STÖD TILL BARN VARS FÖRÄLDER HAR
BEHANDLINGS KONTAKT INOM PSYKIATRIN
Ljiljana Kaleb
Britt Åhlström
Su / Område Mölndal
Psykiatriska kliniken
Tel: +4631 3408875
Fax: +4631 966321
E-Mail: [email protected]
[email protected]
INLEDNING
.
Det finns en omfattande forskning om hur barn till föräldrar med psykiska problem
påverkas i sin utveckling av de störningar som uppstår i familjen. Förälderns
minskade förmåga att ge barnen känslomässigt stöd och att vara den
samspelspartner som barnet behöver för sin utveckling, kan ofta fungera som
överföringsmekanism av psykiska störningar till barnen.
Flera studier har funnit att 30 – 80 % av barnen till psykiskt sjuka föräldrar själva
utvecklade psykiska problem och ett stort antal av psykiatriska patienter var själva
barn till föräldrar med olika psykiska problem. Brister i föräldrafunktionen kan
yttra sig som otrygg anknytning, försämrad kommunikation, bristfällig intellektuell
stimulering, missnöje och ökad fientlighet.
Risken för barn att själva utveckla psykiatriska symtom är dock inte en
ofrånkomlig följd av förälderns störning. Det är snarare ett resultat av att barnet blir
indraget i t ex förälderns avvikande beteendemönster och av sambandet mellan å
ena sidan förälderns sjukdom och å andra sidan konflikter mellan föräldrarna, störd
kommunikation i familjen och störd föräldrar – barnrelation. Tidiga stödåtgärder
riktade till dessa familjer skulle kunna främja barns utveckling och psykiska hälsa,
men inom psykiatrisk verksamhet har det saknats sådana riktade stödåtgärder.
Personalen inom vuxenpsykiatrisk verksamhet har inte i tillräckligt hög grad
uppmärksammat barnen i patienternas familjer.
Det aktuella projektet vid psykiatriska kliniken, Mölndals sjukhus, har avsett att
utveckla en interventionsmetod för att minska risker för negativ utveckling hos
barnen till de patienter som har varit aktuella för sluten psykiatrisk vård på
kliniken. Följande principer tillämpades i planeringen och genomförandet av
projektet:
- Multikomponent synsätt som tar hänsyn till olika familje-, föräldra- och barn
faktorer.
- Relationsbaserad intervention.
- Samarbete mellan vuxenpsykiatri, primärvård, socialtjänst och andra
kommunala verksamheter.
2
Olika psykiatriska diagnoser och föräldraskap
Vad är det i dessa psykiska problem som förälder lider av (depression, missbruk,
psykisk sjukdom) som kan öka barnens sårbarhet för psykiska störningar?
Problemen kan påverka negativt förälderns förmåga att erbjuda sitt barn en trygg
anknytningsrelation, ge en adekvat utvecklingsstimulering och utöva konsekvent
föräldraskap. Samspelet mellan föräldern och barnet är en långvarig process genom
vilken barnet tar in beteendemönster, värderingar och coping strategier som liknar
förälderns.
De två diagnoser som har dominerat i olika studier var schizophreni och
depression. Livstidsrisk för schizophreni i allmän population är 1%, 10% hos
släktingar i första ledet oavsett om de är uppvuxna tillsammans eller åtskilt, 17%
för tvåäggstvillingar, och 48% för enäggstvillingar (Plomin, DeFries , McDearn
and Rutter 1977).
Studierna som har undersökt några andra diagnosgrupper visade att 66 % av barnen
utvecklade själva psykiska störningar (Rutter & Quinton 1984). Depression var
t.ex. särskilt vanligt förekommande hos mödrar vars barn behandlats inom
barnpsykiatrin - 50 % av barnen utvecklade depressionssymtom när de var 18 år
gamla (Downey et al, 1990, Beardslee et al, 1997).
Barn till föräldrar med bipolär störning löpte nästan åtta gånger större risk att
utveckla bipolär störning (38 % versus 5 %) jämfört med barn till föräldrar som
inte led av affektiv störning.
Rutter (1966) fann att ett av fem barn som gick på en barnpsykiatrisk mottagning
hade en förälder som också vårdades inom psykiatrin och det var tre gånger fler än
kontrollgruppen barn som gick på en tandläkarmottagning.
Wolf and Acton (1968) fann att personlighetsstörningar var mer än två gånger så
vanliga hos föräldrar till barn som gick i behandling på psykiatrisk klinik jämfört
med föräldrar till barn som inte var patienter och som gick i samma skolklass.
Affektiva störningar var också vanligare hos mödrar till barn som gick i behandling
på psykiatrisk klinik.
Rutter, Quinton and Yule (1977) – gjorde en 4-årig prospektiv studie på familjer till
vuxna patienter som hade barn i skolåldern eller yngre och fann att dubbelt så
många av patienternas barn uppvisade känslomässiga eller beteende- störningar,
jämfört med kontrollgruppen från samma skolklass.
Det fanns inte några viktiga skillnader beträffande klinisk typ eller svårighetsgrad
3
av förälderns psykiska störning, men risken för barnens del visade sig vara större i
de familjer där förälderns störning hade påtaglig social inverkan eller där den var
associerad med stark irritabilitet riktad mot barnet.
Nio av femton föräldrar i vårt material hade själva föräldrar som behandlades inom
psykiatrin.
Riskfaktorer för barns utveckling
Det är viktigt att poängtera att en psykiskt sjuk förälder endast är en av många faktorer som
kan utgöra risk för barnets psykiska hälsa och det är oftast frågan om mycket komplexa
samband mellan olika riskfaktorer som kan finnas närvarande.
Faktorer som har visat sig ha samband med utvecklingen av psykiska störningar
hos barn kan belysas från tre olika synvinklar:
1. Familjeegenskaper: närvaro av sociala stressfaktorer, tillgång till socialt
nätverk, SES, äktenskapsproblem.
2. Förälder egenskaper: Diagnos/symtom, beteende, personlighet.
3. Barnets egenskaper: ålder, kön, temperament(”lätt/svårt barn”), kompetens.
Hos de familjer vi träffade under projekttiden, valde vi att titta efter
ovanstående faktorer för att kunna bedöma familjernas stödbehov och risken för
barnen att utveckla störningar, samt ytterligare faktorer som kan ha betydelse
för barnets utveckling och psykiska hälsa.
Anknytningen
Kvalitén av den känslomässiga anknytningen som utvecklas mellan barnet och
föräldern under de två första åren av barnets liv har stor betydelse för barnets
emotionella utveckling och har visat sig vara en viktig skyddsfaktor (Bretherton &
Waters, 1985; Belsky & Nezworski, 1988). Mary Ainsworth in ”Paterns of
Attachment” beskrev tre anknytningsmönster i samspelet mellan moder och barnet
efter en kort separation i en experiment situation.
1. Barnen som hade trygg anknytning använder modern som ”en trygg bas” för
utforskning av omgivningen. Trygg anknytning ger barnet en modell för utveckling
av senare stödjande relationer och leder till utveckling av självkänsla, positiva
känslor, goda relationer med jämnåringar och vuxna, samt en stark autonomikänsla.
2.Ambivalent anknytning ledde till att barn växlade på ett oförutsägbart sätt
mellan att söka närhet med modern och undvika den. Mödrarna var omottagliga för
barnets signaler och kunde inte tillgodose barnets trygghetsbehov. Efter
separationen avvisade barnet närhet med modern.
3.Undvikande anknytning innebar risk för att barnet kunde utveckla psykologiska
4
problem.
Senare har man beskrivit ytterligare ett anknytningsmönster – desorganiserat
anknytning, som är ovanligt i normalpopulationen (< 5 procent) men relativt ofta
förekommande i riskpopulationer.
Anknytningsmönster påverkas också av förälderns anknytningserfarenhet med den
egna modern och av närvaro av övriga stressfaktorer och familjens tillgång till stöd.
Föräldern som själv saknar inre arbetsmodell för trygg anknytning kan inte heller
erbjuda sina barn en sådan relation.
Moderns depression har i flera studier visat sig vara relaterad till högre förekomst
av osäker anknytning hos barn (Radke - Yarrow, Cummings, Kuczynski, &
Chapman, 1985; Donovan & Leavit, 1989; Seifer et al, 1996).
Barn till deprimerade föräldrar vilka inte har fått behandling, hade högsta
förekomsten av osäker anknytning och disorganiserat beteende. Ännu mer
signifikant är resultatet man fann hos barn till föräldrar med bipolär diagnos: 70 –
90% av dessa barn uppvisade osäker anknytning (Gaensbauer, Harmon, Cytryn &
McKnew, 1984; Dednelder&Radke - Yarrow, 1991).
Separation
Anknytningen mellan föräldern och barnet kan hotas om separationen från
föräldern blir för långvarig. Barn i åldern från 6 månader och upp till 2 år är
särskilt känsliga för längre separationer på grund av det lilla barnets dåligt
utvecklade objektpermanens. Även kortare frånvaro av föräldern (t ex en vecka)
kan göra att barnet ”ger upp” den föräldern. Parallellt med utvecklingen av
tidsbegreppet hos barnet kan barnet hantera en längre separation. Det är då barnet
uppnår en stabil inre representation av föräldern. Den kognitiva och känslomässiga
utvecklingen går hand i hand och den ena utvecklingen skapar viktiga
förutsättningar för det andra.
Bowlby (1975) hävdade att barnets upplevelse av separation spelade en avgörande
roll för uppkomsten av ångest och därmed för utvecklingen av ett brett spektrum
av psykiatriska symptom under barndomen.
Det är viktigt att veta vad det är som är utmärkande för separationer som orsakar
problem och störningar och vad är skillnaden mellan dessa och de som inte skadar
barn.
Varför är det så att de flesta separationer INTE resulterar i långvariga problem och
vad skiljer dessa från de få som är skadliga?
Rutter (1971) undersökte den frågeställningen i en studie av psykiatriska patienters
familjer där det fanns barn som var i skolåldern och yngre.
Man fann störningar hos pojkar som var skilda från båda föräldrarna i minst 4
veckor och kom från problemfyllda hem. Det sambandet gällde dock enbart för de
5
familjer där det också förekom långvariga problem i föräldrarnas relation.
Dessa resultat tyder på att störningen var mindre orsakad av separationen som
sådan och mer av föräldrarnas relationsproblem och störningar som fanns i
omständigheterna runt separationen.
Sammanfattningsvis kan man säga att enstaka separationsupplevelser oavsett
barnets ålder sällan har en långsiktig påverkan.
”Akut stress har vanligen långsiktiga konsekvenser bara om den också är
associerad med kronisk stress” (Rutter 1972).
Desorganiserade familjer
Inkonsekventa regler, oklara roller och frånvaro av rutiner i familjen kan leda till
utveckling av psykologiska problem och beteendestörningar hos barnen (Kazdin
1995).Dessa kaotiska familjer saknar ofta fungerande kommunikations- och
problemlösningsfärdigheter och det förekommer ofta en mängd olika problem. En
sådan omgivning är oförutsägbar för barnen och kan inte erbjuda trygg anknytning
och auktoritativ föräldraskap.
Äktenskapsproblem
Rutter(1971) visade på ett signifikant samband mellan äktenskapsproblem och
antisocialt beteende hos barn. Det är mer sannolikt att barn kan bli skadade om
problemen mellan föräldrarna har funnits i många år.
I familjer där det ofta förekom gräl och missnöje mellan föräldrarna kunde det
noteras psykologiska problem och beteendestörningar hos barnen (Kazdin, 1995).
Det är välkänt hur stressande det är för barn att bevittna gräl, konflikter och våld,
men det är ännu svårare när de inblandade är samma personer som skall vara
barnets huvudkällor till trygghet och omvårdnad.
Ensamstående förälder
Tre huvudsakliga orsaker till att barn växer upp med en ensam förälder är att de är
födda utanför äktenskapet/samboförhållandet, skilsmässa, separation eller den ena
förälderns död. Alla dessa situationer kan innebära ökad närvaro av ytterligare
riskfaktorer för barnet/föräldern. Frånvaro av socialt stöd och ekonomiska problem
kan innebära ytterligare påfrestningar.
6
SYFTE
- Utveckling av stödmetoder för barn/familj då föräldern vårdats inom sluten
psykiatrisk vård.
Bedömning av närvaro av riskfaktorer för barn/familj.
Ökning av förälderns medvetenhet om barnets utveckling och behov.
Stödja föräldrar - barnrelationen.
Öka barnet/barnens förståelse för hur familjens och dess egen situation
påverkas av förälderns störning samt ge stöd till barnet/barnen.
Öka psykiatripersonalens medvetenhet om barnens och familjernas situation,
och förbättring av professionellas igenkännande och handläggande av
barn/familjer i risksituation.
Utveckla samarbete mellan psykiatrin och det professionella nätverket inom
kommunen.
Målgrupp
Familjer/barn då föräldern är inlagd för vård på psykiatrisk klinik Mölndals
sjukhus, familjens sociala nätverk och professionella.
7
METOD
Tillämpad metod som utvecklades under projektets gång:
- Muntlig och skriftlig information om stödmetoden ges av
avdelningspersonalen till föräldern och hon/han ombedes att diskutera det
med familjen. Om barnet är 12 år eller äldre får det egen skriftlig information
om stödmetoden och tillfrågas om samtycke.
- Första mötet med föräldern (patienten) äger rum på avdelningen. Närvarande
är: psykolog och kurator från öppenvården, patienten och om patienten
önskar även hennes/hans kontaktperson. Under detta möte talar vi med
patienten om familjens och barnets/barnens situation, omständigheter runt
inläggningen, barnens reaktioner och behov.
- Möte 2 och 3 sker på avdelningen med patienten och den andre föräldern.
Tonvikten ligger på förståelse vilken inverkan patientens symptom har på
familjelivet, den andre förälderns behov av stöd, föräldrarnas förståelse för
barnet/barnens utvecklings- och känslomässiga behov, samtal med
föräldrarna om risken för barnet att utveckla egen störning och hur det kan
förebyggas, bedömning av föräldrarnas relation och diskussion med dem hur
de kan förklara för barnet vad som händer
- Vid första hembesöket efter utskrivning från avdelningen ligger fokus på
observation av föräldrar - barninteraktion, familjefunktion, familjens tillgång
till nätverk .Föräldrarna fyller i frågeformulär om barnens sociala och
emotionella funktion och närvaro av symptom(Styrkor och Svårigheter hos
barn) och om barnet är äldre än 8 år fyller barnet själv i samma formulär som
är anpassat för barn. Föräldrarna förklarar för barnet anledningen till vårt
hembesök och vi pratar kring anledningar till förälderns vistelse på
sjukhuset.
- Under andra hembesöket observeras barnen under lek, samtal med barnen
enskilt. Bedömning av barnets kompetens och utveckling, hur barnet reagerar
8
på separationen och barnets upplevelse av stöd och tillit.
- Under tredje hembesöket går vi igenom hur barn och föräldrar svarat på
frågeformuläret, barnets eventuella behov av ytterligare stöd, informerar om
vilket stöd som finns att tillgå i kommunen och erbjuder vår hjälp med att
etablera nödvändiga kontakter.
- Uppföljning efter 3, 6, 12 månader, efter 2 och 3 år. Uppföljande besök ger
möjlighet för barnet/barnen och familjen att efterfråga om ytterliga stöd, att
tala om vad som händer i familjen och att behålla fokus på barnens situation.
Interventioner riktade till profesinella
Utbildningsprogram om barns utvecklingsbehov och betydelsen av föräldrar barninteraktion för barnets kognitiva, känslomässiga och sociala utveckling.
Information om skyddande- och riskfaktorer.
Återkommande informationsmöten med psykiatripersonal.
Återkommande informationsmöten med representanter från kommunala
inrättningar såsom MVC, BVC, BUP, ungdomsmottagning, skolsköterskor,
spädbarnsgrupp, socialtjänst m fl.
RESULTAT
Projektet pågick i två år. Under det första året var fokus på metodutveckling och
komplettering av använda instrument, samt bildandet av referensgrupp bestående
av samarbetspartners i Partille kommun. Arbetet med familjerna utökades stegvis
och vi kom i kontakt med 15 familjer under denna två års period. Det fanns totalt
22 barn i dessa familjer.
9
FAMILJEFAKTORER
Totalt 15 familjer med 22 barn.
SES
Hög
2
Låg
9
Medel
4
Socioekonomiskt status var lågt hos flertalet familjer
Tillgång till socialt nätverk
Inget
2
Begränsat
9
Rikligt
4
Majoriteten av föräldrarna var socialt isolerade, hade få vänner och hade problem i
relationen till egna föräldrar och syskon.
Närvaro av sociala stressfaktorer
Äktenskapsproblem
10
Arbetslöshet
15
Ekonomiska problem
9
Ensamstående förälder
7
Drog/alkohol missbruk
8
Nästan hälften av föräldrarna var ensamstående och hade inga eller få stödjande
relationer. I flertalet familjer fanns pågick aktuella konflikter mellan föräldrarna
och det förekom ekonomiska problem.
FÖRÄLDRAFAKTORER
Ålder
25 - 30
31 - 40
> 40
4
5
6
10
Kön
Kvinnor
12
Män
3
Majoriteten av patienterna var mödrar.
Civil Status
Gift
7
Ensamstående/Skild / 8
Sju par var gifta men de hade relationsproblem och pågående separationer.
Utbildningsnivå
Grundskola
8
Gymnasium
5
Universitet
2
Majoriteten av föräldrarna hade grundskoleutbildning.
Socialförsäkringsförmåner
Sjukskrivning
8
Sjukbidrag
5
Förtidspension
1
Förtidspension och socbidr 1
Majoriteten av föräldrarna var sjukskrivna eller hade sjukbidrag.
Arbetssituation
Arbete
0
Saknar arbete
15
Ingen av föräldrarna hade arbete, men den andre föräldern hade arbete i 12 av
fallen.
Boende
Hyrd lägenhet
Bostadsrätt
Eget hus
Saknar bostad
10
2
2
1
11
Varaktighet på förälderns sjukdom
< 1 år
1
> 3 år
14
Bara en av föräldrarna med diagnos postpartum psykos hade varit sjuk i mindre än
ett år. De övriga hade haft problem i tre år och längre.
Nio av femton föräldrar hade själva föräldrar som har behandlats inom psykiatrin.
Depression och missbruk var oftast förekommande diagnoser.
Diagnoser
Depression
5
Depression + drogmissbruk
6
Psykos
1
Postpartum psykos
1
Drogmissbruk och personlighetsstörning
1
Vanlig förekommande komorbiditet var missbruk, psykosomatiska symtom och
ätstörningar.
BARNFAKTORER
Totalt 22 barn.
Ålder
0-3
4-6
7 - 10
11- 14
15 - 18
5
5
5
4
3
De flesta barnen var i förskoleåldern och mellan 7 – 14 år.
Kön
Flickor
15
Pojkar
7
Majoriteten av barnen var flickor.
12
Kompetens
Hög
14
Medel
6
Låg
2
Barnets kompetens bedömdes genom observation, intervju med föräldrarna och
med barnet.
Relationen med föräldern
Otrygg anknytning
18
Negativ / konflikt
3
Trygg anknytning
1
Kvaliteten på interaktionen med föräldern bedömdes med hjälp av samtal med
föräldern kring barnets situation och observation under hembesöken. Kvaliteten på
samspelet är en viktig faktor för barnets psykologiska hälsa och tillgång till stöd.
Tillgång till andre föräldern
Ja
21
Nej
1
Tillgång till andre föräldern anses vara en viktig faktor för att barnet skall få sina
behov tillgodosedda när den andre föräldern vårdas på sjukhus. Det var bara ett av
barnen som inte hade tillgång till den andre föräldern.
Har vänner/lekkamrater
Ja
20
Nej
2
Att ha vänner/lekkamrater anses vara skyddande faktorer för barnen.
Positiv upplevelse av skola/dagis
Ja
15
Nej
7
Positiv upplevelse av skola/dagis har visat sig ha skyddande effekt för barnets
psykiska hälsa och utveckling.
Fritidsaktiviteter
Ja
8
Nej
14
Fritidsaktiviteter kan ge barnet möjlighet att uppleva positiva erfarenheter utanför
hemmet.
13
Separationer
Ja
22
Alla barnen hade upplevt flera separationer.
Svårigheter/störningar hos barn
Inga observerbara / rapporterade
Oro, sömn- och matstörningar, koncentrationsproblem
Nedstämdhet, passivitet
Utvecklingsproblem
Koncentrations- och beteendeproblem
Ovanstående bedömdes genom intervju med barnen och föräldrar och genom
frågeformulär “Styrkor och svårigheter hos barn”.
Åtgärder / Kontakter
Familjetrappan
Spädbarnsgruppen
Ungdomsmottagningen
Skolkurator
Stödfamilj
Barnpsykiatrisk behandling
Inga utöver samtal kring barnets stödbehov
Anmälan till socialtjänst
14
6
1
2
2
1
1
8
1
5
6
5
2
4
Slutsatser:
- Barn/familjer är utsatta för en ökad stress när en av föräldrarna har en
psykisk sjukdom och är själva utsatta för större risk att utveckla psykiska
problem. I undersökningen fann vi en massiv närvaro av riskfaktorer hos
barnen/familjer.
- Separationer, förälders inläggning på sjukhus och föräldrar som avled under
projektet ökade risken hos barnen för att utveckla psykiska störningar.
- En osäker anknytning var vanlig hos barnen.
- Flera av barnen har utvecklat psykiska symtom.
- Konflikt mellan föräldrar och barn och mellan föräldrar var vanligt inom
familjerna.
- Ingen av de sjuka föräldrarna hade anställning vilket ökade risken sociala
problem.
- Deprimerade mödrar såg mer negativt på sina barns beteende och på sig
själva. Flera av mödrarna hade själva föräldrar med psykiska problem.
- Skilsmässor och vårdnadskonflikter var ofta förekommande.
- Familjerna hade oftast begränsat eller ingen social nätverk.
- Familjerna hade inte erbjudits något stöd innan projektet och de flesta
accepterade erbjudet stöd.
- Det fanns en övervägande positiv inställning till de föreslagna
stödåtgärderna.
Rekommendationer
Vi kunde konstatera närvaro av flera riskfaktorer i familjerna som vi hade kontakt
med och det fanns ett stort behov av stöd hos barn och deras föräldrar. Vi mötte
huvudsakligen en positiv attityd till de erbjudna stödåtgärder och bedömer det som
angeläget att införliva metoden i vuxenpsykiatrins arbete.
Vi föreslår följande tillvägagångssätt:
- Fortsatta samarbetsmöten (två gånger per år) med representanter för
kommunens verksamheter som är direkt riktade till barn och ungdomar.
Kontakt kring enskilda familjer vid behov.
- Inom ramen för vuxenpsykiatrins verksamhet behöver vi fortsätta med
stödåtgärder riktade till enskilda familjer. Hög stödjande förmåga hos den
andre föräldern i familjer som vi träffade under projekttiden inspirerade oss
att ta under övervägande att starta grupp med par där en av föräldrarna har en
psykisk sjukdom. Grupperna kommer att bestå av 4- 5 par och träffas vid 6
tillfällen. Teman som vi kommer att arbeta med under dessa tillfällen är:
15
o
o
o
o
o
Barns utvecklingsbehov
Psykisk störning hos föräldern och påverkan på föräldrafunktionen
Påverkan på parrelationen och familjefunktionen vid psykisk störning.
Att vara “Den andre föräldern”
Information om tillgänglig stöd inom kommunala verksamheter för
familjer och barn.
- Träffar med vuxenpsykiatrisk personal med teman kring psykisk sjukdoms
påverkan på familjen, föräldrarollen och barnen (två gånger per år).
Bilagor
- Skriftlig information till barn / föräldrar
- Modell för stöd
- Frågeformulär ”Styrkor och svårigheter hos barn”
16
Referenser
Bowlby,J
.(1969) Attachment and loss. Vol.1 Attachment
(1973)
Vol.2 Separation
(1974)
Vol.3 Loss
Cicchetti, D.&Cohen, D.J. (1995). Developmental Psychopathology: Vol.2. Risk,
disorder and adaptation.
Cummings,E.M, Davis, P.T.&Campbell, S.B. (2000) Developmental
Psychopathology and Family Process.
Charles H. Zeanah, Jr. (2000) Handbook of Infant Mental Health.
Downey,G.&Coyne,J.C. (1990). Children of depressed parents. Psychological
Bulletin, 108, 50-76.
RutterM., Quinton D.&Yule W.(1977) Family Pathology and disorder in children.
Rutter,M.,Quinton,D.(1984) Parental psychiatric disorder: Effects on children.
Psychological Medicine, 14, 853-880.
Rutter,M.(1981). Stress, coping and development: Some issues and some questions
Journal of Child Psychology and Psychiatry.
Annemi Skerfving, Yvonne Jonsson (Rapport 1 2000). ”Vad är en
kameliont?”Förebyggande arbete med barn till människor med psykiska problem i
Rinkeby.
Weissman M.M., Paykel E.S.&Klerman G.L. (1972) The depressed woman as a
mother. Soc.Psyciat. 7, 98-108.
17
