Samtal om jämställdhet i innerstaden
Minnesanteckningar från urbant samtal i paviljongen på Torggatan, 14 september 2016
Deltagare
Johanna Lundin, jämställdhetskonsult, Equalate
Lotta Lindstam, stadsbyggnadsdirektör, Västerås stad
Anna-Maria Romlid (V), politiker
Henrik Östman (L), politiker
Carin Lidman (S), politiker
Torbjörn Messing, jämställdhetskonsult, Jämnt skägg (samtalsledare)
Linnea Viklund, biträdande projektledare, Tyck om din innerstad, samtalsledare (vid pennan)
Linnea informerar kort om Tyck om din innerstad. Torbjörn hälsar välkomna och inleder med att
konstatera att städer historiskt präglats av en manlig norm. Städer är de mest ojämlika platserna och
klyftorna ökar.
Hur skulle städerna se ut om unga tjejer var normen?
- Tjejer skulle släppas in i beslutande församlingar. Vi behöver söka upp fler olika röster.
- Idag har vi faktiskt ett kvinnoöverskott bland planerare och arkitekter.
- Vi har på stadsbyggnadsförvaltningen börjat med ”öppet hus-samråd” istället för de gamla
kvällsmötena. Det som är bra för kvinnor och barn är bra för alla.
- Det har hänt saker gällande vilka som rör sig på stan. Innerstaden befolkas av yngre i större
utsträckning än förr.
- Att arkitekturen i det offentliga rummet skulle vara direkt könskodad är en förlegad syn. Tänk
istället: Vem har gjort vad för vem?
- Det är inga kvinnor som cyklar i konstverket Asea-strömmen, trots att vi vet att det var
många kvinnor med då det begav sig.
- Cykeln är det mest jämställda färdsättet, det är ungefär lika många kvinnor som män som
cyklar.
- Om kvinnor var norm skulle fler ytor frigöras till annat än bilparkeringar. Om män reste som
kvinnor (mer gång och kollektivtrafik, mindre bil) skulle en yta motsvarande 80 st Stora
torget frigöras för annat bruk.
- Ju mer miljöfarligt färdsätt desto fler män. Titta på bil- och flygtrafiken.
- Jag ser det som en jämställdhetsinsats att åka första klass på tåg. Där är det mest män.
- Vi skulle se en mer blandad stad. Det finns kommersiella ytor men det behövs mer
mötesplatser som är inkluderande, t ex en dansyta.
- Skateparken är bra, öppen för spontanidrott, men skulle behöva kompletteras med ytor för
t ex rollerderby och dans.
- Ett exempel: I ett stadsutvecklingsprojekt delade man in deltagarna i grupper, en grupp med
bara män, en med bara kvinnor och en blandad. Gruppen med män ville se parkering och
arbetsplatser, gruppen med kvinnor pratade istället om kultur, återvinning och bostäder. Den
blandade gruppens resultat lutade mer åt det manliga hållet.
- Ett annat exempel: Geek Girls meetup. Möjligt att samla unga tech-kvinnor på en eventyta i
city. Karlsgatan 2 är ett exempel på en yta som kan användas mer.
Apropå gender budgeting
- Gender budgeting-perspektivet saknas i planeringen. Vi vet att skattepengar i många fall
tillfaller män av slentrian. Det är viktigt att medvetandegöra.
- Perspektivet finns med i planeringen av nya projekt, men det är bara början på en resa.
-
Vi står handfallna inför begreppet. Vi borde matcha en mans-investering (jfr: idrott) med
motsvarande kvinno-investering.
Å andra sidan skulle vi kunna bygga rätt från början!
Orättvist att bara hacka på skateparken när vi bygger arenor för många miljoner för hockey,
bandy, typiska killsporter.
Tekniska kontorets gender budget för några år sedan visade att ungefär 60 % av
investeringsmedlen går till mäns resande.
Kollektivtrafiksatsningen var verkligen en jämställdhetssatsning. Det går att utveckla ett steg
till, busskurerna kan bli tryggare på kvällstid. Bättre gångvägar, utformning av själva
hållplatsen.
Det handlar om att mäta och att veta, det är steg 1.
Ett grönare city ger en vänligare stad. Vi behöver också generösare tider för den offentliga
belysningen, slösa ljus över cyklisterna.
I framtagandet av vår nya grönstrukturplan ser vi att kvinnor är i majoritet bland dem som
besöker våra parker och stadsdelsskogar, och att kvinnor känner sig mindre trygga än män i
parkerna.
På tal om otrygghet
- Äldre kvinnor är mer otrygga än unga män, men det är unga män som i högst grad både
utsätts för våld och utövar våld mot andra.
- Det finns en kollektiv berättelse om otrygghet från kvinnor i våra städer. Det handlar ofta om
belysning och buskar, men vad kan vi mer göra?
- Vi ger varandra trygghet, människomyller kan ge trygghet.
- Upplevelsen av otrygghet hänger på normer och värderingar vi har fått med oss sedan
barnsben.
- Jämställdhetsarbetet börjar i skolan. Gymnasieskolan är idag extremt könssegregerad.
- Viktigt att satsa på värdegrundsarbetet. Det är en tuff miljö i skolan. Våra normer leder till
polariserade val av studieinriktning och arbete. Vi är många gånger omedvetna om det.
- ”En kommun fri från våld” är ett pågående projekt. Det handlar om normer på killdominerade gymnasieprogram, där man lär sig känna igen våld och kränkningar. Ambitionen
är att komma åt de bakomliggande problemen.
- Exempel: En seriestripp där en man slår en vuxen kvinna. Bildtexten lyder: Det är ingen fara,
han är nog bara kär i dig”. Vi tolererar märkligt nog motsvarande i förskolan.
Symboler i det offentliga rummet
- Mycket symbolik i konst och reklam. Kvinnolobbyn försöker förbjuda sexistisk reklam i
offentliga rum.
- Om vi gemensamt ska avskaffa stereotypa könsroller, vad signalerar staden? Ser vi Västerås
stads jämställdhetspolicy vid en promenad genom stan?
- Citysamverkan är en viktig partner, staden behöver bjuda in till samtal.
- Londons kommun förbjöd sexistisk reklam, kunde de så kan väl vi.
Dialog
- Vi har mätt det här på stadbyggnadsförvaltningen, och de två senaste åren har vi faktiskt haft
fler kvinnor än män vid våra samråd. Det har att göra med våra metoder, t ex att erbjuda
öppet hus istället för traditionella kvällsmöten.
- Vi måste låta samråden ta tid.
- Allt handlar om hur vi ställer frågan.
- Öppna förskolan kan vara en bra plats för samråd. Hitta människor där de är.
- Leta på nya platser, vilka saknar vi och var hittar vi dem?
- Exempel: I Brasiliens kåkstäder finns en app. Det är ett action aid-projekt. Invånarna kan
rapportera in felaktigheter och otrygga platser direkt till deras kommunala förvaltning.
