Carex nardina
Staggstarr
NE
NA
Kärlväxter
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2a
Klass: Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning: Poales (gräsordningen), Familj: Cyperaceae (halvgräs),
Släkte: Carex (starrar), Art: Carex nardina - staggstarr Fr. Synonymer: Carex hepburnii Boott
Kännetecken
Staggstarr är ett tätt tuvat halvgräs. Stråna är 3–8(15) cm höga, borstlika, trinda, släta och vanligen böjda. Den har
ett ax med 3–5 hanblommor i toppen och 3–7 honblommor nederst. Axfjällen är 2,5–3 mm, trubbiga och smalt
hinnkantade. Pistillen har två märken. Fruktgömmena är 3–3,5 mm, kullriga, smalt ovala, strävkantade och utan
tydliga nerver. Den blommar i juli.
Utbredning och status
Staggstarr är en nordligt unicentrisk fjällväxt med sina sydligaste lokaler i norra Pite lappmark. Totalt är den känd
från cirka 70 lokaler i Pite, Lule och Torne lappmark. Merparten av dessa ligger i Padjelanta nationalpark i Lule
lappmark. I Norge förekommer den från Rana och norrut på cirka 100 lokaler och på Island (centrala delarna ett par
förekomster). Staggstarrens utbredning i övrigt är amfiatlantisk från östligaste Sibirien, via Nordamerika och
Grönland till Svalbard och Skandinavien. De skandinaviska förekomsterna är tämligen isolerade östliga utposter i
artens utbredning.
Ekologi
Staggstarr är en av de fjällväxter som växer på de mest vindexponerade platserna, så kallade vindblottor. Den växer
främst på extrema vindblottor bestående av lättvittrade kalkrika bergarter (oftast skiffrar) som utsätts för kraftiga
vindar, extremt låga temperaturer och kraftig vittring. Sällsynt kan den förekomma i mindre exponerat läge på
kalkhedar och klippor. Arten förekommer från skogsgränsen till mellanalpin region.
Hot
Artens utsatta växtplats gör den känslig för slitage genom tramp av turister och betande renar.
Åtgärder
Merparten av de svenska staggstarrförekomsterna ligger inom Padjelanta nationalpark och bör ha ett fullgott skydd.
Arten bör övervakas i områden med mycket turism och kraftigt renbete så att för hårt slitage upptäcks i tid. Det vore
önskvärt att några av artens lokaler i Torne lappmark blev skyddade, exempelvis Pältsa och/eller Låktatjåkka.
Övrigt
Arten är variabel och vissa populationer i Pite och Lule lappmark har föreslagits tillhöra Carex hepburnii, beskriven
från västra Nordamerika. I Amerikansk litteratur räknas C. hepburnii nu vanligen in under C. nardina. Närmare
undersökningar av variationen i Skandinavien har dock ej gjorts, varför det ännu är oklart om den avvikande
skandinaviska formen, även om den ej är identisk med verklig C. hepburnii, skulle kunna tillhöra ett annat taxon.
Utländska namn – NO: Skjeggstorr, DK: Skæg-Star.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Arwidsson, T. 1943. Studien über Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite lappmark. Acta Phytogeographica
Suecica 17.
Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.
Hedberg, O., Mårtensson, O. & Rudberg, S. 1952. Botanical investigation in the Pältsa region of northernmost Sweden.
Bot. Not. Suppl. vol 3:2.
Hultén, E. 1958. The amphiatlantic plants and their phytogeographical connections. Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl.
Ser. 4, Bd. 7 (1).
Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje.
Stockholms Universitet.
Löf, Å. 1994. Hotade fjällväxter i Lule lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms
Universitet.
Selander, S. 1950. Floristic Phytogeography of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica
27–28.
Tengwall, T. Å. 1916. Carex hepburnii Boot, en för Skandinavien ny art. Svensk Bot. Tidskr. 10: 543–550.
Författare
Mora Aronsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
