2. Fritt fall i arbetslöshetsförsäkringen
- Allt fler arbetslösa i Sverige saknar a-kassegrundad ersättning
Februari 2013
Innehåll
Inledning ....................................................................................................................2
Bakgrund....................................................................................................................2
Vilka får a-kasseersättning och aktivitetsstöd?..........................................................3
Färre arbetslösa får a-kasseersättning ........................................................................4
Stora och allvarliga konsekvenser av en dålig arbetslöshetsförsäkring.....................7
LOs förslag till förnyad arbetslöshetsförsäkring........................................................7
Inledning
När finanskrisen slog till hösten 2008 och arbetslösheten ökade kraftigt, hängde
arbetslöshetsförsäkringen inte längre med. Medan arbetslösheten steg fick allt färre akasseersättning. När allt fler står utanför arbetsmarknadens trygghetssystem och
hänvisas till sina familjer eller i sista hand, till försörjningsstödet, kan man tala om en
ökad försäkringslöshet i Sverige.
2007 ändrades flera av villkoren för att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Detta trots varningar från fackföreningar och andra remissorgan. I ett slag blev
arbetslöshetsförsäkringen både dyrare och sämre: det blev svårare att kvalificera sig
till ersättning samtidigt som ersättningen blev lägre och medlemsavgifterna höjdes
dramatiskt.
Att så få arbetslösa numera kvalificerar sig för ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen visar hur vårdslös den borgerliga regeringen har varit. För
allt fler löntagare betyder arbetslösheten ett fritt fall – utan skyddsnät som dämpar
fallet. Förutom enskilda tragedier, innebär det att Sveriges omställningsförmåga i
kriser allvarligt undermineras. När antalet varsel nu ökar och fler riskerar att drabbas
av arbetslöshet måste det fria fallet i arbetslöshetsförsäkringen stoppas.
Denna rapport kartlägger och granskar arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödets
utveckling i Sverige från 2005 till 2012. Inledningsvis ges en kort presentation av de
många förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes under 2007 och
2008. Avslutningsvis ges förslag på hur arbetslöshetsförsäkringen kan förbättras så att
fler löntagare kan försäkra sig.
Bakgrund
Under 2007 påbörjade regeringen en rad försämringar i reglerna för
arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen blev både dyrare och reglerna för att
kvalificera sig för ersättning stramare. Ersättningen sänktes också. Många
löntagare ville inte vara med och betala för den försämrade försäkringen, som
man kanske inte ens kunde räkna med att få ersättning ifrån. En halv miljon
sysselsatta valde bort försäkringen genom att lämna medlemskap eller avstå från
att bli medlemmar i a-kassorna.
Den borgerliga regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen kan
sammanfattas i tre punkter:
2
1) Svårare att få ersättning genom stramare villkor för att kvalificera sig till
ersättning från försäkringen
2) Sämre ersättning från försäkringen
3) Dyrare försäkring genom höjda och differentierade avgifter
I korthet har arbetslöshetsförsäkringen blivit både dyrare och sämre.
Ersättningen i försäkringen har sänkts. Sedan avgifterna till försäkringen
differentierades, har det också blivit dyrare för löntagare som är medlem i akassor med högre arbetslöshet. Men det är framförallt den första punkten, att det
blivit svårare att kvalificera sig till ersättning från försäkringen, som gjort att allt
fler arbetslösa och undersysselsatta nu inte får ersättning.
Kraven på förankring på arbetsmarknaden för att kunna kvalificera sig till
ersättning från arbetslöshetsförsäkring är idag för strama. Allt färre arbetslösa
får ersättning från arbetslöshetsförsäkring. Nedan följer en kort sammanfattning
av dessa försämringar.
•
Tiden för att kvalificera sig till a-kasseersättning har i praktiken fördubblats,
då normalarbetstiden numera beräknas på 12 månader istället för 6 månader.
Det gör det mycket svårare att kvalificera sig till ersättning, men det går också
snabbare att förlora den om man som arbetslös får en tillfällig anställning.
•
Studerandevillkoret avskaffades, vilket innebar att studerande inte längre har
rätt till ekonomisk ersättning från a-kassan när personen ska börja söka arbete.
Detta har inneburit att framförallt unga under 25 år ställts utan
försäkringsskydd.
•
Hårdare arbetsvillkor: Under 12 månader (ramtid) måste man förvärvsarbeta
minst 6 månader med 80 timmar per månad. Tidigare räckte 70 timmar. Detta
slår särskilt mot deltidsarbetande, då en halvtidsanställd får svårt att klara det
skärpta arbetsvillkoret på 80 timmar per månad.
•
Deltidsbegränsningen från 2008, som gäller både fasta deltidsanställningar och
tillfälliga anställningar har minskat andelen deltidsarbetslösa som får akasseersättning. Från den 7 april 2008 har deltidsarbetslösa personer rätt till
högst 75 ersättningsdagar per ersättningsperiod i samband med deltidsarbete.
Detta var tidigare 300 dagar.
•
Möjligheten att förlänga ersättningsperioden genom arbetsmarknadspolitiska
program togs bort.
Vilka får a-kasseersättning och aktivitetsstöd?
Den som tidigare förankrat sig på arbetsmarknaden och uppfyller
arbetslöshetsförsäkringens villkor kan ansöka om a-kasseersättning vid arbetslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringen är uppdelad i en inkomstrelaterad försäkring som baseras
på medlemskap samt en allmän grundförsäkring.
3
Inkomstrelaterad a-kasseersättning utbetalas till personer som både uppfyller
grundvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen och som varit medlem i en a-kassa i ett år.
Taket i försäkringen är dock 680 kronor om dagen. Grundbeloppet i den allmänna
grundförsäkringen omfattar 320 kronor per dag och utbetalas till personer som
uppfyllt grundvillkoren i försäkringen som beskrivs ovan, alltså personer som arbetat
heltid ett år, men inte är medlemmar eller varit medlemmar tillräckligt länge i akassa.
Om den arbetslöse anvisas till ett arbetsmarknadspolitiskt program, utgår istället för akasseersättning ett aktivitetsstöd från Försäkringskassan. För den som uppfyller
villkoren för a-kasseersättning, utbetalas då aktivitetsstödet utifrån dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen. Dagarna med aktivitetsstöd räknas av från de kvarstående
dagarna med a-kasseersättning.
För de arbetslösa som däremot inte uppfyllt villkoren för a-kassersättning, utbetalas
223 kronor per dag i aktivitetsstöd, givet att personen fyllt 25 år och deltar i
programmet på heltid. För yngre personer som inte kvalificerat sig till akasseersättning utbetalas "Utvecklingsersättning" på 48-140 kronor, beroende på om
slutbetyg finns från gymnasiet och om personen fyllt 20 år.
Färre arbetslösa får a-kasseersättning
Det mest relevant måttet för att mäta hur många som inte omfattas av
arbetslöshetsförsäkringen, är att ställa antalet ersättningstagare i relation till det totala
antalet arbetslösa.
En av den borgerliga regeringens förändringar av arbetslöshetsförsäkringen innebär
att dagar med arbetslöshetsersättning och dagar med aktivitetsstöd räknas samman,
och dras från en och samma ersättningsperiod om 300 (450) ersättningsdagar. Det gör
att en ersättningsperiod tar slut snabbare än tidigare. Eftersom det inte längre går att få
en andra ersättningsperiod, blir alternativet för många istället jobb- och
utvecklingsgarantin och aktivitetsstöd. För att ge en rättvis bild av läget i
arbetslöshetsförsäkringen bör därmed också gruppen som får aktivitetsstöd baserat på
a-kassegrundad ersättning inkluderas.
SCB (AKU) står för den officiella arbetslöshetsstatistiken i Sverige. Därför är det i
första hand i relation till denna statistik vi ska förstå omfattning av bristerna i
arbetslöshetsförsäkringen. Till SCB-statistiken fogas också Arbetsförmedlingens
statistik över antalet i konjunkturberoende program. När det gäller antalet
ersättningstagare i arbetslöshetsförsäkringen är det Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som står för statistiken. Arbetsförmedlingen har
redovisat antalet som får a-kassegrundad ersättning via aktivitetsstödet.
Tabell 1. och diagrammet nedan visar att andelen med ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen eller aktivitetsstödet baserat på a-kasseersättning sjönk från
52 procent i oktober 2006 till 28 procent i oktober 2012. Antalet som fick akassegrundad ersättning sjönk från 334 000 till 216 000 under perioden, samtidigt
som den totala arbetslösheten ökade från 648 000 till 761 000.
4
Total arbetslöshet samt antalet och andelen med a-kassegrundad
ersättning, Riket, oktober 2006-2012
800000
100%
90%
700000
80%
600000
70%
500000
400000
300000
60%
Total arbetslöshet
50%
Antal med a-kassegrundad ersättning
40%
Andel med a-kassegrundad ersättning
30%
200000
20%
100000
10%
0
0%
okt 2006 okt 2007
okt 2008 okt 2009 okt 2010
okt 2011 okt 2012
Källa: SCB, AF, IAF, samt egna beräkningar
Diagrammet ovan visar att andelen av den totala arbetslösheten som får akassegrundad ersättning från antingen a-kassa eller aktivitetsstöd, minskat från 52
procent i oktober 2006 till 28 procent i oktober 2012. Praktiskt taget hela minskningen
beror på att allt färre får ersättning från just arbetslöshetsförsäkringen. I oktober 2006
fick 38 procent ersättning från a-kassa, mot 14 procent i oktober 2012. Andelen som
fick a-kassegrundad ersättning via aktivitetsstödet låg på 14 procent både under 2006
och 2012. Det framgår av tabell 1 nedan.
Tabell 1.1
Total arbetslöshet (16-64 år) samt antalet och andelen med och utan akassegrundad ersättning, Riket, (baserat på SCB-data)
okt
2006
okt
2007
okt
2008
okt
2009
okt
2010
okt
2011
okt
2012
Arbetslösa, exkl heltidsstuderande som söker och kan ta arbete
211300 193900 207600 289000 244700 243600 243800
Arbetslösa i konjunkturberoende program
141085
Undersysselsatta (deltidsarbetslösa)
295100 277000 295800 322000 285700 316400 325600
Total arbetslöshet enligt AKU och AF
647485 556777 586916 759100 719547 735739 761018
Antal med inkomstrelaterad a-kasseersättning
213940 167652 130501 175967 127268 107054
85877
83516 148100 189147 175739 191618
96660
Antal med grundbelopp (a-kasseersättning)
30886
17847
13062
15637
12452
12063
9223
Antal med aktivitetsstöd baserat på a-kasseersättning
Antal med aktivitetsstöd grundbelopp baserat på akasseersättning
77565
44693
52711
86307 106517
92768
93833
12579
5674
7465
14732
15984
16133
Totalt antal med a-kasseersättning och aktivitetsstöd
Andel med inkomstrelaterad a-kasseersättning
17914
334970 235866 203739 292643 264151 227869 215849
33%
30%
22%
23%
18%
15%
13%
5%
3%
2%
2%
2%
2%
1%
Andel med aktivitetsstöd baserat på a-kasseersättning
Andel med aktivitetsstöd grundbelopp baserat på akasseersättning
12%
8%
9%
11%
15%
13%
12%
2%
1%
1%
2%
2%
2%
2%
Total andel med a-kasseersättning och aktivitetsstöd
52%
42%
35%
39%
37%
31%
28%
Andel med grundbelopp (a-kasseersättning)
Källa: SCB, AF, IAF, samt egna beräkningar
1
Uppgift om antalet med a-kasseersättning i oktober 2012 är preliminär. Den kommer sannolikt att
justeras upp något.
5
Statistik från SCB (AKU), över antalet arbetslösa och undersysselsatta, finns dock
inte tillgänglig på regional och kommunal nivå. Det gör att vi är hänvisade till att
använda oss av enbart Arbetsförmedlingens statistik för att skapa en bild av hur läget i
arbetslöshetsförsäkringen ser ut i olika län och kommuner i Sverige.
Tabell 2. nedan motsvarar tabell 1. på föregående sida och illustrerar hur stor
skillnaden är mellan att använda den officiella arbetslöshetsstatistiken och
Arbetsförmedlingens data om arbetslöshet.
Arbetsförmedlingens statistik visar att omkring 486 000 individer sammanlagt var
inskrivna som arbetslösa, i konjunkturberoende program, deltidsarbetslösa eller
tillfälligt timanställda vid utgången av oktober 2012. Med tanke på att motsvarande
beräkning med den officiella statistiken i tabell 1. visade på 761 000 totalt arbetslösa,
är det en relativt stor andel av de arbetslösa som inte anmäler sig som arbetssökande
på Arbetsförmedlingen. I synnerhet gäller det deltidsarbetslösa och tillfälligt
timanställda.
Med Arbetsförmedlingens arbetslöshetsdata överskattas därför också andelen
arbetslösa som får a-kasseersättning eller aktivitetsstöd baserat på tidigare rätt till akasseersättning. Mönstret är dock detsamma: Andelen arbetslösa med akasseersättning eller aktivitetsstöd har med Arbetsförmedlingens data gått från 70
procent i oktober 2006 till 44 procent i oktober 2012.
Tabell 2. 2
Total arbetslöshet (16-64 år) samt antalet och andelen med och utan akassegrundad ersättning, Riket, (baserat på AF-data)
okt
2006
okt
2007
okt
2008
okt
2009
okt
2010
okt
2011
okt
2012
Arbetslösa, exkl heltidsstuderande som söker och kan ta arbete
180563 148490 155183 251305 215886 203722 215832
Arbetslösa i konjunkturberoende program
141085 129338
83516 148100 189147 175739 191618
Deltidsarbetslösa och tillfälligt timanställda
155882 129338
99089 101060
Total arbetslöshet enligt AF
477530 407166 337788 500465 493858 458636 486108
Antal med inkomstrelaterad a-kasseersättning
213940 167652 130501 175967 127268 107054
88825
79175
78658
96660
Antal med grundbelopp (a-kasseersättning)
30886
17847
13062
15637
12452
12063
9223
Antal med aktivitetsstöd baserat på a-kasseersättning
Antal med aktivitetsstöd grundbelopp baserat på akasseersättning
77565
44693
52711
86307 106517
92768
93833
12579
5674
7465
14732
15984
16133
Totalt antal med a-kasseersättning och aktivitetsstöd
Andel med inkomstrelaterad a-kasseersättning
Andel med grundbelopp (a-kasseersättning)
17914
334970 235866 203739 292643 264151 227869 215849
45%
41%
39%
35%
26%
23%
20%
6%
4%
4%
3%
3%
3%
2%
Andel med aktivitetsstöd baserat på a-kasseersättning
Andel med aktivitetsstöd grundbelopp baserat på akasseersättning
16%
11%
16%
17%
22%
20%
19%
3%
1%
2%
3%
4%
3%
3%
Total andel med a-kasseersättning och aktivitetsstöd
70%
58%
60%
58%
53%
50%
44%
Källa: AF och IAF, samt egna beräkningar
Skillnaderna mellan att använda Arbetsförmedlingens data och SCBs AKU-statistik är
stora. Andelen som får a-kasseersättning eller aktivitetsstöd är väsentligt högre med
2
Uppgift om antalet med a-kasseersättning i oktober 2012 är preliminär. Den kommer sannolikt att
justeras upp något.
6
Arbetsförmedlingens siffror: 44 procent i oktober 2012. Det innebär alltså ett
omfattande mörkertal att enbart använda just Arbetsförmedlingens uppgifter om
arbetslösa.
Mönstret är dock detsamma med SCB- och AF-data: oavsett beräkningsgrund visar
statistiken att en allt mindre andel arbetslösa får ersättning sedan de omfattande
regeländringarna i arbetslöshetsförsäkringen.
Stora och allvarliga konsekvenser av en dålig arbetslöshetsförsäkring
Som en följd av den borgerliga regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen
står 70 procent av alla arbetslösa och undersysselsatta utan a-kassegrundad ersättning.
Andelen som får a-kassegrundad ersättning har nästan halverats sedan 2006.
I praktiken innebär detta att fler arbetslösa hänvisas att förlita sig på sina familjer och
i slutänden, det kommunala behovsprövade försörjningsstödet. Det leder inte bara till
individuella ekonomiska tragedier och stor rädsla för att drabbas av arbetslöshet, utan
också till att samhällets motståndskraft mot kriser försämras.
Arbetslöshetsförsäkringen spelar en avgörande roll i att stabilisera ekonomin i
konjunkturnedgångar. När försäkringen är så dålig som idag försämras den
stabiliserande funktionen eftersom den som förlorar jobbet inte har råd att konsumera.
Det minskar efterfrågan i ekonomin ytterligare och kan leda till att än fler förlorar
jobbet. När arbetslöshetsförsäkringen är dålig skapas en ond cirkel både för enskilda
som blir arbetslösa och för samhället i stort.
LOs förslag till förnyad arbetslöshetsförsäkring
Den största anledningen till att allt färre får arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
är regeln från 2006 att ersättningen baseras på 12 månaders arbete istället för 6
månader och det slopade studerandevillkoret. Det skärpta arbetsvillkoret och
deltidsbegränsningen om 75 dagar har också påverkat. För att fler arbetslösa ska
kunna kvalificera sig för ersättning behöver följande genomföras snarast:
Bättre villkor så att betydligt fler omfattas
Även de som arbetar lite ska kunna försäkra sig och vara medlem i a-kassan. En
attraktiv arbetslöshetsförsäkring omfattar de allra flesta som någon gång jobbat. Då
måste de strama villkoren för att kvalificera sig till ersättning ändras. För att få
ersättning ska krav ställas på 6 månaders arbete och minst 40 timmars arbete per
månad under den tiden. Idag ställs krav på det dubbla, 80 timmar.
Slopa 75-dagarsregeln
75-dagarsregeln innebär att alla deltidsarbetslösa, som tidigare arbetat mer, får
fyllnadsstämpla i 75 ersättningsdagar. Men sedan tar det slut, om de inte helt låter bli
att arbeta och blir helt arbetslösa. Här görs avsteg från att uppmuntra till arbete. Den
som har olika tillfälliga anställningar ska ha rätt till lika lång ersättningsperiod som
den som är arbetslös på heltid.
Inför ett studerandevillkor
Att studera innebär att man förbättrar sina chanser att få jobb. Därför är det logiskt att
den som utbildat sig också kan få ersättning i övergången från studier till arbete. Det
är dags att ett nytt studerandevillkor införs i arbetslöshetsförsäkringen.
7
Sänk medlemsavgiften
Vårt krav är en rimlig medlemsavgift till a-kassan som alla har råd med.
Medlemsavgiften bör vara omkring 100 kronor i månanden. Arbetslöshet är ett
samhällsproblem och det är inte rimligt att de som löper störst risk att bli arbetslösa
ska bära det ansvaret själva. Därför ska vi ha en gemensamt och solidariskt
finansierad arbetslöshetsförsäkring med en låg medlemsavgift till alla a-kassor.
Höj taket
LOs kongress beslutade att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas så att
ersättningen blir 90 procent av tidigare lön om man blir arbetslös. På väg mot det
målet är det viktigt att vi når 80 procents ersättning för de allra flesta under nästa
mandatperiod. Det är över tio år sedan den högsta dagpenningen höjdes (680 kronor).
Samtidigt har lönerna ökat. Taket ska höjas rejält och för att inte halka efter igen ska
taket följa löneutvecklingen i ekonomin.
8
