Föreningen IrakSolidaritet
Stockholm
Studiecirkel om Irak-konflikten
Studiematerial
Bearbetat och uppdaterat 16 sept. 2006
Det är idag inte möjligt att sätta sig in i vad som verkligen händer i Irak med hjälp av ”mainstream-media”. Den
oerhörda förstörelsen av irakiska städer är det nästan helt tyst om i pressen. Det pågår en
desinformationskampanj som vi måste bryta igenom.
Vi hoppas att denna studiecirkel ska ge dig möjlighet att tränga bakom rubrikerna och bättre förstå vilka USA:s
geopolitiska intressen i Mellanöstern är, förstå ockupationens förödande effekter på det irakiska samhället
kulturellt, socialt och ekonomiskt och även förstå hur motståndskampen mot ockupationen ser ut. Den
återspeglas överhuvudtaget inte i pressen.
Vi har samlat artiklar, skrivit och anger även länkar till intressant material. Vi är övertygade att det utbyte av
tankar, fakta och argument som äger rum ska berika en kommande upplaga av studiecirkeln. Vi är tacksamma för
synpunkter.
Sigyn Meder
Ordförande i Föreningen IrakSolidaritet i Stockholm
Starten blir 12 okt 2006 med fem torsdagskvällar i följd kl. 18.00 på ABF vid Sveavägen 41 i Stockholm.
Avgift 170:- inkl. studiematerial. Anmälan sker till ABF/Stockholm tel. 08-453 41 80 eller [email protected]
1
Studiecirkelns planering hösten 2006.
Rekommenderad förberedelseläsning.
Om deltagarna så vill kan annat upplägg diskuteras.
Kväll 1.
12 okt.
Massförstörelsen av Iraks städer och samhällen.
Irak före invasionen.
Irak i dag, första delen.
Fallujabroschyren.
”Studiematerial” sid. 4 -15
Kväll 2.
19 okt.
Iraks Moderna historia.
Henrik Skrak: ”Nuri As-Saids vålnad, en historia om kolonialkrig, motstånd, svek och splittring.” Clarté nr 1/2003
Sveriges agerande. Irak, FN och folkrätten.
Rolf Andersson: ”Irak är alltjämt ockuperat”. TFR 3 – 4/2004.
Lars Gunnar Liljestrand: ”Tvetydig svensk hållning i Irakfrågan”. TFR 3 -4/”2004.
”Studiematerial” sid. 29 - 32
Kväll 3.
26 okt. kl. 18.30 obs!
Seminarium, inledn. Av Lasse Karlsson från Attac, ”Iraks ekonomiska omvandling i strid med folkrätten”.
Irak i dag, fortsättning.
”Studiematerial” sid. 15 - 28
Kväll 4.
2 nov.
Vilka är krigets syften?
”Studiematerial” sid. 32 - 34
USA som imperiemakt.
Aspects of India´s Economy: ”Skälen för kriget, (de verkliga)”, Clarté nr 1/2003.
Mikael Nyberg: ”Krigskotteriet som startade ett världskrig”, Ordfront Magasin 3/2003.
Lasse Wilhelmsson: ”Israel och det nya amerikanska århundradet”. Fib/K nr 10/2005.
Kväll 5.
9 nov.
Motståndet i Irak.
Eftikhar Hashem Al-Huseiny: ”Irakiska motståndet”.
Jan Myrdal: ”Irak: kriget, ockupationen och folkrätten”. Dokum. Inför Världstribunalen.
M. Junaid Alam: ”Motståndskamp är inte terrorism”. Irakbulletinen nr 1/2005.
2
Innehåll
Inledning av Sigyn Meder, föreningen IrakSolidaritet.
4.
Falluja och massförstörelsen av irakiska städer och samhällen.
Irak åren före invasionen våren 2003.
Irak i dag – en översikt.
5.
7.
8.
-
Infrastruktur och ”återuppbyggnad”.
8.
-
Mat och försörjning.
-
Sjukhus, sjukvård, befolkningshälsa.
-
Förbjudna vapen använda i Irak: utarmat uran.
-
Barnens situation.
-
Kvinnornas situation.
-
Skolor, utbildning, forskning.
-
”Bremerlagarna”, Iraks nya ekonomi och konstitution.
-
Valen och Iraks nya administration.
-
Iraks nya fackföreningar.
-
Förstörelsen av Iraks jordbruk.
-
Tortyren och fängelserna.
-
Kriminalitet, drogmissbruk och dödspatruller.
-
Antal dödade och sårade i kriget.
-
USA i Irak.
-
Skövlingen av kulturarvet.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
18.
21.
22.
23.
23.
24.
26.
26.
Sveriges officiella hållning och nuvarande medialäge.
Irak-kriget, FN och folkrätten.
29.
31.
Vilka är krigets och ockupationens syften?
1) Att eliminera Iraks massförstörelsekapacitet?
32.
32.
2) Ett nödvändigt led i ”kriget mot terrorismen” och mot terrornätverk typ Al-Quaida?
32.
3) Att befria Iraks folk från Saddam Husseins förtryck och att bygga upp en demokrati som kan starta en
kedjeprocess av demokratisering i arabvärlden?
32.
4) USA-koalitionen kan avvärja ett inbördeskrig om den stannar i Irak.
33.
5) Att stjäla/konfiskera och privatisera Iraks olja med militära medel?
33.
6) Att med militära medel säkra kontrollen över regionens olja inför en framtida bristsituation och garantera ett
gynnsamt strategiskt/geopolitiskt läge gentemot utmanande rivaler?
33.
7) Gynnar inte kriget rentav mer Israels intressen på bekostnad av traditionella
imperialistiska olje-intressen?
34.
.
Studiematerialet är sammanställt och delvis författat av Snorre Lindquist, medlem i föreningen IrakSolidaritet.
Direkta citat i texten är kursiverade. Där ej annat anges är översättningar från engelskan gjorda av S.L.
3
Inledning.
I Irak pågår en ockupation som kostat mer än 100.000 civila livet enligt den ansedda brittiska tidskriften The
Lancet (nov. 2004). Sedan nov. 2004 har ockupationen kostat mer än dubbelt så många människor livet. Landets
infrastruktur har fullständigt slagits i bitar. Irak plundras ekonomiskt. Landets mångtusenåriga kultur skövlas och
förstörs. Vi har kunnat läsa om den fasansfulla tortyren och förnedringen i Abu Ghraibfängelset men föga om den
systematiska tortyren i alla fängelser och fångläger. En handfull syndabockar ställs inför rätta medan de
ansvariga går fria.
Staden Falluja har förstörts till 70% och många andra städer ödeläggs av ockupationsmaktens ständiga
bombningar och medvetna beskjutningar av sjukhus och ambulanser. Ett folkligt och effektivt motstånd mot
ockupationen försvårar för USA att genomföra sina planer för Mellanöstern.
USA är i Irak för att” införa demokrati” heter det i den amerikanska propagandan. Paul Bremer som var USA:s
”ståthållare” under den första ockupationsperioden fattade ett hundra för Irak bindande beslut. I dessa lade han
fast allt från hur landets vallag TAL skulle se ut till privatiseringen av landets statliga industri. På villkor som enbart
gynnade de transnationella bolagen. Dessa kan ta med sig 100% av vinsten och behöver inte återinvestera i Irak
eller ens anställa irakier. Också enligt ett av dessa Bremerbeslut skulle landet ”avbathifieras”. 100.000-tals
människor avskedades från sina arbeten och en arbetslöshet på 70% grundlades i landet.
Bremer beslöt även att amerikanska och andra koalitionssoldater och alla kontraktsanställda utlänningar skulle gå
fria från straff i Irak. De kan inte ställas inför rätta i Irak. Dessa beslut är i sig odemokratiska och strider mot
Haagkonventionen som inte tillåter grundläggande förändringar i landets konstitution.
USA har en plan för Irak som kallas för the Greater Middle East Project. Irak som tidigare använt inkomsterna från
sin nationaliserade olja till gratis utbildning och sjukvård ska inlemmas i ett marknadssystem som gynnar USA:s
bolag. En av förutsättningarna för att lyckas med detta projekt har varit att uppmuntra splittring och
fragmentisering. Söndra och härska. En stark arabnationalism är ett hinder för dessa planer och bekämpas av
USA och Israel.
Det sekteristiska våld vi dagligen läser om i svensk press uppmuntras och understöds av USA. De s.k.
dödsskvadronerna som härjar framför allt i Bagdad men även i övriga delar av landet har nära kontakter med
ockupationsmakten och utgår ofta från det irakiska inrikesministeriet (MOI). Dessa miliser som bl.a. tillhör det
proiranska SCIRI-partiet (Badr-milisen) både fängslar och mördar människor. Både sunni och shiamuslimer
faller offer för dessa miliser. I områden där sunni och shia bor tillsammans bedrivs etnisk rensning och detta kan
uppfattas som förberedelser för en kommande styckning av landet.
Iran och de proiranska partierna i regeringen har samarbetat med USA sedan långt innan invasionen. Iran har
även egna intressen av inflytande i Irak. Iran är en regional stormakt. I Irak har sunni och shia levt tillsammans.
Det finns ingen tradition av strider mellan dem. De kämpade tillsammans mot det brittiska imperiet. Moskén i
Samarra var en helgedom som även sunnimuslimer vördade och gick till för att be och de är i stor utsträckning
gifta med varandra.
USA har öppnat alla gränser till Irak vilket underlättar för de proiranska krafterna att ta sig in i Irak. Dessa partiers
miliser slogs på Irans sida under kriget mellan Iran och Irak på 80-talet medan den absoluta majoriteten av Iraks
shiamuslimer slogs på Iraks sida. De öppna gränserna har även underlättat för den internationella brottsligheten
med bl.a. mord, kidnappningar och droghandel som följd.
4
De av USA importerade partierna som följde med ockupanterna in i Irak har egna miliser. T.ex. Ahmed Chalabi.
Alla dessa miliser gör sig skyldiga till övergrepp på civilbefolkningen.
I flera av USA:s olika ”försvars”-doktriner talas om nödvändigheten av kontraterror. Negroponte som tidigare var
USA:s ambassadör i Bagdad är expert i ämnet. Han ledde utbildning och finansiering av dödsskvadroner i
Centralamerika på 80-talet och är nu chef för USA:s alla säkerhetstjänster. Det kallas för ”The Salvador
Option.” Phoenixprogrammet i Vietnam är ett annat välkänt exempel.
USA har systematiskt i de olika Bremerbesluten lagt fast tågordningen för Irak. I ett tidigare sekulärt system som
inte gjort skillnad på olika muslimer, kurder, turkmener eller araber etc. tillsätts nu de olika marionettregeringarna
efter religiösa och etniska grunder. Irakier ska inte känna sig som en nation. Denna uppdelning går igen i alla val,
i konstitutionen etc. och är i sig ett brott mot internationella konventioner som inte tillåter en ockupationsmakt att
förändra ett land på detta grundläggande sätt. Hela Mellanöstern ska fragmentiseras efter etnisk och religiös
tillhörighet. Det är en gammal kolonial metod som tillämpas.
Irak är Mellanösterns hjärta. Om supermakten USA ska kontrollera Mellanösterns olje- och andra energikällor
måste Irak betvingas.
Sigyn Meder
Ordförande i föreningen IrakSolidaritet i Stockholm
Falluja och massförstörelsen av irakiska städer och
samhällen.
Falluja, Rawa, Samarra, Haditha, Tal Afar och så många andra platser bombas systematiskt av USA.
Falluja har blivit en symbol och ett exempel på USA:s medvetna tillvägagångssätt att krossa och förstöra städer
för att därmed försöka krossa motståndet mot ockupationen. Frihetskämpar ska inte kunna smälta in bland
befolkningen som ”fisken i vattnet”.
Ett år efter USA:s andra angrepp på Falluja avslöjade ett italiensk Rai-reportage USA:s användande av kemiska
vapen som vitfosforbomber mot Fallujas civilbefolkning. Detta avslöjades av Fallujas civila organisationer och
oberoende läkare och journalister direkt efter angreppet. Se: http://www.iraksolidaritet.se/index.php?nr=76
Stad efter stad förstörs stad under nästan total tystnad i pressen. I Fallujabroschyren kan du i detalj läsa om
USA:s brott mot mänskligheten beskrivna av Fallujas egna civila organisationer.
Staden Tal Afar bombades till aska för att ”rensa den från terrorister”. Detta upprepas som ett mantra av pressen
som envist upprepar USA:s krigspropaganda. En irakier bosatt i Göteborg intervjuades i radio P1. Två civila
släktingar har dödats i bombningarna. Staden omringades. Ambulanser och läkare hindrades att hjälpa skadade.
Döda människor låg på gatorna. Krypskyttar hindrade människor att ta hand om döda och sårade.
5
Under den så kallade ”Operation Iron Curtain” bombade USA staden Al Qaim sönder och samman i slutet av
2005. 90% av det största allmänna sjukhuset i västra Irak förstördes. Namngivna familjer föll offer för
terrorbombningarna.
Den bombade staden Samarra har vallats in för att ockupationsmakten ska kunna kontrollera befolkningen. Den
tidigare chefen för Bagdads museum berättade i maj i år i Stockholm att USA använder jord från de arkeologiska
utgrävningsområdena till vallarna. Attacker mot ockupanterna har förekommit i området. Samma öde har drabbat
bl.a. städerna Sinyah och Rutba. Runt städerna byggs vallar med höga vakttorn. Krypskyttar hotar befolkningen
från tak och vakttorn. Detta är ett ”koncentrationsläger” säger lastbilchauffören Abdul Qadr från Sinyah till den
oberoende journalisten Dahr Jamail. Vägspärrar upprättas liksom i Falluja och andra städer. Människor
kontrolleras vid in- och utfart. Många kan inte ta sig till sina arbeten. Mönstret känns igen från de ”strategiska
byarna” i Vietnam och från Israels vägspärrar och kontroller på ockuperat palestinskt område.
Falluja bildade mönster för denna ständigt pågående massförstörelse av irakiska städer och samhällen.
Under hela våren och sommaren har ockupationsmakten attackerat och belägrat provinshuvudstaden Ramadi.
Attackerna pågår i skrivande stund1. En stad på 500.000 invånare lever under belägring sedan månader tillbaka
utan el, utan vatten och försörjningsmöjligheter. Mängder av civila har dödats och dödas under de storskaliga
attackerna mot Ramadi och andra städer. Trots ockupationsmaktens övervåld ökar motståndet mot
ockupationen.
Samtidigt pågår den s.k. ”återerövringen” av Bagdad. De 3600 soldaterna i Strykerbrigaden som fullgjort sin
tjänstgöring i Irak fick i början av augusti order att stanna i Bagdad och hjälpa till att ”rensa” staden.
Ett tätare nät av kontrollstationer upprättas nu. Soldater tvingar sig igenom kvarter efter kvarter och fängslar
mängder av människor som förs bort till kända och okända fångläger.
I skrivande stund hotar ockupationsmakten från högtalarförsedda tanks Fallujas befolkning med en tredje stor
attack mot den hårt drabbade staden ” om inte motståndsmännen överlämnas till amerikanska armén”,” säger
Fallujabon Ahmed Dhaly som förlorade 32 släktingar i samband med USA:s bombanfall våren 2004.
Enligt USA:s egna militära siffror bombades minst 18 städer under 2005 och bombningarna ökar.
Kollektiv bestraffning av civilbefolkningen strider mot all humanitär rätt.
Andra kommentarer av Falluja-händelserna och tiden efter:
Eman Ahmed Khammas: Ruin of daily Life. Intervju med den ansvarige läkaren i Fallujas sjukhus.
www.worldtribunal.org/main/popup/khammas_full.html
Paul Labarique: Operation järnhammare i Irak. www.iraksolidaritet.se/index.php?nr=24
Dahr Jamail’s Iraq Dispatches. Om situationen i andra städer i regionen, 23 juni 2006
http://dahrjamailiraq.com
Dahr Jamail: ”Rebuilding not yet Reaching for Fallujah”, 25 juni 2006,
http://www.dahrjamailiraq.com/hard_news/archives/iraq/000408.php
Saleh Amer: ”Tal Afar Residents Return To Ghost City, Razed Homes” , www.islamonline.net
1
http://www.iraksolidaritet.se/index.php?nr=167 brev till FN:s generalsekreterare om den svåra situationen i
Ramadi 17 juni 2006.
6
Irak åren före invasionen våren 2003.
Ett korrekt perspektiv på dagens Irak kräver att man jämför med förhållandena före invasionen.
När de sociala förhållande i Irak var som bäst vid 1980-talet var landet trots kriget mot Iran och därmed orsakad
skuldsättning på god väg mot en social välfärdsstat för alla. Rikedomar hade strömmat in sedan 1972 från en
nationaliserad oljeutvinning och kriget bekostades delvis av andra arabstater. Irak hade en välmående växande
medelklass och i vissa avseenden en hög nivå på utbildning, vetenskap och kulturliv. Kvinnans ställning i
samhället var överlägsen den övriga arabvärldens. Regimen var sekulär.
Anupama Rao Singh, Unicefs högste representant i Irak, sammanfattade läget i en intervju år 2000 2 sedan landet
genomlidit Kuwaitkriget och sanktionstiden:
”Den förändring som skett på tio år är utan motstycke, enligt min erfarenhet. År 1989 var läskunnigheten 95% och
93% av befolkningen hade fri tillgång till modern hälsovård. Föräldrar bötfälldes om de inte skickade sina barn till
skolan. Fenomenet med gatubarn eller barn som tiggde var okänt. Irak har nått en nivå där de indikatorer vi
använder att mäta det generella välmåendet hos människor, inklusive barn, var bland de bästa i världen. Nu är
det bland de sämsta. På tio år har barnadödligheten gått från att vara en av de lägsta till att vara bland de högsta i
världen.”
Forskaren Ghali Hassan3 skriver4: ”Före invasionen var c:a 60% av irakierna beroende av Saddam Hussein för
matbidrag. Programmet var unikt för sitt effektiva sätt att distribuera och nå ut till irakierna. Det höll svälten borta
från de USA-brittiskt sponsrade folkmordssanktionerna, vars förevändning var de icke-existerande
massförstörelsevapnen. År 2000 gav FN:s tjänstemän Irak höga poäng för att landet genomförde programmet
hederligt och effektivt.” --- ”I 1991-års krig mot Irak, bombade och förstörde USA medvetet vital civil infrastruktur,
vattenverk, mejerier, kraftverk, skolor, sjukhus, läkemedelsindustrier, kommunikationscentra, moskéer, kyrkor,
civila skyddsrum, bostadsområden, historiska platser, vägar och broar, konstbevattning, privatfordon och civila
offentliga byggnader. Avsikten med dessa attacker var att förstöra liv och egendom och i att allmänhet terrorisera
den civila befolkningen i Irak”5
Dessa ovanstående fakta är mindre bekanta för oss, där fokus legat på Saddam Hussein-regimens
förtrycksapparat och så uppenbart avskyvärda handlingar. Sviterna av kriget mot Iran, Gulfkriget och inte minst de
fjorton årens hårda FN-sanktioner med straffbombningar utförda av USA och Storbritannien hade pressat ner
landet i djupaste misär redan före invasionen. Riksdagsmannen Mikael von Knorring har skrivit en
väldokumenterad bok om dessa år: ”Operation Ökenolja”, NIXON 2003.
Mikael von Knorring, boken ”Operation Ökenolja” sid. 72, NIXON bokförlag.
Ghali Hassan bor i Perth, Australien. Han har bott i Mellanöstern, stora delar av Europa,
Nordamerika och Sydamerika. Forskar huvudsakligen inom området vetenskaplig utbildning.
4 http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=HAS20050620&articleId=482
5 http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=HAS20050511&articleId=128
2
3
7
Irak i dag – en översikt.
Infrastruktur och ”återuppbyggnad”
Det följande skrevs inför Världstribunalen om Irak i juni 2005 av den amerikanske professorn Joel Kovel:
”Efter invasionen av Irak i mars-april 2003 gjorde erövrarna ett antal inventeringar av infrastrukturell förstörelse
med sikte på planeringen av landets återuppbyggnad. Men också för att ha en gemensam plattform för USAmaktens planläggning i regionen av Iraks ekonomi, speciellt av dess stora oljereserver.
Hamnar, vägar, oljeindustri, pipelines, elnät, vattensystem, sop- och avfallshantering, t.o.m. skolor – allt
inventerades. Ett ambitiöst program startades för att återställa landets en gång så utomordentliga infrastruktur.
Med ett fåtal undantag – skolor6 och telekommunikationer – har mycket lite i denna plan genomförts som ens kan
komma i närheten av en detaljerad beskrivning. Det finns två orsaker till detta:
Den första är den pågående resningen, vars potential hade underskattats sanslöst av erövrarna, och vars
genomförande har förvandlat stora stråk av landet till zoner för fri eldgivning – zoner där återuppbyggnadsarbetet
omöjliggjorts.
Det andra skälet är att staten Iraks infrastruktur har lidit ännu mer skada av de kvarstående effekterna från det
första Gulfkriget och det fortsatta sanktions/bombningsprogrammet än av de direkta effekterna från invasionen i
mars 2003. I alla avseenden hade detta fjortonårs angrepp försvagat landets möjlighet att motstå en invasion.
Detta förklarar mycket av de förfärliga miljömässiga konsekvenserna av ockupationen; det beredde också
grunden för motståndet. Det är därför i själva verket ofattbart att det irakiska folket skulle ha välkomnat Saddam
Husseins erövrare - hur avskyvärd hans regim än var – med tanke på vad USA och Storbritannien gjort landet.
Slutsatsen måste dras att Irak-kriget har varit en fjortonårig övning i ondskefull destruktion, mer eller mindre.
Dessa tidigare skeden var utformade för att mjuka upp Irak och göra landet mer tillmötesgående under den USAbrittiska attacken – som också skapade den allvarliga motreaktion som tog erövrarna med överraskning.”
Om bristen på drivmedel, el , vatten och den sanitära situationen beskriver Dahr Jamail7 för Världstribunalen8
”Löpande brist på bensin plågar detta land som vilar på ett hav av olja. Väntetiderna kan vara två timmar vid
bensinstationerna. El är fortfarande en bristvara – merparten av Irak erhåller i medeltal 3 timmar el per dag,
Bagdads bättre områden kan få 6-8 timmar per dag. Även dricksvatten är en bristvara. Öppet rinnande
kloakvatten är vanligt inte bara i Bagdad utan också i andra städer runt om i Irak.”
”Irakiska experter uppskattar kostnaden för återuppbyggnaden till mellan 86 och 100 miljarder dollar; men den
internationella expertisen uppskattar kostnaderna till det dubbla – mellan 135 och 200 miljarder” skriver Professor
Den sanna karaktären i skolornas ”återuppbyggnad” beskrives av Ghali Hassan, se utbildning och
vetenskap.
7 Dahr Jamail, oberoende journalist från Anchorage, Alaska. Han har tillbringat sammanlagt åtta
månader i det ockuperade Irak. Läs hans rapporter på www.dahrjamailiraq.com
8 Dahr Jamail, World tribunal for Iraq, Culminating Session Testimony. www.uruknet.info?p=13029
6
8
Abd Ali Kadim Mamouri, El-Nahrain-universitet inför Iraktribunalen. Skillnaden förklaras av att irakierna räknat
med inhemsk arbetskraft medan internationell expertis kalkylerat med utländska entreprenörer.
I jan. 2006 beslöt USA att det fick vara nog med de 18 miljarder dollar som budgeterats för återuppbyggnaden.
Merparten av dessa pengar försvinner nu i ett slukhål av ”säkerhetsutgifter”, korruption och feta arvoden och
vinster åt utländska anställda och bolag, med förtur åt amerikanska d:o. Medlen beräknas vara förbrukade i juni
20079
Mat och försörjning
Nedan följer en sammanställning av citat ur en artikel från den australiensiske forskaren Ghali Hassan i
nättidningen Global Research10 maj 2005:
”FN:s organisation Word Food Program (WFP) som styr distributionen av mat, skrev i en färsk rapport att
majoriteten av Iraks befolkning saknar det kaloriintag som behövs för överlevnad och hälsa: ”-signifikanta
landsomfattande brister på nästan varje vara”. USA och dess allierade kan inte på något vis sägas leva upp till de
subventionerade ransonerna (socker, ris, mjöl, babymjölkpulver, te, vegetabilisk olja och en del andra
förnödenheter) som var Saddam Husseins idé. För övrigt har ransonernas kostnader nästan trefaldigats sedan
invasionen och arbetslösheten är så hög som 65 – 70%. Detta har reducerat irakiernas köpkraft och därmed
också deras möjlighet att tillfredsställa dietbehovet för sin överlevnad.”
”I dag anses irakier som lyckliga om de kan få hälften av det som de en gång var berättigade till. Mer än hälften
av Iraks befolkning lever under fattigdomsgränsen och landets medianinkomst som motsvarade 255 dollar år
2004 har dalat till 144 dollar år 2005, detta enligt en färsk studie av FN:s ILCS.”
”Bevis från ögonvittnen säger att merparten av mat, om den levereras till irakierna, är förorenad och med
”passerat utgångsdatum” som irakier säger om den mesta importerade maten. Uppmuntrade av den avsiktliga
förstörelsen av Iraks jordbrukssektor använder ockupationsmyndigheten och dess allierade Irak som
dumpningsplats för förorenade produkter och konsumtionsvaror från USA, de korrupta Arabregimerna, Turkiet,
Polen och Australien.”
”Vid gränsen till Jordanien, allierad med USA, har gränsundersökningsenheten tagits bort av USA och dess
utsedda tjänstemän inom Hälsoministeriet. Detta för att matproduktioner ”ej lämpliga för mänsklig konsumtion”
skall kunna passera in i Irak. Den irakisk/jordanska gränsen anses som en ”säker” punkt för smuggling av illegala
material och produkter till Irak. Vid den södra gränsen har Kuweit-hejdukarna och deras USA-herrar kontrollen
över gränsen.”
Vid angreppen mot städerna Falluja, Tel Afar och Samarra stängdes tillgången till mat och vatten av. FN:s
speciella sändebud för rätten till mat - Jean Ziegler rapporterar: ”Koalitionens ockupationsstyrkor använder
hunger och brist på vatten som ett krigsvapen mot befolkningen”. (Fib/K 11/2005).
9
http://www.guardian.co.uk/Iraq/Story/o,2763,1676911,00.htm
“Occupation-made Hunger in Iraq”
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=HAS20050511&articleId=128
10
9
Det nyliberala reformprogram som USA har stakat ut för irakierna (se Bremerlagarna) inkluderar en avveckling av
de särskilda bidragen till de ständigt fler änkorna och de i Irak så viktiga mat- och bränslesubventionerna för de
fattiga. Med hjälp av påtryckningar från Internationella Valutafonden (IMF) har subventionerna börjat skäras ned.
Första halvåret 2006 har detta lett till uppemot trefaldigt höjda priser på bränsle och baslivsmedel med en
galopperande inflation som följd – i maj över 100%.11
Sjukhus, sjukvård, befolkningshälsa
Sjukvårdssystemet i Irak befinner sig i ett katastrofalt läge rapporterar den amerikanske journalisten Dahr
Jamail12:
--- ”Fastän Iraks Hälsoministerium sägs vara oberoende och har fått över 1 miljard dollar i fonder av USA lider
sjukhus löpande brist på medicin, utrustning och personal.” --- ”Under 90-talet hade sjukhusen ont om medicin
och utrustning beroende på sanktionerna mot Irak. Kriget och ockupationen bar löften om lättnader i
sanktionernas effekter. Men sjukhusen hade knappast möjlighet att bygga upp förråden. I stället har ockupationen
närmast liknat ett låggradigt krig. Till detta kommer att tilldelningen av resurser från ockupationsmyndigheterna
varit sorglig. Sålunda lider hela Bagdad av löpande brist på utrustning och mediciner av det mest elementära slag
som antibiotika, insulin och medel för smärtlindring och narkos. Kirurgutrustning och t.o.m. grundutrustning som
gummihandskar, bandage och medicinsk tape är på väg att försvinna.”
--- ”I april 2004 fastslog en rapport från Internationella Röda Korset att sjukhusen i Irak är överhopade av
patienter, har brist på medicin och hjälpmedel och saknar adekvat el och vatten, med en fortgående
blodsutgjutning som tänjer på gränsen för sjukhusens magra resurser. Utförliga vittnesmål från läkare och
personal bekräftar denna kris. En praktiserande läkare i protesverkstaden vid Al-Kena-sjukhuset i Bagdad, dr
Thamis Aziz Bul Rahman berättade: ”För elva månader sedan lämnade vi in en nödorder på protesmaterial till
hälsoministeriet och fortfarande händer ingenting”. Efter en paus tillade han: ”Detta är värre än under
sanktionerna!” ---- ”Dr Qasim al-Nuwesri, chef på Chuwader General Hospital, ett av de två sjukhusen i Sadrstadens utbredda slum i Bagdad och hemvist för 3 miljoner människor tillade att också de hade brist av det mesta
av förnödenheter och – mycket allvarligare –av ambulanser. Men för hans sjukhus var det största problemet ändå
bristen på dricksvatten. ”Naturligtvis har vi tyfus, kolera, njursten - men vi har nu t.o.m. det mycket sällsynta
Hepatit typ E – och det har blivit vanligt i vårt område” sade Dr. al-Nuwesri och lade till att de aldrig var med om
dessa problem före invasionen år 2003.”
--- ”Chuwadersjukhuset behöver minst 2000 liter vatten om dagen för att basala steriliseringsanläggningar skall
fungera. Enligt Dr. al-Nuwesri fick de 15% av denna mängd. ”Resten av vattnet är förorenat och skapar stora
problem, liksom strömavbrotten” tillade al.Nuwesri, ”utan el fungerar inte våra instrument i operationsrummet och
vi har inga pumpar som kan ge oss vatten”.
--- ”Många läkare i Irak tror att avsaknaden av hjälp, för att inte säga ren fientlighet från USA-militären kopplat
med avsaknad av återuppbyggnad har skapat de problem de står inför.”
Iraqi Press Monitor16 maj 2006, “Inflation surges in Iraq”, www.iwr.net, samt Gulf Daily News 23
aug. 2006 “Iraq facing “stagflation” as prices soar”.
12 Dahr Jamail, World Tribunal for Iraq, Culminating Session Testimony. www.uruknet.info?p=13029
11
10
--- ”När han tillfrågades om hans sjukhus fick hjälp av USA-militären och återuppbyggnadsentrepenörerna sade dr
Samad Raheem, administratör och chefsläkare i Bagdad: ”Aldrig någonsin. Några soldater kom hit för fem
månader sedan och frågade oss om vad vi behövde. Vi berättade och de sände oss inte en nål. Vi hörde också
att några från CPA (Coalition Provisional Administration) kom hit, men de gjorde inget för oss”.
--- ”Internationellt bistånd har lamslagits av den förskräckliga situationen i Irak. Efter bombningen av FNhögkvarteret i aug 2003 som dödade 20 personer reducerade biståndsorganisationerna och NGOerna sin
personal eller drog sig ur helt.”
--- ”Med Irakiska seniorläkare flyende i massor av fruktan att bli kidnappade lämnas oerfarna och yngre läkare att
handskas med den katastrofala situationen. Världsorganisationen (WHO) varnade förra året för ett nödläge för
hälsan i Bagdad liksom för Irak i sin helhet om den nuvarande situationen består. Men trots krav från
Hälsoministeriet på mer läkemedel, bättre utrustning och allmän förbättring ser läkare på marken ”ingen sådan
förbättring”.
USA-styrkornas råa övergrepp mot läkare och sjukhuspersonal i Falluja (se Fallujabroschyren) fortsätter
obehindrat i alla andra städer i ”sunnitriangeln” som utsättes för ”terroristjakt”. Chefen för Haditha-sjukhuset och
sjukhusets ende kirurg arresterades under den vecka staden överfölls, båda blev svårt misshandlade och hotade
med samma behandling i framtiden av de amerikanska trupperna, anklagade för att behandla terrorister. Under
denna tid ockuperades sjukhuset av soldater. Detta enligt journalisten Sabah Ali, som fyller sin rapport på 30
sidor från 30 dec. 2005 med dokumentation av lidande barn, kvinnor, åldringar och andra vanliga i sjukhuset,
utsatta för en ofattbart grym ockupants krigshandlingar.13
Mer om tillståndet för sjukvård och hälsa kan också läsas i Fib/K nr 1/2005 och 1/2006.
Förbjudna vapen använda i Irak: utarmat uran.
Irak liksom Afghanistan är ett experimentfält för USA/Storbritannien där nya vapen, även förbjudna sådana testas
på civilbefolkning: MK77-brandbomben (en moderniserad form av napalm) och nervgaser14, ”cluster”-bomber15,
”vit fosfor”16 och allvarligast av alla: vapen med utarmat uran, Depleted Uranium (DU).
Om konsekvenserna för hälsan av att DU-vapen användes skriver Akira Maeda, Sayo Saruta och Koichi Inamori
för Världstribunalen om Irak17. Här ges en sammanfattning:
DU har använts av amerikanska och brittiska trupper vid olika skeden i aggressionerna mot Irak. I Gulfkriget 1991
spreds 320 ton. Användningen fortsatte vid attackerna som startade i mars 2001. Vid invasionen i mars 2003 och
attackerna i mars 2004 laddades Abrahams-stridsvagnarna och F10-planen med DU-vapen. Dessa uppgifter har
13
Sabah Ali, Iraqi Doctors Beaten and Arrested in Haditha Hospital,
www.brusselstribunal.org/ArticlesIraq2.htm
14 Margareta Zetterström i Fib/K nr 9/2005
15 http://web.amnesty.org/library/index/engmde140652003
16 www.dailykos.com/storyonly/2005/11/7/11819/9522
http://fairuse.1accesshost.com/news2/phosphorus-damagecontrol.html
17 Akira Maeda, Sayo Saruta och Koichi Inamori, The use of Depleted Uranium (DU) Weapons”.
www.worldtribunal.org/main/popup/icti_full.html
11
verifierats av höga tjänstemän och militärer i USAs försvarsdepartement. Det är därför mycket sannolikt, bortsett
från redan verifierade fakta, att USAs väpnade styrkor har använt DU-vapen i stora kvantiteter, även
överskridande den rapporterade volymen i alla områden med offensiva operationer, också tätbebyggda områden,
särskilt i Bagdad, Basra etc. (Vid Iraktribunalen nämndes siffran 4000 ton total spridning mot Irak av Gábor
Tiroler, talesman för DU-konferensen i Stockholm våren 2004.)
DU är en restprodukt från tillverkningen av kärnbränsle och kärnvapen. USAs energidepartement har velat avyttra
DU med alla medel eftersom magasineringen är enormt kostnadskrävande. Därför använder USA DU i stor skala,
inlagt i projektilers och bombers stridsspetsar, för dess häpnadsväckande förmåga att tränga igenom hård och tät
materia. (Hälsoforskaren Gábor Tiroler berättar att den s.k. buster-bunker-bomben, innehållande 1,5 ton av
ämnet, som användes t. ex. mot skyddsrum, kan gå rakt ned i tio meter urberg eller armerad betong och därefter
explodera.)
När DU exploderar och brinner vid extremt hög temperatur ombildas metallen till ett moln av radioaktiva partiklar
av oxiderat uran som även virvlar upp och sprides i atmosfären och vid nedfall bundet till regn förorenar miljön –
matjord, grundvatten, vinddrivet stoft etc. På grund av strålningens långa halveringstid kommer folket i Irak och
dess grannfolk i ofattbara 4.5 milj. år tvingas leva i den grymma verkligheten av ett förorenat land.
Explosionen skapar en dödlig hetta men den allvarligaste risken består i att inandas stoftet. Partiklarna, som i sig
har låg strålningsgrad sätter sig fast i strupe och lunga och utsätter omgivande celler för långvarig radioaktiv
bestrålning, eftersom de inte kan transporteras bort av blodcirkulationen. Horribla ökningar av cancerfall och
fosterskador har följaktligen dokumenterats i de bombade områdena, och allt fler irakier får skador i arvsmassan,
som kommer att göra generation efter generation sjuka, funktionshindrade och försvagade.
Speciellt barn har drabbats i stort antal. Vid Basra Educational Hospital ökade barncancern dramatiskt – från 34
fall år 1988 före Gulfkriget till 603 fall år 2001 (17 ggr mer). Enligt dr. Junan, cancerexpert vid Gaswan Hospital i
Basra är barnleukemi botbar i tidigt stadium till 70%, men medicinen är inte tillgänglig. Barnen dör alltså.
Användningen av DU-vapen strider mot en rad FN-konventioner och internationella avtal , inklusive
Ickespridningsavtalet och Provstoppsavtalet. Att DU-vapen inte om nämns specifikt där beror på att sådana
vapen inte var kända när avtalet slöts. USA och Storbritannien har dock i motsatts till de flesta andra stater vägrat
skriva under ett tillägg i avtalet.
En broschyr ”Utarmat uran” gavs ut inför konferensen om utarmat uran i okt,. 2004 och kan hittas på
www.motkrig.org.
Barnens situation
Ghali Hassan skriver i Fib/K nr 1/2005: En färsk UNICEF-rapport visar att ”—åtminstone 200 barn dör varje dag.
De dör av undernäring, brist på vatten och brist på sjukvårdsutrustning och mediciner för att bota lättbehandlade
sjukdomar.” Unicef-rapporten visar också att dödligheten bland barn inte förbättrades efter det att konflikten börjat
2003 och att dödstalet för barn steg. Akut undernäring bland irakiska barn ökade från 4% före invasionen till 7.7%
efter denna.
12
I aug 2005 återkom Ghali Hassan med en ny rapport18. Han skriver:
”En färsk undersökning av Neil Mackay i The Sunday Herald 1 aug 2005 har avslöjat att USA-brittiska styrkor
håller mer än 100 barn i fängelser sådana som Abu Ghraib och Camp Bucca i syd. Vittnen hävdar att de
internerade – några så unga som tio år – också utsättes för våldtäkt och tortyr. Undersökningen baseras på en
hemligstämplad UNICEF-rapport skriven i juni med titeln ”Children in conflict with the law or with Coalition
Forces” samt på rapporter från Röda Korset (ICRC). Många irakiska barn har internerats på obestämd tid utan att
få träffa sina familjer eller advokater.
UNICEF-rapporten har inte släppts ut, eftersom UNICEF inte längre ägnar sig åt den humanitära verksamheten
att kritisera USA-makten och dess kriminella handlingar. Unicefs nuvarande VD Ann Veneman, en medlem av
Bush-klicken och tidigare statssekreterare för jordbruksfrågor, kommer knappast förolämpa Bushadministrationen med en frisläppning av rapporten.
The Sunday Herald noterar att det i ett stycke i rapporten står: ”Informationen om de internerades antal, deras
ålder, kön och villkoren för dem är begränsad. I Basra och Karbala rapporteras att barn arresterade för påstådda
handlingar riktade mot ockupationsstyrkorna rutinmässigt överförs till en interneringsanläggning i Um Qasr.
Kategoriseringen av dessa barn som interner är oroande eftersom det betyder kvarhållande på obestämd tid utan
kontakt med familj och utan förhoppning om rättegång eller vederbörlig process.” Um Qasr är en hamnstad vid
Iraks sydgräns och isolerad från andra samhällen. Rapporter från Irak anklagar amerikanska marinsoldater för att
kidnappa barn och hålla dem som gisslan.
Den världsberömde ”grävande” journalistveteranen Seymour Hersh (Song My-avslöjandet) skrev i sin tidskrift
The New Yorker: ”—pojkar blev homosexuellt förnedrade medan kamerorna rullade. Och värst av allt är
ljudinspelningarna av pojkarnas skrik som er regering har. De befinner sig i total terror. Detta skall komma ut ”
Kvinnornas situation.
”Irakiska kvinnor var länge de mest fria i Mellanöstern. Ockupationen har stängt in kvinnorna i sina hem. En typisk
kvinnas dag börjar med kampen för det mest elementära. Elektricitet, bensin och en gastub, friskt vatten, mat och
mediciner. Den slutar med en suck av lättnad att ha överlevt dödshot och våldsövergrepp. För en majoritet av
irakiska kvinnor är att visa sig på gatan ett vågspel, som gömmer risken av en attack eller kidnapping för
vinstbegär eller hämnd. Unga flickor säljs till grannländer för prostitution”19 Den gamla konstitutionens skrivningar
om kvinnors rättigheter till utbildning etc. har strukits i den nya, som öppnar för införande av Sharialagar.
Mer om kvinnornas situation:
Eman Khammas, ”Mer om situationen i Irak”, översatt till svenska i ”Dokumentation från sessionen i
Stockholm inför Världstribunalen om Irak” på sid. 47-48.
Ghali Hassan, ”Iraqi Women Under Ockupation”
Haifa Zangana, ”Women of the new Iraq”, http://weekly.ahram.org.eg/2005/755/re8.htm
Ghali Hassan, ”Iraq’s Children: Choir of Despair”.
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=HAS20050809&articleId=822
19 Haifaa Zangana, “Women of the new Iraq”
18
13
Amnesty International rapport 22 febr. 2006 http://web.amnesty.org/Index/ENGMDE140012005
Bitte Hammargren, SvD 19 juni 2006 “Iraks kvinnor lever farligt”
Haifa Zangana, ”The height of humiliation”, http://weekly.ahram.org.eg/2006/800/focus.htm
Uyshra Moshat “Mitt Irak i spillror”, http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13021006.asp
Skolor, utbildning, forskning.
Det som följer nedan är med något undantag ett sammandrag av Ghali Hassans artikel från maj 2005 ”The
destruction of Iraq's Educational System under Ockupation”20:
--- ”Utbildningssystemet i Irak var år 1991 ett av de bästa i regionen, med över 100% total intagningsgrad för
grundskolan och höga nivåer på läs- och skrivkunnighet både för män och kvinnor. Den högre undervisningen,
speciellt på de vetenskapliga och teknologiska institutionerna låg på en internationell standard, bemannad med
högkvalificerad personal. (UNESCO, faktablad, 28 mars 2003).”
De av USA införda sanktionerna och straffbombningarna, som tillämpades med hårdhet och åsidosättande av
civilbefolkningens välfärd, förstörde Iraks utbildnings- och hälsosystem. Skolor och universitet bombades med
början 1991.
--- ”Omkring 84% av Iraks institutioner för högre undervisning har bränts ner, plundrats eller förstörts.” --- ”AlMustansiryah –universitetet, ett av de äldsta lärosätena i världen med en minst 1000-årig historia bombades och
förstördes delvis. FN- vapeninspektörer (UNSCOM) under ledning av Richard Butler lät bränna alla
universitetsbibliotekets kemiböcker. Alla universitet har fått sina kemiböcker brända av UNSCOM.”
--- ”Uppskattningsvis 30-40% av Iraks mest välutbildade lärarkadrer har lämnat landet på grund av de svåra
förhållandena.” --- ”Tusentals akademiker, vetenskapsmän och prominenta irakiska politiker har röjts ur vägen i
en hänsynslös och mordisk politik benämnd av-Baathifiering. Tillsammans med CIA:s och Israels Mossadagenter
har kriminella element och milisgrupper, inkluderande Kurdiska Peshmerga, den irantränade Badr-brigaden (milis
under det med USA samarbetande SCIRI-partiet), Ilyad Allawis INA och Ahmed Chalabis INS terroriserat en hel
nation och mördat dess intellektuella samfund.”
En internationell namninsamling under ett upprop mot akademikermorden riktat till FN pågår på initiativ av
Brussels Tribunal, se www.petiononline.com/Iraqacad/petion.html, i svensk översättning www.iraksolidaritet.
Föreningen IrakSolidaritet bedriver kampanjen i Sverige.
Morden och decimeringen av lärarkåren samt de ständiga utegångsförbuden, de godtyckliga arresteringarna av
studenter och lärare, risken att bli rånad eller bortrövad på vägen till och från hemmen av kriminella gäng eller
regimvänlig milis - allt gör det svårt om inte omöjligt att uppehålla undervisningen.
Förstörelsen av utbildningssystemet, ryggraden i ett samhälle, är avsiktlig och planerad. Det gamla systemet ses
som något ont som skall ersättas av ett nytt sådant– användbart för USAs och de amerikanska bolagens syften.
Ghali Hassan, ”The Destruction of Iraq’s Educational System under US Occupation”,
www.globalresearch.ca/PrintArticle.php?articleId=128
20
14
De undervisningsplaner för skolsystemet som ersätter det gamla är utarbetade av USAs experter. Allt innehåll
som kan ses som antiamerikanskt har tagits bort, inklusive Gulf- och Iran-Irakkrigen, och alla referenser till Israels
politik i Palestina och USAs stöd till Israel. ”Hela svep av 1900-talets historia har strukits” sade Bill Evans från
USAs försvarsdepartement och ”rådgivare” (med suverän rätt att ta de avgörande besluten) till Iraks
utbildningsministerium.
Återuppbyggnaden av bl.a. skolor och institutioner har skapat ”historiens största korruptionsskandal” (Jeffrey St.
Claire i boken Grand Theft Pentagon). Sagolikt förmånliga kontrakt skänker amerikanska bolag med intressenter i
USAs nyckelpositioner (ex. vicepresidenten Dick Cheney) hissnande vinster. Trots kontraktens storlek har föga
gjorts för den av USA omskrutna återuppbyggnaden av Iraks skolor och universitet. ”Skolor som dokumenterats
som fullt återuppbyggda är i själva verket fyllda med bråte och saknar skolbänkar, men är ofta nymålade
utvändigt” skriver den amerikanske författaren Christian Parenti i The Nation.
”Modet och beslutsamheten hos de universitetslärare (och andra professionella) som stannar kvar i ett krossat
Irak borde inspirera till et raskt, meningsfullt och praktiskt stöd från den internationella akademiska gemenskapen”
säger FN:s vice generalsekreterare Hans van Ginkel, rektor på det Tokyo-baserade UNU.
”Bremerlagarna”, Iraks nya ekonomi och konstitution
Redan för invasionen våren 2003 drogs planerna upp i USA för hur erövringen skulle kunna utnyttjas i framtiden
och hur man skulle gå tillväga för att få en lydig irakisk administration att samarbeta med – som åtminstone kunde
ge ett sken av demokrati.
Målet som sattes var att skapa en idealisk nyliberal mönsterstat – av ett slag som inte setts tidigare, i stället för
den stat som fanns före invasionen med en konstitution präglad av socialism, välfärdsidéer, nationell enhet,
centralstyrning och nationell kontroll av de enorma naturresurserna och inkomsterna därav. De gamla
samhällsinstitutionerna och -strukturerna skulle utplånas (så t.ex. startade anfallet med att Bagdads alla museer,
universitet, ministerier etc. bombades och plundrades med undantag av oljeministeriet där kunskaperna om
oljeutvinningen förvaltades). Ur rasmassorna skulle en ny stat resa sig – en stat som öppnade för utländska
investeringar och underlättade de multinationella bolagens ohämmade operationer men inte var till för att förse
sina medborgare med tjänster eller för att stödja ekonomisk utveckling på den sociala rättvisans villkor.
Irak har en konstitution från år 1990 som visserligen är provisorisk eftersom den inte är ratificerad i folkomröstning
(kriget kom emellan). Den kan beskrivas som i praktiken sekulär, arabnationalistisk och socialistisk, månar om
nationell sammanhållning och staten Iraks enhet. Den är demokratisk, dock ej i alla avseenden mönstergillt
demokratisk. Det är inte heller Sveriges konstitution. Dock är denna konstitution den enda legala.
Förvekligandet av ockupationsmaktens önskemål krävde en helt ny konstitution ”godkänd” av det irakiska folket –
vilket är ett solklart brott mot folkrätten. Enligt 4:e Haagkonventionen av år 1907 för en fredlig lösning av konflikter
har ockupationsmakten en plikt att upprätthålla det ockuperade landets juridiska system.
Den amerikanska biståndsmyndigheten USAID gav det privata konsultbolaget Bearing Point uppdraget att lägga
upp en detaljerad plan med instruktioner för hur omvandlingen skulle styras. Taktiken var att föregripa den
irakiska regering som skulle bildas i några av de mest fundamentala beslut som varje regering måste fatta: hur
15
ekonomin skall organiseras. Målet gick ut på att etablera ett grundläggande legalt ramverk för en fungerande
marknadsekonomi med extremt tilltaget svängrum för utländskt kapital.
Ur Bearing Point-planen utkristalliserade sig de s.k. ”Bremerlagarna”, skapade av Iraks förste amerikanske
”ståthållare” Paul Bremer. Dessa är avsedda som provisoriska lagar och riktlinjer för kommande lagstiftning. Det
nedanstående är citat ur en artikel av Maj Wechselmann21:
Dagens ”självstyrande Irak” har accepterat Paul Bremers ”100 order” som proklamerades under hans år som
högste ansvarige för ockupationen (maj 2003 – 28 juni 2004). Dessa direktiv förelades Iraks ”styrande råd” och
kallades därefter för ”interimskonstitutionen”. I själva verket reglerar Bremers direktiv varenda aspekt av irakiskt
liv - från bruket av biltutor till privatiseringen av statsägda företag – och ger amerikanska företag fördelar som inga
andra har. Framför allt inga irakier! Exempel:
Order nr 39: Iraks 200 tidigare statsägda företag skall privatiseras. Order 39 stadgar dessutom att irakiska
företag kan ägas till 100% av utländskt kapital och förbjuder att irakiska företag gynnas framför utländska när det
gäller rekonstruktionsbyggen i landet. Amerikanska bolag som Halliburton och Bechtel har rätt att köpa vilket
irakiskt företag som helst, göra allt jobbet själva – och skicka vinsten tillbaka till USA. Företagen har ingen
skyldighet att anställa irakier eller återinvestera i irakisk ekonomi. De kan vid vilken tidpunkt som helst ta sina
investeringar ur landet.
Order nr 40: Tillåter utländska banker att äga 50% av irakiska banker.
Order nr 49: Minskar företagens skatteplikt från 40% till 15%.
Order nr 12: Suspenderar ”alla tariffer, tullavgifter, importskatter och dylikt för varor som kommer in i eller lämnar
Irak”.
Order nr 17: Ger utländska entreprenörer, inklusive privata vaktfirmor, full immunitet. Immuniteten sträcker sig så
långt att den gäller även om irakier dödas av företagens slarv eller om företagen åstadkommer miljökatastrofer.
Order nr 77: Försäkrar att alla dessa och övriga order skall verkställas genom att amerikanska
generalinspektörer och revisorer finns i varje statligt departement och i regionala råd.
Antonia Juhasz, direktör vid Internationellt Forum för Globalisering i San Francisco konstaterar i en genomgång
av situationen i Irak att så radikala ändringar av ett lands lagar genomförd av främmande makt är illegala och
strider mot Haagkonventionen som USA har undertecknat.
I juni 2005 föreslog de irakiska politiker som arbetade med den nya konstitutionen något som delvis liknade ett
rudiment av den gamla. Detta förslag skulle kunnat ge den nu avgångne Bremer en hjärtattack. Idealen i
förslaget kunde vara tagna ur skandinavisk välfärdslagstiftning. Social rättvisa skulle vara grunden för
samhällsbygget. Oljeinkomsterna skulle spenderas på att ge alla lika rätt till undervisning, hälsovård, bostäder
och andra sociala tjänster. Alla skulle ha rätt till arbete och staten var förpliktigad i lag att sörja för arbetstillfällen
för alla. Idealen motsvarade vad irakierna ville ha – även de som var villiga att samarbeta med amerikanerna.
Detta var inte vad USA önskat.
Nya förhandlingar följde bakom lykta dörrar utan offentlig insyn och med amerikanska rådgivare/övervakare
ständigt närvarande. Ockupationsmakten som valt ut kommissionen och bestämt ramen för dess arbete ingrep
också direkt i förhandlingarna. ”Amerikanerna säger att de inte lägger sig i, men det gör de /---/. De gav oss ett
Maj Wechselmann, ”Är det ett Irak befriat från irakier som är lösningen?”. Tidning för Nätverket mot
Krig, nov 2004. www.motkrig.org
21
16
detaljerat förslag , nästan en helt färdig version av grundlagen” förklarade Mahmoud Othman, medlem av
grundlagskommittén i Washington Post den 13 augusti. ”Det är allmänt bekant att USAs nyanlände ambassadör
Zalmay Khalizad spelade en avgörande roll under de sista veckornas förhandlingar om konstitutionsförslaget”
yttrade sig Justin Alexander, juridisk rådgivare vid FN:s delegation för Irak. Förhandlingarna resulterade i ett
omarbetat förslag till konstitution som gick igenom i irakiernas omröstning i september 2005.
Nu hade formuleringar försvunnit som USA fann olämpliga. Staten skulle inte längre vara det irakiska folkets
instrument för att uppnå välstånd och utveckling. I stället hade bl.a. lagar tillkommit som stipulerade att:
-- staten har rätt att lägga sig i lönebildningen
-- staten skall bekämpa ”terrorism i alla former” (en lagformulering troligen unik i världen), vilken kan åberopas för
att rättfärdiga militärt våld och utländska truppers aktioner mot politiska motståndare och sådana som gör
motstånd mot den nya staten.
-- staten skall garantera att Iraks ekonomi reformeras enlig ”moderna ekonomiska grunder” vari bl.a. ingår
”utvecklandet av den privata sektorn”.
-- oljeutvinningen skall alltid maximeras oavsett landets egna intressen.
En särskilt viktig artikel i det gamla förlaget ströks också: att upprättandet av utländska militärbaser är förbjudet.
Likaså ströks den artikel som sade att alla i landet boende räknas som irakiska medborgare. Ordet ”medborgare”
nämns överhuvudtaget inte, i stället talas det nu om olika etniska/religiösa grupper.
Det tidigare lagförslaget ”Alla naturresurser ägs fullständigt och ovillkorligt av det irakiska folket” ändrades så att
orden ”fullständigt och ovillkorligt” togs bort och orden ”utom vad som är undantaget i lag” lades till. Den nya
formuleringen öppnar Iraks oljetillgångar för utländsk exploatering, som i den gamla konstitutionen skulle förvaltas
av den irakiska staten för det egna folkets väl.
USA:s planer vid invasionens början var att privatisera Iraks oljetillgångar och därigenom underminera den
arabiska oljekartellen OPEC:s makt över oljeflödet på världsmarknaden. Denna handlingslinje förordades av
USA:s neokonservativa och Pentagon men är nu besegrad av USA:s State Department och oljebolagen till
förmån för en mer sofistikerad sådan. USA forcerar när detta skrives förhandlingar om långtidskontrakt på
utvinningar ur Iraks framtida oljereserver som kommer att ge de multinationella oljebolagen astronomiska vinster.
Irak, som blir bundet av dessa ”Production Sharing Agreements” (PSA) i årtionden, får bara behålla spillror av
vinsterna. Med dessa avtal skall den irakiska regimen kunna komma runt beskyllningarna för privatisering av Iraks
oljetillgångar.
Iraks oljeproduktion har minskat från 3,5 miljoner fat år 1990 och 1.4 miljoner fat under 2005 till 1 miljon i jan.
2006. Orsakerna är ett fallfärdigt produktionssystem, vanskötsel, motståndsrörelsernas aktiviteter och - kanske
det viktigaste hotet mot Iraks ekonomi - korruption och oljestölder. Utländska investerare tvekar att satsa i
produktionssystemets återuppbyggnad på grund av motståndsrörelsens sabotage och avsaknaden av ett
lagskydd i Irak, och oenighet råder i landets irakiska ledning om oljan skall kontrolleras av centralregeringen eller
provinserna. Följden har blivit att landet nu importerar raffinerade oljeprodukter till rekordhöga
världsmarknadspriser i stället för att utnyttja prisläget för landets återuppbyggnad. 22
Den amerikanska ockupationspolitiken har lett till att shiitiska ledare i söder och kurdiska ledare i norr kunnat
driva igenom i konstitutionen att Irak skall delas upp i tre huvudregioner med egna regeringar. Dessa skall också
22
Iraq Oil Outputs Lowest since Invasion
http://enews.earthlink.net/article/int?guid=20060428/44519340_3ca6_1552620060428-181273844
17
kunna ha egna arméer och ges stor självständighet gentemot centralregeringen i frågan om inflytandet över
oljereserver m.m. inom egna områden. Både den shiitiskt dominerade södra regionen och den kurdiskt
dominerade i norr är rika på olja, medan den mellersta sunnitiskt dominerade är missgynnad i detta avseende.
I motsatts till det intryck media förmedlar är en sådan uppdelning av landet tvärt emot vad irakiernas majoritet
själva vill ha. Detta visar en opinionsundersökning genomförd av ”The International Republican Institute”, en
organisation skapad av marionettregimen med uppdraget att bygga upp maskineriet för irakiska politiska partier
som är för en fri marknad. Av alla irakier i hela landet vill 69% ha en stark central regering , bara 22% vill ge
betydande maktbefogenheter åt regionala regeringar. Motsvarande siffror för shiiterna i söder var 66% respektive
25%.
Den nya illegala konstitutionen torde leda till en mycket svag federal stat med starka regioner som ständigt
befinner sig i konflikt, eller till en sönderdelning av staten. Den finns översatt och kommenterad av Anders
Puschel, se http://www.irakkommitten.se/konstitution.html
De flesta av uppgifterna ovan är tagna från Herbert Docena: Iraq´s Neoliberal Constitution 2 sept 2005,
www.fpif.org/fpiftxt/492 och Greg Palast: OPEC and the Economic Conquest of Iraq.
www.gregpalast.com/printerfriendly.cfm?artid=471 . Även dessa artiklar rekommenderas:
Prof. Abd Ali-Kadim el-Mamouri: ”Effekterna Av USA:s Ockupation och ockupationsmaktens beslut på
den irakiska ekonomin”, Dokumentation från sessionen i Stockholm nov 2004 inför Världstribunalen i
Irak.
Herbert Docena: ””Shock and Awe” Therapy”, www,worldtribunal.org/main/popup/docena
Antonia Juhasz: “How the Occupation of Iraq Continues”,
http://www.fpif.org/papers/0407iraqtransf_body.html
Jakob Nerup: Iraks Ökonomiske Dissektion. http://www.fritirak.dk/artikler/synspunkt/2005/1205-jn.htm
Greg Muttit: “Crude Designs – The rip-off of Iraq’s oil wealth”, www.carbonweb.org/crudedesigns.htm
Valen och Iraks nya administration.
USA fick inte FNs säkerhetsråd med sig på sitt angrepp på Irak men motståndet mjuknade mycket snart. Redan
efter några månaders ockupation förklarade sig Säkerhetsrådet stödja att det irakiska folket med hjälp av
ockupationsmakten bildade en interimsadministration. Detta trots att det stred mot FN-stadgan och den fjärde
Genèvekonventionen.
I aug. 2003 tillsatte USA ett irakiskt Styrande Råd under ledning av exilirakierna Ahmed Chalabi och Iyad Allawi.
Chalabi hade dessförinnan tillbringat sin tid i USA verksam med att förse Bush-administrationen med falsk
information om Iraks massförstörelsevapen och begåvats med miljontals dollar inför sin kommande uppgift. Han
var även känd tidigare som banksvindlare i Jordanien, som råskinn och som spion för Saddams räkning på
landsmän i London. I det Styrande Rådet ingick kurdiska och shiitiska kollaboratörer och Iraks kommunistparti
(IKP). Det var denna regim som Sverige började knyta diplomatiska förbindelser med i dec. 2003, detta trots att
Irak officiellt ansågs ockuperat.
18
Ett halvår senare ställde sig Säkerhetsrådet bakom och auktoriserade i praktiken ockupationsmaktens militära
våld mot den irakiska motståndsrörelsen23. Därefter angreps Falluja under ”världssamfundets” tystnad . Staden
sågs som ett centrum för motståndet.
I juni 2004 upprättade USA en interimsregering ”välkomnad” av Säkerhetsrådet med Iyad Allawi som
premiärminister. Som sådan var denne ansvarig för de fortsatta massakrerna i Falluja, Sadr och Najaf. Han står
CIA och MI6 nära.
Säkerhetsrådet förklarade ockupationen hävd trots det uppenbara att ockupationsstyrkorna var kvar och ändrade
i landets regim och lagar efter behag, alltmedan strider pågick. Innan dess hade den amerikanska
ockupationsadministrationen författat en lag, the Transitional Administrative Law (TAL) som inför de kommande
valen föreskrev att partierna skulle formeras efter etniska och religiösa principer. Denna TAL är en flagrant
kränkning av Haagkonventionens artikel 43 samt 4:e Genèvekonventionens förbud att ändra i ett ockuperat lands
lagar och styrelseskick, och det är den som lagt grunden till dagens splittring i Irak.
Tre allmänna val har därefter genomförts i Irak under USAs (och formellt FN:s) kontroll: valet i februari 2005 av
provisorisk nationalförsamling med uppgiften att författa en ny konstitution, valet i nov. 2005 av ny konstitution (se
d:o) och valet i dec. 2005 av konstitutionell nationalförsamling med uppgiften att skriva en slutgiltig konstitution,
fortsätta lagstiftningsarbetet och bilda en konstitutionell regering. Samtliga val har föregåtts av intensifierad
aktivitet från motståndet och en ”demokratiseringsprocess ” bestående av ockupationsmaktens exempellöst
brutala bestraffnings- och bombraider mot motståndets städer och civilbefolkning. Detta särskilt i de områden
som domineras av sunnimuslimerna och som mestadels bojkottade valen eller vars partier ibland uteslöts ur
dessa (se kap. ”Falluja och massförstörelsen i irakiska städer och samhällen”).
Förutom att dessa val under utländsk ockupation strider mot den 4:e Genèvekonventionen har inget av dem gått
rätt till. TV- och radio har kontrollerats av USAs armé med köpt mediarapportering och höga kostnader för TV-tid
har avkrävts, en situation som gynnat USAs favoriter med mest pengar. I alla val har uppfinningsrika men
uppenbara fusk varit legio. Utländska valobservatörer har antingen varit obefintliga eller utvalda av USA i kraft av
dess inflytande i FN:s säkerhetsråd. Kidnappningar och dödsskjutningar mellan partier har förekommit,
partilokaler och partiegendom har bränts ner etc.. Inför valet februari 2005 hölls partikandidaterna, först fem dagar
före valet offentliggjordes 7000 namn i 98 grupperingar. Detta skapade givetvis förvirring hos väljarna. Innehållet i
konstitutionsförslaget var inte tillgängligt för alla väljare, och media tog inte upp federaliseringen, USA-beroendet
och kvinnornas förlorade rättigheter utan fokuserade på annat. Många röstade ja till konstitutionen i hopp om att
det därigenom skulle bli lugnare. Dock, valdagarna har varit relativt lugna – uppenbarligen på order från
motståndsledningarna.
Sammansättningen av de nya nationalförsamlingarnas och regeringarnas representanter har förhandlats fram i
den ”gröna zonen” i Bagdad under hård USA-kontroll och avskildhet från det irakiska folket.
Det sista valet i dec 2005 till konstitutionell nationalförsamling val baserades på den uppdelning av Irak i tre
områden efter etniska/religiösa kriterier som den nya illegala konstitutionen föreskriver. Fördelningen av
parlamentets 275 platser blev följande24:
23
Se Rolf Andersson, ”Irak alltjämt ockuperat”, Tidskrift för Folkets Rättigheter 3-4/2004
24
http://www.naba.org.uk/Pal_Elect_06.pdf
19
Shiiternas Enade irakiska allians (UIA) fick 128 platser. UIA:s två största partier är Dawa-partiet som leds av
Ibrahim Jaafari (se ovan) och det dominerande ”Högsta rådet för den Islamiska revolutionen” SCIRI som leds av
Abdul-Aziz al-Hakim vilken öppet arbetar för en federal separat stat i södra Irak. Han får stöd av ayatollan Ali alSistani, som har intima kontakter med regimen i Iran och dessutom själv är iranier. Den för sitt motstånd mot
USA-styrkorna under de första ockupationsåren så omskrivne Muqtada al-Sadr och hans Mahdi-milis har i valet
dec. 2005 lierat sig med UIA och fått 31 parlamentsplatser och fyra ministerposter. Irans inflytande i regeringen
har därmed stärkts. Mahdi-milisen anklagas för att delta i mord på sunnimuslimer och USA-fientliga shiamuslimer
och har vunnit inflytande i både Bagdad och Basra.
Den sekulära Irakiska nationella listan, USAs favorit fick 25 platser och gick starkt tillbaka på grund av sin ledare
är Iyad Allawi, som var premiärminister i den första interimsregeringen och gjort sig hatad för sin quislingpolitik.
Listan stöddes av Iraks kommunistiska parti IKP, som numera har förlorat allt förtroende hos Iraks folk men stöds
av USA med pengar från National Endowment for Democracy (NED) och arbetar aktivt för att splittra
antikrigsrörelsen i världen25.
Kurdiska koalitionslistan som fick 53 platser är en koalition mellan de två kurdiska partierna PUK (dominerar)
ledd av Jalal Talabani (se ovan) och KDP ledd av Masoud Barzani, den kurdiska regionens president, båda
arbetar för en federal kurdisk stat.
Sunniternas Sunni Arab Alliance fick 44 platser och leds av Adnan al-Dulaimi från The Iraqi Accordance Front.
Beskrivningen av valen ovan är en sammanfattning av oberoende journalisters och mänskligarättighetsorganisationers rapportering sedd med motståndssidans perspektiv (ofta från plats). Den stämmer
naturligtvis inte med de informationer vi fått från våra vanliga media, vars rapportörer varit ”nedbäddade”
(embedded) i ockupationsmaktens lilla ”gröna zon” i Bagdad och gjort sig ensidigt beroende av USA-arméns och
kollaboratörregimens information. Där beskrivs valen som framgångsrika och relativt justa, och även uppenbart
överdrivna uppgifter om valdeltagandet har slukats villigt. ”En seger för demokratin” är ett vanligt jubelrop.
Det tog den nuvarande nationalförsamlingen fem månaders rävspel och huggsexa innan ministerposterna i den
nya regeringen efter USAs påtryckningar kunde fördelas och godkännas.
Klyftan i regeringen fördjupas nu kring frågorna om religionens roll, statens decentralisering och kontrollen av
oljereserverna. Varje ministerium är länkat till en religiös eller etnisk grupp/parti fientliga till andra och blir
därigenom till en bastion för den grupp som kontrollerar det. Det blir då omöjligt för premiärministern att avskeda
ministrar eller utöva kontroll över deras handlingar. Resultatet blir en korruption som är helt genomsyrande.
Den nya regeringen (och USA-armén) har snabbt ställts inför accelererande svårigheter och sabotage av
oljesystemet orsakade av en växande och allt effektivare motståndsrörelse med folkligt stöd (bekräftat i New York
Times26). Regeringen har svarat med omfattande förföljelser och massakrer av civila utförda av de olika
regeringspartiernas privatmiliser och inrikesministeriets dödsskvadroner med ockupationstruppernas bistånd.
Dessa senare har även svarat med intensifierade bombningar av städerna.
Lee Sustar, ”Behind the IFTU controversy----”, http://counterpunch.org/sustar06182005.html
Jennifer Horan, ”The IFTU Letter to----” http://stangoff.com/index.php?p=30
.
26 http:// www.nytimes.com/2006/08/17/world/middleeast/17military.html?_r=1&oref=login
25
20
Iraks ledning ser i dag ut så här:
President: Jalal Talabani: Kurdisk president i ett land som till 85% består av araber. F.d. krigsherre och välkänd
opportunist. Det vittomfattande nät han spunnit har gett honom tillnamnen ”allas ombud” och även ”mannen med
många munnar” bland hans eget folk. Han hade när det begav sig djupgående affärer med vännen Saddam
Hussein, stödde Teheran i Irak/Iran-kriget och har goda kontakter med CIA och Israel.
Vice president 1.: Tariq al-Hashimi. Sunnimuslim från en välkänd Bagdadsläkt, tillhör Irakisk-muslimska partiet
(en motsvarighet till Muslimska Brödraskapet i Egypten).
Vice president 2:. Adel Abdul-Mahdi från UIA-listan (United Iraqi Alliance), samma lista som inkluderar ayatollah
Ali Al-Sistani och Ahmed Chalabi. Han är en långtidsexilirakier tillhörig SCIRI (Supreme Council of Islamic
Revolution) och finansminister i den tidigare interimsregeringen. En perfekt ersättare för Paul Bremer. Har
ansvaret för igångsättandet av Bremers illegala 100 order om utförsäljning av Irak och irakisk ekonomi till USAbolag.
Premiärminister:
Nuri Kamal al-Malilki, Dawapartiet som ersatte den tidigare Ibrahim Jaafari vilken är ledare för
samma parti men ansågs förbrukad av USA. Al-Maliki gick in i Dawapartiet redan -68, men vid Saddams
utrensningar av shia-muslimer under 80-talet flydde han till Iran och sedan till London, där hans familj är kvar.
Inrikesminister: Jawad al-Pohani, partilös och utvald av USA.
Försvarsminister:
Abdul Kadir Mohammed Jasin, sunni-muslim, utvald av USA.
Minister för nationell säkerhet: Mowak al-Rubai, shia-alliansen. USAs man. Han är iranier och hans egentliga
namn är Karim Shah Bouri och hörde tidigare till Dawa-partiet.
Oljeminister:
Housain al-Shahrustani, shia –muslim, har hört till Dawa-partiet.
Hälsominister: ------- Shimari, Muqtadar al-Sadrs man.
Kulturminister: ------- Smesin, Muqtadar al-Sadrs man, se också stycket om kulturarvsskövlingen.
Systemet från Bremers tid med amerikanska ”advicers” för varje ministerium består. Det är i realiteten dessa som
fäller de avgörande orden i viktiga beslut tack vare ett ”avtal” USA har med Irak-regimen.
Iraks nya fackföreningar
Nya fackföreningar för t.ex. oljearbetare har upprättats efter invasionen. Den enda tillåtna fackliga
centralorganisationen Iraqi Trade Unions domineras av det USA-samarbetande irakiska kommunistpartiet (IKP).
De fackliga ledarna beskrivs som varande ”i opposition mot USA:s krig och ockupation av Irak”. Av denna
anledning har de av ”anti-war”-rörelsen i USA kommit att betraktas som en del av den progressiva
motståndsrörelsen i Irak, trots varnande signaler om motsatsen. De har av ockupationsmakten tillåtits turnera i
21
USA på inbjudan och bekostnad av USA:s största fackförbund AFL-CIO (något som saknar sin motsvarighet i
tidigare krig, Vietnam t.ex.). Detta har i ”antiwar”-kretsar och i Europa tolkats som ett glädjande tecken på att
AFL-CIO närmar sig ”antiwar-rörelsen”. Men AFL-CIO, som öppet samarbetar med USAs National Endowment
for Democracy och dolt med CIA i att underminera fria militanta fackföreningar i världen, har förklarat sin totala
solidaritet med den regim som upprättats av amerikanska och brittiska trupper. Liksom under Saddam Husseins
tid är de nya fackförbunden genom ”Bremerlagarna” förbjudna att strejka2728.
Förstörelsen av Iraks jordbruk
Iraks jordbruk hör till den historiska Mellanösterns ”bördiga halvmåne”, ursprungskällan till vår civilisations
jordbruk. Trots extrem ofruktbarhet på grund av låg nederbörd och salthaltig jordmån har Irak ännu in i vår tid tack
vare bevattning från Tigris och Eufrats flodsystem haft ett jordbruk av världsklass som producerat mat av god
kvalitet under generationer. Bristen på gödningsmedel och maskinell utrustning under FN-sanktionernas tid ledde
till en djup nedgång och bidrog till 2.6 milj. människors död. Produktionen har nu sjunkit ännu mer – 50% jämfört
med tiden före invasionen.
Iraks bönder har tills nu använt förra årets utsäde och plantor som de kunnat byta sinsemellan för den nya
skörden. Årtusendens urval har lett till grödor anpassade till den lokala miljön. Resultatet har blivit en genbank för
grödor och husdjur – en ovärderlig tillgång för mänskligheten. Denna tillgång är nu i fara.
Med Bremerorder nr 81 försvinner den tidigare konstitutionens förbud mot privat äganderätt över biologiska
resurser. Det blir nu i praktiken omöjligt för bönderna att spara och plantera eget utsäde. Enbart plantmaterial och
utsäde som producerats av kommersiella storskaliga jordbruksföretag får säljas, d.v.s. i realiteten USAdominerade multinationella bolag som Monsanto, Syngenta och Dow Chemical. Följden blir skadliga effekter på
miljön och folkets hälsa, ökat beroende av storskaliga jordbruksenheter, för bönderna ett slaviskt beroende av
utländska bolag och för grödorna en genetisk enhetlighet som är mycket känslig för störningar med missväxt som
följd. Produktionen kommer att inriktas på export, därigenom blir irakierna bundna till importerad mat och ”bistånd”
från Väst.
Ödeläggandet av Iraks jordbruk med Bremerlagstiftningen beskrivs i två översatta artiklar i Fib/K:
Ghali Hassan, ”USA tar över Iraks jordbruk”, Fib/K nr 3/2005
Prof. Abid Ali-Kadim el-Mamouri: ”Tidigare gav ----”, Fib/K nr 11/2004
På engelska finns en längre mer fördjupande artikel:
Jeremy Smith, ”Order 81: Re-engineering Iraqi agriculture”, www.uruknet.info?p=15112
John O'Brien,” My response to “Iraqi Union Leaders Tour” – and -----“,
www.democracynow.org/station.shtml
28 Joseph Kay, ”AFL-CIO conference passes pro-war resolution”,
www.wsws.org/articles/2005/jul2005/aflc-j30.shtml
27
22
Tortyren och fängelserna
Sverker Åström i Fib/K nr 12/2004: Den nyligen utnämnde justitieministern i Amerika, Alberto Gonzales var den
som skrev motiveringen för tortyren, en motivering som godkändes på högsta håll i Vita Huset”.
S-riksdagskvinnan M. Osman Sherifay i riksdagen: ”USA trotsar FN:s kommission för mänskliga rättigheter och
vägrar begära från dess tortyrkommitté att inkomma med såväl regelbunden rapportering, som särskild d:o kring
tortyrfallen i Irak”.
Gösta Hultén har i boken ”Fånge på Guantanamo” gett en saklig och skrämmande skildring av tortyren som ett
led i ”kriget mot terrorismen”, där även Irak-kriget avspeglas.
Mer än 50 000 irakier har suttit i ockupationsmaktens fängelser, men bara 1,5 % av dem har dömts för något
brott. I april 2006 satt 18 000 irakier i dessa fängelser. Fängelset i Abu Graib som upprörde en hel värld med sin
avslöjade tortyr har överlämnats av USA. Det sägs nu vara tömt och fångarna överförda till andra fängelser. USA
har också hemliga fängelser för irakierspridda på örlogsfartyg och på okända platser i världen.
Att tortyren i Iraks fängelser fortgår oförminskat medan mainstreammedia tappat intresset framgår av materialet
nedan:
Eman Ahmed Khammas: ”Mer om situationen i Irak”, Dokumentation från sessionen i Stockholm inför
Världstribunalen i Irak”.
James Cogan: ”USA's 'democracy' in Iraq: Death Squads, Torture and Terror”, www.wsws.org
Dahr Jamail: “World Tribunal for Iraq, Culminating Session Testimony”. www.uruknet.info?p=13029
Jan Guillou: “USA:s tortyr är inget ”misstag””, Aftonbladet 15 juni 2004.
Human Rights Watch 27 april 2005: ”US.: Abu Ghraib Only Tips of the Iceberg”.
Seymour M Hersh: ”På given order”, bok på Ordfronts förlag 2005
Human Rights Watch, Publications sept 2005, http://hrw.org/reports/2005/us0905/index.htm
Naomi Klein: “Aldrig mer? Aldrig förr?”. Aftonbladet 11 dec 2005.
Mussab Al-Khairalla, Reuters: ”UN raises alarm on death squads and torture in Iraq”,
www.uruknet.info?p=15545
Kriminalitet, drogmissbruk och dödspatruller
Före invasionen var kriminaliteten i Irak relativt låg – frånsett Saddam-regimens brott mot de mänskliga
rättigheterna och repressionen som riktades mot misstänkta regeringsfiender och motståndare. I krigets och
ockupationens virvelstormar har en ny farlig kriminalitet vuxit fram: plundringar, rån och stölder, kidnapping av
kvinnor och barn för utpressning och prostitution, kulturskattsplundringar, ”back street actions”, hedersmord,
korruption och nepotism inom de nya irakiska ledarskikten.
Före ockupationen fanns det knappt några droger, nu har en av de ledande hjälporganisationerna tagit fram
uppgifter som gör gällande att ockupationens första arton månader bland annat medfört att av landets 26 miljoner
invånare har en miljon fastnat i ett drogmissbruk av något slag. Nu ser man dagligen barn som sniffar lim, något
23
som var otänkbart för bara två år sedan. För 250 dinarer, den lägsta valören, kan man köpa ett litet vitt piller.
Populärt bland soldater såväl som bland Iraks ungdomar.29
Dödspatruller30 och falska motståndsgrupper31organiseras av USA-administrationen och med denna lierad irakisk
milis, Iran-lierade shiamuslimska grupper samt Israeliska Mossad. Dessa orsakar mord och ”försvinnanden” bland
Iraks akademiska elit och motståndssidans ledare och intellektuella. Eller blodiga attentat bland civila irakier –
som länge skyldes på Iraks egen Usama Bin Laden, Al-Zarqawi (dödförklarad i maj 2006) i avsikt att
misskreditera motståndsrörelsen inför världsopinionen, ett propagandanummer som hittills gått hem i väst.
Attentaten har accelererat i antal och omfattning efter sprängningen av den heliga shiamoskén i Samarra våren
2006, en provokation som det finns skäl att misstänka utförts med Irak-regeringens och USAs medverkan. Detta
med syftet att skapa inbördes religiöst hat och kaos för att ta loven av motståndet mot ockupationen. 32
Denna händelse har utlöst svåra ömsesidiga massakrer mellan sunni- och shiamiliser.
Övergångslagen, som skall skrivas in i konstitutionen, straffriförklarar USA:s personal och militär, alla
kontraktsanställda och alla andra utländska militärer och säkerhetsfirmor.
Antal dödade och sårade i kriget
Av lättförklarliga skäl är det mycket svårt att uppskatta antalet dödade och sårade civila irakier.
USA/Storbritannien för trots sin moraliska skyldighet ingen sådan statistik. Cirka sex seriösa studier existerar.
Nedan redogörs för de viktigaste. Beräkningarnas siffror skiljer sig mycket åt och blir naturligtvis olika beroende
på hur de görs och vad de vill mäta.
Forskarteamet Body Counts beräkningar är de som massmedia och politiker vanligen hänvisar till. Body Count
räknar enbart ”civila dödsfall orsakade av militära handlingar och av militära eller paramilitära reaktioner på
koalitionens närvaro samt orsakade av kriminella handlingar som är relaterade till rättsamhällets sammanbrott”.
Grundmaterialet är rapporter till minst två av varandra oberoende och godkända internationella mediakällor
skrivna på engelska. Självfallet måste fler dött som en följd av ockupationen, vilket också erkänns av forskarna –
av en eller annan orsak ej inrapporterade till media, anonymt begravda i ruiner, eller oidentifierbara kroppar som
inte saknas av några andra än deras eventuellt kvarlevande. Siffrorna är precisa och vetenskapligt kontrollerade.
Den 14 augusti 2006 låg de mellan 40 134 och 44 662.
Body Counts beräkningsmetod har år 2006 utsatts för hård kritik, bl.a. följande:
a)
för att urvalet av mediakällor exkluderar sådana som enbart är arabiskspråkiga vilka ”gör ett mycket
bättre jobb när det gäller rapportering om dödade civila” (journalisten Dahr Jamail).
29
Intervju med Prof. Abid Ali el-Mamouri i Fib/K nr 12/2004.
Ghali Hassan, ”The Destruction of Iraq’s Educational System under US Occupation”,
www.globalresearch.ca/PrintArticle.php?articleId=128
31 Daily star, “New Iraqi party to give political face to “resistance””,
www.dailystar.com.Ib/article.asp?edition_id=10&categ_id=2&article_id=16352#
32
Om sprängningen av Samarramoskén, http://www.iraksolidaritet.se/index.php?nr=131
30
24
b)
för att den baseras på antagandet att stora väst-media är pålitliga därför att ”de i viss mån är
självkorrigerande”. Detta motsäges av verkligheten alltsedan 1945, se studier av Chomsky m.fl.
(Nättidningen Medialens).
c)
För att väst-media på grund av den för journalister farliga situationen i Irak alltmer tvingats förlita sig
på inhemska journalister som är utsatta för ständiga hot till livet från regeringsvänliga element och
USA-armén om rapporteringens innehåll är ofördelaktigt. (Dahr Jamail)
Iraks Hälsoministerium baserar sina beräkningar på rapporter från sjukhus och bårhus. På dessa
beräkningar förlitar sig FN. Statistiken för år 2004 då den startades bekräftar Body Counts beräkningar att de
flesta irakier dödats av USA-trupperna. Efter detta år har Hälsoministeriet slutat göra åtskillnad på av USA och
regimen dödade och av motståndet dödade, skyllande på att statistiken blir vantolkad. Det framgår att antal
dödade per månad dubblerats den första halvan av år 2006.
Den ansedda medicinska tidskriften The Lancet publicerade i sept. 2004 en jämförande vetenskaplig studie av
landsomfattande slumpmässiga stickprov och bestyrkta ögonvittnesutsagor.
Metoden är den samma som The Lancet använt för andra krigshärdar i världen och som då accepterats som
tillförlitlig av såväl västliga mainstreammedia som FN men som nu utan motiveringar baktalas. The Lancet kom
fram till att (mycket försiktigt beräknat) minst 100 000 civila irakier dött som ett resultat av den ”våldskultur” som
skapats av invasionen och ockupationen. Här i inräknas även följderna för irakiernas hälsa genom sjukhus- och
miljökatastroferna samt den kriminalitet som orsakats av rättsystemets upplösning. Beräkningarna undantog
området ”dödens triangel” med städer som Falluja eftersom förhållandena här var så exceptionella att en annan
beräkningsmetod måste tillgripas. Inklusive detta område torde The Lancets siffror ha hamnat kring minst 285 000
döda civila irakier, de flesta kvinnor och barn.
När detta skrivs har ytterligare två år gått sedan Lancetrapporten publicerades. USA accelererar bombandet, och
allt fler dödas nu också av privatmiliser, i uppgörelser mellan miliser och av Inrikesministeriets dödsskvadroner.
Det är idag med säkerhet riktigare att tala om hundratusentals snarare än tiotusentals civila dödsoffer för USAs
ockupationspolitik i Irak.
Artiklar och webbsidor:
Body Count, www.iraqbodycount.net
The Lancet; “Civilian Deaths in Iraq: Iraq’s citizens have a right to know”,
www.globalresearch.ca/index.php?context=viewarticle&code=THE20050728&articleId=755
Andrew Cockburn: “Refiguring the Iraqi body count” 17 dec. 2005,
http://fairuse.1accesthost.com/news2/latimes984.html
Kritik av Body Count: “Paved with good intentions – part 1 and 2” www.medialens.org/alerts
Body Counts svar på kritiken: http://www.iraqbodycount.net/editorial/defended/2.2.php
En analys av sex undersökningar av N J S Davies:
www.onlinejournal.com/artman/publish/article_643.shtml
Antal dödade bland USA-koalitionens styrkor, irakiska poliser och militärer, utländska entreprenörer,
journalister: Se Iraqi Coalition Casualty Count, http://icasualties.org/oif/
25
USA i Irak
Antalet utländska soldater i Irak var den 20 juni 2005 160 000, varav 138 000 var från USA. Dessutom opererar
15 000 legosoldater från privata militära firmor i Irak, vilket i antal överstiger USA:s största allierade,
Storbritannien. Under år 2006 har både USA och Storbritannien ökat antalet soldater i Irak.
Ambassadör i Irak sedan april 2005 är Zalmay Khalizad. Han efterträdde John Negroponte som är känd som
organisatör av USA:s dödspatruller i San Salvador. Khalizad är en amerikan född i Afghanistan, tidigare
ambassadör i Kabul sedan 2003. Lämnade ett Kabul regerat av krigsherrar, en militärbas och en av USA:s största
opiumproducerande kolonier i världen. Khalizad är de neokonservativas emissarie, inblandad i “the Project for a
New American Century” (PNAC). Hans mentorer är P. Wolfowitz, D. Cheney, D. Rumsfeld och R. Perle33.
S.k. ”senior advisors” i Iraks alla ministerier kontrollerar att dessa följer USA:s och dess bolags intressen. De har
rätt att ta de avgörande besluten i viktiga frågor. Så t.ex. har placerades James Steel (med erfarenheter från
organiserandet av Colombias dödspatruller) i Iraks inrikesministerium fram till våren 2006.
USAs ambassad i Bagdad kostade 990 miljoner dollar i drift redan under de två åren sedan invasionen. Den är
USAs största med 1000 amerikaner och 400 irakier i personalen. UPI:s korrespondent Pamela Hess jämför med
Beijingambassaden som kostar 434 miljoner dollar. Ambassaden vid Tigrisfloden upptar tre byggnader som
tillhörde Saddam Husseins högkvarter. Men en ny permanent ambassad planeras. Den kommer kosta 1.3
miljarder dollar och skall byggas i den s.k. internationella zonen på annan plats vid floden. Genom
budgetmanipulationer i Washington kommer den att finansieras med extrapengar som står utom kongressens
kontroll. Det båtar för oegentligheter med entreprenörer, säger UPI. (Från IrakSolidaritets hemsida
www.iraksolidaritet.se)
USA-militären i Irak planerar att upprätta fyra stora baser i Irak. Både amerikanska och andra ockupationstrupper
ska dras tillbaka dit och lämna sina nuvarande provisoriska baser i städerna. Avsikten är enligt militärkommandot
att på så sätt förbereda för uttåg ur Irak. Den brittiska tidningen Guardians reporter i Bagdad säger dock att
bygget av mer permanenta anläggningar enligt kritiker är ett tecken på att USA planerar stanna för gott i Irak. ”De
tycks slå sig ner med långsiktiga planer, och det kommer bara ge ett utrymme för terroristerna, säger en talesman
för det största sunnitiska partiet, enligt Guardian. (Från IrakSolidaritets hemsida www.iraksolidaritet.se)
De officiella siffrorna för USA:s förluster i människoliv var i Sept. 2006 uppe 2680 . Siffrorna kan ifrågasättas
säger Jesus Davila, ”Coverup of the Number of US Soldiers Killed in Iraq”,
www.globalresearch.ca/index.php?cotext=viewArticle&code=DAV20050712&articleId=666
Skövlingen av kulturarvet
Att krossa den nationella identiteten och omskapa historiens vittnesbörd för att berättelsen skall passa
segerherrarna är ett beprövat sätt av kolonialmakter att göra ett folk svagt och lätt att behärska. Efter andra
Ghali Hassan, ”Democracy or Colonial Dictatorship?”,
www.uruknet.info/?p=11023&hd=0&size=1&1=x
33
26
världskriget har det försökts av Israel, nu prövar USA på samma metod. Irakierna är ett stort folk, väl medvetet
om sitt stolta förflutna, så det gäller att gå grundligt tillväga.
Det historiska Mesopotamien, tvåflodslandet motsvarar rätt väl området för dagens Irak. Här har vår
västerländska civilisation sina djupaste rötter, begravda i många hundratals berg och kullar av lera på den slätt
som kunnat bevattnas från Eufrat och Tigris. Leran är de eroderade resterna av världens allra första städer
byggda av soltorkat tegel, lagrade på varandra,. Den nyuppfunna konsten att bevattna den bördiga jorden i det
regnfattiga klimatet lade grunden för stadskulturer ledda av prästkungar och med en komplicerad
samhällsorganisation och klassuppdelningar. Behovet av kontroll över produktionen, fördelningen av det
producerade och tributerna till prästkungar och tempel i denna sumerernas högkultur gav upphovet till vår första
skrivkonst och matematik. Den första kända religionen och de första myterna som förklarade människans relation
till världsalltet och den rådande ordningen (bl.a. bibelns skapelsemyt), den första historieskrivningen, läkekonsten,
astronomin, de första skrivna lagarna, de första litterära verken (Gilgamesheposet) och kärlekssångerna – allt är
dokumenterat i kilskrift på oändliga mängder lertavlor och lercylindrar funna i stadskullarnas lerlager. Innehållet i
dessa utgör de djupaste rottrådarna i vår egen kultur.
Enormt mycket återstår att gräva ut. En noggrann dokumentation av fynden och deras exakta lägen är oumbärlig
för forskningen om den mänskliga civilisationen och dess ursprung. Denna framtidens kunskapsväv trasas nu
sönder och den irakiska jordens skatter försvinner till den rika världens kriminella antikvitetsmarknader.
Den amerikanske arkeologen Mc Guire Gibson konstaterade i maj 2003 från en inspektionstur med helikopter att
stadskullarna utsattes för intensiv plundring dag och natt med grävmaskiner. De sumeriska städerna Uruk, Larsa
och Lagash påminde om förödda månlandskap med fem meter djupa kratrar. Våren 2005 beräknades 150 kullar
vara förstörda. Dessa stadskullar ligger i isolerade trakter, liksom så många andra och är svåra för irakierna själva
att kontrollera. Namnet Irak kan härledas till namnet Uruk.
Den utgrävda delen av Babylon, från vars religiösa källor bibelns gamla testamente i stora delar hämtat sitt
material, har använts som militärbas. Stridsvagnars fötter har krossat de 2600 år gamla gatorna, rester av
byggnadsdetaljer har rivits upp och spridits ut eller stulits, röjningar har gjorts för helikopterlandningsplats och
latringravar. Den berömda Ishtarporten, vars ovanparti stals av tyska arkeologer på 1900-talets början för att
sättas upp i Berlin har vandaliserats ändå mer av amerikanska soldater. Jättestadens outgrävda delar ligger nu
öppna för plundring.
Det sagolika tunnvalvet i Ktesifonpalatset, byggt på perserkungarnas tid på 300-talet e.Kr. skadades allvarligt,
kanske ohjälpligt av amerikansk beskjutning under Gulfkriget. 30 m högt spänner detta häpnadsväckande och
smäckra valv över en vidd som aldrig kunnat överträffas av någon annan oarmerad konstruktion. Dess senare
glömda hemlighet var parabelformens konstruktionsprincip, först i början av 1900-talet på nytt uppfunnen och
prövad i Europa. Valvet kan kollapsa vid minimal påverkan sannolikt beroende på försummad reparation som nu
omöjliggörs av kaos och strider.
Etableringen av Islam och Abbasidernas kalifat, som i mycket räddade de romersk-grekiska vetenskaperna för
västerlandets civilisation kan symboliseras av Islams första minaret byggd år 852, den 52 m höga spiralminareten
Al-Malwiya i Samarra. Klart inspirerat av de flera tusen år äldre sumeriska ziggurattornen bär detta monument
vittne om den unga muslimska kulturens av vanetänkande obundna och innovativa kraft. En engelsk arkeolog
beskriver den som ”slående djärv och enkel i utformningen, funktionell, elementär, fint proportionerad och
27
behaglig för ögat”. Spiralminaretens topp skadades av en irakisk missil riktad mot USAs prickskyttar som inrättat
sig där, det senare är ett brott mot 1953 års Haagkonvention som förpliktigar ockupationsmakten att inte utsätta
viktiga kulturbyggnader för faran att beskjutas. USA bär således ansvaret för skadorna.
Ishtarporten, Ktesifonvalvet och Samarras spiralminaret ses av irakierna som symboler för deras land som gör
dem till ett folk med gemensamt förflutet i gångna storhetstider. Befriade från kolonialt förtryck kan de bygga en
ny stor framtid.
Till Bagdads Nationalmuseum hade merparten av Iraks betydelsefulla arkeologiska fynd och konstskatter
koncentrerats under saddamtiden, dock flyttades några av de yppersta föremålen till säkrare förvaring före
invasionen. USAs högsta militära befäl hade i god tid informerats om museets samlingar och deras för världens
civilisation unika karaktär. Löften gavs om att åtgärder för deras skydd skulle vidtagas.
Ändå besköts museet med amerikanskt stridsvagnsartilleri vid invasionen för att tvinga ut de irakiska soldater som
beordrats dit för dess försvar. I tre hela dagar lämnades det utan bevakning medan plundrig och skövling pågick
för öppen ridå. Klara tecken tyder på att ett team med experter och insiderhjälpare varit framme, och att deras
aktion var planerad i förväg. Även lag med okunniga tjuvar från gatan deltog med plundring och skövling av
källarförråd. 15 000 objekt stals, 4 000 av dessa återlämnades av lokalbefolkningen sedan amnesti utlysts.
Register över samlingarna och fotografier revs sönder och spreds ut.
Museer i andra städer har plundrats under uppror mot Saddam Hussein, nu plundrades de en gång till.
Nationalarkivet är skövlat och Iraks bibliotek är nedbrända. Troligen förvaras nu stödgodset från Irak i magasin på
okända platser i världen. USA och Israel har utpekats. Det finns anledning att tro att amerikanska militärer och
tjänstemän, utländska entreprenörer och legosoldater deltar i den kriminella hanteringen.
USA har slutat bidra till kostnaderna för bevakningen av Iraks kulturarv efter sept. 2006 har det meddelats. Iraks
nye kulturminister som tillhör Muqtadar al-Sadrs Shia-gruppering i parlamentet ser som sin mission att värna om
Shia-muslimskt kulturarv enbart och är uttalat ointresserad av allt övrigt kulturarv. Chefen för Bagdads
Nationalmuseum Donny George som arbetar för att väcka världens uppmärksamhet på vad som sker har gått i
landsflykt och hans sista desperata åtgärd var att mura igen portarna med tjocka betongblock.
USAs nonchalanta attityd, bristen på vilja att satsa på skydd och de billiga undanflykterna i försvaret av de
brottsliga handlingarna gör det troligt att kulturförstörelsen är uppsåtlig. Haagkonventionen av år -54 till skydd av
kulturskatter tillkom som svar på den nazistiska plundringen av Europas museer under andra världskriget. Den
lägger skyddsansvaret på ockupationsmakten. USA och Storbritannien har inte ratificerat den fast ett sådant
förslag har legat framme sedan president Clintons tid. Dock har USA-administrationen förklarat sig vilja följa
reglerna. Vekligheten visar motsatsen.
Länkar och referenser:
-- Tidskriften Archaeology, ”Iraq's Heritage Critically Endangered”, http://www.archaeology.org/iraq/2006.html
-- Brussels Tribunal, “Statements on events in Samarra and across Iraq”,
http://www.brusselstribunal.org/SamarraStatement.htm .
-- Sandy English, “Three years after looting of Iraqi National Museum: an official whitewash of US crime”,
http://www.wsws.org/articles/2006/apr2006/muse-a07.shtml
-- Behnam Keryo, “Iraqi again in the hart of the world”, http://www.uruknet.info/+p=3406
28
-- Gul Pulhanen, Istanbul tribunal, “Destruction of Cultural Heritage in Iraq: A Report from the Istanbul Initiative”,
http://www.worldtribunal.org/main/popup/pulhan_full.html
-- Michael Jansen, “Bombing and looting Iraq’s heritage”, http://iraqwar.mirror-world.ru/tikiread_article.php?articleId=45299
Sveriges officiella hållning och nuvarande medialäge.
Den 15:e februari 2005 genomfördes demonstrationer mot USAs planerade krig mot Irak. De blev de största
demonstrationerna i vårt lands historia. Med all säkerhet påverkade de Sveriges officiella hållning, som tidigare
varit vacklande.
Statsminister Göran Persson slog nu fast: ”Anfallet mot Irak strider mot folkrätten --”34. Även FN:s
generalsekreterare Kofi Annan fördömde kriget som stridande mot FN:s stadga.
Den 18:e dec 2003 förklarades att irakisk polis skall få svensk hjälp till utbildning för att ”garantera säkerheten i
landet”35. Sverige skall också hjälpa till att bygga upp ett nytt rättsväsende – det talas om ”att stärka
rättsväsendets oberoende”.
Den 28:e juni 2004 hade Sverige officiellt bytt fot: ”jag hälsar med glädje att suveräniteten i Irak i dag på
morgonen har återlämnats till irakierna” uttalade sig vår utrikesminister Laila Freiwalds36 och stödde sig på FN:s
säkerhetsråds just antagna resolution nr 1546, som legitimerade ockupationen i efterhand.
Ockupationen förklarades hävd trots att ockupationsmakten var kvar i landet och strider pågick. USAs
ockupationsmakt, nyss folkrättsstridig, ansågs nu förvandlad till en beskyddande utländsk militärmakt tillkallad av
Iraks interimsregim (som tillsatts av samma ockupationsmakt som överföll landet). Denna illegala
kollaboratörregim i sin tur blev förvandlad till en anständig laglig regim som skulle förbereda val och övergången
till demokrati med stöd av USA och FN.
Hur allt detta försvarades av Laila Freiwalds kan bl.a. läsas i ett riksdagsprotokoll 37
De nordiska utrikesministrarna gjorde i DN ett gemensamt uttalande som gick helt i linje med den svenska. Våra
tongivande politiker och partier slöt upp lojalt, med några få undantag. Ifrågasättande kommentarer och debatter
eller den andra sidans nyhets- och bakgrundsmaterial har i stort uteblivit i mainstreammedia. De få
invändningarna, som de av nestorn i Sveriges diplomatkår Sverker Åström i DN-debatt 20 juni 2005 har bemötts
med tystnad. Viktiga seminarier och offentliga möten som Iraktribunalen har tigits ihjäl. Ett undantag är i viss mån
skribenterna Åsa Linderborg/Erik Wijk som fått komma till tals i Aftonbladet, en tidning som också har en
avvikande linje i chefredaktören Helle Klein och den förre chefredaktören Olle Svenning. Författarparet kom
34
www.regeringen.se/sb/d/906/a/8682
L. Freiwalds i SvD 22 juni 2005
36 www.regeringen.se/sb/d/2932/a/2666
37 http://www.iraktribunal.se/page47.html
35
29
sommaren 2006 ut med en bok som bl.a. belyser den återverkan som Irakkriget och USAs ”krig mot terrorismen”
har fått på Sverige som rättsamhälle: USAs okontrollerbara terroriststämplingar lyds undergivet och har lett till
rättsövergrepp i form av en utvisning med påföljande tortyr där CIA fått aktivt agera på svensk mark,
förvärvsförbud och låsta banktillgångar i tre fall samt i ett fall fängelsestraff för obevisad finansiering av väpnat
motstånd riktat mot USAs ockupation i Irak.
SvD har under år 2006 börjat publicera något mer nyktra rapporter om situationen för irakierna, men inget om
existensen av ett väpnat motstånd38. I en brännpunktsartikel i SvD har dock Margareta Zetterström fått påpeka
detta samt det folkrättsvidriga i Sveriges hållning, även denna bemött med tystnad. Sveriges television och radio
ägnar sig numera åt en konsekvent, nästan total desinformation och censur i frågan. Det mesta av kritiskt
material får man söka upp i svagröstad alternativpress, på nätets ”dissidentsajter” eller i utländsk press.
Mariam Osman Sherifay (s) är en av de ytterst få i riksdagen som har modet att ifrågasätta den officiella linjen. I
en interpellation vädjar hon om en reaktion på USAs krigsförbrytelser från regeringen 39. Svaret från den nye
utrikesministern Jan Eliasson i juni 2006 anger graden av Sveriges följsamhet till USA i dag40, här är några citat: -- ”det råder inte ockupationssituation nu” --- ”de utländska trupperna finns där av säkerhetsskäl” --- ”på inbjudan
av den irakiska regeringen”. Dessa trupper ”vill införa demokrati och ge Iraks folk en chans”. Motståndsrörelsen
beskrivs som ”olika terrorgrupper som sett en möjlighet att bekämpa inte minst USA på plats”. Anklagelserna mot
USA för krigsförbrytelser viftar han bort med att man måste invänta de utredningar som pågår på amerikanskt
och irakiskt håll, och – det är sådant som kan hända i krig ”när nervösa unga soldater befinner sig i en miljö som
de inte är vana vid”.
Sveriges vapensamarbete med ockupationsmakterna fortsätter och t.o.m. ökar som inget hade hänt. T.ex.
började år 2006 det första partiet av den svenska precisionsstyrda artillerigranaten Exalibur levereras till USAs
armé för att användas i Irakkriget. ”Träffar rätt på en meter när----- tack vare den kan man minska risken för civila
offer” försäkrar Bofors informationschef” 41. ”Exalibur” är försedd men styrande vingar och GPS-teknik från
amerikanska Raytheon. Den kan tack vare vingarna flyga upp emot 6 à 7 mil, dubbelt så långt som konventionella
granater och förmås ändra riktning på vägen. Enligt Proletären 12 jan/2006 har USA-militären bråttom med
leveranserna eftersom granaterna blir 100 ggr billigare än de Tomahawkmissiler med samma styrteknik och
effekt som nu avskjuts från helikopter. Nättidningen POLITICS IRAQ www.meed.com publicerade 3 jan 2006 en
berättelse som illustrerar vad som nu kan förväntas i ännu större skala med artilleri tack vare svensk-amerikanskt
vapensamarbete:
”Ett amerikanskt luftanfall i staden Beiji förstörde 2 jan 2006 ett hus i staden Beiji i norra Irak och lämnade 14
personer döda, enligt mediarapporter. ”En obemannad luftfarkost observerade tänkbara angripare medan de
grävde ett hål enligt det vanliga mönstret för placering av vägkantsbomber. Personerna lämnade platsen och
kunde följas från luften till ett närliggande hus. Koalitionsstyrkorna använde precisionsstyrd ammunition mot
byggnaden”, sade den amerikanske militär-talesmannen Barry Johnsson.” De fjorton som dödades var enligt
stadens borgmästare en vanlig irakisk familj.
T.ex. SvD 23 juli 2006: ”Mitt Irak är i spillror” av miljöinspektör Yushra Moshat.
Mariam Osman Sherifays interpellation: www.iraksolidaritet.se/index.php?nr=159
40 Jan Eliassons svar: www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=2005/06:135 , se Anf. 25.
41 ”Sverige säljer granat till Irakkriget”, Aftonbladet 21 dec. 2005. Se även SvD 7 febr 2006.
38
39
30
Den som vill läsa en skarp kommentar till Sveriges officiella hållning kan se vad skribenten Fred Torssander
skrivit på sajten ”Tusenpennor”42. Mathias Cederholm, doktorand i ekonomisk historia vid Lunds universitet skriver
om Sveriges bistånd till den irakiska kollaboratörregimen och utvecklingen i dagens Irak i tidskriften Socialistiskt
Forum: ”Irakockupationen – Sverige bidrar till en nykolonial katastrof”.
Irak-kriget, FN och folkrätten.
Lista på rekommenderad läsning
Ingemar Folke: ”Folkrätten under ockupation”. Fib/K nr 9/2003.
Rolf Andersson: ”Irak är alltjämt ockuperat.”
Ur Tidskrift för Folkets Rättigheter 3-4/2004. Beskriver och kommenterar FN:s Säkerhetsråds olika resolutioner i
Irakkriget i kronologisk ordning. Diskuterar FN-stadgans upplösning och om hur Sverige bör agera.
Lars-Gunnar Liljestrand:
”Tvetydlig svensk hållning i Irakfrågan.” Ur Tidskrift för Folkets Rättigheter 3-4/2004.
Berättar om hur Sveriges officiella hållning förändrats sedan krigets början
Justus Leicht: “German court declares Iraq war violated international law.”
www.wsws.org/articles/2005/sep2005/iraq-s27.shtml
Det enda domstolsutlåtande som än så länge finns om
krigets laglighet – från en tysk författningsdomstol. Förklarar att även Tysklands agerande bryter mot folkrätten!
Hasan Abu Nimah: ”Säkerhetsrådet förrådde sitt uppdrag.” Från Jordan Times. Översättning av Anders
Puschel.
Från ”ockupation” till ”inbjudan” – legaliseringen av ett folkrättsbrott. Behandlar FN:s säkerhetsråds resolution
1483 av 22 augusti 2005.
H.C. von Sponeck:
“The Conduct of the UN before and after the 2003 invasion.” Tal vid Världstribunalen om
Irak i Istanbul. En tidigare vice generalsekreterare i FN talar ut om hur Säkerhetsrådet har förrått Iraks folk.
Francis A. Boyle: ”US as Belligerent Occupant – Iraq and the Laws of War”, Counterpunch 22 dec 2005.
42
www.tusenpennor.se/Fred_Torssander/TexterFT/EUUSA.htm
31
Vilka är krigets och ockupationens syften?
Nedan ges en översikt över diskuterade officiella och inofficiella syften, med en sammanfattning av olika
invändningar och åsikter som kan vara intressanta att ta upp i studiecirkeln.
1) Att eliminera Iraks massförstörelsekapacitet?
Detta motiv som användes för argumentationen i FN (brott mot säkerhetsrådets resolution nr. 687) byggde på en
uppenbar lögn. Bevisen att Irak ägde eller höll på att utveckla massförstörelsevapen grundade sig inte på fakta.
Inget har heller hittats under ockupationen som kan hållas upp till bevis, trots frenetiskt sökande. Numera har
denna officiella förklaring i praktiken övergivits av USA och Storbritannien, man skyller i stället på vilseledande
rapportering från egna underrättelsetjänster4344. Avslöjande dokument visar att motivet konstruerats för kriget och
även Tony Blair var informerad om lögnen men sköt den åt sidan (”The Downing Street Memos”) 45 .
FN-stadgan medger två undantag från det stränga våldsförbudet: artikel 41 om krig i självförsvar och artikel 42
om krig sanktionerat av säkerhetsrådet för att bemöta en situation som utgör ett hot mot internationell fred och
säkerhet. Som bekant invaderades Irak utan säkerhetsrådets godkännande.
Inför den allmänna opinionen framställdes Iraks förmenta massförstörelsekapacitet som ett hot mot USA, Israel
och Storbritannien som skulle motivera krig i självförsvar. Argumentet var uppenbarligen för svagt att användas i
FN-sammanhang.
2) Ett nödvändigt led i ”kriget mot terrorismen” och mot terrornätverk typ Al-Quaida till skydd för
världens folk?
Detta är USA-koalitionens andra officiella motiv för kriget. Även detta bygger på en medveten lögn. Irak var
mycket försvagat efter kriget mot Iran, gulfkriget och FN-sanktionerna med straffbombningar och utgjorde
knappast ett allvarligt hot mot vare sig USA, EU eller sina grannstater och ännu mindre mot världen i övrigt.
Invasionens snabba förlopp bevisar detta uttryckligen. Iraks länk till Al-Quaida var obevisad och dessutom högst
osannolik vid tiden för angreppet46. Nära 90% av de amerikanska soldaterna tror på denna officiella förklaring.
3) Att befria Iraks folk från Saddam Husseins förtryck och att bygga upp en demokrati som kan starta en
kedjeprocess av demokratisering i arabvärlden?
På detta argument bygger dagens officiella politik, så även i Sverige. Det har trängt igenom så till den grad att
forskaren Magnus Norell på totalförsvarets Forskningsinstitut kunnat skriva en välvilligt mottagen bok för saken
utan att ens bekymra sig om att diskutera de folkrättsliga implikationerna . Oljan nämns ej, Israel som orsak till
konflikter i regionen beskrivs som en myt47. Detta är även ”neocons” och sionisternas förklaringsmodell. Men
efter tre och ett halvt års ockupation är situationen långt värre än under Saddam Husseins tid 48 och den nya
Milan Rai: ”Krigsplan Irak”, Ordfront 2003
W. River Pitt & S. Ritter: ”Krig mot Irak”, Leopard 2002
45 www.globalresearch.ca alt. http://www.downingstreetmemo.com/ alt. www.cooperativeresearch.org
alt. Walde Bello ”Participating in the Planning of the War”, World Tribunal of Iraq.
43
44
46
Milan Rai: ”Krigsplan Irak”, Ordfront 2003.
47
Magnus Norell: ”Mellanöstern efter kriget i Irak – demokratisering med förhinder?”, SNS förlag 2004
War in Iraq, www.iraq-war.ru/article/85919
48
32
illegala men föregivet demokratiska konstitutionen är en grundorsak till det kaotiska läget (se stycket om
konstitutionen).
4) USA-koalitionen kan avvärja ett inbördeskrig om den stannar i Irak.
På detta påstående har en av de viktigaste amerikanska militära experterna Anthony Cordesman ett intressant
svar (Från en intervju med diplomaten Muhammed Hassan, i sammanfattning)49: Sedan USA misslyckades med
idén att skapa en enad sekulär regering kring ett enat Irak bedriver nu USA en splittringspolitik som går ut på att
spela ut de tre stora folkgrupperna: kurderna i norr, shia-muslimerna i söder och sunni-muslimerna i landets
mellersta del och ställa dem mot varandra. Ett visst svagt federalt styre tillåtes, där olika religiösa och etniska
motsättningar överdrives. Små smulor av inflytande och pengar från ockupationsmakten delas upp mellan de
kurdiska, shiitiska och sunnitiska skikten vilka delar på en pseudomakt. Men en verklig uppdelning på tre stater är
inte till USA:s fördel, eftersom detta kan leda till ändlös okontrollerbar instabilitet.
Dock står det klart att den splittring som växer fram är orsakad av USA. Ett inbördeskrig kan knappast avvärjas av
samma makt som orsakar det. Att legitimera en ockupation för att den skulle förhindra ett inbördeskrig har ingen
täckning i folkrätten, tvärtom raserar en sådan legitimering FN-stadgans centrala principer.50
Enligt en opinionsmätning gjord av University of Michigan i aug 2006 är 91.7% av irakierna emot USA-styrkornas
närvaro, 84.5% är starkt emot. Även kurdiska irakier är emot till 67.1%.51
Om USA-koalitionens trupper lämnar Irak är det troligaste scenariot att det blir ett kort inbördeskrig mellan de proamerikanska milisstyrkorna, vilka kommer att kollapsa, och den nationella motståndsrörelsen.
Det Muhammed Hassan också har att säga om USA:s och motståndsrörelsens stategier är väl värt att läsa:
-- Intervju med Muhammed Hassan av David Pestieau: ”Ockupationen har gått in i en ny fas”, Proletären nr
26/2005
5) Att stjäla/konfiskera och privatisera Iraks olja med militära medel?
Mot detta ofta upprepade påstående invänder USA-skribenten Stan Goff med det slående argumentet: USA
behöver inte stjäla olja av någon. Varje oljeproducerande nation, inklusive Irak är hundraprocentigt villig att sälja
sin olja till USA. Det hade varit billigare för USA att köpa Iraks olja än att stjäla den med militära medel52. Idén om
privatisering av oljan har nu övergetts, se stycket om Iraks nya ekonomi. Det prioriterade målet är numera att få
kontroll över Iraks oljereserver. En nyliberal mönsterstat för USA-bolagens vinning planeras genom den nya
konstitutionen, se samma stycke.
6) Att med militära medel säkra kontrollen över regionens olja inför en framtida bristsituation och
garantera ett gynnsamt strategiskt/geopolitiskt läge gentemot utmanande rivaler?
Intervju med Muhammed Hassan av David Pestieau: ”Ockupationen har gått in i en ny fas”,
Proletären nr 26/2005
50
Stan Goff, ”Om USA ger upp kan Irak hållas samman”, Tidskriften Clarté 4/2005.
51 http://www.umich.edu/news/index.html?Releases/2006/Jun06/r061406a
49
52
Stan Goff, ”Att debattera med en nykonservativ”, www.tusenpennor.se/Stan_Goff/TexterSG/Noprssr.htm
33
USA gör öppet anspråk på global hegemoni. Det är kärnan i den säkerhetspolitiska doktrin president Bush lagt
fram. Samtidigt har landet långsiktiga ekonomiska problem och är på väg in i en överproduktionskris med
massavskedanden i den tunga industrisektorn samt en våldsam och kostbar upprustning kombinerat med
skenande statsskulder. Världens oljetillgångar börjar visa tecken att sina. Makten över oljan i Mellanöstern är
viktigt i detta skede om USA skall säkra sitt världsherravälde. Rivalerna är främst Kina/Ryssland. Kriget i Irak ses
i denna förklaringsmodell som en oundviklig utväg för kapitalismens huvudaktörer i dagens politiska situation. Av
samma skäl kan Iran bli nästa mål.
Åsikter i 6) presenteras kanske bäst av följande artiklar:
-- Aspects of India's Economy: ”Skälen för kriget, (de verkliga)”, Clarté nr 1/2003
-- Stan Goff, ”Att debattera med en nykonservativ”, www.tusenpennor.se/Stan_Goff/TexterSG/Noprssr.htm
-- Michael Klare, ”Setting The Stage For War”, www.tomdispatch.com/articles/mapping-the-oil-motive.php
-- Kapitel 2 ur boken “Krigen mot Irak-motivene bak”, Röde Fane. www.akp.no/irak/boka-kap2.html
7) Gynnar inte kriget rentav mer Israels intressen på bekostnad av traditionella imperialistiska oljeintressen?
Observera att denna fråga inte utesluter förklaringsmodell 6).
Alltmer som krigslyckan dunstar bort i Irak diskuteras i USA inflytandet från Israel och den oheliga alliansen av
kristna och judiska sionister i Bush-administrationen som var drivande i krigshetsen. En motsättning kan skönjas
mellan å ena sidan denna allians och å den andra sidan de mer traditionella imperialistkrafter som ser
världsherravälde och vinstmaximering, inte den judiska statens välgång som sin främsta mission. Motsättningen
avspeglas t.ex. i att de professionella militärerna i USA-administrationen under krigets planerings- och
inledningsskede trängts tillbaka av den sionistiska alliansens civila militarister. Det direkta våldets äventyrspolitik
gynnar Israels intressen av expansion och inflytande i Mellanöstern men skapar för instabilitet i hela regionen
med risk för okontrollerbara kedjereaktioner medan USAs imperialism förlorar mark i andra världsdelar, t.ex.
Sydamerika. Krigshotet mot Iran är en ny faktor, även här spelar den oheliga alliansen som sätter den sionistiska
statens intressen före USAs en pådrivande roll.
Problemställningar i 7) diskuteras i nedanstående artiklar:
--
James Petras: ”The Meaning of the War: A Heterodox perspective”, www.rebellion.org
--
Emad Mekay: ”Iraq was invaded ”to protect Israel” – US official”, www.atimes/Front_page/FC31Aa01.htm
-- Lasse Wilhelmsson, “Israel och det nya amerikanska århundradet”, Fib/K nr10/2005
-- JTA Breaking News: ”CIA’s Mc Govern Blames Israel”, www.jta.org/brknwes.asp?id=1418177
-- Michel Chussodovsky: ”Americas War for Global Domination”,
http://www.informationclearinghouse.info/article5428.htm
-- Mazin Qumsiyeh, “The Israeli lobby and the Iraq War”,
http://www.qumsiyeh.org/connectingthedotsiraqpalestine/
--
Mikael Nyberg, “Krigskotteriet som startade ett världskrig”, Ordfront Magasin 3/2003.
www.mikaelnyberg.nu/artiklar/0309om.html
--
Bill Christison, ”US Seen as the Great Violator of Global Human Rights”,
www.counterpounch.org/christison12102005.html
--
Linda S. Heard, ”Is the US Waging Israel’s Wars?”
--
Justin Raimondo om Marsheimer/Walts Harvardstudie, http://www.antiwar.com/justin/?articleid=8730
http://www.counterpunch.org/heard04252006.html
34
