Omsorg och genus

Omsorg och genus
– ur omsorgstagarnas och omsorgsgivarnas
perspektiv
Omsorg och genus – ur omsorgstagarnas och
omsorgsgivarnas perspektiv
© Författaren och FoU Skåne
ISSN 1404-5419
ISBN 978-91-89661-36-3
FÖRFATTARE; Marie Bergström
LAYOUT; Lena Lindberg
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Kopiering är förbjuden utöver vad som
avtalats mellan upphovsrättsorganisationer
och högskolor enligt avtalslicensen i 13 §
upphovsrättslagen.
FoU Skåne
Skriftserie 2009:6
Marie Bergström
1
TRYCKNING; Bildcenter i Lund AB
2
Innehåll
Förord ........................................................................................................... 5 1. Inledning................................................................................................... 7 Bakgrund och syfte ................................................................................... 7 Cirkeldeltagare .......................................................................................... 8 2. Begrepp: genus, kön, feminism .............................................................. 9 Genus som en social struktur .................................................................. 10 Att göra kön ............................................................................................ 11 Feminism ur ett historiskt perspektiv ..................................................... 13 Dimensioner av genus............................................................................. 16 Om genusforskning................................................................................. 18 3. Formandet av en könsidentitet ............................................................ 20 Hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män .......................................... 21 Socialkonstruktivism och kön ................................................................ 22 4. Härskartekniker .................................................................................... 23 Osynliggörande ....................................................................................... 23 Förlöjligande ........................................................................................... 24 Undanhållande av information ............................................................... 24 Dubbelbestraffning ................................................................................. 25 Påförande av skuld och skam ................................................................. 25 5. Omsorgsbegreppet ................................................................................ 27 Omsorgsetik – Gilligans teori ................................................................. 28 Kritik mot Gilligan ................................................................................. 29 Social omsorg ......................................................................................... 30 6. Studier med genusperspektiv på vård och omsorg ............................ 33 7. Vilken roll spelar kön inom omsorgsverksamheten? ........................ 36 Daglig verksamhet (1) ............................................................................ 37 Gruppboende (2) ..................................................................................... 37 Daglig verksamhet (3) ............................................................................ 38 Äldreboende (4) ...................................................................................... 39 Dagcenter (5) .......................................................................................... 39 Gruppboende (6) ..................................................................................... 40 Sammanfattande kommentar .................................................................. 41 8. Forskningsfrågor i framtiden............................................................... 44 Kvinna, man och chef ............................................................................. 44 Referenser .................................................................................................. 46 3
4
sorgsverksamheten, hur gör man för att höja lönerna och därigenom bidra till att det blir ett viktigt och eftersträvansvärt yrke
att arbeta inom, både för kvinnor och för män?
Förord
Finns det inga riktiga karlar inom omsorgen? Är det bara manhaftiga kvinnor som jobbar på bygge?
Det var frågeställningar som ventilerades i den FoU-cirkel som
bildar bakgrund till denna rapport av Marie Bergström, universitetslektor vid Lunds universitet. Några svar gavs inte och tonen i
diskussionerna var mera skämtsam än problemfokuserad. Själv
var jag en av tre män som deltog i cirkeln. Alla vi tre pratade
mycket och tog mer plats än övriga – kvinnliga – deltagare. Tillfällighet – eller?
Att vård och omsorg är en kvinnodominerad verksamhet är
uppenbart och många arbetslag – främst inom äldreomsorg – är
enkönade. Den allmänna uppfattningen är att det borde finnas fler
män inom vård och omsorg. Frågan – varför – är inte lika allmänt
diskuterad. Inte heller frågan om hur kvaliteten i omsorgen påverkas av genusförhållandet personal – brukare.
I rapporten ger Marie Bergström ett teoretiskt avstamp för diskussioner om genus och kopplingen till omsorgskvalitet. Hon startar
med en genomgång av centrala begrepp och hur könsidentitet
formas. Ett avsnitt om härskartekniker känns särskilt relevant i en
omsorgsvärld med en uppenbar snedfördelning mellan könen. Via
ett avsnitt om studier med genusperspektiv på vård och omsorg
gör rapporten ett nedslag i deltagarnas vardag. Kollegor på sex
olika arbetsplatser intervjuas om sin syn på genusfrågor.
Ett sätt – menar Marie – är att synliggöra de förhållanden som
kvinnor och män arbetar under inom vård och omsorg. Då måste
man också belysa frågorna om relationen manligt, kvinnligt och
chefskapet samt diskussionerna om härskarteknikerna.
Nog är det märkligt att vi ger låg status åt arbete med viktiga humanistiska värden som stöd, tröst, lindring och omsorg om levande människor och hög status åt jobb som sysslar med döda ting
som att bygga hus och bilar, utveckla operativsystem eller förvalta kapital.
Hur mycket påverkar genus detta fenomen?
Lund i september 2009
Greger Nyberg
Verksamhetsledare, handikappomsorg
FoU Skåne
I det avslutande kapitlet tar Marie Bergström upp ett antal frågeställningar från cirkelarbetet. Frågeställningar som kan fördjupas
och bilda underlag för framtida FoU-arbete.
Marie Bergström lyfter också fram den fråga som var central i
hela cirkelarbetet; Hur gör man för att höja statusen inom om5
6
1. Inledning
Trots att Sverige anses vara ett av världens mest jämlika länder så
finns det fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns
löneförhållanden. Kvinnor tjänar i snitt 84 % av vad männen tjänar (Gustafsson, 2008). Men det är inte bara det att kvinnors löner
inte når upp till männens, utan det anmärkningsvärda är att kvinnor fortfarande inte ges tillträde till de områden där de riktigt
höga lönerna finns. Inom näringslivet finns det visserligen lika
många kvinnor som män men kvinnorna tjänar enbart 77 % av
vad männen får i lön (Gustafsson, 2008). I sin avhandling från år
2008 tar Una Gustafsson upp att kvinnor i lägre utsträckning än
män ber om löneförhöjning. Hon pekar också på det faktum att
kvinnor i löneförhandlingssammanhang upplever stereotyphot
och därför begär lägre lön än män. Könsstereotyperna kan verka
på två sätt, det kan dels leda till att kvinnor som begär högre lön
uppfattas som otrevliga och krävande, dels leda till att kvinnor
begär lägre lön än män.
Området vård och omsorg är kvinnodominerat. Kvinnor vårdar
sina nära anhöriga. Omkring 90 % av dem som arbetar inom vård
och omsorg med att ta hand om barn, sjuka och gamla är kvinnor.
De flesta äldre omsorgstagare är kvinnor eftersom kvinnor, fortfarande, lever längre än män och därför dominerar bland omsorgstagare inom såväl sjukvård som äldreomsorg.
Bakgrund och syfte
Bakgrunden till denna FoU-rapport är en cirkel som gavs våren
2008 tillsammans med en grupp omsorgsgivare från tre kommuner (Malmö, Kävlinge och Svedala) i Skåne. Gruppen träffades
vid fem tillfällen, från februari till maj, för att diskutera vilken betydelse genus har inom omsorgsarbetet. Några av de frågor som
diskuterades var: Vad betyder det att omsorgstagare och omsorgs7
givare i huvudsak är kvinnor? Är vårdarbete ett ”kvinnligt” arbete? Vad innebär det? Hur kan man bidra till att öka statusen på yrken inom vård och omsorg? Varför är det så svårt att rekrytera
män inom vården? Vad kan göras för att fler män rekryteras till
omsorgsarbetet? Är det ett mål för omsorgsarbetare? Vad betyder
det att de män som är verksamma inom vården oftast avancerar
till chefspositioner? Genom cirkeln gavs en introduktion till genusbegreppet, hur begreppet har vuxit fram samt hur det tillämpas
i praktiken.
Syftet med denna FoU-cirkel var att diskutera vad genus betyder i
olika sammanhang och i olika relationer inom vården, med fokus
på omsorgsgivare och omsorgstagare.
Cirkeldeltagare
Cirkeldeltagarna bestod av tolv kvinnor och tre män. En av kvinnorna hade en chefsposition på den enhet som hon företrädde,
samtliga män var chefer. Övriga deltagare arbetade inom vården
på olika gruppboenden eller inom daglig verksamhet. I samband
med att kursen startade diskuterade cirkeldeltagarna vilka förväntningar de hade på kursen och av vilken anledning de hade sökt sig
till en cirkel som handlade om genusperspektiv på vård och omsorg. Några av deltagarnas förväntningar på FoU-cirkeln presenteras nedan.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Spegla jobbet ur ett genusperspektiv
Olika språk: manliga/kvinnliga vårdtagare
Få koll på problematiken
Bra tema som man måste förhålla sig till
Genusperspektivet är jätteintressant
Kärt ämne… jobbar nära problematiken
Hur matcha vårdgivare/vårdtagare?
Reda ut begreppen
Nyfiken... hur ska man tänka i vardagen?
Aldrig tänkt på perspektivet
8
2. Begrepp: genus, kön, feminism
Genus är ett begrepp för att förstå hur kön formas inom olika institutioner och praktiker. Begreppet genus har blivit en vanlig term
under de senaste trettio åren. Ursprungligen har det utvecklats
från engelskans ”gender” som betyder kön. Medan kön på svenska står för det biologiska könet är begreppet genus mer komplicerat och handlar om de sociala relationer som människor och
grupper ingår i.
Den allmänna uppfattningen är att genus handlar om skillnader/
olikheter mellan kvinnor och män, att kvinnor till exempel skulle
vara mer känslomässiga än män, eller att våra liv och vårt agerande som kvinnor respektive män skulle styras av ett kvinnligt
respektive manligt tänkande. Det finns en stor mängd populärvetenskapliga böcker med denna utgångspunkt. En av dessa är boken ”Män är från Mars och kvinnor från Venus” av den amerikanska författaren John Gray. Boken, som kom för omkring femton år sedan, utgår från att det finns skillnader mellan kvinnor och
män och att detta är det som gör det svårt för män och kvinnor att
förstå varandra. Ursprungligen härstammar denna idé från tankar
om patriarkatet, om att män dominerar i samhället. Den ursprungliga tanken är att samhället behöver patriarkatet för att skydda
kvinnorna och för att samhället ska fungera. Både Grays bok, och
andra inom samma område, har spätt på föreställningen om den
psykologiska skillnaden mellan kvinnor och män som leder till att
representanter för könen inte har möjlighet att förstå varandra.
Att vara kvinna eller man är ett ständigt pågående arbete, menar
Connell (2002). Simone de Beauvoir beskrev det som att ”man
föds inte till kvinna, man blir det” (de Beauvoir, 1949/1972). Med
denna utgångspunkt ses inte kvinnlighet respektive manlighet
som något av naturen givet, utan kvinnor och män konstruerar sig
som feminina respektive maskulina. Kvinnor och män intar en
plats i genusordningen, en plats om de antingen väljer själva eller
som de mer eller mindre blir tilldelade.
Genus som en social struktur
Genus handlar inte om skillnader mellan kvinnor och män utan
om de relationer som påverkar människor i de olika situationer de
interagerar inom. Om man utgår från ett genusperspektiv så har
man fokus på hur relationen ser ut just vid det tillfället och i den
situationen man är intresserad av (Connell, 2002).
En amerikansk forskare som påpekar motsatsen är Janet Shibley
Hyde som, efter att ha gått igenom psykologiska studier från 1980
och framåt, drar slutsatsen att det istället är psykologiska likheter
mellan kvinnor och män som dominerar inom områden som ledarstil, kroppsspråk, inlärning, kommunikation bland annat. Skillnaderna är betydligt färre men det är dessa som har fokuserats
inom forskningen, menar Hyde (Tjärnlund, 2005).
Connell (2002) beskriver genus som en social struktur över hur
samhället förhåller sig till människokroppen och vilka konsekvenser detta får för människor i olika sammanhang som till exempel
inom arbetslivet. För att beskriva genusstrukturen i samhället urskiljer Connell olika ordningar med utgångspunkt i genusordningen som fortplantas socialt genom krafter som begränsar det
individuella handlandet. Med genusordningen avses större mönster, övergripande strukturer inom samhället. Genusregimer, som
är mönster i genusarrangemangen, inom institutioner som skolor,
arbetsplatser, idrottsföreningar bland annat, stämmer oftast med
genusordningen men kan avvika från den genom att genusregimerna förändras över tid. Förändringarna möter oftast motstånd
innan de genomförs. En del institutioner förändras snabbt, andra
släpar efter. Ofta börjar en förändring i en samhällssektor och det
kan behövas tid innan förändringen tränger igenom de andra sektorerna. Genusrelationer är hur människor, grupper och organisationer hänger ihop och skiljer sig åt. Genusrelationer skapas hela
tiden i vardagen, man kan uttrycka det som att vi ”gör kön” ge-
9
10
nom hur vi beter oss som kvinnor respektive män i olika situationer. Genusrelationerna är i verkligheten hårt regelstyrda och varaktiga mönster för sociala relationer som kallas för strukturer.
till sina kvinnliga? Vilka beslut diskuteras med kvinnorna och vilka med männen? Det är viktigt att synliggöra dessa strategier eftersom arbetet annars blir könsmärkt efter kön där vissa sysslor
viks för män och andra för kvinnor.
Att göra kön
(3) Hur vi beter oss mot varandra. Kön skapas också genom hur
vi beter oss mot varandra i en organisation. Detta kan till exempel
ses genom hur vi låter arbetskamrater av olika kön få olika stort
utrymme. I en viss organisation kanske män får större pratutrymme än kvinnor, kvinnor och män förväntas göra olika saker. En
manlig förskollärare förväntas till exempel tycka det är roligt att
spela boll eller snickra med barnen medan en kvinnlig omsorgsgivare förväntas pyssla om en omsorgstagare. Privat matchar vi oss
i relation till vår partner genom att mannen ofta tjänar lite mer, är
lite äldre och också lite längre än kvinnan. Den norska sociologen
Hanne Haavind har kallat detta för ”den relativa underordningen”
som uttrycks genom att kvinnor tenderar att underordna sig män
som de söker identitetsbekräftelse av. Det kan gälla både i privatlivet och i arbetslivet. I arbetslivet ska samspelet mellan män och
kvinnor bekräfta ordningen. Man kan upprätta nya former av samspel som skapar nya ordningar som stör hur kön konstrueras. Det
är viktigt att titta på relationen mellan kvinnor och män, mellan
män och män och mellan kvinnor och kvinnor för att skapa en
bild av hur kön inverkar i just den organisation där vi verkar. Genom att betrakta dessa interaktioner ges en bild av om det är männen som är aktörerna och kvinnorna som ger männen det känslomässiga stödet. Samspelet inom organisationen skapar föreställningar om hur man ska vara, som kvinna respektive man. På så
sätt kan en liten, informell grupp spela stor roll om de ges utrymme.
När vi säger ”att göra kön” innebär det att vi anser att kön inte är
en egenskap, något som vi är, utan en handling som vi gör i en
viss, given situation. Därmed blir det ett verb som vi kan använda
för att förstå hur kön görs i olika sammanhang och till exempel på
olika arbetsplatser. I detta sammanhang, och fortsättningsvis när
begreppet ”kön” används, är det inte i den biologiska betydelsen
av kön. Anledningen till att använda begreppet kön är att kön inte
är något man är eller har, utan något som vi alla aktivt gör, i olika
sociala, kulturella och relationella sammanhang. Oftast sker detta
inte medvetet (Elvia-Nowak och Thomsson, 2003).
Sociologen Joan Acker (1992) urskiljer fyra olika processer inom
vilka kön görs samtidigt.
(1) Uppdelning av män och kvinnor i organisationen. Kvinnor
och män delas upp på olika sätt, i yrken, sysslor, nivåer och i
maktrelationer. Oftast är männen överordnade och kvinnorna underordnade. Vanligen fattar männen besluten och kvinnorna lyder.
Mäns sysslor är vanligen de som är viktigast och som handlar om
ekonomi, regler och lagar medan kvinnornas sysslor inte är så
viktiga utan istället handlar om relationer, kultur och sociala fenomen.
(2) Symboler, bilder och föreställningar som skapas och används
i organisationen. Symboler, bilder och föreställningar om könen
kan både bekräfta och vara motsägelsefulla för hur kvinnor och
män delas upp. Dessa föreställningar skapar villkor för kvinnor
och män på arbetsplatsen och det påverkar hur kvinnor och män
utvecklas i sina sysslor. Ett exempel är när det ska fattas ett viktigt beslut på arbetet – går chefen till sina manliga kollegor eller
(4) Hur förhåller vi oss till könsordningen? Studien visar att män
ofta rekryteras till arbete med stora utvecklings- och karriärsmöjligheter medan kvinnor rekryteras till arbete som har färre möjligheter till utveckling och karriär. För att detta ska förändras i en
organisation måste man själv vara beredd att förändras, menar
Acker. För att nå en sådan förändring bör man, med utgångspunkt
11
12
i strukturerna i organisationen reflektera över sig själv och hur
man förhåller sig till dessa strukturer.
Acker menar, i en intervju från 1996 (Alskog, 1996) att de mönster som innebär att kvinnor arbetar inom vård och omsorg, gör
mer av det obetalda arbetet och har sämre löner, håller på att förändras. Det är främst i de yngre familjerna som vi kommer att se
detta, menar Acker. En trend är också att männen kommer att
söka sig till yrken som traditionellt har setts som typiska kvinnoyrken. En förklaring till detta är den höga arbetslösheten (Alskog,
1996).
3. kulturell nedvärdering exempelvis osynliggörandet av kvinnors insatser i arbetslivet som därigenom anses betydelselösa
4. våld mot kvinnor och sexuellt utnyttjande exempelvis sexualbrott, kvinnomisshandel, våldtäkt med mera.
Ur ett historiskt perspektiv kan man åskådliggöra feminismens
framväxt via två tidsperioder. Den första omfattar tiden ca 18501920 och den andra tiden 1960-1970. Liberalfeminismen och den
socialistiska feminismens storhet var under 1850-1920 respektive
1960-70. Under senare delen av 1960 talet kom radikalfeminismen som ett resultat av kvinnorörelsen och vänsterrörelsen under
1968.
Feminism ur ett historiskt perspektiv
Gemzöe (2006) förslår följande definition av begreppet ”feminism”. Feminister är de personer som anser a) att kvinnor är underordnade män, b) att detta förhållande bör ändras. I denna definition finns det inbyggt ett ställningstagande för förändring.
Gemzöe kallar detta för en ordboksdefinition, som fungerar bra
eftersom den är enkel att förstå och förhålla sig till. Vad som är
problematiskt med den är när man börjar analysera den och problematisera innebörden av orden. Vilka kvinnor? Gäller det alla
kvinnor? Hur ser förhållandet ut mellan kvinnor och män? Här
menar Gemzöe att vi måste skapa en helhetsbild av ojämlikheten
mellan kvinnor och män. Detta gör vi genom att analysera olika
sfärer i samhällslivet där ojämlikheten mellan könen är synlig:
1. politisk/ekonomisk sfär exempelvis kvinnors utsatthet inom
arbetslivet, kvinnor utför lågt värderat vård- och omsorgsarbete
2. familjesfär exempelvis den orättvisa arbetsdelningen mellan
män och kvinnor där kvinnorna utför merparten av hushållsarbetet, kvinnors obetalda arbete med barn och anhöriga till
familjen.
13
1850-1920
Liberalfeminismens grundantagande var att kvinnor ska ha samma grundläggande demokratiska fri- och rättigheter som män.
Sett ur ett historiskt perspektiv så har kvinnors sämre position i
samhällslivet lett till att kvinnor har uteslutits från politiken och
förhindrats att delta i arbetslivet på lika villkor som män. Kvinnorna har hänvisats till familjens privata sfär. Företrädare inom
den liberalfeministiska rörelsen har kämpat för att kvinnor ska få
möjlighet till utbildning, att kvinnor ska få lagliga rättigheter som
till exempel rösträtt. Denna kamp fördes genom argumentation
och upplysningsarbete. Tanken var att uppfostran och utbildning
var medel för att nå målet med att upphäva kvinnors underordning. En av företrädarna för den liberalfeministiska rörelsen var
Mary Wollstonecraft som år 1792 skrev ”Till försvar av kvinnans
rättigheter”. I den boken pläderade hon för att det inte fanns några som helst skäl för att utesluta kvinnor från politiska rättigheter.
Wollstonecraft poängterade att kvinnan inte är skapad att vara
mannen till behag utan att vara en självständig varelse. År 1869
skrev John Stuart Mill ”Förtrycket av kvinnorna”. Mill tog upp
kvinnors underordnade position och visade att den i sig utgjorde
ett eget politiskt problem. Mill skrev: ”Om kvinnor är mer känslostyrda än män så beror det på uppfostran – upphäv kvinnors
underordnade position i äktenskapet, kvinnor ska ha fri rösträtt
och fri utbildning” (Gemzöe, 2006 ).
14
Samtidigt menade Mill att om kvinnorna utbildar sig och får ett
yrke så är det OK men om kvinnorna gifter sig så ska de vara
maka och mödrar. Tanken att kvinnorna skulle kunna förena yrkesliv med familjeliv fanns inte. Kvinnorna skulle ha ansvaret för
familjen och männen ansvaret för försörjningen. Trots Mills, för
den tidens radikala tankar, så frångick han inte den traditionella
arbetsdelningen mellan könen.
De engelska feministernas militanta kamp för kvinnors rätt till
utbildning ledde till att de engelska kvinnorna fick rösträtt år
1928. Även i Sverige organiserade kvinnorna sig vilket år 1918
ledde till att riksdagen fattade beslut om att införa kvinnlig rösträtt. Det dröjde fram till år 1921 innan rösträtten för kvinnor tilllämpades första gången. En av dem som var ledande inom den
liberala feminismen var Fredrika Bremer vars arbete för kvinnors
förbättrade ställning i samhället fortfarande förs inom Fredrika
Bremerförbunden.
1960-1970
Den moderna liberalfeminismen under 1960-70-talet innebar en
ny våg där kampen gällde kvinnors jämlikhet i arbetslivet och
inom politiken. Utgångspunkten var att kvinnor och män är i
grunden lika och ska ha lika lön för lika arbete. En av kvinnorörelsens främsta organisationer, Grupp 8, bestod av kvinnor från
arbetarklassen som tillsammans med kvinnor från universiteten
kämpade för att förändra kvinnors villkor. I och med detta bröt
kvinnorörelsen med den liberala feminismens grundantagande
och anslöt sig till de värderingar som härskade inom studentrörelsen och vänsterrörelsen. Anledningen var företrädare för den liberala feminismen ansågs bortse från klasstillhörigheten och från
kvinnors materiella villkor. Ofta var det medelklasskvinnors förhållande som skulle förbättras. Som en reaktion på detta uppkom
den socialistiska feminismen.
Detta ledde till utvecklandet av radikalfeminismen som utvecklades ur den radikala kvinnorörelsen i USA, Europa och Australien
under 1960-talet. Utgångspunkten inom denna rörelse är antagan15
det att kvinnor är förtryckta genom sitt kön och att kvinnoförtrycket är den mest utbredda och grundläggande formen av förtryck. Det fanns en gemensam faktor och det var att alla kvinnor
domineras av män genom den gemensamma fienden, patriarkatet.
Kate Millets bok ”Sexualpolitiken” som kom 1970 blev en
mycket viktig milstolpe inom den radikala feminismen. I boken
beskriver Millet hur alla samhälle har baserat förhållandet mellan
könen på makt. Maktförhållandet består i att män dominerar över
kvinnor inom alla samhälleliga områden på ett sätt som gör att det
uppfattas naturligt och därför blir osynligt. Små flickor skolas in i
denna ideologi och lär sig bli underordnade och lär sig att kvinnor
har lägre värde än män. Detta tas in i kvinnornas föreställningsvärld och blir en osynlig maktordning.
Inom den socialistiska radikalfeminismen konstruerades en teori
som gick ut på att klass och kön är två oupplösligen förenade kategorier som samverkar i ett kapitalistiskt patriarkat. Genom
marxismen fördes termer in som ”produktion” och ”reproduktion”. Reproduktionen omfattar familjemönster, sexualitet,
mänsklig fortplantning, de områden där kvinnor anses förtryckta
på grund av sitt kön. Det omfattar också omsorgsarbetet, att ta
hand om och vårda, ett arbete som är kvinnligt kodat. Till skillnad
mot produktionen, som görs synlig genom det som skapas och utförs, är reproduktionen osynlig och blir därför lägre värderad.
Kvinnornas sfär blir osynlig genom att mycket av det som kvinnor gör hänförs till obetalt arbete inom den reproduktiva sfären
(Gemzöe, 2006).
Dimensioner av genus
Connells fyra dimensioner
Connell (2002) har konstruerat en modell som utgörs av fyra dimensioner av genus. Utgångspunkten är fyra huvudstrukturer i
samhällets genusrelationer: (1) maktrelationer, (2) produktionsre-
16
lationer, (3) känslomässiga relationer och (4) symboliska relationer.
Maktrelationer handlar om den allmänna underordningen av
kvinnor och om den manliga dominansen. Produktionsrelationer
handlar om den genusmässiga arbetsfördelningen så som den har
sett ut i olika tidsepoker och i olika samhällsstrukturer. Med känslomässiga relationer avses begär, det vill säga känslomässig anknytning, sexualitet, de praktiker som väcker åtrå är en aspekt av
genusordningen. De symboliska relationerna definieras som det
område som utgör ett stort system av tolkningar, förutsättningar,
undertoner och anspelningar när vi talar om en kvinna” respektive
”en man”. Innebörden i detta är betydligt mycket större än de
båda biologiska kategorierna ”kvinna” respektive ”man”. Här blir
genussymboliken i språket, klädsel, smink, gester etc. tydlig.
Hardings tre dimensioner
Sandra Harding urskiljer tre dimensioner av kön: (1) strukturellt
kön, som beskriver segregation och hierarki vad gäller arbetsfördelning mellan könen, (2) symboliskt kön som beskriver tankar
och idéer om vad som anses vara ”kvinnligt” och ”manligt” och
(3) individuellt kön som handlar om hur individer socialiseras in i
en könsidentitet (Berge, 1997). Dessa tre dimensioner kan användas för att förstå konstruktion och rekonstruktion av kön. Dimensionerna samverkar i processen för hur kvinnor och män tilldelas
olika, och varandra motsatta, karakteristika. Enligt Harding bidrar
till exempel de symboliska relationerna till att reproducera könsmaktsassymmetri historiskt och kulturellt. Ofta sker detta omedvetet, till exempel när kvinnor och män tillskrivs olika karaktärsdrag. Exempel på detta är:
Objektiv
Aktiv
Hård
Stark
Natur
Teknik
Subjektiv
Passiv
Mjuk
Svag
Kultur
Omsorg
Om genusforskning
Dagens genusforskning är ett mångfacetterat och dynamiskt fält
(Berner, 2004). Genusforskningen bedrivs inom flera olika discipliner där varje område bedriver forskning med utgångspunkt i sitt
huvudintresse. Inom vissa områden har genusperspektivet inlemmats inom standardforskningen medan den inom andra områden
har mött ett stort motstånd och därmed kommit att betraktas som
en alternativ forskning. Berner tar i sin bok som handlar om genus, teknik och naturvetenskap (2004) upp olika inriktningar
inom det som sammantaget kallas för genusforskning. En samlingsterm för all forskning som kritiskt granskar könsförtryck och
genusrelationer i samhället är den feministiska forskningen. Även
inom denna forskning finns det flera olika inriktningar från liberal
feministisk forskning, marxistisk forskning, hbt-forskning och så
vidare. Det som kallas för kvinnoforskning är forskning som
handlar om att synliggöra kvinnor och kvinnors villkor. Kvinnors
erfarenheter och upplevelser undersöks. Det kan vara så att vissa
kvinnodominerade områden lyfts fram, vissa särskilt osynliga
kvinnor belyses eller man poängterar vissa specifikt kvinnliga
uppfattningar. Begreppet kvinnoforskning kom att ersätta begreppet jämställdhetsforskning vars syfte i högre grad var att utgöra
ett underlag för politiska åtgärder för att minska orättvisor mellan
könen i samhället. Jämställdhet är ett könsneutralt begrepp som
inte problematiserar maktrelationer mellan könen, och som inte
heller tar upp kvinnors specifika behov eller livsvillkor. Begreppet genusforskning har blivit allt vanligare under senare år. Genusforskare försöker förstå samhällets genusordning, arbetsdelning, sociala relationer. Inom genusforskningen talar man om socialt kön och forskningen handlar om både kvinnor och män och
deras villkor och relationer.
Skäl varför genusforskning är viktig idag
Berner lyfter fram tre skäl till varför det är viktigt med genusforskning idag:
17
18
(1) vikten av jämställdhet, vem får bli vetenskapsman, forskare,
uppfinnare eller ingenjör? Det är först under 1900-talets senare
del som kvinnor har fått tillträdde till dessa yrkesområden. Detta
leder till att samhället konstruerar miljöer som kännetecknas av
utestängning, könshierarki och sexism. I detta sammanhang blir
det viktigt med genusforskning för att avslöja vilka sociala och
kulturella processer som konstruerar tekniker och vetenskapsmän
som män. Det blir också viktigt att avslöja vilka processer som
konstruerar omsorgsarbetare och vårdgivare som kvinnor. Om
man granskar dessa områden med utgångspunkt i löner och status
så framstår det klart att de tekniska och naturvetenskapliga områden som värderas högst, som har högre löner och högre status i
samhället. Områden där kvinnor arbetar, eller förväntas arbeta,
värderas lägst med lägre löner, mindre möjlighet att avancera, lägre status. Dessutom finns det ett tydligt mönster att när kvinnorna
kommer in i traditionellt manliga yrkesområden så tenderar dessa
områden att förlora sin status (till exempel prästyrket, läkaryrket,
lärare och så vidare).
(2) kunskap om ojämlikhet och diskriminering, genom kunskapen
kan genusforskare bidra till att ifrågasätta ojämlika maktförhållanden i samhället och också ifrågasätta argument som rättfärdigar
diskriminering mellan kön och mellan andra grupper. Genusforskningen är viktig eftersom forskarna kan ifrågasätta och problematisera kvinnors och mäns situation och villkor inom olika delar av
samhällslivet.
3. Formandet av en könsidentitet
Ordet identitet härstammar från latinets idem, som betyder densamme. Innebörden i identitetsbegreppet har inom psykologin varit känslan av stabilitet, att vara densamma oavsett tid och rum.
Begreppet identitet kan både täcka en subjektiv upplevelse och
objektiv, registrerbar, dimension. Dessa båda dimensioner står varandra nära. Följande aspekter kan urskiljas: (1) separationsaspekten – gränser gentemot andra, (2) syntesaspekten – att vara
mångfacetterad, motsägelsefull, (3) kontinuitetsaspekten – att vara
densamma vid olika tillfällen och i olika sammanhang, (4) sociala
aspekten – funktioner och relationer till andra, olika roller i olika
sammanhang, som inom familj, yrke, fritid etc., (5) existentiella
aspekten – övergripande värdesystem, ideologi, religion (Ramström, 1991).
Könsidentitet är något som är djupt förankrat i vår personlighet,
våra omedvetna önskningar och konflikter. Man kan utgå från
olika teoretiska skolor för att förklara de olika skikten i könsidentiteten, det sociala, det kognitiva och det emotionella (Bjerrum
Nielsen och Rudberg, 1991).
(3) för att skapa förändring, den kunskap om hur män och kvinnors situation ser ut kan leda till att förhållandet förändras så att
män och kvinnor får lika möjligheter och lika villkor. Forskningen kan alltså användas för att förändra livsvillkoren. Om det
är så att det finns diskriminering mellan könen måste det motarbetas och förändras.
Inom psykologin har teoretiker utgått från att könsidentiteten normalt grundläggs mycket tidigt i livet för att formas och nyanseras
under barndom och vuxenblivandet. Sigmund Freuds teori om det
biologiska könets betydelse för personlighetsutvecklingen har haft
stor betydelse inom psykologin. Freuds utgångspunkt var att identiteten utformas i samspel mellan biologiska, psykiska och sociala
faktorer. Den psykoanalytiska teorin utmanades under 1990-talet
av feministiska psykoanalytiker som utvecklades den relationella
psykoanalysen. I denna teori kritiserades synen att könsidentiteten
skulle vara förbunden med den genitala anatomin (Smedler och
Drake, 2006).
19
20
Hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män
Socialkonstruktivism och kön
Nancy Chodorow har kombinerat den psykoanalytiska och sociologiska teorin i en modell över hur skillnader i mäns och kvinnors
personlighet och roller reproduceras över generationer (Chodorow
1978/1995). Chodorow menar att det är i relationen till föräldern,
i första hand den närvarande modern, som flickor och pojkar utvecklar sin könsidentitet och sitt sätt att förhålla sig till andra
människor och till omvärlden (Smedler och Drake, 2006). Chodorow utgår i sin modell från kärnfamiljen med en moder som har
det huvudsakliga ansvaret för barnens omvårdnad och en fader
som har det huvudsakliga ansvaret för familjens försörjning. Detta får olika konsekvenser för pojkar och flickor eftersom relationen till modern är av olika karaktär för barnen beroende på kön.
Chodorow menar att modern understryker likheten mellan sig
själv och dottern och signalerar att dottern ska bli som modern. I
relation till sonen poängterar moden istället olikheten och visar i
sitt bemötande att sonen är annorlunda och älskad för att han är
olika och har andra förutsättningar. Detta leder, menar Chodorow,
till att pojkar och flickor utvecklar olika personligheter vad gäller
att hantera autonomi och intimitet. För både pojkar och flickor
handlar det om att uppnå autonomi i förhållande till andra samtidigt som de ska upprätthålla intimiteten, alltså förmågan till närhet med andra. För flickans del betonas närhet och likhet på bekostnad av autonomi medan det för pojkens del istället blir problem med nära och beroendefulla relationer. Att vara flicka blir
detsamma som att tycka om närhet och relationer medan att vara
pojke blir synonymt med att vara aktiv och självständig. Flickans
könsidentitet växer fram i en relation med en person (modern)
som ständigt finns i närheten. Därför får flickan en insikt i vad det
innebär att vara kvinna. Pojkens könsidentitet växer fram i relation till fadern, som inte är närvarande enligt Chodorow. Pojken
får därför svårare att finna gränserna för hur han ska förhålla sig
som man. Den maskulinitet han utformar utgår från att vara annorlunda (än modern), åtskild och särskild (från modern) (Chodorow 1978/1995, Smedler och Drake, 2006).
21
Det socialkonstruktivistiska sättet att se på kön innebär ett ifrågasättande av att uppdelningen av kön skulle representera en objektiv sanning som är fri från värderingar. Inom detta synsätt ifrågasätts de sociala innebörder, värderingar och handlingar som uppdelningen av kön ger upphov till. En av uttolkarna av detta synsätt
är Judith Butler som menar att kön handlar om att göra, istället för
att vara. Hon menar att vi iscensätter kön i de sammanhang som
vi verkar inom genom vår kroppshållning, hur vi går och sitter,
hur vi klär oss, talar, tar plats, vad vi intresserar oss för. När vi
gör kön på ett konsekvent och förutsägbart sätt uppstår det en
identitetsupplevelse. Kön blir också ett sätt att vidmakthålla könsmaktsordningen i samhället med manlig överordning och kvinnlig
underordning (Smedler och Drake, 2006).
22
4. Härskartekniker
Berit Ås, professor i socialpsykologi, norsk feminist som var med
och grundade det norska kvinnouniversitet, har varit Norges första kvinnliga partiledare. Hon blev känd för sitt begrepp ”härskartekniker” för att förklara vilka strategier som män använder för att
i sociala sammanhang dominera kvinnor. Tanken bakom begreppet ”härskartekniker” var att medvetandegöra processen bakom
kvinnors underordning och mäns dominans genom att inte acceptera det. Därför blev härskartekniker en viktig del inom kvinnofrigörelsen under 1970 och 1980-talen. Begreppet har därefter fångats upp inom grupp- och organisationspsykologin och används för
att förklara förtryck av alla grupper, oavsett kön. Genom att synliggöra dessa tekniker blir det också möjligt att utveckla redskap
som kan användas som ett försvar för den personliga integriteten.
Ås menar att maktgrupper har tillgång till fem härskartekniker
som är typiska. För att bemöta dessa härskartekniker använder
man sig av motstrategier, bekräftarstrategier.
Osynliggörande
Denna teknik går ut på att man ser till att någon, eller några, i
gruppen blir bortglömd, förbigången eller överkörd. Utgångspunkten är att se någon som oviktig och betydelselös, vilket leder
till att självförtroendet dalar hos den som utsätts för denna teknik.
Ett exempel är att ge kommentarer om någons utseende istället för
vad vederbörande säger. Detta sker ofta när en kvinna tar upp ett
ämne som anses hotande av männen. Ett annat exempel är att när
någon talar så läser chefen sina egna anteckningar och markerar
därför för de andra i personalgruppen att det inte intressant att
lyssna på den som talar. Ett väldigt vanligt sätt att tillämpa denna
härskarteknik på är att osynliggöra någon genom att inte presentera henne.
23
De motstrategier som används för att bemöta denna härskarteknik
är att ta plats. Man kan till exempel avbryta sig när man ser att
chefen inte lyssnar. Istället för att osynliggöra så kan man synliggöra, ta varandra på allvar, lyssna, ge konstruktiv kritik. När man
synliggör en annan människa blir man själv synlig och får därmed
respekt.
Förlöjligande
Förlöjligande är när någon blir hånad, utskrattad eller utsatt för
förringade liknelser. Denna härskarteknik kan till exempel yttra
sig genom att en man omtalar kvinnor som känsliga eller som
barn. Det kan också ta sig uttryck som göra sig lustig över det
som någon har sagt, att kommentera det med ett skämt och därmed förringa den som har berättat något. Motstrategin är att kommentera det förlöjligande skämtet med till exempel att fråga ”Vad
menar du?” Man kan också tala om att man inte accepterar skämten eller den jargongen som används på denna arbetsplats. För att
bryta ett sådant mönster på en arbetsplats är det viktigt att visa
respekt och bemöta varandra seriöst. Genom att stötta sina arbetskamrater kan man få dem att känna sig betydelsefulla och kompetenta.
Undanhållande av information
Genom att undanhålla information för vissa ges inte alla på en arbetsplats samma möjlighet att ta del av det som behandlas. Även
om de formella beslutet fattas i sammanträdesrummet så kan de
före mötet ha förankrats och diskuterats med ett urval ur personalgruppen. Ett sätt kan till exempel vara att vissa bjuds in till en
fredagsöl efter arbetsveckan, eller att männen diskuterar viktiga
ärenden i bastun, dit kvinnorna inte har tillträde. Ett sätt att bemöta denna härskarteknik är att ifrågasätta de beslut som fattats
när inte alla på arbetsplatsen har fått möjlighet att vara med. Kräv
24
struktur för beslut. För att förhindra att ett arbetsklimat som
präglas av denna härskarteknik uppstår så kan man aktivt arbeta
med att informera varandra. Dra in alla i beslutsprocessen, se till
att har fått diskussionsunderlag och får ta del av de beslut som
fattades. Man kan till exempel anslå protokoll på anslagstavla
eller skicka ut via mail.
Dubbelbestraffning
Dubbelbestraffning är när någon anklagas från två håll. Exempelvis kan en auktoritär chef bemöta ett kreativt förslag från en nyanställd medarbetare med att han/hon inte ska tro att han/hon kan
förändra saker på arbetsplatsen samtidigt som chefen i samma andetag påtalar att han tycker att den nyanställde ska anstränga sig
lite mer. Det blir oerhört svårt för den nyanställde att försöka leva
upp till chefens krav, eftersom hur han/hon än gör så blir chefen
inte nöjd. Ofta kan man se denna härskarteknik när kvinnor beskylls för att inte delta i föreningslivet samtidigt som de anklagas
för att vara dåliga mödrar som lämnar sina barn för att arbeta med
politiken. Denna härskarteknik kan bemötas genom att mönstret
bryts och man själv känner efter vad man tycker är viktigt och
följer det. Det är också viktigt att bejaka istället för att fördöma,
att försöka se det positiva.
kände till. En motstrategi är att fråga sig själv vilken del man har i
detta. Är detta mitt ansvar?
Berit Ås identifierade ovanstående fem härskartekniker för att
göra det synligt hur kvinnor domineras av män i sociala sammanhang, i hemmet, arbetslivet, föreningslivet. Det användbara med
dessa tekniker är att de kan vara till hjälp för att förstå de mekanismer som ligger bakom att vissa människor har svårt att etablera
sig i en grupp. För att förstå dessa faktorer är det viktigt att först
synliggöra gruppens hierarkiska struktur och de intressen som
vissa individer i gruppen har att försvara.
Påförande av skuld och skam
Att påföra skuld och skam innebär att använda sig av förlöjligande och dubbelbestraffning genom att låta någon få veta att hon/
han inte är tillräckligt bra. Man kan till exempel anklaga någon
för att hon/han inte har skaffat sig den information som de andra,
redan insatta, har fått. Att föreslå en ändrad dagordning vid ett
möte, för att mötas av kommentarer om att man borde tänka på
vissa faktorer som man inte känner till, är svårt att bemöta och
kan leda till skam trots att man bara har handlat utifrån det man
25
26
5. Omsorgsbegreppet
Det är inte helt enkelt att definiera begreppet ”omsorg”. Vad som
är omsorg beror på personerna, situationen och relationerna. Vi
ger och tar emot omsorg i olika relationer, mellan barn och föräldrar, äldre och sjuka får omsorg av yngre och friska som är arbetsföra. Omsorg kan dels ges på frivillig basis inom familjen och
släkten, dels som en avlönad uppgift inom en yrkesverksamhet
(Nilsson Montevasel, 2007).
Vad som egentligen avses med omsorg är problematiskt och svårt
att skilja från andra begrepp med motsvarande innebörd. Waerness (Johansson, 2007) skiljer mellan personlig service och omsorgsarbete. Omsorg omfattar mycket mer än omsorgsarbete. Med
omsorgsarbete avses de former av hjälp som samhället ansvarar
för. Inom ramen för omsorg sker också en maktutövning, där det
handlar om en balans mellan ansvar och respekt för andra (Johansson, 2007).
ret för både hushållsarbetet och barnen. 90 % av familjerna i Sverige hade så sent som för 10 år sedan en ojämn fördelning av
hemarbetet.
Haavind (1985) menar att det jämställda äktenskapet är socialt
eftersträvansvärt. Därför anses det inte positivt att kvinnorna är
passiva och beroende eller att männen är dominerande. Men bakom den jämställda fasaden finns maktobalans. Haavind poängterar att underordning idag kallas för ”val, kärlek och trivsel”.
Kvinnor ”väljer”, menar Haavind, att arbeta deltid, de ”vill” ta
större ansvar hemma, de har gjort ett ”val” att inte göra karriär, de
vill sköta om sin åldrande mor osv. Haavind använder sig av begreppet relativ underordning när hon förklarar att kvinnor kan
välja att göra karriär så länge de gör det relativt underordnade
män som de söker identitetsbekräftelse av.
Omsorgsetik – Gilligans teori
Idag förvärvsarbetar majoriteten av svenska kvinnor i lika stor utsträckning som svenska män. De flesta männen arbetar inom den
privata sektorn medan majoriteten av kvinnorna är sysselsatta
inom hälsa och sjukvård och socialt arbete inom den offentliga
sektorn (Muhonen, 1999). Nilsson Montevasel (2007) redovisar
siffror från år 1999 där kvinnorna utgör 83 % av arbetskraften
inom hälso- och sjukvårdsektorn. Muhonen framhåller att trots att
fler kvinnor förvärvsarbetar idag fortsätter de att ha huvudansva-
Carol Gilligans bok ”Med kvinnors röst” kom i svensk översättning år 1985 och blev en viktig bok inom kvinnorörelsen. Gilligan utvecklade sin teori om omsorgs- och ansvarsetik med utgångspunkt i Kohlbergs teori om moraluppfattning. Enligt Kohlberg sker moralutvecklingen via olika stadier. Med utgångspunkt
i Kohlbergs undersökningar, som Gilligan ansåg inte problematiserade kön, sökte hon svar på hur människor definierar moralproblem och vilka situationer som människor uppfattar som moraliska konflikter. Hon fann att flickor och kvinnor har ett annat sätt
att närma sig moraliska problem. Gilligan utgår i sin teori från att
det fanns en situationsberoende moral. Detta kopplar hon så vidare till kön genom att hon utgår från att flickor och pojkar uppvisar
olikheter vad gäller moraluppfattning. Gilligans studier består av
olika moraliska dilemman där unga flickor och pojkar får redogöra för hur de funderar över olika tänkbara lösningar på problemen. Gilligan fann att flickorna i högre grad tänkte på relationer
och försökte sätta sig in i problemet när de resonerade över möjliga lösningar.
27
28
När vi talar, eller tänker, om omsorg förknippar vi detta begrepp
med kvinnor. Både när det handlar om omsorg till nära och kära
och när det handlar om de arbetsuppgifter som utförs inom den
offentliga omsorgen så består arbetskraften till största delen av
kvinnor. När vi ska beskriva omsorg är det oftast kvinnors arbete
med barn, relationer eller kvinnor inom vård- och omsorgsyrken
som vi utgår från.
Gilligans teori utgår från Chodorows teori om könsidentitetsutvecklingen när hon menar att män och kvinnor har olika sätt att
förhålla sig till mellanmänskliga relationer. Kvinnor söker närhet
och intimitet, män avskildhet och autonomi. Här anser Gilligan att
kvinnors moralutveckling går över olika stadier där det första stadiet är självcentrering och inriktat på egen överlevnad. För att gå
vidare måste kvinnornas moraluppfattning utvecklas från att
präglas av själviskhet till ansvarstänkande. När det andra stadiet
har uppnåtts är utgångspunkten omsorg om andra. För att kunna
utvecklas vidare till nästa stadium måste kvinnornas moraluppfattning utvecklas från självuppoffring till att präglas av omsorg
för både av andra och om sig själv. I detta stadium har en mogen
moraluppfattning utvecklats genom att konflikten mellan omsorg
om andra och omsorg om sig själv har lösts. Den mogna moraluppfattningen kännetecknas av synen på omsorg som en universell förpliktelse.
För kvinnors del handlar det, enligt Gilligan, om att ständigt komma i konflikt mellan sig själv och andra, mellan de egna behoven
och behovet av omsorgen för andra. Lösningen på denna konflikt
kräver samstämmighet mellan försök att få tillbaka sitt själv och
lösa det moraliska dilemmat utan att någon blir lidande. Gilligan
menar att kvinnors dilemma är att vara god och ärlig och verklig
och att ta hänsyn till egna och andras behov. Detta definieras som
en relationsnorm, att definiera sig själv utifrån närhet till andra. I
en intervjuundersökning som Gilligan arbetade med så bad hon en
grupp kvinnor beskriva sig själv. Så här beskrev en ung, kvinnlig,
läkarstuderande sig: ”jag sökte till läkarutbildningen, kände att
jag var en människa som brydde sig om andra och kunde ta hand
om dem” (Gilligan, 1985).
Gilligan ser inte den förtryckta kvinnans röst i det omsorgsetiska.
Kritiken baserar sig på att kvinnor har tränat sig på att se olika
skiftningar i förtryckarnas önskningar och behov och att de därför
anpassar sig för att undgå förtryck.
Gemzöe (2006) tar upp andra omsorgsetiker som har vidareutvecklat Gilligans arbete. Filosofer som exempelvis Benhabib har
undersökt hur det omsorgsetiska perspektivet kan lösgöras från
underordningen. Förutsättningen för att den ska utvecklas till en
feministisk etik är att omsorgsarbete, och de värden som förverkligas i sådant arbete, frigörs från sin genusbestämning och fördelas lika mellan kvinnor och män. Enligt Gemzöe menar omsorgsetiker som till exempel Sara Ruddick och Ulla Holm att moderskap och annan omsorgsverksamhet dels sker i ett sammanhang
av underordning, dels att vissa värden förverkligas genom verksamheten. Deras utgångspunkt är att samhället bör skapa villkor
för att allt omsorgsarbete (både i hemmen och på arbetsplatser
utanför hemmen) fördelas lika mellan kvinnor och män.
Social omsorg
Den kritik som, på senare tid, har framförts mot Gilligans teori är
att den uppfattas som ett försvar för en traditionell kvinnlighet.
Definitionen av social omsorg är: ”i samhällets regi organiserat,
professionellt och konkret hjälparbete med individer, familjer och
grupper” (Nilsson Motevasel, 2002, s.5) Definitionsmässigt görs
det ingen skillnad mellan socialt arbete och social omsorg. Däremot finns det en hierarkisk olikhet genom att den sociala omsorgen är underordnad det sociala arbetet. Oavsett vilken form av
omsorg vi talar om så förknippas omsorgen och arbetsuppgifterna
med kvinnor. Kvinnor är vanligen vårdnadsgivare för barn och
den offentliga omsorgen sköts oftast av kvinnor. Därför blir en
beskrivning av omsorg en beskrivning av kvinnans omsorg. I
detta sammanhang glöms alltså mannen bort. Den forskning som
görs om omsorg och om socialt arbete är vanligen kvinnovetenskaplig forskning som beskriver omsorgen som ett oavlönat respektive avlönat kvinnoarbete. Inom den kvinnovetenskapliga
forskningen beskrivs omsorg som praktiska sysslor som utförs
29
30
Kritik mot Gilligan
noga och med omtanke av en känslomässigt engagerad person.
Denna definition passar väl in på vad som krävs av det kvinnodominerade omsorgsarbetet (Nilsson Motevasel, 2002).
En forskare som har både kvinnor och män i fokus är Ingrid Nilsson Motevasel (2002) som i sin bok problematiserar omsorg inom
mans- och kvinnodominerade yrken. Genom sina studier jämför
hon omsorg och hur den gestaltar sig i praktiken dels hos män
som arbetar som fastighetsansvariga och som kvarterspoliser, dels
hos kvinnor som arbetar som distriktssköterskor respektive som
vårdbiträden inom hemtjänsten. Nilsson Motevasel utgår från
Chodorows och Gilligans teoretiska referensramar. Nilsson Motevasel drar slutsatsen att de omsorgshandlingar som utförs i de
olika arbetsgrupperna tar sig olika uttryck. Det är dels handlingar
som innehåller omsorg och präglas av ett personligt ansvar, dels
de som inte gör det utan präglas av tekniskt ansvar. Andra handlingar innehåller situationell omsorg som är begränsade till en
viss, given situation och slutligen urskiljes omsorg som utförs
över tid, så kallad kontinuerlig omsorg. Vilken typ av omsorgshandling som utförs är beroende av arbetsgruppens ideal, menar
Nilsson Motevasel. Idealen skiljer sig åt mellan arbetsgrupper
som är autonoma eller kollektivistiska. Autonoma yrkesutövare
ger vanligen kontinuerlig omsorg medan kollektivistiska ger situationell omsorg. Det är av underordnad betydelse om yrket är
kvinno- eller mansdominerat, eller om omsorgsutövaren är kvinna
eller man, enligt Nilsson Motevasel. Dock finns det en skillnad,
fortsätter hon, i det att män inom mansdominerade yrken i större
utsträckning tar hänsyn till den andres självständighet och integritet medan kvinnor i kvinnodominerade yrken oftare tycks handla
utifrån ett ansvar för den andres välbefinnande.
situationella, om det är självständiga, autonoma, arbetsutövare
blir omsorgshandlingarna i högre grad kontinuerliga. Därmed
menar Nilsson Motevasel att arbetets organisering ger upphov till
större skillnader än tillhörighet till mans- och kvinnodominerad
arbetsgrupp gör.
Nilsson Motevasel poängterar även att det är viktigt att se i vilket
socialt sammanhang som kvinnor och män ger omsorg och utför
omsorgshandlingar samt att inte enbart förknippa omsorg med en
särskild kvinnlig moral eller en kvinnlig förmåga. I hennes egen
undersökning fann hon att den avgörande skillnaden vad gäller
omsorgshandlingar var beroende av arbetsgemenskapen. Om det
är en kollektivt orienterad arbetsgrupp blir omsorgshandlingarna
31
32
6. Studier med genusperspektiv på vård
och omsorg
I en motion (2006/07:So305) till riksdagen betonas att det finns
en ojämställdhet mellan kvinnor och män som inte kan förklaras
av skillnader i hälsa, sjukdomsbild eller av andra behovsrelaterade
skäl. Vad gäller äldreomsorgen så tar motionen upp att denna sektor domineras av kvinnor. Det är kvinnor som vårdar sina anhöriga, kvinnor som arbetar inom äldreomsorgen och till största delen är det även kvinnor som nyttjar omsorgen.
Anna Hallkvist och Anna Kawar gjorde år 2006 en studie om
jämställdhet ur ett brukarperspektiv inom socialtjänsten. De resultat som kom fram ur denna undersökning var bland annat att de
intervjuade socialsekreterarna vidmakthåller traditionella uppfattningar om kön. Socialsekreterarna ansåg det vara problematiskt
att försöka undvika att se till vilken betydelse som könet har för
vilka beslut som fattades. Av resultaten framkom även att kvinnor
med barn utgör den övervägande delen av biståndstagarna.
I en litteraturstudie om genus och vård (Fredriksson och Gustafsson, 2006) fann författarna att det förelåg en skillnad i hur patienter inom sjukvården uppfattades med utgångspunkt i kön. Kvinnliga patienters egenskaper uppfattades som avvikande medan
manliga patienter utgjorde normen. Författarna tolkade detta som
att den könade vårdpersonalen skapade den könade patienten. De
menar att genus kan förstås på två sätt inom vården. Först som en
del i socialisationen, genus produceras och reproduceras. Sedan
som ett sätt varigenom den könade vårdpersonalen förmedlar en
genusordnad omvårdnad. Kvinnliga och manliga patienter skapas
i interaktion mellan patient och personal. I den traditionella könsrollen skapas den kvinnliga patienten mellan den som ger vård
och den som tar emot vård. Patienterna tillskrivs olika egenskaper
med utgångspunkt i kön i relation till om det finns skillnader mellan patienter beroende på om patienten är en man eller en kvinna.
33
En studie från 2008 belyser kommunchefers föreställningar om
ledarskap och genus inom äldreomsorg respektive inom teknisk
förvaltning. Författaren Veronika Lundeqvist har intervjuat kommunchefer från ett urval av Sveriges kommuner. Studien visar att
det finns problem inom äldreomsorgen. Denna sektor, som domineras av kvinnor, har betydligt sämre förutsättningar och arbetsvillkor än den manligt dominerade tekniska förvaltningen. Detta
får konsekvenser både för omsorgsgivare och för omsorgstagare.
Lundeqvist pekar på att det finns ett mönster beträffande hur
kvinnors och mäns arbeten värderas i de olika kommunerna. Det
finns en rådande föreställning om att kvinnor naturligt ska kunna
ta hand om gamla och att det därför inte är nödvändigt att ha en
arbetsledare. Detta kommer ju självklart att inverka på yrkets status och möjlighet att utvecklas och också avancera inom sitt yrke.
Eftersom kvinnor och män tillskrivs olika positioner med utgångspunkt i sitt kön kommer kvinnor att konstrueras som familjeorienterade och män som yrkesorienterade. Kvinnors och mäns
kompetens värderas olika vilket medför att kvinnor och män tilldelas olika positioner på arbetsmarknaden.
Engvall och Nordlander beskriver i en studie från 2007 några
mäns upplevelser av att arbeta inom social omsorgsverksamhet i
ett kvinnodominerat yrke. Samtliga intervjuade män upplever sitt
arbete som positivt och tillfredställande, trots att de inte ursprungligen hade sökt sig till omsorgsyrket utan mer hade hamnat där på
grund av arbetslöshet. Männen upplever inte att de blir annorlunda bemötta varken av brukare eller av arbetskollegor. Intervjupersonerna påpekar att det krävs både status och högre lön för rekrytering av fler män inom omsorgsverksamheten. Ett problem som
tas upp av flera av männen är att det ibland kan vara svårt att utföra vissa arbetsuppgifter eftersom de kvinnliga brukarna inte vill
bli omhändertagna av män. En del av intervjupersonerna påpekar
också att de ofta blir tilldelade en ”vaktmästarroll”, något som de
upplever både positivt och negativt.
Andersson och Häger (2005) har gjort en undersökning av manliga sjuksköterskors upplevelser av patientrelationer. De manliga
34
sjuksköterskor som intervjuades menade att de fick försvara sitt
yrkesval. För samtliga var det ett medvetet val, något som ofta
inte vare sig patienter, arbetskollegor eller det egna sociala nätverket förstod. Samtliga intervjupersoner rapporterade genusrelaterade konflikter främst med sina kollegor, inte i relation till patienterna.
Marie Karlsson (2007) har skrivit en FoU-rapport om manliga
vårdbiträdens och undersköterskors arbetssituation inom äldreomsorgen. I rapporten diskuteras skillnader mellan manliga och
kvinnliga vårdbiträden. Karlsson poängterar att det är männen
som bryter sig in på ett traditionellt kvinnligt arbetsområde och
därför upplever att de måste försvara sitt val av yrke. Genom att
männen är i minoritet utgör de en kontrast i relation till kvinnorna. Detta medför att kvinnorna tenderar att framstå som mer
lika än vad de i själva verket egentligen är. De problem som de
intervjuade männen tog upp var att de inte fick utföra samma arbetsuppgifter som de kvinnliga omsorgsgivarna eftersom många
av brukarna hellre ville bli tvättade av kvinnor.
7. Vilken roll spelar kön inom
omsorgsverksamheten?
För att undersöka vilken betydelse som kön har på en arbetsplats
inom vård- och omsorgsområdet beslöt sig deltagarna i FoU-cirkeln om genusperspektiv inom vård och omsorg för att göra en
undersökning på sina respektive arbetsplatser. De frågade sina
medarbetare vad de trodde att kön betydde för arbetet, i relation
till kollegor och omsorgstagare. Metoden var enkel och ganska
ostrukturerad. Uppgiften var att intervjua sina kollegor om vilken
betydelse de trodde att genus hade på deras egen arbetsplats. Denna uppgift hanterades på olika sätt av cirkeldeltagarna. Någon valde att ta upp frågan i samband med ett personalmöte där de flesta
var samlade. Detta ledde till en diskussion om betydelsen av kön
inom omsorgsverksamheten. Några cirkeldeltagare valde ut några
kollegor och frågade dem i enrum, andra frågade sina kollegor i
mindre grupper. En av deltagarna valde att inte fråga de andra på
arbetsplatsen utan redovisade sina egna funderingar.
De arbetsplatser som ingick i undersökningen var:
1. Daglig verksamhet med 13 kvinnor och 4 män.
2. Gruppboende, 7 kvinnor och 1 man.
3. Daglig verksamhet, 2 kvinnor och 2 män.
4. Äldreboende, 8 kvinnor och 1 man.
5. Dagcenter, 7 kvinnor och 3 män.
6. Gruppboende, 6 kvinnor.
Av de sex arbetsgrupperna var det bara en där personalgruppen
svarade att de aldrig hade diskuterat denna fråga tidigare. Dessa
menade att det var svårt att acceptera likheter och olikheter hos
män och kvinnor. En personalgrupp var överens om att det inte
var någon skillnad mellan könen, utan alla i arbetsgruppen utför
samma sysslor, oavsett kön. De fyra resterande personalgrupperna
reflekterade över kön med utgångspunkt i dels sysslor på arbets-
35
36
platsen, dels samhälleliga positioner som män respektive kvinnor
kan inta.
relationsorienterade, kunde hålla fler bollar i luften samtidigt,
lyssnade bättre, var mer noga, var mysigare. Mannen poängterade
att han uppfattade att vårdarbete i sig är kvinnligt.
Daglig verksamhet (1)
Kvinnorna ansåg att män som arbetar inom vården blir mer respekterade än kvinnorna, att de är latare och inte gör mer än vad
som behövs. Kvinnorna ansåg att männen oftare såg till sina egna
behov än till verksamhetens. Samtidigt ansåg de intervjuade, både
kvinnorna och mannen, att män var mer fysiskt starka än kvinnor,
de var mindre konfliktstyrda, de följde reglerna bättre.
På denna LSS-verksamhet arbetade 13 kvinnor och fyra män. Enheten hade en kvinnlig chef. Intervjuarens uppfattning var att personalen på den undersökta verksamheten inte diskuterade eller
problematiserade kön i sin dagliga yrkesutövande. Hon valde att
intervjua en kvinna, 30 år, yrke habiliteringsassistent och en man,
45 år, yrke habiliteringsassistent.
Den kvinnliga kollegan menade att genus inte var så betydelsefullt i deras verksamhet. Så här sade hon:
Genus betyder inte så mycket. Personalen gör de saker
de har intresse av oavsett kön. Personalen ser till förmågan, inte könet, hos brukaren.
Den man som intervjuaren talade med på denna LSS-verksamhet
hade funderat över vad kön betydde för verksamheten. Han menade:
Det är hur man tänker, man ser på olika sätt. Det är
skämten, vad man skrattar åt. Det är hur man löser problem. Och så handlar det om lika lön för lika arbete.
Gruppboende (2)
Sammanfattningsvis var det tydligt att de intervjuade på denna arbetsplats hade föreställningar om kön som var grundade på traditionella könsroller och föreställningar om kvinnligt och manligt.
Daglig verksamhet (3)
På denna LSS-enhet arbetade två kvinnor som handledare och två
män som personliga assistenter. De som arbetade där ansåg att det
var en kvinnligt präglad verksamhet eftersom det övervägande
fanns kvinnlig personal. Anledningen till att de ansåg att verksamheten var kvinnlig var att det enbart var ett ”mjukt” hantverk
inom den skapande verksamheten. På frågan om vad kön betydde
på denna arbetsplats menade samtlig personal att det inte fanns
någon skillnad mellan män och kvinnor. Alla gjorde samma sysslor, allt från att brodera till att rensa avloppen. En av männen sade
att han försökte hålla sig i bakgrunden för att inte utföra speciellt
manliga sysslor. En av kvinnorna menade att hon var van vid att
göra det mesta själv, utan att begära hjälp. Hon sade att hon såg
sig själv som en ”tusenkonstnär”.
På detta gruppboende arbetade sju kvinnor och en man. Intervjuaren frågade fyra av kvinnorna vad de ansåg att kön betydde på deras arbetsplats. Kvinnorna var i åldern 40 – 60 år. Hon intervjuade
också en man, 50 år. De svar som intervjuaren fick var grundade
på föreställningar om skillnader mellan kvinnor och män. Kvinnorna ansåg att kvinnorna inom omsorgsverksamheten var mer
Samtliga intervjuade ansåg att de män som arbetade inom den
dagliga verksamheten på denna arbetsplats var väldigt mjuka och
känsliga. Detta avspeglade sig även bland brukarna genom att det,
med få undantag, inte heller bland dem fanns några macho-killar.
37
38
Å andra sidan fanns det inte heller så många ”flickiga” brukare,
menade de intervjuade.
Sammanfattningsvis så ansåg de som arbetade på denna arbetsplats att de gjorde kön genom hur de talade på arbetsplatsen. De
menade att det ofta förekom uttryck som exempelvis:
Så säger man inte till en kvinna,
Jag är en tuff kille.
Man frågar inte en dam efter hennes ålder.
Jag är väl ingen tös heller.
pen fanns det tankar om att män har fler, och bättre, förmåner än
kvinnor. Det fanns också föreställningar om att män håller varandra om ryggen och underlättar för varandra. Så här sade en av
de intervjuade kvinnorna:
Karlar behöver inte göra så mycket. I alla fall inte med
en manlig chef.
De oklara arbetsuppgifterna, och de olika förväntningarna på män
respektive kvinnor, ansågs vara problematiska. Det var inte enbart
i relation till kön utan även i relation till generationer i en arbetsgrupp. De oklara arbetsuppgifterna menade man berodde på outtalade förväntningar som män och kvinnor hade på varandra:
Äldreboende (4)
På det äldreboende där en av cirkeldeltagarna arbetade bestod personalstyrkan av åtta kvinnor och en man. En av kvinnorna som
arbetade där berättade följande:
Vad männen tror att de ska göra kontra vad kvinnorna
förväntar sig att männen ska göra.
Gruppboende (6)
Vi har aldrig haft någon diskussion om genus på vår arbetsplats. Jag hoppas att det blir bättre i framtiden.
På denna arbetsplats genomfördes inte något samtal med de anställda.
Dagcenter (5)
Vad betyder kön på vår arbetsplats? Denna fråga tog intervjuaren
upp då personalen på dagcenterverksamheten var samlad till ett
morgonmöte. Närvarande var sex kvinnor och en man. Personalstyrkan består normalt av sju kvinnor och tre män, varav en är
chef. Det var bland annat han som var frånvarande då diskussionen om köns betydelse fördes under morgonmötet.
Vid ett gruppboende, där sex kvinnor arbetade, diskuterades att de
hemlika arbetsförhållandena gör att män tar med sig sina traditionella arbetsuppgifter, till exempel arbete med avlopp med mera.
Eftersom detta var en arbetsplats där det saknades manlig personal, fokuserades samtalet på att det hade varit bra för de boende
om det även hade funnits män i personalen. En av de intervjuade
menade att:
det blir så lätt kackel i hönsgården
Det verkade finnas en föreställning om att män och kvinnor hade
svårt att kommunicera med varandra. De intervjuade kvinnorna
uttryckte farhågor om att det lätt skulle kunna bli missuppfattningar inom personalen om det fanns både män och kvinnor.
Det som framförallt diskuterades var skillnader mellan män och
kvinnor vad gäller förmåner och arbetsuppgifter. I personalgrup39
40
Avslutningsvis påpekade kvinnorna att de nedskärningar som
hade gjorts på arbetsplatsen inte hade varit möjliga att genomföra
på en manlig arbetsplats.
Sammanfattande kommentar
Med utgångspunkt i det som har kommit fram genom de intervjuer och samtal som cirkeldeltagarna på FoU-cirkeln har fört
med sina yrkeskollegor kan man, mot bakgrund av teorier och
perspektiv som har förts fram i denna rapport förstå vissa utsagor
som betydelsefulla och intressanta mot ett genusperspektiv. Ett är
exempelvis när det framförs tanken om att männen behövs eftersom det annars blir kackel i hönsgården. Detta tycker jag kan ses
som ett uttryck för nedvärdering av kvinnor och kvinnors kompetens. Om det dessutom sades av en man kan det förstås som en
härskarteknik, som att en hel yrkesgrupp förlöjligas i syfte att en
annan yrkesgrupp ska utöva, eller kanske bibehålla, sin maktposition. Om det sades av en kvinna så kan man förstå det som att hon
kanske, av olika skäl, ser sin position i yrket som underordnad.
Detta tycker jag är ett uttryck för hur kön skapas i en yrkesrelation.
Ett annat intressant citat kommer från den arbetsgrupp som exemplifierade kön i sin arbetsgrupp med uttalanden som jag är en
tuff kille respektive jag är väl ingen tös heller. Gruppen menade
att de gjorde kön på sin arbetsplats genom denna typ av uttalande.
Förmodligen kommer dessa meningar ofta utan att vi tänker på
det, men språket är ett uttryck för genusrelationer i samhället,
vilket Connell (2002) tar upp. De symboliska relationerna är ett
område där vi finner undertoner, anspelningar när vi talar om
kvinna, man, flicka, pojke. Innebörden är mycket större än de biologiska kategorierna kvinna respektive man. Därför blir det så
viktigt att fundera över innebörden i ett uttryck som jag är väl
ingen tös heller. Vad står det för? I uttrycket ligger det att det är
negativt och dåligt att vara av kvinnligt kön. Därmed blir genussymboliken tydlig. Detta är bara ett exempel på när vi gör kön i
41
vår vardag. Det är ett bra, och tydligt exempel eftersom vi kan
känna igen oss i det, och säkert har använt det också, i olika sammanhang. Oftast omedvetet tillskrivs ju män och kvinnor olika
karaktärsdrag. Om man tittar på några av dessa karaktärsdrag så
framstår det också tydligt att det finns ett värdeförhållande mellan
dem: aktiv-passiv, stark-svag.
Berner (2004) poängterar bland annat vikten av jämställdhetsarbete för att avslöja de sociala och kulturella processer som konstruerar teknik och vetenskap som män och vård och omsorg som
kvinnor. Bland de yrkesutövare inom omsorgen som intervjuades
påtalade flera att det fanns skillnader mellan vad män respektive
kvinnor ansågs kunna utföra. Dessutom fanns det tankar om att
män hade fler och bättre förmåner är kvinnor inom samma yrke. I
detta sammanhang tycker jag det är intressant att det fanns föreställningar om att män håller andra män om ryggen, vilket leder
till att män inom omsorgsverksamhet har bättre arbetsvillkor än
kvinnor. Män ansågs också bli mer respekterade än kvinnor.
Flera av de intervjuade omsorgsgivarna var noga med att särskilja
män och kvinnor genom att peka på olikheter: kvinnor var mer
relationsorienterade, lyssnade bättre, var mysigare, män var fysiskt starkare, mindre konfliktstyrda, följde regler bättre. Här
tycker jag att de söker olikheter mellan enskilda individer istället
för att se till det sociala sammanhanget och hur kön görs i olika
situationer och relationer. Vad är det inom verksamheten som gör
att kvinnor tar vissa roller eller funktioner medan män tar andra?
Någon intervjuperson påtalade att det hemlika förhållande som
rådde på arbetsplatsen gjorde att män och kvinnor tog med sig
sina traditionella arbetsuppgifter och gjorde det som de trodde
förväntades av dem. Andra menade att män som arbetade inom
vård och omsorg var väldigt mjuka och känsliga. Detta kan man
förstå som att de förhållanden som existerar inom vården ger
männen en möjlighet att uttrycka en annan manlighet än den som
råder i andra sociala sammanhang. Kanske är det så att både män
och kvinnor ges möjlighet att inta olika positioner som omsorgsgivare men att det idag råder en vilsenhet byggd på traditionella
föreställningar om könsmönster.
42
Avslutningsvis är det intressant att titta på hur man anser att makt
utövas i en omsorgsrelation. Det är en ojämlik, hierarkisk relation
mellan omsorgsgivare och omsorgstagare. Hur inverkar det på
relationen mellan brukare och givare, inom omsorgen? Kan makten utövas genom de omsorgshandlingar man utövar? När man
kanske tar ifrån någon det handlingsutrymme han/hon har och vill
behålla?
8. Forskningsfrågor i framtiden
Kvinna, man och chef
Majoriteten av cirkeldeltagare i denna FoU-cirkel var kvinnor
med väldigt olika kunskaper om genusfrågor. Det som förenade
samtliga var att de hade ett mycket stort intresse av att lära sig och
vilja diskutera genusfrågor i relation till sitt yrke. De män som
deltog i cirkeln var chefer, vilket jag tror inverkade på arbetet i
FoU-cirkeln, bland annat genom att männen ofta gavs, eller tog,
ett större utrymme i diskussionerna. Genom de samtal som cirkeldeltagarna förde med sina kollegor ute på arbetsplatserna framkom det att kvinnorna upplevde sig särbehandlade i relation till
männen. De frågor som diskuterades under cirkelarbetet var relaterade till betydelsen av kön kontra chefspositioner inom vård och
omsorgen. Ur dessa diskussioner framkom tankar på vissa forskningsfrågor som hade varit intressant att undersöka i framtiden.
Några av dem är: Vilken betydelse har kön i det dagliga arbetet
ute på arbetsplatserna? Vad betyder det till exempel att vara man
och chef medan majoriteten av de anställda är kvinnor? Vad betyder det att vara kvinna och chef inom ett kvinnodominerat yrke?
Vilken betydelse har det att vara kvinna inom ett kvinnodominerat yrke och ha en manlig chef? Vilken betydelse har chefens kön
för rekryteringen av manliga omsorgsgivare?
Under de fem sammankomsterna under vårterminen 2008 diskuterades även härskartekniker (enligt Berit Ås) mot bakgrund av
tänkbara situationer som cirkeldeltagarna hade upplevt, eller kunde tänka sig att uppleva. Majoriteten av arbetstagarna inom omsorgsverksamheten har kvinnliga chefer. I FoU-cirkeln fördes diskussionen om hur härskarteknikerna kan användas av män och
kvinnor. Det som hade varit intressant att fortsätta undersöka är
om det inom omsorgsarbetet, är möjligt att urskilja att vissa härskartekniker används mer frekvent än andra. Frågan är om män använder särskilda tekniker mot kvinnor? Använder kvinnor särskilda tekniker mot andra kvinnor? Hur ser härskarteknikerna ut i re-
43
44
lationen omsorgsgivare och omsorgstagare? Hur kan man motverka att det överhuvudtaget används härskartekniker inom omsorgsarbetet? Hur kan man agera för att inte bli utsatt för dessa
maktstrategier?
Sammanfattningsvis ägnades vårens arbete i FoU-cirkeln åt att
problematisera relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare ur ett genusperspektiv. Ur dessa diskussioner utkristalliserades följande frågor som hade varit intressant att belysa ur ett genusperspektiv:
1. Vilken roll spelar personalens situation vad gäller relationen
med omsorgstagaren?
2. Vad betyder det att vara kvinna och arbeta med en manlig
omsorgstagare? Vad betyder det omvända?
3. Hur påverkar det verksamheten och verksamhetens innehåll
att majoriteten av omsorgsgivarna är kvinnor?
4. Vilka processer inom omsorgsverksamheten bidrar till att
konstruera kvinnliga och manliga positioner inom omsorgen?
Detta är frågor som hade varit viktiga att fortsätta studera, liksom
den fråga som upplevdes som den viktigaste frågan under hela
FoU-cirkeln, en fråga som cirkeldeltagarna ständigt återkom till i
diskussionerna. Det handlade om hur man kan arbeta för att höja
statusen inom omsorgsområdet. Hur gör man för att höja statusen
inom omsorgsverksamheten, hur gör man för att höja lönerna och
därmed bidra till att det blir ett viktigt och eftersträvansvärt yrke
att arbeta inom, både för kvinnor och för män? Att detta var den
mest väsentliga frågan var samtliga ense om! Ett sätt att höja statusen är att skriva om, och därmed synliggöra, de förhållanden
som kvinnor och män arbetar under på sina arbetsplatser inom
vård och omsorg. För att göra detta måste man också belysa de
inledande frågorna om relationen manligt, kvinnligt och chefskap
samt diskussionen om härskarteknikerna.
Referenser
Acker, J. (1992) Kvinnors och mäns liv och arbete. Stockholm
Alskog, A. (1996) Kvinnoforskaren Joan Acker på besök i Stockholm:
”Vissa kvinnor är fruktansvärt dåliga på att ta hand om andra” Tidningen
Arbetsliv, artikel 151
(www.prevent.se/arbetsliv/artiklar/artikel.asp?id=151)
Andersson, M., & Häger, J. (2005) I Allans fotspår. Manliga sjuksköterskors upplevelser av patientrelationen, ur ett genusperspektiv. Examensarbete, Sjuksköterskeprogrammet, 2005, Malmö högskola, Hälsa och Samhälle.
Beauvoir de, S. (1949/1995) Det andra könet. Stockholm: Pan Pocket
Berner, B. (2004) Ifrågasättanden. Forskning om genus, teknik och naturvetenskap. Tema T Rapport 42, Linköpings univ., Tema Teknik och Social
Förändring
Bjerrum Nielsen, H., & Rudberg, M. (1991) Historien om flickor och pojkar. Könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Chodorow, N. (1988) Femininum Maskulinum. Modersfunktion och könssociologi. Stockholm: Natur och Kultur
Connell, R.W. (2002) Om Genus. Stockholm: Bokförlaget Daidalos.
Dahlgren, L., & Larsson, K. (2006) Jämställdhetsstrategi för Skåne län.
Statistikbok. Länsstyrelsen, Region Skåne
Elvia-Nowak, Y., & Thomsson, h. (2003) Att göra kön. Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män. Stockholm: Albert Bonniers
Förlag
Engvall, L-L., & Nordlander, J. (2008) Män i social omsorgsverksamhet.
Upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke. Luleå tekniska univ,
Social Omsorg, inst för arbetsvetenskap, avd för socialt arbete.
Fredriksson, S., & Gustafsson, M. (2005) Lika vård på lika villkor? En
systematisk litteraturstudie ur ett genusperspektiv. Examensarbete 2005,
sjuksköterskeprogrammet, Malmö högskola, Hälsa och Samhälle.
Gemzöe, L.(2006) Feminism. Stockholm: Bilda Förlag
45
46
Gilligan, C. (1985) Med kvinnors röst. Stockholm: Prisma
Gustafsson, U. (2008) Why Women Ask for Less Salary Than Men: Mediation of Stereotype Threat in Salary Negotiations. Inst för Psykologi, Lunds
universitet
Haavind, H. (1985) Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män.
Kvinnovetenskaplig Tidskrift, 6 (1985) s. 17-27
Johansson, L. (2007) Anhörig – omsorg och stöd. Lund: Studentlitteratur
Karlsson, M. (2007) ”En tupp i hönsgården” – manliga vårdbiträdens och
undersköterskors arbetssituation i äldreomsorgen FOU/Äldreomsorg,
Meddelandeserien 2007:1, Region Halland
Lundeqvist, V. (2008) Teknik är svårt, omsorg är lätt. Kommunchefers
föreställningar om ledarskap och genus i äldreomsorgen respektive i teknisk förvaltning. D-uppsats i Socialt arbete, 2008. Örebro univ, Inst för beteende-social och rättsvetenskap
Millet, K. (1970) Sexualpolitiken. Stockholm: Rabén & Sjögren
Motion 2006/07:So395 Genus i vård och omsorg samt socialtjänst
Muhonen, T. (1999) Kvinnor Karriär och Famij – en studie om chefer i
fyra olika branscher. Lunds univ, inst för psykologi, avd för arbetsvetenskap
Nilsson Motevasel, I. (2007) Genusperspektiv på yrkesmässiga relationer.
Omsorg i mans- och kvinnodominerade yrken. Lund: Studentlitteratur
Ramström, J. (1991) Tonåringen i välfärdssamhället. Om svårigheter att
bli vuxen i dagens västerländska kultur. Stockholm: Natur och Kultur
Smedler, A-C., & Drake, K. (2006) Identitet och kön. I: Frisén, A., &
Hwang, P. (red) Ungdomar och identitet. Stockholm: Natur och Kultur
Tjärnlund, N.(2005) Män och kvinnor mer lika än olika. Vetenskapsradion,
måndag 19/9-05
Ås, B. (1978) De 5 herskerteknikker – om ufarliggjöring av undertrykkerens våpen. Stencil.
Ås.B.(2006) De 5 härskarteknikerna.
Kilden.forskningsradet.no/c16881/artikel/vis.html?tid=35132
47