Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information
bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Myanmar (Burma) 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Sedan tre år pågår en förändringsprocess i Myanmar, vilket lett till ökad
öppenhet och att ett antal steg i demokratisk riktning tagits. Positiva händelser
under 2013 inkluderar frigivningar av politiska fångar, utvidgad åsikts- och
yttrandefrihet samt ansträngningar för att nå en överenskommelse om en
nationell vapenvila. Omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga
rättigheterna förekommer dock fortfarande, bland annat råder brist på
rättssäkerhet, rättsväsendet i landet är politiserat. Marktvister och tvångsarbete
är andra exempel på områden där överträdelser mot de mänskliga rättigheterna
äger rum.
Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter föreligger sedan
länge djupa konflikter. Regeringen prioriterar arbetet med att finna lösningar på
dessa, men svårigheter kvarstår både i ansatsen och i att få militärens stöd. I
skuggan av konflikterna där rättsstaten är särskilt svag sker omfattande
kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat mord, konfiskering av
mark, tvångsarbete, barnsoldater, tvångsförflyttningar, våldtäkter och tortyr.
Som ett resultat av våld och konflikter finns det ca 650 000 internflyktingar i
Myanmar. Dessutom finns det ca 50 000 internflyktingar på grund av
översvämningar.
Det finns åtskilliga rapporter om allvarliga kränkningar relaterade till
sekteristiskt våld. Våldsamheter riktade mot muslimer har ägt rum vid flera
tillfällen under 2012 och 2013. Folkgruppen Rohingya beskrivs av FN som en av
världens mest förföljda minoriteter. De nekas medborgarskap trots att många
levt i landet i generationer. Majoriteten av internflyktingar från denna grupp
befinner sig fortfarande i fängelseliknande läger: ingen rörelsefrihet, ingen
2
möjlighet till arbete, ingen hälsovård eller skola för barnen och situationen när
det gäller vatten, sanitet och hygien är prekär. Antimuslimska åsikter har vuxit
sig starkare i landet under 2013.
Efter närmare 50 års militärstyre leds Myanmar sedan april 2011 av en till
namnet civil regering. Presidenten har gjort en lång rad utfästelser om
reformer. Reformagendan är omfattande för ett land som varit isolerat och
styrt av militären under ett halvt sekel och kan beskrivas som ett försök till en
trippelövergång: från ett auktoritärt militärt system till demokratiskt styre, från
en centralt planerad ekonomi till en öppen marknadsekonomi, från 60 år av
konflikt i gränsområdena till fred. Övergångsprocessen befinner sig i ett tidigt
skede men har fört med sig synbara förbättringar. Det står dock klart att
militären fortsatt behåller ett stort inflytande, både formellt och informellt, i de
nya strukturerna. Landet står inför många komplexa utmaningar. Flaskhalsar
och brister i kapacitet både på policynivå och bland tjänstemän är betydande.
Flertalet reformer är ofullständiga och har inte institutionaliserats.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Myanmar har ratificerat tre av FN:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women,
CEDAW, 1997. Myanmar har inte ratificerat det fakultativa protokollet
om enskild klagorätt.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1991, och tillhörande protokoll om handel med barn och
barnpornografi, 2012. Myanmar har inte ratificerat det tillhörande
protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2011.
FN:s barnrättskommitté granskade 2012 Myanmars tredje och fjärde periodiska
rapport under konventionen om barnets rättigheter. Några av de viktigaste
rekommendationerna från kommittén till Myanmar rörde behovet av att stärka
lagar och regler för registrering av nyfödda barn samt avseende
medborgarskap, att ta bort etnisk tillhörighet på ID-kort, att vidta alla
nödvändiga åtgärder för att förhindra tortyr av barn och att se till att förövare
av tortyr lagförs, att omedelbart öka ansträngningarna för att förhindra att barn
rekryteras som barnsoldater, samt att vidta omedelbara åtgärder för att
3
förhindra barnarbete under oacceptabla förhållanden. Nästa rapport till FN:s
barnrättskommitté ska lämnas in 2017.
Myanmar rapporterade 2007 till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté under
konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor. Nästa
rapport till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté ska vara inlämnad i augusti
2014.
Myanmar genomgick 2011 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella
granskning av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review,
UPR. Myanmar fick 144 rekommendationer och accepterade 74 av dessa. De
som inte accepterades rörde bland annat fångar, förhållanden i fängelser och
ratificering av internationella MR-konventioner.
Sedan 1992 har FN en särskild rapportör som regelbundet rapporterar om
situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar. Mandatet innehas sedan
2010 av argentinaren Tomás Ojea Quintana. Sedan 2011 har han välkomnats i
landet. Vid sitt besök i september 2013 framförde han dock kritik mot
regeringen för att den inte kunde garantera hans säkerhet i Meikthila där hans
bil attackerades. De särskilda rapportörerna om religionsfrihet, summariska
avrättningar, oberoende domstolsväsende, förenings- och församlingsfrihet,
internflyktingar samt om rätten till mat och rätten till utbildning har alla utan
framgång bett om att få besöka Myanmar.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Interna väpnade konflikter och sekteristiskt våld har bidragit till fortsatta
kränkningar av rätten till liv. Underliggande antimuslimska åsikter har funnits
länge men de har kommit upp till ytan i större omfattning under 2012 och
2013. Situationen för folkgruppen Rohingya i delstaten Rakhine är särskilt
allvarlig där rapporter från människorättsorganisationer vittnar om allvarliga
kränkningar av mänskliga rättigheter. I juni respektive oktober 2012 blossade
våldsamheter upp riktade mot folkgruppen, där uppemot 200 personer uppges
ha dödats och över 5 000 hus brändes ned. Sedan dess befinner sig över
140 000 Rohingya i internflyktingläger i delstaten. FN:s särskilda rapportör om
MR-situationen i Myanmar har begärt att regeringen grundligt utreder
anklagelser om utomrättsliga avrättningar, våldtäkter och sexuellt våld, olagliga
frihetsberövanden, tortyr och dödsfall i fängelser. De ansvariga för händelserna
i juni och oktober 2012 har inte heller ställts inför rätta.
En kraftig ökning av sekteristiskt våld har skett på flera håll i landet under
2013. Ögonvittnen beskriver hur polisen ofta uppträtt passivt och avstått från
4
att ingripa och låtit våldet eskalera. Händelsen i staden Meikhtila framhävs ofta
särskilt då den ledde till många dödsoffer, ett 40-tal döda enligt officiella
siffror.
Tortyr är kriminaliserat, men förekommer. Frivilligorganisationer rapporterar
om många fall av tortyr utförda av polis, militär, säkerhetstjänst och
fängelsevakter. Mörkertalen anses vara stora och få ansträngningar att följa upp
görs av myndigheterna. Det förekommer även uppgifter om att flera personer
har dött av misstänkt övervåld. Personer som tillhör de etniska minoriteterna
och internflyktingar är särskilt utsatta.
Förhållandena i fängelser är undermåliga med bristande sanitära förhållanden
och begränsade möjligheter till adekvat sjukvård. Dödsfall till följd av
undernäring och bristande tillgång till medicinsk behandling förekommer. Det
är inte ovanligt att fängslade placeras på fängelser långt från hemorten.
Internationella rödakorskommittén är verksam i landet och beviljades 2013 åter
tillträde till fängelser.
Tvångsarbete förekommer i landet, både inom militären och civilt. Rapporter
gör gällande att användningen av tvångsarbete minskat under 2013, med
undantag av delstaterna Rakhine och Kachin där trenden går i motsatt riktning.
Regeringen har åtagit sig att avskaffa tvångsarbete senast 2015. En
genomförandestrategi och handlingsplan har tagits fram tillsammans med
Internationella arbetsorganisationen, ILO.
Landminor utgör ett hot mot människors liv och hälsa. Organisationen
Monitor rankar Myanmar som nr 4 i världen i fråga om antal döda till följd av
landminor under de senaste sju åren. Trots de höga dödstalen är utbildning om
risker otillräcklig eller obefintlig i de flesta drabbade områden. Någon
kartläggning av minor eller direkt minröjning har ännu inte påbörjats.
4. Dödsstraff
Myanmars konstitution tillåter dödsstraff, men inga domar uppges ha
verkställts sedan 1988. Dödsstraff utdöms för ett antal brott, däribland mord,
högförräderi och narkotikarelaterade brott. Undantagna är gravida kvinnor och
psykiskt sjuka. I den amnesti som utfärdades i januari 2012 omvandlades alla
dödsstraff till livstids fängelse. Dödsstraff utdömdes senast 2012 för två
personer som var anklagade för våldtäkt och mord i delstaten Rakhine, men
domen har inte verkställts. I den amnesti som beslutades i december 2013
omvandlades återigen dödsstraff till livstids fängelse.
5
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Under 2013 har nya gripanden och fängslanden av människorättsaktivister ägt
rum, framförallt relaterade till fredliga demonstrationer. Dessa gripanden har
skett parallellt med att regeringen frigivit politiska fångar. Frigivningarna har
skett i omgångar, inte sällan i samband med utländska högnivåbesök i landet.
Under 2013 frigavs omkring 350 personer. Presidenten tillsatte i början av
2013 en kommitté som ska göra en grundlig genomgång för att bringa klarhet i
det faktiska antalet politiska fångar, och utlovade att samtliga politiska fångar
skulle vara släppta före slutet av 2013. Kommittén har haft svårt att enas om
en definition och det råder således delade meningar om huruvida det återstår
några politiska fångar. Kritik har framförts från människorättsorganisationer att
frigivningarna inte varit villkorslösa. För flera av de berörda åberopas paragraf
401, som innebär att en person som släpps kan tvingas avtjäna resten av sin
återstående tid om hon eller han också döms för ett annat brott.
Den så kallade svarta lista som hindrat ett stort antal exilburmeser från att
återvända till landet har reducerats kraftigt och flertalet regimkritiker i exil har
välkomnats att återvända.
Rörelsefriheten har förbättrats inom landet, men är delvis begränsad av
säkerhetsskäl. I Myanmar pågår sedan flera decennier väpnade konflikter
mellan några av de etniska grupperna och centralregeringen. Regeringen har
försökt få till stånd ett nationellt fredsavtal före slutet av 2013, men detta
visade sig inte vara möjligt. Medborgare får resa fritt inom landet utom i
konfliktområden (östra delstaten Kachin och nordvästra delarna av delstaterna
Shan och Kayah). Begränsningar i rörelsefriheten rapporteras för folkgruppen
Rohingya. Allvarliga begränsningar rapporteras för de över 140 000 muslimer
som befinner sig i internflyktingläger i delstaten Rakhine, som av FN:s
särskilda sändebud för MR-frågor i Myanmar beskrivs som fängelser. Ett
exempel är området Aung Mingalar i Sittwe där flera tusen personer lever i ett
område omringat av taggtråd, bevakat av beväpnade poliser utan möjlighet att
ta sig in eller ut.
Möjligheterna att resa utomlands har ökat. Flera frigivna politiska fångar anger
dock att de inte beviljats pass under det första året efter sin frigivning.
Rapporter från människorättsorganisationer vittnar om godtyckliga
frihetsberövanden. Särskilt utbrett är detta i anslutning till sekteristiska
våldsbrott samt i områden med etniska konflikter där rättsstaten är särskilt
svag.
6
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Den nya konstitutionen från 2008 innebär en formell uppdelning av makten
mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. I praktiken är
rättsväsendets oberoendet dock begränsat. Presidenten nominerar domare till
högsta domstolen, vilka därefter godkänns av parlamentet. Parlamentet kan
bara avslå förslaget om det går att bevisa att kandidaten inte lever upp till
grundlagens bestämmelser om behörighet. Presidenten utser också domare till
regionala domstolar. Kriterierna för att avsätta domare är vagt formulerade i
konstitutionen.
Som ett av arven från det militära styret är rättsväsendet extremt svagt med
otillräckliga resurser och utsatt för politiskt inflytande. De hierarkiska
strukturerna bidrar till långa beslutsvägar och inom den svaga
förvaltningskulturen är korruptionen utbredd, vilket försvårar för medborgarna
att tillvarata sina rättigheter. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet är
mycket lågt.
Under de senaste två åren har bristande respekt för rättsstatens principer och
mänskliga rättigheter samt korruption inom rättsväsendet kunnat diskuteras
öppet.
Reformagendan är på många områden ambitiös och antalet lagar som stiftas
eller revideras är stort, ett hundratal sägs vara under utarbetande. Det saknas
kapacitet och relevanta institutioner liksom procedurer för att konsultera
berörda parter när nya lagförslag bereds. Många lagförslag drar ut på tiden,
vilket innebär att det på många områden finns ett vakuum där gamla lagar inte
tillämpas medan nya ännu inte har beslutats. Detta innebär en osäkerhet för
medborgarna. Lägsta straffbarhetsålder är sju år.
En nationell kommission för de mänskliga rättigheterna, Myanmar National
Human Rights Commission, MNHRC, inrättades 2011. Allmänheten kan skriva till
MNHRC, som också har gjort ett antal besök ute i landet och flera uttalanden
om MR-övergrepp. Det återstår dock att se i vilken grad kommissionen vill och
kan verka på ett oberoende sätt. Än så länge är resurserna alltför knappa för att
kommissionen ska kunna hantera de klagomål som kommer in.
I samband med konfiskering av mark kränks de mänskliga rättigheterna.
Konstitutionen föreskriver att staten äger all mark och alla naturresurser. Det
är möjligt för staten att expropriera mark för projekt i nationens intresse. Det
är också möjligt för staten att omfördela mark till inhemska och utländska
investerare, så kallade koncessioner. Många markanvändare har inte lagfart till
den mark de odlar, och de riskerar därmed att tvångsvräkas och förlora sin
försörjning. Människor har försökt tillvarata sina rättigheter genom att
7
protestera, vilket i några fall mötts av godtyckliga arresteringar och övervåld
från polisens sida.
7. Straffrihet
Många grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna
utreds inte och ansvar utkrävs ytterst sällan. Det finns sedan tidigare utbredd
straffrihet vad gäller brott begångna av företrädare för stat och myndigheter,
polis och militär. Enligt artikel 319 i konstitutionen kan militär personal endast
dömas i militärdomstolar, oavsett brott. Enligt artikel 445, den så kallade
immunitetsklausulen, kan offentliga tjänstemän inte dömas för brott utförda i
tjänsten.
Den nya konstitutionen ger företrädare för den tidigare militärjuntan retroaktiv
och heltäckande immunitet från åtal för alla handlingar begångna i det
förflutna.
Korruptionen inom både polis och rättsväsende är omfattande, liksom i
samhället i stort. Transparency Internationals korruptionsindex rankar Myanmar på
157:e plats av totalt 175 länder under 2013. President Thein Sein har under
2012 och 2013 initierat administrativa reformer för att bekämpa korruptionen.
Ett antal åtgärder har vidtagits, bland annat ratificerade Myanmar nyligen FN:s
konvention mot korruption, UNCAC. Presidenten har också tillsatt en
antikorruptionskommitté under ledning av en av vicepresidenterna med
uppgift att bekämpa korruption i offentliga sektorn. Oppositionsledaren Aung
San Suu Kyi utsågs 2012 till ordförande i ett nybildat utskott kallat Rule of Law
and Stability Committee i parlamentets underhus.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Under de senaste två åren har press- och yttrandefriheten gradvis stärkts i
Myanmar. Mediesektorn är en av de sektorer där reformarbetet kommit längst.
Myanmar utmärker sig som ett av de tre länder som klättrat snabbast på
Reportrar utan gränsers World Press Freedom Index. Myanmar har klättrat 18
placeringar till 151:e plats av 179 länder 2013.
För första gången på 50 år finns privata dagstidningar ute på marknaden.
Exilmedier och många journalister i exil har under det senaste året återvänt och
arbetar nu öppet på den inhemska marknaden. Flera utländska nyhetsbyråer
har också fått tillstånd att verka i landet. Förhandscensur avskaffades formellt
2013 då Press Scrutiny and Registration Division upplöstes. Skrivande reportrar får
inte längre sina manus granskade innan de går i tryck. Tre oberoende
organisationer för att främja rättigheter för journalister har bildats: Myanmar
8
Journalist Association, Myanmar Journalist Network och Myanmar Journalist Union.
Arbetet har också inletts med att omvandla statlig media till public service.
Även om förhandscensuren avskaffats förekommer fortfarande självcensur.
Det finns en oro för att myndigheter återkallar licenser. En annan utmaning är
den stora kapacitetsbristen på alla områden inom media: utbildning,
finansiering, utrustning och distribution till etniska områden. Många
journalister och redaktörer är unga och saknar tillräcklig utbildning.
I september 2011 släpptes alla blockeringar som funnits mot internetsidor.
Ägare till internetcaféer är inte längre skyldiga att föra loggbok över besökare.
Internetpenetrationen är bland den lägsta i världen, endast sex procent.
Samtliga journalister som suttit fängslade har släppts i samband med de senaste
årens frisläppanden. I december dömdes dock en journalist till tre månaders
fängelse efter ett reportage om korruption. Domen har fördömts av flera
internationella pressfrihetsorganisationer. Sannolikt finns fortfarande stor
kontroll av vad som skrivs i känsliga ämnen.
Under 2013 har sociala medier använts för att sprida hatpropaganda, inklusive
rasistiskt och religiöst hat, som understött det sekteristiska våldet på flera
platser i landet.
9. Mötes- och föreningsfrihet
I lagar som införts sedan 2011 möjliggörs för första gången på fem decennier
strejkrätt och inrättandet av oberoende fackföreningar. ILO berömmer
Myanmar för nya lagar som stärker fackförbundens rättigheter och lagar som
reglerar konflikter på arbetsmarknaden. Registreringar av fackförbund
fortsätter att öka stadigt och i december 2013 beräknades 850 ha registrerats.
Dessutom har ett antal arbetsgivarorganisationer etablerats. ILO är verksam
inom kapacitetsuppbyggnad för de nya arbetsorganisationerna. Likväl kvarstår
juridiska hinder för arbetare som vill engagera sig fackligt eller anordna strejker,
vilket är föremål för kritik från ILO.
Under 2011 antogs en ny lag som tillåter fredliga gatuprotester. Reglerna för att
söka tillstånd är komplicerade och det är svårt att få tillstånd i tid. Tillstånd
måste sökas fem dagar i förväg, vilket utgör ett hinder då det beviljas eller
avslås godtyckligt och med kort varsel. Kritik har framförts mot att straffen för
att demonstrera utan tillstånd är oproportionerligt stränga med böter eller
fängelse upp till ett år. Mängder av aktivister har åtalats och dussintals
fängslats.
9
Möjligheten för frivilligorganisationer att verka har förändrats påtagligt under
de senaste åren. De nya förutsättningarna märks bland annat i att fler
organisationer kan verka öppet och flera organisationer som tidigare verkat i
exil kunnat etablera sig i landet. Det finns dock ännu inte något rättsligt
ramverk. En ny föreningslag är under utarbetande vilken ska ersätta den
tidigare restriktiva lagstiftningen. De första utkasten fick skarp kritik, men
senare utkast har inkluderat synpunkter som förts fram från det civila
samhället. I det nuvarande utkastet till lagförslag finns inget obligatoriskt krav
på registrering.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Landets grundlag garanterar religionsfrihet, men det finns en stark tradition av
spänningar mellan olika religiösa grupper. I verkligheten ges ofta företräde till
den buddhistiska religionen. Det finns få icke-buddhister eller etniska
minoriteter på högre poster inom militär och civil förvaltning.
På vissa områden har myndigheterna begränsat andra religioner genom att
förhindra byggandet av kyrkor och moskéer och religiösa aktiviteter. Under
våldet i delstaten Rakhine blev många moskéer och buddhistiska pagoder
förstörda. På samma sätt har kultplatser skadats i delstaten Kachin under den
där pågående konflikten, och det förekommer också uppgifter om
inskränkningar i religionsfriheten i delstaten Chin. Många medlemmar av
folkgruppen Rohingya i delstaten Rakhine förvägras medborgarskap, får inte
ingå äktenskap utan tillstånd och får heller inte resa utanför sina områden,
vilket leder till allvarliga försörjningsproblem. Myndigheterna har vägrat att
utfärda personbevis till många muslimska barn. Som en konsekvens av detta
blir de diskriminerade i fråga om utbildning, hälsovård och sysselsättning.
Detta gäller särskilt för Rohingya. Det förekommer lokala beslut som begränsar
äktenskap för muslimer, samt antal barn de får ha.
Ökad yttrandefrihet har åtföljts av framväxten av en ultranationalistisk
buddhistisk retorik som i sin tur lett till allvarliga våldshandlingar riktade mot
representanter för det muslimska samfundet i Myanmar.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Efter närmare 50 års militärstyre leds landet sedan 2011 av en till namnet civil
regering. Valprocessen 2010 kritiserades av stora delar av det internationella
samfundet. Valet resulterade i att det regimstödda partiet Union Solidarity and
Development Party, USDP, tillsammans med de på förhand 25 procent
reserverade mandaten åt militären kontrollerar 84 procent av det nationella
parlamentet och 83 procent av de regionala parlamenten. Tidigare
premiärministern Thein Sein svors in som president 2011. Aung San Suu Kyis
10
parti National League for Democracy, NLD, deltog inte. Aung San Suu Kyi frigavs
från sin husarrest utan restriktioner veckan efter valet, efter sammanlagt 15 år i
husarrest.
Ett fyllnadsval hölls i april 2012 i 45 valkretsar, av vilka NLD vann 43.
Resultatet innebar att NLD blev det största oppositionspartiet i parlamentet
med drygt sex procent av platserna. NLD:s valseger var av mycket stort
symbolvärde och deras närvaro har stärkt debatten i parlamentet. Parlamentet
har under sina sessioner kunnat ta upp en del känsliga frågor, bland annat
korruption och politiska fångar, och sessionerna rapporteras i media.
Nästa allmänna val förväntas äga rum 2015. Inför valen pågår en debatt om
revideringar av konstitutionen som inte lever upp till internationella normer för
demokrati. Den garanterar militärens makt genom att 25 procent av alla platser
i såväl det nationella som de regionala parlamenten utses av överbefälhavaren
och besätts av militär personal. Presidenten eller vice presidenterna får inte ha
nära familjemedlemmar med utländsk nationalitet, vilket i praktiken hindrar
Aung San Suu Kyi från att bli president om NLD skulle vinna nästa val.
Parlamentet inrättade i juni en kommitté som ska se över konstitutionen och
komma med förslag på ändringar, något som skulle ha varit otänkbart för ett
par år sedan.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Myanmar har ratificerat tre av ILO:s åtta centrala konventioner om de
mänskliga rättigheterna: konvention nr 29 om förbud mot tvångsarbete (men
inte konvention nr 105); konvention nr 87 om föreningsfrihet; samt
konvention nr 182 om förbud mot värsta formen av barnarbete (ratificerades
december 2013). De följande konventionerna har Myanmar inte ratificerat:
konvention 105 om tvångsarbete, konvention nr 138 om förbud mot
barnarbete, konvention nr 100 och 111 om icke-diskriminering i arbetslivet och
konvention nr 98 om förhandlingsrätt.
ILO skriver i en rapport från 2012 om tillämpningen av konventionen nr 29 att
tvångsarbete är vanligt förekommande i Myanmar. Emellertid tycks
utvecklingen gå i rätt riktning. Myanmar har tagit fram en handlingsplan för
avskaffandet av alla former av tvångsarbete senast 2015. ILO berömmer
Myanmar för att ha tagit krafttag mot militärpersonal och offentliga tjänstemän
som har använt sig av tvångsarbetare. Dessutom har landet förbjudit påtvingat
arbete inom militären. Myanmar kritiseras samtidigt för att genom undantag i
11
lagen fortfarande tillåta vissa former av tvångsarbete vilket strider mot
konventionens bestämmelser.
I städerna tjänar en arbetare utan utbildning mellan 1,17 och 2,94
USD/dag(2012). Lagstadgad arbetstid är 35 timmar för anställda inom
offentlig sektor, 44 inom privat. Statliga fabriksarbetare arbetar 44–48 timmar.
Det finns en lag om minst en dags ledighet i veckan och 21 betalda
semesterdagar per år. Reglerna tillämpas dock sällan. De flesta arbetar inom
jordbruket eller den informella sektorn.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorn har länge varit kraftigt eftersatt med en av de minsta
hälsobudgetarna i världen (även om den ökat något under 2013).
Hälsobudgeten beräknas uppgå till drygt två procent av BNP. Patienterna
bekostar själva i hög grad hälsovården – patienterna beräknas stå för 60
procent av utläggen. Den del av sjukvårdssystemet som fungerar bäst är den
som finansieras av privata initiativ, ofta genom en internationell organisation.
Begränsade resurser för hälsa har bidragit till en mycket låg kvalitet på
hälsovården. Tillgången till mediciner och medicinsk utrustning är begränsad
och distributionskedjan outvecklad. Vårdinrättningar saknar den
grundläggande infrastruktur som är nödvändig för att kunna erbjuda även
primär hälsovård.
Myanmars hälsoindikatorer är låga. Barn och kvinnor i reproduktiv ålder är
mest utsatta och missgynnade när det gäller tillgång till hälsovård.
Mödradödligheten beräknas till 240 per 100 000 födslar och dödligheten för
barn under 5 år beräknas uppgå till 71 av 1 000. Det finns väldigt få utbildade
barnmorskor och det uppskattas att enbart en tredjedel av alla födslar sker på
en institution. Två av fem barn är undernärda. Det är stora regionala skillnader,
men de allvarligaste bristerna finns i Rakhine, den fattigaste delstaten. De
ledande dödsorsakerna i Myanmar är tuberkulos, malaria och hiv/aids. Tre
fjärdedelar av befolkningen lever i malariaområden.
Det finns stora skillnader mellan fattiga och icke-fattiga samt mellan stad och
landsbygd vad gäller undernäring, vaccinationer, tillgång till hälsovård, tillgång
till barnmorskor och mödravård. På landsbygden där cirka 70 procent av
befolkningen är det svårt att nå vissa områden. Många lever i områden som
fortfarande saknar vägar och där närmsta vårdinrättning är långt ifrån hemmet.
De allra fattigaste saknar i många fall helt tillgång till hälsovård. En allvarlig
sjukdom leder ofta till att en fattig familj tvingas in i en situation av extrem
fattigdom som är svår att ta sig ur.
12
Regeringen är angelägen om att öka tillgången till och kvaliteten på
hälsovården, och hälsoreformen är en integrerad del i regeringens reformpaket.
Den nationella hälsoplanen 2011-2016 prioriterar mödra- och barnhälsovård,
smittsamma sjukdomar, stärkande av hälsosystem samt samordning.
14. Rätten till utbildning
Den tidigare militärjuntan försummade utbildningsområdet kraftigt. Alla skolor
(med undantag för grundskolan på lågstadienivå) och universitet var av
politiska skäl stängda under långa perioder, och det talas om en förlorad
generation.
Undervisningen är obligatorisk och avgiftsfri upp till grundskolans fjärde klass,
där den finns att få. Omkring 88 procent av alla barn börjar grundskolan enligt
statistik från FN:s utvecklingsprogram UNDP. Av dessa slutför 75 procent.
Endast hälften av barnen fortsätter på nästa nivå. Många föräldrar har inte råd
att betala de extraavgifter som skoluniform och läroböcker innebär trots lagar
som föreskriver att skolutbildning är gratis. Ungefär lika många pojkar som
flickor skrivs in i och stannar kvar i skolan, åtminstone i grundskolan (de första
fem åren).
Läs- och skrivkunnigheten är hög i en regional jämförelse. Omkring 92 procent
av de vuxna är enligt UNDP läs- och skrivkunniga. Motsvarande siffra för
ungdomar mellan 15 och 24 år är 96 procent.
Statens utgifter för utbildning är fortsatt mycket låga, omkring 0,8 procent av
BNP. Undervisningen är ofta undermålig och de elever som har råd tar ofta
extra privatlektioner. Till följd av underfinansiering är skolor dåligt utrustade
och akademiska resurser och material föråldrade. Statens utgifter har dock ökat
under de senaste åren. Presidenten har uttalat ett mål om att förbättra
utbildningssystemet.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots sina stora naturtillgångar är Myanmar ett av de minst utvecklade länderna
i världen, rankat 149 av 168 länder i 2013 års Human Development Index. Enligt
UNDP lever 26 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen.
Skillnaderna mellan stad och landsbygd är stora. På landsbygden finns 84
procent av de fattiga. Det finns också stora regionala skillnader. Situationen i
vissa områden med etniska minoriteter är särskilt svår.
Särskilt allvarlig är situationen för de internflyktingar som finns i landet. FNorganet OCHA uppskattar att det finns nästan 650 000 internflyktingar i
Myanmar till följd av våld och konflikter samt ytterligare cirka 50 000
13
internflyktingar till följd av översvämningar. Det internationella samfundet har
haft begränsat humanitärt tillträde till de områden i delstaten Kachin som ligger
utanför den burmesiska arméns kontroll, främst på grund av att regeringen
genom att åberopa säkerhetsskäl inte medgett detta.
I norra delstaten Rakhine finns drygt 800 000 statslösa, framförallt folkgruppen
Rohingya som beskrivs av FN som en av världens mest förföljda minoriteter.
Internflyktinglägren beskrivs av FN:s särskilda rapportör om situationen för
mänskliga rättigheter i Myanmar som fängelser snarare än läger: utan
rörelsefrihet utanför lägren, utan möjlighet till arbete, hälsovård eller skola för
barnen, och situationen när det gäller vatten, sanitet och hygien är särskilt
prekär. Stränga begränsningar av folkgruppens fria rörlighet finns kvar och
tillgång till sjukvård och skola är mycket begränsad. De ökade spänningarna
mellan olika grupper och de hot och trakasserier som förekommer mot FNpersonal och NGO-anställda utgör hinder för humanitära hjälparbetare.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Myanmar har ratificerat konventionen om avskaffandet av all slags
diskriminering av kvinnor, CEDAW, men saknar ännu lagstiftning kring
jämställdhet. De nationella uppgifter som finns är sällan uppdelade efter kön,
vilket gör det svårt att peka på könsbaserade missförhållanden.
Situationen för kvinnor i Myanmar beskrivs av UNDP som bättre än i många
andra utvecklingsländer. Myanmar rankas som nummer 80 av 146 länder på
FN:s könsrelaterade utvecklingsindex. Exempelvis har kvinnor och män lika
rättigheter i arvs- och skilsmässofrågor. Myanmar har uppnått millenniemålet
om att avskaffa könsdiskriminering i grund-, gymnasie- och
högskoleutbildning.
Kvinnor diskrimineras systematiskt i arbetslivet. Förvärvsinkomsten skiljer sig
mellan män och kvinnor trots likvärdigt arbete och kvinnor förekommer sällan
i chefspositioner. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är lägre än andelen
män, men ökar.
Kvinnors deltagande i politiken är lågt. Med NLD:s valseger i fyllnadsvalen
2012 kom fler kvinnor in i parlamentet, men kvinnor är fortsatt kraftigt
underrepresenterade. Knappt fem procent av landets parlamentsledamöter är
kvinnor. I underhuset sitter 25 kvinnor av totalt 431 medlemmar och endast
14
fyra ledamöter i överhuset är kvinnor (av totalt 224 ledamöter). Myanmar
rankas 2013 på 140:e plats i världen, sämst i regionen, när det gäller kvinnlig
representation i parlamentet, enligt Inter Parliamentary Union. En kvinna tog
2012 plats i regeringen (den första någonsin i Myanmars historia).
Tillgången till statistik över våld mot kvinnor i Myanmar är begränsad, men ett
flertal lokala organisationer vittnar om att problemet är utbrett. Särskilt utsatta
är kvinnor i landets konfliktdrabbade delar. Frågan prioriteras inte av
regeringen. Otillräcklig lagstiftning och bristande kapacitet för genomförande
försvårar situationen. Våldtäkt är förbjudet enligt lag, men våldtäkt inom
äktenskapet är inte kriminaliserat om kvinnan är över 13 år. Småskaliga
undersökningar gjorda av lokala organisationer tyder på höga acceptansnivåer
hos både män och kvinnor för könsbaserat våld riktat mot kvinnor. Samma
undersökningar vittnar om att många kvinnor inte känner till sina rättigheter.
Kvinnor som utsatts för våld erbjuds sällan hjälp i form av juridiskt stöd, vård,
rådgivning eller skydd. Detta leder till att få anmäler brott och att brotten sällan
når rättsväsendet för en rättslig process.
Våld mot kvinnor utgör en av huvudpunkterna i regeringens nyligen antagna
National Strategic Plan for the Advancement of Women 2012-2021 där regeringen
försöker utveckla och förstärka system, strukturer och lagstiftning för att
eliminera alla former av våld mot kvinnor. Den verkliga utmaningen ligger
dock inte i lagstiftningen, utan snarare i att genomföra den.
Flera rapporter från lokala kvinnoorganisationer dokumenterar den burmesiska
arméns systematiska användande av våldtäkt som vapen mot de etniska
minoriteterna. Den senaste tidens politiska reformer har inte medfört att
övergreppen upphört. Något som ytterligare försvårar situationen är att det på
dessa platser sällan finns någon fungerande polismyndighet, vilket gör
kvinnorna extra sårbara.
I den pågående fredsprocessen mellan centralregeringen och flera av de etniska
grupperna är kvinnor sällan involverade, och etniska kvinnliga nätverk klagar
på svårigheter att kunna verka.
Tillgången till preventivmedel är begränsad. Abort är olagligt. Osäkra aborter
är den tredje vanligaste orsaken till mödradödlighet.
17. Barnets rättigheter
Myanmar har ratificerat konventionen om barnets rättigheter, CRC, men
nationell lagstiftning lever inte upp till konventionens krav.
15
Landets lagstiftning anger begränsningar i fråga om barnarbete. Trots detta
förekommer omfattande barnarbete runt om i landet. Den stora fattigdomen
gör att många barn tas ur skolan för att bidra till hushållets försörjning genom
att arbeta eller tigga. Gatubarn är vanligt förekommande.
Det finns lagar som förbjuder kommersiell sexuell exploatering av barn och
barnpornografi. Kommersiell sexuell exploatering av barn förekommer dock,
särskilt i storstäderna samt i gränstrakterna till Thailand. En omfattande handel
sker med unga flickor som sänds över gränsen.
Andelen barnsoldater i Myanmars armé anses av Human Rights Watch vara
mycket hög i en internationell jämförelse, men eftersom företeelsen är olaglig
och det egentligen inte finns någon statistik är omfattningen okänd. Även ickestatliga beväpnade grupper rekryterar barnsoldater. Den officiella minimiåldern
för rekrytering till militären är 18 år. Myanmar skrev i juni 2012 under en
handlingsplan tillsammans med ILO om att avskaffa rekryteringen och
användningen av barnsoldater. Human Rights Watch menar dock att
rekryteringen fortsatt och att bara ett fåtal barnsoldater frigivits. Efter år av
förhandlingar undertecknade FN och regeringen i Myanmar 2012 en
gemensam handlingsplan om barn i väpnade konflikter.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det finns 135 erkända etniska grupper i Myanmar. Konstitutionen garanterar
lika rättigheter och rättsligt skydd för alla medborgare. I artikel 34 föreskrivs att
det inte ska förekomma någon diskriminering på grund av ras, börd, religion,
officiell ställning, status, kultur, kön eller rikedom.
Regionala parlament och regeringar, där flera etniska politiska partier finns
representerade, inrättades i mars 2010 i enlighet med den nya konstitutionen.
I praktiken fortsätter minoriteters rättigheter att förbli en av landets största
utmaningar. Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter
föreligger sedan länge djupa konflikter. Personer som tillhör minoriteter saknar
överlag politiskt och ekonomiskt inflytande i samhället. Etniska minoriteter har
länge varit diskriminerade politiskt, kulturellt och socioekonomiskt, och de
etniska minoriteternas försök att bevara sin kultur och särart har medvetet
försvårats av myndigheterna. FN:s särskilda rapportör har lyft fram systematisk
diskriminering av etniska minoritetsgrupper, inklusive åtgärder för att förhindra
undervisning i minoritetsspråk i skolan, begränsningar av religions- och
trosfrihet och ekonomisk utsatthet.
16
De väpnade konflikterna samt omfattande tvångsförflyttningar av etniska
grupper har bidragit till stora interna och externa flyktingströmmar. Under de
senaste åren har flertalet av de värsta våldsamheterna och kränkningarna av de
mänskliga rättigheterna i landet rapporterats från konflikter i etniska
minoritetsområden.
President Thein Sein har sedan hösten 2011 bjudit in väpnade grupper i de
etniska gränsregionerna till separata samtal. Avtal om vapenstillestånd har
ingåtts med nästan alla rebellarméer. Striderna i flera etniska områden har dock
på flera håll fortsatt, och i vissa fall har vapenvilor också brutits. Det
allvarligaste exemplet gäller delstaten Kachin.
Den muslimska folkgruppen Rohingya beskrivs av FN som en av världens mest
förföljda minoriteter. De nekas burmesiskt medborgarskap trots att många levt
i landet i flera generationer. De 800 000 medlemmarna av folkgruppen Rohingya
som bor i delstaten Rakhine har varit föremål för särskilt allvarlig
diskriminering och de nekas tillgång till många av sina grundläggande
mänskliga rättigheter, bland annat i fråga om äktenskap, rörelsefrihet,
registrering av nyfödda barn, samt tillgång till utbildning och sysselsättning.
Segregationen, som sades syfta till att undvika ytterligare våld, har blivit
permanent. Human Rights Watch anklagar regeringen för delaktighet i etnisk
rensning av Rohingyas i delstaten Rakhine. Det finns trovärdiga rapporter om att
enheter ur säkerhetsstyrkorna har varit delaktiga i allvarliga kränkningar av
mänskliga rättigheter, bland annat genom att underlåta att skydda civila.
Under 2013 har det antimuslimska våldet blossat upp i landet. Händelsen i
Meikhtila i mars, då enligt officiella siffror ett 40-tal människor dödades samt
nästan 2 000 hus brändes ner märks särskilt, men våldsamheter har
rapporterats från flera håll i landet och undantagstillstånd har införts tillfälligt
på flera platser.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Samkönat sexuellt umgänge är förbjudet enligt lagstiftning som infördes under
det brittiska kolonialstyret. Fängelsestraff på högst tio år kan utdömas. Lagen
tillämpas sällan men enligt civilsamhällesorganisationer används den som
ursäkt för trakasserier och diskriminering från myndigheternas sida. Det finns
ingen lag som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning och
diskrimineringen mot hbt-personer är utbredd i Myanmar. Acceptansen för
hbt-personer är svag, både från myndigheter och från allmänheten.
Det förekommer att hbt-personer arresteras på godtyckliga grunder och utsätts
för övergrepp av polis. Enligt uppgifter från International Gay & Lesbian Human
Rights Commission arresterades 13 homosexuella män och transsexuella kvinnor i
17
juli 2013 anklagade för förargelseväckande beteende. På polisstationen utsattes
de för våld och förnedrande behandling. En person dömdes till sju dagars
fängelse. Under tiden i fängelse fråntogs personen sin bromsmedicin mot hiv.
Hbt-personer utsätts även för strukturell diskriminering på arbetsmarknaden.
Företag anställer sällan öppet homosexuella personer och det händer också att
hbt-personer utestängs från befordringar eller avskedas på grund av sin
sexuella läggning.
Det finns tecken på att den sociala acceptansen har ökat på senare år. I
december 2012 hölls landets första Pride-manifestationer i fyra städer.
Manifestationerna skedde med myndigheternas godkännande.
20. Flyktingars rättigheter
Myanmar har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention.
Det beräknas finnas omkring 150 000 burmesiska flyktingar i läger i Thailand.
Många av dessa flyktingar har tvingats fly från väpnade konflikter och
sammandrabbningar. Förutom dessa beräknas upp emot två miljoner burmeser
leva som migrantarbetare i Thailand, utan vare sig medborgarskap eller
flyktingstatus. Ett ökat antal burmeser har beviljats uppehålls- och
arbetstillstånd i Thailand under de senare åren.
FN-organet OCHA uppskattar att det finns nästan 650 000 internflyktingar i
Myanmar till följd av våld och konflikter samt ytterligare cirka 50 000
internflyktingar till följd av översvämningar. Till följd av konflikten finns cirka
115 000 internflyktingar i delstaten Kachin och norra delstaten Shan som är i
behov av humanitär hjälp. I sydöstra Myanmar finns cirka 400 000
internflyktingar enligt OCHA. I norra delstaten Rakhine finns cirka 140 000
personer i tillfälliga läger, de flesta sedan våldsamheterna som ägde rum i juni
respektive oktober 2012. Därtill kommer 36 000 personer isolerade i byar med
kringskuren rörelsefrihet och utan möjlighet att kunna ta sig till arbete.
Majoriteten av internflyktingarna uppges leva under mycket svåra förhållanden.
De tvingas ofta till tvångsarbete, får sina tillgångar konfiskerade samt saknar
tillgång till utbildning och hälsovård. Sammanlagt drygt 800 000 är statslösa,
framförallt ur folkgruppen Rohingya. 1982 års lag om medborgarskap ger fullt
medborgarskap till personer vars föräldrar tillhör någon av de 135 officiellt
erkända etniska grupperna.
Humanitär hjälp från FN har de senaste åren regelbundet nått
internflyktingarna i regeringskontrollerade områden medan stora begränsningar
kvarstår bland annat i tillträdet till rebell-kontrollerade områden i delstaten
Kachin.
18
Flyktingströmmarna har minskat väsentligt, men spontant återvändande
noteras i mycket liten skala även om förberedelser påbörjats för att ta emot
frivilligt återvändande från Thailand. Ett antal smärre pilotprojekt riktade till
internflyktingar och minröjningsinsatser har börjat förberedas men ännu inte
kunnat påbörjas.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det finns ingen lagstiftning som förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättning eller garanterar deras tillgång till statlig service.
Regeringen har inte aktivt diskriminerat personer med funktionsnedsättning i
arbetslivet eller när det gäller tillgången till sjukvård eller utbildning. Inte heller
på andra områden, men det finns få offentliga resurser till att hjälpa personer
med funktionsnedsättning. Det finns inga lagar som kräver tillgänglighet till
byggnader, kollektivtrafik eller offentliga byggnader. En lag som ger stöd till
familjer till soldater som skadats eller omkommit i tjänsten antogs 2012.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det har under de senaste åren skett stora förändringar mot ett mer öppet
samhälle där ett allt starkare civilsamhälle växer fram. Det har blivit lättare för
frivilligorganisationer att verka öppet. Flertalet aktivister som suttit fängslade
har släppts och verkar relativt fritt. Resurserna ökar också i takt med att
biståndet ökar. Flera organisationer som verkat i exil har tagit steget och flyttat
till Myanmar. Samtidigt skapas osäkerhet inte minst för organisationer som
arbetar med MR-frågor, då gammal lagstiftning inte tillämpas och ny
lagstiftning ännu inte antagits.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det internationella biståndet ökade kraftigt under 2013 från en extremt låg nivå
och flera nya aktörer etablerar sig i landet. FN har under de senaste två åren
utökat sitt mandat som nu avspeglar respektive organs kärnverksamhet. Under
2013 inrättades en genusrådgivare inom FN-systemet i Myanmar med svensk
finansiering. FN:s kontor för mänskliga rättigheter, OHCHR, erhåller svenskt
stöd för sin verksamhet i Myanmar. Något landkontor har dock ännu inte
tillåtits att öppna.
19
Under 2013 fattades beslut om att inleda en MR-dialog mellan EU och
Myanmar. USA och Japan initierade MR-dialoger under 2013.
Sverige tog 1989 initiativ i FN:s generalförsamling till en resolution om
situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma. EU övertog rollen som
förslagsställare 2001. Resolutionsarbetet har spelat en viktig roll för att
uppmärksamma MR-situationen i Myanmar.
I den av svenska regeringen fastställda resultatstrategin för Sveriges
internationella bistånd till Myanmar 2013–2017 är ”ökad respekt för mänskliga
rättigheter, yttrandefrihet och ansvarsutkrävande” ett av de förväntade
resultaten. Sverige har under det senaste decenniet varit en av de ledande
bidragsgivarna när det gäller stödet till fri och oberoende media. Sverige har
sedan 2009 i ökande utsträckning bidragit till att utveckla ett livskraftigt och
pluralistiskt civilt samhälle och till dess arbete för demokrati och mänskliga
rättigheter. 2012 inleddes ett stöd till den nationella MR-kommission som
bildades 2011.
Sverige har genom Raoul Wallenberg-institutet bidragit med
kapacitetsutvecklande stöd till kommissionen. Inom övriga resultatområden i
den svenska biståndsstrategin, hälsa och fredsprocessen, driver Sverige ett
rättighetsbaserat perspektiv, där fokus ligger på jämställdhet och på de allra
fattigaste i samhället.
