
Missionären
Kan döende
församlingar
återupplivas?
”Många församlingar har förlorat sin
missionsförståelse ... Ju mer man tar hand
om dem, desto sämre tycks de må andligt, och desto mer omvårdnad tycks de behöva.”
Å
ttio procent av alla kristna
församlingar i Nordamerika,
inklusive dem som tillhör Adventistsamfundet, har stannat i tillväxt eller
har börjat minska.(Win Arn, ”Church
Growth Associate Leadership Training,”
Pastor’s Growth Leadership Conference,
June, 1990, Module III, 18.) Många pastorer ägnar tid och kraft åt att försöka
återuppliva befintliga församlingar, och
blir bara frustrerade.
George Barna undersökte församlingar i hela USA för att hitta ett tillräckligt antal ”förvandlade” församlingar som
kunde ingå i hans studie. Till hans förvåning, kunde han inte hitta tillräckligt
många församlingar som framgångsrikt
förändrats för att han skulle kunna göra
en statistiskt pålitlig undersökning. Hans
slutsatser pekar på att det är sällsynt att
en församling i avtagande kan förändras.
(George Barna, Turnaround Churches
Ventura, Calif.: Regal Books, 1993.)
I de förändrade församlingar som undersöktes, fann Barna att förändringen
skedde när det kom en ny pastor som
hade en ny vision för församlingen. Sådana förändringar krävde stor uppoffring
från pastorns sida, som arbetade 80 timmar i veckan under förändringen. Barna
drog slutsatsen att det tar så mycket av
pastorns kraft att åstadkomma föränd-
ringen att endast yngre pastorer skulle
försöka sig på det, och bara en gång i
pastorns liv!
Dessa slutsatser är helt klart inte
uppmuntrande. Problemet är att församlingar som stagnerat eller som är
i avtagande, vanligen har förlorat sin
missionsuppfattning. De har blivit en
gemenskap för troende snarare än en
rörelse som når ut på specifika sätt för
att hjälpa omvärlden. Det är bra mycket
bekvämare för församlingarna att bli
omhändertagna än att ”smutsa ner sig”
för att nå de förlorade.
Adventistförsamlingar utgör inga
undantag i sådana situationer. Många av
dem har förlorat sin missionsförståelse.
Det leder till att församlingarna blir
sällskapsföreningar för troende. Ju mer
man tar hand om dem, desto sämre tycks
de må andligt, och desto mer omvårdnad
tycks de behöva.
Nyligen publicerade Barna ännu en
chockerande studie om alltför bekväma
kristnas tro och aktiviteter. (George Barna, Barna Research Outline, ”Religious
Beliefs Vary Widely by Denomination,”
June 25, 2001.) Denna slumpmässiga studie undersökte människor som uppgav
det samfund de oftast besökte. Studien
granskade de tolv största samfunden i
Amerika, vilket innefattade adventis-
terna. (I studien uppgav en procent av
USAs befolkning att de var adventister.
Men adventistmedlemmarna utgör
mycket mindre än en procent, 2,5 miljoner medlemmar, av USAs befolkning.
Därför återger inte de data som angivits
de faktiska medlemmarnas uppfattning,
utan däremot pekar det på uppfattningen
hos dem som uppger adventistsamfundet
som det samfund de föredrar. Eftersom
detta gäller alla samfund som ingår i studien, ska vi se på hur adventisterna står i
jämförelse med andra samfund. Detta är
ett precisare resultat av studien.)
Frågorna om tro var centrerade
på sådant alla adventister skulle vara
eniga om. Ändå visade Barnas undersökningsresultat att endast 67 procent
av adventisterna trodde på Bibeln som
ofelbar, 42 procent kände att de måste
berätta för andra om sin tro, 73 procent
tyckte att religiös tro är viktig, 37 procent
trodde att Satan är en verklig varelse, och
endast 32 procent trodde att man inte kan
förtjäna frälsning genom gärningar. Förvånande nog, trodde endast 45 procent
av adventisterna att Kristus var syndfri,
medan 76 procent trodde att Gud var en
allsmäktig Skapare.
Vidare rankade Barna adventister
VÄND
19
Missionären
som det sjunde av tolv samfund i studien, när det gällde frågan om religiös
renhet. Adventister kanske vill avfärda
denna studie, men George Barna, en av
de mest ansedda och respekterade forskarna, kan inte avfärdas så lätt.
Senare delgav Barna resultatet från en
annan del av samma studie. Denna gällde
religiösa aktiviteter i de tolv samfunden.
Återigen gick det illa för adventisterna.
Mest häpnadsväckande var rapporten
om bön: ”Den allra vanligaste religiösa
aktiviteten bland vuxna är att be. Generellt bad 82 procent av alla amerikaner
– inklusive 90 procent av alla protestanter
och 88 procent av katolikerna – till Gud
under den senaste veckan. Siffran var
högst bland dem som gick i en Pingstkyrka (97 procent av dem sa att de bett
under den gångna veckan), och lägst
bland dem som gick i en adventistkyrka
(79 procent).” (Barna, Barna Research
Online, ”Protestants, Catholics, and
Mormons Reflect Diverse Levels of Religious Activity,” July 9, 2001.)
”Ingen levande organism lever
för evigt i denna värld.
Hur kan församlingen bestå? ...
Församlingen fortsätter att
växa och expandera genom
förökning: genom att skapa nya
församlingar med nya livcykler.”
Detta var inte den enda religiösa aktiviteten som adventister fick låga poäng
på, men den mest slående. Tydligen finns
det mycket att göra för att förbättra andligheten bland Sjundedags Adventister.
Andlighet och
missionsengagemang
Mer glädjande är undersökningar som
Nordamerikanska Divisionens Evangelisationsinstitut (NADEI) har genomfört bland många adventistförsamlingar.
(Naturlig församlingsutveckling är ett
instrument som mäter församlingars
hälsa inom åtta kvalitativa särdrag. För
20
mer information om detta analysredskap,
se Ministry, januari 2001, mars 2001, och
maj 2001. Eller så kan du köpa boken
Naturlig församlingsutveckling.) De två
särdrag som fått högst genomsnittsvärde
i adventistförsamlingar är ”behovsorienterad evangelisation” och ”hängiven
andlighet”. (Enligt Martin Vukmanic
får adventistförsamlingar högt värde på
”hängiven andlighet” därför att tiondegivandet praktiseras allmänt bland aktiva
adventister. – översättarens anmärkning.)
Eftersom denna undersökning görs endast
bland aktiva medlemmar, kan resultatet
kanske mer återge vad de känner som
finns i församlingens hjärta, medan Barnas forskning visar att andlighet inte har
fångat deras uppmärksamhet som finns
utanför denna inre cirkel.
Alla dessa data visar att förändringsarbete bland adventister i första hand
bör inriktas på ett nytt sätt att tända den
andliga gnistan bland medlemmarna.
Det finns ingen särskild metod för att
åstadkomma detta. Strategier är viktiga
och till god hjälp, men de kan aldrig
Missionären
bara koncentrera sig på att förbättra sitt
andliga liv. Ibland är det faktiskt så att ju
mer en församling koncentrerar sig på att
förbättra sitt andliga liv, desto mer blir
den lik Laodikeia. Andligt liv tänds bara
genom engagemang i mission.
”De som vill bli segrare måste dras
ut ur sig själva, och det enda som kan
åstadkomma detta stora verk, är att bli
intensivt intresserad i andras frälsning.”
(Ellen G. White, Fundamentals of Christian Education, Nashville, Tenn.: Southern Pub. Assn., 1923, 207.)
Församlingen är en levande organism.
Den är inte en död organism. Alla levande organismer går igenom en livscykel,
med födelse, tillväxt, mognad, åldrande
och död. Vi tycker inte om tanken att församlingen en dag måste dö, så vi försöker
få den att undkomma döden genom att
institutionalisera dess förgångna. Slutresultatet blir att församlingen upphör att
vara relevant för det nutida samhället,
och detta leder ändå till döden.
Ingen levande organism lever för
evigt i denna värld. Hur kan församlingen bestå? I naturen ”förevigas” livet
genom reproduktion. Så är det också
med församlingen. Den fortsätter att
växa och expandera genom förökning,
genom att skapa nya församlingar med
nya livscykler. En undersökning har visat att ju äldre en församling blir, desto
mindre effektiv blir den att nå förlorade
människor. Denna studie fann t.ex. att
församlingar yngre än tio år vanligen
behöver tio personer för att åstadkomma
en omvändelse med dop, medan församlingar som är 50 år eller äldre behöver 100
personer för att åstadkomma en omvändelse med dop. (Phillip Barron Jones,
Understanding Church Growth and Decline,
red. Dean Hoge and David Roozen, New
York: The Pilgrim Press, 1979.)
ersätta den helige Andes verksamhet
för att återväcka dem som tror på Jesus.
Förhoppningsvis kommer adventfolket
återigen att upptäcka och ta fatt i Andens
kraft och bli andligt starka. Endast då kan
våra församlingar verkligen förändras.
Samtidigt kan man inte bara vänta
på att det andliga problemet blir löst
innan man börjar arbeta på att förändra
en församling. Ett andligt uppvaknande
och andlig tillväxt sker när medlemmarna ägnar sig åt församlingens uppgift. Få församlingar förändras av att
Församlingens
livscykel
Robert Dale delar in församlingens
livscykel i flera stadier. (Robert Dale, To
Dream Again, Nashville: Broadman Press,
1981, 16.) De fyra första går församlingen
genom under sin tillväxtfas. Först föds
församlingen genom en dröm. Sen reglerar den sin tro och definierar denna.
(Inte sina läror, men medlemmarnas tro
på vad de väntar sig Gud ska göra för
deras församling.) För det tredje kommer det en utveckling av målsättningar.
Dessa formuleras för att församlingen
”Det mest grundläggande steget
i att hjälpa
en stagnerad
församling, eller
undvika dess
tillbakagång,
är att hjälpa
den att återföda
sin dröm om
framtiden. ”
ska åstadkomma det den sagt att den
tror på.
Slutligen utvecklas en struktur för att
klara arbetet med att nå målen. Nu kan
man säga att församlingen har mognat.
Så kan den fortsätta i många år. Den
rider på den våg som Gud har hjälpt till
att skapa.
Till slut kommer ändå församlingen
till nedförsbacken i livscykeln. Dale målar upp fyra stadier i denna tillbakagång.
(Dale, s 16.) Den första är nostalgin.
Saker sker inte som förr, så folk börjar
minnas ”den gamla goda tiden”. Sen
övergår man till andra stadiet då man
börjar ifrågasätta en del av vad man håller på med. För det tredje går man in i en
polarisering. Några minns hur det var på
ett sätt; andra minns hur det var på ett annat sätt. Slutligen kan församlingen delas
upp i stridande läger, som är oense om
vad som gått snett med församlingen.
Till slut löser församlingen upp sig. Folk
börjar lämna den och församlingen kan
till slut gå under och dö.
När församlingar når nedförsbacken i
livscykeln, försöker de ibland att komma
tillbaka till det tillstånd då strukturen
fungerade som bäst. De tror att återupplivningen sker om man förändrar
församlingens struktur. Sällan, om ens
någonsin, fungerar detta.
Här är det avgörande att komma ihåg
att från början skapades strukturen för
att hjälpa församlingen förverkliga sina
VÄND
21
Missionären
ursprungliga drömmar och målsättningar. Den rätta tillämpningen för en församling i sin livscykels nedförsbacke är
att gå tillbaka och återuppliva drömmen,
eller definiera en annan riktig vision. Och
därifrån sedan skapa ny tro, nya mål och
nya strukturer för att bära upp den nya
drömmen.
Drömmen om framtiden
Det mest grundläggande steget i att
hjälpa en stagnerad församling, eller
undvika dess tillbakagång, är att hjälpa
den återföda sin dröm om framtiden. De
flesta församlingar börjar med en dröm,
men när åren går glöms drömmen bort.
Då kan den heller inte överföras till nya
medlemmar som ansluter sig till församlingen allteftersom. Detta orsakar till en
början ett obegripligt flackande, ett odefinierat, mållöst irrande mot framtiden.
En anledning till att en församling
fastnar i stagnation är det faktum att
när den grundades, tog den oundvikligen särdrag av den generation som födde
den. När tiden gick och den generationen
gick vidare eller långsamt försvann från
scenen, blev det få personer kvar som
passionerat höll fast vid den ursprungliga
generationens värderingar.
Det är under denna åldrandets period
som församlingen förlorar sin relevans in-
för nya förändringar i det samhälle som
den befinner sig i och utgör en del av.
Därför ansluter sig allt färre människor
till församlingen, och den går mot sin
tillbakagång.
Av denna anledning är församlingens
medellivslängd ungefär densamma som
människans: 70 år. Det enda sättet att
förlänga församlingens liv bortom dessa
70 år är att hålla den ung genom att den
om och om igen definierar sin dröm på
nytt, och gör församlingen relevant för
det samhälle den nu måste nå. Detta
betyder inte att församlingen ska ändra
sin lära, men den måste tänka om hur
den relaterar sin lära till den omgivande
kulturen.
Tre frågor
Det finns tre avgörande frågor som
ledarskapet måste besvara, n är det
förhandlar om förnyelse med befintliga
församlingar. 1) Varför finns vi? 2) Vart
kommer vår nuvarande inriktning att
leda oss? 3) Om vi inte vill dit, vad måste
vi då förändra?
Lägg märke till att det första steget
inte är förändring, utan att det på nytt
slår fast uppdraget. Att klart svara på
frågan ”Varför finns vi?” är det viktigaste
steget i förändringsprocessen. Drömmen
kan inte födas innan denna fråga är helt
Stjärnan och änglasången
När himlens alla stjärnor glimma
över hav och land och by.
Går vår tanke till den timma
då en stjärna tändes ny.
Då en stjärna klar i öster
ledde fjärran vise män.
Och då änglasångens röster
hördes över Betlehem.
Klar och stilla ljuder sången
genom världens larm och strid.
Lika skön som första gången
i Augustus kejsartid.
Snart skall Fridens Furste komma
komma till vår jord igen.
Då skall öknen åter blomma
fattig pilgrim får ett hem.
Jörgen Andersson
22
utredd. Ledarskapet måste sedan gå
vidare till de återstående frågorna, som
bland annat hjälper en församling att inse
att den nuvarande inriktningen fortsätter
att leda den på samma väg som hittills.
Och i de flesta fall är det mot döden. Så
vad behövs för att förverkliga den nya
drömmen?
Som George Barna visade, att vända
kyrkor på tillbakagång kan vara nästan
omöjligt. I sådana fall kan det faktiskt
vara bäst att stänga församlingen och
grunda om den på nytt. Om församlingen är i stagnation eller tillbakagången
bara har börjat, är det mycket enklare
att hjälpa församlingen. Halva kampen
i sådana församlingar är att hjälpa församlingsledningen att inse att de har ett
problem och att de behöver återupptäcka
och föda visionen och drömmen som Gud
har för deras församling här och nu.
Om ledarskapet kan övertygas att inse
problemet och ta itu med det innan tillbakagången blir alltför tydlig och överväldigande, så finns det en god möjlighet
att församlingen kan tändas på nytt för
förverkligandet av Kristi uppdrag. Processen liknar mycket en hjärttransplantation för en döende patient. Plötsligt ler
livet igen. Tillväxt sker och livscykeln
upprepas ytterligare 50–70 år.
Men denna förnyelse av drömmen
kan inte ske genom enbart mekaniska
medel. Hela processen måste genomsyras
av mycket bön och sökande efter Guds
vishet att förstå Guds vision och dröm för
församlingen. Den måste översvämmas
av en andlig förnyelse.
Det finns inte bara en enda metod för
att förändra församlingar, men det finns
en Ande som kan sätta församlingen i
stånd att arbeta sig igenom svårigheterna
och ge den kraft att återigen pulsera av
liv; en sann Guds rörelse i det omgivande
samhället.
Russell Burill
Russell Burrill, D.Min., är ledare för
Nordamerikanska divisionens Evangelisationsinstitut och ledamot av Christian
Ministry Department, Adventist Theological Seminary, Andrews University, Berrien Springs, Michigan. (Russell Burrill
är en av samfundets främsta experter
på församlingsplantering och har skrivit
åtskilliga böcker i ämnet. – Översättaren
Tommy Björns anmärkning) Ur Ministry,
december 2002, s 14, 16, 17, 23.
Missionären
Humanitärt arbete:
ett bibliskt perspektiv
Att utföra missionsbefallningen handlar lika mycket
om handlingar som om ord.
Jesus befallning att ”gå ut överallt i
världen och förkunna” var en avvikelse från
den judiska traditionen att behålla för sig
själv. Kristendomens budskap och verksamhet skulle höras och kännas av alla
– judar och hedningar. Medmänsklighetens allt innefattande perspektiv går från
A till Ö, från ”givare” till ”mottagare”. Att
vara socialt involverad i samhället är lika
viktigt för vår egen andliga utveckling
som för dem vi betjänar.
En biblisk uppmaning
J
esus uppdrag: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela
skapelsen” (Mark 16:15), uttrycker
den bibliska tanken om medmänsklighet på bredast tänkbara sätt, och alla
är inneslutna i den. Ändå, när vi tänker
på att förkunna de goda nyheterna,
begränsar vi oss oftast till ett budskap,
grundläggande trosuppfattningar, som
folk ska omfatta innan vi anser dem vara
”evangeliserade”. Men det sätt vi lever
på som kristna, och hur vi speglar Guds
omtanke på varje nivå i samhället, är
det sanna måttet på vår förståelse och
uppfattning av missionsbefallningen.
Humanitärt arbete utgör en del av
Sjundedags Adventistsamfundets breda
uppdrag, så att ”var och en ska lära känna
Jesus och göra anspråk på segern över
synd och ondska” (Mark A. Kellner, som
citerar Michael A. Ryan i ANN). Denna
tanke finns med i diskussionen om personlig kristen andlig tillväxt, vilket kan
bli en ny lärosats för samfundet.
Vi kan hålla med om att kyrkan är
byggd på Kristus undervisning, men
den medmänskliga förståelsen måste
nå längre än till vad vi brukar tänka när
det gäller evangelisation och humanitärt
arbete. Sann, utåtriktad verksamhet har
en helhetssyn, den innesluter alla och är
universell. Perspektivet för vårt uppdrag
måste inrymma fysiska, sociala, känslomässiga, ekonomiska och andliga behov
hos de människor vi hoppas nå med
evangeliet.
Vårt humanitära arbete måste spegla
Kristus verksamhet på jorden. Han
särbehandlade inte människor på grund
av ekonomisk ställning, utbildning,
härkomst, kast eller samhällsklass. För
Ellen G. White var medmänsklighet ett
gudomligt påbud, och hon citerade ofta
från Jes 58:5–11 (t ex Welfare Ministry,
s 29). Jes 58 beskriver de religiösa och
ekonomiska aspekterna på hur judarna
fastade och bad, men inte gav mat åt
de fattiga. Hur kan ett samhälle låtsas
fasta eller tillbe Gud när lidandet inte
bemöts?
Fastan har både ett praktiskt och ett
andligt syfte. Den mat som inte äts under
fastan, kan, helt logiskt, ges till de fattiga.
Den som delar mat med de fattiga, hyser
in hemlösa och berövade, och klär de
nakna, gör en skillnad i samhället och
speglar Guds värderingar (James Burton Coffman, ”Commentary on Isaiah
58,” Coffman Commentaries on the Old and
New Testament, Abilene, Texas: Abilene
Christian University Press, 1983–1999).
VÄND
23
Missionären
Guds budskap till Jesaja var det centrala i biblisk medmänsklighet:
”Ni fastar under bråk och gräl ... Är det
en sådan fasta jag vill se? ... Nej, detta är den
fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga
bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med
den hungrige, ge hemlösa stackare husrum ...
Om du räcker ditt bröd åt den hungrige och
mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta
fram för dig i mörkret, din natt bli strålande
dag” (Jes 58:4–10).
Den gudomliga föreskriften i Jes
58 stöds i 1 Pet 4:8–11, som förmanar
de troende att vara gästfria, tjäna varandra, och förmedla Guds nåd på olika
sätt. Jakob tydliggjorde vad som menas
med gästfrihet: ”Om en broder eller syster
är utan kläder och saknar mat för dagen,
vad hjälper det då om någon av er säger: ’Gå
i frid, håll er varma och ät er mätta’, men
inte ger dem vad kroppen behöver?” (Jak 2:
15–16.) Denna text knyter samman tron
och dess frukt – medmänskliga gärningar som svar på uppdraget att ”gå ut
överallt i världen”.
Vad det betyder idag
På tisdagsmorgonen den 11 september
2001 när eleven Carol Parkman vid Atlantic Union College var på väg till sina
sysslor, visade hon sig i min klassrumsdörr. Med förskräckt röst utbrast hon:
”Dr. Willoughby, sätt på TV:n – man
anfaller USA.” En av eleverna hoppade upp från sin stol och satte genast på
TV:n. Den 11 september gav medmänskligheten ny mening.
Tragedin den 11 september lyfte fram
biblisk medmänsklighet på ett oväntat
sätt. När nyheten trängde sig in i vårt
kollektiva medvetande, när vi insåg att
offren var våra medmänniskor, stannade
vi upp. När sedan dammet från de förskräckliga händelserna lagt sig, tvingades
vi medge att de som bor i terroristernas
länder också är våra medmänniskor. Vår
nästa är hela människofamiljen, och vår
medmänskliga livsstil måste spegla kärlek, vänlighet, omsorg och omtänksamhet för behövande med samma rättigheter men ojämlika tillgångar.
Liknelsen om den barmhärtige samariern gavs i samband med att en lagklok
utmanade Jesus och undrade vad han
skulle göra för att få evigt liv. Jesus svarade med berättelsen om en man som
slogs ned av rövare och lämnades att dö.
En präst, en levit och en samarier såg
mannens tillstånd, men bara den hatade
samariern hjälpte till.
24
Vid berättelsens slut frågade Jesus:
”Vilken av dessa tre tycker du var den
överfallne mannens nästa? ” Den lagkloke svarade: ”Den som visade honom
barmhärtighet.”. Då sa Jesus: ”Gå du och
gör som han!” (Luk 10:36–37.)
Vår n ä sta är vem som helst som
behöver vår hj älp, oavsett klass,
ställning, färg eller trosuppfattning.
Samariern står, trots att Jesus samtida
judar skymfade honom, som ett tidlöst
exempel på humanitärt bistånd trots
risker för egen säkerhet.
Å andra sidan, n är Kain dödade
Abel, sa Herren ”till Kain: ’Var är din
bror Abel?’
Han svarade:
’Det vet jag inte.
Skall jag ta hand
om min bror?’” (1
Mos 4:9.) Från
den stunden utvidgades Kains
synd, mordet,
till att innefatta
försumlighet,
ilska, svartsjuka
och falskhet,
och hans känsla
av främlingskap
inför Gud. Vi
kan inte ursäkta
vårt förbiseende
av sämre lottade
människors behov, oavsett om
de bor nära oss
eller på andra
håll i världen.
Perspektivet för
vårt uppdrag måste
inrymma både fysiska,
sociala, känslomässiga,
ekonomiska och
andliga behov hos de
människor vi hoppas
nå med evangeliet.
Fler av ”dessa
minsta”
Det finns andra
grupper väl värda att betjänas,
och vi behöver
inte resa långt för att tjäna dem. Gud
varnade Mose och Israels barn: ”En invandrare får du inte kränka eller förtrycka:
ni var ju själva invandrare i Egypten. Änkor
och faderlösa får ni inte behandla illa. Om
du behandlar dem illa och de ropar till mig,
skall jag lyssna till deras klagorop” (2 Mos
22:21–23). Gud har speciell omtanke om
utsatta människor. Hur ser vi på dem i
våra andliga prioriteringar?
En bibellärd påstår att sådana övergrepp kan ha lett till det straff som judarna fick genom Nebukadnessars erövring
av Jerusalem (George Rawlinson, The
Pulpit Commentary, Exodus II, Grand Ra-
pids: Wm. B. Eerdmans Publishing Company, 1950, vol. 1, p. 191). Guds omsorg
visar ett medmänskligt tjänande i form
av gästfrihet, omsorg om de sörjande
och i aktiv, osjälvisk kärlek. Genom att
ta hand om främlingar, tog Abraham och
Sara emot änglar (se 1 Mos 18).
En annan uppmaning till gästfrihet
mot främlingar nämns i 3 Joh 5. Johannes förmanar Gaius att göra vad han kan
för att troget tjäna de troende såväl som
främlingar. Tanken leds till att hjälpa
sådana som vi inte känner lika väl som
dem vi känner väl.
I församlingen finns det sorgtyngda
Missionären
som behöver någon som kan ge ett ord
av uppmuntran i rätt tid. Det kan gälla
känsliga situationer där hjälp måste
ges. När kung David var förföljd av sina
fiender skrev han: ”Herren är nära de
förtvivlade, han hjälper de modlösa. Den
rättfärdige drabbas av mycket ont, men
Herren räddar honom från allt” (Ps 34:19,
20). Gud har gett sina barn gåvor. En del
har fått buntvis med gåvor, och när vi är
känsliga för hans ledning, visar Herren
oss hur de gåvorna ska användas.
Alla är vi inte rådgivare, pastorer,
socialarbetare, professionella förhandlare
och konfliktlösare, men vi bör alla visa
vänlighet och omsorg för dem som har
behov. Trots allt,
så gäller Kristus
befallning ”gå och
förkunna” oss alla.
Jag lä ste en
gång om en ensam mor som
berättade för sin
församlingsfamilj
att ett av hennes
största behov inte var kl ä der åt
henne sj älv och
hennes två pojkar, utan i stället
att någon skulle
ta med hennes
pojkar på en fisketur då och då.
Ytterligare en
grupp som församlingen bör se
särskilt till är de
frånskilda. Det
krävs personlig
styrka för att gå
igenom en skilsmässa och samtidigt förbli aktiv
i församlingen.
Ensamstående faller i åtminstone tre
kategorier: 1) de som valt att vara ensamma, 2) änkor och änklingar, och 3) frånskilda. Änkor och änklingar verkar få utmärkt uppmärksamhet, men frånskilda
verkar behandlas som ”oberörbara”. När
man talar om vad man kan göra för denna
grupp, uttrycks ofta känslor som: ”Vi vet
inte vad vi ska säga, vi är rädda att välja
sida.” Par bjuder inte hem frånskilda till
tillställningar, och frånskilda bjuder inte
in sig själva för de vill inte hamna som ett
femte eller sjunde hjul. Församlingen bör
se till denna målgrupp i sitt humanitära
arbete.
Föredömets makt
Ordet ”kärlek” har använts för mycket
och fått för lite uttryck. Våra uttryck för
kärlek är ofta kulturellt betingade, men
vi adventister finner riktiga uttryck för
kärleken genom välkomnande. Vissa uttryck för kärlek är enkla och universella
– ett leende i stället för en grimas. Men
andra uttryck kräver mod att ta initiativ
för att åstadkomma något.
En resa jag gjorde för några år sedan i
ett fjärran land, skedde delvis med buss.
När jag steg ombord på bussen fanns
det ännu lediga platser. Senare, när alla
säten var upptagna, förblev män sittande
när kvinnor steg ombord och fick stå och
hålla sig i stängerna. Sen steg en höggravid kvinna in i bussen. När jag la märke
till hur hon kämpade för att hålla i sig,
steg jag upp och gav henne min plats.
Genast steg två män upp och erbjöd
mig sina platser.
Tydligen blir kvinnor i det landet sällan positivt särbehandlade – även när de
är gravida. Medan jag, en främling i den
kulturen, särbehandlades, kanske för att
jag var utlänning. Jesus sa: ”Allt vad ni vill
att människorna skall göra för er, det skall
ni också göra för dem” (Matt 7:12). Denna
kärlek känner inga gränser; Paulus skrev:
”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller
fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus
Jesus” (Gal 3:28).
Att lägga märke till andras glädjeämnen och sorger är ett kristet privilegium
och ansvar. Aposteln Paulus skrev: ”Löna
inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt
för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer
an på er ... Är din fiende hungrig, ge honom
att äta; är han törstig, ge honom att dricka”
(Rom 12:17–20). När vi gör så, färgas vår
medmänsklighet av helhetssyn, den blir
välkomnande och drivs av uppmaningen
i evangeliet.
Välkommen till det bibliska perspektivet på medmänsklighet.
Susan M. Fenton Willoughby
Översättning: Tommy Björn
Susan M. Fenton Willoughby undervisar
i sociologi och socialt arbete vid Atlantic
Union College, South Lancaster, Massachusetts, USA.
FORTSÄTTNING FRÅN SIDAN 11
Hoppets Röst
uppstår i Borås
Församlingens pastor Jovan Dedic besöker eleverna på deras egen begäran.
De får regelbundet inbjudan till församlingens verksamheter. Nio av brevskolans
elever besökte Smultronstället när serveringen var igång under hösten. Några har
också besökt söndagskvällarnas möten.
En av eleverna besökte gudstjänsten vid
sommarkonferensen i Borås.
Varför?
Vad är det som får dessa personer att satsa
och arbeta så intensivt med brevskolan?
– Ända sedan jag var ung har jag varit
engagerad i Bibelbrevskolan och sett
resultat av dess verksamhet, säger Ulla
Gimbler. Målet är att vinna människor
för Gud medan det är tid.
– Jag har för min inre syn en bild av att
nå människor som vi inte kan nå på något
annat sätt, säger Iris Gustavsson. Jag vill
att de också ska få del av det budskap som
betyder så mycket för mig. Och så vill jag
att livet ska vara spännande nu, inte bara
längta till himlen ...
– Brevskolan är ett missionsarbete
där man vinner människor för Gud,
säger Gunnar Gimbler, därför gillar vi
den. Vi arrangerar ibland studiecirklar
hemma hos oss och vi har fått se folk
bli omvända. Brevskolan har samma
uppgift. Ända sedan jag var ung och
blev adventist har jag haft stort intresse
för adventbudskapet. Jag tror att tiden
för Jesu återkomst är nära.
– Jag har själv läst brevkursen ”Bibeln
säger” och fick hjälp med att få svar från
Bibeln på många frågor som jag hade,
säger Kajsa Falkenström. Sedan gick jag
i en studiecirkel som Ulla och Gunnar
drev. Dessa brevkurser är utmärkta att
använda i smågrupper.
– Det viktigaste för mig är att veta att
det finns en brevskola i Sverige och att
medlemmarna kan dela ut inbjudningar,
s äger Sylvie Ekström. Jag vill också
veta att det finns någon som svarar på
anmälningarna.
– Närheten till eleverna, så att vi kan
utveckla en personlig relation, är viktig
för oss i Brevskolan.
Anne-Maj Sandström
25
Anders
Tegeman
Ekebyholmsskolans före detta elever
välkomnas till en jubileumshelg
Om du gick i en klass som tog examen från grundskolan, realskolan
eller gymnasiet något av åren 1950, 1955, 1960, 1965, 1970, 1975,
1980, 1985, 1990, 1995 eller 2000, så ta kontakt med dina före
detta studiekompisar och arrangera en träff på Ekebyholm den 23
april 2005. Då bjuder skolan på en festgudstjänst med före detta
Ekebyholmsrektorn Bertil Wiklander kl. 11.00 på förmiddagen och
en festlunch på slottet kl. 13.00.
Skolan organiserade sin första jubileumshelg den 15 maj
2004, och det blev en mycket lyckad dag. Vi firade många olika
jubileer från 10 till 55 år. Den största gruppen var dock 40-årsjubilanterna.
Den första klassen som tog studenten firade sina 40 år sedan
de lämnade Ekebyholmsskolan och bidrog på festgudstjänsten
med orgelspel av Ingvor Stagling, tvärflöjtmusik av Anders Tegeman och även mottotal av Yvonne Johansson-Öster. De som tog
realen 1964 hade också arrangerat att träffas på Ekebyholm denna
dag, och deras mottotal framfördes av Eunice Fernstad.
En stor grupp 25-årsjubilanter var också samlad, och Ismo
och Kari Stavdal sjöng sången de sjöng som duett under sitt
studentprogram 1979.
Talare för dagen var Hans Löfgren, och han sydde ihop sina
minnen från Ekebyholm i slutet av 50-talet på ett mycket trevligt
och värdigt sätt, med både skratt och allvar. Vi fick in en kollekt på
8000 kr till upprustning av matsalen i slottet. Tack alla som gav!
Har du jubileum 2005 och önskar träffa dina vänner från
studietiden på Ekebyholm?
Gör så här:
1. Ta kontakt med en eller flera från din klass och kom
överens om att åka till Ekebyholm den 23 april 2005.
Gör också upp planer för vad ni vill göra utöver det
program skolan förbereder.
2. Anmäl dig till Ekebyholmsskolan senast den 10 april 2005.
Om du behöver övernattning, kan skolan ordna så långt
det finns plats på internatet. Har du förslag
till personer som kan göra något på festgudstjänsten, så
hör av dig till skolan så tidigt som möjligt om det.
3. Betala 100 kr till skolan före den 15 april på postgiro
815-86-0 för festmåltiden du får till lunch.
4. Åk till skolan den 23 april. Skolan arrangerar:
Gudstjänst kl. 11.00 (kollekt till lokalt projekt)
Lunch kl. 13.00
VÄLKOMNA!
Yvonne
Johansson-Öster
26
Hans
Löfgren
Eunice
Fernstad
Julklappstips
Magnus, Alexander och André Kazen
recenserar datorspelet AgeNTen
från Svenska Bibelsällskapet
Leta efter Jesus
i Jerusalem
I
spelet AgeNTen får du till uppgift att
leta rätt på Jesus i Jerusalem med omnejd. Det sker genom att samtala med alla
du möter. Genom deras berättelser kan
du samla ledtrådar, saker och varningar
för att kunna lösa olika uppgifter under
spelets gång.
Tio huvuduppdrag uppdelade i ett
flertal mindre klurigheter ska
lösas. För att
lösa dessa är det
viktigt att skaffa
så mycket information som möjligt samt plocka
på sig saker som
hittas eller ta
emot sådant som
vänliga m änniskor ger bort eller
byter bort. Genom
att lyssna till människors berättelser
om och kring Jesus,
och genom att läsa
texter du hittar får
du information för
att lösa uppgifterna.
Du får mycket
information från
Bibeln om Jesu liv,
om vad han sagt och
gjort under den tid han levde här utan
att lägga in värderingar eller försöka
övertyga spelaren även om syftet att
presentera Jesus ur ett kristet perspektiv står klart.
Mina bägge grabbar och jag själv spelade spelet. André, 11 år blev inte särskilt
biten men den här typen av spel är inte
hans favorit i någon form. Alexander,
13 år hade mycket lättare att ta till sig
spelet men så är han en problemlösare
som tycker betydligt bättre om liknande
spel.
Själva spelet i sig var inte för avance-
rat för grabbarna,
men är kanske lite
i enklaste laget
fö min egen del.
Språket i spelet talar
däremot bitvis till
en något äldre
publik.Papper
André och Alexander löser
uppgifterna i AgeNTen.
och penna bör finnas till hands för att
skriva ner en del viktiga uppgifter man
stöter på. Vissa saker kunde vara lite
svåra att klura ut, men med lite samarbete
löste sig allt till slut.
Minus för spelet var i princip två saker. I ett par hus fanns pengar och annat
att hämta. Talade man med husägaren
i förväg blev man uppmanad att hämta
sakerna men gjorde man det inte kunde
man ändå gå in och bara ta sakerna. Att
lägga in i spelet att man inte kunde ta saker utan tillstånd hade inte krävt mycket.
Det andra som vi faktiskt reagerade mot
var för sig var de svenska rösternas uttal av namnet Jesus.
Namnet underströks kraftigt
med röst och tonläge på ett
sätt som kändes aningen krystat. Varför man inte kan uttala
namnet Jesus på samma sätt
som vilket annat namn som
helst, till exempel Pelle, tänker jag inte utreda här. Vi la
märke till den annorlunda
betoningen men det störde
inte så värst mycket. Bägge
dessa saker var mycket små
minus för spelet.
Plus för spelet var en hel del, snygg
grafik, välgjort, bra ljud, roligt och spännande. Spelet skulle gott och väl kunna
användas i skolornas religionsundervisning då det är mycket pedagogiskt upplagt och ger en hel del information om
Jesu liv, död och uppståndelse. Spelet
är inte så komplicerat att informationen
försvinner i ansträngningarna att lösa
problemen, men inte heller så enkelt att
det blir tråkigt.
Priset är överkomligt, kvalitén mycket god.
Vi kan mycket varmt rekommendera
spelet!
Magnus Kazen
27
F
A M I L J
VIGDA
Vi gifte oss
vid Ekebyholms slott en
underbar frisk sommardag
den 23 juli 2004.
Marléne Karlsson
och
Jörgen Lönnkvist
Vigselförättare:
Bobby Sjölander
Vi vill sända ett stort TACK
till samtliga som hjälpte oss
med alla förberedelser inför
en sådan viktig dag. Vi fick vårat sagobröllop, ett underbart
minne, som ger oss kraft och
styrka till våran gemensamma
vandring genom livet.
Marléne och Jörgen
FÖDDA
Vi har fått en dotter
som heter
Laura
Linköping
den 7 maj 2004
Marcus och
Sofjela Lamberth
Katarinas och Elisabeths
lillasyster
Isabelle
föddes den 21 juni 2004
i Lillehammer, Norge
Christina och
Anders Orpana
Välkommen älskade
Rebecka!
Maria och
Kristian Randjelovic
Linköping
den 15 oktober 2004
28
AVSOMNADE
Frideborg Johansson föddes
hösten 1919 på ön Norrbyskär. I samband med Oscar
Spånghagens verksamhet
i Vänn ä s anslöt hon sig i
juni 1946 till adventfolket
genom dop. Våren 20 04
dog hon efter en lång tids
sjukdom. Frideborg var en
mjuk och gästfri person som
gärna engagerade sig för de
fattiga. Hjälpaktionen var
en viktig insats för henne.
Församlingen var hennes
familj som hon höll ständig
kontakt med. Vi ser fram
mot att möta henne på uppståndelsens dag.
För Umeå SDA-församling
Tommy Björn
Rudolf Bergström föddes på
försommaren 19 18 i Bjurholm. Han var lokförare
och tillhörde Svenska Missionsförbundet. I samband
med Oscar Spånghagens
verksamhet i Vännäs anslöt
han sig i januari 1946 till
adventfolket genom dop.
Rudolf var väl aktad, engagerad i kommunpolitiken i
Vännäs och fick predika i
många olika församlingar.
Han var respekterad för sin
djupa bibelkunskap och
sitt milda och kärleksfulla
bemötande av andra. Han
var stöttepelare och föreståndare i Vännäs Adventistförsamling. Hösten 2004
dog han hastigt efter en tids
sjukdom. Han saknas av
både Missionsförsamlingen
och Adventistförsamlingen,
hustrun Gunhild och många
anhöriga.
För Umeå SDA-församling
Tommy Björn
Einari Ivainen avled den 4 augusti efter en tids sjukdom.
Einari var en trogen medlem av församlingen på Ekebyholm sedan 1975, då han
flyttade hit från Göteborg.
Einari hade ett stort intresse
för natur och trivdes bäst i sin
trädgård. Han läste mycket i
PASTOR
GUNNAR SJÖRÉN
Till minne
Pastor Gunnar Sjörén avled
den 3 augusti 2004 efter en
lång tids sjukdom. Han genomgick en till synes lyckad
operation en vecka tidigare,
men komplikationer tillstötte som ändade hans liv.
Gunnar Sjörén föddes
i Matteröd Osby den 20
januari 1920. Han döptes
av pastor Gustaf Nord i
april 1936. Jag lärde känna
honom på Ekebyholm sommaren 1935, då han arbetade
där för att sedan kunna börja
studera och få en utbildning.
Gunnars största önskan var
att bli pastor och vinna själar
för Guds rike.
I mitten av 1940 -talet
kom han till Norrköping för
att tillsammans med pastor
Gösta Berglund bedriva
evangelisk verksamhet där.
Dessa år var en underbar tid
för vår församling, när människor kom och lyssnade och
tog emot budskapet, och vi
kände oss alla delaktiga i
sin bibel och deltog i den
finska gruppens gemenskap.
Han hade en tystlåten personlighet, men gjorde ändå
sitt för att hjälpa andra, bland
annat i Hjälpaktionen.
Begravningen hölls i
Rimbo kyrka och leddes
av Pastor Bobby Sjölander.
Aimo Orpana lä ste en av
psaltarpsalmerna och två
av familjens barn, Anne och
Tommy Uimonen sjöng och
spelade. Familj och vänner
samlades runt graven för ett
stilla farväl. Genom sorg och
tårar lyser Einaris och vårt
hopp klart och tydligt. Må du
vad som hände. Sång- och
musiklivet sprudlade, det
var en verklig väckelsetid
för vår församling.
Efter Gösta Berglunds
förflyttning till annan ort
fortsatte Gunnar Sjörén sin
verksamhet i Norrköping.
Här fann han också en god
och kärleksfull hustru och
medarbetare i Nelly Johansen från Norge, som var på
tillfälligt besök i Norrköping. De båda fick två barn,
Marita och Kenneth.
Gunnar verkade på flera
orter främst i Östergötland
innan han 1952 lä mnade
Sverige för studier vid
olika universitet i USA.
Efter MA-examen 1956 och
BD 1958 blev han kallad att
verka i den svensktalande
församlingen i New York
1959–65. Sedan i Chicago,
Illinois, Oregon, Idaho med
flera platser.
Vi har haft många tillfällen att besöka Gunnar och
Nelly, senast dagen före
nyårsafton 2003. Det var en
stor glädje att se dem igen,
Gunnar var inte stark, men
han längtade efter att få se
sitt kära fosterland en gång
till, en önskan som inte blev
uppfylld.
Nu vilar Gunnar i väntan på vår Herres återkomst
då vi får komma till vårt
verkliga hemland. Vilken
underbar dag det ska bli att
få möta Jesus och alltid få
vara hon honom.
Knut-Erik Karlberg
vila i frid till uppståndelsens
dag. Tack Gud för Einaris liv
och inneslut hela hans familj i
din kärlek och omsorg.
För Ekebyholms församling.
Bobby Sjölander
Harry Sjöström dog helt
hastigt den 8 september.
Harry föll och slog huvudet
så svårt att han blev medvetslös. Läkarna på lasarettet
kunde inte göra något. Harry
blev 80 år gammal.
Harry Sjöström döptes
den 17 juni 1939 av pastor Nils
Zerne i Uddevalla och kom
med sin familj till Västerås
församling på hösten 1966.
Harry och hans hustru Ruth,
var och är legitimerade sjukgymnaster. Först startade han
egen praktik i Munkedal och
Kungsdal. Efter flytten till
Hallstahammar arbetade han
i 25 års tid på vårdcentralen
där. Harry har också på olika
sätt medverkat i församlingens arbete, och varit till exempel sabbatsskolledare och
revisor. Han gladde oss ibland
med gitarrmusik.
Begravningsgudstjänsten
ägde rum i S:t Illians kapell
på Hovedstalunds kyrkogård den 23 september och
inramades av mycket vacker
sång och musik. Officiant
var Lillemor Halldin som
talade tröstens ord till de
närvarande. Församlingen
var rikligen representerad
och pastor Roland Sjölander
talade vid graven.
Må Harry vila i frid till
uppståndelsens morgon.
För Sala-Västerås församling
Anna Haglind
Willis Palm föddes den 20
oktober 1918 i Edmonton,
Alberta, Kanada, som det
fjärde av sex barn till skräddarm ä staren Rudolf Palm
och hans hustru Judit. 1911
hade föräldrarna med de två
äldsta barnen emigrerat till
USA, men återvände 1919
till Sverige och slog sig efter
några år ner i Varnhem.
Willis var tekniskt intresserad och utbildade sig till
elektriker. 1937 träffade han
Signe Franck som gick sköterskekursen på Hultafors.
Paret vigdes 1941 av pastor
Nils Zerne och fick två söner,
Charlie och Conny.
1958 anställdes Willis som
verkmä stare på Hultafors.
Han var händig och kunde
natt som dag snabbt lösa de
mest skiftande problem. Hans
friska humör, hjälpsamhet
och optimism smittade av sig
på arbetskamraterna.
Under 1970-talet expanderade verksamheten vid
Hultafors kraftigt. Willis
spelade en viktig roll i utvecklingen. 1971–72 byggdes
det stora behandlingshuset.
1976 helrenoverades kyrkan
invändigt och senare byggdes efter Willis ritningar en
ny foajé, nya toaletter och en
rymlig läktare.
Willis tyckte om att resa.
Fem gånger besökte han
USA och Kanada. Han reste
även med den Transsibiriska
järnvägen från Moskva till
Vladivostok. Julen 1969 besökte han sin bror Hugo i Addis Abeba. Vid två tillfällen
arbetade han för ADRA med
elinstallationer på en av våra
skolor i Ghana, Västafrika.
Några år efter pensioneringen sålde makarna Palm
sitt hus i Hultafors och flyttade till en lägenhet i centrala Borås. Deras kärlek till
och engagemang för Hultafors
stannade dock kvar på Hälsocentret.
Den 28 augusti 2004 fullbordade vår broder sitt livslopp. Förutom familjen och
flera syskonbarn hade många
vänner, trosfränder och gamla
arbetskamrater mött upp
kring den vackert smyckade
båren. Pastor Gösta Wiklander vigde stoftet till gravens
ro och påminde oss om det
kristna uppståndelsehoppet.
Länge skall vi minnas den
glade och hjälpsamme verkmästaren.
Norman Blomstedt
Den 7 augusti 2004 somnade
Hilding Svensson ifrån sitt
jordeliv efter ett långt och
aktivt liv. Han föddes i Ramsjöstrand den 13 juni 1915 och
har under livet arbetat med
småbruk.
Hilding och Janni möttes
på Nyhyttan och fick två barn
tillsammans. Hela livet var de
båda mycket trogna när det
gällde församlingslivet.
De var alltid mycket aktiva
i Hjälpaktionsinsamlingen
och Hilding pratade gärna
och ofta om sin längtan efter
att få möta Jesus när han kommer igen.
Hilding döptes den 25
april 1936 av pastor G E Nord
i Skåne.
Sven Emanuelsson förrättade begravningen den 1
september 2004.
Vi önskar Hilding en
fridens vila till den dagen då
Herren själv ska komma ned
och en basun ska ljuda och alla
de rättfärdiga ska stå upp ur
sina gravar. Vilken dag det
skall bli!
För Örebro församling
Siri Bjerkan Karlsson
Tidigt på morgonen den 29
september 20 04 somnade
Gustaf Karlsson in efter en
kortare tids sjukdom.
Gustav föddes i Slussfors
den 6 juni 1918. Hans pappa
dog ung i spanska sjukan
och lämnade frun med sex
barn. Gustav och hans lilla
syster blev bortlämnade när
Gustav var 3 år gammal och
han växte upp i Umnäs hos
en annan familj.
Han började tidigt att se
sig om i Sverige, bland annat
genom att kolportera och det
var när han arbetade i Delsbo
som han mötte Ingrid som
han gifte sig med år 1949.
Tillsammans fick de sex
egna barn och bodde på
många olika platser – från
Borås till Slussfors och slutligen Ervalla utanför Örebro
där de kunde bo nära alla sina
barn.
Gustaf döptes som baptist
1936 av Kongomissionären
Byström som höll väckelsemöten i Slussfors. Ett par år
senare kom Oskar Spånghagen till byn och Gustaf var
då en av nio ungdomar som
tog emot adventbudskapet
och intogs på bekännelse i
Adventistsamfundet. Han
har varit aktiv i församlingen
hela sitt liv.
Begravningen hölls i Adventkyrkan i Örebro av dottern Elsie Stone. Barn och
barnbarn deltog i en rörande
fin begravning som gav alla
hopp om återförening.
Tänk n är vi alla ska få
träffas ovan där, där alla ska
vara friska och unga igen – i
det landet där inga tårar, sorg
och klagan finns.
För Örebro församling
Siri Bjerkan Karlsson
AN N O N S E R
KRETSTRÄFFAR 2005
15 januari i Örebro – Centrala kretsen
29 januari i Ekebyholm – Östra kretsen
26 februari i Göteborg – Västra kretsen
19 mars i Kristianstad – Södra kretsen
ATT ODLA ANDENS FRUKTER
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Mot sådant vänder sig inte lagen. Gal 5:22,23
MEDVERKANDE:
Björn Ottesen, Audrey Andersson och Ronny Hermansson
Mer detaljerad information och program kommer att finnas i din
församling samt skickas ut via Svenskt AdventNytt!
Välkommen till en dag med undervisning och gemenskap!
29
Ny serie på DVD
BÖCKER KÖPES
Evidence
Bokserier köpes
Vägledning för församlingen, band 1-3
SDA:s Bibelkommentar
Människan söker efter bevis på Guds existens. TV-serien Evidence
speglar relationer, död, förlåtelse, fred, vila, kärlek m m ur ett
annorlunda perspektiv (Se febr och mars nr av Missionären 2004
för mer info). TV-programmen är riktade till postmoderna människor och passar för att visas i små grupper eller för att lånas ut
till kompisar. Det är också lämpligt att bjuda hem vänner för att
se programmen tillsammans. De skapar möjlighet till dialog med
människor som inte bekänner sig vara kristna.
Programmen är inspelade på engelska men har svensk text.
Dwight Nelson, pastor vid Andrews universitet, är huvudtalare.
Under våren har programmen sänts på Hope Channel, Adventistsamfundets satellitkanal på Hotbird. Det är 10 program på fem
DVD-skivor som levereras från slutet av september.
Priset för hela DVD-setet är 600 kr. Men om du genast gör en
beställning blir priset endast 500 kr.
Betalning sker till SDA Media, pg. nr. 639784-8. Glöm inte att
skriva namn, adress och Evidence på pg-talongen.
Bengt Mellin, Mellbygatan 5, 563 32 Gränna
Tel hem 0390-412 63, arb. 0140-688 66
•••
Bibelläsningar för familjekretsen, Upplagan från 1919.
Tel 08-681 05 02.
•••
Jag vill köpa Lilla bibelhandboken
Svea Thorfve, Umeå SDA-församling, tel 090-12 25 57
Glassgränd 44, 906 24 UMEÅ
UTHYRES
Stöd, tröst och uppmuntran
0175 - 712 00
– dygnet runt –
60 m2 , 2 rum och kök, balkong och badrum med bastu.
Snygg lägenhet och centralt belägen i
samma hus som i Adventkyrkan
Ålandsvägen 36, Mariehamn.
Tel +358 40-5247753
Ring anonymt och lyssna på dagens budskap!
Om du önskar kan du även få ett personligt samtal.
Adventkyrkan, Ekebyholm, Rimbo
PERSONLIGT
Livskamrat sökes
Kvinna 45+ i södra Sverige, söker en man för äktenskap.
Intressen bl.a friluftsliv och att växa
tillsammans i Kristus.
Svar till: ”Seriöst menat”
Bibelbrevskolans dag
i Borås den 15 januari 2005
Borås församling inbjuder alla intresserade till
en gemenskap i bibelbrevskolans tecken.
Kom och utbyt tankar och ideer, och ta med information,
inspiration och inbjudningskort hem.
INGET LIV MED MERSMAK 2005!
Örebro församling kommer inte att ha någon konferens
under Kristi himmelsfärdshelgen nästa år.
Om er församling vill göra något eget, men som når
ungefär samma målgrupp med människor som känner
behov av att fördjupa sin tro och samlas för att lovprisa
Gud, be och samtala om det, hör av er till:
Karin Wieczorek, tel. 08-545 29 779
[email protected]
Kl. 10.00 Bibelstudium
Kl. 11.15 Sabbatspredikan
Vi bjuder på lunch.
Efter solnedgångsandakt delar vi med oss av beprövade
metoder och nya ideeer i bibelbrevskolearbetet.
Eftermiddagens program är inte fastställt ännu.
Efter kvällsmaten blir det sång och musik.
Ring Margaretha Johansson tel: 033-24 91 04
för anmälan och information om övernattning.
Välkomna!
30
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
3 dec
15.36
15.27
14.50
14.25
13.18
15.19
14.20
10 dec
15.32
15.23
14.45
14.16
13.04
15.13
14.08
17 dec
15.32
15.22
14.44
14.13
12.56
15.12
14.03
24 dec
15.35
15.25
14.47
14.16
12.59
15.15
14.06
31 dec
15.42
15.32
14.54
14.25
13.12
15.22
14.17
7 jan
15.51
15.41
15.04
14.38
13.33
15.34
14.34
Brännpunkt
I huvet på en gubbe
Efter några tafatta uppslag till vad jag ska skriva om bestämmer jag mig för att
”koppla printern on-line” och låta den skriva tankens vindlingar tills sidan är full …
B
rännpunkten. tanken går osökt till
brännpunkten från ett förstoringsglas. Vi använde den för att tända de
”bomber” vi som 6–7 åringar tillverkade
av kardemummarör (små tjocka glasrör
med kardemumma som mamma använde
till bakningen) och något explosivt som
vi fick tag på – uppfinningsrikedomen
var stor. Vi riktade brännpunkten mot
röret och efter en liten stund ... Pang!
En lyckad och kontrollerad explosion.
Röret höll och korken flög flera meter
upp i luften ... den palestinska kvinnan
i Jerusalem som bundit sprängämnen
runt kroppen gick ut och ställde sig på en
myllrande gata i Jerusalem förra veckan.
Vad fick henne att trycka på utlösaren?
Knappast 70 jungfrur i paradiset eller
familjehedern – det här är väl ändå karlgöra i denna del av världen. Men ändå ...
Pang! En misslyckad och okontrollerad
explosion. ”Bara” två dödade och några
få skadade.
Vad driver denna farsot av självmordsbombare som drar fram över världen?
Trosstarka och målinriktade (fullständigt
förledda vore kanske en bättre formulering) genomför de sin uppgift, numera så
ofta att det omnämns av ren slentrian på
dagens nyhetssändning.
Trots vidrigheten kan jag inte låta
bli att fascineras av den drivkraft de har.
”Ingen har större kärlek än den som ger
sitt liv för sina vänner,” säger Jesus. Men
är det här kärlek till deras trosvänner
eller bara hat till de ”orättfärdiga”,
uppoffring eller kall spekulation i en
förväntad belöning? Hur som helst,
man tror och handlar därefter. Hur skulle
världen ha sett ut om vi ”normalkristna”
hade samma trosvisshet och kanaliserade
den med samma målmedvetenhet? En
svindlande tanke!
Men vad händer sen med kvinnan?
Tanken far iväg till månadens ”Samtal
i bygden” – en diskussionsgrupp för
kristna från olika kyrkor i trakten. Temat denna gång var ”Hur långt räcker
nåden?”. Rättvisa, förlåtelse, nåd. Livliga diskussioner, många frågor, kanske
några svar men på väg hem i bilen ringer
ändå den smått desperata refrängen till
en sång ur musikalen ”Kristina från Duvemåla” i mina öron. ”Du måste finnas!
Du måste finnas!”
För mig syftar den på rättvisan och
nåden för den lilla arabpojken som slutade sitt liv som levande minröjare, för
finansmannen på Wall Street som idag
slösat bort lika mycket som kunnat ge
1000 barn i Sudan mat för dagen (har han
verkligen ”fått ut sin lön”?), för mig själv
som vuxit upp med ”budskapet” upp över
öronen och ändå inte kommit längre.
Det måste finnas en formel som tar
hänsyn till andra faktorer än att jag firar
nattvard i enlighet med församlingshandbokens rekommendationer (dagsaktuell
fråga), eller att jag troget går till kyrkan
varje sabbat, betalar mitt tionde, pustande sköter församlingens finanser och
plikttroget talar med ”främlingen” som
då och då kommer till vår gudstjänst. En
formel som kan väga in alla faktorer, och
som genererar ett resultat som både den
utvärderade själv och åskådaren kommer
att uppleva som rättvist. Det finns en sådan formel, jag är säker på det.
Jag får slå mig till ro med det och
trösta mig med att det inte heller finns
någon som lyckats knäcka formeln Gud
använde när världen blev till, trots att
resultatet är så tydligt och påtagligt för
var och en. ”Nej, så mycket som himlen är
högre än jorden, så mycket är mina vägar
högre än era vägar och mina tankar högre än
era tankar”. Ett tröstens ord från Jesaja
55:10 (SFB).
Vi fick Hjälparen inte för att lära oss
formeln, men för att lära känna formelns
ägare och skapare. Inte för att förstå den
utan för att förstå hur han ”leder mig på
rätta vägar för sitt namns skull”.
Jag önskar att jag kunde förstå den
fulla innebörden av härliga ”frihetstexter”
som
”Bokstaven dödar, men Anden ger liv” och
”Herren är Anden, och där Herrens Ande
är, där är frihet ” från 2 Kor 3 (SFB).
Att vara fri, det vill säga att göra som
man själv vill är en inneboende strävan i
varje människa. Men att vara fri och göra
som Herren vill är en motsättning som
vi inte kan komma över utan Andens
hjälp.
Ta emot anden och ... Pang! En lyckad
men okontrollerbar explosion.
Det låter så enkelt, men i praktiken
kan det vara nog så knivigt. Jag ser fram
emot vårt seminarium i höst med Peter
Roennfeldt där jag ska få lära mig mer
om den helige Ande.
Börjar du bli trött? Tänk på mig då
som alltid måste stå ut med vad som rör
sig (jag stal titeln från ett tidningskåseri)
”I huvet på en gubbe”.
Lars-Erik Karlsson
Lars-Erik Karlsson är datakonsult
och skriver från sin vävstuga i Nyhyttan
31
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning 
återsänds försändelsen med
den nya adressen på baksidan
(ej adressidan) .
Julgåva till Zimbabwe
Ge barnen en chans
V
et du om att för bara 630 kronor
kan du hjälpa ett barn att få gå i
skolan under ett helt år? Så litet
kostar det att betala skolavgifter och
skolböcker för ett barn i Zimbabwe – och
samtidigt ge barnet mat för dagen.
I Zimbabwe finns det
tiotusentals
barn som har
förlorat sina
föräldrar på
grund av aidsepidemin. Bara
i ett av landets
distrikt finns
det ca 24.000
barn som har
förlorat en eller
båda sina föräldrar.
Men allt är
inte hopplöst
för de här barnen. Gertrude Manuhwa har gett hjälp
och hopp till många av dem. Hon skulle
aldrig överge ett barn som hon har tagit
hand om. Tack vare henne har många
barn fått hjälp att leva vidare.
Gertrude är 55 år gammal. Hon är en
storväxt kvinna som utstrålar kraft och
glädje. De som känner henne säger att
hon är den typiska afrikanska modern
som älskar sina barn vad som än händer. Gertrude behöver inte ha fött ett
barn för att hon ska älska det. Om hon
har tagit hand om ett barn som far illa så
är det hennes barn, och hon är barnets
nya mor.
Men Gertrudes liv har en tragisk
baksida. För fyra år sedan fick hon veta
att hon själv är hiv-positiv. ”När jag fick
veta det kändes det som om världen
hade kommit till sitt slut. Under ett
ögonblick trodde jag att allt var förlorat. Jag ville bara lägga mig ner och dö,”
berättar hon.
32
Men Gertrude gav
inte upp. Hon insåg i
stället att hon nu hade fått
en ny uppgift i livet. Hon
skulle hjälpa människor
som smittats av hiv.
Hon började hjälpa barn som hade
blivit föräldralösa på grund av att deras
föräldrar hade dött i aids. Hon försåg
dem med mat och kläder. Och hon startade ett program för att stödja människor
som var smittade så att de själva kunde
klara av sin vardag.
Men hon hade nästan inga resurser.
Och behoven bara växte.
Då tog hon kontakt med ADRA
Zimbabwe. Där fick hon stöd. Tack vare
pengar som ADRA Sverige gett genom
ADRA Zimbabwe tar hon och hennes
medhjälpare nu hand om 209 barn. Gertrude och 38 andra hiv-positiva kvinnor
är mammor till dem alla. Barnen kan inte
tänka sig ett liv utan dem.
I år går julgåvan till föräldralösa
barn i Zimbabwe. Den kommer att
hjälpa barn som dem Gertrude tar hand
om att få utbildning och mat för dagen.
Tack vare din och andras julgåva kommer
barnen att få gå i skola även under nästa
skolår. Och ”familjen” kommer att växa
med fler pojkar och flickor som också
behöver mat, omsorg och kärlek.
Antalet barn som behöver hj älp
växer hela tiden. Ett barn som får mat
och utbildning får chansen att leva och
bygga upp samhället.
Hur många barn i Zimbabwe vill du
ge en julgåva i år? Hur många barn kan
vi hjälpa tillsammans?
Rigmor Nyberg
Så litet kostar det att förändra livet för ett barn
70 kronor
80 kronor
120 kronor
480 kronor
630 kronor
Ett års skolavgifter för ett barn
Skolböcker till ett barn för ett års studier
Mat till ett barn i tre månader
Mat till ett barn i ett helt år
Mat, skolavgifter och skolböcker till ett barn i ett helt år