Etniska hierarkier i boendet

Boverket
Etniska hierarkier i boendet
Lägesrapport om integration
Etniska hierarkier i boendet
Lägesrapport om integration
Boverket februari 2007
Titel: Etniska hierarkier i boendet – Lägesrapport om integration.
Utgivare: Boverket februari 2007
Upplaga: 1
Antal ex: 500
Tryck: Boverket internt
ISBN: 978-91-7147-990-0
Sökord: Boende, boendevilkor, boendeförhållanden, synliga minoriteter, etniska hierarkier,
integration, segregation , bostadsmarknaden, indikatorer, bostadspolitik.
Diarienummer: 219-832/2007
Foto omslag: Jan Håkan Dahlström, Scanpix/Bildhuset
Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona
Telefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56
Fax: 0455-819 27
E-post: [email protected]
Webbplats: www.boverket.se
Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats.
Skriften kan på begäran beställas i alternativt format.
© Boverket 2007
Sammanfattning
3
Förord
Målet för den svenska bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar
att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och
trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende och bebyggelsemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt
främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande
och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten. Trots detta finns fortfarande betydande skillnader i boendevillkor mellan olika sociala och etniska grupper,
såsom kvarstående problem med trångboddhet och betydande skillnader i
uppväxtvillkor för barn och ungdomar i olika bostadsområden.
Boverket följer utvecklingen av boendeintegration och segregation i
boendet, samt insatser i segregerade bostadsområden. I denna rapport
lyfter vi särskilt fram kunskaper kring etniska hierarkier i boendet dvs. att
”synliga minoriteter” (personer med ett ursprung utanför ”västvärlden”)
har andra boendevillkor än boende med annan utländsk bakgrund, som i
sin tur har andra villkor än boende med svensk bakgrund. Det finns också
skillnader i boendevillkor mellan första och andra generationen invandrare.
Rapporten är författad av Lina Martinson och Anna Andersson vid
Boverkets analysenhet.
Karlskrona februari 2007
Martin Hedenmo
chef för analysenheten
4
Etniska hierarkier i boendet
Sammanfattning
5
Innehåll
Sammanfattning
Inledning
...................................................................................................................................................................................................
...........................................................................................................................................................................................................................................
Uppdrag och syfte
............................................................................................................................................................................................
Vad är integration och segregation?
Integration
.................................................................................
9
11
11
..................................................................................................................................................................................................................
Redovisning och analys av indikatorer på
integration
...............................................................................................................................................................................................................................
Befolkningsstruktur i Sverige
..........................................................................................................................................
Redovisning av indikatorerna
........................................................................................................................................
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
Hushållens socioekonomiska förutsättningar
Diskriminering
.........................................
......................................................................
.........................................................................................................................................................................................................
Insatser för att främja integration
Erfarenheter av tidigare insatser
Arbete för trygghet
.................................................................................................
...........................................................................................................................
......................................................................................................................................................................................
Utveckling av staden
............................................................................................................................................................................
Att motverka diskriminering
Avslutande diskussion
................................................................................................................................................
............................................................................................................................................................
Skillnaderna är stora – vad kan vi göra?
.........................................................................................
Nya förutsättningar – hjälper eller stjälper?
Boverkets fortsatta arbete
..............................................................................
......................................................................................................................................................
...........................................................................................................................................................................................................................
Publikationer
Webbplatser
Övrigt
9
..........................................................................................................................................................................................................................
Segregation
Referenser
7
..............................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
.......................................................................................................................................................................................................................................
13
15
15
18
35
35
44
49
49
50
51
53
55
55
56
57
59
59
61
61
6
Etniska hierarkier i boendet
Bilaga 1 • Källor och metod
Definitioner och kategorier
Statistik som använts
...............................................................................................................................
....................................................................................................................................................
..........................................................................................................................................................................
Bilaga 2 • Integrationspolitiska institutioner
Integrationsverket
...........................................
.........................................................................................................................................................................................
Integrationspolitiska kommittén
................................................................................................................................
63
63
64
67
67
67
Sammanfattning
7
Sammanfattning
”Etniska hierarkier” innebär att människor med olika ursprung har olika
möjligheter i samhället. Ju längre bort från Sverige man kommer och ju
mer annorlunda utseende och kultur man har, desto svårare verkar det
vara att bli inkluderad i det svenska samhället. Gruppen med utländsk
bakgrund är alltså heterogen. Denna rapport visar att personer med ett
ursprung utanför ”västvärlden” (som vi kallar ”synliga minoriteter”) har
den svåraste situationen på bostadsmarknaden. Förhållandena för övriga
personer med utländsk bakgrund är mer lik förhållandena för dem som
har svensk bakgrund.
Stora skillnader i boendeförhållanden
Ett integrerat samhälle innebär att alla har samma rättigheter, skyldigheter
och möjligheter att delta i samhällslivet. Integration i boendet handlar om
att alla ska ha möjlighet att bo där livschanserna är goda, där man trivs,
känner sig trygg och där vardagsbehoven tillgodoses. Detta ligger väl i
linje med det bostadspolitiska målet om en god bostad och trygg boendemiljö för alla.
Vår studie visar dock att det finns stora skillnader mellan olika befolkningsgrupper när det gäller boendeförhållanden. De synliga minoriteterna
är till exempel trångbodda i mycket högre utsträckning än andra.
Det finns också annat än etniskt ursprung som har betydelse. När det
gäller trygghet är skillnaderna mellan könen betydligt större än skillnaderna mellan de etniska grupperna. Men, om man jämför de olika etniska
grupperna inom respektive kön visar det sig att de etniska hierarkierna
ändå gör sig gällande. En anmärkningsvärd stor andel av kvinnorna som
tillhör de synliga minoriteterna känner sig otrygga. Hela 35 procent av
den gruppen avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för
våld.
En segregerad bostadsmarknad
Den svenska bostadsmarknaden är segregerad. Det betyder att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra. Detta innebär inte
per automatik att ett segregerat samhälle är ett icke-integrerat samhälle,
men segregation kan vara, och är ofta, en konsekvens av att integrationen
misslyckats. Bostadsmarknaden är inte bara segregerad, den är också
segmenterad, vilket betyder att de olika upplåtelseformerna i hög grad
är geografiskt åtskilda. Segmenteringen förstärker boendesegregationen,
eftersom olika etniska grupper är representerade i olika hög grad i hyresrätt, bostadsrätt respektive egnahem. Det är särkilt tydligt att de som
har utländsk bakgrund är överrepresenterade i hyresrätten medan de med
svensk bakgrund är överrepresenterade i egnahem.
Möjligheten att välja
Man hävdar ofta att den etniska boendesegregationen kan förklaras av att
människor från andra länder vill bo tillsammans med sina landsmän. Det
finns dock studier som visar att denna förklaring är överskattad och att
boendesegregationen snarare kan förklaras av att de som har möjlighet
väljer bort eller flyttar från mindre attraktiva bostadsområden (vilka ofta
8
Etniska hierarkier i boendet
sammanfaller med de områden som har hög koncentration av etniska
minoriteter). De som har möjlighet att välja är de som har relativt höga
inkomster och de som står högt upp i den etniska hierarkin, dvs. framför
allt hushåll med svensk bakgrund.
Många åtgärder har genomförts med syfte att motverka boendesegregationen. Det handlar både om att utveckla de områden som idag inte är attraktiva och att öka möjligheterna till arbete, utveckling, delaktighet osv.
för dem som bor i sådana områden. Boverket vill särskilt lyfta fram att
bostadsföretagen har en viktig roll i det arbetet. Dessutom anser Boverket
att det är viktigt att se staden i sin helhet – stadsdelarna och bostadsområdena relaterar till varandra. De områden som har en stark koncentration
av höginkomsttagare och personer med svensk bakgrund är också segregerade.
Boendeförhållanden hänger alltså tätt samman med vilken socioekonomisk situation hushållen har. Att de synliga minoriteterna har en sämre
situation på bostadsmarknaden kan till stor del förklaras av att de i lägre
utsträckning har arbete och därmed lägre inkomster än övriga grupper.
Detta kan i sin tur delvis förklaras av att de unga, som ännu inte hunnit
etableras på arbetsmarknaden, är ovanligt stor i den gruppen.
En utbredd diskriminering
Men det är inte bara den socioekonomiska situationen som förklarar skillnaderna, utan även diskrimineringen som sker av vissa grupper. Forskare
menar att den etniska diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd.
Ändå är det svårt att synliggöra och mäta den, trots att lagstiftningen förändrats och möjligheterna förstärkts för den som anmäler diskriminering
att få sitt ärende prövat.
Det blir alltmer aktuellt att lyfta fram diskrimineringen som problem
och att arbeta för att utveckla åtgärder som på ett effektivt sätt kan motverka att människor diskrimineras på bostadsmarknaden. Att göra systemet för bostadssökande rättvist och genomskinligt är en viktig sak i det
sammanhanget.
Nya politiska förutsättningar
Räntebidragen och investeringsstödens avveckling samt den påskyndade
försäljningen av lägenheter i allmännyttans bestånd (ofta i form av omvandling till bostadsrätter) kommer att påverka integrationen i samhället
och inte minst på bostadsmarknaden. Hyresrätten är ofta det första steget
på den svenska bostadsmarknaden. Färre hyresrätter kan därmed å ena
sidan försvåra för människor att etableras på bostadsmarknaden. Å andra
sidan kan en utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter i områden som
domineras av denna upplåtelseform bidra till en mindre segmenterad och
segregerad bostadsmarknad med de positiva effekter som kan följa därav.
Om nu den svenska bostadsmarknaden blir mindre präglad av hyresrätter är det mycket viktigt att det utvecklas åtgärder som underlättar för
människor att etableras på bostadsmarknaden genom andra upplåtelseformer.
Sammanfattning
9
Inledning
Uppdrag och syfte
I Boverkets regleringsbrev för år 2006 finns följande uppdrag:
”Boverket skall med hjälp av de indikatorer som fastslogs i budgetpropositionen för
2006 rapportera i vilken grad målen för integration i boendet har uppnåtts. Boverket
skall ange orsaker till skillnader i boendeförhållanden mellan kvinnor och män med
utländsk respektive svensk bakgrund. Boverket skall även bedöma vilka insatser som
genomförs av olika aktörer som leder till måluppfyllelse samt lämna förslag på nya
eller ändrade insatser.” 1
År 2005 föreslogs följande politiska mål för rättvisa och jämlikhet i
boendet: 2
• Andelen personer med utländsk bakgrund som, efter sina förutsättningar och behov, bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka.
• Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjligheten att hyra eller
köpa en bostad vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund.
• Andelen personer med utländsk bakgrund som känner trygghet i sitt
hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk
bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska
öka.
Med hänsyn taget till regleringsbrevet och dessa mål är syftet med denna
rapport att:
• redovisa utfallet av indikatorerna och analysera det utifrån målen för
rättvisa och jämlikhet i boendet,
• diskutera vilka orsaker till skillnader i boendeförhållanden som finns
och som hindrar möjligheten att uppnå integration,
• diskutera hur aktörer på bostadsmarknaden kan bidra till att insatser
genomförs som främjar integration.
1
2
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev för budgetåret
2007 avseende Boverket.
En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes av regeringen år 2003 för att formulera
och föreslå mål för integrationspolitiken i olika politikområden. Regeringskansliet
(2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur genomförandet och uppföljningen av
integrationspolitiken kan förtydligas inom ett antal politikområden.
10
Etniska hierarkier i boendet
Boverkets indikatorer på integration i boendet
I rapporten Välkommen till bostadsmarknaden! föreslog Boverket ett
antal indikatorer för att följa integration i boendet. Vi utgick då från den
etniska dimensionen för att belysa eventuella skillnader i boendeförhållanden mellan olika befolkningsgrupper och huruvida sådana skillnader
ökar eller minskar. Av de indikatorer som Boverket föreslog har sju
stycken valts ut för att användas i en årligen återkommande uppföljning.
De presenterades i budgetpropositionen för år 2006: 3
• Indikator 1: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund
som bor i hyresrätt, bostadsrätt respektive äganderätt.
• Indikator 2: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund
som bor i en bostad de är nöjda med.
• Indikator 3: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund
som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld.
• Indikator 4: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund
som är trångbodda.
• Indikator 5: Andel skolbarn med svensk respektive utländsk bakgrund
som har tillgång till eget rum.
• Indikator 6: Antal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen i
kategori bostad.
• Indikator 7: Skillnader i bosättningsmönster mellan personer med
utländsk bakgrund och befolkningen i sin helhet i kommuner med
minst 75 000 invånare (mätt med ett segregationsindex). Denna
indikator är Integrationsverket ansvarig myndighet för. Då den relaterar starkt till vårt verksamhetsområde har vi ändå valt att diskutera
den, även om vi inte redovisar siffrorna i detalj.
Vad menas med boendeförhållanden?
I begreppet boendeförhållanden lägger vi bland annat bostadens storlek
och standard samt bostadsområdens funktion, exempelvis tillgången till
service, kommunikationer och grönområden. Möjligheten till inflytande
över boendemiljön kan också ha inverkan på boendeförhållandena. Dessutom kan sysselsättningsgrad, utbildningsnivå och skolresultat påverka
boendeförhållandena i ett bostadsområde. Om ett område präglas av brister i dessa hänseenden kan det påverka möjligheterna för de boende att till
exempel komma in på arbetsmarknaden eller erhålla bra resultat i skolan.
3
Prop. 2005/06:01: Budgetproposition för 2006, UO 18.
Vad är integration och segregation?
11
Vad är integration och
segregation?
Integration
Vi har i tidigare rapporter pekat på att integration handlar om samhällets tillstånd och hur vi som grupper och individer förhåller oss till detta
samhälle.4 Integration är, enligt Boverket, en process som leder till att
samhället och alla som ingår i samhället blir en helhet. Det innebär en
ömsesidig anpassning av olika institutioner och grupper – inte att en del
ska anpassa sig till resten.
Alla grupper och individer, hur olika de än är, ska alltså ha en plats i
samhället och kunna ta del av dess gemensamma resurser. Att enskilda
individer eller grupper av individer inkluderas, välkomnas, in i samhället
är därför en viktig grund för integrationen.
Integrationspolitiken
Integrationspolitiken ersatte 1997 det som tidigare gick under namnet
invandrarpolitik. De nu gällande målen för integrationspolitiken sammanfattades i Budgetpropositionen för 2004: 5
• lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och
kulturell bakgrund,
• en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund,
• en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för
olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande
demokratiska värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara
delaktiga och medansvariga för.
4
5
Se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer
samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!
Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8, sid. 12. Målsättningarna finns
behandlade i prop. 1997/98:16, bet. 1997/98: SfU6 samt rskr. 1997/98:68.
12
Etniska hierarkier i boendet
Integrationspolitiken har fått skarp kritik, inte minst av Riksrevisionen
som i sin rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik menade att
regeringens mål- och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att baseras på de utgångspunkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på.6
Den tidigare regeringen tog fasta på Riksrevisionens resultat och tillsatte i
september 2005 en integrationspolitisk kommitté med uppdrag att se över
mål och inriktning av integrationspolitiken.7 Även den nya regeringen är
kritisk till den nuvarande integrationspolitikens effektivitet. De har beslutat att den integrationspolitiska kommittén ska upphöra, och fortsätter att
på annat sätt arbeta för en förändring av integrationspolitiken.8
Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som
just avslutat sitt arbete menar att ambitionen att gå från invandrarpolitik
till integrationspolitik, dvs. att inte längre koncentrera diskussionen till
”invandrare” kontra ”svenskar”, har misslyckats. Istället hävdar de att
integrationspolitiken har bidragit till att öka skillnaderna mellan etniska
grupper, eftersom den enligt utredningen vilar på antagandet om människors inneboende olikheter. Detta, hävdar utredningen, har motverkat
integrationspolitikens egentliga syfte.
Utredningen menar att integration inte bör vara någon särpolitik, utan
ett synsätt som måste genomsyra alla politikområden. Det handlar om ett
samhällstillstånd som gäller alla delar av samhället och alla som bor i ett
samhälle. Integrationens särprägel och reducering till att bara gälla ”de
andra” måste förändras. Man måste skapa lika möjligheter och möjliggöra
lika utfall för alla.9
Detta ligger i linje med Riksrevisionens rapport som uppmärksammar
behovet av att det tydliggörs att säråtgärder som är riktade utifrån invandrarskap ska begränsas till individens första tid i Sverige. ”I annat fall finns
risken att gränsdragningen mellan invandrarpolitiken och integrationspolitiken förblir diffus.”10
6
7
8
9
10
Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik.
Se mer om den integrationspolitiska kommittén och dess uppdrag i bilaga 2. Där finns
även information om Integrationsverket som tillsattes som en direkt följd av att integrationspolitiken ersatte invandrarpolitiken.
Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering har lämnat sitt slutbetänkande: SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social
sammanhållning.
SOU 2006:73: Den segregerande integrationen.
Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. (rapport 2005:5),
sid. 11.
Vad är integration och segregation?
13
Integration i boendet
I det bostadspolitiska målet betonas aspekter som ligger väl i linje med
integrationssträvandena. Där står bland annat att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande
och trygg miljö. Vidare ska boende- och bebyggelsemiljön bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt
för barn och ungdomar.11
Man talar ofta om att arbete är nyckeln till integration. Det är sant att
människor lättare kan ta del av samhällsgemenskapen om de har ett jobb.
Men Boverket vill framhålla att även boendet är en central del av människors vardagsliv och ett viktigt samhällsområde att diskutera i detta
sammanhang. Att ha en bostad som passar ens behov och som man trivs i
är avgörande för hur livet kan fungera och för hur man mår.
Integration kopplat till boendet är viktigt att diskutera av åtminstone två
anledningar:
• Integration på bostadsmarknaden som sådan: att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på bostadsmarknaden är viktigt i
sig – att människor över huvud taget kan etablera sig på bostadsmarknaden och sedan bo i en bostad som passar de behov man har.
• Integration på bostadsmarknaden bidrar till integration i samhället i
vidare mening: Om människor har en bostadssituation som fungerar
ökar möjligheterna att klara av andra delar av livet såsom arbete, utbildning och fritid. Om bostadssituationen inte fungerar minskar eller omöjliggörs dessa möjligheter. En särskilt viktig sak att framhålla
i samband med detta är barnens uppväxtvillkor. Hur barn har det i
sin inre och yttre bostadsmiljö kan vara avgörande för möjligheterna
senare i livet.
Segregation
Boendesegregation innebär att olika grupper eller befolkningskategorier
bor åtskilda från varandra. Den diskuteras ofta utifrån tre dimensioner:
• Demografisk: rumslig åtskillnad mellan individer som tillhör olika
åldersgrupper, hushållstyper, kön etc.
• Socioekonomisk: rumslig åtskillnad mellan individer i olika inkomst-,
yrkes- eller socialgrupper.
• Etnisk: rumslig åtskillnad mellan individer tillhörande olika
nationalitet, religion, kultur osv.
Socioekonomisk och etnisk segregation sammanfaller ofta, särskilt i
storstäderna.
Visserligen är segregation många gånger ett uttryck för bristande integration, men den rumsliga skillnad som segregation innebär leder inte
nödvändigtvis till bristande integration i samhället. Det är inte heller
säkert att en ökad samhällelig integration leder till att segregationen
11
Prop. 2002/03:1: Budgetpropositionen för 2003, UO 18.
14
Etniska hierarkier i boendet
upphör eller minskar. Boverket menar därför att segregation och integration är starkt relaterade till varandra, men bör inte ses som varandras
motsats.12
Den fysiska åtskillnaden som segregation innebär behöver alltså inte i
sig innebära problem – inte så länge människor, var de än bor, har tillgång
till samhällets gemensamma resurser och kan leva ett bra och värdigt
vardagsliv. Men, i praktiken får segregationen ofta negativa konsekvenser
som förhindrar detta. Olika bostadsområden och boendemiljöer erbjuder
väldigt olika boendevillkor, vilket leder till sämre boendeförhållanden för
dem som bor i vissa områden. Dessutom finns en risk att människor med
olika erfarenheter och bakgrund aldrig möts och därför inte lär sig respektera och uppskatta varandras olikheter.
Dessa konsekvenser gör att boendesegregationen betraktas som ett stort
samhälleligt problem, vilket har klargjorts inte minst genom storstadspolitikens målsättningar att bryta den sociala, etniska och diskriminerande
segregationen.13 Många kommuner har också tydliga egna mål att boendesegregationen ska brytas eller motverkas.
Segregationens allvarligaste konsekvens
En av de allvarligaste konsekvenserna av boendesegregationen är social
utestängning (social exclusion), vilket innebär att människor upplever sig
marginaliserade på flera plan samtidigt, t.ex. socialt, politiskt och ekonomiskt. Detta kan även få en rumslig dimension i vissa bostadsområden.
För att förhindra marginaliseringsprocesser som leder till social utestängning, och istället arbeta för att ge människor tillgång till de samhällsfunktioner man har rätt till, behöver vi arbeta inom många samhällsområden parallellt. Boendesegregation är en av de saker man behöver
motverka.
”Segregerade områden” – en missvisande term
I den allmänna diskussionen används ofta termen ”segregerade områden”
om de områden som har en stor andel boende med svaga socioekonomiska resurser och en stark koncentration av etniska minoritetsgrupper. Man
använder alltså termen för att beskriva endast de områden som har svårt
att hävda sig gentemot andra delar av staden. Det finns en risk att detta
sätt att använda termen leder till förvirring, eftersom segregerade områden (att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra) minst
lika mycket är de områden som har de motsatta förhållandena – alltså en
stor andel svenskfödda och höginkomsttagare. En lämpligare term skulle
därför kunna vara ”utanförskapsområden”. En sådan term är inte bara
mer rättvisande, den synliggör dessutom vad som faktiskt är problemet.
”Utsatta” områden är en vanligt förekommande benämning som syftar på
samma typ av områden. Den tidigare nämnda utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering använder istället begreppet ”marginaliserade” områden.
12
13
Integration har till skillnad från segregation inte någon rumslig koppling. Därför ser vi
inte dessa begrepp som varandras motsatser. Motsatsen till segregation är snarare att
människor bor blandat.
Prop. 1997/98:165: Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
15
Redovisning och analys av
indikatorer på integration
I detta kapitel presenteras och diskuteras utfallet av indikatorerna på integration i boendet. Som utgångspunkt vill vi först presentera hur befolkningen är fördelad med hänsyn till etnisk bakgrund, kön och ålder.14
Befolkningsstruktur i Sverige
Etnisk bakgrund 15
I Sverige bor drygt nio miljoner individer. Enligt Statistiska centralbyråns
(SCB) undersökning Hushållens Ekonomi (HEK 2004) har 85 procent
svensk bakgrund (född i Sverige med minst en förälder som är född i
Sverige) och 15 procent har utländsk bakgrund (födda utomlands – vanligen kallade första generationens invandrare samt födda i Sverige med två
föräldrar födda utomlands – andra generationens invandrare).
Figur 1. Andel individer efter etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
14
15
I bilaga 1 finns en beskrivning av de begrepp och kategorier som vi använder i redovisningen av indikatorer.
I regleringsbrevet står att Boverket ska redovisa skillnader mellan personer med svensk
respektive utländsk bakgrund. Vi använder ”etnisk bakgrund” som en samlande term
för dessa grupper.
Etniska hierarkier i boendet
Inom gruppen utländsk bakgrund är 60 procent (9 procent av hela befolkningen) så kallade synliga minoriteter, dvs. har ett ursprung utanför
”västvärlden” (Norden, EU 1516, USA, Kanada, Australien eller Nya
Zeeland).17Av de individer som har utländsk bakgrund är 74 procent
födda utomlands och 26 procent är födda i Sverige av två utrikes födda
föräldrar.
Andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund har ökat något
mellan 1997 och 2002. År 1997 hade 87 procent svensk bakgrund och 13
procent utländsk bakgrund (10 procent födda utomlands och 3 procent
födda i Sverige). År 2002 hade andelen med utländsk bakgrund ökat till
15 procent (11 procent födda utomlands och 4 procent födda i Sverige).
Andelen ”synliga minoriteter” hade också ökat något, från 8 till 9 procent. Mellan 2002 och 2004 har de andelarna varit oförändrade.
Karta 1. Skåne län. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. År 2005, SAMSområden.
Utländsk bakgrund
-4
0
-4
46 5
-1
00
36
41
-3
5
-3
0
26
31
-2
5
-2
0
16
21
0
5
-1
11
-1
0
-5
Andel av totalbefolkning, SAMS-område
6
16
Källa: SCB (bearbetat av Boverket).
16
17
EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg,
Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och
Österrike.
Kategorin ”synliga minoriteter” använder vi för att relatera till de etniska grupper som
generellt utgör måltavlan för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte
betraktas som ”vita”. Se mer utförlig beskrivning i bilaga 1. Termen används också av
bland annat Socialstyrelsen. Vilka nationaliteter som i just detta fall bör ingå i kategorin
har Boverket diskuterat fram tillsammans med Integrationsverket och SCB.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
17
Kartan över Skåne län visar andelen av befolkningen som har utländsk
bakgrund i olika SAMS-områden (Small Areas for Market Statistics).18
Generellt är koncentrationen av personer med utländsk bakgrund större
i tätorterna, men kartan visar också att det finns stora skillnader inom
orterna. Vi kommer tillbaka till detta när vi diskuterar boendesegregation.
Fördelning efter kön
Enligt HEK-undersökningen finns det något fler kvinnor än män i
Sverige. Kvinnorna utgör en större andel i nästan alla etniska grupper.
Tabell 1. Antal män och kvinnor efter etnisk bakgrund. År 2004.19
Män
Kvinnor
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
– födda utomlands
– födda i Sverige
– synliga minoriteter
3 548 375
597 052
428 570
168 482
372 116
3 559 659
676 230
518 241
157 989
422 756
Totalt
4 145 427
4 235 890
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Åldersfördelning
Vi har också gjort en grov åldersfördelning i tre grupper: 0–29 år, 30–64
år och 65 år och äldre. 0–29-åringarna utgör 36 procent av befolkningen,
30–64-åringarna 47 procent och de som tillhör gruppen 65 år och äldre
utgör 17 procent. Observera att gruppen 0–29 år omfattar både barn som
fortfarande bor hemma och unga vuxna som flyttat hemifrån och bildat ett
eget hushåll. Statistiken döljer skillnaderna mellan dessa två kategorier.
18
19
SAMS-indelningen bygger på kommunernas egna delområden i de större städerna och
på valdistrikt i de mindre. Det finns ca 9 200 SAMS-områden i Sverige.
Att befolkningen inte summerar till drygt 9 miljoner beror på att endast individer som
ingår i helårshushåll, dvs. hushållsmedlemmarna fanns både i början och slutet av året
ingår i HEK-undersökningen (barn födda under året ingår). Personer som bor i särskilt
boende eller på institution ingår inte. Inte heller de hushåll som har 0 i inkomst är borttagna (information genom e-postkontakt med Agneta Sandqvist, SCB 2006-11-01).
18
Etniska hierarkier i boendet
Figur 2. Andel individer per åldersgrupp och etnisk bakgrund.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Det finns några avgörande skillnader mellan åldersfördelningen i de
etniska grupperna, men de visar sig framför allt när man delar upp gruppen med utländsk bakgrund i första och andra generationens invandrare.
Det mest anmärkningsvärda är att åldersgruppen 0–29 år bland andra
generationens invandrare utgör nästan 70 procent av sin grupp.
Redovisning av indikatorerna
Indikatorer används för att påvisa något. Istället för att försöka mäta och
beskriva utvecklingen i hela dess komplexitet, väljer man ut några mätbara fenomen som får tjäna som representanter för den utveckling man
vill beskriva.
När vi arbetar med förutbestämda indikatorer står vi inför några
problem: 20
• Finns det statistik att tillgå som klarar av att mäta det man är ute efter
att mäta? Det gäller att inte styras av den statistik som finns tillgänglig.
• Statistiken är många gånger otillräcklig för att göra de nedbrytningar
som skulle vara nödvändiga.
• Indikatorerna som sådana kan inte fånga upp komplexiteten i
integrationsfrågan.
• Många gånger krävs kompletterande studier av kvalitativ karaktär för
att analysen ska bli trovärdig.
20
För en utförligare diskussion om problem och möjligheter med indikatorer, se Boverket
(2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och indikatorer samt Boverket
(2005): Välkommen till bostadsmarknaden!
Redovisning och analys av indikatorer på integration
19
Detta innebär att indikatorerna som redovisas nedan inte ger en hel bild
av verkligheten, men vi tror ändå att de kan vara en pusselbit i det fortsatta arbetet med att belysa utvecklingen av integration i boendet.
Indikator 1: Upplåtelseformer
Den svenska bostadsmarknaden består av tre huvudsakliga upplåtelseformer: hyresrätt, bostadsrätt och egnahem/äganderätt.
Figur 3. Fördelning av bostadsbeståndet. Andel upplåtelseformer.
Kalkylerat bestånd 2005-12-31.
Källa: SCB.
Egnahem utgörs enbart av småhus, medan den allra största delen av hyresrätten och bostadsrätten återfinns i flerbostadshus. Det förekommer
dock att småhus tillhör dessa upplåtelseformer (15 procent av hyresrätten
och 12 procent av bostadsrätten är småhus).
Hyresrätten är framför allt uppdelad i kommunal hyresrätt (allmännytta)
och privat hyresrätt. Dessa två ägarformer har ungefär halva hyresbeståndet vardera. För att vara exakt har den kommunala hyresrätten 45 procent
och den privata 46 procent. Återstående 9 procent består av hyresrätter
ägda av stat, landsting, kommun samt kooperativa företag och benämns
här som övriga hyresrätter.21
Den svenska bostadsmarknaden är tydligt segmenterad – respektive
segment (upplåtelseform) är geografiskt koncentrerat. Det finns alltså
stora områden som bara upplåts med hyresrätt eller till och med bara
kommunal hyresrätt samtidigt som det på andra håll finns stora områden
med egnahem. Det behöver inte alltid vara långa avstånd mellan dessa
olika områden, men gränserna är ofta tydliga och skillnaderna upplevs
därför som stora.
Det har visat sig att de mest homogena områdena företrädesvis är
villaområden, medan endast en minoritet av dem som bor i privat eller
allmännyttig hyresrätt eller bostadsrätt bor i områden som är helt präglade
av en enda upplåtelseform.22
21
22
Statistiska centralbyråns kalkylerade bestånd 2005-12-31.
Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation. Studien är
gjord i Stockholm, men man kan anta att mönstret gäller även i andra orter.
20
Etniska hierarkier i boendet
Förutom att bostadsmarknaden är segmenterad är den också segregerad –
olika socioekonomiska grupper och olika etniska grupper bor geografiskt
åtskilda. Däremot kan vi inte se någon segregation när det gäller kön.
Figur 4. Individer efter upplåtelseform och bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Drygt 50 procent av individer med svensk bakgrund bor i egnahem medan 27 procent av dem som har utländsk bakgrund gör det och endast 20
procent av de synliga minoriteterna.
Situationen är motsatt när det gäller hyresrätt – där bor 67 procent av
de synliga minoriteterna, den största delen i allmännyttan. I hyresrätt bor
56 procent av den totala gruppen med utländsk bakgrund, men bara 33
procent av dem med svensk bakgrund. Gruppen med utländsk bakgrund,
särskilt de synliga minoriteterna, är således starkt överrepresenterade i
kommunal hyresrätt och underrepresenterade i egnahem. Gruppen med
utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna har ett boendemönster som i högre grad liknar gruppen med svensk bakgrund.
Bostadsrätt är den upplåtelseform som har den jämnaste fördelningen
av etniska grupper – ca 16-17 procent bor i den upplåtelseformen, både
av dem med svensk och av dem med utländsk bakgrund. Av de synliga
minoriteterna bor 13 procent i bostadsrätt.
Av gruppen med utländsk bakgrund är ungefär tre av fyra födda utomlands (första generationens invandrare) medan en fjärdedel är födda i
Sverige med utrikes födda föräldrar (andra generationens invandrare).
Andelarna återspeglas inom alla upplåtelseformer. Det finns ungefär lika
många kvinnor som män i samtliga upplåtelseformer.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
21
Då individerna är kopplade till hushåll är det viktigt att även se till hushållsstrukturen. Andelen hushåll är något större i hyresrätt, särskilt bland
de hushåll som har svensk bakgrund, jämfört med andelen individer. En
något mindre andel återfinns i egnahem. Det beror på att det finns fler
små hushåll i hyresrätt medan de större hushållen i högre utsträckning bor
i egnahem.
Indikator 2: Trivsel i boendet
Om man trivs och känner sig nöjd med sitt boende eller inte beror på en
mängd olika faktorer. I nedanstående diagram redovisas en fråga ur Undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) om trivseln i bostaden.
Figur 5. Andel individer som trivs ganska eller mycket bra i sin bostad. År 1999.
Källa: SCB, ULF 1999 (bearbetat av Boverket).
Andelen som svarat att de trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” är mycket hög överlag. Boende i hyresrätt trivs dock inte i samma utsträckning
som boende i bostadsrätt och egnahem. Framför allt är det färre av dem
som bor i hyresrätt som trivs ”mycket bra” medan det är fler som trivs
”ganska bra”. Den upplåtelseform som har den i särklass största andelen
boende som trivs ”mycket bra” är egnahem. Räknar man samman trivs
”ganska bra” och trivs ”mycket bra” summerar det till nästan hundra procent av individerna både i egnahem och bostadsrätt.
Förutom skillnaderna mellan upplåtelseformerna finns en tydlig skillnad mellan de boendes bakgrund då individer med svensk bakgrund i
högre grad trivs ”mycket bra”, medan individerna med utländsk bakgrund
trivs ”ganska bra”.
22
Etniska hierarkier i boendet
En titt på siffrorna utifrån kön visar att det inte finns några stora skillnader mellan män och kvinnor.
Mellan åren 1990 och 1999 har skillnaderna mellan de med utländsk
bakgrund och de med svensk bakgrund minskat. Minskningen utgörs av
att de med utländsk bakgrund trivs i högre utsträckning. Andelen som
trivs ”ganska bra” eller ”mycket bra” i den gruppen har ökat från 92 till
95 procent medan 98 procent av dem som har svensk bakgrund trivdes
”ganska bra” eller ”mycket bra” både 1990 och 1999.
Indikator 3: Trygghet i bostadsområdet
Att känna sig trygg i sitt bostadsområde är en av de faktorer som är viktiga för trivseln och det allmänna välmåendet. Känner man sig otrygg
påverkas hela livssituationen och det finns en risk att ens rörelsemönster
begränsas. I undersökningar om vad de boende prioriterar högst hamnar
trygghet ofta överst på listan.23
Även när det gäller trygghet har vi använt ULF-undersökningen. Frågan som ligger till grund lyder: ”Har du avstått från att gå ut på kvällen
av rädsla för att bli utsatt för våld?”
Figur 6. Andel individer som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för
våld efter kön och etnisk bakgrund. År 1990–2005.
Källa: SCB, ULF 1990; 2002; 2003; 2004; 2005 (bearbetat av Boverket).
23
Se till exempel Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och
boendes värderingar.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
23
Det är främst kvinnor som känner sig otrygga. Drygt 25 procent av samtliga kvinnor avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för
våld. Det är alltså mer än en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen, vilket är anmärkningsvärt. Det är viktigt att skilja på upplevd trygghet och
brottsstatistik eftersom upplevelsen av otrygghet inte alltid överensstämmer med den faktiska utsattheten. Att kvinnor känner sig mest otrygga
betyder därmed inte att de är mest utsatta för brott.
Otryggheten bland kvinnor totalt sett har ökat något mellan 1990 och
2005, och det är bland kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna
som ökningen är störst. De känner sig också allra mest otrygga – över 35
procent i den gruppen avstod år 2005 från att gå ut av rädsla för att bli
utsatt för våld. Även den totala gruppen kvinnor med utländsk bakgrund
känner stor otrygghet, men troligen kan det förklaras av att de synliga
minoriteterna utgör en stor del av denna grupp.
Män med svensk bakgrund är den grupp som känner sig mest trygga.
Mellan 1990 och 2005 har 5-6 procent av den gruppen avstått från att gå
ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Det är fler män med utländsk bakgrund som är otrygga – särskilt bland de synliga minoriteterna
(ca 12 procent).
De som bor i hyresrätt känner sig mest otrygga. I genomsnitt avstår
över 20 procent från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld
av de boende i hyresrätt medan siffran är 13 procent i egnahem. Detta
korrelerar väl med statistiken över trivsel i boendet.24
Indikator 4: Trångboddhet
En annan aspekt som i väldigt hög grad påverkar människors välmående
och vardagsliv är möjligheten att gå undan och kunna få vara ifred i sin
bostad. Boverket har nyligen publicerat en rapport om trångboddhet och
effekterna av trångboddhet, särskilt ur ett barnperspektiv. Det har visat sig
att trångboddhet ger konsekvenser för individerna i hushållet, men även
för samhället i stort.25
I Sverige har vi haft tre olika trångboddhetsnormer. Sedan 1982 har
norm 3 varit vägledande och det är den vi använder i denna redovisning.26
Norm 3 säger att ett hushåll är trångbott om det är fler än en boende per
rum, kök och ett rum oräknat. Dock kan sammanboende par dela rum.
24
25
26
En faktor som kan orsaka otrygghet i boendet är oro för inbrott i det egna hemmet.
Enligt Brottsförebyggande rådets rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003 var
drygt en femtedel av Sveriges befolkning (16-84 år) oroliga för inbrott i bostaden. Mest
oroliga var personer mellan 55 och 64 år och kvinnor var mer oroliga än män. Boende i
Stockholm var dessutom mer oroliga än boende i glesbygd i norra Sverige. Nio procent
av Sveriges befolkning upplever dessutom att bostadsinbrott är ett stort problem i det
egna bostadsområdet.
Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?
Norm 1 kom år 1945 och innebar att ett hushåll ansågs trångbott om det var fler än två
boende per rum, köket oräknat. År 1965 ersattes detta av den något mer generösa norm
2, som sa att ett hushåll är trångbott om det fanns mer än två boende per rum, kök och
ytterligare ett rum oräknat.
24
Etniska hierarkier i boendet
Viktigt att notera är att enligt denna norm räknas alla hushåll som bor i
ett rum och kök som trångbodda – även ensamhushåll. De negativa effekterna av att klassas som trångbodd enligt denna norm blir inte tillnärmelsevis lika stora för en ensamstående som för en familj. Hela sex av tio
trångbodda hushåll är ensamhushåll.27
Enligt SCB:s undersökning om hushållens ekonomi (HEK) är 17 procent av befolkningen, eller drygt 1,4 miljoner individer, trångbodda om
man ser till trångboddhetsnorm 3.
Figur 7. Trångbodda individer efter etnisk bakgrund (den stora cirkeln) samt den totala
befolkningen efter etnisk bakgrund (den lilla cirkeln). År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Figur 7 visar att de med svensk bakgrund visserligen utgör den största
delen av det totala antalet individer som är trångbodda. Men om vi jämför
med fördelningen mellan de etniska grupperna i den totala befolkningen
ser vi att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de trångbodda. En stor majoritet av de trångbodda med utländsk bakgrund är
synliga minoriteter. De utgör 9 procent av samtliga individer, men av de
trångbodda individerna utgör de hela 24 procent. Gruppen med utländsk
bakgrund, exklusive de synliga minoriteterna, har däremot en likvärdig
andel som i den totala befolkningen.
27
Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?
Redovisning och analys av indikatorer på integration
25
Figur 8. Andel trångbodda individer (norm 3) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund.
År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
En uppdelning på upplåtelseform visar att en hög andel av de boende i
hyresrätt är trångbodda. Eftersom hyresrätten utgör en stor andel av det
totala bostadsbeståndet innebär detta att det största antalet trångbodda
individer återfinns i denna upplåtelseform. Vi måste dock komma ihåg
att ensamhushållen till stor del bor i hyresrätt, vilket kan påverka de höga
siffrorna.
De som bor i egnahem är inte trångbodda i samma utsträckning som de
som bor i flerbostadshus, vilket kan förklaras av att bostäderna generellt
sett är större i den upplåtelseformen.
Figur 8 visar hur överrepresenterade de synliga minoriteterna är när
det gäller trångboddhet – 43 procent av individerna i den gruppen är
trångbodda, vilket kan jämföras med 14 procent av dem som har svensk
bakgrund. I hyresrätten är siffrorna högre – 55 procent av de synliga minoriteterna som bor i hyresrätt är trångbodda enligt norm 3. Andra generationens invandrare är anmärkningsvärt trångbodda jämfört med första
generationens invandrare (41 procent respektive 28 procent).
Tabell 2. Andel trångbodda män respektive kvinnor i olika upplåtelseformer efter etnisk
bakgrund.
Kvinnor
Män
Hyresrätt
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Synliga minoriteter
29 %
25 %
43 %
51 %
33 %
27 %
51 %
59 %
Bostadsrätt
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Synliga minoriteter
14 %
13 %
21 %
31 %
20 %
19 %
23 %
31 %
Egnahem
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Synliga minoriteter
6%
6%
7%
11 %
6%
6%
5%
8%
Totalt
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Synliga minoriteter
16 %
13 %
30 %
41 %
18 %
15 %
34 %
45 %
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
26
Etniska hierarkier i boendet
Tabell 2 visar andelen trångbodda män och kvinnor i olika upplåtelseformer. Bland dem som bor i egnahem finns inga synliga skillnader, men
bland dem som bor i hyresrätt och dessutom har utländsk bakgrund är
skillnaderna mellan könen påtagliga (8 procentenheter). Hela 59 procent
av männen som tillhör de synliga minoriteterna är trångbodda. Av kvinnorna i samma etniska grupp är 51 procent trångbodda. Detta ska jämföras med dem med svensk bakgrund där 27 procent av männen och 25
procent av kvinnorna med svensk bakgrund är trångbodda.
Enligt HEK-undersökningen finns det knappt 670 000 trångbodda
hushåll i Sverige. Jämfört med de trångbodda individerna utgör de trångbodda hushållen med svensk bakgrund en något större andel (76 procent
istället för 71). Det innebär att hushållen i genomsnitt är mindre bland
dem som har svensk bakgrund än bland dem som har utländsk bakgrund.
Synliga minoriteter utgör den största delen av gruppen med utländsk
bakgrund även när man tittar på hushåll. Dock är den mindre i jämförelse
med andelen individer (71 procent istället för 84 procent), vilket innebär
att de stora hushållen är överrepresenterade bland de synliga minoriteterna.
Figur 9. Andel trångbodda hushåll (norm 3) efter etnisk bakgrund. År 1997–2004.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Antalet trångbodda hushåll har sedan 1997 hållit sig relativt stabilt, men
andelen med utländsk bakgrund har ökat. Det är framför allt de synliga
minoriteterna som står för ökningen. 1997 utgjorde de 13 procent av de
trångbodda hushållen, men från år 2002 och framåt utgör de 17 procent,
vilket kan ställas i relation till att denna grupp endast utgör 8 procent av
det totala antalet hushåll. Hela gruppen med utländsk bakgrund har ökat
från 20 till 24 procent medan de med svensk bakgrund har minskat i motsvarande grad från 80 till 76 procent.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
27
Indikator 5: Skolbarn med eget rum
Det är även intressant att studera trångboddhet med barnen i fokus. Ett
sätt att göra det är att ta reda på hur många barn som har eget rum. Det är
en av frågorna som ställs i levnadsundersökningen för barn, Barn-ULF,
som redovisas i tabellen nedan.
Tabell 3. Andel barn med eget rum 28
2002-2003
Pojke Flicka
Samtliga
2004-2005
Pojke Flicka
Samtliga
Samtliga 10-18 år
91 %
92 %
92 %
93 %
92 %
92 %
Fadern är
– född utomlands
– född i Sverige
81 %
94 %
74 %
95 %
78 %
95 %
78 %
94 %
67 %
95 %
73 %
94 %
Modern är
– född utomlands
– född i Sverige
77 %
93 %
76 %
94 %
76 %
93 %
78 %
96 %
75 %
96 %
77 %
96 %
Källa: SCB, Barn-ULF 2002-2003 och 2004-2005 (bearbetat av Boverket).
Enligt denna studie har andelen barn med eget rum ökat något de senaste
åren – det rör sig dock om försumbara förändringar som mycket väl kan
bero på urvalsstorleken. Det är vanligare att pojkar har eget rum än att
flickor har det – särskilt bland de barn som har föräldrar som är födda utomlands. Andelen barn som har eget rum ökar med åldern.
Barn till föräldrar som är födda utomlands har i betydligt lägre grad
eget rum än barn till föräldrar födda i Sverige – det skiljer ca 20 procentenheter. Skillnaderna är mycket stora i vissa fall. I den senaste mätningen
hade bara 67 procent av flickor med fadern född utomlands eget rum,
medan siffran för flickor med fadern född i Sverige var 95 procent – nästan 30 procentenheters skillnad.
Indikator 6: Diskriminering på bostadsmarknaden
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) får årligen in runt 60
anmälningar i kategorin boende. I förhållande till det totala antalet anmälningar per år utgör boendet ett av de områden inom vilka DO mottar flest
anmälningar.29
De fall som anmäls har olika karaktär, men en majoritet rör förhållanden på hyresmarknaden och riktar sig mot hyresvärdar. Ungefär hälften
av de anmälningar som rör hyresvärdar handlar om personer som nekats
hyra en bostad. Eftersom det ofta rör sig om personer som inte når upp till
de krav som hyresvärden ställer när det gäller inkomst, fast anställning
eller betalningsanmärkningar är det svårt att påvisa etnisk diskriminering.
Barn-ULF redovisar inte sina siffror efter barnens ursprungsland, utan efter föräldrarnas. Vi kan därför inte presentera dessa siffror på samma sätt som för den övriga statistiken. Vi har heller inte möjlighet att titta specifikt på hur de synliga minoriteterna har
det och vi vet inte hur stor andel av barnen som är första respektive andra generationens
invandrare.
29
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01. År 2005 gjordes totalt
768 anmälningar till DO. Arbetsliv är den enskilt största kategorin med drygt 300
anmälningar (www.do.se 2007-01-22).
28
28
Etniska hierarkier i boendet
Anmälningarna kan också röra trakasserier av varierande slag från grannar, hyresvärd eller bostadsrättsförening. En del anmälningar avser
personer som nekats att byta lägenhet, hotas av vräkning eller personer
som nekats medlemskap i bostadsrättsförening. Några anmälningar avser
fastighetsmäklare.
Dessa knappt 60 årliga anmälningar speglar långt ifrån all diskriminering som sker i samhället. Enligt DO finns det signaler om att de som
utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden inte vågar göra anmälningar på grund av rädsla för att inte få hyra någon lägenhet av hyresvärden.
Tabell 4. Antalet anmälningar av män respektive kvinnor till DO år 2000-2005.
Totalt
Män
Kvinnor
Uppgift saknas
2000
2001
2002
2003
2004
2005
30
17
13
–
41
24
17
–
43
28
14
–
57
33
15
9
58
32
24
2
54
36
17
1
Källa: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: För år 2000-2002 manuell sökning i akter,
för år 2003-2005 uppgifter från diariet.
Tabell 4 visar att antalet anmälningar ökat sedan år 2000. Den största ökningen skedde mellan år 2002 och 2003. Detta ska dock inte tolkas som
att diskrimineringen ökade särskilt mycket den perioden, utan förklaras
snarare av att det skedde en lagändring som påverkade benägenheten att
anmäla diskriminering.
Av de 54 ärenden som inkom år 2005 är ca 70 procent gjorda av män.
Enligt en tjänsteman på DO är det främst män i medelåldern som bott i
Sverige en lång tid som anmäler diskrimineringsärenden. DO kan dock
inte se att det finns anledning att anta att män är mer utsatta för diskriminering än kvinnor. Att statistiken ser ut som den gör kan bero på att
kvinnor i lägre utsträckning än män känner till sina rättigheter eller att
de upplever sig ha mindre makt att påverka sin situation och därför låter
diskrimineringen fortgå.
Majoriteten av ärendena avslutas med att DO bedömer att det inte rör
sig om etnisk diskriminering. I några fall har situationen lösts när DO
tagit kontakt med den som anmälts. Hittills har tre stämningar gjorts till
domstol i kategorin bostad.
30
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
29
Indikator 7: Boendesegregation
Genom ett så kallat segregeringsindex kan man mäta hur segregerad en
kommun är.31 Detta index visar på uppdelningen av befolkningskategorier
i olika områden. Ett index på 0 betyder att fördelningen av befolkningskategorierna i varje delområde exakt motsvarar fördelningen i kommunen
som helhet.
Boverket har av Integrationsverkets fått ta del segregeringsindex 1997
och 2005 för de kommuner som har minst 75 000 invånare. Områdesindelningen är gjord på SAMS-områden och man har mätt både fördelningen av utrikes respektive inrikes födda och fördelningen mellan utländsk
respektive svensk bakgrund.
Utfallet skiljer sig åt beroende på vilken variabel man mäter. Segregationen har ökat i fler kommuner mellan 1997 och 2005 när man mäter
utländsk respektive svensk bakgrund jämfört med när man mäter utrikes
respektive inrikes födda.
Segregationen i Malmö har minskat mellan 1997 och 2005, enligt segregeringsindex som mäter fördelningen mellan utrikes och inrikes födda.
Mäter man istället segregationen mellan de med utländsk och de med
svensk bakgrund har segregationen ökat under samma period. Att dessa
två mått på segregationen visar olika resultat kan förklaras av att tillskottet av inrikes födda i de mest svenskglesa områdena består av barn till
utrikes födda (eftersom barnen till de utrikes födda – andra generationens
invandrare – finns med i gruppen med utländsk bakgrund). Det skulle
också kunna förklaras av att de utrikes födda som flyttat till Malmö bosatt
sig med en jämnare fördelning över staden eller att spridningen ökat genom omflyttning mellan stadsdelar.32
Samtidigt finns det exempel på det motsatta. I Umeå, till exempel, har
segregeringsindex som visar fördelningen mellan utländsk respektive
svensk bakgrund inte ökat nämnvärt. Däremot har det ökat avsevärt om
man mäter indexet för utrikes respektive inrikes födda. Det finns alltså
inget givet samband mellan förändringens styrka och inriktning och vad
man mäter med segregeringsindex. Förändringarna behöver därför studeras lokalt.
Boendesegregationen varierar mellan orter. Enligt Socialstyrelsen är
skillnaderna i koncentrationen av olika etniska grupper mellan bostadsområden i storstäderna störst i Malmö och minst i Stockholm. Mellan
1990 och 2002 har personer som tillhör de synliga minoriteterna i sin
vardag fått mycket färre tillfällen att möta infödda svenskar och personer
med utländsk bakgrund som inte tillhör de synliga minoriteterna samt
människor med egen försörjning.
”Eftersom vår vardagliga omgivning påverkar vår uppfattning om vad som är normalt,
medför detta att de olika gruppernas verklighetsuppfattning riskerar att hamna allt
längre ifrån varandra.” 33
31
32
33
Genom segregeringsindex kan man följa utvecklingen i en ort eller kommun över tid.
Det är dock inte lämpligt att jämföra kommuner med varandra, eftersom områdena som
mäts kan vara olika stora i de olika kommunerna.
Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006, sid. 217.
Etniska hierarkier i boendet
Enligt Socialstyrelsen har den etniska segregationen i storstadsregionerna
ökat mer än den socioekonomiska. Det betyder att koncentrationen av
synliga minoriteter i de resurssvaga områdena blir allt starkare. Övriga
grupper med etnisk bakgrund samt de etniska svenskarna flyttar från
dessa områden och utgör istället större andelar av de boende i resursstarkare bostadsområden.34 Även Rapport Integration 2005 från Integrationsverket visar att den etniska dimensionen av boendesegregation framträder
allt tydligare.35
Karta 2. Sundsvall. Andel personer med utländsk bakgrund i kommunens olika SAMSområden. År 2005.
SUNDSVALL
Utländsk bakgrund (2005)
5
00
46
-1
0
-4
41
36
-4
5
0
-3
31
5
-3
26
0
-2
21
5
16
-2
0
-1
11
-1
0
-5
Andel av totalbefolkning, SAMS-område
6
30
Tätort
Källa: SCB (bearbetat av Boverket).
34
35
Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.
Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
Redovisning och analys av indikatorer på integration
31
Karta 2 visar hur personer med utländsk bakgrund som bor i Sundsvall
fördelar sig i kommunens olika SAMS-områden. Vi vill med denna karta
åskådliggöra något som gäller för de flesta orter i högre eller lägre grad,
nämligen att det finns tydliga koncentrationer av personer med utländsk
bakgrund i vissa områden medan det i andra områden är en total avsaknad
den gruppen. Boendesegregationen kan alltså på detta sätt illustreras med
hjälp av kartbilder. En jämförelse med hur det såg ut 1999 visar att det är
ett stort antal SAMS-områden där koncentrationen har ökat, framför allt
utanför tätorten. Dock finns det i Sundsvall inga områden där mer än 35
procent av befolkningen har utländsk bakgrund. Det finns andra exempel
där segregationen är mer extrem.
SCB har nyligen genomfört en studie över boendesegregation bland
barn. 13 procent av alla barn som bor i Sverige har utländsk bakgrund,
men studien visar att dessa barn är ojämnt fördelade i landet, både över
och inom länen och kommunerna.
Syftet med SCB:s studie över barns segregation var att analysera om
segregation kan påverka barnens skolresultat. Resultatet visar att den
sociala omgivningen har effekter på skolframgång. Barn som bor i områden med stor andel barn med utländsk bakgrund har större risk att inte
bli behöriga till gymnasiet jämfört med barn som bor i andra typer av
bostadsområden – det gäller både för barn med svensk och för barn med
utländsk bakgrund. Att det finns sådana grannskapseffekter betyder dock
inte att det inte är andra faktorer som också spelar roll för skolresultatet.
Faktorer som är knutna till individer och deras familjer förklarar en större
del av variationen i behörighet till gymnasiet. Allra störst effekt har tiden
i Sverige och därefter föräldrarnas utbildningsnivå, enligt SCB.36
Vad säger indikatorerna?
Även om det finns svårigheter att med statistiska indikatorer studera ett
komplext fenomen som integration visar redovisningen av indikatorerna
att skillnaderna i boendeförhållanden mellan grupperna med svensk respektive utländsk bakgrund finns kvar och i vissa fall ökar – till nackdel
för dem med utländsk bakgrund. Kategorierna som studerats är dock
heterogena inom sig, vilket är svårt att belysa med statistiken. Detta kan
beskrivas i termer av etniska hierarkier, där de med svensk bakgrund
har den mest fördelaktiga situationen och de synliga minoriteterna den
svåraste. Om man räknar bort de synliga minoriteterna ur gruppen med
utländsk bakgrund blir skillnaden mellan de med svensk bakgrund och
de med utländsk bakgrund inte så stor. Särskilt tydliga är skillnaderna när
det gäller trångboddhet.
Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte lika tydliga som mellan de
olika etniska grupperna, men i ett par fall visar indikatorerna på skillnader mellan könen. Framför allt känner kvinnorna sig mer otrygga medan
männen i högre grad är trångbodda.
Syftet med redovisningen av indikatorerna är framför allt att visa huruvida de politiska målsättningarna vi presenterade i rapportens inledande
avsnitt har uppfyllts (se sidan 9).
36
Statistiska centralbyrån (2007): Barns boendesegregation och skolresultat.
32
Etniska hierarkier i boendet
Trivseln högst i egnahem
När det gäller det första politiska målet för rättvisa och jämlikhet i boendet – att ”andelen personer med utländsk bakgrund som bor i en bostad
som de anser sig vilja bo i ska öka” – verkar utvecklingen ha gått i rätt
riktning. Skillnaderna mellan de som har utländsk och de som har svensk
bakgrund har minskat mellan 1990 och 1999, men inte utjämnats helt.
Fortfarande trivs personer med svensk bakgrund mycket bra i högre utsträckning. Detta gäller för alla upplåtelseformer. De senaste siffrorna är
dock från 1999 och därmed för gamla för en säker slutsats.
Den upplåtelseform där den allra största andelen av de boende trivs är
egnahem. Men, man kan ifrågasätta om trivseln har med upplåtelseformen i sig att göra eller om det handlar om att de som bor i denna upplåtelseform i högre grad är etablerade i samhället – på arbetsmarknaden,
bostadsmarknaden och i övrigt – och därför trivs bättre generellt. Att de
är etablerade i samhället innebär också att de i högre utsträckning haft
möjlighet att välja sin bostad, vilket också gör att de trivs. Möjligen har
de som bor i egnahem i genomsnitt bott längre i sin bostad och känner sig
därför mer hemma, vilket gör att trivseln ökar.
Trivseln är generellt lägst i hyresrätten, enligt ULF-undersökningen.
Urvalet i denna undersökning är litet och de senaste siffrorna från 1999
– därför skulle man behöva studera trivseln på annat sätt. Många bostadsföretag genomför idag kundundersökningar för att ta reda på hur nöjda
hyresgästerna är med sin bostad, området, förvaltningen och hyresvärden.
Sådana undersökningar kan vara ett bra underlag för att studera trivseln i
hyresrätt på lokal nivå.
De synliga minoriteterna är mest trångbodda
Utrymmesstandarden påverkar också trivseln i bostaden. När det gäller
trångboddhet visar våra indikatorer mer nedslående resultat. Trångboddheten är mycket stor i vissa befolkningsgrupper, särskilt bland andra generationens invandrare och de synliga minoriteterna. Skillnaderna mellan
de som har svensk och de som har utländsk bakgrund har ökat mellan
1997 och 2004.
Konsekvenserna av trångboddheten är dock olika för olika typer av
hushåll. När man använder norm 3 som utgångspunkt blir alla ensamhushåll som bor i ett rum och kök trångbodda, och för ett sådant hushåll är
konsekvenserna framför allt praktiska.
Trångboddheten är särskilt stor bland 0-29-åringarna. Det beror troligen på att det är många i den åldersgruppen som nyligen flyttat hemifrån
och då vanligen bor i små lägenheter. De tillhör således många gånger
ensamhushållen som därmed inte drabbas av så svåra konsekvenser av
trångboddheten.
Men inom den åldersgruppen ryms även barn som bor hemma. De tillhör ofta de större hushållen och för dessa blir konsekvenserna större och
mer allvarliga. De praktiska bekymren blir än mer påtagliga jämfört med
ensamhushållen, men det kan även leda till psykiska och fysiska problem
för hushållsmedlemmarna. För barnen kan till exempel det bli problem att
hitta en plats att i lugn och ro läsa läxor eller att ta hem kompisar.
De synliga minoriteterna är starkt överrepresenterade bland de trångbodda hushållen. Dessa hushåll är också stora i högre utsträckning än de
Redovisning och analys av indikatorer på integration
33
övriga grupperna. Detta innebär att en högre andel av de synliga minoriteterna tillhör dem som är värst drabbade av att bo trångt.
Framför allt är det barnen som drabbas. Så länge barnen är små är tillgången till eget rum kanske inte så viktig, men när barnen blir äldre och
kommer upp i skolåldern blir trångboddheten mer problematisk. Genom
att jämföra trångboddhetsstatistik från HEK (norm 3) med statistiken om
barn med eget rum från barn-ULF kan vi se att det är vanligare bland barn
att ha eget rum än vad antalet rum i bostaden borde tillåta. Detta tyder på
att föräldrar ofta själva försakar eget rum och kanske sover i vardagsrummet. Barnen med föräldrar födda utomlands delar rum i högre utsträckning än barnen med svenska föräldrar.
Vem får vilken bostad?
Det andra målet: ”Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjligheten att hyra eller köpa en bostad ska vara lika för alla, oavsett etnisk
bakgrund”, är svårt att säga något om med hjälp av indikatorerna. Det
kräver statistik på vilka som söker bostad och vilka som verkligen fått
den bostad de försökt hyra eller köpa. Dessutom skulle man behöva mer
kunskap om hur hyresvärdar väljer sina hyresgäster och om kraven som
ställs är rimliga – inte heller det finns det någon samlad information om.
Men att diskriminering på bostadsmarknaden på grund av etnisk bakgrund förekommer visar både vår sjätte indikator – antal anmälningar till
DO – och forskning på området. Här krävs dock fortsatta studier av mer
kvalitativ karaktär.
Kvinnorna bland de synliga minoriteterna blir allt mer otrygga
Det tredje och sista målet lyder: ”Andelen personer med utländsk bakgrund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och
andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande
över sin boendemiljö ska öka.”
Den indikator för trygghet som vi använt tyder på att man inte nått den
första delen av målet. Skillnaderna mellan de etniska grupperna verkar
snarare öka än minska. Dessutom minskar tryggheten för alla kvinnor och
i synnerhet för de som tillhör de synliga minoriteterna.
Vi kan se betydligt större skillnader mellan könen än mellan de etniska
grupperna när det gäller denna indikator. Trots skakigheten i det statistiska materialet, pga. urvalsstorleken, kan vi se att det är en anmärkningsvärt stor och ökande andel av de kvinnor som tillhör de synliga minoriteterna som avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för
våld, vilket är allvarligt.
Trygghet och trivsel påverkas, förutom av brottsligheten och dess
omfattning, även av den fysiska miljön och serviceutbudet i bostadsområdet. Tillgången till nära och bra service är avgörande för hur vardagslivet fungerar och bidrar därmed till känslan av trygghet och ett områdes
attraktivitet. I begreppet service ingår inte bara det kommersiella utbudet,
utan även sådant som kollektivtrafik, förskolor, vårdcentraler, bibliotek
och närpolis. Åtgärder som rör den fysiska miljön måste vidtas för att
trygghet och trivsel ska uppnås. Här har de kommunala bostadsföretagen,
i samarbete med de berörda kommunerna, en viktig roll att spela. Ett
bostadsområdes attraktivitet påverkas i allra högsta grad av den fysiska
miljöns utformning och kvalitet.
34
Etniska hierarkier i boendet
Inflytande måste studeras på lokal nivå
Den andra delen av det tredje målet – att inflytandet ska öka över boendet och boendemiljön – är svårt att säga något om utifrån indikatorerna.
Möjligen kan man hävda att de som har utländsk bakgrund har mindre
direkt inflytande över sin bostad och sin boendemiljö, eftersom de är
överrepresenterade i hyresrätten och den upplåtelseformen i sig inte medger inflytande i någon högre grad. I så fall skulle man kunna anta att de
med utländsk bakgrund och framför allt de synliga minoriteterna generellt
har mindre inflytande – eftersom de är överrepresenterade i hyresrätten.
Men inflytandegraden beror väldigt mycket på den lokala situationen, inte
minst hur bostadsföretagen är organiserade och hur mycket inflytande av
hyresgästerna som medges.
Den etniska boendesegregationen ökar i många städer
Den svenska bostadsmarknaden är segregerad, men de lokala variationerna är stora. Dessutom beror utfallet i statistiska mätningar som exempelvis segregeringsindex mycket på vilka variabler man väljer att mäta. För
att veta varför utvecklingen ser ut som den gör krävs därför lokala studier.
Det verkar dock som att boendesegregationen, särskilt den etniska, ökar
i många stora och mellanstora städer. Oavsett hur konjunkturen utvecklats
mellan 1997 och 2002 generellt ökade överrepresentationen av utrikes
födda i de så kallade ”utsatta” områdena, enligt Integrationsverket.
Den etniska boendesegregationen kan delvis förklaras av skillnader i
fråga om boendeformer. Bostadsmarknaden i Sverige är segmenterad och
studier visar att segmenteringen i hög grad sammanfaller med den etniska
boendesegregationen. Bostadsområden där utrikes födda är överrepresenterade är i regel områden som domineras av hyresrätt. Enligt Integrationsverket avtar dock skillnaden något med vistelsetiden i Sverige. Eftersom
hyresrätten ofta är det första steget ut på den svenska bostadsmarknaden
är det ganska naturligt att de som har ett annat ursprung än det svenska i
högre utsträckning bor i denna upplåtelseform.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
35
Orsaker till skillnader i
boendeförhållanden
Trots integrations- och jämställdhetspolitik med målsättningar om att
skillnader mellan olika grupper i samhället ska utjämnas kvarstår skillnader mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund – ibland stora.
Man kan inte hitta en förklaring och därmed inte en lösning på problemen. Fenomenet är komplext och det finns inget enkelt samband mellan
orsak och verkan.
Hushållens socioekonomiska förutsättningar
En del orsaker kan hänföras till hushållens förutsättningar. Här koncentrerar vi oss på hushållens socioekonomiska situation, eftersom den många
gånger är avgörande för vilken bostad man kan få tillgång till. Det hävdas
ofta att skillnaderna mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund
beror på att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland låginkomsttagare och arbetslösa.37 Vi redovisar därför här statistik på socioekonomiska förhållanden såsom förvärvsfrekvens och disponibel inkomst
samt boendeutgifter för de olika etniska grupperna.
Redovisningarna gäller alltså för hushåll och inte som tidigare både
individer och hushåll. Det gör att vi inte har möjlighet att göra uppdelningen på kön för dessa variabler. I de fall vi redovisar etnisk bakgrund
och ålder har vi utgått från hushållsföreståndaren 38.
37
38
Se t ex SOU 1997:118: Delade städer.
Hushållsföreståndare är vanligen den person som har den högsta inkomsten.
Källa: Statistiska centralbyråns officiella statistik, inkomstfördelning och boende.
36
Etniska hierarkier i boendet
Förvärvsfrekvens
Hushållens ekonomi är naturligtvis kopplad till om man har en arbetsinkomst eller inte. I figuren nedan kan man se att det finns en viss skillnad i
förvärvsfrekvens relaterat till etnisk bakgrund.
Figur 10. Andel individer som förvärvsarbetar fördelat på bakgrund. År 2005.
Källa: SCB, AKU 2005 (bearbetat av Boverket).
Individer med svensk bakgrund förvärvsarbetar i högre grad än individer
med utländsk bakgrund. Den grupp som har lägst förvärvsgrad är utrikes
födda (62 procent), medan inrikes födda med två inrikes födda föräldrar
är den grupp som har högst förvärvsgrad (76 procent). Inom gruppen
utländsk bakgrund är det andra generationens invandrare som har högst
förvärvsgrad.
I Rapport integration 2005 redovisar Integrationsverket skillnader i
sysselsättning mellan inrikes- och utrikes födda. De tar även upp tänkbara
orsaker till skillnaderna. Även Integrationsverket konstaterar att utrikes
födda har lägre sysselsättning än inrikes födda, men grupperna närmade
sig varandra lite mellan 2004 och 2005. Ökningen i sysselsättning gällde
då framför allt utrikes födda kvinnor.
39
Här har vi använt statistik från Arbetskraftsundersökningen (AKU). Därför har vi inte
möjlighet att göra samma typer av indelningar som i övriga avsnitt.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
37
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet
Vi har valt att redovisa disponibel inkomst per konsumtionsenhet för att
relatera hushållens inkomster till hushållens storlek.
Figur 11. Hushållens disponibla inkomst (median) per konsumtionsenhet efter upplåtelseform och bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Lägst inkomst har de hushåll som bor i hyresrätt och framför allt boende i
allmännyttans bestånd. Stegvis är därefter de genomsnittliga inkomsterna
högre för dem som bor i privat hyresrätt och bostadsrätt. Hushåll som har
högst genomsnittlig inkomst bor i egnahem. Förhållandet mellan de olika
etniska grupperna är desamma för samtliga upplåtelseformer – hushåll
som tillhör synliga minoriteter har de lägsta inkomsterna medan hushåll
med svensk bakgrund har de högsta. I egnahem kan vi se att genomsnittsinkomsterna för de olika etniska grupperna ligger närmare varandra än i
övriga upplåtelseformer.40
Om man tittar på gruppen med utländsk bakgrund förutom de synliga
minoriteterna ligger inkomstnivån nära de som har svensk bakgrund. De
synliga minoriteterna utgör hela 54 procent av hushållen med utländsk
bakgrund och denna grupps mycket låga genomsnittliga inkomst drar
därför ned inkomstnivån för hela gruppen med utländsk bakgrund.
Vi har även tittat på låginkomsthushållen.41 Dessa utgör nio procent av
samtliga hushåll. De som har utländsk bakgrund utgör en betydligt större
andel i låginkomstkategorin bland samtliga hushåll (26 procent jämfört
med 15 procent). Det är framför allt de synliga minoriteterna som bidrar
till den höga andelen i gruppen med utländsk bakgrund (denna grupp
utgör här 21 procent jämfört med 8 procent av samtliga hushåll). Låginkomsthushållen är starkt överrepresenterade i hyresrätten.
40
41
Om inte hänsyn tas till antalet medlemmar i hushållet har boende i hyresrätt med
utländsk bakgrund aningen högre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund.
Låginkomsthushåll definieras som de hushåll som har en disponibel inkomst per
konsumtionsenhet som är lägre än 60 procent av medianen för samtliga hushåll.
Definition från SCB (Agneta Sandqvist) via e-post 2006-10-13.
38
Etniska hierarkier i boendet
Figur 12. Hushållens inkomststruktur efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
För samtliga etniska grupper och i samtliga upplåtelseformer kommer den
absolut största delen av inkomsterna från en så kallad faktorinkomst (som
består av löneinkomst, näringsinkomst och kapitalinkomst). De som bor
i egnahem har i högre utsträckning en inkomst baserad på faktorinkomst
– det skiljer ca 10 procentenheter mellan den gruppen och de boende i hyresrätt. Den näst största delen av den disponibla inkomsten kommer från
skattepliktiga transfereringar (t ex pension, sjukpenning, föräldrapenning
och a-kassa). Här ligger de olika grupperna väldigt nära varandra med en
nivå mellan 24 och 26 procent, förutom hushåll med svensk bakgrund i
hyresrätt som ligger på ca 30 procent. Sista lilla biten av den disponibla
inkomsten består av skattefria transfereringar (t ex barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag). En större andel av inkomsterna för de som bor
i hyresrätt består av skattefria transfereringar än för de som bor i övriga
upplåtelseformer, särskilt bland gruppen med utländsk bakgrund.
Hushåll där hushållsföreståndaren är född utomlands (första generationens invandrare) har en lägre disponibel inkomst per konsumtionsenhet
än när hushållsföreståndaren tillhör andra generationens invandrare som
har ca tio procentenheters högre medianinkomst än den totala gruppen
med utländsk bakgrund. Detta sammanfaller med gruppernas förvärvsgrad (se figur 10). De synliga minoriteterna ligger betydligt lägre – deras
medianinkomst ligger nästan tio procentenheter under medianen för hela
gruppen med utländsk bakgrund.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
39
Figur 13. Hushållens disponibla inkomst (median). År 1997–2004. 2004 års prisnivå.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Hushållens disponibla inkomster har ökat successivt. Sedan 1997 har
medianinkomsten per konsumtionsenhet ökat från i genomsnitt drygt
126 000 till ca 153 000 kronor per år för samtliga hushåll.
De disponibla inkomsterna har ökat för alla etniska grupper i samtliga
upplåtelseformer mellan 1997 och 2004 – dock i varierande grad.
De synliga minoriteterna har under hela perioden haft lägst disponibel
inkomst. Skillnaderna mellan de etniska grupperna är dock betydligt
mindre för de boende i egnahem än för dem som bor i övriga upplåtelseformer.
Boendeutgifter
De som bor i bostadsrätt har lägst boendeutgift, i genomsnitt knappt
43 000 kronor per år. Boende i hyresrätt har i genomsnitt en boendeutgift
på 50 400 kronor medan de som bor i egnahem har den högsta utgiften
– 60 500 kronor per år.
Figur 14. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter upplåtelseform och etnisk
bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
40
Etniska hierarkier i boendet
I samtliga upplåtelseformer har de med svensk bakgrund lägst boendeutgift. I egnahem är skillnaderna mellan de etniska grupperna marginell,
men i de övriga två upplåtelseformerna, och i synnerhet hyresrätten, är
skillnaderna större. Bland de boende i hyresrätt skiljer det drygt 4 000
kronor per år mellan de som har svensk och de som har utländsk bakgrund.
Figur 15. Hushållens genomsnittliga boendeutgift (median) efter etnisk bakgrund.
År 1997–2004. 2004 års prisnivå.
Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket).
Hushållens genomsnittliga boendeutgift har ökat sedan 1997 för alla etniska grupper inom alla upplåtelseformer. Den största ökningen har skett
för dem som bor i egnahem (som även hade den högsta boendeutgiften
från början).
Ökningen har varit störst, drygt 5 000 kronor, för dem med svensk
bakgrund. För dem som har utländsk bakgrund har boendeutgifterna ökat
med drygt 4 000 kronor mellan 1997 och 2004.
De synliga minoriteterna har under hela perioden haft den högsta
genomsnittliga boendeutgiften. Dock har denna grupps boendeutgift inte
ökat i samma utsträckning som för de övriga (3 600 kronor). Detta innebär dock att de med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna
haft en större ökning av boendeutgiften än de 4 000 kronor som anges
ovan – alltså närmar sig den gruppens utgifter nivån för de med svensk
bakgrund.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
41
Boendeutgiftsprocent
Boendeutgiftsprocenten visar på förhållandet mellan hushållets inkomster
och boendeutgifter. Det är måttet på hur stor procentuell andel av hushållets inkomster som läggs på boendet. Detta innebär att en hög procentsats kan förklaras av såväl låga inkomster i hushållet som höga boendeutgifter.42
Det finns stora skillnader i boendeutgiftsprocent i de olika upplåtelseformerna. Högsta boendeutgiftsprocenten finner vi för boende i hyresrätt
– de lägger 30 procent av sin inkomst på boendet. De som bor i egnahem
har den lägsta boendeutgiftsprocenten med i genomsnitt 19 procent, trots
att de har den högsta boendeutgiften. För dem som bor i bostadsrätt är
den genomsnittliga boendeutgiftsprocenten 21 procent.
Figur 16. Hushållens boendeutgiftsprocent (median) efter upplåtelseform och etnisk
bakgrund. År 2004.
Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).
Boendeutgiftsprocenten för dem som har svensk bakgrund är i genomsnitt
23 procent och för dem med utländsk bakgrund 25 procent. De synliga
minoriteterna har i genomsnitt 28 procents boendeutgifter. Denna grupp
har högst boendeutgiftsprocent i samtliga upplåtelseformer. De synliga
minoriteterna lägger alltså en betydligt större andel av sina inkomster på
boendet än övriga.
42
Observera att disponibel inkomst som redovisades i tidigare avsnitt är räknad per
konsumtionsenhet, men boendeutgiftsprocenten är baserad på den totala disponibla
inkomsten.
42
Etniska hierarkier i boendet
Kan man välja sin bostad?
Det är inkomsten som styr vilken boendeform som man har möjlighet att
välja och hur mycket man vill eller kan lägga på sitt boende. Visserligen
har boende i egnahem högst boendeutgift, men de har så mycket högre
disponibel inkomst att boendeutgiftsprocenten ändå blir lägre än för boende i övriga upplåtelseformer.
Situationen är motsatt för dem som bor i hyresrätt. I hyresrätten finns
hushållen med lägst genomsnittlig inkomst. Vi har tittat särskilt på låginkomsthushåll och bland dessa bor en övervägande del i hyresrätt. Men
boendeutgiften är för den skull inte den lägsta. Boendeutgiften står alltså
inte i proportion till inkomsten.
De som har utländsk bakgrund bor i högre utsträckning i hyresrätt.
De har dessutom lägre disponibel inkomst än de med svensk bakgrund
och en större andel tillhör låginkomsthushållen. Det gör att den gruppen
generellt sett har svårast att välja sitt boende. Inom gruppen med utländsk
bakgrund är situationen värst för de synliga minoriteterna. Även här kan
man alltså tala om etniska hierarkier.
Större hushåll – dyrare bostad?
Men det är inte bara i hyresrätten som de med utländsk bakgrund och särskilt de synliga minoriteterna har en högre boendeutgift. Detta gäller i alla
upplåtelseformer. Det kan bero på att dessa hushåll i genomsnitt är större
och därför behöver större bostäder – som kostar mer.
En ytterligare förklaring till varför boendeutgifterna i egnahem och
bostadsrätt är högre för gruppen med utländsk bakgrund (särskilt för de
synliga minoriteterna) kan vara att de med svensk bakgrund har ägt sina
bostäder längre och därmed har en lägre utgift medan många av dem som
har utländsk bakgrund är relativt nya på den svenska bostadsmarknaden.
Utgiftsnivån påverkas även av i vilken utsträckning hushållet har ett kapital, t.ex. en bostad att byta in med eller sparade medel.
Är man mer integrerad om man bor i egnahem?
Frågan är om det går att säga att de med utländsk bakgrund som bor i
egnahem är mer inkluderade i samhället än de som bor i andra upplåtelseformer. Inkomstnivåerna är relativt jämna mellan de etniska grupperna,
vilket tyder på att förvärvsfrekvensen är ungefär lika hög oavsett bakgrund. Dessutom trivs de som bor i egnahem i högre utsträckning än de
som bor i andra upplåtelseformer och de är trångbodda i mindre utsträckning. Är man därmed ”mer integrerad” om man bor i egnahem än om
man bor i hyresrätt?
I svaret på den frågan måste man väga in i vilken grad de med utländsk
bakgrund valt att bo där de bor. Det verkar som att alla etniska grupper
inte är lika benägna att bo i egnahem, oavsett vilken inkomstgrupp man
tillhör. Det finns till exempel en studie som visar att höginkomsttagare
födda i Turkiet inte bor i egnahem eller bostadsrätt i lika hög utsträckning
som höginkomsttagare med svensk bakgrund (studien är gjord i Botkyrka).43 Detta kan tolkas på olika sätt. Antingen är det ett medvetet val
43
Andersson, Roger (1999): “’Divided cities’ as a Policy-based Notion in Sweden.” Se
även Andersson, Roger (1998): “Socio-spatial Dynamics: Ethnic Divisions of Mobility
and Housing in post-Palme Sweden.”
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
43
av denna grupp människor. De kanske hellre bor i bostadsområden där
många andra landsmän bor (som inte har egnahem), eller trivs bättre med
hyresrätten som upplåtelseform. Eller så kan detta vara en indikation på
svårigheten för etniska minoriteter att välja bostad – att de trots att de har
ekonomisk möjlighet att bo i egnahem inte trivs där på grund av diskriminering och trakasserier.
Generellt kanske man kan hävda att det är fler av de med utländsk
bakgrund som bor i egnahem som blivit inkluderade i samhället och
därmed skulle det vara möjligt att tala om en högre grad av integration
i den upplåtelseformen. Men som de refererade studierna visar finns det
väletablerade personer även i andra upplåtelseformer som i lika hög grad
är inkluderade i samhället.
Unga har sämre boendeförhållanden
Åldersfördelningen kan också spela en roll för de olika etniska gruppernas förhållande på bostadsmarknaden. Gruppen 0–29 år visar särskilda
karakteristika – de bor i högre utsträckning i hyresrätt, är mer trångbodda
och har också lägst inkomster. Det kan förklaras av att många som tillhör
den gruppen har lägre inkomster och ofta bor i mindre, relativt billiga
lägenheter som upplåts med hyresrätt.44 Vad som kan vara intressant är
att denna åldersgrupp är större bland de synliga minoriteterna och särskilt
bland andra generationens invandrare där den är nästan 70 procent. Att
den unga åldersgruppen är större bland vissa grupper med utländsk bakgrund än bland dem som har svensk bakgrund skulle, åtminstone delvis,
kunna förklara varför dessa etniska grupper verkar ha sämre boendeförhållanden.
Arbete – en dörr till bostadsmarknaden
Det finns etniska hierarkier som är kopplade till inkomst och sysselsättning. En faktor som tydligt påverkar sysselsättningsgraden för utrikes
födda är hur länge de vistats i Sverige. Men skillnaderna utjämnas aldrig
helt. Konjunkturen är en annan faktor som påverkar sysselsättningsgraden. Om det finns lediga jobb anställs samtliga grupper i högre grad, men
de grupper som är mest konjunkturkänsliga är invandrare som bott kort
tid i Sverige.45
Introduktionsverksamheten är mycket viktig för hur snabbt människor
från andra länder kan få sysselsättning. En annan faktor som Integrationsverket menar är avgörande för sysselsättningsgraden är hur man får sitt
jobb – inrikes födda får i betydligt större utsträckning jobb genom informella kanaler än vad fallet är för de utrikes födda. Dessutom menar de
att diskrimineringen påverkar möjligheterna att få jobb för dem som har
annat ursprung än det svenska.46
44
45
46
Ett problem är att gruppen 0-29 år inkluderar både barn som bor hemma och unga
vuxna som är (relativt) nyetablerade på bostadsmarknaden. Skillnaden mellan dessa
grupper döljs i statistiken.
Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005.
44
Etniska hierarkier i boendet
Diskriminering
En aspekt som på senare tid allt mer uppmärksammats för att förklara
skillnader mellan grupper i samhället är diskrimineringen. Man brukar dela upp diskrimineringen i två typer: den vardagliga/individuella
diskrimineringen som sker mellan individer och den strukturella diskrimineringen som handlar om att diskriminering av vissa grupper är inbyggd
i system och organisationer. Innan vi går närmre in på de termerna ska
vi redogöra lite kort för diskrimineringslagstiftningen samt koppla an till
diskrimineringen som har med boende och bostäder att göra.
Diskrimineringslagen
Den första juli 2003 infördes Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Det är en utvidgad lag mot diskriminering som till skillnad från
tidigare omfattar exempelvis arbetsmarknadspolitisk verksamhet, medlemskap och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer samt varor,
tjänster och bostäder.47 Antalet anmälningar om diskriminering har ökat
sedan den nya lagen infördes.
Innan den nya lagen infördes var mål om diskriminering straffrättsliga, vilket innebär att bevisbördan låg på anmälaren – man var tvungen
att bevisa att man blivit diskriminerad. Sedan den 1 juli 2003 är målen
civilrättsliga: den som anser sig diskriminerad måste visserligen göra
det troligt att han eller hon blivit diskriminerad, men den åtalade måste
å sin sida bevisa att så inte är fallet. Straffet för någon som blir dömd för
diskriminering är skadestånd till den som blivit diskriminerad.
Fyra ombudsmän har till uppgift att se till att alla följer lagen mot diskriminering: Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO), Handikappsombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).
Om man vill göra en anmälan om diskriminering är det till dessa instanser
man ska vända sig.48
Strukturell diskriminering och vardagsrasism
Under de senaste åren har man mer och mer diskuterat den strukturella
diskrimineringen som förklaringsfaktor för bristande integration. Här följer en kort redogörelse för vad som utmärker individuell diskriminering
(eller vardagsdiskriminering) respektive strukturell diskriminering.49
• Individuell diskriminering: handlingar som utförs av enskilda medlemmar av en etnisk grupp eller personer av visst kön som avsiktligt har
en särskiljande och skadlig effekt på medlemmar av andra grupper.
47
48
49
SVT Nyheter Publicerad 19 februari 2004, uppdaterad 20 juni 2006 (www.svt.se 200611-14).
Enligt den nya regeringens budget ska de fyra ombudsmännen slås ihop till en
gemensam myndighet.
SOU 2005:41: Bortom vi och dom.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
45
• Strukturell diskriminering: samhällets institutionella ordning, normer
och organiseringsformer som indirekt och oftast oavsiktligt diskriminerar personer såväl som grupper med en annan etnisk bakgrund än
majoritetssamhället. Legitimerar och normaliserar indirekta former av
negativ särbehandling av ”de andra”.50
Utredningen om makt, integration och diskriminering menar att: ”Ett
samhälle som inte förmår att eliminera rasism och diskriminering, misslyckas också med integrationen.” 51 Det betyder, enligt utredningen, att en
integrationspolitik som inte riktar sig mot att eliminera den strukturella/
institutionella diskrimineringen är en misslyckad politik.
Diskriminering i boendet
Tidigare i rapporten visade vi en indikator på integration som rör antalet
anmälningar till DO. Enligt denna sker ca 60 anmälningar årligen i kategorin boende. Det är visserligen inte ett stort antal, men inte desto mindre
är det ett av de enskilda områden som får flest anmälningar.
Enligt DO handlar diskrimineringen i boendet till stor del om strukturella problem. Dels kan hyresvärdar ställa krav som missgynnar vissa
grupper även om kraven inte är uttalat diskriminerande, dels tillämpas
sällan bostadskö (åtminstone inte i den privata sektorn), utan det är ofta
upp till hyresvärden själv att välja personer som de anser vara lämpliga
hyresgäster, vilket medför stort utrymme för godtycklighet och diskriminering.52
Hyresgästföreningen har nyligen publicerat rapporten Diskrimineringsbarometern. I den beskrivs resultatet av en undersökning om hur personer med svenskt respektive utländskt namn bemöts av handläggare på
bostadsföretag då de söker bostad. I undersökningen ringdes 105 företag
upp. Varje företag kontaktades av en person med svenskt och en person
med utländskt namn inom en timme. I 14 fall var diskriminering tydlig
– personen med utländskt namn blev inte erbjuden lägenhet samtidigt
som personen med svenskt namn blev det. I 37 procent av samtalen fanns
inslag av diskriminering från hyresvärdens sida.
Undersökningen visade också att handläggarna på bostadsföretagen
ofta vidtar olika åtgärder beroende på vem den pratar med. De som har
svenskt namn ställs oftare i kö och ombeds oftare höra av sig senare
medan de med utländskt namn oftare hänvisas till företagets hemsida.
Detta kan, enligt rapporten, vara en förfinad form av diskriminering:
”Lagstiftningen mot diskriminering, samt en ökad medvetenhet om att det förekommer undersökningar om diskriminering, kan ha medfört att bostadsföretagen utvecklar
och förfinar sin särbehandling.” 53
50
51
52
53
Det finns även en tredje typ som kallas institutionell diskriminering som handlar om de
dominerande institutionernas policy, rutiner, normer och arbetssätt, samt om de beteenden som utövas av individer som kontrollerar dessa institutioner. Den behandlas här
som en del av den strukturella diskrimineringen.
SOU 2006:73: Den segregerande integrationen, sid. 18.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.
Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern, sid 16.
46
Etniska hierarkier i boendet
Eftersom det ofta är strukturella faktorer som leder till diskriminering
på bostadsmarknaden är det dels svårt för den enskilde att upptäcka att
han/hon blivit diskriminerad, dels svårt för DO att bevisa diskriminering i de fall som anmäls. Dessutom faller vissa av anmälningarna, t.ex.
trakasserier av grannar, utanför lagens område – privatpersoner kan inte
anmälas.54
En utmaning för DO är att nå de mest utsatta grupperna som idag inte
anmäler sina missförhållanden i någon högre utsträckning, vilket kräver
nya arbetssätt. Under hösten 2006 påbörjade de ett projekt för lika rättigheter och möjligheter på bostadsmarknaden.
Minoriteters eller majoritetens val?
En aspekt som ligger nära diskrimineringsfrågan är vilken möjlighet
människor har att välja eller välja bort bostadsområden. Eftersom vissa
områden erbjuder bättre boendeförhållanden än andra blir också segregationsfrågan central. De som inte kan välja hamnar i de bostadsområden
som har sämst livsmiljö.
En vanligt förkommande förklaring till den etniska boendesegregationen är att de som invandrar till Sverige väljer att bosätta sig nära sina
landsmän. Det är inte osanning, men forskningen visar att vi inte bör
överskatta denna förklaring. Något som troligen har större påverkan är att
”svenskarna” eller ”majoritetsbefolkningen” väljer bort vissa områden.
Det kan också vara så att människor med utländsk bakgrund som lyckas
skaffa en bostad i ett mer ”svensktätt” område inte orkar bo kvar på grund
av trakasserier från grannar, vilket visar att det finns starka kopplingar
mellan boendesegregationen och diskrimineringen i samhället.
Även i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering
menar man att förklaringen till segregation som går ut på att invandrare
valt att bo tillsammans är överdriven. Det handlar mer om att det är svårt
att flytta någon annanstans.55 Enligt en intervjuundersökning i Gottsunda i
Uppsala kände många att de aldrig haft någon möjlighet att välja boende.
Många gånger upplevde de det som att myndigheterna bestämmer var och
hur man ska bo.56 Ett utländskt namn är dessutom negativt för den som
söker bostad. Den etniska barriären är högre än den klassmässiga säger en
av de intervjuade.57 Detta innebär att möjligheterna att skaffa en bostad
som man vill ha, trivs och är nöjd med och som ligger på en plats där man
gärna vill bo inte är lika för alla. De med annan bakgrund än den svenska
(åtminstone vissa nationaliteter) har ofta ett sämre utgångsläge, oavsett
den socioekonomiska situationen.
54
55
56
57
Enligt 9 § Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering är diskriminering ”förbjuden
vid yrkesmässigt tillhandahållande av exempelvis varor, tjänster eller bostäder”. Det
innebär att en person som diskriminerar inte går att komma åt via lagen såvida denne
inte representerar en organisation, t ex ett bostadsföretag eller en bostadsrättsförening.
SOU 2005:69: Sverige inifrån.
SOU 2006:73: Den segregerande integrationen.
SOU 2005:69: Sverige inifrån.
Orsaker till skillnader i boendeförhållanden
47
I USA talar man om ”White flight” (flykt) och ”white avoidance” (undvikande) som förklaringar till varför segregationen ökar mellan vita och
afro-amerikaner. Där har man studerat majoritetsbefolkningens beteende
och menar att det finns en ”tipping-point” när andelen svarta är så stor att
de vita flyttar ut i hög utsträckning.58
Kulturgeografen Åsa Bråmå har undersökt om detta resonemang är
giltigt även för de svenska förhållandena. Dock är det viktigt att notera att
den svenska segregationen ser annorlunda ut. Vi har inga etniska enklaver, utan segregationen handlar snarare om separationen mellan etniska
svenskar å ena sidan och etniska minoritetsgrupper i en mix å den andra.
Detta förstärker att förklaringen att invandrare vill bo med sina landsmän
inte bör ges för stort värde.
Bråmås studie visar att det i Sverige framför allt verkar handla om
undvikande: att svenskar undviker att flytta till områden där koncentrationen av etniska minoritetsgrupper är stor snarare än att de flyttar ut från
sådana områden. Det finns visserligen tendenser även till det senare, men
inte i lika hög utsträckning.
Någon ”tipping-point” har dock inte hittats i de svenska studerade
områdena. Processen verkar snarare ha skett under en längre period, men
särskilt tydligt under första halvan av 1990-talet. Att koncentrationen av
etniska minoriteter ökat så under senare tiden beror också på naturliga
demografiska förändringar – att de som är födda utomlands föder barn i
Sverige.
Dessutom finns det etniska hierarkier och därmed en variation på
”svenskarnas” beteende beroende på vilka etniciteter som finns representerade i områdena. Människor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern
är mer drabbade av de negativa konsekvenserna än andra grupper.59 Detta
kan vi direkt överföra till kategorin ”synliga minoriteter” som vi särskilt
studerat i arbetet med denna rapport som en grupp som drabbas hårdare
än övriga på bostadsmarknaden.
Enligt Socialstyrelsen karaktäriseras stabila områden av flyttningsströmmar där in- och utflyttare liknar varandra. I instabila områden däremot skiljer sig in- och utflyttarna åt. I en studie av de 24 områdena som
ingår i storstadssatsningen konstaterades att inflyttare i högre grad var
arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomsttagare än de som flyttade ut
eller stannade. De utrikes födda som flyttade in hade kortare vistelsetid i
Sverige än såväl stannarna som utflyttarna. Infödda svenskar och barn till
svenskfödda föräldrar minskade under en tioårsperiod.60
Den höga omflyttningen och stor utomregional inflyttning innebär att
denna typ av områden fungerar som ”inslussningsområden” – både för
nytillkomna invandrare och för svenskar som kommer nya till regionen.61
58
59
60
61
Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation, paper 1.
Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.
Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.
Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.
48
Etniska hierarkier i boendet
Svårt att bevisa diskriminering
Diskrimineringen är svår att synliggöra och det är därför svårt att avgöra
hur stor inverkan den har på de skillnader i boendeförhållanden som finns
mellan olika etniska grupper.
Trots den nya diskrimineringslagen som i någon mån förbättrat förutsättningarna för anmälaren av ett diskrimineringsärende, är det fortfarande mycket svårt att bevisa att diskriminering förekommit. Det är
särskilt svårt i frågor som rör boendet, eftersom det i många fall handlar
om strukturella problem.
Det finns studier som tyder på att personer med utländsk bakgrund har
ett sämre utgångsläge på den svenska bostadsmarknaden oavsett socioekonomisk ställning. De hänvisas många gånger till bostadsområden där
koncentrationen av personer från andra länder redan är hög och där boendeförhållandena och livsvillkoren är sämre än i andra områden.
Frågan är hur bostadsområden kan komma att bebos av människor med
varierande bakgrund i högre utsträckning. Flyttströmmarna tyder på att de
som har möjlighet att välja flyttar från eller undviker att flytta till ”marginaliserade” områden, vilket ökar koncentrationen av resurssvaga i den
typen av områden. Samtidigt är de ”svensktäta” och resursstarka områdena ännu mer homogena. Om en mer blandad befolkning är en viktig
målsättning måste frågan ställas om majoritetsbefolkningen är beredda
att ge avkall på vissa saker och ta konsekvenserna av att nya kulturer och
symboler kommer in i våra tidigare homogena bostadsområden.
Insatser för att främja integration
49
Insatser för att främja integration
Skillnader i boendeförhållanden mellan olika etniska grupper hindrar integrationen i samhället. Det är därför viktigt att också fundera på vad som
kan göras för att främja integration och motverka skillnaderna.
Erfarenheter av tidigare insatser
Sedan 1970-talet har en mängd områdesinriktade insatser gjorts för att
motverka segregation och främja integration. De tidiga insatserna var
framför allt inriktade på fysisk upprustning, men sedan mitten på 1980talet har det blivit allt större fokus på insatser för att främja social gemenskap och skapa mötesplatser. Idag går många insatser ut på att stärka de
boendes socioekonomiska status genom åtgärder för ökad sysselsättning,
utbildning och förbättrad hälsa. Boverkets erfarenhet från till exempel de
lokala utvecklingsavtalen är att boendefrågorna inte fått tillräcklig plats
trots att bostaden och den omgivande miljön är en central utgångspunkt
för hur människor kan ha ett fungerande vardagsliv.62
Enligt slutrapporten från den nationella utvärderingen av storstadssatsningen som gjordes år 2002 innebär konstruktionen av storstadspolitiken
en målkonflikt. Å ena sidan har man valt en områdesbaserad strategi. Å
andra sidan är flertalet konkreta insatser som åtgärdsplanerna i de lokala
utvecklingsavtalen omfattar inriktade på att förbättra levnadsförhållandena för individerna i de aktuella områdena. Detta ställer till problem då
det inte är självklart att insatser riktade till individer kommer områdena
till del och tvärtom.63
62
63
I Storstadsdelegationens årsrapport för 2004 visas fördelningen av medel per delmål.
Den minsta andelen (endast 8 %) har gått till målområdet attraktiva och trygga stadsdelar. Detta kan jämföras med språkutveckling och skolresultat (43%) eller ökad förvärvsfrekvens och minskat behov av försörjningsstöd (23 %).
Integrationsverket (2002): På rätt väg? Slutrapport från den nationella utvärderingen
av storstadssatsningen.
50
Etniska hierarkier i boendet
För att de sociala klyftorna ska minska måste invånarna stärkas liksom
förutsättningarna för att de ska vilja stanna kvar i bostadsområdena. Detta
kräver fysiska och sociala insatser parallellt. Annars finns en risk att problemen eller individerna flyttar till andra bostadsområden. I så fall skulle
politiken bli ett nollsummespel som inte minskar de sociala klyftorna i
staden.64
Under 2005 gjorde Boverket kommunbesök för att ta reda på hur olika
kommuner i olika delar av landet arbetar med integrationsfrågan. Samtliga kommuner som besöktes arbetade med frågorna, även om de hade
olika prioritet. De kommuner som inte är tillväxtkommuner menade att
de inte alltid känner igen sig i den offentliga diskussionen och de nationella mål- och problemformuleringarna eftersom dessa ofta utgår från ett
storstadsperspektiv.
Flera kommuner påpekade att det är en alltför stor fokusering på det
etniska perspektivet när man diskuterar integration och segregation i den
offentliga debatten. I vissa kommuner är problemet med den socioekonomiska segregationen allvarligare och mer relevant att ta tag i. Dessutom
finns en risk att peka ut den etniska tillhörigheten som problematisk trots
att grundproblemet ofta är av annat slag.65
Några lärdomar från utvärderingar som gjorts av större satsningar
genom åren är att arbetet med integration måste vara långsiktigt, ha ett
helhetsperspektiv och bedrivas genom samverkan. Medverkan från de
boende är ytterligare en aspekt som ofta visat sig helt avgörande för
resultatet. I det sammanhanget har bostadsföretagen en betydande roll.66
Arbete med att förbättra boendemiljö i ”marginaliserade områden” kräver
långsiktighet, kontinuitet och en bred politisk vilja.
Arbete för trygghet
Boverkets Bostadsmarknadsenkät visar att trygghetsskapande eller
brottsförebyggande åtgärder är den vanligaste insatsen som kommunerna
satsar på i så kallade ”utsatta” bostadsområden.67 Det stämmer överens
med studier som visar att trygghet är en av de viktigaste faktorerna för att
människor ska trivas och må bra i sitt bostadsområde och därför är det en
typ av insats som ofta prioriteras och där det också är relativt enkelt att få
boende engagerade i arbetet.68 Det finns en rad exempel på hur man kan
arbeta för att öka tryggheten.
Det kan handla om brottsförebyggande arbete. Ett exempel på det är
grannsamverkan. Detta innebär att boende i ett område, såväl i hyreshus
som i villaområde, går samman för att motverka brott i området. Bebyggelseinriktade åtgärder kan vara en annan åtgärd. Detta skulle t.ex. kunna
handla om att placera entréer inom synfältet för förbipasserande och
grannar.69
64
65
66
67
68
69
Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad segregation.
Boverket (2005): En hel stad. Om lokala insatsers betydelse för integration i boendet.
Se t.ex. SOU 2005:29: Storstad i rörelse.
85 kommuner (29 procent) har svarat att de jobbat med den frågan. Boverket (2006):
Bostadsmarknaden år 2006-2007.
Se t.ex. SOU 2005:29: Storstad i rörelse.
Brottsförebyggande rådet (2004): Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003.
Insatser för att främja integration
51
På flera platser i Sverige har man börjat med så kallade trygghetsvandringar. Våren 2001 bildades rådet ”Tryggare och Mänskligare Göteborg”
som började utveckla en metod för detta. Trygghetsvandringarna blev
ett sätt för de boende att föra fram sina kunskaper om sin miljö och för
förvaltningar och bostadsbolag och andra att ta del av hur boendemiljön
fungerar och upplevs. Att vandra tillsammans och ventilera sin oro och
komma med förslag till lösningar är trygghetsskapande i sig.70
Enligt arkitekten Solveig Schultz och hennes kollegor kan en fysisk
upprustning av exempelvis bostadshus, belysning och lekplatser öka
tryggheten i utanförskapsområden. En sådan upprustning skulle kunna
medverka till en minskad ut- och omflyttning, vilket i sin tur kan leda till
minskad brottslighet.71
Flera allmännyttiga företag bedriver särskilt arbete för att öka tryggheten för de boende. Hjällbobostaden AB i Göteborg har en trygghetsgrupp
som vandrar i området under kvällar och helger. Tanken är att de ska
knyta kontakter med barn och ungdomar och genom positiva relationer
förhindra otrygga situationer. Andra bostadsföretag, t.ex. Lulebo AB
i Luleå, jobbar också för att få de boende att lära känna varandra och
engagera sig för att göra närområdet tryggare. Telgebostäder i Södertälje
trygghetscertifierar sina hus och gårdar för att få hyresgästerna att känna
sig tryggare.72
Utveckling av staden
En uppdelad stad eller region där olika befolkningsgrupper bor åtskilda
från varandra försvårar möjligheterna till möten och till möjligheten att
ta del av stadens eller regionens hela utbud. När boendevillkoren i vissa
områden är mycket sämre än i andra ökar ojämlikheten i samhället och
integrationen motverkas. Därför är det viktigt att arbeta för att skillnaderna mellan olika områden minskar och för att stadens olika delar länkas
samman.
En aktör som spelar en viktig roll i det sammanhanget är bostadsföretagen. Bostadsföretagen avgör ytterst om ett område sköts eller vansköts.
Under det senaste decenniet har det i många bostadsföretag vuxit fram
nya förhållningssätt gentemot de boende som lett till nya arbetssätt och
organisationsformer.
Det mest avgörande har varit insikten att man på ett helt annat sätt än
tidigare måste ta sin utgångspunkt i de boende och deras behov och önskningar, engagemang och medverkan. Man har många gånger funnit det
nödvändigt att arbeta också med frågor som går utanför den traditionella
bostadsförvaltningens gränser. Det kan handla om t.ex. trygghetsfrågor,
skola, service, kommunikationer eller yrkesutbildningar.
70
71
72
I december 2005 genomförde Brottsförebyggande rådet tillsammans med Tryggare och
mänskligare Göteborg en nationell konferens kring de erfarenheter som har gjorts av
trygghetsvandringarna. Se Dokumentation av en trygghetsvandringskonferens.
Schultz, Solveig m fl. (2004): Arkitektur betyder.
SABO: Mer än tak över huvudet.
52
Etniska hierarkier i boendet
Att bryta segregationen är visserligen inte ett primärt mål för bostadsföretagen, men just genom att bli bättre bostadsförvaltare kan de medverka
till att skillnaderna mellan olika bostadsområden minskar och på så sätt
bidra till utveckling som främjar integration.
Dessutom har bostadsföretagen en möjlighet att påverka befolkningssammansättningen i områdena som de förvaltar. Företag har ibland medvetna strategier att blanda eller koncentrera olika befolkningsgrupper när
de fördelar sina lägenheter.
I bostadsområden eller stadsdelar där det finns många fastighetsägare
kan det finnas mycket att vinna på att dessa samordnar sig i utvecklingsarbetet. Partnerskap mellan fastighetsägare kan ge vinster, både i ekonomiska termer och i termer av en förbättrad boendemiljö som stärker
statusen på området och därmed värdet på fastigheterna. Inom partnerskapet kan konkreta projekt förverkligas som en fastighetsägare inte klarar
på egen hand. Dessutom kan fastighetsägarna påverka varandra och hålla
”tummen i ögat” på varandra för att skärpa kvaliteten på förvaltningen av
områden.73 Det är dock viktigt att inte glömma bort medborgarnas inflytande och släppa in även dem i arbetet. Det finns en risk att de som inte är
medlemmar i partnerskapet inte får insyn i verksamheten som pågår.
Men det räcker inte att bedriva insatser i de ”marginaliserade” områdena för att bryta segregationen. Man behöver även ta hänsyn till relationerna mellan olika områden. Bostadsområdena är en del av en helhet
(staden, regionen, samhället) och behöver betraktas i sitt samband – inte
som en isolerad enhet. Det handlar exempelvis om fortsatta satsningar
på utveckling av kollektivtrafik och service som underlättar människors
vardagsliv och bidrar till att ett områdes attraktivitet ökar.74
I samband med det blir en central fråga även hur kommunerna fördelar
sina resurser. I en undersökning gjord av hyresgästföreningen framhålls
att de ”utsatta” bostadsområdena visserligen får mer resurser i kronor
räknat än de mer välsituerade områdena. Men i förhållande till behoven
är de ”utsatta” områdena förfördelade.75
Som vi nämnt tidigare är den svenska bostadsmarknaden både segregerad och segmenterad. Genom att blanda upplåtelseformer i bostadsområdena förväntas man få en mer varierad befolkning eftersom olika befolkningsgrupper är koncentrerade i olika upplåtelseformer. Forskning visar
att befolkningssammansättningen i villaområdena ofta är mer homogen
än i de områden som består av flerbostadshus.76 Ändå diskuteras det oftast
i termer av att blanda upp flerbostadshusområden med andra boendeformer. Detta kan bero på att eget ägande ofta ses som en stabilisator i ett
område som präglas av hyresrätt. Ett argument som ofta framförs är att
man tar större ansvar för sitt boende och sin omgivning om man äger sin
bostad – inte minst för att det påverkar värdet på bostaden.77 Man skulle
dock kunna hävda att om målet är att blanda upplåtelseformer och befolkningskategorier borde det mest prioriterade vara att starta i de mest
homogena områdena.
73
74
75
76
77
SABO (2003): Partnerskap mellan fastighetsägare – ett redskap för lokal utveckling.
Se t.ex. Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.
Hyresgästföreningen (2005): Har vi råd med människor?
Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation.
Se t.ex. Friedrichs, Jürgen och Blasius, Jörg (2006): Attitudes of Owners and Renters in
a Deprived Neighbourhood.
Insatser för att främja integration
53
Att motverka diskriminering
Hur olika aktörer på bostadsmarknaden agerar och bemöter sina hyresgäster, kunder osv. är viktigt för människors välmående och kan hjälpa
eller stjälpa möjligheterna att inkluderas i samhället. Här kommer frågan
om diskriminering in.
Forskning visar att diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd
och även media har lyft fram diskrimineringen på bostadsmarknaden,
både när det gäller mäklares attityder och arbetssätt och när det gäller
bostadsföretags bemötande av dem som söker bostad. Flera reportage i
TV och tidningar visar på tydlig diskriminering av människor med annan
etnisk bakgrund än den svenska. Hyresgästföreningens undersökning om
hur bostadsföretagen bemöter de som söker bostad är den senaste i raden.
Som svar på hyresgästföreningens undersökning om diskriminering
på bostadsmarknaden menar DO (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering) att det krävs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den
ojämlika situationen på bostadsmarknaden. Huvudaktörer som bostadsföretag, branschorganisationer, hyresgästföreningar och beslutsfattare måste
ta sitt ansvar.78
Kommunala bostadsförmedlingar som bygger på kötid kan vara ett
instrument för att mer rättvist fördela lägenheter. Dessutom behöver bostadsbolagens kriterier för uthyrning göras tydliga och offentliga. Sådana
åtgärder kan minska utrymmet för godtyckliga bedömningar och diskriminering. Bostadsföretagen behöver också rutiner som säkerställer att
kriterierna tillämpas lika för alla bostadssökande och att sökande bemöts
på samma sätt oavsett etnisk bakgrund.
Ändå verkar det som att väldigt lite görs för att motverka diskrimineringen. Kunskap saknas – både om diskriminering på bostadsmarknaden
och på vilket sätt arbetet bedrivs för att motverka diskrimineringen. Både
SABO och Fastighetsägareföreningen i Sverige har uppmärksammat detta
och genomför etikarbete riktat till sina medlemmar där diskrimineringen
berörs som en viktig aspekt.79
Fler och fler bostadsföretag verkar också bli varse problemet och vikten
av att arbeta aktivt med frågan både internt och externt. Dessutom bedriver SABO i samarbete med flera medlemsföretag sedan hösten 2006 ett
utvecklingsprojekt: Att förebygga diskriminering. Syftet är att medlemsföretagen ska få stöd att kvalitetssäkra sin verksamhet för att säkerställa
att diskriminering inte sker.80
Också DO har tagit tag i denna fråga och initierat ett projekt där även
Boverket är delaktigt. Projektets vision är lika rättigheter och möjligheter
på bostadsmarknaden. Syftet är bland annat att synliggöra diskrimineringen på bostadsmarknaden på individuell och strukturell nivå samt att mobilisera och aktivera aktörer genom kontakt och dialogskapande åtgärder.
Boverket hoppas att genom projektet få ökad kunskap inom området.
78
79
80
Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern.
Se exempelvis Fastighetsägarna: Öppen bostadsmarknad samt SABO (2006): Etik i bostadsföretag.
SABO: Inblick. Februari 2007.
54
Etniska hierarkier i boendet
Enligt forskarna Bråmå, Andersson och Solid är forskning om diskriminering på bostadsmarknaden i Sverige ett underförsörjt forskningsfält.81
Med hjälp av forskning som gjorts framför allt i USA och Storbritannien
har man ändå kommit fram till några punkter som är bra att ta hänsyn till
om man vill motverka diskriminering på bostadsmarknaden, och kanske
särskilt hyresmarknaden: 82
• Minska utrymmet för individuella handläggare att bestämma vem som
ska få hyra etc. Individuella fördomar ska inte få komma till uttryck
inom organisationen.
• Tydliga och öppna förhandlingskriterier gör det lätt för den sökande
och den egna organisationen att se hur processen går till.
• Redovisa utfallet öppet – följ upp vilka som fått hyra och hur regler/
kriterier har påverkat utfallet.
• Regelbunden kontroll av de regler/kriterier man har så att de inte
missgynnar vissa.
• Vikten av informationsinsatser inom organisationen.
• Vikten av ökad mångfald inom organisationen.
81
82
Andersson, Roger, Bråmå, Åsa och Solid, Dennis (2006): Bostadsmarknadens
institutioner och grindvakter i den etniskt segmenterade staden.
Utifrån ett föredrag av Åsa Bråmå 2006-11-30 hos Ombudsmannen för etnisk
diskriminering (DO).
Avslutande diskussion
55
Avslutande diskussion
Skillnaderna är stora – vad kan vi göra?
Indikatorerna visar att det finns skillnader i boendeförhållanden mellan
olika etniska grupper. Det är tydligt att det finns etniska hierarkier. Inom
gruppen som har utländsk bakgrund döljs stora skillnader och vår studie
visar att de som har ett ursprung utanför västvärlden (som vi kallar synliga minoriteter) har sämst villkor. Att det ser ut som det gör, trots integrations- och jämställdhetspolitikens strävanden, är allvarligt. Frågan är hur
vi ska komma vidare. Hur kan klyftorna minska och hur kan människor i
praktiken få lika möjligheter?
Dels handlar det om att på olika sätt fortsätta arbeta för att stärka de
individer som har ett annat ursprung än det svenska, så att de snabbt
inkluderas i samhället, dels att utbilda och informera om att alla har ett
ansvar för samhällsutvecklingen – att framhålla vikten av att behandla
varandra med respekt och vad det verkligen innebär att alla människor
har samma värde.
Men det gäller också att utveckla samhällets olika institutioner så att
integrationen främjas i praktiken. Det innebär bland annat att ta tag i de
problem som sitter i strukturerna. Det finns åtminstone två aspekter som
Boverket ser som angelägna inom ramen för vår verksamhet. Det handlar
dels om regler, rutiner och normer som förhindrar förutsättningarna att
uppnå rättvisa och jämlika boendevillkor, dels om de lokala förutsättningarna på bostadsmarknaden.
När det gäller regler, rutiner och normer finns flera exempel att ta upp.
Boverket har tidigare nämnt risken att de nuvarande reglerna för bostadsbidragen i sig diskriminerar stora hushåll. Idag är bostadsbidrag framför
allt ett stöd för ensamhushåll. De som har utländsk bakgrund, särskilt
de synliga minoriteterna, tillhör stora hushåll i högre utsträckning än de
med svensk bakgrund. Man kan också diskutera huruvida dagens brist på
kommunala bostadsförmedlingar och det icke-transparenta systemet för
tilldelning av bostäder försvårar för vissa grupper att ta sig in på bostadsmarknaden.
När det gäller de lokala förutsättningarna på den lokala bostadsmarknaden handlar det först och främst om tillgången på bostäder för olika
grupper. Det behöver finnas bostäder med olika storlek, standard osv. för
56
Etniska hierarkier i boendet
att hushållens olika behov ska kunna tillgodoses. Men även här kommer
diskussionen om bostadsförmedlingen som instrument in. Hur kan man
på bästa sätt se till att bostäder fördelas på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt?
Man kan också fundera på hur de olika kommunala bostadsföretagen
kan användas? Kan de vara verktyg för att minska segregationen och
bidra till ett brett utbud av bostäder? Vi vet att det finns många kommuner
som använder sitt kommunala bostadsföretag i bostadspolitiskt syfte för
att t.ex. kunna erbjuda varierade upplåtelseformer i sina bostadsområden.
Boverket vill framhålla vikten av att alla bostadsområden ska kunna
erbjuda bra livsvillkor där vardagslivet fungerar för de boende. Detta är i
mångt och mycket en fråga om kommunernas resursfördelning.
Nya förutsättningar – hjälper eller stjälper?
Några av de förändringar som aviserats av den nya regeringen berör
frågeställningarna i rapporten. Det gäller bland annat upphävandet av
tillståndsplikten vid försäljning av allmännyttiga hyresrätter. I den just
nämnda upplåtelseformen är andelen unga, andelen låginkomsttagare och
andelen med utländsk bakgrund (framför allt de synliga minoriteterna)
större än i andra upplåtelseformer. Hyresrätten är ofta det första steget
in på den svenska bostadsmarknaden, eftersom den inte kräver någon
kapitalinsats. En försäljning av lägenheter inom allmännyttan minskar
mängden hyresrätter i beståndet, vilket kan få effekten att dessa grupper
får svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Dessutom finns en risk att
allmännyttans bostäder endast används som ”socialbostäder” om det blir
för få kvar.
Å andra sidan skriver vi i denna rapport att den svenska segregerade
bostadsmarknaden är segmenterad. Det finns områden som i väldigt hög
grad domineras av en enda upplåtelseform. En väl genomförd, strategisk
försäljning av allmännyttiga bostäder skulle kunna bidra till att bostadsområden som domineras av kommunala hyresrätter får ett mer varierat
utbud av ägarkategorier och upplåtelseformer, vilket i sin tur skulle kunna
bidra till att området får en mer blandad befolkning. Det kan i sig vara
positivt om det leder till att människor med olika socioekonomisk och
etnisk bakgrund möts i vardagen.
Ett välskött och attraktivt område stärker värdet på fastigheterna. Det
finns studier som hävdar att de som äger sin bostad därför är mer måna
om att förvalta området och hålla det i ett gott skick. Inslag av bostadsrätt och egnahem i områden som annars domineras av hyresrätt skulle i
så fall kunna bidra till att skillnaderna mellan hur olika bostadsområden
fungerar att leva i minskar. Det förutsätter dock att det verkligen är i de
områden som idag domineras av hyresrätt som omvandlingen till bostadsrätt sker, och inte främst i de centrala delar där andelen hyresrätt redan är
relativt låg. Det är också viktigt att påtala risken att vissa av de som idag
bor i hyresrätt tvingas att flytta vid en ombildning, p.g.a. svårigheter att få
lån för att köpa en bostadsrätt.
Avslutande diskussion
57
En annan aktuell fråga är hur avvecklingen av investeringsstöd och räntebidrag påverkar utvecklingen. Detta skulle kunna diskuteras i liknande
ordalag. Det finns en uppenbar risk att färre hyresrätter kommer att byggas i och med att stöden försvinner och att de hyresrätter som byggs blir
dyrare. Det innebär att hyresrätten riskerar att förlora något av sin funktion som första steget på bostadsmarknaden, till exempel för unga eller
nyanlända invandrare.
Om försäljning av allmännyttiga hyresrätter och slopade stöd och
bidrag inte ska få negativa återverkningar på integrationen måste man
underlätta för de grupper som idag ser hyresrätten som det enda alternativet att komma in på bostadsmarknaden. Det kräver insatser som underlättar för dessa grupper att få tillgång till de upplåtelseformer som kräver en
kapitalinsats.
Boverkets fortsatta arbete
Boverket kommer under år 2007 att fortsätta arbetet med integration
kopplat till boendet på flera sätt. Förutom att fortsätta följa utvecklingen
med hjälp av statistik och genom kontakter med kommunerna ser vi framför allt tre spår: Diskriminering på bostadsmarknaden, fysisk planering
och integration samt att med hjälp av geografiska analyser belysa utvecklingen av boendesegregation och integration i boendet i olika delar av
landet.
Diskriminering på bostadsmarknaden
Det behövs mer kunskap om diskrimineringen på bostadsmarknaden.
Boverket avser att under år 2007 särskilt studera detta och följa den forskning som sker på området. Det gör vi både genom intensifierade kontakter
med DO och deras projekt om diskriminering på bostadsmarknaden och
inom ett uppdrag om etableringshinder på bostadsmarknaden.
Fysisk planering och integration
Boverket har under år 2006 arbetat med ”stadsutveckling för integration”
där syftet var att lyfta fram möjligheter som finns att med fysisk planering
och övergripande stadsförnyelseåtgärder främja integration i samhället
och motverka att vissa grupper eller delar av staden eller regionen marginaliseras.
Arbetet kring kopplingen mellan den fysiska planeringen/stadsutvecklingen och integration kommer att fortsätta under 2007 genom att vi har
fortsatta kontakter med kommuner där vi verkar för erfarenhetsutbyte
mellan dem – inte minst de kommuner som tecknat lokala utvecklingsavtal.
Vi vill även på ett tydligare sätt arbeta för att få in integrationsperspektivet inom Boverkets olika verksamheter som rör planering, t.ex. i arbetet
med översiktsplanerna (ÖP-dialogen) och i arbetet med att ta fram en
modell för regionala analyser.
58
Etniska hierarkier i boendet
Geografiska analyser
Boverket ser också ett behov av att arbeta med nya metoder kring integration och segregation i boendet. Vi menar att det finns ett behov av att utveckla analysmetoder som gör det möjligt att geografiskt synliggöra och
beskriva samhällets fördelning av resurser och därmed hur tillgången till
dessa resurser fördelar sig mellan boende i olika områden. Geografiska
analyser skulle kunna utvecklas i åtminstone fyra områden som annars är
mycket svåra att analysera och värdera.
1. Resursfördelning mellan och inom stadsdelar, städer och regioner. Var
finns olika typer av offentlig och kommersiell service? Hur ser t.ex.
tillgången till daghem, skolor, vårdcentraler, apotek, bankomater, olika
typer av affärer och kommunikation ut i olika stadsdelar och delar av
kommuner?
2. Fysiska barriärer (såsom exempelvis genomfartsleder, vattendrag eller
järnvägar som skär igenom en stad eller ett område) mellan och inom,
olika bostadsområden, stadsdelar, städer och regioner.
3. Geografisk åtskillnad av olika befolkningsgrupper – ”segregation”.
Var bor och hur fördelas olika åldersgrupper, inkomstgrupper, etniska
grupper? Hur stor är rörligheten?
4. Attityder relaterade till olika platser, mentala barriärer, t.ex. genom
ortsanalyser.
Referenser
59
Referenser
Publikationer
Andersson, Roger (1998): ”Socio-spatial Dynamics: Ethnic Divisions of
Mobility and Housing in post-Palme Sweden.” in Urban Studies, Vol.
35, No. 3, sid. 397-428.
Andersson, Roger (1999): “’Divided Cities’ as a Policy-based Notion in
Sweden.” in Housing Studies, Vol. 14, No. 5, sid. 601-624.
Andersson, Roger, Bråmå, Åsa och Solid, Dennis (2006):
Bostadsmarknadens institutioner och grindvakter i den etniskt
segregerade staden (bilaga till Rapport integration 2005). Norrköping:
Integrationsverket.
Bet. 1997/98:SfU6
Boverket (2004): Integration och segregation i boendet – begrepp och
indikatorer. Karlskrona: Boverket.
Boverket (2005): En hel stad. Karlskrona: Boverket.
Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden! Karlskrona:
Boverket.
Boverket (2006): Bostadsmarknaden år 2006-2007. Karlskrona:
Boverket.
Boverket (2006): Var finns rum för våra barn? Karlskrona: Boverket.
Bråmå, Åsa (2006): Studies in the Dynamics of Residential Segregation.
Uppsala: Uppsala universitet (Geografiska regionstudier nr 67).
Brottsförebyggande rådet (2004): Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003
(BRÅ-rapport 2004:3). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet och Tryggare och mänskligare Göteborg
(2005): Dokumentation av en trygghetsvandringskonferens.
Dir. 2005:94: Översyn av integrationspolitiken.
Friedrichs, Jürgen och Blasius, Jörg (2006): Attitudes of Owners and
Renters in a Deprived Neighbourhood. Paper presenterat vid ENHRkonferens i Ljubljana.
Fastighetsägarna: Öppen bostadsmarknad.
Hyresgästföreningen (2005): Har vi råd med människor? – Om strukturell
diskriminering i några bostadsområden i Stockholm, Göteborg och
Malmö. (Rapport 1:2005) Stockholm: Hyresgästföreningen.
Hyresgästföreningen (2007): Diskrimineringsbarometern. En
undersökning om diskriminering på bostadsmarknaden.
Integrationsverket (2002): På rätt väg? Slutrapport från den nationella
utvärderingen av storstadssatsningen. (Integrationsverkets rapportserie
2002:05.) Norrköping: Integrationsverket.
60
Etniska hierarkier i boendet
Integrationsverket (2006): Rapport integration 2005. Norrköping:
Integrationsverket.
Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering.
Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och
boendes värderingar. Göteborg: Göteborgs universitet.
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev
för budgetåret 2007 avseende Boverket.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.
Palander, Camilla (2006): Områdesbaserad politik för minskad
segregation. Uppsala: Uppsala universitet (Geografiska regionstudier nr
66).
Prop. 1997/98:16: Sverige, framtiden och mångfalden. Stockholm:
Fritzes.
Prop. 1997/98:165: Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på
2000-talet. Stockholm: Fritzes.
Prop. 2002/03:1: Budgetpropositionen för 2003, UO 18.
Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8
Prop. 2005/06:1: Budgetpropositionen för 2006, UO 18.
Prop. 2006/07:1: Budgetpropositionen för 2007, UO 18.
Regeringskansliet (2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur
genomförandet av integrationspolitiken kan förtydligas inom ett antal
politikområden.
Regeringskansliet: Integrationspolitiska kommittén avslutas
(Pressmeddelande 2 november 2006.)
Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad
boendesegregation (rapport 1:2007). Stockholm: Regionplane- och
trafikkontoret.
Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik.
(rapport 2005:5) Stockholm: Riksrevisionen.
Rskr. 1997/98:68.
SABO: Mer än tak över huvudet. Stockholm: SABO.
SABO (2003): Partnerskap mellan fastighetsägare – ett redskap för lokal
utveckling. Stockholm: SABO.
SABO (2006): Etik i bostadsföretag. Stockholm: SABO.
SABO: Inblick. Februari 2007.
Schultz, Solveig, Jivén, Gunila, Malmqvist, Inga, Stenberg, Jenny och
Särnbratt, Lotta (2004): Arkitektur betyder. Om trygghet och trivsel
i fyra stadsdelar. (Rapport i utvärderingen av Storstadssatsningen i
Göteborg.) Göteborgs stad: Stadskansliet.
Statistiska centralbyrån: Arbetskraftsundersökningen.
Statistiska centralbyrån (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden,
rapport 110)
Statistiska centralbyrån: Barn-ULF 2002-2003, 2004-2005.
Statistiska centralbyrån: Hushållens ekonomi 1997, 2002, 2003 och 2004
Referenser
61
Statistiska centralbyrån: Kalkylerat bostadsbestånd 2005-12-31.
Statistiska centralbyrån: Sveriges Offentliga Statistik Statistiskt
meddelande (HE 21 SM 0601), Inkomstfördelningsundersökningen
2004.
Statistiska centralbyrån: Undersökningen av levnadsförhållanden 1990,
1999, 2002, 2003, 2004, 2005.
Statistiska centralbyrån (2007): Barns boendesegregation och
skolresultat. (Demografiska rapporten 2007:2.)
Socialstyrelsen (2006): Social rapport 2006.
SOU 1997:118: Delade städer. Stockholm: Fritzes.
SOU 2005:29: Storstad i rörelse. Stockholm: Fritzes.
SOU 2005:41: Bortom vi och dom. Stockholm: Fritzes.
SOU 2006:69: Sverige inifrån. Stockholm: Fritzes.
SOU 2006: 73: Den segregerande integrationen. Stockholm: Fritzes.
SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social
sammanhållning. (Slutbetänkande av Utredningen om makt, integration
och strukturell diskriminering.) Stockholm: Fritzes.
Storstadsdelegationens årsrapport 2004.
Webbplatser
Regeringen: www.sou.gov.se/integration/direktiv.htm, 2006-11-15. Dir.
2005:94 Översyn av integrationspolitiken.
SVT: www.svt.se 2006-11-14. SVT Nyheter publicerad 19 februari 2004,
uppdaterad 20 juni 2006
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: www.do.se 2007-01-22.
Statistiska centralbyrån: www.scb.se.
Övrigt
Bråmå, Åsa: Föredrag hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
2006-11-30.
Persson, Jessica, Statistiska centralbyrån: E-postkontakt 2006-10-25.
Sandqvist, Agneta, Statistiska centralbyrån: E-postkontakt 2006-10-13
och 2006-11-01.
62
Etniska hierarkier i boendet
Bilaga 1 • Källor och metod
Bilaga 1
63
Källor och metod
Definitioner och kategorier
I rapporten koncentreras diskussionen på skillnader mellan personer med
svensk respektive utländsk bakgrund. Vi använder termen ”etnisk bakgrund” som ett sammanfattande begrepp för dessa befolkningsgrupper.
Det finns problematik med att använda begrepp som ”invandrare” eller
”utländsk bakgrund”, eftersom man genom att kategorisera människor
efter om de är etniska svenskar eller ej riskerar att göra skillnaderna mellan ”svenskar” och ”invandrare” större än de faktiskt är. Om man kategoriserar ”fel” riskerar man att uppmärksamma ”fel” skillnader, dvs. inte det
som är av betydelse för de viktiga särskiljande processerna.
Svensk och utländsk bakgrund
Som påpekats ovan utgår vi från uppdelningen svensk och utländsk bakgrund som huvudkategorier i redovisningen av indikatorerna. SCB: s
officiella definition för svensk bakgrund är född i Sverige med minst en
inrikes född förälder. Utländsk bakgrund täcker in dem som är födda
utomlands (som man brukar kalla första generationens invandrare) och
de som är födda i Sverige men med två utrikes födda föräldrar (andra generationens invandrare). I några fall redovisar vi uppdelning i första och
andra generationens invandrare.
Det finns en mängd ytterligare variabler som skulle bidra till en bättre
inblick i heterogeniteten som ”utländsk bakgrund” innebär, t.ex. ursprungsland, grund för bosättning, vistelsetid i Sverige, religion osv.
Tyvärr tillåter inte den statistik vi använder dessa nedbrytningar.
Synliga och osynliga minoriteter
För att visa att gruppen med utländsk bakgrund är heterogen har vi dock
haft möjlighet att använda en ytterligare uppdelning. Det gäller uppdelningen i synliga och osynliga minoriteter – ett begreppspar som har utvecklats av forskare i Kanada. I rapporten använder vi enbart ”synliga minoriteter”. Man har funnit att synliga minoriteter är också sårbara minoriteter. Det är grupper som generellt sett utgör den huvudsakliga måltavlan
för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte betraktas som
”vita”. Dessa riskerar att fångas in i en socioekonomisk återvändsgränd
64
Etniska hierarkier i boendet
så att deras tillgång till samhällets gemensamma resurser begränsas. Detta
gäller för socioekonomiska resurser, men även på bostadsmarknaden syns
en skillnad mellan synliga och osynliga minoriteter. I Kanada är graden
av boendesegregation mycket högre för de synliga minoriteterna.83
Diskriminering som i första hand är riktad till de synliga etniska
minoritetsgrupperna förekommer även i Europa, men uppfattningen om
vilken grupp som är synlig eller osynlig kan variera mellan länder och
från tid till annan. Ofta menar man dock en heterogen grupp bestående av
afrikaner, asiater, zigenare, judar, muslimer, turkar och sådana européer
som har ett utseende/beteende som uppfattas som ”icke-vit” av majoritetsbefolkningen.
Genom att uppmärksamma synligheten istället för bara att använda
termen ”invandrare” flyttas fokus till majoritetssamhällets värderingar
och normer och utgår från vilket bemötande de olika grupperna får i det
svenska samhället. Det är viktigt för att förstå och bryta diskrimineringen.
Boverket redovisar här en delgrupp av gruppen med utländsk bakgrund
som synliga minoriteter. Den består av första och andra generationens
invandrare med ursprung utanför Norden, EU 15 84, USA, Kanada,
Australien eller Nya Zeeland.
Det statistiska underlag vi har att tillgå har tyvärr inte gett oss möjlighet att dela upp de synliga minoriteterna i inrikes eller utrikes födda. De
synliga minoriteterna är alltså en del av den totala gruppen med utländsk
bakgrund och redovisas därmed två gånger – både för sig och tillsammans med övriga med utländsk bakgrund.
Statistik som använts
De indikatorer som Boverket följer bygger främst på statistik från urvalsundersökningar och det är nedanstående undersökningar som vi framför
allt använder.
Hushållens Ekonomi (HEK)
Undersökningen om hushållens ekonomi som genomförs varje år är baserad på ett urval av befolkningen. Populationen består av samtliga hushåll
och personer som var folkbokförda i landet någon gång under inkomståret. Urvalet utgörs av personer som är 18 år eller äldre. Både urvalspersonen och de personer som tillhör hans/hennes hushåll ingår i undersökningen. Urvalsstorleken har under åren varierat mellan ca 10 000 och ca
19 000 personer. År 2004 var den 17 600 personer. Svarsfrekvensen 2004
var 71 procent. Datainsamlingen sker genom en telefonintervju och genom insamling av uppgifter från administrativa register.85 Kontinuerligt
har den genomförts sedan 1980.
83
84
85
Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006.
EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg,
Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och
Österrike.
Statistiska centralbyrån, Sveriges Offentliga Statistik Statistiskt meddelande, (HE 21
SM 0601), Inkomstfördelningsundersökningen 2004.
Bilaga 1 • Källor och metod
65
Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF)
Genom ULF mäts och följs utvecklingen av levnadsförhållandena i Sverige. Undersökningarna har genomförts sedan 1975, i huvudsak som besöksintervjuer med ett slumpmässigt urval om ca 7 500 personer årligen
av Sveriges vuxna befolkning 16-84 år.86 För år 2004 var bortfallet 25
procent.87
Barn-ULF
I samarbete med Socialforskningsinstitutet (SOFI) vid Stockholms universitet har SCB inom ramen för ULF låtit barnen själva komma till tals. I
samband med intervjuerna för ULF får samtliga barn mellan 10 och 18 år
som bor i hushållet (alltså barn till den vuxne intervjupersonen eller dennes make/maka/sambo) själva svara på frågor om sin situation. År 20042005 var urvalet 2962, men med ett bortfall på 24 procent. Barn-ULF har
funnits sedan år 2001 som ett tillägg till den ordinarie undersökningen
(ULF), men från och med år 2004 genomför SCB barn-ULF i egen regi.88
Statistik över tid
Huvudsakligen använder vi den senast tillgängliga HEK-statistiken som
är från år 2004. I vissa fall gör vi en tillbakablick och då används startåret
1997 (samma år som integrationspolitiken kom till) med nedslag också år
2002 och 2003.
När det gäller ULF-statistiken ser tidsserierna annorlunda ut. De senast
tillgängliga data är från år 2005.
86
87
88
www.scb.se.
SCB (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden, rapport 110).
SCB (2005): Barns villkor (Levnadsförhållanden, rapport 110) samt kontakt med
tjänsteman på SCB (Jessica Persson epost-kontakt 2006-10-25).
66
Etniska hierarkier i boendet
Bilaga 2 • Integrationspolitiska institutioner
Bilaga 2
67
Integrationspolitiska institutioner
Integrationsverket
Som en direkt följd av att integrationspolitiken ersatte invandrarpolitiken
inrättades Integrationsverket den 1 juni 1998. Den nya myndigheten fick
ett övergripande ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt skulle
få genomslag på olika samhällsområden och för att stimulera integrationsprocesserna i samhället. Enligt sin instruktion skulle Integrationsverket bland annat främja lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för
alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund samt följa och utvärdera samhällsutvecklingen ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Integrationsverket skulle också verka för att nyanländas behov av stöd uppmärksammas
och att deras behov av samhällsinformation tillgodoses samt att kommunerna har beredskap och kapacitet att ta emot de nyanlända flyktingarna.
Vidare fick Integrationsverket uppgiften att förebygga och motverka
främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering. Detta arbete skulle
samordnas med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).
I sin regeringsförklaring år 2006 meddelade den nya regeringen att Integrationsverket ska avvecklas. Avvecklingen ska vara slutförd senast den 1
juli 2007.89
Integrationspolitiska kommittén
År 2005 tillkallades en parlamentarisk kommitté, den så kallade integrationspolitiska kommittén. Anledningen till detta var att regeringen funnit
att integrationspolitiken inte påverkat samhällsutvecklingen i tillräckligt
hög grad samt att de integrationspolitiska målen inte fått önskvärt genomslag i de statliga myndigheternas verksamhet. ”Fortfarande uppfattas
integrationspolitiken som en politik för invandrare och inte som en politik
som rör alla i Sverige.” 90 Regeringen tog bland annat fasta på Riksrevisionens rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik som menade att
integrationspolitiken inte fått avsett genomslag, utan att regeringens mål-
89
90
Prop. 2006/2007:01: Budgetpropositionen för 2007, UO 18.
Dir. 2005:94 Översyn av integrationspolitiken.
68
Etniska hierarkier i boendet
och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att baseras på de utgångspunkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på.91
I och med behovet av mer preciserade och förtydligade integrationspolitiska mål beslutade regeringen den 1 september 2005 att den integrationspolitiska kommittén skulle se över mål och inriktning av integrationspolitiken. De fick i uppdrag att: 92
• analysera integrationspolitikens mål och inriktning och pröva om integrationspolitikens utveckling medför behov av förändringar,
• föreslå mål för den framtida integrationspolitiken som kan följas upp
och utvärderas inom olika politikområden och nivåer,
• analysera och bedöma hur den nuvarande organisationen för integrationspolitiken fungerar och lämna förslag till hur den kan förbättras
och effektiviseras,
• föreslå hur de statliga myndigheternas ansvar för integrationspolitikens
genomförande på nationell och regional nivå kan bli tydligare och
samordnas bättre samt analysera Integrationsverkets roll och uppgift i
sammanhanget,
• föreslå hur erfarenheter från storstadspolitiken kan tas tillvara inom
integrationspolitiken,
• bedöma vilken inriktning ett framtida stöd till organisationer bildade
på etniskgrund bör ha samt lämna förslag på utformning av ett sådant
system och lämplig bidragsfördelande myndighet,
• överväga hur behovet av systematisk kunskapsuppbyggnad samt en
samlad uppföljning och utvärdering av integrationspolitiken bäst kan
tillgodoses.
Enligt sina direktiv skulle kommittén slutredovisa uppdraget senast den 1
juli 2007, men den nya regeringen har beslutat att kommittén ska upphöra. Istället har regeringen genom sitt budgetarbete påbörjat en förändring
av integrationspolitiken, t.ex. genom omläggning av arbetsmarknadspolitiken, en ny skolpolitik och förstärkningar av polis och rättsväsende.93
91
92
93
Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik.
Dir. 2005:94 Översyn av integrationspolitiken.
Regeringskansliet: Integrationspolitiska kommittén avslutas.
Etniska hierarkier i boendet
Det finns stora skillnader i boendeförhållanden mellan personer
med svensk och utländsk bakgrund. Men det finns också ”etniska
hierarkier” inom gruppen med utländsk bakgrund. I Boverkets
lägesrapport redovisas en rad indikatorer på integration i boendet.
Dessa visar bl.a. att personer med ett ursprung utanför västvärlden i
lägre grad trivs med sitt boende, känner sig mera otrygga och är mer
trångbodda än övriga.
Hushållens socioekonomiska förhållanden och diskrimineringen
på bostadsmarknaden är två möjliga orsaker till skillnaderna som
diskuteras i rapporten.
Boverket
Box 534, 371 23 Karlskrona
Tel: 0455-35 30 00. Fax: 0455-35 31 00
Webbplats: www.boverket.se