Nyköpingsåarnas
Vattenvårdsförbund
Nyköp
5
1
0
2
a
ingsåarn
Konkreta planer för en levande Nyköpingså
Främmande arter på väg att invadera
Blodtörstigt urtidsdjur
Läkemedelsrester i vattnet undersöks
Miljötillståndet i avrinningsområdena för Nyköpingsån,Svärtaån & Kilaån
Nyköpingsåarna I 2015
1
Innehåll
Gränslöst vatten……………………………………………………………………………………………………… 3
Ny cykel med status………………………………………………………………………………………………4
Konkreta åtgärder för vår levande å…………………………………………………………6
Helhetssyn i vattenarbetet…………………………………………………………………………… 10
2
Torr trend…………………………………………………………………………………………………………………… 12
Invasion i våra vatten………………………………………………………………………………………… 15
Nejonögat – hotat urtidsdjur med smak för blod……………………… 18
Läkemedelsrester under lupp……………………………………………………………………… 21
Vattenplanket……………………………………………………………………………………………………… 24
Nyköpingsåarna 2015 är en årsrapport
från Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund, en
ideell medlemsstyrd organisation som arbetar
för renare vatten i Nyköpingsåns, Svärtaåns
och Kilaåns avrinningsområden. Rapporten
redovisar data från 2014 års provtagningar i de
regionala miljöövervakningsprogrammen för
respektive områden.
Beställ rapporten:
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Brogetorps Företagsby
642 33 Flen
www.vattenorganisationer.se/nvvf/
e-post: [email protected]
Produktion och redaktion:
Maria Lewander/Grön idé och
Jerry Persson/Nyköpingsåarnas
Vattenvårdsförbund.
Grafisk form och original:
Maria Lewander/Grön idé
Omslagsfoto: Nils Ljunggren (Flodnejonöga).
Kartor: Kartor är hämtade ur VISS, Vatteninfor-
mationssystem Sverige där inget annat anges.
Tryck: Grafiska punkten, Växjö, maj 2015.
Tryckt i 1 200 exemplar på FSC-märkt papper.
ISSN 2001-3264
ISBN 978-91-981897-1-1
Nyköpingsåarna I 2015
Gränslöst vatten
Vi står inför slutet av en vattencykel och kan konstatera att åtgärdsarbetet går
alldeles för långsamt om vi ska nå fram till god status i våra vatten till 2027. Här krävs det
engagemang, kunnande, samverkan och sist men inte minst resurser för att få till kostnadseffektiva åtgärder. Med det som bakgrund jobbar förbundet starkt för att skapa arenor
för samverkan med olika aktörer. Ett roligt och alldeles nödvändigt arbete då det bara
är genom ett gott samarbete byggt på respekt och lyhördhet som vi kan lösa våra vattenmiljöproblem. En annan viktig sak som förbundet verkar för är ett helhetsperspektiv
när det gäller vattenfrågor, där hela avrinningsområdet tas med i beaktande då vattnet är
gränslöst.
3
roligt, stökigt, förvirrande, tålamodsprövande och utvecklande. Vi hade hoppats på att få
igång ett så kallat Integrerat LIFE projekt, som med hjälp av stora summor pengar verkligen skulle kunna göra skillnad för vattenmiljön i Nyköpingsåarnas vattenavrinningsområden. Tyvärr kom vi inte vidare då EU-kommissionen ansåg att ansökan täckte ett för
litet område i förhållande till åtgärdsprogrammets omfattning, dvs. hela Norra Östersjöns
Vattendistrikt
Jag vill särskilt tacka alla som engagerade sig i vår ansökan. Vi lovar att inte
släppa frågorna! Vi har med glädje konstaterat att det finns en otrolig kompetens och engagemang i området. Vi ska förvalta det arbete vi genomförde på bästa sätt så att vi kan dra
nytta av det i kommande projekt. Förbundet kommer att fortsätta att leta medfinansiering
till nödvändiga åtgärder för en god vattenstatus.
Foto: Kaire Ruus
Året som har gått har inneburit en inblick i EU:s bidragsvärld. Det har varit
Y Anneli Carlén är i grunden marinbiolog och
brinner för att bevara våra hav och vattendrag.
Hon bor med sin familj i Oxelösunds skärgård
och älskar kajakpaddling och friluftsliv.
Mer glädjande är det då att vi nu deltar i den LIFE IP ansökan som Vattenmyndigheten för Norra Östersjöns vattendistrikt tar fram, med ett litet projekt i samarbete med
Länsstyrelsen i Södermanland. Projektet innebär medel för ett litet vattenkansli som kan
arbeta vidare med att stödja och hitta finansiering för de åtgärdsförslag vi samlade in under
den tidigare ansökningsprocessen. Så håll tummarna! Dessutom kommer vi ansöka om
medel för att åtgärda vandringshindrena i Nyköpingsåns nedre del, utifrån förslagen i slutrapporten för projektet den ”Den Levande Nyköpingsån”. Läs mer om detta i årets rapport.
Tack styrelsen och medarbetare samt alla lokala aktörer som medverkat för
en bättre vattenmiljö under det gångna året! Det är fantastiskt inspirerande att jobba med
dessa frågor och jag hoppas att framtiden kommer att ge oss mer stöd och möjligheter i det
fortsatta vattenarbetet.
Anneli Carlén
Förbundsordförande
Nyköpingsåarna I 2015
Ny cykel med status
4
Nu år 2015 är det sista året av
vattenförvaltningscyklens1 sex år
och samråd pågår kring åtgärds­
programmet för den kommande
sexårsperioden. Inför varje cykel
görs en översyn av hur läget är med
våra vatten, en statusklassning av
ekologisk och kemisk status. De
vatten som har sämre än god status
ska vara med i de åtgärds­program
som vattenmyndigheterna utveck­
lar för att få en chans att bli bättre.
Nyköpingsåarnas avrinningsområde har många
dämmen och därmed en fysisk påverkan på
vattendragen som kan styra statusklassningen.
Här syns dämmet vid Skarendalsån som fram till
1940-talet användes till att driva en kvarn.
Nyköpingsåarna I 2015
G
od ekologisk status är målet för alla
vatten, vilket motsvarar ett vatten med
bra kvalitet där naturligt förekommande
växter och djur trivs och mår bra. Det är
egentligen samma sak som miljömålen
Levande sjöar och vattendrag, God biologisk
mångfald och Dricksvatten av god kvalitet
strävar mot. Eftersom Sverige har så många
sjöar och vattendrag är det endast rimligt
att vatten över en viss storlek (vattenförekomster) ska statusklassas. Det är sjöar
större än 1 kvadratkilometer och vattendrag
med ett tillrinningsområde på 10 kvadratkilometer. Men även mindre vatten kan
klassas som vattenförekomster enligt EU,
till exempel badvatten. I framtiden kommer därför fler mindre vatten att bli egna
vattenförekomster. I nästa cykel, som löper
2016–2021 har vissa vattendrag delats upp
i flera delar, till exempel har Nyköpingsån
delats upp i fem åtgärdsområden, medan
Kilaån, Svärtaån och kusten har sina egna
åtgärdsområden. Mälaren och Hjälmaren
har delats in i flera delbassänger.
Stor kartläggning
Statusklassningen går till så att länsstyrelsen
samlar ihop alla undersökningar av vatten
som gjorts de senaste sex åren och jämför
resultatet med de bedömningsgrunder som
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för.
Till skillnad från tidigare miljöbedömningar räcker det egentligen med att titta på
hur växter och djur mår, eftersom de ger en
samlad bild av vattenkvaliteten. Oftast finns
det ganska lite uppgifter om växter och djur
i ett vatten, så vattenkemi och fysisk påverkan används som stöd för bedömningen.
När det gäller grundvatten tittar man på
vattnets kvalitet, och hur mycket grundvatten man kan ta ut i en källa.
Nya bedömningar
Det här är andra gången som länsstyrelsen
gör en statusklassning och en del av
bedömningsgrunderna har ändrats för att
göra bedömningarna mer lika mellan olika
länder. Huvudsakligen är det gränserna
mellan olika statusklasser för vattenväxter,
växtplankton med flera som har ändrats
till lite strängare bedömningar. Det som är
helt nytt är att fysisk påverkan har vägts in
i en del statusklassningar, huvudsakligen
vandringshinder. Fysisk påverkan delas upp
i vandringshinder, vattenståndsvariation
och markanvändning i närområdet. De två
senare bygger huvudsakligen på modelleringar från SMHI och behöver granskas och
kompletteras för att kunna användas.
Allt finns i Viss
Alla klassningar som har gjorts går att hitta i
VISS och där kan man också hitta förslag på
åtgärder samt en del av de åtgärder som har
utförts. Här är det också möjligt att ställa
frågor och lämna synpunkter på klassningar
och åtgärdsförslag. Förslagen på åtgärder
är generella, och det går inte att säga att de
måste genomföras överallt. Det viktiga i
slutänden är att rätt åtgärd hamnar på rätt
plats för att ge så stor effekt som möjligt.
En fjärdedel god
Ungefär en fjärdedel av Södermanlands vatten når målet god status, precis som vid den
förra statusklassningen 2007. Däremot kan
resultatet skilja sig en del när man tittar på
en särskild sjö eller vattendrag, både till det
bättre och det sämre. I vissa fall beror det
på justeringar av bedömningsgrunderna, i
vissa fall har det blivit faktiska förändringar
och i vissa fall har vi helt enkelt mer underlag att göra klassningen på.
Naturliga problem
för kemisk status
De största problemen i länet för ekologisk
status är övergödning och fysisk påverkan. När det gäller kemisk status för sjöar
och vattendrag råder klassningen ”ej god
status” för hela Sverige.2 Det beror på höga
kvicksilverhalter som dels finns naturligt i
bergrunden, eller kommer från nedfall av
luftföroreningar samt tidigare användning
av kvicksilverbehandlat utsäde. På en del
ställen finns också mätningar av andra
kemiska ämnen som är högre än de gränsvärden som satts upp.
Förväntningar på programmet
där miljöproblemet finns, men betyder inte
att åtgärderna måste genomföras överallt.
De effektivaste åtgärderna kräver samverkan på lokal nivå, och här kan lokala
vattengrupper få väldigt stor betydelse, i
viss mån i samarbete med länsstyrelsen via
landsbygdsprogrammet, Greppa Näringen
och vattenförvaltningen.
Bilagorna till åtgärdsprogrammet som
beskriver behoven i de olika avrinningsområdena behöver fortsätta utvecklas under de
kommande åren i lokala samarbeten. Målet
är att de ska kunna användas som underlag
för planering av olika verksamheter. Där
ska vattenmyndigheterna också kunna
lägga till förslag på fler åtgärder.
noter
1. Vattenförvaltningen inom EU:s ramdirektiv sker
i cykler om sex år. Den förra påbörjades 2009 och
2016 börjar nästa.
2. För kemisk status finns bara två klassningar,
antingen god eller dålig status.
Textunderlaget till artikeln från
Länsstyrelsen Södermanland.
Lästips:
VISS (Vatteninformationssystem Sverige)
Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram
riktar sig till myndigheter och kommuner
och innehåller förslag till praktiska åtgärder
med en uppskattad kostnad och en förväntad effekt. Förslagen är lika för alla ställen
www.viss.lansstyrelsen.se
Bedömning av ekologisk status
1
4
Hur det ser ut
Hög
uppmätt värde från
provtagning/miljöövervakning
2
Hur det borde se ut
uppmätt värde från
opåverkat s.k. referensområde
Statusklassning enligt en femgradig skala
3
sammanvägd
bedömning
God
God ekologisk status
= endast obetydlig avvikelse från opåverkade, naturliga,
s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls
och inga åtgärdsprogram behövs.
Måttlig
Otillfreds.
Foto: Jerry Persson
Dålig
Dålig – måttlig ekologisk status
= större eller mindre avvikelse från opåverkade, naturliga,
s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls inte
och åtgärdsprogram behövs för att uppnå god status.
Nyköpingsåarna I 2015
5
Konkreta åtgärder för vår levande å
S
6
tudien tittade på vilka möjligheter som
finns för att förbättra det biologiska
livet i den sista delen av Nyköpingsån,
sträckan från Långhalsen ner till Östersjön.
Rapporten är mycket omfattande och
beskriver även historiska data, men framför
allt föreslås olika konkreta åtgärder med
hjälp av ritningar och fotoskisser.
Vy över dammen vid Fors kraftverk.
Nyköpingsåarna I 2015
Tre typer av lösningar
I Nyköpingsån finns fem större dämmen;
Storhusfallet, Fors, Harg, Perioden, och
Kristineholm, som hindrar bland annat
fisk att vandra upp till sina lekområden.
Det finns flera alternativa lösningar för att
återskapa fiskens vandringsmöjligheter och
utredningen har särskilt tittat på tre olika
varianter.
1. Återställning – att dämmet helt enkelt
tas bort. Detta skulle kosta cirka 90 miljoner kronor totalt. Men detta är inte ett alternativ för alla fem dämmen. Bland annat
eftersom en fullständig återställning, det
vill säga att alla dämmen rivs skulle ge stora
förändringar i vattenytor och vattennivåer.
Vissa dämmen, speciellt de mellan Fors
och Storhusfallet inne i centrala Nyköping
skulle då behöva fler undersökningar av
näraliggande grundvattennivåer och även
risker för eventuella skred. Det är nämligen
så att om vattennivån sänks finns risken att
grundläggningen till vissa äldre hus kan
undermineras eftersom de står på träpålar som är stabila så länge de hålls blöta.
Foto: Jerry Persson
Under 2014 har projektet Den levande Nyköpingsån som beskrevs i förra
årets rapport löpt vidare. I oktober presenterades en studie med konkreta
förslag på åtgärder i några särskilda problemområden, nämligen några av
alla de kraftverksdämmen som finns i avrinningsområdet. Förslagen har
även varit på turné i Europa.
N
Långhalsen
+19 m.ö.h
Förslag vid Storhus kraftverk
Kristineholm
Harg
Nyköpingsåns
sträckning från
Långhalsen ned
mot havet. Vattnet
passerar fem kraft­
verk på vägen.
Foto: Fiskevårdsteknik i Lund
Perioden
Fors
Storhusfallet
Östersjön
0 m.ö.h
Skred kan uppstå om vattnets tryck mot
omgivande landmassor minskar när vattennivån sänks.
En annan invändning mot att sänka av
vattenspeglarna i staden är förstås också att
stadsbilden skulle förändras och det skulle
troligen leda till protester från stadens
invånare.
Bilden visar hur den tilltänkta laxtrappan vid Storhusfallet ska placeras.
FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN
Storhus kraftverk
Nyköpingsån
Slitsränna
Plan, skala 1:500
F ÖRKLARING
Nytt utskov med
avstängningsluckor
Fiskväg
W +105,6
Fiskvägen kulverteras
eller täcks med gallerdurk och trädäck
Betong eller stenmur
Stenglacis
HÖJDSYSTEM
Nivåer anges i Elverkets höjdsystem
Elverkets höjdsystem –99,1 = RH70
Ny serie bassänger med slitsformade öppningar vars botten
sänks 15 cm för varje steg
DG = +105,54
SG = +105,45
Angivna vattennivåer avser bedömda
medellågvattenstånd (dimensionerade)
2. Bygga fisktrappor eller omlöp,
samt avledning för fisken vid nedvandring.
Kostnad cirka 50 miljoner kronor.
Alternativet innebär att dämmena behålls men att man underlättar för fisken att
ta sig förbi, både vid upp- och nedvandring.
(se bilder). Dämmet vid Perioden är dock
på förslag att rivas.
EGENSKAPER
Fallhöjd
Längd
Lutning
Qfiskväg
0
W +99,6
laxfiske, exempelvis säkerställa att laxfiskarna hittar till den befintliga laxtrappan
vid Storhusfallet, anlägga en ny fiskväg vid
Fors (s.k. slitsränna), anlägga en fiskväg
vid Perioden (s.k. överlöp) samt utsättning
av lax- och öringsmolt. Kostnad cirka 4
miljoner kronor.
Detta är ingen hållbar helhetslösning
eftersom den bara gynnar uppvandring av
laxfiskar, men inga andra arter. Dessutom
ingår inga åtgärder för nedvandring av
fisken, vilket är en stor brist.
10
15
20
25 m
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Fiske- och naturvårdsplan
Nyköpingsån
3. Mindre åtgärder för att underlätta
5
6m
ca 120 m
ca 5 %
0,6 m 3/s
Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014.
En ny fisktrappa för uppvandrande fisk vid
Storhusfallet. Den placeras på samma sida där
kraftverket är placerat. Den befintliga fisktrap­
pan ligger på andra sidan och det har visat sig
att fisken har svårt att hitta dit då vandrande
fisk söker sig till det högsta flödet.
Y
Nyköpingsån
Befintligt risgaller avlägsnas och
ersätts med ett nytt lågt lutande
fiskgaller med 15 mm spalt.
Befintlig rensmaskin
flyttas och anpassas.
Flyktöppningar och transportränna.
Detalj av kartan ovan. För att nedvandrande fisk
inte ska sugas fast mot befintligt galler eller
slinka igenom gallret byts det ut mot ett med
mindre mellanrum mellan spjälorna och svagare
lutning. Det innebär att fisken leds uppåt och där
anläggs även en ränna för fiskens nedvandring. X
Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33
Befintlig isränna byggs om för
att även fungera som fallränna.
StorhusStorhus
kraftstation
kraftstation
Nyköpingsåarna I 2015
7
Förslag vid Fors kraftverk
FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN
Fors kraftverk
Omlöp
Plan, skala 1:1000
Nytt utskov med
avstängningsluckor
W +108,1
F ÖRKLARING
Nyköpingsån
Ny åfåra
Betong - eller stenmur
HÖJDSYSTEM
Nivåer anges i Elverkets höjdsystem
Nytt parkområde
Elverkets höjdsystem –99,12 = RH -70
DG = +108,0
SG = Saknas
W +108,1
Angivna vattennivåer avser bedömda
medellågvattenst ånd (dimensionerade)
Fors kraftstation
Ny kulvert
EGENSKAPER
Fallhöjd
2,7 m
Längd
160 m
Lutning
1,6 %
Qfiskv äg 1,0 m 3/s
W +105,4
W +105,4
8
0
10
20
30
40
50 m
Nyköpingsån
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Fiske- och naturvårdsplan
Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014.
Ett förslag på hur man kan lösa fiskens
vandring vid Fors genom att bygga ett så kallat
omlöp, en fiskväg. Fördelen med ett omlöp är
att den fungerar både för uppvandrande och
nedvandrande fisk.
Y
Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33
ålåtgärder
Foto: Jerry Persson
Ålkistor på gång
Nyköpingsåarna I 2015
Ett problem som rapporten pekar på
är ålens drastiska minskning. Sedan
1950-talet har ålynglen som når
Nyköpingsån minskat med över 99
procent. Därför blir högsta prioritet att
skydda de få lekmogna ålar som letar
sig nedåt genom ån. Som en akutåtgärd
har förbundet sökt fiskevårdsmedel för
att bygga ålkistor vid Kristineholm och
vid Sibro (Båvens utlopp). De lekmogna
ålarna som fångas i ålkistorna flyttas
därefter med bil och släpps nedströms
Storhusfallet, så att de kan ta sig
därifrån till Östersjön och vidare till
Sargassohavet. (Läs mer om ålen i förra
årets rapport).
Förslag vid Hargs kraftverk
FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN
Hargs kraftverk
Omlöp och kanotränna
Plan, skala 1: 1000
W +116,3
F ÖRKLARING
Nytt utskov med
avstängningsluckor
Ny fiskväg
Ny gång- och cykelbro
+119,9
Stödmur
Våtmarksområde
Schaktområde
HÖJDSYSTEM
Nivåer anges i Elverkets höjdsystem
W +109,0
Elverkets höjdsystem – 99,2 = RH -70
+111,4
+119,4
DG = + 116,25
SG = + 116,15
Nyköpingsån
+115,4
Angivna vattenniv åer avser bedömda
medellågvattenst ånd (dimensionerade)
Utfyllnad av åfåra
och svämplan
Gång- och
cykelväg flyttas
EGENSKAPER
Fallhöjd
7,3 m
Längd
ca 365 m
Lutning
2,0 %
Qfiskväg 10 m 3/s
+119,7
+109,2
Utfyllnad av åfåra
och svämplan
9
0
10
20
30
40
50 m
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Fiske- och naturvårdsplan
+112,4
Fiskevårdsteknik AB, Lund, 2014.
+119,5
Y Även vid Harg finns ett förslag på ett omlöp
som också ska kunna användas som kanotbana.
Kf13C: \Nyköpings ån\Ra140930 Bilaga 01 -33
Hargs Kraftverk har
den högsta fallhöjden,
7 meter, i den här delen
av Nyköpingsån.
På bilden syns även lax­
trappan som fungerar
för simstarka fiskar.
Foto: Jerry Persson
Förslag vid Perioden
Y Vid Perioden är förslaget att man river bort
de delar av dammbyggnaden (innanför röda
linjen) som blev kvar när man upphörde med
kraftproduktionen här vid slutet av 1970-talet.
Nyköpingsåarna I 2015
Helhetssyn i vattenarbetet
I
nför arbetet med att se över betydelsen
av vattenkraften i Sverige har Havs- och
vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten 2014 tagit fram en utredning där landet delas in i fem kategorier
beroende på hur stor nationell betydelse
vattenkraften har i respektive område.
Nyköpingsån ovanför Hargs kraftverk.
Nyköpingsåarna I 2015
Nyköpingsån hamnar, liksom stora delar
av södra Sverige, i den femte kategorin. Det
innebär att bara 1 procent av Sveriges totala
vattenkraft finns här och därför ska god
ekologisk status prioriteras före vattenkraften. I andra delar av Sverige och generellt vid
de större kraftverken väger vattenkraften
tyngre och prioriteringen är den omvända.
Tillstånd behövs
I förslaget till den nya förvaltnings- och
åtgärdsplan som ska gälla mellan 20162021 föreslås att länsstyrelserna ska få mer
resurser för att genomföra åtgärder som
gynnar den biologiska mångfalden vid
dämmena. Dessutom behöver många av
dämmena lagliga tillstånd för sin verksamhet, något som flera saknar idag. Därför
ställs också krav på att vattenkraftsägarna
söker dessa tillstånd och ser till att få sina
kraftverk lagligförklarade, som det kallas.
Nedifrån och upp
Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund anser
att det är mycket viktigt att ta sig an frågan
med ett helhetsperspektiv och se till att
åtgärderna görs i rätt ordning. Förbundet
anser att man ska jobba nerifrån och upp i
vattensystemet. Det innebär att åtgärder för
upp- och nedvandring av bland annat fisk
ska börja vid havet där Nyköpingsån mynnar i Östersjön för att sedan fortsätta vidare
uppåt i systemet. Projektet Den levande
Nyköpingsån visar hur förbundet vill arbeta
med detta. (Läs mer på sidan 6.)
Frågan är nu högaktuell då länsstyrelser i
hela landet börjat med tillsyn av kraftverksdämmen och ställer krav på förbättrande
åtgärder. I Örebro län har länsstyrelsen gått
före och prövat befintlig lagstiftning och
under 2014 kom ett prejudicerande fall vid
Brevens Bruk.
Foto: Jerry Persson
10
Vattenmyndigheten i Norra
Östersjön har pekat på att nästan
alla befintliga dammanlägg­ningar
som finns i våra avrinningsom­
råden generellt behöver åtgärdas
med hjälp av faunapassager, eller
att befintliga dammar helt enkelt
rivs. Detta eftersom EU:s krav
på god ekologisk status inte kan
uppnås om ett dämme hindrar
till exempel fiskars upp och ned­
vandring.
Dammen har två utlopp, ett här vid det s.k.
riktkontoret och ett lite längre bort vid kraft­
verket. Här planerades från början ett s.k.
omlöp, men troligen skapas en fiskpassage
vid kraftverket istället.
Exemplet Brevens Bruk
i sydöstra Närke med anor från den tidiga
industriella perioden under 1600-talet. Då
var ett vattendrag förutsättningen för att få
kraft till smedjor och annan produktion.
För att kunna nyttja kraften behövde man
kunna lagra den och därför dämdes sjön
Sottern upp. Sjön låg uppströms samhället och på det här sättet kunde man spara
energ­i och använda den under längre
perioder än enbart under vårflod och eventuellt höga flöden på hösten. Dammen vid
Brevens Bruk har med andra ord en lång
historia och samhället har utvecklats efter
dess utformning och läge.
Prejudikat
År 2004 behövde Brevens Bruk rusta det
gamla kraftverket från 1930-talet. Efter
kontakter med länsstyrelsen i Örebro
lämnas en ansökan till Miljödomstolen in.
Ansökan tas om hand och för första gången
lyfts frågan om biologisk mångfald och
vandringsvägar för fisk och annan fauna
in i processen. Det blir ett ställningskrig.
Läns­styrelsen vill ha vandringsvägar eller
s.k. omlöp vid varje dämme, totalt tre
stycken. Brevens Bruk anser inte att kostnaderna är rimliga för dessa åtgärder. Bägge
parter överklagar processen och fallet såg
ut att kunna bli ett prejudikat för andra
liknande situationer i Sverige.
Foto: Jerry Persson
Brevens Bruk är ett litet brukssamhälle
Stora kostnader
Lösning i sikte
Kostnaden för att åtgärda varje dämme med
omlöp skulle enligt brukets egna beräkningar kosta över 10 miljoner, en investering
det inte finns resurser till. Alternativet att
riva ut dämmena skulle få för stor inverkan
på bruksmiljön och dess kulturella värden.
Dessutom anser bruket att åtgärderna och
kostnaderna inte står i proportion till miljönyttan. Vattensträckan som skulle öppnas
upp är endast 7 km lång och vid Högsjö
ligger nästa kraftverk med ett naturligt
dämme, ett vattenfall, med en fallhöjd på
8 m. Förmodligen skulle detta ändå hindrat
de flesta fiskarter, för­utom ålen.
Domen överklagas nu till Högsta dom­
stolen, men tas där inte upp för prövning.
Därefter följer en del publicitet och Brevens
Bruk ser egentligen ingen annan utväg än
att riva dämmena. Men i april 2015 träffas
länsstyrelsen och Brevens Bruk för ett
förutsättningslöst möte. Mötet resulterar i
att man hittar en kompromiss med åtgärder
som inte är fullt lika kostnadskrävande som
man tidigare trott. Hur det slutligen blir får
framtiden utvisa, men det ser ut som en
lösning är på väg som förhoppningsvis alla
kan vara nöjda med.
Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund
ser positivt på att parterna hittat till för­
handlingsbordet och att en riktig och viktig
samverkan inletts. Framöver hoppas vi att
helhetsperspektivet lyfts fram och att det
sker en större en samverkan mellan länen
i dessa frågor, då vattnet inte bryr sig om
vare sig läns- eller kommungränser.
Domstolen säger sitt
Ett första domstolsbeslut kom 2012, men
överklagades som sagt av bägge parter
och först våren 2014 kom domen från
Miljööverdomstolen: Faunapassager ska
byggas vid varje dämme vid Brevens Bruk
och de får tre år på sig att utföra arbetet.
11
Foto: Jerry Persson
Brevens Bruk – intagsrännan och luckorna till
kraft­verket (första byggnaden). Eventuellt
kommer en fiskpassage att anläggas här.
Nyköpingsåarna I 2015
Förbundets recipientkontroll
Sommaren 2014 var precis som året
innan torr och varm. Resultaten av
trendanalysen för näringsämnen
i avrinningsområdet speglar den
torra sommaren med lägre totalhal­
ter av fosfor för 2014, däremot syns
ingen liknande minskning för kväve.
Inte heller tidstrenden för kväve är
tydlig men för Svärtaån kan man
ändå se att kvävet minskar något.
Kväve
800
800
600
600
400
400
200
200
0
1976
250
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
Svärtaån, 2000–2014
totalkväve (ton)
60
100
40
50
20
250
2002
2004
2006
2008
2010
2012
140
80
100
60
40
50
0
20
2000 2002
2004
2006
2008
2010
2012
2014
600
400
200
1995
2000
2005
2010
2014
0
120
Svärtaån, 2000–2014
100
12
80
60
8
6
40
4
20
2000 2002
2004
2006
2008
2010
2012
2014
0
18
Kilaån, 2000–2014
16
14
12
10
8
6
4
2
0
160
140
120
100
80
60
40
20
2000
2002
2004
2006
2008
2010
2012
2014
0
Y Transport av näringsämnen från de tre åarna ut i Nyköpingsfjärden. Mängden fosfor och kväve följer förändringarna i vattenflödet. Under
hösten 2012 läckte rekordmycket fosfor ut i Kilaån. Även senhösten år 2000 och år 2006 kom ovanligt mycket regn som påverkade transporten av
fosfor, vilket syns tydligt i figuren, men 2013 och 2014 sjönk mängden näringsämnen med det minskade vattenflödet.
Nyköpingsåarna I 2015
vattenflöde (miljoner m3)
150
vattenflöde (miljoner m3)
100
1990
800
10
2
0
0
120
1985
1000
14
160
Kilaån, 2000–2014
200
totalkväve (ton)
2014
1980
1200
årsflöde
vattenflöde (miljoner m3)
80
150
16
vattenflöde (miljoner m3)
100
2000
1976
2014
200
0
totalfosfor (ton)
18
1000
totalfosfor (ton)
totalkväve (ton)
1000
1400
vattenflöde (miljoner m3)
120
1200
årsflöde
vattenflöde (miljoner m3)
0
90
Nyköpingsån, 1976–2014
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Nyköpingsån, 1976–2014
1200
12
Fosfor
1400
totalfosfor (ton)
1400
Strukturkalkning av lerjordar är en
åtgärd som används för att minska urlakningen
av fosfor ur marken. Kalkningen gör att fosforn
binds längre till leran och kan tas upp av gröda
istället för att lakas ur och bidra till övergödningen. Kalkning av lerjordar ger också jorden en
bättre struktur som släpper igenom mer syre
och vatten. Till strukturkalkning används bränd
och släckt kalk.
Tidstrenden för fosfor visar ännu
inte någon påtaglig långsiktig minskning i
Kilaån och Svärtaån. Speciellt i Kiladalen är
det intressant att följa utvecklingen, där har
Kiladalens Vattenvårdsförening sett till att
3000 hektar åkermark har strukturkalkats
sedan 2011 och framåt. Även i Svärtaån och
Nyköpingsån har man strukturkalkat en del
åkermark och andelen åkermark som kalkas
kommer säkerligen att öka. Det återstår att se
om detta kan vara en långsiktig lösning för att
begränsa övergödningen. Men det handlar om
långsamma processer som behöver tid för att
visa hur pass effektiva de är.
Foto: Dennis Wiström/Greppa.nu
Torr trend
Foto: Jerry Persson
Strukturkalkning kan minska läckaget
av fosfor från lerjordar.
Bäcken från Nedingen ner till
Skebokvarn var mycket torr
på sensommaren och flödet
var litet. Bilden är från slutet
av augusti 2014.
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
1,5
2,5
1,0 Svärtaån, 2000–2014
2,0
0,5
1,5
0
1,02000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,5
2,5
2,00
Kilaån, 2000–2014
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
1,5
2,5
1,0 Kilaån, 2000–2014
2,0
0,5
1,5
0
1,02000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,5
0
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
kvävehalt (mg/l)
kvävehalt (mg/l)
1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
1,0
0,8
1,6
Nyköpingsån, 2000–2014
0,6
1,4
0,4
1,2
0,2
1,0
0
0,8
0,62000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,4
2,5
0,2 Svärtaån, 2000–2014
2,0
0
0,10
fosforhalt (mg/l)
fosforhalt (mg/l)
Trendlinjen för fosfor i både Svärtaån och
Kilaån pekar uppåt, trots sjunkande värden de
senaste åren. Det krävs kraftfulla insatser för
att bryta dessa trender.
Däremot visar Nyköpingsån tydligt sjunk­
ande fosforhalter för perioden 2000–2014.
XX
kvävehalt (mg/l)
kvävehalt (mg/l)
X Trenddiagram för kväve I Svärtaån och
Kilaån från 2000 till 2014. För att få en jäm­
förelse med Nyköpingsån visas även värdena
här för samma period.
Kilaån visar ingen trend alls när det gäller
kväve, halterna varken ökar eller minskar.
Svärtaån har, glädjande nog, en rätt tydlig
nedåtgående trend för kväve. Nyköpingsån
har också en svag trend nedåt med sjunkande
kvävehalter.
kvävehalt (mg/l)
kvävehalt (mg/l)
X Figurerna visar årsmedelhalterna av kväve
och fosfor 1976–2014. Den röda trendlinjen
visar att belastningen i Nyköpingsån har
minskat tydligt sedan 1976. Fosfor har minskat
med drygt 40 procent och kväve med cirka 20
procent. I Nyköpingsån pekar trenden för fosfor
fortfarande nedåt, men värdena de två senaste
åren ligger en bit ovanför trenden, vilket kan
vara ett tecken på att den håller på att plana ut.
kvävehalt (mg/l)
kvävehalt (mg/l)
Trender kväve
1,6
Nyköpingsån,1976–2014
1,4
1,2
1,0
1,6
0,8
Nyköpingsån,1976–2014
1,4
0,6
1,2
0,4
1,0
0,2
0,8
0
0,6
1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
0,4
1,6
0,2 Nyköpingsån, 2000–2014
1,4
0
1,2
Trender fosfor
Nyköpingsån, 1976–2014
0,08
0,06
0,10
Nyköpingsån, 1976–2014
0,04
0,08
0,02
0,06
0
0,041975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
0,10
0,02
0,08
0
Nyköpingsån, 2000–2014
1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
0,06
0,10
0,04 Nyköpingsån, 2000–2014
0,08
0,02
0,06
0
0,042000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,02 Svärtaån, 2000–2014
0,16
0
0,122000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,08
0,16 Svärtaån, 2000–2014
0,04
0,12
0
0,08
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,04
Kilaån, 2000–2014
0,16
0
0,122000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
Kilaån, 2000–2014
0,08
0,16
0,04
0,12
0
0,08
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
0,04
0
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014
Not: Årsmedelvärden har räknats fram från aktuella flöden och aktuella mängder fosfor respektive kväve för varje år. Röd trendlinje visar stigande eller sjunkande halter.
I tre åmynningar sker provtagning varje vecka, vilket ger en mycket säker statistik.
Nyköpingsåarna I 2015
13
Statusklassning av vattendrag med hjälp av kiselalger
Förbundets recipientkontroll
Kiselalger i vattendrag 2014
Vattendrag
Korsbäcken, öster om Stavsjö*
Dammhulteån, Flätens utlopp
Ålbergaån
Gäddån
Stocktorp, inflödet i Mellösasjön
Tisnaren, Tisnare Kanal
Skebokvarnsån, inflödet i Båven
Svarttorpaån, inflödet i Tisnaren
Vretaån
Hosjön till Malmaån*
Sibro, mellan Båven och Lidsjön
Ån från Marsjön till Tisnaren
Bokvarnsån
Genne Kvarn
Morjanå
Båven, Oxbro
Vrena ström, Vrena
Husbyån
Långhalsen, Ålspånga
Varbroån*
Åkforsån
Nyköpingsån – Storhusfallet*
Kilaån*
Vedaån*
Ramstaån*
Storån*
Forsaån
Svärtaån*
14
Index
IPS (1-20)
19,3
19,2
19,0
18,7
18,1
17,3
17,2
16,9
15,3
15,2
15,1
15,0
14,7
14,6
14,5
14,0
13,9
13,9
13,7
13,6
13,5
13,4
13,4
13,3
12,8
10,9
10,2
8,8
Andel förorenings­
toleranta arter (%PT)
1,6
0,9
0,5
1,2
0,4
2,1
3,8
5,2
1,6
9,0
1,3
3,8
12,1
11,7
3,9
22,9
1,7
12,6
20,4
7,6
33,2
12,6
23,5
11,1
10,2
40,9
47,1
66
Statusklassning
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
God
God
God
God
God
God
God
God
God
God
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Måttlig
Otillfredsställande
Otillfredsställande
Otillfredsställande
* Prover från Länsstyrelsen i Södermanland
Fakta
Kontrollprogram för miljöövervakning
Foto: Medins Biologi AB.
Kontrollprogrammet för vattendrag i avrinningsområdet innefattar 56 provpunkter, som
provtas enligt ett treårigt rullande schema. Elva stationer provtas varje år. Kiselalger används som indikatorart för bedömning av miljötillståndet och varje prov analyseras utifrån
förekomst och artsammansättning av olika kiselalger.
Läs mer om kontrollprogrammet på sid. 26.
Kiselalger – en indikatorart för statusklassning
Kiselalgen Epithemia sorex finns i mer
eller mindre näringsrika vatten.
Tabellaria flocculosa trivs
där det är mer näringsfattigt.
Nyköpingsåarna I 2015
Foto: Medins Biologi AB.
Kiselalger är en så kallad påväxtalg vilket innebär att de sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. Kiselalgerna
är oerhört små och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. Storleken varierar från
5 µm till 50 µm. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de
mycket bra indikatorer på vattenkvaliten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Man får därför en bra bild av förhållandena på en lokal genom
att ta reda på vilka kiselalger som växer där.
Klass Status
IPS-index %PT
(1–20)
Index för kiselalger
19,6
Referensvärde**
Statusklassningen sker med hjälp av kiselalg1
Hög
17,5
< 10
sindexet IPS, som visar graden av påverkan på
2
God
14,5 – 17,5
< 10
kiselalger av näringsämnen och lättnedbryt3
Måttlig
11 – 14,5
< 20
bara organiska föroreningar i ett vattendrag.
Som stöd till statusklassningen kan man
4
Otillfreds­
8 – 11
20 – 40
studera andelen näringskrävande (TDI) och
ställande
föroreningstoleranta (%PT) kiselalger.
5
Dålig
<8
> 40
** Referensvärdet motsvarar opåverkade förhållanden. I hela Sverige gäller samma referensvärde för kiselalager.
Invasion i våra vatten
Främmande arter i marin miljö sprids ofta via handelsfartyg. De följer
med som fripassagerare i barlastvatten eller som påväxt på fartygsskrov.
Andra viktiga spridningsvägar är arter som rymmer från till exempel fisk­
odlingar, akvarier, sumpar eller utsättningar av fisk eller signakräftor.
Antalet främmande arter i Sverige ökar för varje år. Ett hundratal av dessa
nya arter har lyckats etablera sig i svenska sjöar och vattendrag samt i
havet och cirka 1400 på land. Ungefär 380 av dessa skapar problem för
naturen och människan.
D
e allra flesta introducerade arter är
inget hot förrän de lyckats etablera
sig, något som långt ifrån alla klarar. Det
kan vara svårt att avgöra på förhand om en
främmande art kommer att hota balansen i
ekosystemet. Störda ekosystem är förmodligen mer mottagliga för invasioner av
främmande arter.
Påverkan av främmande arter
Flera av de invasiva arterna som sprider sig
i svenska vatten är svåra att kontrollera och
bekämpa. Det är svårt att förutsäga vilken
påverkan de kan få i ett ekosystem och
kunskaperna om dem är dåliga.
Några möjliga konsekvenser är:
• ekologiska, genom påverkan på arter
och livsmiljöer.
• genetiska genom genetisk uppblandning när arter korsar sig med varann.
• samhällsekonomiska, genom bland
annat kostnader för skador på egendom,
minskade inkomstmöjligheter genom
sämre fångster av andra arter eller att
kommersiellt viktiga arter drabbas av
sjukdomar. Minskade möjligheter att
använda mark och vatten för yrkesbruk
eller friluftsliv.
• hälsomässiga, genom påverkan på
människors hälsa, till exempel jätte­
björnlokan vars växtsaft kan ge bränn­
skador i kombination med solljus.
Sjögull är ursprungligen
en prydnadsväxt i dammar
som förvildats och lyckats
sprida sig effektivt i vissa
sjösystem.
foto: iliuta goean/shutterstock
Fakta
Främmande arter
En främmande art är en växt, ett djur, en
svamp eller en mikroorganism som
med människans hjälp, avsiktligt eller
oavsiktligt, introducerats utanför sitt
naturliga utbredningsområde. En främmande art vars introduktion och/eller
spridning hotar den biologiska mångfalden kallas invasiv.
Samtidigt har många arter som vi i
dag betraktar ”naturliga” en gång förts
hit utifrån, med eller utan avsikt. Vid
avsiktlig införsel har syftet oftast varit
att skapa nya möjligheter till jakt, fiske,
odling eller husdjursuppfödning. Några
främmande arter som fått stor spridning
i Sverige är blomsterlupin, fasan, amerikanskt gullris, fälthare, mink, kanadagås
och regnbåge. Flera av dessa betraktas
numera som naturliga delar av vår flora
och fauna.
foto: shutterstock
På land har den främmande arten jättebjörnloka
etablerat sig och tränger ut annan växtlighet
genom sina höga, täta bestånd. Blommans
växtsaft kan också ge brännskador
på huden i kombination med solljus.
Jordbruksverket rekommenderar
att jättebjörnlokan
bekämpas.
Nyköpingsåarna I 2015
15
Främmande arter på gång i Nyköpingså
Hittills har vårt avrinningsområde varit relativt förskonat från negativa effekter
av främmande arter, förutom kräftpesten som spritt sig i systemet. Men i vår
närhet finns flera arter som riskerar att spridas hit. Här visas några av dem.
16
VANDRARMUSSLA Dreissena polymorpha
Vandrarmusslan är triangelformad och upp
till fyra centimeter stor. Den lever i sötvatten men kan även förekomma i bräckt vatten.
Ursprungligen kommer musslan från området
kring Kaspiska havet och dök upp i Sverige
första gången på 1920-talet i Mälaren, dit den
förmodligen kommit med fraktbåtar. År 2012
dök den upp i inre Bråviken utanför Norrköping,
för att 2013 hittas i både Glan och Roxen, 2014
hade den ökat explosionsartat i Roxen.
Vandrarmusslan kan snabbt bilda stora
bestånd och eftersom den är mycket vass kan
den störa bad- och friluftsliv. I andra länder
har den satt igen vattenintag, skadat slussar
och kanaler och skapat kraftig påväxt på båtar.
Ursprungliga musselarter hotas även genom
att de helt enkelt blir överväxta av invaderande
vandrarmusslor.
Vandrarmusslan finns än så länge inte hos
oss, men eftersom den finns i angränsande
avrinningsområden så är det inte otroligt att
den snart kan dyka upp. Det är till exempel rätt
vanligt att sportfiskare lyfter båtar mellan sjöar.
Här ligger nog den största risken för spridning
till vårt område.
Foto: Dieter Florian/Helmholtz Centre for
Environmental Research
Nyköpingsåarna I 2015
SIGNALKRÄFTA Pacifastacus leniusculus
Den amerikanska signalkräftan introducerades
i Sverige 1969, för att ersätta de bestånd av
flodkräfta som strakt begränsats eller slagits
ut av kräftpest. Kräftpest är en svampsjukdom
som kom till Europa från Amerika under andra
hälften av 1800-talet. Den förstörde stora delar
av det inhemska kräftbeståndet. Till Sverige
kom kräftpesten 1907 med importerade, sjuka,
finska kräftor. Signalkräftan är resistent mot
kräftpesten, men kan ändå bära på smittan och
därför smitta flodkräftor. Under 1970-talet fortsatte utplanteringen med sammanlagt nästan
en miljon kräftor i över 200 vatten, främst i
östra Syd- och Mellansverige. Signalkräftan är
spridd över hela vårt område, men ännu finns
några mindre bestånd flodkräfta kvar.
MARMORKRÄFTA Procambarus fallax f. virginal
Marmorkräftan är en amerikansk kräfta som
nyligen hittats i enstaka exemplar i Märstaån
utanför Stockholm. Den kan lätt sprida sig i
Sverige, eftersom den kan överleva även i kalla
vatten. Det är en invasiv art som kan hota den
biologiska mångfalden där den etablerar sig.
Foto: Rabanedo/Shutterstock
Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons
åarnas avrinningsområde
VATTENPEST Elodea canadensis
Vanlig och smal vattenpest är undervattensväxter som förekommer främst i sjöar, dammar
och lugna vattendrag. De föredrar kalk- och
näringsrika vatten och trivs bäst på fasta,
näringsrika bottnar bottnar med högt mineral­
innehåll. I övergödda vatten kan de konkurrera
ut andra vattenväxter. De bidrar också till
intern gödsling av vattnen, eftersom de tar upp
näring som varit bunden sedimenten.
Båda arterna bildar täta bestånd, likt tjocka
mattor som sträcker sig ända upp till vatten­
ytan. Den täta massan hindrar solljuset från
att tränga ner i vattnet och förändrar miljön för
andra växter och även djurlivet. Täta bestånd
av både vanlig och smal vattenpest ställer till
stora problem för båttrafik och fiske.
De bägge arterna vattenpest finns spridda
i avrinningsområdets sjöar och vattendrag och
har på vissa platser konkurrerat ut andra arter.
Arten fortsätter att sprida sig.
SJÖGULL Nymphoides peltata
Sjögull säljs som en vacker prydnadsväxt för
dammar. Ibland har den satts ut i sjöar eller
åar för att man vill försköna vid exempelvis en
brygga. Det har på sina håll fått ödesdigra konsekvenser eftersom sjögull har en enorm potential att sprida sig och kan skjuta flera meter
långa revor på några månader. Växtdelar som
lossnar kan spridas långt med strömmar och
slå rot och bilda nya kolonier. Den skjuter upp
flytblad som helt täcker vattenytan över stora
områden. Växten kan växa ner till tre meters
vattendjup och göra så att stora delar av sjöar
helt kan växa igen. Detta kan omöjliggöra bad,
fiske och båttrafik där den breder ut sig. Dess­
utom får det stora ekologiska konsekvenser
bl. a. genom att växten beskuggar botten och
konkurrerar ut andra vattenväxter.
Sjögull finns i Ricksjön mellan Stjärnhov
och Sparreholm, annars finns den närmast
i Mälaren, där den bitvis täcker stora ytor.
Sjögull tycks vara på spridning mot Hjälmaren.
Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons
foto: iliuta goean/shutterstock
TIPS!
Vad kan man göra för att begränsa
spridningen?
• Inte släppa ut främmande arter fisk
och vattenväxter medvetet i vattnen.
• Tvätta kanoterna på land om de bärs
från ett vattendrag till ett annat.
• Vara noggrann med rengöring vid
flytt av fiskebåtar mellan sjöar.
JÄTTEBALSAMIN Impatiens glandulifera
Jättebalsamin är en ettårig kraftigväxande ört
som ursprungligen hör hemma i västra Himalaya på 2 000–2 500 meters höjd där den växer
på ängar och buskmarker utmed vattendrag.
Växten har odlats i Sverige sedan 1842 och
var rätt vanlig i fröhandlarnas sortiment under
första hälften av 1900-talet. En trädgårdsbok
från 1884 rekommenderar till och med att den
skall sås utmed bäckar och sjöstränder där den
kan förvilda sig.
I Sverige förekommer jättebalsamin än så
länge främst utmed vattendrag och sjöstränder samt på störd mark. Den betraktas som
naturaliserad sedan 1920-talet i Götaland och
Svealand, men förekommer även utmed Norrlandskusten. Under 1900-talets andra hälft har
arten ökat påtagligt, den har bl.a. gynnats av
att naturbetet utmed vattendragen minskat.
Stora balsaminbestånd kan täcka hundratals kvadratmeter med 50–100 plantor
per kvadratmeter. De växer över och skuggar
effektivt annan vegetation och bildar dessutom
stora mängder förna som missgynnar andra
arter.
I vårt område ses den längs både diken och
sjöstränder. Lokalt kan den täcka större
ytor, som t.ex. runt sjön Näsnaren vid Katrineholm, där stora delar av strandområdena bitvis
domineras av jättebalsamin.
foto: shutterstock
Lästips:
www.frammandearter.se
www.biodiverse.se
www. fiskejournalen.se
www.nrm.se
www.naturvardsverket.se
www.havochvatten.se
www.malaren.org
Nyköpingsåarna I 2015
17
Nejonögat – hotat urtidsdjur
med smak för blod
De viktigaste skälen till att nejonögonen
minskat är de många vandringshinder i
form av dammar och kraftverk som finns
i vårt vattensystem samt att lek- och upp­
växtområden förstörts när vattendragen
rensats och rätats till raka kanaler.
L
Dåliga vandrare
iksom många andra vattenlevande
djur har nejonögonen drabbats hårt av
föroreningar och annan mänsklig påverkan.
Deras invecklade livscykel kräver en varierad vattenmiljö med både strömmande
vatten, höljor och bakvatten, något som
blivit allt ovanligare under nittonhundra­
talets effektiviserade jord- och skogsbruk
där många vattendrag rensats, ­­rätats och
dikats ut till enformiga kanaler. Finns det
nejonögon i ett vattendrag är det ett gott
tecken på ett väl fungerande ekosystem.
I Nyköpingsåarnas vattendrag för nejon­
ögonen en tynande tillvaro. Undantaget är
de övre delarna av Kilaåns vattensystem där
den naturligt slingrande Vretaån har starka
bestånd av både flodnejonöga och bäck­
nejonöga.
I jämförelse med arter som lax och havs­
öring är nejonögon dåliga vandrare. De
kan inte hoppa och klarar sällan att passera
genom de fisktrappor som anläggs för att
hjälpa vandrande fiskar förbi vandrings­
hinder. Byggandet av dammar och vatten­
kraftverk är därför en av de viktigaste
orsakerna till att nejonögonen har minskat.
Nejonögonens gälar är unika genom att de tillåter andning samtidigt som djuren sitter fastsugna
vid bytesfiskar eller vilande vid fasta föremål. På fotot syns ett flodnejonöga fastsuget vid en sten i
anslutning till lekgropen. Namnet nejonöga härstammar från tyskans ”neun Augen” och syftar till att
man från sidan ser de sju gälöppningarna, det riktiga ögat och den enkla näsöppningen.
Foto: Nils Ljunggren
18
Med en mun full av vassa tänder och en raspformad tunga suger nejon­
ögat i sig kött och blod hos sitt byte. Saliven löser upp vävnader och
hindra­r blodet att koagulera. Ibland överlever bytet angreppet, men
oftast inte. Det låter som en skräckfilm. Nejonögat är en doldis i svenska
vatten och i vårt vattensystem finns två arter.
Nyköpingsåarna I 2015
Om man vill titta på lekande nejonögon ska man leta
på grunda strömmande grusbottnar de två första
veckorna i maj. Bra ställen nära Nyköping är förutom
Vretaån den nedersta sträckan av Näveån. Störst
chanser att hitta nejonögonen har man nattetid i
ficklampans sken.
Havsnejonögats sugskiva utgör en skräckinja­
gande syn. I mitten av munnen syns tungan vars
vassa tänder används för att skrapa loss kött från
bytet. Under lekvandringen slutar alla nejonögon
att äta och sugmunnen används i första hand för
att flytta stenar vid byggandet av lekgropen eller
suga sig fast för att vila i stark ström.
W
Fakta
Nejonögon i världen
Det finns drygt 40 arter nejonögon i
världen. De räknas till de så kallade
rundmunnarna, en primitiv grupp av
ryggradsdjur med en 500 miljoner år
gammal historia. De flesta av dåtidens
fiskgrupper är utdöda sedan årmiljoner
men nejonögonen har levt kvar in i våra
dagar. Fossil visar att nejonögon som
var mycket lika de idag levande arterna
simmade i världshaven för 360 miljoner
år sedan.
Foto: Nils Ljunggren
Nejonögon i Sverige
I Sverige finns tre arter av nejonögon:
Flodnejonöga, dess mindre släkting
bäcknejonöga samt havsnejonöga,
världens största nejonögeart som kan bli
över en meter lång.
Foto: Jerry Persson
Nejonögon leker under våren och sommaren i rinnande vatten över bottnar med
småsten, grus och sand. De bygger bon, så
kallade lekgropar i bottenmaterialet där äggen
läggs. Byggandet av lekgropen tar lång tid,
varje liten sten flyttas genom att nejonögonen
suger sig fast vid och släpar bort den. Havsnejonögon leker vanligtvis i par och försvarar
resolut sin lekgrop från inkräktare, men hos
flod- och bäcknejonöga samsas ibland uppåt
80 individer om gemensamma gropar.
Efter några veckor inbäddade i lekgropens
bottensand kläcks små nejonögonlarver ur
äggen. Larverna förs iväg med strömmen och
för de allra flesta slutar resan med att de blir
uppätna av fiskar eller spolas ut i havet. Men
en del larver har turen att föras till långrunda
strandkanter eller bakvatten med botten av
sand och döda växtdelar. Här gräver de ner sig
för att tillbringa de närmaste åren.
Förvandlingen
Efter några år i bottensedimenten händer
något märkligt. Ögonen hos nejonögonlarverna
utvecklas och fångstläpparna ombildas till
det vuxna nejonögats karaktäristiska sugskiva. Gälarna förändras och gör det möjligt
för nejonögat att andas när det sugit sig fast
vid ett byte eller att vila vid fasta föremål.
Matsmältningssystemet nybildas och anpassas
från en nära nog vegetarisk kost av bottenslam,
växtdelar och bakterier till att kunna bryta ned
bytesdjur. Den här omvandlingen tar drygt ett
halvår och först därefter lämnar de färdigutvecklade små nejonögonen bottensanden.
Flodnejonögon och havsnejonögon vandrar nu
ut i havet eller stora sjöar för att under ett par
års tid leva som rovdjur och parasiter på fiskar
innan de åter söker sig tillbaka till vattendragen
för att leka. Genom sår på fiskar som överlevt
angreppen vet man att flodnejonögon som
vandrar ut i Östersjön ofta suger sig fast vid
och äter av plattfiskar, strömming och skarpsill.
Havsnejonögon föredrar större arter som
makrill, torsk, lax och olika hajar. I sällsynta fall
även marina däggdjur.
För bäcknejonögon saknas den parasitiska delen av livscykeln. De börjar i stället
att förbereda sig för leken direkt efter att de
omvandlats till fullbildade nejonögon.
Leka och sen dö
När det är dags för lekperioden tillbakabildas
nejonögats matsmältningsapparat för att ge
Foto: Nils Ljunggren
Nejonögats märkliga livscykel
Y Lekande flodnejonögon. De små
vita äggen är klibbiga och fastnar
därför i den uppvirvlade sanden. När
sanden faller till botten följer äggen med
och ligger sedan skyddade fram tills kläckningen
sker ett par veckor senare.
plats åt rom eller mjölke. Sedan börjar en
period av konstant svält där all energi tas från
upplagrade fettreserver. Nejonögat minskar
inte bara i vikt utan krymper även på längden.
Vid lekens slut är nejonögonen så nedbrutna
att de inte kan återhämta sig och de dör inom
några veckor.
Nyköpingsåarna I 2015
19
I och med att man nu alltmer frångår
traditionella fisktrappor och i stället bygger konstgjorda bäckar, så kallade omlöp,
ökar nejonögonens möjligheter att nå sina
forna lekplatser. Nejonögon föredrar att
vandra upp och leka i vattendrag där de
känner lukten av nejonögonlarver. Har
nejonögonen en gång slagits ut från ett
vattendrag kan det därför vara svårt att få
tillbaka dem.
Bra för lax, sämre för nejonögat
Tyvärr kan viljan att gynna laxfiskar ibland
också ha missgynnat nejonögonen när
man varit allt för ivrig att skapa snabbt
strömmande miljöer utan bakvatten med
ståndplatser för lurpassande gäddor, som
annars kan äta upp de unga laxarna. I
samma bakvatten finns den sand som utgör
nejonögelarvernas uppväxtmiljö.
Under det senaste decenniet har
Fiskeriverket (numera Havs- och vattenmyndigheten) och Naturvårdsverket
i samverkan med länsstyrelserna arbetat
för att öka kunskapen om nejonögats
utbredning och bestånd, och hur man i
framtiden bättre kan ta hänsyn till och
skydda dessa urtidsdjur. Förhoppningsvis
får de leva kvar, med sitt märkliga utseende
och livscykel som kan hålla för ytterligare
360 miljoner år av evolution med allt vad
det innebär av artbildning och utdöenden.
Dinosauriernas 165 miljoner år på jorden är
i detta sammanhang en kort tid.
TIPS!
Markägare – hjälp nejonögonen
Som markägare och förvaltare av vatten
kan man hjälpa nejonögonen genom att
inte underhållsrensa vattendrag i onödan och om möjligt spara sandbankar
och bakvatten om rensning ändå måste
utföras. En nedfallen trädgren eller
en stor sten i strandbrinken kan
med tiden skapa en perfekt
miljö för små uppväxande
nejonögelarver.
En doldis i våra vatten.
Not:
Delar av denna text har tidigare publicerats i en
artikel av Nils Ljunggren i tidningen Svenskt fiske,
utgiven av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårds­
förbund, Sportfiskarna, 2009.
Fakta
20
Ett vuxet nejonöga kan ibland misstas för en ål, men de har flera kännetecken som skiljer dem från de egentliga fiskarna.
Det mest uppenbara är den märkliga munnen. I stället för käkar har nejonögon en rund sugskiva med vilken de kan suga sig fast vid
bytesdjur eller fasta föremål (se föregående sida). Sugskivans insida är liksom tungan fylld med små vassa tänder som används för att
skrapa och borra sig igenom huden på bytet. Nejonögonens ryggrad är består av brosk och den slemmiga huden saknar fjäll. Fenorna är
väl utvecklade, men till skillnad från riktiga fiskar så är de enkla, inte parvisa. På varje sida av huvudet sitter en rad med sju små hål. Hålen
leder in till gälarna och gör att nejonögonen kan andas samtidigt som de sitter fastsugna vid bytesfiskar eller andra föremål. Namnet nejonöga
kommer från tyskans ”neun Augen” (nio ögon) och syftar på att man från sidan ser den enkla näsöppningen, de sju hålen in till gälarna och det
riktiga ögat. Allt som allt ”nio ögon”.
Havsnejonöga, Petromyzon marinus
Havsnejonögat kan i sällsynta fall nå
över en meter i längd och väga 2,5 kilo och är
därmed den största av alla nejonögonarter.
Av Sveriges nejonögon är havsnejonögat den
art man vet minst om. Klart är att kärnområdet finns längs med västkusten i de halländska och bohuslänska åarna där den leker
under sommaren när vattentemperaturen
nått 15°C, i regel kring midsommar. En och
annan av västkustens laxfiskare har fått sig
en rejäl överraskning av de stora djurens ofta
våldsamma framfart när man råkat vada in
på lekplatserna. Havsnejonögon kan ge sig
ut på långa vandringar. De har påträffats
hundratals kilometer från land och nere på
4000 meters djup. Till viss del beror nog
de långa vandringarna på att havsnejonögat
transporterats av de ofta ganska stora byten
som angrips. De har till och med påträffats
fastsugna på valar. Man tror att det totala
antalet vuxna havsnejonögon som leker i
Sverige varje år inte är fler än 2500 exemplar.
Arten klassas av ArtDatabanken som Nära
hotad (NT). Det är förbjudet att fånga havsnejonögon i Sverige.
Nyköpingsåarna I 2015
Flodnejonöga, Lampetra fluviatilis
Flodnejonögat är Västerbottens land­
skapsfisk och förmodligen den nejon­ögonart
som flest personer, åtminstone i norra
Sverige, har kommit i kontakt med. Flod­
nejonögon blir runt 30 centimeter långa och
fiskades fram till mitten av 1900-talet i de
flesta norrlandsälvarna, idag bara i ett fåtal
älvar. Fisket bedrivs med speciella nätting­
fällor, en slags mjärdar där man utnyttjar
flodnejonögats vilja att gömma sig i mörka
skrymslen. Utbyggnaden av norrlands­älvarna
innebar att stora delar av flodnejon­ögats
livsutrymme försvann men bestånden har
nu troligtvis stabiliserats, om än på betydligt lägre nivåer än tidigare. Även om
flodnejonögat ofta anses vara en norrlands­
fisk så förekommer arten i havsmynnande
vattendrag längs med hela svenska kusten.
Inventeringar visar att flodnejonögat är
vanligare i södra Sverige än vad man tidigare
trott. ArtDatabanken klassar i dagsläget
det svenska beståndet av flodnejonöga som
livskraftigt och till skillnad från många andra
europeiska länder råder inget fångstförbud
för flodnejonöga i Sverige.
Bäcknejonöga, Lampetra planeri
Bäcknejonögat är det vanligaste av
Sveriges nejonögon och med sin längd på
runt 15 centimeter också det minsta. Till
skillnad från flod- och havsnejonöga äter
bäcknejonögat aldrig som vuxen, utan leker
och dör första våren efter omvandlingen från
larv till fullbildat nejonöga.
Bäcknejonöga och flodnejonöga är mycket
nära släkt och vissa forskare anser att det
rör sig om två raser av en och samma art,
men med skilda livsstrategier. Att bäck­
nejonögon inte lämnar vattendragen för
någon näringsvandring gör dem mindre
känsliga för vandringshinder än flod- och
havsnejonögon, men att de lever högt upp i
avrinnings­områdena i ofta små vattendrag
gör dem samtidigt känsliga för försurning,
skogsdikning och påverkan från skogs­
avverkningar.
Det svenska beståndet av bäcknejonöga
anses vara livskraftigt enligt ArtDatabanken.
Foto: Nils Ljunggren (samtliga)
Fot
o
: Pi l
ar E
chevar
r i a / S h u t te r s to c k
Läkemedelsrester under lupp
Läkemedelsrester i vattenmiljön är ett växande problem. Förbundet star­
tar nu ett samarbetsprojekt med Hjälmaren och Mälarens vattenvårdsför­
bund för provtagning av läkemedelsrester i Nyköpingsån. Undersökning­
arna och de kommande analyserna ska ge underlag så att landstingen kan
få en bättre bild av vilka läkemedelsrester som är vanligast och hur man
kan minska dessa.
D
et är naturligtvis bra att sjuka människor och djur kan bli friska genom
att få medicin för sin åkomma. Men sedan
Läkemedelsrester når
Nyköpingsån via utsläpp både
från sjukhuset men också
från hushållen upp­ströms i
avrinnings­området. Nu ska
källorna kartläggas.
1950-talet har läkemedelsförbrukningen i
världen ökat dramatiskt. De aktiva substanserna har blivit fler och de har dessutom
kraftigare verkningsgrad. Även användningen av andra kemikalier har ökat hela
tiden, både i hemmen och inom industrin.
Men det är först de senaste 25–30 åren som
analysmetoder har utvecklats som kan mäta
påverkan på vattenlevande organismer och
fisk, eftersom att halterna blir så låga på
grund av utspädningen i avloppsvattnet.
Ett stort antal landsting har sedan sekelskiftet 2000 gjort undersökningar av sina
utsläpp från sjukhus. Samarbete mellan
Fakta
Läkemedel i miljön och bedömningar
Läkemedelsrester kommer till 90
procent från hushåll och 10 procent från
vårdinrättningar. Vi förbrukar årligen
1000 ton läkemedel som består av 1200
olika substanser.
Läkemedel miljöbedöms efter olika
kriterier:
Internationellt bedömningssystem ATC,
där läkemedel indelas i 14 olika grupper
efter var och hur medlet verkar.
Miljöklassificering: miljöfarlighet
och miljörisk.
Foto: TS Eriksson/Wikimedia Commons
Miljöfarligheten har tre klasser: P, B och T.
P = Persistens: Förmåga att stå emot
nerbrytning i vattenmiljö.
B = Bioackumulation: Ansamling i
vattenlevande organismer.
T = Toxicitet: Giftighet för vattenlevande
organismer.
Miljörisken bedöms efter en kvot som
beräknas på koncentrationen i vattnet
jämfört med vilken koncentration som
bedöms vara farlig för vattenlevande
djur och växter. (Försumbar, låg, medelhög eller hög risk.)
Nyköpingsåarna I 2015
21
till exempel kommunala förvaltningar för
vatten­frågor och arbets- och miljömedicinska laboratorier har också undersökt
dricksvatten samt avloppsvatten och slam
från reningsverk. Ett par näraliggande
projekt är Henriksdals reningsverk i Stockholm och Östergötlands landsting från
2006 och 2010. Flera olika läkemedelsgrupper har visat sig vara svåra att bryta ner i
reningsverken, dessutom kan de tas upp i
muskel och lever i fisk. Det handlar bland
annat om antibiotiska, blodtryckssänkande, antidepressiva, smärtstillande,
inflammations­hämmande, cytostatiska och
hormonella ämnen, som inte helt tas upp
av kroppen, utan följer med urinen ut i
avloppssystemet. Reningsverken är inte an-
TIPS!
Medborgare kan minska läkemedels­
rester i avloppsvattnet genom att:
• Undvika onödig medicinering
• Inte spola ner överbliven medicin i
toan utan lämna in den till apoteket.
Samhället kan
• Lagstifta om mindre miljö­påverkande mediciner
• Ytterligare reningssteg i
avloppsrenings­verken
Nyköpingsåarna I 2015
passade för att kunna rena dessa substanser.
En del av dessa ämnen kan också stanna
kvar i avloppsslammet under lång tid. Just
problemet med svårnedbrytbara läkemedel
visade sig i en undersökning i Motala ström
där halten av dem ökade ju längre ner i ån
man mätte.
Nyköpingsån undersöks
Eftersom vårt vattensystem Nyköpingsån är
långt och med flera tillflöden, så kan man
misstänka att det är högre värden i utloppet
vid Nyköping än längre upp i systemet vid
Tisaren. Styrelsen för Nyköpingsåarnas
vattenvårdsförbund har därför beslutat,
att vi behöver undersöka hur utsläppen av
läkemedel i vårt vattensystem ser ut. Det
handlar i första hand om att få ett ingångsvärde, för att kunna utvärdera om hur olika
åtgärder i reningsverken kan ge minskade
utsläpp. Det finns ännu inte så många
metoder att införa i reningsverken, men
forskning pågår. Statliga Mistra Pharma
beviljar medel till olika projekt för att
hitta bra metoder i Sverige och liknande
forskning pågår i övriga världen.
Förbundet har tillsatt en arbetsgrupp
tillsammans med Hjälmarens och Mälarens
Vattenvårdsförbund. Avsikten är att ta prov
på några ställen månadsvis och frysa dem,
för att kunna analysera ett samlingsprov så
småningom. Analyserna är svåra och dyra,
men på så sätt skulle det finnas en ekonomisk möjlighet att kunna genomföra ett
projekt under tre år. I projektet ingår även
landstingen, för att på sitt område kunna
bidra till att minska förskrivning av vissa
mediciner som ger problem.
Förbättringar sker
Landstingen har redan börjat bli duktiga
på att minska utskrivningen av de värsta
medicinerna från miljösynpunkt, genom
ett aktivt arbete i sina läkemedelsgrupper.
Man försöker följa de nationella listor på
läkemedel som klassar medicinerna ur
olika perspektiv, till exempel de som är hormonstörande, svårnedbrytbara och giftiga
för miljön.
Allmänheten kan också bidra till att
minska påverkan på avloppsvattnet genom
att minska sin kemikalieanvändning och att
se till att överblivna mediciner tas om hand
av apoteken. Man vet inte med säkerhet
vilka olika kemikalier som ger oönskade
effekter, men sannolikheten är rätt stor att
mediciner och övriga kemikalier samverkar
och gör att ett plus ett inte blir två utan tre,
eller mer.
Foto: Anneli Carlén
Foto: Shutterstock
22
Landstingen blir allt bättre på
att minska förskrivningen av de
miljövärsta medicinerna, men det
finns mer att göra på detta område.
!
Allmänheten kan också bidra
till att minska påverkan på
avloppsvattnet genom att
minska sin kemikalieanvändning
och att se till att överblivna med­
iciner tas om hand av apoteken.
Landets apotek arbetar
för att minska mängden
läkemedel som spolas ned
i avloppen. Särskilda påsar
delas ut som ska påminna
oss konsumenter om att
returnera överblivna medi­
ciner till apoteken.
23
Briggen Tre Kronor genomförde under
2013 en forskningsexpedition på jakt efter
läkemedels­rester i Östersjön.
Foto: Axel Pettersson/Wikimedia Commons
Våtmarken vid Oxelösunds renings­
verk kunde rena bort så mycket som
hälften av läkemedelsresterna.
Långsiktigt arbete
Arbetsgruppen har ännu inte något exakt
program för hur arbetet ska gå till, men
målet är att flera parter tillsammans kan
vara effektivare. Avloppsreningsverken
behöver uppgraderas för att bli bättre på
att minska resterna. Där hoppas gruppen
kunna hjälpa till med kunskapsunderlag.
Under 2015–2016 kommer detta att klarna,
både vad gäller kostnaden och vad som
måste prioriteras. Med ledning av de vattenprover som vi kommer att starta med,
så kommer underlaget för beslutsfattande
i våra medlemskommuner bli bättre. Rapporteringen av projektet kommer fortsätta
även i nästa års rapport.
Fakta
Andra läkemedelsundersökningar
Forskningsexpeditionen med briggen Tre Kronor undersökte vattnet i Östersjön 2013 på 52
olika platser. På 24 av dessa hittades läkemedelsrester från karbamazepin (epilepsimedicin), orfenadrin (lugnande) och flekanid (hjärt- och kärlsjukdom).
År 1999 publicerades en studie från Gråbo reningsverk i Göteborg där koncentrationen
av etinylöstradiol (syntetiskt östrogen, p-piller) var 45 gånger högre än gränsvärdet för när
det påverkar fisk. Det är ett väldigt potent ämne som stör reproduktionsförmågan. Andra
undersökningar visar på tvåkönade fiskar som inte kan reproducera sig.
Stockholms universitet undersökte under 2012–2013 hur effektiva våtmarker är på att
rena vatten från läkemedelsrester, bland annat studerades våtmarken vid Oxelösunds
reningsverk. Man såg då att läkemedelskoncentrationen halverades.
Nyköpingsåarna I 2015
Vattenplanket
Årsmöte
bland djur
Foto: Jonas Johansson
Foto: Miche Seiko/Kolmården
översilningsmark fick besök vid riksmöte
I september 2014 besökte deltagare från vårt förbund Lund i samband med Vattenorganisa­
tionernas Riksmöte. Värd för mötet var Höje å och Kävlingeåns Vattenråd. Den första dagen
hölls intressanta föredrag och frågestunder. Under dag två fick vi studera goda exempel i fält,
bland annat en filteranlägg­ning där både fosfor och kväve renades, samt besöka flera återska­
pade våtmarker och som bilden visar; en restaurering av det gamla översilningsområdet vid
Björka öster om Vombsjön.
fler gäddfabriker på gång
SWITCH-ON
SWITCH-ON är ett europeiskt projekt där
Foto: Jerry Persson
24
Förbundets årsmöte 2014 hölls på
Kolmården. Efter mötet fick vi en rundvisning
av anläggningen med fokus på vattennavändning och vattenhantering i djurparken.
För delfinariet och sälbassängerna har man
avancerade reningsanläggningar. Kolmården
förbrukar ca 100 000 m3 vatten per år, som
tas från den närbelägna sjön Lövsjön och
tillstånd till detta gavs formellt av Miljödomstolen hösten 2014.
Y
Nils Ljunggren från Sportfiskarna i röd keps berättade om gäddornas lekbeteende.
I mitten av april 2015 arrangerade
Sportfiskarna en fältdag för att se på
lämpliga lokaler för “gäddfabriker”.
Bland annat besöktes Strandstuviken vid
Flättnabäckens mynning, där våtmarker för
gäddor skulle kunna anläggas. Läs mer om
gädd­fabriker i förra årets rapport.
Foto: Krzysztof Odziomek/Shutterstock.
Nyköpingsåarna I 2015
man tillsammans tar fram modellverktyg för
bland annat beräkningar av utsläpp, halter
av närings­ämnen och gifter samt effekter av
åtgärder. SMHI och Linköpings universitet
samordnar projektet och förbundet medverkar som ”försökskanin” genom att testa
olika modellverktyg. I oktober bjöds vi ner till
Berlin för att delta i en workshop med flera
andra länder.
SMHI har Vattenwebb på sin hemsida
med flera olika verktyg som utvecklats genom projektet. Vem som helst kan använda
dessa verktyg gratis.
vattenweb.smhi.se
www.project.water-switch-on.eu
I Båven finns Europas största
population av storlom.
Foto: Hugh Lansdown/Shutterstock
Vattenplanket
Nivån i Båven regleras av en ålderdomlig
vattendom som skulle behöva revideras.
Här syns utloppet vid Sibro.
Bättre lösning för Båvens nivå
Lokalgruppen för bättre reglering av Båvens vattenivå har haft flera möten
Foto: Christina Frieberg
under året. Man har även uppvaktat Nyköpings kommun och Länsstyrelsen för att prata om
utmaningarna som finns och hitta en praktisk och upp­daterad lösning. Båven regleras idag
vid Sibro av en vattendom från 1940-talet mellan dåvarande ägaren av Ripsa och dåvarande
kvarnägaren. I domen stipuleras att de tre dammluckorna ska vara öppna från 1 april till 31
augusti, oavsett om sommaren är torr eller inte. Både 2013 och 2014 var torra år och nivån i
Båven har därför sjunkit kraftigt. Detta ger problem för storlommen (Europas största bestånd
finns här), men även för den rödlistade malen som har sitt nordligaste naturliga tillhåll i sjön.
Förbundet i bryssel
I början av mars 2015 var förbundet i Bryssel och presenterade projektet Den levande
Nyköpingsån under en konferens anordnad av FARNET (Fisheries areas network). Här syns
Jerry Persson på plats i salen där projektet visades upp tillsammans med 40 andra goda exem­
pel från EU:s medlemsländer.
Högteknologisk flotte
på väg ut på uppdrag.
Foto: Jerry Persson
stop
cyano
bloom
För några år sedan stöttade förbundet en
ansökan om ett LIFE-projektet i Slovenien: Stop CyanoBloom. Ansökan gick
igenom, projektet fick stöd från EU och
pågår nu till och med 2016.
Syftet är att undersöka hur elektrolys
kan bryta ner cyanobakterier och på så
vis förhindra massblomningar av giftalger. Pilotprojektet utförs i två sjöar med
hjälp av en solcellsdriven och flotte. Den
är utrustad med provtagningsutrustning
som övervakar sjöarna regelbundet och
känner av koncentrationer av cyanobakterier i vattnet. Mätdatan skickas direkt
vidare till en on-line databas. Forskarna
arbetar nu på att matcha olika cyanobakteriers spectra med mätdata från
flotten för en direkt artbestämning av
cyanobakterierna. Resultatet är tänkt
att bli en färsk cyanobakterierapport på
projektets webbplats från respektive sjö.
Mätflotten kommer också samla in och
lagra prover för laboratorieanalys.
Förhoppningen är att den nya
tekniken ska kunna ge ny och användbar information om cyanobakterierna
samtidigt som den förhindrar massblomningarna genom elektrolys. På sikt
hoppas man kunna uppnå en halvering
av giftalgerna.
lifestopcyanobloom.arhel.si
Nyköpingsåarna I 2015
25
Förbundets recipientkontrollprogram
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund har
tagit vattenprover i avrinningsområdet
kontinuerligt sedan mitten av 1960-talet.
Numera finns ett recipientkontrollprogram
som kartlägger vattnets status. Totalt
provtas 56 punkter i ett rullande schema,
de flesta provtas vart tredje år, men vid
11 stationer sker provtagning varje år. Vid
Nyköpingsåns, Kilaåns och Svärtaåns mynningar i Östersjön (Nyköpingsfjärden) tas
prover varje vecka.
De analyser som görs är:
• Biologiska undersökningar; kiselalger.
• Vattenkemi, ämnen som är lösta i
vatte­n, till exempel närsalter, salthalt,
syre och pH.
• Fysikaliska mätningar, till exempel
vattnets temperatur och färg (beskriver
hur mycket humus eller lerpartiklar
som finns i vattnet).
Katrineholm
Nyköping
Prover 2013, 2016 (15 stationer)
Oxelösund
Prover tas varje år (11 stationer)
Prover 2014, 2017 (14 stationer)
Prover 2015, 2018 (16 stationer)
Y
Norrköping
Provpunkter för kiselalger och vattenkemi i alla fyra avrinningsområden.
Förbundets styrelse
Förbundets styrelse har en bred förankring och består av kommunrepresentanter, både
tjänstemän och politiker, företag, lantbrukare och intresseorganisationer. Styrelsen består av
tio ordinarie ledamöter och sex suppleanter som brukar ha sex till sju möten per år på olika
platser i avrinnings­områdena.
Styrelsen för verksamhetsåret 2014
Anneli Carlén (ordf.)Nyköpings kommun
Elisabeth Lennartsson (vice ordf.) Askersunds kommun
Kjell Johansson (ledamot)LRF Jönåker
Håkan Lernefalk (ledamot)
Katrineholms kommun
Inga-Britt Ritzman (ledamot)
Hallsbergs kommun
Karolina Wetterblad (ledamot)Nyköpings kommun
Leif Skeppstedt (ledamot)Vingåkers kommun
Jonas Pettersson (ledamot)
Brevens Bruk AB
Sören Karlsson (ledamot)Voith Fabrics Högsjö AB
Arne Lundberg (ledamot)Flens kommun
Ann-Sofie Ördén (suppl.)SSAB EMEA AB
Jan Petersson (suppl.)Finspångs kommun
Åsa Wolgast Broberg (suppl.)LRF
Rolf Hallström (suppl.) Kiladalens Vattenvårdsförening
Jenny Holmberg (suppl.)SKF Mekan AB
Ulf Karlsson (suppl.)Oxelösunds kommun
Nyköpingsåarna I 2015
Y Åtta av de ordinarie
ledamöterna, fr.v:
Elisabeth Lennartsson,
Arne Lundberg,
Kjell Johansson,
Anneli Carlén,
Håkan Lernefalk,
Jonas Pettersson,
Sören Karlsson
och Leif Skeppstedt.
Foto: Jörgen Malmberg
Foto: Jerry Persson
26
På förbundets kansli…
…arbetar Jerry Persson. Jerry är född i
Finspång och uppvuxen i Östergötland. Han
är utbildad i miljö- och hälsoskydd vid Umeå
universitet och i limnologi vid Uppsala universitet och har arbetat många år som miljöoch hälsoskyddsinspektör. Jerry ansvarar för
kontakterna med medlemmar och myndigheter
samt samordnar lokalgrupper och arbetet i vattenråden. Han ansvarar även för provtagningen
i fält, analysarbetet samt admini­strationen på
kansliet. Jerry bor i Flen med fru och ett barn
hemma och ett utfluget.
Medlemmar
Kommuner och landsting
Askersunds kommun
Finspångs kommun
Flens kommun
Gnesta kommun
Hallsbergs kommun
Katrineholms kommun
Norrköpings kommun
Nyköpings kommun
Oxelösunds kommun
Vingåkers kommun
Örebro kommun
Vattenkrafts- och dammägare
AB Ericsbergs Säteri
Brevens Bruk AB
Broby Säteri
Claestorps Fideikomiss AB
Häfla Bruks AB
Mats Johansson, Fada
Skyllbergs Bruks AB
Tekniska Verken i Linköping AB
Virå Bruks AB
Voith Fabrics AB
Warbro Kvarn
Företag
Kolmårdens Djurpark
NamMo Vingåkersverken AB
Nyköping-Oxelösunds Vattenverksförbund
SKF Mekan
SSAB EMEA AB
Stockholm Skavsta Airport
Sörmland Vatten och Avfall AB
Lantbruk
Björkviks Ägg AB
Ekeby, Örjan Lindahl
Fors säteri AB
Hedenlunda Jordbruk AB
Kjell Johansson
Lennart Isacson
Nygård 1.4 AB
Ottekil 4:1 AB
Per-Olov Andersson
Rösängs Lantbruk AB
Snesta Gård AB
Vadsbro lantbrukstjänst
Åkerö Förvaltning AB
Ideella organisationer
Föreningen Rädda Tisnaren
Kiladalens Vattenvårdsförening
Lantbrukarnas Riksförbund
Lidsjöns Regleringsföretag av 1927
Naturskyddsföreingen i Sörmland
Naturskyddsföreningen i Örebro
Skunderns Miljö- och Fiskeförening
Sparreholms Fiskevårdsförening
Svealands kustvattenvårdsförbund
Tisnarens västra fiskevårdsområdesförening
Båtnadsmedlemmar
Anna von Mecklenburg
Anders Eriksson
Carl Wachtmeister
Conny Pettersson
Gustaf Wachtmeister
Göran Colliander
Henrik Falkenberg
Hässle säteri, c/o Karin Cederlund
Karl-David Sundberg
Stiftelsen Oscar & Lilli Lamms minne
Strängnäs Stift Egendomsförv.
Torbjörn Pettersson
Urban Neumüller
Vingåkersåns regleringsföretag
Kansli och kontakt
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Jerry Persson
Brogetorps Företagsby
642 33 Flen
www.vattenorganisationer.se/nvvf/
e-post: [email protected]
mobil: 0768-057 055
Nyköpingsåarna I 2015
27
Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund
Brogetorps Företagsby
642 33 Flen
28
Nyköpingsåarna 2015 redovisar miljötillståndet i Nyköpingsåns,
Svärtaåns och Kilaåns avrinningsområde. Rapporten beskriver framför
allt undersökningar och projekt som genomförts av Nyköpingsåarnas
Vattenvårdsförbund, men ibland också av länsstyrelsen.
Miljötillståndet i området visar att vattendragen i allmänhet håller
måttlig ekologisk status, men det är också ovanligt många vattendrag
som fått god eller till och med hög status.
Den Levande Nyköpingsån är projektet som tittat på möjligheterna för att ge den biologiska mångfalden en chans i Nyköpingsåns
nederst­a delar.
Läkemedelsrester i avloppsvattnet är svåra att rena bort och dera­s
miljöstörande effekter dåligt undersökta. Nu startar förbundet
provtagning i Nyköpångsån för att få en bild av hur mycket läkemedel
som finns i vattnet och vad man kan göra åt problemet.
Läs om Nejonögat ett fascinerande, blodtörstigt urtidsdjur som finns
på några håll i våra vattendrag.
Nyköpingsåarna I 2015
