Promemoria
2014-03-07
HANOI
Mikael Johansson
Andre ambassadsekreterare
Emil Askestad
Praktikant
Ekonomisk rapport
Vietnams ekonomi har vuxit snabbt de senaste åren och landet är
nu lägre medelinkomstland.
Tillväxttakt på cirka 5,4 % för 2013 - högt i absoluta tal men för
lågt för ett land i Vietnams utvecklingsfas och fördelningen ojämlik.
Inflation och växelkurs under kontroll, dock på viss bekostnad av
tillväxten.
Statliga företag och ”dåliga lån” fortsatt stora problem som
regeringen sagt sig vara beredd att ta itu med, men resultaten låter
vänta på sig.
Framgångssaga med fortfarande många fattiga
Vietnams ekonomiska utveckling de senaste 25 åren kan inte beskrivas
som något annat än enastående. Från att ha varit ett av världens fattigare
länder sönderslitet av krig har Vietnam nu uppnått status som lägre
medelinkomstland med en BNP/capita på 1 920 USD eller 4 020 PPPjusterat för 2013, vilket placerar Vietnam i paritet med Indien eller
Moldavien. Under tidsperioden 1990-2010 låg den genomsnittliga
tillväxttakten i Vietnam över 7 % per år. De så kallade doi moi-reformerna
som inleddes under andra halvan av 80-talet är huvudförklaringen till den
snabba tillväxten och uppsvinget i levnadsstandard. I och med dessa
reformer öppnade Vietnam upp för fri företagsamhet, attraherade utländska
investerare och avskaffade de misslyckade försöken med stora
kollektivjordbruk. Den ekonomiska utvecklingen har möjliggjort för
Vietnam att uppnå, och inom några områden passera flera av FN:s
Millenniemål redan innan 2015. Det senaste årtiondet har tiotals miljoner
människor lyfts ur fattigdom även om många fortsatt befinner sig väldigt
nära fattigdomsgränsen. Enligt Världsbanken lever fortfarande 20 % av
befolkningen i fattigdom och 8 % i extrem fattigdom.
Sveriges Ambassad
HANOI
Promemoria
2014-03-07
Makroekonomisk stabilitet på bekostnad av tillväxten
Hur är då läget i den vietnamesiska ekonomin för tillfället? Vietnams
tillväxttakt har sjunkit från de guldkantade åren kring millennieskiftet till
dryga 5 % för 2013. Vilken europeisk ekonomi som helst skulle tacka sin
lyckliga stjärna för sådana tillväxttal, men man måste hålla i åtanke att det
demografiska läge och den fas i den ekonomiska utvecklingen som
Vietnam befinner sig i borde kunna frambringa bättre tillväxttal än så.
Ekonomer brukar tala om att Vietnam är i sin ”demographic sweetspot”
med över 60 % av befolkningen yngre än 35 år, en pågående urbanisering
(70 % av befolkningen lever fortfarande på landsbygden) och en motiverad
och konkurrenskraftig arbetskraft som fortsätter att växa. Alla dessa
faktorer spelar Vietnam i händerna och tillväxttal på 7-10 % skulle därför
inte vara någon omöjlighet för landet.
Att hålla nere inflationen för att skapa ett stabilt makroekonomiskt klimat
är den nya ambitionen och president Sang uttalade sig under 2013 och sa
att ”lower growth rates are an acceptable price to pay for macroeconomic
stability”. Frågan är bara om premiärminister Dung och hans regering är av
samma åsikt eller om frestelsen att skruva på kranen av billiga lån för att
stimulera ekonomin blir dem övermäktig. Tecken på det finns då State
Bank of Vietnam (SBV) under våren 2013 stegvis sänkte
återfinansieringsräntan som nu ligger på 7 %, den åttonde raka sänkningen.
2012 låg räntan på 11 % och året dessförinnan på 15 %. State Bank of
Vietnam har även valt att för 2014 driva en mer expansiv penningpolitik.
Världsbanken har redan uttryckt farhågor om att de vietnamesiska
räntesänkningarna är för många och för stora och att dessa snabbt skulle
kunna trigga inflationen att komma tillbaka till tvåsiffriga nivåer.
Ett annat ofta återkommande orosmoment har varit den vietnamesiska
dongen (VND) som med jämna mellanrum devalverats. Den senaste tiden
har den dock varit relativt stabil mot USD, som den är peggad till, utan
några större devalveringar. SBV har nu valt att i förtid signalera att de
planerar en devalvering under 2014 med 2 % till USD, vilket förvisso kan
ge exporten en skjuts på kort sikt, men som även urholkar tilltron till
valutan och därmed investeringsviljan.
Problemförkortningarna SOE och NPL
Problemen i den vietnamesiska ekonomin kan sammanfattas i de två
förkortningar, SOE (State-owned enterprises) och NPL (non-performing
loans) och farliga mix man får när de båda blandas. En gigantisk och
2(4)
Sveriges Ambassad
HANOI
Promemoria
2014-03-07
ineffektiv statlig sektor, lätt tillgång till krediter och politiker som har
personliga ekonomiska intressen i den ena och kontrollerar allokeringen av
den andra har visat sig förödande. Korruption är ett utbrett problem i
Vietnam och i Transparency Internationals korruptionsbarometer framgår
att 63 % av vietnameserna upplever att korruptionen ökat de senaste åren.
De senaste fem åren har kredittillväxten i den vietnamesiska ekonomin
varit i snitt cirka 30 % per år, varav oproportionerligt mycket har gått till de
statliga företagen. Dessa cirka 1 500 SOEs svarar för 50 % av de statliga
investeringarna och står för 20 % av värdet av landets industriella
produktion och 25 % av försäljningen i landet och 37 % av BNP. Landets
statsskuld låg på 41,3% av BNP år 2013, men om man inkluderade SOEs
samtliga skulder i beräkningen, så skulle denna vara uppe i så mycket som
95 % av BNP och stor del av dessa är dåliga lån.
Att de statliga företagen styrs av någon med kopplingar till rätt person i
regeringen är regel snarare än undantag. Många av dessa företag har börjat
med verksamheter långt utanför sina kärnområden. Vinashin, det statliga
varvsföretaget, är kanske det mest talande exemplet på hur illa det kan gå.
Vinashin började, förutom att bygga skepp som var företagets
kärnverksamhet, även att syssla med allt från kraftverk till
motorcykeltillverkning med varierande framgång allt tack vare den
generösa tillgången till lån. Genom dessa verksamheter kunde nepotismen
blomstra och Vinashins skulder uppgår nu till otroliga 4,5 mdr USD.
Vietnam vill visa att man tar i med hårdhandskarna mot den mest
uppenbara korruptionen och i slutet av 2013 dömdes två tidigare chefer för
Vinashin till döden för förskingring och flera andra upp till 22 års fängelse.
Arbetet att omstrukturera och privatisera dessa statliga företag går långsamt
och det finns fortfarande många vested interests.
De ”dåliga lånen”, NPL (non-performing loans), är andra sidan av den
oputsade medaljen. Enligt officiella siffror uppgår dessa till cirka 6 % av
lånestocken, men flera bedömare tror att siffran kanske snarare är 15 % om
man använder sig av internationella redovisningstekniker, vilket vore högst
i regionen. Dessa dåliga lån tynger ekonomin och gör det svårare att
kanalisera krediter till rätt företag. Enligt uppgift är Vietnams SOEs
skyldiga 67 mdr USD och mycket av dessa lån har gått till de tidigare
beskrivna ineffektiva projekten och kommer inte att kunna betalas tillbaka.
För ett land med en BNP på cirka 140 mdr USD är det uppenbart att detta
är ett stort problem. I juni ifjol inrättade regeringen ett så kallat asset-
3(4)
Sveriges Ambassad
HANOI
Promemoria
2014-03-07
management company som ska köpa upp och återfinansiera de dåliga lånen
från landets banker, för att på så sätt återskapa förtroendet för landets
bankväsende. Det har rapporterats att lokala banker har sålt dåliga lån för
1,5 mdr USD under andra halvan av 2013. Det nya offensiva målet är att få
ner andelen NPL till 3 % innan 2016. Det räcker dock inte bara att ta över
dåliga lån, utan bankväsendet måste även förbättras med ökad transparens,
förbättrade betalningssystem och bättre reglerade ägarförhållanden något
som IMF påpekar ännu inte har skett.
Ett möjligt ljus i tunneln är att premiärminister Dung under förra våren har,
kanske motvilligt enligt vissa, godkänt en masterplan för ekonomisk
omstrukturering som sträcker sig mellan 2013 och 2020. Enligt denna ska
privatiseringstakten öka, inflationen hållas kring 6 % och de SOEs som blir
kvar ägna sig åt militär industri, högteknologi, monopolindustrier och
försörjning av råvaror och avyttra all icke-kärnverksamhet. Flera av dessa
idéer har nämnts tidigare, det återstår att se om regeringen Dung nu har
modet och förmågan att implementera dem.
Ambassadens kommentar
Vietnam står inför många och svåra utmaningar. Korruptionen är utbredd
och Vietnam ligger på 116 plats av 176 i Transparency Internationals index
vilket inte är någon smickrande position. Regeringen visar emellertid
tecken på ökad reformvilja, så nu återstår att se om dessa kommer att
genomdrivas. Grunden för en stabil makroekonomisk miljö är dock lagd
och denna måste nu förstärkas med ökad transparens och öppenhet vilket
förhoppningsvis leder till ökad produktivitet.
4(4)
