UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för didaktik
Magisterexamen med ämnesbredd i specialpedagogik
Examensarbete, 15 hp
HT 2009
Hur arbetar olika personalkategorier för att
förebygga ohälsa hos skolungdomar?
En undersökning i några gymnasiesärskolors nationella program
Författare
Gunnel Sundström
Handledare
Anneli Frelin
Examinator
Caroline Liberg
Betygsättande lärare
Elisabeth Ekegren-Johansson
Förord
Jag vill rikta ett tack till alla som gjort det möjligt för mig att skriva om psykisk ohälsa i
gymnasiesärskolan. Främst vill jag tacka min handledare Anneli Frelin som ställt upp med
värdefull kunskap. Jag vill också tacka alla pedagoger, rektorer inom särskolan och övrig
personal inom elevhälsan, plus skolpräst och skolkyrkopedagogen. Jag är också tacksam mot
min familj som stöttat mig i arbetet.
2
Sammanfattning
I denna uppsats definieras psykisk ohälsa; som subjektivt upplevda och självrapporterande
besvär som har en psykisk karaktär.Dessa kan -men behöver inte- ha samband med psykisk
sjukdom eller störning (www.lul.se/mer). Intervjuer har skett med elevhälsans personal,
skolkyrkans personal och pedagoger. Två kommuner i norra sverige har jämförts för att
undersöka hur de arbetar med att förebygga och behandla psykisk ohälsa, i gymnasieskolans
nationella program. Kön och skolprestationer, låg intelligens har betydelse för ungas hälsa
enligt tidigare forskning, Detta innebär riskfaktorer för ungdomar med diagnoser.
(Lagerberg, Sundelin, 2000).
I undersökningen framkom det att kommunerna arbetar på liknande sätt. Det som skiljde
dem åt var organisationen och storleken på kommunerna. Nyckelord för båda kommunernas
arbetssätt var att; stärka elevers självkänsla, synliggöra och bekräfta eleverna. När de kom
till svårt sjuka elever så arbetade båda kommunerna med att remittera vidare och hitta bästa
lösningar för de enskilda individerna som drabbats av svår psykisk ohälsa.
Uppsatsen har bidragit med att lyfta fram frågor om psykisk ohälsa, som ofta upplevs tunga
att arbeta med inom gymnasiesärskolan.
3
Innehåll
Inledning…………………………………………………………………………………..-6
Definition av psykisk
ohälsa………………………………………………………………….................................7
Historisk tillbakablick på
funktionshinder/utvecklingsstörning………………………………………………………...7
Styrdokument......................................................................................................................8-9
Läroplanen och vad innebär begreppet
särskola………………………………………………………………………………………8
Autism lindrig utvecklingsstörning och
ADHD………………………………………………………………………………………..8
Fn: s konvention om barns rättigheter 1089..........................................................................8-9
Salamancadeklarationen..........................................................................................................9
Tidigare forskning om barn/ungdomars ohälsa och
prevention………………………………………………………………….......................9-10
Risker hos unga………………………………………………………..........................11-13
Syfte,
metod………………………………………………………………………………….....13-14
Urval.......................................................................................................................................13
Datainsamlingsmetoder...................................................................................................14-15
Tillvägagångssätt/intervjuer.......................................................................................... 15-16
Observation i särskolan på personalmöten.........................................................................16
Resultat.............................................................................................................................16-17
Några tankar hos olika personalkategorier i de två kommunerna.............................17-18
Resultatbearbetning..............................................................................................................19
Analys /tolkning................................................................................................................19-20
Kategorier.........................................................................................................................21-22
4
Elevhälsans personal: Skolpsykolog, kurator, skolsjuksköterska, specialpedagog...........21-22
Personal inom skolan: specialpedagoger, mentorer, rektorer.................................................22
Övriga: Skolpräst och skolkyrkopedagog...............................................................................22
Resultatdiskussion...........................................................................................................22-25
Jämförelse tidigare forskning och min studie...............................................................24-27
Referenser……………………………………………………………………………….28-30
Bilagor...............................................................................................................................31-33
5
Inledning
Jag har tidigare arbetat i gymnasiesärskolans nationella program, där eleverna har lindrig
utvecklingsstörning, autism, ADHD, Asbergerssyndrom och inlärningssvårigheter utan
specifik diagnos. Jag märkte under de år som jag arbetade där att eleverna ofta var
deprimerade, hade självmordstankar och många funderingar om psykisk ohälsa. Jag ville
därför undersöka hur man jobbar i gymnasiesärskolan och runt eleverna kring problematiken
kring psykisk ohälsa. Elever som mår psykiskt dåligt presterar sämre i skolan, är trötta och
oengagerade.
I första hand är det dåliga skolresultat som kan vara ett tecken på psykisk ohälsa. Bra skolresultat kan
däremot i mindre utsträckning tolkas som ett tecken på god psykisk hälsa. ( Skolverket,Socialstyrelsen 2004
s, 30).
Något som kom fram i särskolan som var viktigt för eleverna, är känslan av sammanhang.
KASAM är en teori av en forskare som heter Antonovsky. Teorin utgår ifrån att en ung
människa som känner sammanhang i tillvaron klarar sig ifrån svåra påfrestningar i
barndomen. Med detta menas att personen har kontroll över sitt liv och förstår vad som
händer kring honom/henne. (Forinder, Hagborg 2008).
Varför är detta viktigt och vad kan rapporten bidra med? Främst hjälp till lärare och annan
skolpersonal att hitta vägar som hjälper eleverna.
Det är av intresse att lyssna på erfarna personalgrupper inom skolan i två kommuner i norra
Sverige. Genom detta görs en jämförande studie, som jämför likheter och skillnader mellan
kommunerna. Kanske rapporten bidrar till något intressant diskussionsämne. Hälsa är viktigt
för alla människor och speciellt för barn och ungdomar, eftersom de ska utvecklas till vuxna
individer och fostras i en humanistisk samhällsanda. En sund och trygg uppväxt och en trygg
och stabil skolsituation skapar trygga elever. I dagens samhälle är det vanligt att många unga
skär sina armar, främst flickor men även pojkar. Att skära sig minskar den ångest som unga
har inför alla krav som ställs på dem. Självmordstankar, drogproblematik är något som också
debatteras i media i dag. Att informera om droger kan vara lönlöst enligt TV nyheterna om
eleverna inte känner trygghet i skolorna. I dag stressas elever eftersom samhället ställer
högre och högre krav på eleverna, samtidigt som barngrupper ökar på grund av
kommunernas besparingar. Psykisk ohälsa är därför något som måste förebyggas i skolan,
om vi ska stoppa den negativa trenden hos ungdomar med depressioner, skolk och
drogproblem.
6
Definition av psykisk ohälsa
Det finns varierande definitioner av psykisk ohälsa men, dessa exempel ska jag använda mig
av för att definiera vad psykisk ohälsa är exempel på och hur det kan yttra sig.
Psykisk ohälsa ett vagt begrepp som innefattar allt från psykiska symtom till fullt utvecklad
psykisk sjukdom. ; som subjektivt upplevda och självrapporterande besvär som har en
psykisk karaktär.Dessa kan -men behöver inte- ha samband med psykisk sjukdom eller
störning (www.lul.se/mer). Socialstyrelsen har i beskrivit psykisk ohälsa som något som
påverkar den unga människan på ett sätt som hindrar optimal utveckling. En annan del av
psykisk ohälsa kan visa sig som beteendestörningar och utåtagerande beteenden.
(Skolhälsovårdens metoder för att förebygga psykisk ohälsa, En nationell inventering,
Artikel,2009) www.socialstyrelsen, se augusti, (2009).
Historisk tillbakablick på funktionshinder/utvecklingsstörning
Att tycka synd om utvecklingsstörda är vanligt än i dag och den inställningen finns över hela
världen enligt Baak och Grunewald. Det synsättet ger brist på rimliga krav av människor
som har en utvecklingsstörning. Samtidigt har man en mer modern syn i dag att den
utvecklingsstörde kan utvecklas genom träning och tekniska hjälpmedel. Man låter den
utvecklingsstörde vara en person som får vara sig själv, och som duger. (Baak & Grunewald,
2004). 1994 började LSS lagen gälla, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade.
Kommunerna bestämmer i stället för landstingen. Utvecklingen har gått från staten till
kommunerna att ansvara över skolgången för funktionshindrade. LSS lagen betonar de
funktionshindrades inflytande. Individen bedöms vara stark och ha egna synpunkter på sin
tillvaro. (Bakk & Grunewald, 2004 ).
7
Styrdokument
Läroplanen och vad innebär begreppet gymnasiesärskola
I gymnasiesärskolan gäller denna läroplan och det viktiga i den är att alla människor har lika
värde. Även att man visar solidaritet med svaga och utsatta, dvs. kan vara elever i särskolan
men de har också ett stöd av samhället, Tex. LSS som skyddar dem.
1994 års läroplan; Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund/.../
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv
vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män,
samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som
förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans
och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin
unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.
- reflektera över erfarenheter
- kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden
- lösa praktiska problem och arbetsuppgifter,
- tror på sin egen förmåga och sina möjligheter att utvecklas
- utvecklar en insikt om sitt eget sätt att lära och en förmåga att utvärdera sitt eget lärande och
- utvecklar förmågan att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra
(lpf 94, s.9).
Autism, Lindrig utvecklingsstörning och ADHD
Eleverna på särskolans nationella program har dessa diagnoser, därför vill jag ge en kort
beskrivning av dem och samspelet i klassrummet med dessa blandade ungdomar i ganska
stora grupper.
Autism karaktäriseras av
kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion,
kvalitativt nedsatt förmåga till kommunikation,
begränsade repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
(Danielsson,& Liljeroth,s,144, 1999)..
Författarna menar vidare att detta funktionshinder måste ses i ett helhetsperspektiv och
att många människor har som vuxna med autism eller Asperger skrivit böcker i ämnet
och lärt sig att hantera sin tillvaro.
Utvecklingsstörning är också ett allvarligt funktionshinder. Grunden finns i en skada som stört den intellektuella
funktionsförmågan. Det gör att man ibland talar om utvecklingsstörning som ett förståndshandikapp eller ett
begåvningshandikapp i betydelsen enbart långsam intellektuell utveckling. Det skulle alltså då räcka att ge dem mer tid. I
verkligheten är problematiken mer komplex. Ett svårt intellektuellt funktionshinder har stora konsekvenser också på andra
områden. ( Danielsson och Liljeroth, s 150, 1999).
FN:s konvention om barns rättigheter 1089
Barn ska ha alla rättigheter till harmonisk och lycklig utveckling som beskrivs i övriga
mänskliga rättigheter.
8
Artikel 23 tar upp att barn med handikapp ska ha ett värdigt liv. Eftersom barnet har
särskilda behov skall dessa tillgodoses. Medlemsländerna ska samarbeta om hur man ska
tillgodose handikappade barns behov och utveckling. Barn ska skyddas från barnarbete,
utnyttjande sexuellt, pornografi, svält och övrig ohälsa. ( www.manskligarattigheter.gov.se).
Salamancadeklarationen
Salamancadeklarationen är en samanställning av åsikter från olika länder som samarbetar
bl.a. kring handikappideologi. FN: s stadgar är vägledande och man vill ha en skola där alla
elever är inkluderade och inte segregerade på grund av sitt handikapp, helt enkelt en skola
för alla.
Skolorna ska tillgodose alla elevers behov, vilka de än må vara. De specialskolor som finns
ska med sin kunskap sprida den till övrig skola. (www.unesco.se).
Tidigare forskning om ungdomars ohälsa och prevention
IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, 2006) Socialstyrelsen hargett ut
Effekter av psykosociala insatser för personer med utvecklingsstörning och samtidigt psykisk
ohälsa. Syftet med studien var att kartlägga hur utvecklingsstörda fått hjälp när de mått
psykiskt dåligt. De riskgrupper man gick igenom var utvecklingsstörda äldre än 18 år,
autister, människor med schizofreni och människor med missbruksproblem. (IMS, 2006). De
stödinsatser som redovisas är kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykoterapi plus andra vård
och stödinsatser. Man tittade även på hur människor bodde och vilken familjesituation de
levde i. Studien visar att utvecklingsstörda har en benägenhet att må psykiskt dåligt i
jämförelse med övrig befolkning. I studien beskrivs att majoriteten av försökspersonerna
hade lindrig utvecklingsstörning. (IMS, 2006).
Resultaten av undersökningen visar att psykoterapi och KBT plus andra insatser hjälper
människor med psykisk ohälsa men, författarna anser att bevisningen är svag och därför
behövs ytterligare forskning i ämnet. Författarna anser att det viktigaste kanske är att
funktionshindrade får uppleva hög livskvalitet och gemenskap med andra människor. (IMS,
2006), Christopher Gillberg skriver i IMS, hur barn med neuropsykiatriska funktionshinder
drabbas av kriminalitet eller social utslagning. Han menar också att kunskap finns i hur man
ska förebygga och hjälpa barn med denna problematik. (Söderholm Carpelan, Rundqvist,
2002). Tidig diagnos och hjälp och stöd till barnet, med anpassad pedagogik hjälper barn
med olika neuropsykiatriska funktionshinder. Medicinering kan också hjälpa vissa barn. Det
som förhindras när barnen får stöd och hjälp är framtida depressioner, missbruksproblem och
ensamhet. Gillberg menar vidare att kunskap och öppenhet inom familjerna ökar chanserna
till ett människovärdigt liv. (Söderholm, Carpelan, Rundqvist, 2002).
Vad orsakar utslagning hos vissa individer och inte hos alla? Olika faktorer samverkar men
forskningen visar att sociala faktorer som föräldrarnas yrken, inkomster, utbildning och klass
spelar roll, också relationer till föräldrar, syskon och vänner. Om föräldrarna själva är
kriminella, missbrukar alkohol eller andra droger ökar risken hos barnen att utveckla
negativa beteenden. Andra faktorer är om det finns skilsmässor, psykiska sjukdomar,
övergrepp i familjerna. Under tonårstiden är barnens vänner viktiga och påverkar dem starkt.
Det finns olika teorier om att barn med problem dras till varandra och påverkar varandras
9
negativa beteenden eller att de redan utvecklat en problematik och därför dras till vissa
grupper.( Söderholm, Carpelan,Rundqvist, 2002). Det som påverkar ungdomar och barn är
också hur det går i skolan. Om det går bra utvecklar sällan barn kriminalitet, men med skolk,
dåliga betyg och avhopp från skolan ökar riskerna. Skolor med hög kriminalitet har också
elever som präglas av den skolmiljön, arvet förs vidare. Andra viktiga faktorer är lärartäthet,
antal elever, lärarkompetens, inkludering och etiska regler( Söderholm, Carpelan, Rundqvist,
2002).
Arbeten i skolan pågår där man jobbar för att engagera föräldrar och att stärka ledningen och
öka samarbetet mellan grupperna, föräldrar, barn, skolor. Att stärka eleverna fungerar också
för att motverka negativt beteende. Var man bor och var ungdomar växer upp påverkar deras
syn på droger och alkohol, eftersom det finns speciella platser för missbruk. Segregering i
bostadsområden är därför också en riskfaktor. (Söderholm Carpelan, Rundqvist, 2002). Barn
i särskolan har genom skolan fått en anpassad miljö som hjälper dem i utvecklingen,
samtidigt har ungdomarna där en lägre självkänsla eftersom de stigmatiseras och utpekas
som utvecklingsstörda. (Tideman, 2000).
I skolan motarbetar man asociala beteenden genom att öka elevers självkänsla och
därigenom prestationer i skolarbetet. Detta gör man på individnivå. De elever som lyckas i
skolan tar inte nederlag lika med misslyckanden i skolarbetet, så allvarligt. Däremot elever
som misslyckas börjar ofta med att tappa sitt självförtroende fort, genom några få
erfarenheter av misslyckanden. Eleverna går ner sig mer och mer genom att dagdrömma och
fly från sina problem. Det här är inget som barnet/ungdomen planerar utan det är en följd av
en negativ spiral, neråt i hjälplöshet. (IMS, 2005). För att hjälpa dessa elever behövs
stärkande processer som ökar elevens tro på sig själv. Det kan göras genom att man
synliggör eleverna och ger dem positiv feedback. Ett sätt att öka motivationen är att sätta
ihop elever två och två och de får turas om att lära av varandra. Människor behöver
utbildning och information för att kunna göra goda överväganden om hur de ska handla. När
det gäller att börja använda tobak eller alkohol, vet ofta eleven att föräldrar, lärare är
negativa till det. Kamratgruppen kan vara positivt inställd till den nya vanan. Hur eleven
väljer att påbörja en vana eller inte, beror på vilka som påverkat mest. Har föräldrar och
lärare stort inflytande undviker eleven riskbeteende med droger.
(IMS, 2005).
PTSD ( Posttraumatiskt stressyndrom) Kan drabba barn/unga som utsätts för hårda chocker i
barndomen som t.ex. död, skada eller hot. Dessa barn reagerar med skräck eller hjälplöshet.
De kan också bli utåtagerande eller vara deprimerade. Sömnen är ofta störd och andra
störningar i psyket förekommer som fobier, panikkänslor osv. Ett barn med PTSD som sitter
i samma klassrum som andra barn, kan inte ta in vad läraren säger. Barnet sitter och iakttar
lärarens kroppsspråk, för det är detta som barnet upplevt som den värdefullaste
informationen. (Söderholm Carpelan, Rundqvist, 2002). De barnen har lärt sig att läsa av
människors ansiktsuttryck och att det är värdefullare kunskap än den språkliga.
Samhällskontroll och familjekontroll påverkar det uppväxande släktet. Normer och
värderingar förs över från familjer till barn från skolan till ungdomar. I dag har ungdomar
blivit en egen grupp utanför samhällets kontroll, på grund av att åldersgrupper segregeras.
(Söderholm Carpelan, Rundqvist, 2002).
10
Risker hos unga
Kön har betydelse för riskfaktorer i ungas hälsa, pojkar, män är i en riskgrupp.
Skolprestationer är lägre hos pojkar. Läs och skrivsvårigheter är vanligare bland pojkar.
Pojkar har i regel högre andel av problem som kräver skolhälsovårdens insats. De har även
svårigheter med tal och fonologi. Kriminalitet är också högre bland pojkar.
Flickorna är inte utan problem, de har en högre frekvens av övervikt. Flickor är blygare och
osäkrare än pojkar. Aggressivitet förekommer hos både pojkar och flickor men var ganska
jämt, men flickor låg något högre. När barnen blir äldre ökar flickors riskbeteenden, som
tidig sexdebut, graviditeter, aborter, narkotikamissbruk. Pojkarna har oftare utåtagerande
beteenden i högre ålder och aggressivitet. En annan faktor som påverkar är om barnet har låg
intelligens, då ökar chanser för kriminalitet. Även om personerna saknar skuldkänslor.
(Lagerberg, Sundelin, 2000). Unga med ADHD( attention defit hyperactivity disorder) har en
ökad benägenhet att bli brottslingar. Det beror på att dessa unga saknar bromsfaktorer i
psyket som stoppar det hyperaktiva, impulsiva, egocentriska beteendet. De handlar innan de
tänker efter och har sällan någon ånger. Medicin och beteendeträning kan vara en lösning för
dessa barn.
(Lagerberg, Sundelin, 2002).
Om unga saknar kamrater kan de utveckla alkoholmissbruk längre fram i livet eller få
psykiska sjukdomar. Många utan kamrater hoppar av skolan och bland de mest aggressiva
eller blyga avhopparna finns flickorna.
Föräldrar med missbruksproblem orsakar att deras barn blir omhändertagna. Innan dess kan
barnen ha utvecklat en rad psykosociala problembeteenden.
Ett annat beteende som orsakar skada på barn är när modern konsumerar alkohol under
graviditeten sk FAS fetala alkoholsyndromet. Barnet har en utvecklingsstörning om än
lindrig, ett visst utseende. ( Lagerberg, Sundelin, 2002).
Kerstin Åman har i Ögonblickets pedagogik, 2006 gjort en jämförande doktorsavhandling
om olika personalkategoriers betydelse i skolan. Specialpedagogerna var en grupp som hon
studerade och de själva tyckte att de hade kompetens men inget forum för diskussioner.
Åman menar att de ska jobba för att informera andra grupper om sin kompetens och hur man
ska jobba med den. Barnen står i fokus enligt pedagogerna. Åman tycker inte att
pedagogerna riktigt uppnår sin roll som handledare över andra grupper. Andra
personalkategorier som undersöktes var logopeder, arbetsterapeuter, en psykolog, en läkare
och en sjuksköterska. Logopederna hade lätt att diskutera, pratade om sina kompetenser och
framhävde sin samverkan. En annan grupp som representerade sjukvårdspersonal. Där
framhävdes inte samarbete utan specifik kompetens. Habiliteringsgruppen talar om sin egen
kompetens och sedan om hur den kan utvecklas. Syftet med avhandlingen är att synliggöra
specialpedagogisk kompetens och hur olika yrkesgrupper uppfattar sin kompetens. Åman,
(2006). Min undersökning har ett liknande samband som Åmans, eftersom jag undersöker
hur olika personalkategorier i skolan samarbetar kring elevers psykiska ohälsa.
Specialpedagoger problematiserade vad de gjorde och begreppet specialpedagog som sådant.
Uppfattningarna var att kompetensen bestod i att specialpedagoger förstår barn med
svårigheter. De menade
11
också att kompetens är något som utvecklas hela tiden och det sker i samverkan med andra.
En viktig åsikt var också att barnet är i centrum och att runt barnet ska alla samverka.
(Åman, 2006).
Samverkansgrupper utöver pedagoger är psykologer, läkare, sjuksköterskor, logopeder. Där
talades det mer om deras egna yrkesroller, kompetenser och vad dessa innebär. Alla har sina
roller, logopeden ser sig som konsult. Sjuksköterskan ser sig som vårdare och psykologen
beskriver hela familjens psykiska hälsa.
Sjukvårdspersonalen värdesätter särskilt hos pedagogerna att de kan översätta ett svårt språk
till barn/ungdomar med funktionshinder. Åman har främst undersökt kompetensen i olika
yrkesgrupper inom ungdomshabiliterningen. Studien visar att de olika
undersökningsgrupperna sinsemellan utvecklar sin förståelse för varandra och för det sociala
samspelet. Pedagogerna speglar politik och vilka strömningar som är relevanta för tidsandan.
Pedagoger är samspelta med andra grupper av pedagoger, men samtidigt olika från grupp till
grupp, eftersom människor är individer. Åman nämner också att specialpedagogernas roll
förändrades under 1980 talet. Det innebär att yrkesgruppen specialpedagoger främst jobbar
med handledning och konsultation. Pedagogerna är menar Åman, en förbindande
sambandscentral mellan kommunal verksamhet och habiliteringen. Åmans undersökning
visar att habiliteringens pedagoger sällan blir använda i den kommunala verksamheten.
Åman talar också om att specialpedagoger är en socialpedagog, eftersom pedagoger arbetar
med tanke på en helhetssyn på människor. (Åman, 2006). (Statens folkhälsoinstitut, 2008)
har i skriften Onödig ohälsa av (Arnolf, 2008) har beskrivit situationen för personer med
funktionshinder och samtidigt ohälsa.
Det finns hälsoproblem som har ett direkt samband med funktionsnedsättning. Med det finns också funktionshinder som hänger
samman med miljö och sociala problem. Dessa funktionshinder begränsar i hög grad aktivitet och delaktighet för personer med
funktionsnedsättning. ( Arnhof, s,5, 2008).
I rapporten framkommer det att miljön och sociala problem ofta hänger samman med
funktionsnedsättningen. Personer blir isolerade eller utnyttjade sexuellt eller på andra sätt
kränkta på grund av sin funktionsnedsättning. De har även sämre ekonomi och svårare att
klara vuxenlivet i allmänhet. Vissa orsaker som nämns är bristen på inflytande och ofta
stillasittande som leder till övervikt. (Arnhof, 2008).
Rökning är också överrepresenterat hos funktionshindrade och det leder i sin tur till ohälsa.
Det är tio gånger så vanligt med ohälsa hos personer med funktionshinder i jämförelse med
övrig befolkning. Huvudvärk är vanligare och ångest, oro och ängslan. Den psykiska ohälsan
är också överrepresenterad hos denna grupp. Att ha självmordstankar är också vanligare i
denna grupp. (Arnhof 2008). En annan faktor är att personer med funktionshinder oftare har
behov av sjukvården för medicin och behandlingar. Andra faktorer som påverkar är att det
inte anpassats i omgivningen och att utbildningen är låg. Sociala relationer kan vara
bristfälliga bland annat i arbetslivet. I folkhälsoinstitutets enkäter har 1.5 miljoner människor
i arbetsför ålder ett funktionshinder. (Arnhof, 2008).
Förslag på åtgärder mot ohälsa är att skapa en bättre arbetsmiljö för personer med
funktionsnedsättning och även att ge en bättre sjukvård. Även att trygga sexualiteten och se
12
till att de får en bättre upplysning om sexualitet. Andra förslag är att utöka tillgång till
idrottsaktiviteter och kunskap om goda matvanor. Information om droger kan motverka
användandet av dem. Även att se till att politikerna har insyn, förtrogenhet med
funktionshinder. En annan viktig del är att fortsätta med forskning kring hälsa hos
funktionshindrade. (Arnhof, 2008). Stöd ska också riktas till föräldrar som har barn eller
unga med funktionshinder. Ett annat samband är att personer med funktionshinder går en
alltför tidig död tillmötes.
(Arnhof, 2008).
Syfte: Mitt syfte är att undersöka vad som görs i två olika kommuner, för att förebygga och
behandla psykisk ohälsa inom gymnasiesärskolan. Den här undersökningen är intressant för
att belysa hur det kan se ut i två kommuner i Norra Sverige i gymnasiesärskolan, och vad
man kan göra för att känna igen och förebygga och behandla, problem med psykisk ohälsa.
Frågeställningar:
Hur arbetar olika personalkategorier och hur organiseras detta arbete, i särskolan för
att motverka psykiskohälsa?
Upplever de att, det finns något förhållningssätt, i konkreta situationer som förbättrar
elevens psykiska tillstånd.
Metod
En beskrivning av tillvägagångsättet och urvalet av försökspersonerna som intervjuades
Försökspersonernas ålder och erfarenhet inom sitt yrke, kan påverka resultatet och därför
finns den kategoriseringen med.
Urval
Den har skett genom intervjuer under ca 5 månader. Planer och kontakter har tagits och på
min fritid har jag stämt träff med berörd personal inom särskolan i de båda kommunerna.
Arbetet har skett genom att följa forskningsetiska principer, utgiven av vetenskapsrådet
1991. Det finns fyra huvudkrav och dessa är, informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentalitetskravet, nyttjandekravet plus rekommendationer. Dessa krav tar jag hänsyn till
och förstör eventuella papper, band som inte längre används.
De personer som valdes ut för undersökningen arbetar med ungdomar inom
gymnasiesärskolans verksamheter. Jag valde att fokusera på specialpedagoger inom
särskolan och utaför plus elevhälsans personal och skolkyrkans personal. Dessa kategorier
valdes ut för att belysa hur elevers psykiska ohälsa ser ut inom gymnasiesärskolan. Ett annat
urval är att jämföra två kommuners arbete med gymnasiesärskolans elever och hur de arbetar
för att förebygga och behandla psykisk ohälsa inom gymnasiesärskolans nationella program.
Att jag valde att fokusera på de nationella programmen inom särskolan beror på att denna
elevgrupp finns i båda kommunerna och om jag tagit med alla i undersökningen så skulle
undersökningen bli alltför omfattande I den större kommunenen finns ca 35 elever i
gymnasiesärskolan. Personal är ungefär sju pedagoger och fem elevassistenter.
13
I den mindre kommunen fanns ca 12 elever i nationellt program och pedagoger och
assistenter var fler än i den större kommunen, eftersom den mindre kommunen hade alla
elever från verksamhetsträning till nationella program i samma lokaler med samma personal.
De var cirka fem pedagoger och fem elevassistenter. Utöver dessa personer finns elevhälsan
och skolkyrkan och dessa varierade från kommun till kommun. I den större kommunen ykommunen, intervjuade jag tre specialpedagoger, alla kvinnor i åldrarna 54, 53 och 49 år.
Specialpedagogen som arbetar övergripande har arbetat som gymnasielärare innan hon
utbildade sig till specialpedagog och hon har varit verksam specialpedagog i 23 år. De andra
specialpedagogerna har arbetat i 12 år respektive 23 år
inom särskolan. Skolsköterskan i Y-kommun hade arbetat i skolan i 7 år och hon var 47 år
gammal. Skolpsykologen hade mycket kontakt med särskoleeleverna och han hade arbetat
som skolpsykolog i 14 år. Kuratorn var också en man som arbetet i skolan i 1 år. Rektor för
gymnasiesärskolan var en kvinna som var 63 år och hde arbetet i särskolan i tio år.
Skolkyrkans personal var en man som arbetede som skolpräst och en kvinna som arbetade
som skolkyrkopedagog. Skolprästen var 39 år och hade arbetet som skolpräst i sex år.
Skolkyrkopedagogen var en kvinna som var 45 år och hade arbetet som skolkyrkopedagog i
sju och ett halvt år. Alla som inte hade arbetet så länge hade haft arbete utom eller inom
skolans verksamhet.
I den mindre kommunen x-kommun intervuade jag en specialpedagog en man han var 57 år
och hade arbetet i 23 år inom särskolan. Där intervjuade jag också en skolsköterska som var
en kvinna som arbetet som skolsköterska i 7 år, hon var 43 år gammal. X-kommun hade
ingen skolpräst men en kvinna som arbetade aktivt för särskoleeleverna och hon var 39 år
och hade arbetet som präst i 1 år. Rektor i x-kommun hade arbetet som rektor i särskolan i
tre år och det var en man som var 54 år. Ungdomsmottagningen borde vara representerad
men jag försökte få till stånd en träff med dem men de hade förhinder. Det här kanske gör att
jag missar information om undomars psykiska hälsa, men jag har fått lite information genom
mina telefonsamtal med dem ( se bilaga för frågor).
Datainsamlingsmetoder
Jag ringde runt till skolpersonal, elevhälsopersonal och skolkyrkans personal för att berätta
om min undersökning och genom detta fråga om de ville ställa upp på en intervju.
Alla som jag ringde blev intresserade av ämnet psykisk ohälsa och var villiga att medverka i
undersökningen. Ungdomsmottagningen ville också vara med, men hade inte tillfälle att
ställa upp på en intervju.
Jag genomförde intervjuerna genom att ha färdiga frågor om psykisk ohälsa och om hur de
arbetar för att förebygga och behandla den. Innan jag intervjuade försökspersonerna så
informerade jag om vad undersökningen gick ut på, att det var ett examensarbete i
specialpedagogik och att jag ville göra en undersökning hos olika personalkategorier i
gymnasiesärskolan om psykisk ohälsa. Under intervjuerna så spelade jag in samtalen på en
liten diktafon. Samtidigt skrev jag ner anteckningar för att få försökspersonerna att slappna
av och däregenom avleda deras uppmärksamhet. En bra intervju ska vara positiv för både
intervjuaren och försökspersonen (Kvale/Brinkmann, 2009). (Robert E. Stake, 1995 ).menar
att datainsamlingen är omöjlig att datera och att det är nödvändigt att ha en tidsplan. Han
menar också att intervjuaren behöver ha känsla och kritiskt tänkande. En annan
14
nödvändighet är att ha kontakt med sin handledare och kollegor under arbetets gång. Han
beskriver också att det alltid saknas tid. (Stake, 1995).
Absolutely essential parts of data-gathering plan are the following: definition of case, list of research
questions, identification of helpers, data sourses, allocation of time, expenses, intended reporting. There are
far more things we will do than will ever actually get preallocation of time, such as socializing with case
actors and watching for relevant stories in the newspaper – yet it is good periodically to remind ourselves of
some of those nuances.
( Stake, 1995, s 51).
Tillvägagångssätt/intervjuer
Kvale, Brinkman beskriver i Den kvalitativa forskningsintervjun ur ett fenomenologiskt
perspektiv. Det innebär att försökspersonens känslor och upplevelser kommer fram.
Intervjuaren söker där efter mening och kvalitet i intervjuerna. Det speciella och ovanliga i
intervjuen ska fram och belysas. Det ska också finnas en nyfikenhet och öppenhet inför nya
företeelser. Frågorna till försökspersonerna ska vara öppna och inte ledande. Det ska inte
heller vara bestämda åsikter i den kvalitativa forskningsintervjun, utan den som blir
intervjuad har rätt att ändra sig och byta åsikt under intervjuens gång. Intervjuaren och
försökspersonen påverkar varandra ömsesidigt på olika sätt och det kan visa sig i
undersökningen. (Kvale, Brinkmann, 2009).
Jag valde den här metoden därför att den passar till många typer av människor. Det är en stor
variation mellan människor i sig och mellan olika personlkategorier som arbetar inom
gymnasiesärskolan.
En annan viktig del i intervjuen är att den utfrågade känner sig betydelsefulla och att
upplevelsen av intervjun, blev berikande. Den kvalitativa intervjun hittar kunskap om
människors upplevelser och vill finna många synvinkar i forskningen. När försökspersonerna
beskriver sin erfarenheter, innebär det att upplevelser och känslor kommer fram. Den
kvalitativa forskningsintervjun försöker också att förstå vad som inte uttalas, utan är
underförstått. Intervjuaren kan gärna återsända information och få se hur han/hon uppfattat
saken och om den är riktig. Den här metoden försöker också få fram fakta och mening. En
annan aspekt som man måste ta hänsyn till är att forskare och försöksperson hamnar i en
maktstruktur, den främsta faran är när intervjuaren har dolda motiv att få fram den
information som han/hon själv tycker är rätt. Det kan också vara så att den intervjuade svarar
vad han/hon tror att intervjuaren vill höra.
(Kvale, Brinkmann, 2009).
Jag har frågat personal inom elevhälsan om de vill ställa upp på en intervju och det göra alla
tillfrågade. Inom elevhälsan är det vanligt att gymnasiesärskolans elever har en tät kontakt
med dem och därför har jag valt att arbetet ska innehålla kunskap om elevhälsans
verksamhet. Information har gått ut från mig att allt deltagande är frivilligt. En annan aspekt
är att enligt Forskningsetiska principer tänka på människors integritet. Genom detta ska deras
identitet avkodas, genom att de endast beskrivs i termer som kön, yrke och ålder. Det här
fungerer inte för vissa i min undersökning som tex skolpräst, skolkyrkopedagog,
skolsköterska och skolpsykolog och även rektorer. Därför har jag frågat försökspersonerna
15
om de godkänner att deras identitet avslöjas. Samtliga har samtyckt och menar att de svarar
på frågorna mer generellt och namnger ingen elev eller avslöjar vad de inte vill säga.
Observationer i särskolan på personalmöten
För att få en helhetssyn på arbetet i särskolan har observationer gjorts på personalmöten i
syfte att få en inblick i hur personalen resonerar och planerar sitt arbete . (Sharan B Merriam,
1988) beskriver i sin bok Fallstudien varför observationer kan vara ett bra verktyg. Ett
argument är att den som observerar inte blivit blind för vanor och ser saker på ett nytt sätt.
Observatörer ser också vad som sker i nuläget och kan därför bli friare i sitt sätt att
observera. ( Merriam, 1988). Personalen träffades ungefär en gång i månaden. Då var alla
gymnasiesärskolors nationella program representerade och i Y-kommun innebar det tre
program.
Resultat
Varje möte startades med att rektor inledde med en aktuell fråga, nya styrdokument, policy
för kommunen eller information om enskilda elever. Något som diskuterades flitigt var
organistationen och personalfördelningen. Inom kommunen har det varit turbolent och
många förändringar under de senaste tio åren. Personal måste minskas på grund av
elevminskningar och sparkrav från kommunens sida. Elevassistenter och lärare diskuterade
sins emellan vad som var viktigt i verksamheten och vilka verksamhetsområden som borde
prioriteras. Man kunde märka att det fanns motsättningar mellan personalgrupperna lärare
och elevassistenter. Elevassistenterna tyckte att de gjorde för mycket eller lärarens arbete,
men att de fick för lite betalt. Lärarna å andra sidan tyckte att de hade för stort ansvar och för
mycket administrativt arbete.
När det gällde just psykisk ohälsa så fanns några elever som mådde psykiskt dåligt och hade
självmordstankar. Rektor tyckte inte att de skulle diskuteras i stora grupper utan hon ville att
varje arbetslag skulle ta dessa frågor med henne. Även om rektor ville styra in samtalen på ej
brännande frågor så fanns det personal både lärare och elevassistenter som satte saker på sin
spets. Man diskuterade vad gör man om en sax kommer flygande mot en på grund av att en
elev med diagnos är på dåligt humör. Om jag dör då vem har ansvaret?Var det någon som
frågade. Om hon hotar med att ta självmord genom att SMSa mig, är det mitt fel, vad ska jag
göra? Rektor ville gärna avdramatisera och lugna sin personal men ibland var
diskussionerna ganska heta. Man kunde märka att en del av personalen hade svårt att
avgränsa sig från eleverna och fritiden flöt in i arbetstiden. Elever ringde och SMSade till
personalen på kvällar och helger.
Jag märkte att personalen kände sig utmattade främst av de elever som hade psykiska
problem. Ett sätt som de hade att hantera detta var att rådfråga sin skolpsykolog. Han ställde
också upp och handledde personalen i gymnasiesärskolan. Det här diskuterade man även på
personalmöterna och ibland var han där på personalmötet tillsammans med övriga från
elevhälsan. Jag var också där när skolpsykologen besökte personalmötet en onsdag. Det
skolpsykologen främst talade om var att personalen i särskolan behövde lära sig att sätta
gränser mot eleverna utan att göra dem ledsna. Han menade att personalen skulle lyssna på
eleverna, men remittera dem vidare till psykologer, kuratorer eller andra som kunde hantera
16
situationerna med självmordstankar på ett professionellt sätt. Sammanfattningsvis kan man
säga efter att ha suttit på personalmöten, att diskussioneran var olika beroende på vilka av
personalen som talade, hur länge de arbetat i särskolan och hur pass engagerade de var i sitt
arbete.
Några tankar hos olika personalkategorier i de två kommunerna
Y- kommun
Hur arbetar olika personalkategorier och hur organiseras detta arbete i särskolan för
att motverka psykisk ohälsa? Några röster från skolans värld.
Skolpräst: Jag blir kallad till klasserna i särskolan av lärarna. Jag samverkar med elevhälsan
och har teamlektioner. Jag samverkar med mentorer, lärare och vi har teman som handlar om
värdegrund, värderingar och grupprocesser. Och meningsfrågor; vad är livets mening? Jag
som skolpräst lägger in ett vedträ och bidrar till ett nytt pedagogiskt tänk.
Skolkyrkopedagog: Vi kan stötta lärarna. Vi kan ge råd! Vi ger information till lärare om
vad vi erbjuder, vad vi kan göra.
Skolsköterska: Jag gör hälsosamtalen med alla elever i årskurs ett. De frågebatteri vi
använder fångar upp ganska mycket. Vi frågar hur de har det?
Kurator:Vi samarbetar med hela hälsotemet på skolan. Vi har EVK som är
elevvårdskonferenser. Hela skolpersonalen är inblandad och viktig. Jag försöker motverka
psykisk ohälsa, det sitter ju alltid en massa folk utanför mitt rum. Jag försöker alltid att vara
så social med eleverna som möjligt. Det är dåligt med tid, du ser ju här jag hade en träff som
skulle vara femton minuter och den blev trettiofem minuter.
Specialpedagog övergripande: Jag ger eleverna struktur i sin tillvaro. Om de får hjälp med
struktur och med skolan och läxor så kan psykisk ohälsa förebyggas. Man får hålla eleverna
under armarna och stötta dem, så att det går hjälpligt i alla fall.
Specialpedagog/mentor som arbetar i särskola: Jag arbetar för att eleverna ska må bra på
olika sätt och för att stärka deras självkänsla. Det kan ju vara, om det nu är en elev som drar
sig undan, att man då försöker hitta aktiviteter där de kan vara lite mer delaktiga. Om det är
en elev som är mer åt det aggressiva hållet, får man ju prata och fråga så här brukar du inte
låta; Är det något speciellt som har hänt? Vi har haft någon elev som varit väldigt tyst och
bara talat enstavit, och när han nu börjar prata spontant och har långa utläggningar och tar
kontakt med kamrater som han inte har gjort. Då tycker vi att det har skett en enorm
utveckling.
Skolpsykolog: Min roll har fyra bitar som handlar om utbildningssatsning, förebyggande
och handledning av personal. Det kan handla om att man i personalgruppen har problem med
ett visst beteende, tex aggressivitet. Som i särskolan kan det vara vanligt med hur vi ska
hantera autistiska, utåtagerande elever. Sedan jobbar man med samtal och utredningar. Vi
jobbar också med hela utbildningssatser, nu har vi jobbat med läs och skriv. Personalen på
särskolan tar kontakt med oss och berättar vad de vill ha hjälp med. Målet är att skapa en så
god miljö som möjligt och målet är att förebygga.
Rektor: Jag ser ju inte själv psykisk ohälsa utan läraren som är där varje dag. Jag kan se om
jag besöker verksamheten att eleven är borta den dagen. Min uppgift är att ta reda på det här.
Att prata med föräldrar, elevhälsan, mentorer. Det bästa är om eleven berättar vad som är fel.
17
Ibland kan en elev som fått förtroende berätta för mig men vi har alla olika roller. Jag tror
inte att man ska ta på sig en kuratorroll eller mammaroll till eleven. Vi ska vara
proffessionella i vad vi gör och där kommer jag in som ett råd, att försöka sortera.
X-kommun
Hur arbetar olika personalkategorier och hur organiseras detta arbete i särskolan för
att motverka psykisk ohälsa? Några röster från skolans värld.
Präst: I särskolan är eleverna i en känslig ålder. Det gäller att hitta sin roll för att få vara
med. Det jag erbjuder i skolorna är att tala om sorg.
Skolsköterska: Jag gör hälsosamtal med elever i årskurs ett. I särskolan har eleverna ett
skyddsnät som hjälper dem, tex LSS (Lagen om särskilt stöd och service). Vi delar upp
arbetet mellan olika personalkategorier. Man måste förklara för eleverna inom särskolan på
ett tydligare sätt, så att de förstår. När det gäller psykisk ohälsa så remitterar jag vidare till
barnspykriatrin eller vuxenpsyk.
Specialpedagog som arbetar i särskola: Vi har ingen psykologisk inriktning som vi går
efter utan det är mera att vi lever så nära våra elever, vi som jobbar här. Vi börjar åtta och
slutar fyra och lämnar aldrig eleverna, vi äter med dem. När vi har raster så är vi på vårt
fikaställe och alla elever vet att vi är där. Det är alltid någon ur personalen som är där, såklart
kan vi gå ifrån på rast, men vi har valt att finnas till hands för eleverna. Vi har den
erfarenheten att om vi inte är där då händer det en massa saker. Vi finns för eleverna. Det är
ju ofta så att eleverna kuggar ut sig från skolan, och drar på sig en massa elände för att synas
och bli bekräftade på något jävla sätt. Det gör man ju för att bli synliggjord och bekräftad.
Alla behöver bli bekräftade, det är ju en av våra viktigare roller. Att synliggöra och bekräfta
eleverna, varje dag år ut och år in. Det har jättemånga elever behov av, inte alla, men särskilt
de socialt utkuggade.
Rektor: Jag är ansvarig för elevernas väl och ve i skolan. Och är det så att någon mår dåligt
eller har psykisk ohälsa, måste jag remittera vidare och försöka söka kunskap om det hela.
Jag har lärare till hjälp, jag har specialpedagoger. Vi arbetar för att förebygga genom att
försöka bemöta elevens behov. Tillrättalägga undervisningen så att den passar eleven och att
skapa en organisation som gör att eleverna trivs i särskolan. I första skedet samarbetar jag
med elevhälsan och lärarna. Sedan kan vi gå vidare till PBU i nästa skede.
18
Resultatbearbetning
Att använda kodning som analysmodell ger snabba svar på viktiga frågor. Kodning innebär
enligt Kvale/Brinkmann att man försöker hitta mönster i texten, där man kan se det som är
ungefär lika i en text och det som skiljer texterna åt. Man kan koda på två olika sätt med
hjälp av bergepp eller med hjälp av daton. Med hjälp av detta kan man hitta teaman i texten
och genom detta se mönster. Kodningen kan utvecklas genom att man gör en kategorisering
som innebär att man förkortar uttalanden till några enkla kategorier. Ett annat sätt att
analysera texten är att anväda sig av meningskoncentrering, det gör man genom att förkorta
det viktigaste mest meningsfulla i texten. (Kvale och Brinkmann, 2009).
Analys/tolkning
Kvale/Brinkmann beskriver i den kvalitativa forskningsintervjun att validitet ( sanning,
giltighet, korrekthet) i ett påstående och reabilitet ( tillförlitlighet) kan forskningsmetoden
upprepas. Författarna menar att man måste utvidga begreppen och tolka dem djupare. Det
gör man genom att fråga sig hur? Varför? Vem? Makt och sanning. Forskarens
hantverksskicklighet är ett väsentligt inslag i intervjustudier. Detsamma gäller generalisering
som kan tolkas och utföras på olika sätt. Författarna frågar sig om man kan generalisera och
ta med sig den till andra situationer. ( Kvale/Brinkmann, 2009).
I min undersökning kunde jag hitta tyst kunskap som uttrycktes mellan raderna när jag
intervjuade personerna. De flesta hade hittat olika sätt att arbeta med psykisk ohälsa för att
stödja eleverna eller att förebygga ohälsa. Definitionen av vad psykisk ohälsa var för något
varierade starkt från person till person. Därför kanske det inte alltid blir en absolut sanning i
en sådan här undersökning. Resultaten kan bli missvisande eftersom människor uttycker sig
olika och har så skiftande bakgrunder, referensramar och tankar om psykisk ohälsa.
När jag gör en generalisering så upptäcker jag att ämnet i sig, psykisk ohälsa upplevs som
lite obekvämt att tala om. Efter en stund när jag fått försökspersonerna att slappna av, så talar
de gärna mycket och länge om de här ämnet. Det finns en hel del osäkerhet om hur man ska
arbeta med dessa frågor, samtidigt som de flesta har hittat ett sätt som fungerar för dem.
Det som går som en röd tråd genom hela undersökningen är att, personal inom elevhälsan
och pedagogerna arbetar för att eleverna ska må bra och få större självförtroende, självinsikt
och psykisk hälsa.
Syftet var att undersöka vad som görs i olika kommuner för att förebygga psykisk ohälsa
inom gymnasiesärskolan, och hur olika personalkategorier arbetar för detta.
Nyckelord jag fann för att förebygga psykisk ohälsa; var stärka elevers självförtroende,
bekräfta, synliggöra.
Behandla: Utreda, remittera vidare, upptäcka, se vad som sker i människan. Disa grupper
(din inre styrka aktiveras).
Förhållningssätt i konkreta situationer: Bekräfta, berömma, se eleven, ge positiv feedback.
19
I (Socialstyrelsens/ Skolverkets rapport 2004). Visas att psykisk ohälsa ökar hos barn och
ungdomar. De menar att det är viktigt att upptäcka och känna igen psykisk ohälsa. I min
undersökning kom det fram att personal i båda kommunerna upptäckte när någon elev mådde
dåligt. Främst på kroppsspråk, tyst kunskap, och att eleven var förändrad.
På särskolan har personalen kontakt med sina elever varje dag och i X-kommun har man inte
ens lunch eller rast utan sina elever.
(Socialstyrelsen/Skolverket, 2004). Beskriver elevhälsans personal och specialpedagoger
som stödjande organ till övriga lärare. Det man kom fram till i rapporten var att ledningen
inom skolan var oerhört viktig och personalresurser som sattes in inom elevhälsa. Man kom
fram till att detta varierade från skola till skola och att skolpsykologer och kuratorer kunde
saknas vid vissa skolor. I min undersökning kom det fram att i Y-kommun fanns större
resurser än i X-kommun främst inom elevhälsan. I Y-kommun var även skolkyrkan
inblandad och arbetade för att stärka elever och förebygga mobbning. I Y-kommun fanns en
skolspykolog men ingen i X-kommun. I X-kommun som var mindre fanns dock en
skolläkare på deltid.
I rapporten (Socialstyrelsen/Skolverket, 2004) beskrivs också vikten av landels
ungdomsmottagningar. Där främjas god hälsa och information om sex och preventivmedel.
Jag har haft telefonkontakt med ungdomsmottagningen men de har haft för mycket att göra
så jag valde att utesluta dem från min undersökning. Det hade varit en intressant vinkling att
ta upp som säkert belyser fler problem som undomar har.
Genom min kontakt med dem har jag trots allt fått en uppfattning om vad de gör i
kommunerna. De åker runt till skolor och informerar. Inom gymnasiesärskolan har de
temadagar, där de träffar pojkar för sig med en manlig representant från
ungdomsmottagningen och flickor för sig som får träffa en barnmorska av kvinnligt kön.
Lärarna är inte med utan ungdomarna får prata ostört med personalen från
ungdomsmottagningen. Det här systemet är väl inarbetat och fungerar bra tycker både lärare,
elever och personal från ungdomsmottagningen.
Det som var viktigt i rapporten (Skolverket/socialstyrelsen, 2002) var att samverkan mellan
olika personalgrupper förebygger psykisk ohälsa. Den här slutsatsen kommer fram tydligt i
min undersökning också. Inom skolan och elevhälsan finns ett samarbete mellan
yrkesgrupper som fungerar väl. Å andra sidan kan detta också bli en uppdelning om vad man
ska göra. Det finns en del oklarheter om vilket ansvarsområde som tillhör vem. Det här kan
leda till att man skickar personer vidare kanske för fort, därför att man inte riktigt vet vad
man ska göra åt saken. Eller en del av särskolans personal kanske gör för mycket, som att
inte ens ta rast under luncherna. Andra kanske försöker vara psykologer och går för långt
utöver sin yrkeskompetens.
Det som framkom i min undersökning var att cheferna, rektorerna betydde mycket för
verksamheten. Rektorerna i båda kommunerna var engagerade i särskolans verksamhet men
deras ansvarsområde skiljde sig åt. I Y-kommun finns särskolan som en egen enhet, där man
har egna rektorer. I X-kommun är särskolan integrerad i övriga gymnasieskolan, så att
rektorn har ansvar för andra program utom särskolan.
20
Det jag kunde se inom båda kommunerna var att verksamheterna inom särskolan ändå var
likartade trots att de var organisatoriskt olika. I Y-kommun blir särskolan en egen enhet i den
övriga gymnasieskolan trots att man vill ha integrering och samverkan med övriga
gymnasiet.
Det här beror mycket på att det finns särskilda rektorer inom särskolan och särskilda lokaler
för särskolan där de har sina egna lärare. Så här fungerade också i X-kommun trots att
särskolans rektor hade andra program, så var särskolan en enhet för sig i den övriga
gymnasieskolan.
I rapporten (Skolverket, Socialstyrelsen, 2004). Beskrivs vad som forskats om bra skolor
som hade barn/ungdomar med goda skolresultat. Det visade sig att lärarna skulle ha ett gott
ledarskap starkt och tydligt. Det skulle finnas höga förväntningar på eleverna av lärarna och
en tät kontakt som visade för eleverna deras skolresultat. Insatser mot mobbning var också
viktigt. En annan del rapporten visar är att de inte finns så mycket foskning kring
barn/ungdomars ohälsa. Den forskning som bedrivs är ofta fokuserad på elevernas
skolresultat. (Skolverket, Socialstyrelsen, 2004).
En annan sak som kom fram i min undersökning var att skolpersonal i båda kommunerna
kände det som om de fick mindre och mindre resurser, men trots detta så gjorde personalen
ett stort arbete med sina elever. När jag talade eller intevjuade försökspersonerna kom de
flesta in på politik och ekonomiska resurser. Det är en fråga inom skolan som ständigt
debatteras. Resurser till personalen och neddragningar av personal. Det här påverkade
elevernas psykiska hälsa negativt, menade personalen i båda kommunerna. Det fanns inte
längre så mycket tid med enskilda samtal med elever.
Kategorier
Elevhälsans personal: skolpsykolog, kurator, skolsjuksköterska, specialpedagog.
I Y-kommun tyckte elevhälsans personal att de arbetade på rätt sätt. De försökte främst
förebygga psykisk ohälsa istället för att behandla den. När det gällde att förebygga använde
man bland annat en metod som heter DISA, din inre kraft frigörs. Där arbetar man med
tjejgrupper för att stärka deras självförtroende. Skolsköterskan tyckte att hälsosamtalen som
eleverna har med henne i årskurs ett, var viktiga och fångade upp elever med psykisk ohälsa.
Skolpsykologen och specialpedagogen arbetade främst med att handleda andra lärare i hur
man bemöter elever med olika slags diagnoser och behov. De fick ofta i uppdrag att förklara
och berätta hur man kan hjälpa elever att fungera och må bra i skolan. Kuratorn arbetade
främst med stödjande samtal med enskilda elever som behöver någon att prata med.
Alla inom elevhälsan ansåg sig vara rådgivande och stödjande, men inte så mycket
behandlare. De menade att de finns andra instanser som hjälper elever som har psykisk
ohälsa om den är en psykisk sjukdom. De flesta inom elevhälsoteamet tyckte att det var svårt
att definiera psykisk ohälsa eftersom det kan variera kraftigt. Dels som diagnos i olika grader
och dels som begrepp för olika människor. Personalen tyckte att rent psykiska åkommor
skulle remitteras vidare till vuxenpsyk eller PBU.
Jämförelsevis till X-kommunen så arbetade elevhälsan på ett liknande sätt. Man använde sig
av hälsosamtal och besökande verksamhet till särskolan. Det gjorde man eftersom eleverna
där behöver hitta till elevhälsan och den hjälp de kan få där. Det skolsköterskan i X21
kommun nämnde var att eleverna kunde ha problem med vissa lärare. Tendensen för båda
kommunerna var att remittera elever vidare som har alltför stora problem.
Personal inom skolan: specialpedagoger, mentorer, rektorer.
De här specialpedagogerna inom skolan arbetade på särskolan. De var inte stödjande och
rådgivande till andra personalgrupper inom lärarkåren, men de handledde sina
elevassistenter. Pedagogerna hade som synsätt att stärka eleverna. Det gjordes genom att låta
eleverna utvecklas i sin takt och att bekräfta dem på olika sätt. Mentorer signalerade till sina
chefer och berättade hur elevernas hälsa var och om någon behövde utredas. Rektorer satte
igång utredningar och ledde arbetet med att kartlägga var problemet låg, och hur man skulle
gå vidare. En specialpedagog var övergripande för många enheter och hon arbetade med att
kartlägga, utreda och handleda annan personal då främst lärare och mentorer. Hennes roll var
lite mer övergripande och rådgivande.
Övrig: Skolpräst och skolkyrkopedagog, plus präst som arbetar med ungdomar i bla
särskolan.
Den här personalen såg sig själva som viktiga och betydelsefulla komplement till skolan i
övrigt. De saknade inte självförtroende inte i Y-kommun som har en väl inarbetad skolpräst
och skolkyrkopedagog. I X-kommun däremot var det ingen renodlad skolpräst men hon såg
sitt arbete som viktigt, och prästen tyckte diagnoser var oviktiga och människan i sig var
viktiga.
Diskussion
Resultatdiskussion
Personalen inom skolan har skyldighet att verka för att skolan ska var en så bra miljö som
möjligt. Det här finns i läroplan, utvecklingsplaner och likabehandlingsplaner.
I Y-kommun1 särskola har rektor det övergripande ansvaret för verksamheten och
ungdomars hälsa. Rektor har det övergripande ansvaret att se över så att elever inte utsätts
för kränkande särbehandlig som kan utlösa psykisk ohälsa. Mentor har ansvar mot elever
genom att dessa ska arbeta förebyggande och stödjande. Den undervisande läraren har också
ansvar över elever för att motverka mobbning, denne har också skyldighet att kontakta
mentor när något inträffar som är skadligt för eleverna. Elevassistenter ska stödja elever och
rapportera till rektor och andra lärare. Elevhälsan ska stödja främst mentorerna och även
rektor.
Skolsköterskan har varje år, hälsosamtal med alla nya gymnasieelever. Annan personal så
kallad servicepersonal har också ett ansvar att se till att ingen blir mobbad eller utsatt för
kränkande särbehandling. Servicepersonalen är vaktmästare, måltidspersonal,
lokalvårdspersonal och skolassistenter.
1
Y-kommun för att anonymisera.
22
Likabehandlingsplanen i Y-kommun skola är skapad av personal och elever i samverkan,
den ska också ses över och förnyas varje år.
( Likabehandlingsplan för gymnasiesärskolan i - kommun, 2008). Planen stödjer sig på 1994
års läroplan för de frivilliga skolformerna, (Lpf 94). och på tidigare likabehandlingsplaner
inom Gymnasieskolan i kommun-Y. Kommunen har också gått ut till eleverna med en
enkätundersökning för att kontrollera hur hälsoläget eller den
psykiska ohälsan är. Likabehandlingsplanen stödjer sig också på lärare, arbetslag och
rektorers arbete under 2007.
I Y-kommun står det att: Gymnasieby är en lärmiljö med kunskap och framtidstro i centrum.
Skolan kännetecknas av en god arbetsmiljö där man känner sig trygg och respekterad och
där alla har rätt att lyckas och behandlas på likvärdigt sätt.
Eftersom stad X ingår i mitt undersökningsområde så har elevhälsans uppdrag beskrivits här
och i dessa ingår: Skolsköterskor och skolläkare, skolpsykologer, skolkuratorer,
specialpedagoger, skoldatortek för IT- stöd, skolinformation om funktionsnedsättning.
I X kommun har elevhälsan uppdrag att ge;
Förebyggande
Rådgivning, stöd och handledning
Psykosocial och medicinsk konsultation
Utredningar och kartläggningar
Samordning av resurser
Kompetensutveckling av personal
Handledning om alternativa verktyg i lärandet
Samverkan med andra instanser.
x-kommun.
Den här studien är inte rättvis mot X-kommun eftersom den kommunen är en liten kommun i
jämförelse med Y-kommun. Organisationsmässigt är X-kommunens gymnasiesärskola en
samlingsplats för alla elever som har stor variation begåvningsmässigt. Samtidigt har Xkommunen en helt annan organisation när det gäller integrering och ansvarsområde. Rektorn
har inte bara ansvar för gymnasiesärskolan, utan för andra program inom gymnasieskolan.
Det här är en stategi som används för att integrera särskoleeleverna med övriga gymnasiet.
En annan felkälla är att X-kommun har mindre personalstyrka inom särskolan och skolan
överhuvudtaget så att jag inte har lika många försökspersoner i de båda kommunerna. I Ykommun som är en större kommun finns nationella program särskilt för de högfungerande
eleverna inom särskolan. Där finns också rektorer för varje enhet inom gymnasiesärskolan.
Särskoleverksamheten är organiserad i många enheter från tidig ålder och uppåt fram till
gymnasiet. Eleverna i särskolan syns på skolan eftersom de finns i samma korridorer och
övriga utrymmen på skolan. Samtidigt har särskolan egna lokaler till sina elever ett så kallat
hemklassrum där inga andra elever vistas.
I min undersökning kan jag se liknande drag mellan verksamheterna. Det som
överenstämmer med hur man jobbar inom särskolan är att man vill synliggöra, bekräfta och
stärka självförtroendet hos, eleverna för att förebygga och behandla psykisk ohälsa. I båda
23
kommunerna vill man inte se sig som en behandlare av psykiska problem utan där remitterar
man vidare till andra instanser. I båda kommunerna har man hemklassrum för sina elever.
I båda kommunerna anser man att enskilda samtal är viktiga för elever med psykisk ohälsa
eller för att förebygga psykisk ohälsa. Organisatoriskt sker detta så att rektor får signaler av
mentor att någon mår dåligt. Rektor startar utredningen och tillkallar personal efter behov.
Sedan sker ofta ett samarbete med skolpsykolog och skolsköterska främst i Y-kommun.
I X-kommun samarbetar man med skolsköterska och skolläkare i första skedet. Om man inte
kommer längre tillkallas barnpsyk eller vuxenpsykriatrin. Barnet/ungdomens ålder spelar
också in, om eleven är omyndig kontaktas föräldrarna. I de fall där eleverna är myndiga, får
de själva avgöra vem som ska kontaktas och välja vilken hjälp de själva vill ha.
Det som var viktigt i båda kommunerna var att fånga upp elever med psykisk ohälsa i ett
tidigt skede. Detta försökte man uppnå genom de hälsosamtal som skolsköterskorna har med
eleverna i årskurs ett på gymnasiet. Där frågar man eleverna en hel del frågor som ska fånga
upp problem som eleverna brottas med.
Skillnaderna ligger i personalorganisationen och styrningen från politiskt håll. Båda
kommunerna har socialdemokratisk majoritet. I Y-kommun arbetade en skolpräst och en
skolkyrkopedagog heltid med ungdomar i kommunen. I X-kommun hade man tagit bort den
tjänsten och gjort om den till något annat.
I Y-kommun fanns en skolpsykolog som jobbade övergripande och samarbetade med
skolsköterska, kuratorer och specialpedagoger.
I X-kommun fanns visserligen en skolläkare men han hade andra uppdrag och arbetade bara
en liten del mot skolan. Det fanns kuratorer i X-kommun men ingen skolpsykolog.
En brist i min undersökning av X-kommun är att kuratorerna tackade nej till min
undersökning. I X-kommun var personalen inom särskolan alltid tillgänglig för eleverna,
under luncher och raster. Där menar man att det här skapar en stor trygghet hos eleverna och
bråk mellan elever undvikits. I Y-kommun låste man klassrummen för eleverna och
personalen gick till övriga skolans personalrum. Där ville man att eleverns skulle lära sig att
ta ansvar och att klara av att vara självständiga under rasterna.
Pedagogerna i båda kommunerna ansåg sig vara mycket betydelsefulla för sina elever. De
ansåg att de gjorde att bra arbete som var viktigt. Pedagogerna anser att de bidrar till
elevernas positiva utveckling och växande. Skolkyrkans personal ser sig själva som unika
och betydelsefulla i sin yrkesroll. De anser att deras verksamhet i skolan bidrar till elevers
självkännedom genom det arbete som utförs ute i klasserna, främst samarbetsövningar.
Specialpedagoger inser också att de är betydelsefulla och att deras arbete som kartläggande
och rådgivande instans är värdefullt och viktigt. personalen arbetar för elevernas bästa och
samarbetar med andra för att få en bra bild över vilka problem eleven har, och hur man kan
stödja och hjälpa en elev med psykisk ohälsa. En negativ aspekt är att personal inom skolan
har en tendens att skyffla över problemen till någon annan. Man orkar inte riktigt med elever
som har psykisk ohälsa. Det är lättare att skicka eleverna vidare till andra instanser.
Samtidigt är det som en rektor och en skolpsykolog sa; att skolan är ingen behandlande
instans. Skolan ska förebygga ohälsa så långt det är möjligt. Det finns mobbningsplaner och
likabehandlingsplaner som skolorna arbetar med, men jag frågar mig; Är det bara ett
dokument eller ett levande dokument som tillämpas.
24
En annan tendens som kom fram i undersökningen var att eleverna skämdes för namnet
särskola och kände inte tillhörighet till den. Tillhörighet och att känna sammanhang är
viktiga ingredienser för alla elever. Skolorna arbetar för att skapa tillhörighet och man lyckas
för det mesta. Efter en tid mognar eleverna och förstår att de har ett funktionshinder.
Undersökningen visade att de flesta som arbetade mot psykisk ohälsa mest använde intuition
och sitt sunda förnuft. De fanns få metoder som prövades, men en metod var DISA, (din inre
kraft aktiveras). En annan metod som skolpsykologen använde var att utbilda mentorer i
mentorsskapet, och att hålla samtal med eleverna. Rektorer använde sig av styrdokument och
likabehandlingsplaner. De gjorde även pedagoger men rektorerna tryckte mer på läroplaner
och mobbningsplaner.
Jämförelse tidigare forskning och min studie
I Åmans avhandling forskar hon kring samverkansgrupper och hur de talade sinsemellan.
Hennes avhandling beskriver olika yrkesgruppers kompetens och är en studie som visar att
yrkesgrupper samarbetar mellan varandra men har olika sätt att se på situationer.
Specialedagoger har fått en mer handledande roll och ska samarbeta med övrig personal.
Åmans avhandling visar att specialpedagoger inom habiliteringen inte blir använda i den
utsträckning de bör inom kommunerna. Specialpedagoger som grupp ifrågasätts och deras
kompetens och existens, nu när det finns pedagoger överallt. Specialpedagogers roll har
förändrats genom tiden och utvecklats i takt med politik och samhällsförändringar.Åman
menar att det är svårt att jämföra specialpedagogisk kompetens som den ser ut i dag. (Åman,
2006).
I min undersökning jämförde jag specialpedagoger inom särskolan med den övergripande
specialpedagogen och fann liknande motsättningar. Den övergripande specialpedagogen är
mer rådgivande och diagnosticerande, vilket innebär att hon lär sig att se problem och vad
som ska åtgärdas. Nu innehåll min undersökning fokus på psykisk ohälsa men det finns ändå
likheter. De specialpedagoger som arbetade i särskola, var dagligen involverade i de båda
kommunernas särskoleverksamhet. De levde med eleverna kan man säga och följde upp
deras utveckling När det gäller samverkansgrupper så undersökte Åman detta på ett helt
annat sätt och därför får hon ett annat resultat än mig. Hon finner hur personerna samverkar
och pratar med varandra eftersom hennes studie är mätt under en lång tid och
försökspersonerna är många och detta påverkar naturligtvis resultatet.
I min undersökning blir försökspersonerna få och har inte tillfälle att studeras i grupp, utan
det är individer som kommer fram. De som talar mycket och tycker mycket var avslappnade
och hade ett behov av att tala ut. De fåordiga var mer reserverade och försiktiga i sina
uttalanden. (IMS 2006). beskriver att KBT (kognitiv beteendeterapi fungerar för personer
med psykisk ohälsa. I min undersökning kommer inte sådana fakta fram eftersom jag
undersöker främst skolpersonal och elevhälsa. Ingen betonar KBT som en lämplig metod
men DISA är en slags metod som kräver att eleverna bearbetar och tränar på sitt tankesätt
och beteende. DISA (din inre kraft aktiveras) användes främst i Y-kommunen.
I skriften Söderholm, (Carpelan, Rundqvist, 2002). Frågar man sig varför vissa unga blir
utslagna och andra inte. Det har att göra med föräldrars yrken, social stautus, utbildning osv.
25
Den här frågan kom jag inte in på så mycket men en specialpedagog pratade om förädrarnas
roll, deras påverkan på sitt barn och eventuellt om också föräldrarna hade en diagnos, eller
var utvecklingsstörda. En annan specialpedagog i X-kommun menade att eleverna kunde
straffa ut sig själva från skolan genom att bråka och vara besvärliga. Då fick de plats tillslut
efter utredningar, att de skulle till särskolan. I början var de tveksamma och skämdes men
det slutade oftast lyckligt för dessa elever. De accepterade sig själva och metoden man
använde inom särskolan var bekräftelse och synliggörande.
I (IMS, 2005). Beskrivs hur viktigt det är att bekräfta och synliggöra elever. Det här stämmer
med vad jag kom fram till i min undersökning. I båda kommunerna arbetar man för att stärka
och synliggöra eleverna. Det här ger resultat menar specialpedagoger och elevhälsopersonal i
båda kommunerna. Det finns ingen forsking om skolkyrkans insats, men den personalen
värderade sitt arbete högt och ansåg att de såg resultat i skolorna i form av positiv feedback.
Skolprästen kunde se att det var bra det han gjorde, i människors ögon.
I skriften Risk och prognos i socialt arbete med barn, forskningsmetoder och resultat,
(Lagerberg, Sundelin, 2002). Beskrivs hur unga med diagnoser som tex ADHD har lättare att
hamna i kriminalitet och alkoholmissbruk. Den här frågan kom inte fram i min undersökning
eftersom ungdomarna just startat sin alkoholdebut och vad som händer senare vet ingen i
dagsläget. I X-kommun beskriver specialpedagogen att eleverna dricker på helgerna, men
narkotika används inte enligt pedagogen. De fick höra kommentarer som; Jäklar vad Kalle
var full i lördags. Från det vet inte personalen vad som händer senare i livet, man har ingen
uppföljande kontakt. För att forska i det här så krävs det längre tid och uppföljning av
tidigare särskoleelever och deras psykiska hälsa. Det kan vara en ide att fortsätta att arbeta
med.
I min undersökning fann jag att skolpsykologen tycker att skolan skyllde på eleverna när de
hade problem. Han sa så här: Värdegrund, förhållningssätt det står på Y-kommuns hemsida
att skolan är till för alla, det kan man börja jobba med, det är ju totalt osant. Om man tittar
hur det fungerar i Y-kommun, så redan där ser man någonting. Hur skulle vi kunna bli en
skola som lever upp till våran slogan? En skola för alla! Skolan är indelad i särskola och
gymnasieskola. Och så elever som inte kan, där läggs skulden på eleverna. Vi har
organiserat en skola som omöjligt kan passa för alla. Istället för att se att skolan har
problem så ger man eleverna skulden, det är ganska fräckt tycker jag.
Jag anser att skolpsykologen har en poäng där i sitt tyckande. Skolan ska ju vara till för alla
och inte sortera ut individer som inte passar in. Samtidigt trivs eleverna i särskolan det visar
min undersökning, plus att där finns ökade resurser som inte den övriga gymnasieskolan har.
I (Arnhof, 2008). Beskrivs hur funktionshindrade blir utnyttjade sexuellt och att de har större
andel sociala problem. Högre andel rökare och problem med övervikt. Rektorn i Ykommunen upptäckte att rökningen ökat hos eleverna. I X-kommun berättade både
specialpedagogen och prästen att det hade förekommit sexuella övergrepp på ungdomar som
gjort dem sjuka. Många i min undersökning litade på det hälsosamtal som skolsköterskan
hade under årskurs ett i gymnasiet. Skolsköterskan ansåg i båda kommunerna att hon gjorde
en viktig insats för elevernas psykiska hälsa genom hälsosamtalen i årskurs ett. Där fångade
man upp elevernas psykiska och fysiska hälsa eller ohälsa genom de frågor som ställdes där.
26
De frågor man tog upp var i X-kommun. Vet du någon som blivit retad, utstött eller illa
behandlad? Har du själv blivit utstött, retad. Har du känt dig ledsen eller nedstämd. Orolig
eller rädd osv. Detta och mycket mer kommer fram i dessa samtal och skolsköterskan är ofta
den första att upptäcka om något är fel, enlig min undersökning.
27
Referenser
Bakk, Ann & Grunewald, Karl (1998). Omsorgsboken: en bok om människor
med begåvningsmässiga funktionshinder . 3., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber
Danielsson, Lennart & Liljeroth, Ingrid (1998[1996]). Vägval och växande:
förhållningssätt, kunskap och specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare .
2., [rev. och uppdaterade] uppl. Stockholm: Liber
1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94: Särskilda programmål
för gymnasieskolans nationella program ; Kursplaner i kärnämnen för
gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen . (1994). Stockholm:
Utbildningsdep.
Forsell, Yvonne & Dalman, Christina (2004). Psykisk ohälsa hos unga .
Stockholm: Epidemiologiska enheten, Stockholms läns landsting
Ferrer-Wreder, Laura (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och
unga: en forskningsöversikt . 1. uppl. Stockholm: Gothia
Forinder Ulla & Hagborg Elisabeth (2008) (red.) Stödgrupper för barn och
ungdomar,
Lund: Studentlitteratur
Gustavsson Carina, (2006) Effekter av psykosociala insatser för personer med
utvecklingsstörning och samtidigt psykisk ohälsa. Stockholm: Institutet för
utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen
Kvale Steinar, Brinkmann Svend, (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun,
andra upplagan,, Studentlitteratur AB, Lund.
Lagerberg Dagmar&Sundelin Claes, (2000), Risk och prognos i socialt arbete
med barn, Forskningsmetoder och resultat, 2000. Stockholm, Gothia.
Merriam, Sharan B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod . Lund: Studentlitteratur
28
Merriam B Sharan, Fallstudien som forskningsmetod, (1994). Studentlitteratur
Lund.
Tänk långsiktigt! [Elektronisk resurs] : en samhällsekonomisk modell för
prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa . (2004). Stockholm:
Socialstyr.
Tillgänglig på Internet:
http://www.fhi.se/upload/PDF/2004/rapporter/R200414tanklangsiktigt.pdf
Söderholm Carpelan, Kerstin & Runquist, Weddig (red.) Christopher Gillberg,
(2002). Ung med tung social problematik: hur kan vi förstå, förutsäga och
planera för framtida behandling? . Stockholm: Statens institutionsstyr. (SIS)
Tideman, Magnus (2000). Normalisering och kategorisering: om
handikappideologi och välfärdspolitik i teori och praktik för personer med
utvecklingsstörning . [Ny utg.] Lund: Studentlitteratur
Åman, Kerstin (2006). Ögonblickets pedagogik: yrkesgrupper i samtal om
specialpedagogisk kompetens vid barn- och ungdomshabiliteringen . Diss.
Stockholm : Stockholms universitet, 2006
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-800
29
Internetadresser
www.manskligarattigheter.gov.se
www.unesco.se
Landstinget i Uppsala län, Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, program för landstinget i
Uppsala län, www.lul.se/se/mer
Skolhälsovårdens metoder för att förebygga psykisk ohälsa, En nationell inventering, Artikel
2009, www.socialstyrelsen, se augusti, 2009).
30
Bilagor
Frågor
Intervjufrågor, inspirerat av Kvale, Brinkmann s, 150 -151, ( 2009).
Ålder och kön
1. Hur länge har du arbetat som skolsköterska/skolpsykolog/kurator/skolpräst?
2. Vad menar du när du definierar psykisk ohälsa?
3. Kan du ge exempel på vad du möter för slags psykiskohälsa hos ungdomar i din
verksamhet?
4. Kan du berätta för mig hur du som skolhälsopersonal ser psykiskohälsa bland
ungdomar?
4. Har du i din roll tillfälle att ge råd till skolpersonalen för att förebygga
psykiskohälsa.
5.På vilket sätt, fler sätt!
6. Hur arbetar du för att förebygga och behandla psykiskohälsa i skolan?
7.Vilka personalkategorier samarbetar du med?
8. Har du något att tillägga, någon spontan reflektion!
Frågor till Lärare
Kön och ålder
1.Hur länge har du arbetat som lärare/rektor/specialpedagog?
2. Hur märker du att en ungdom mår psykiskt dåligt i skolan och vad menas med psykisk
ohälsa?
31
3.Vad är ditt ansvarsområde av psykisk ohälsa hos ungdomar?
1. Hur arbetar du för att förebygga och behandla psykisk ohälsa i skolan?
2. På vilket sätt? Flera sätt!
6. Finns det någon handlingsplan eller någon speciell metod/strategi som du arbetar med för
att förebygga ohälsa?
Nej det finns inte, utan det är vad jag pratat om tidigare. Det är strategi att stötta eleverna på
alla möjliga sätt.
7. Vilka andra yrkesgrupper samarbetar du med och vad består det samarbetet av och
vem gör vad?
Frågor
Intervjufrågor, inspirerat av ( Kvale, Brinkmann s, 150 -151).
Ålder och kön
2. Hur länge har du arbetat som skolsköterska/skolpsykolog/kurator/skolpräst?
2. Vad menar du när du definierar psykisk ohälsa?
3. Kan du ge exempel på vad du möter för slags psykiskohälsa hos ungdomar i din
verksamhet?
4. Kan du berätta för mig hur du som skolhälsopersonal ser psykiskohälsa bland
ungdomar?
4. Har du i din roll tillfälle att ge råd till skolpersonalen för att förebygga
psykiskohälsa.
5.På vilket sätt, fler sätt!
6. Hur arbetar du för att förebygga och behandla psykiskohälsa i skolan?
7.Vilka personalkategorier samarbetar du med?
32
8. Har du något att tillägga, någon spontan reflektion!
Frågor till Lärare
Kön och ålder
1.Hur länge har du arbetat som lärare/rektor/specialpedagog?
2. Hur märker du att en ungdom mår psykiskt dåligt i skolan och vad menas med psykisk
ohälsa?
3.Vad är ditt ansvarsområde av psykisk ohälsa hos ungdomar?
3. Hur arbetar du för att förebygga och behandla psykisk ohälsa i skolan?
4. På vilket sätt? Flera sätt!
6. Finns det någon handlingsplan eller någon speciell metod/strategi som du arbetar med för
att förebygga ohälsa?
Nej det finns inte, utan det är vad jag pratat om tidigare. Det är strategi att stötta eleverna på
alla möjliga sätt.
8. Vilka andra yrkesgrupper samarbetar du med och vad består det samarbetet av och
vem gör vad?
33
