Segerkransen

Segerkransen
Av: Johannes Djerf
När jag predikade senast så talade jag om Johannes döparen. En otroligt
fängslade person på många olika sätt och man skulle kunna tro att även
jag har kallats för Johannes Döparen under mina år, med tanke på att jag
heter Johannes, vill bereda vägen för Jesus och är också väldigt
fascinerande. Men under min uppväxt så har jag faktiskt inte kallats för
döparen utan mest för Johannes löparen. Jag vet inte om det smeknamnet
fortfarande är befogat i den kondition jag är i idag men för ett antal år
sedan så var det nog det. Jag har aldrig haft någon vidare bollkänsla, men
springa har jag kunnat både på fotbollsplanen & innebandyplanen. När det
var friidrott i skolan så var jag ofta med och tävlade på 60 eller 100
meter, då jag sprang ifrån de flesta, vilket resulterade i att jag fick
öknamnet Johannes löparen. Men trots det så fick jag aldrig vara med att
vinna någonting. På löparbanan var det alltid någon som var snabbare och
jag var alltid näst bäst. Slätmon bollklubb som jag var med i vann inte en
endaste match under de 6 år vi spelade fotboll och Linköping, mitt
favoritlag i hockey kallas fortfarande i småland för silverköping. Och den
där känslan över att inte vara god nog har följt mig under många, många
år. Jag vet om det som jag är bra på men jag får aldrig vara med om att
liksom vinna segrarna. Det finns alltid någon som är bättre på det som jag
är bra på och som verkligen lyckas. Och även om du håller på HV och vet
vad det är att vinna sm guld så tror jag du kan känna igen dig i den här
uppgivenheten att endast bara vara två, att aldrig vara tillräcklig och
vinna.
Aposteln Paulus jämför livet med Jesus med ett lopp på en tävlingsbana
där han jagar efter att få vinna segerpriset, Guds kallelse till Himlen.
Vilket han uppmanar även läsaren till. I 1.kor.9 så skriver han att ”Vet ni
inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en
som får priset? Spring så att ni vinner det.” Paulus fortsätter och talar om
att underkasta sig hård träning och att tvinga kroppen till lydnad för att
inte på något sätt komma till korta. Och att vara uthållig, utsätta sig själv
för återkommande träning, det gör skillnad, det tror jag vilken idrottare
som helst skulle hålla med om och jag tror även att vi kan förstå denna
bild på att det himmelska målet på samma sätt är värt att kämpa för.
Att inte bara vara en åskådare eller att bara delta i en etapp, utan att det
stora äventyret är ett helt lopp ute på banan, och att jag hur jobbigt det
än är hela tiden behöver träna flitigt, vara uthållig och vara villig till att
förändras för att komma framåt. Men med bakgrunden av de få segrarna i
livet och bristen på erfarenhet av att vinna så kan man inte undvika att
ställa frågan om jag verkligen kommer vinna detta lopp. Om min tro
kommer räcka till att vinna den segerkrans som Paulus, och även
Johannes och Petrus talar om. 1 Petr 5:4 ”När den högste herden
uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar”.
Vilket fick dem att tänka på den ärekrona som under deras tid krönte
personer som utfört hjältedåd på slagfältet eller vunnit de stora
idrottstävlingarna, vilket kransen än idag symboliserar, tänk bara på
segerkransen vid vasaloppet. Men jag är som sagt ingen vinnare. Det
känns aldrig som att mitt kristna liv kommer att kunna jämföras med att
vinna ett helt vasalopp och jag har inte så stor tro på att jag kommer att
utföra något större hjältedåd. Så finns det verkligen en segerkrans för
mig?
Segerkransen har länge symboliserat hopp vilket jag tror att Paulus vill ge
oss idag i dessa tankar, utifrån 2 Tim. Det brev som ses som det trettonde
och det sista av Paulus 13 brev i NT. Det är ett uppmuntrande brev men
man märker mellan raderna att det är en trött Paulus som skriver ifrån
fängelset i Rom till sin trogna medarbetare och bästa vän Timoteus.
Kejsar Nero har anklagat de kristna för branden i staden och har påbörjat
en förföljelse som i sin grymhet saknar motstycke i historien tror jag.
Paulus har känt och hört skriken där han sitter i sina bojor och han vet att
även hans tid snart är slut. ”Men Guds ord bär inte bojor skriver han och
därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull (2:10). Han räknar inte
segrar. Det är hans sista brev och hans sista efterlämnande ord, men han
skriver inte om alla under & tecken som följt hans väg, inte heller om de
församlingar som han grundat och bevarat. Utan han räknar tårar. ”Jag
kommer ihåg dina tårar” skriver han till Timoteus och han väger det som
har hållt genom alla resor och det som inte har hållt. Strida inte om ord
säger han, det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna. Akta
dig för tomt prat och avvisa dumma och meningslösa tvister, du vet att de
föder strider. Och med en omsorgsfull hand så talar han om vilka sorters
människor som Timoteus ska hålla sig borta ifrån i hans fortsatta vandring
med Jesus. Paulus talar om människotypen i de sista dagarna som Paulus
redan då ser som en nära verklighet. Det fanns redan då kärlekslösa,
skvalleraktiga, oförsonliga och egensinniga människor som älskar njutning
istället för Gud.
Människor som har sken av Gudsfruktan men som förnekar dess kraft.
Människor som kommer göra framsteg, men till det sämre skriver han i
3:13. Han vet om Timoteus, hans egen, din och min strävan, vår längtan
efter att lyckas, att göra framsteg, att vinna. Men det är som att Paulus i
sina sista ord ser tillbaka på sitt liv med insikten om att det inte är
framstegen, vinsterna som gör livet bättre. Det är inte livets mening att
hela tiden försöka klå andra, att komma först, att göra bättre intryck och
vinna människors hyllningar. Det är ett svårt budskap att ta till sig i en
värld där allt handlar om att vinna, att hela tiden ligga före och visa upp
sina meriter. Men det är inte vinsterna som gör oss till dem vi är! Det är
inte genom segrar som vi blir rustade för livet! ”Håll fast vid det som du
har lärt dig och blivit överbevisad om” säger Paulus. Du känner till de
heliga skrifterna ifrån barndomen. De kan göra dig vis så att du blir frälst
genom tron på Jesus Kristus. Hela skriften är utandad av Gud, för att
Gudsmänniskan skall bli fullt färdig, fullt rustad för varje god gärning”,
3:15–17. Det är genom Guds egna ord som vi finner vad verklig seger är.
Lyssna till de här orden, 2.tim.4:6-8. Det finns en segerkrans åt alla dem
som längtar, de som älskar Jesus återkomst. Och Paulus vill i v.7 ta oss
till löparbanan igen för att visa på hur vi lever så att vi längtar efter Jesus
återkomst med ett bevarat lugn, inte med någon krampaktig
tävlingsinstinkt utan med sinnesro och förväntan. Och det första han ger
oss som råd är att kämpa den goda kampen.
Jag hör ofta mig själv säga att ”Jag måste kunna unna mig något gott
ibland”, inte minst när jag står inför en chipshylla i affären eller när det
under en viss period som t.ex.julen serveras kanske lite väl onyttig mat
för kroppen. Och ibland hör jag mig själv och andra säga det som en
ursäkt när det också gäller annat i livet. Då vi menar ”att jag måste kunna
unna mig något annat än det som kanske egentligen är bäst för mig, för
att livet ska vara meningsfullt. Men jag tror inte det är det som Paulus
menar när han säger att vi behöver välja att lägga vår kraft på det som är
gott. När han talar till Timoteus så ber han att han ska bära sitt lidande.
Tron på Jesus innehåller vila men det innebär också utmaningar som vi
behöver ta oss ann för att vi ska komma frammåt på banan. Den goda
kampen handlar om att ge hela sitt liv med allt vad det innehåller. Vi kan
säkert unna oss en chipspåse eller en sovmorgon ibland, men om vi bara
ska unna oss det goda så får till slut misslyckandet och felstegen inte
plats längre. Livets Lopp innehåller misslyckande, det innehåller kamp.
Tron på Jesus innehåller lidande, som du och jag också behöver bära.
Om det kristna livet till slut bara fokuseras på att unna sig något annat
när det blir jobbigt så blir man andligt pank till slut. Att vila i tron och att
anta kampen bär tillsammans den där glöden som är så mycket större och
som gör livet så mycket rikare och hållbart, än att bara unna sig det goda.
Det är den goda kampen som vi behöver. En viktigare mening än att säga
”det kan jag unna mig” kan istället vara ”det kan jag engagera mig i”. I
Jak.1:12 står det ”Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har
bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som
älskar honom.”
Och så för det andra. Jag har fullbordat loppet. Med andra ord, Du
behöver inte fullborda någon annans lopp än ditt eget. Jag hörde en
berättelse häromdagen om en olympiad som hölls på en skola där det i
denna olympiad fanns en löpartävling där en utvecklingsstörd kille, fanns
med i startfältet. Han var grymt laddad för detta lopp, men när
startsignalen gick så kom han plötsligt att tänka på något annat och
missade helt att starten gick. Försjunken i sina egna tankar väcks han
efter en stund av en lärare som ropar hans namn och säger att ”du måste
springa nu, startskotten har gått!” Han springer iväg men kommer som vi
förstår ohjälpligt sist i loppet. Men när han kommer i mål så sträcker han
sina händer mot luften och ropar ”Jag vann, jag vann, jag vann!” Och så
tog han ett varv vid läktaren där lärare och elever satt och ropade till
dem, jag vann! Och då var det ju självklart en plikttrogen pedagog som
måste gå fram till honom och säga ”ja, nu var det ju inte riktigt så, du
sprang ju väldigt bra, men man kan inte säga att du vann. Och då tittade
han förvånande på henne och så sa han, Joo, på bana fem vann jag!!
Alltså hans egna bana.
Det är det som Paulus försöker säga tror jag. Vi älskar att tävla i precis
allt. Se bara på alla tv-program där alla ska tävla mot alla i allt. Men tro är
inte ytterligare en tävling! Tro handlar inte om att komma först! Det
handlar om att komma fram! Tro handlar inte om att komma längst utan
att komma i rätt riktning för sitt liv och det räcker med att du vinner på
bana fem. Din egen bana! Vi tävlar inte mot varandra, vi behöver
varandra. I brevet som vi läser så nämner Paulus fler namn på andra
människor än i något annat av hans brev. I slutet av hans liv så glädjer
han sig inte över hans egna segrar utan de människor som varit runt
omkring honom som gjort allt möjligt. Det är ett individuellt lopp. Det är
din tro loppet handlar om men å andra sidan så är det ingenting vi gör
själva. Vi sitter ihop med varandras tro. Då det räcker med att du bevarar
din tro. ”Jag har bevarat tron”, säger Paulus.
En förmån som jag har som pastor är att ibland få komma hem och
besöka de äldre i församlingen. Då vi oftast sitter ner och fikar för en
stund, vilket alltid är gött. Men det är inte bara en sockerfylld mage som
jag har med mig först och främst när jag går därifrån, utan det är deras
livsberättelse, där allt ryms av glädje och segrar men också misslyckande
och förluster. Då allt genomsyras av en enorm tacksamhet till Gud då tron
på honom har burit dem genom allt. För någon vecka sedan så var jag och
hälsade på Berta, församlingens äldsta medlem. En väldigt pratglad
kvinna men som den senaste tiden fått det väldigt svårt att prata. För
några år sedan var jag lyssnaren när vi träffades, idag är det ombyta
roller då det är nästintill omöjligt för henne att formulera orden. Och då
det är svårt att föra en dialog så brukar jag ta fram Bibeln och läsa och
sedan be en bön i takt med hennes oförståeliga mumlande. Men när jag
den här dagen hade läst texten så tittar hon upp på mig och säger med
den klaraste rösten jag hört på mycket länge ”tappa inte bort Guds ord”,
och i nästa andetag var hon tillbaka där hon var innan. För mig var det ett
konkret tilltal ifrån Gud och jag tror att det är även det till dig. Bevara
tron. Håll fast vid hans ord. Var rädd om den tro du har, det räcker. Oh…
vad jag önskar att jag kunde säga detta på ett sätt så att du förstod det.
Din tro behöver inte bli bättre, inte större och inte starkare. Du ska inte
sakta ner ute på banan men du ska veta att det är inte din och min tro
som väcker Gud till liv, det är inte måttet av tro som gör att du vinner
loppet. Tron beskrivs som ett senapskorn som växer av sig självt. Det har
aldrig varit ett mått på styrka utan en riktning som leder till att
segerkransen en dag kommer att hängas runt din hals. Den som kommer
till mig ska aldrig hungra, den som kommer till mig skall aldrig någonsin
törsta. Att rikta sitt hjärta till Jesus Kristus räcker för att vinna. Du kanske
inte har någon erfarenhet av att vinna men du kommer att vinna detta
lopp!
För det är rättfärdighetens segerkrans som Paulus beskriver så fantastiskt
i Rom.3:21–24, lyssna. Utan att ha förtjänat det så är vi livets största
vinnare. Inte för att vi har varit de snabbaste eller de bästa utan för att
våra steg ute på löparbanan är riktade i tro mot Jesus. Låt dina steg
fortsätta i den riktningen. Kämpa den goda kampen. Fullborda loppet och
bevara tron på bana 5, din egen bana.