DEL 5
VIETNAMKRIGET
Svenska frivilliga till Vietnam
av lars gyllenhaal, militärhistorisk författare
Ö
ver tiotusen svenskar blev under 1900-talet frivilliga för Finland. I storlek kommer
därefter frivilligrörelsen för Norge, sedan
rörelsen under spanska inbördeskriget. Den sistnämnda resulterade i att 540 svenskar for ner och
stred för den spanska regeringen under inbördeskriget 1936-39. Den svenska Vietnamrörelsen på
1970-talet var större än den för Spanien under inbördeskriget. Hur många svenskar var det då som
kom i vietnamesisk krigstjänst?
Hur pass stor den svenska Vietnamrörelsen
1965-1975 var är nog ganska okänt för de flesta
läsare födda efter kriget. Den bestod inte bara av
så kallade FNL-grupper utan åtnjöt en bred sympati som nog bara kan jämföras med den för Finland under vinterkriget. Julen 1972 undertecknade samtliga svenska riksdagspartier uppropet mot
amerikansk flygbombning av Vietnam, som totalt
2.5 miljoner svenskar skrev på.
Å ena sidan är historien om svenskarna i vietnamesisk krigstjänst rätt odramatisk, å andra sidan bjuder den på flera överraskningar.
svenskar i strid
Om vi begränsar oss till den tid då USA förde krig
i Vietnam kan man konstatera att de enda svensk-
När svenskar började ansöka om att få strida som frivilliga
uppmärksammades det även i pressen. Här ett klipp från
Aftonbladet i april 1972.
ar som verkligen kom dit och stred var den handfull som gick i amerikansk krigstjänst. Sedan
fanns där även en stor mängd ”Swedes” som inte
var svenska medborgare utan ättlingar till svenska
utvandrare (bland annat en släkting till undertecknad), men låt oss här hålla oss till svenska
medborgare.
Det klena antalet svenska frivilliga på den motsatta sidan berodde inte på att svenskar inte försökte. Vid flera tillfällen under kriget ansökte både enskilda och grupper av svenskar om att få bli
soldater mot USA. Svenska tidningsklipp vittnar
om att svenskar exempelvis kontaktade informationskontoret i Stockholm för Sydvietnams Provisoriska Revolutionära Regering. Ansvariga för
Att Vietnamkriget möttes av hård kritik var svårt att missa.
Dessa två bilder är tagna under demonstrationer i Sverige.
kontoret berättade för svensk press om bland annat en grupp på fem personer från Göteborg och
en annan från Norrland om 15 personer av vilka
tre sades vara befälsutbildade.
Svaret till dessa svenskar var enligt både Expressen och Aftonbladet:
Vi är mycket glada över dessa erbjudanden men tyvärr måste vi tacka nej. Svenskarna kan visa sin solidaritet på så många andra sätt: strida mot USA-imperialismen här i Sverige, skänka medicin, demonstrera
och skänka pengar till FNL.
Kanske var det något sånt här som KFML(r) hade tänkt sig. På bilden en
sovjettillverkad luftvärnskanon utanför Hanoi.
Drygt 800 personer deltog i en insamlingsfest
för luftvärnskanonen, kallad ”kanonsoarén”. Partiets centrala ”agit-propgrupp” Knutna Nävar
framförde under soarén bland annat den nyskrivna låten ”Kom och skriv på” liksom det kommunistiska Vietnams nationalsång ”Ut till fronten”.
Sven Wollter var evenemangets konferencier och
man skojade om den ”småborgerlige” Jan Myrdal. Allt enligt partiorganet Proletären, nr 11
1973.
De insamlade 187.098,- kronorna överlämnades av en delegation från partiet och ungdomsförbundet till Demokratiska Republiken Vietnams
ambassad.
nysatsning på frivilliga
Det var med denna affisch som man försökte samla in
pengar till luftvärnskanonen. Någon robot var aldrig aktuell,
även om en sådan också fanns med på bilden.
Märkligt nog var det först efter att USA:s Vietnamkrig upphört som ett svenskt parti organiserade en frivilligrörelse för Vietnam. Det var samma parti som hade samlat in till luftvärnskanonen
men partinamnet innehöll inte längre ordet förening – man kallade sig nu officiellt för ett parti och
därav förkortningen KPML(r). Året var 1979 och
nu gällde det inte längre att slåss mot amerikanska soldater utan kinesiska! Kriget ifråga kom att
kallas kinesisk-vietnamesiska kriget och krigsorsa-
FNL var den gerillarörelse som i USA mest kallas
Viet Cong.
Anledningen till FNL:s ointresse för svenska
frivilliga och utländska frivilliga överhuvudtaget
var sannolikt den man angav, man trodde att utländska sympatisörer hade störst verkan på hemmaplan. I tillägg fanns de geografiska avstånden
och de stora skillnaderna i terräng, klimat och
språk.
luftvärnskanon från sverige
Ett av Sveriges kommunistiska partier ville dock
1973 markera att man även militärt ville stödja
kamraterna i Vietnam. Partiet hette vid denna tid
Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna
med tillägget (r) som stod för revolutionärerna.
Det KFML (r) gjorde var att samla in pengar till
en luftvärnskanon med hjälp av en slagkraftig affisch som dock visade både en luftvärnskanon och
en luftvärnsrobot. ”Kanoninsamlingen” som man
kallade den, gav ett resultat på nästan tvåhundratusen kronor, som var en inte föraktlig summa
1973.
En känd person som blev uppmärksammad i samband med
Nordvietnams luftförsvar var Jane Fonda, som fick smeknamnet ”Hanoi-Jane”. Under ett besök i landet 1972 poserade
hon på en luftvärnskanon.
”Frivilliga till Vietnam!” – denna annons fanns
med i KPML(r) tidningen Proletären 1979.
ken var att Vietnam tidigare invaderat Kambodja.
Av denna anledning invaderade Kina Vietnam.
Den gigantiska ”Folkets befrielsearmé”, alltså den
kinesiska, möttes av gediget motstånd från vietnamesiska trupper som fick åtminstone moraliskt
stöd från Sovjetunionen och andra länder i Warszawapakten.
KPML(r) ville inte bara bidra med ord utan
startade i april 1979 en kampanj genom förstasidesartikeln ”Frivilliga till Vietnam!” i Proletären
nr 23 1979. I samma nummers ledare gjorde man
flera jämförelser mellan svenskarna under spanska
inbördeskriget och vad som kunde behövas i nutiden, svenska frivilliga till Vietnam:
Detta bör vara en tankeställare för Vietnams fiender.
Solidariteten är järnhård, obrottslig och utan gräns.
Den som lägger sina händer på det revolutionära exemplet Vietnam möter hela världens fasta och beslutsamma motstånd. Så sluter sig cirkeln. Andan från
den spanska brigadens dagar lever vidare mer än fyrtio år senare. Den proletära internationalismens röda
låga brinner alltjämt…
Med ”spanska brigaden” menade skribenten Internationella brigaderna i Spanien, i vilka de allra
flesta svenska frivilliga i Spanien tjänstgjort.
Några veckor senare kunde partiorganet meddela att stommen för en svensk ”frivilligbrigad”
för Vietnam skapats. Under rubriken ”Massivt
gensvar för partiets appell om frivilliga till Vietnam” berättade man att exempelvis hela Avestas
lokala partistyrelse anmält att de ville ställa upp
och resa till Vietnam. I ett citerat brev skrev de:
Om vi alla åker innebär det naturligtvis ett kraftigt
avbräck i partiarbetet här. Men vi är övertygade om
att nya krafter kommer att stiga fram ur arbetarklassen här i Avesta för att driva partiarbetet vidare under den tid vi är borta.
Från Göteborg hade ett trettiotal frivilliga anmält
sig och totalt trodde Proletären att hundratals
skulle komma att anmäla sig. Sannolikt blev det
också sammanlagt ett par hundra namn men några resor och än mindre någon uniformering blev
det aldrig. Själva kriget var nämligen slut redan
när frivilligrörelsen sattes igång! Detta framstod
dock inte som uppenbart när det begav sig, särskilt inte i det avlägsna Sverige – man antog att
Kina kunde försöka sig på en ny offensiv.
Kineserna själva hävdade att de trots sitt tillbakadragande hade vunnit kriget och lärt vietnameserna ”en läxa”.
tyst om brigaden
En Nordvietnamesisk soldat, beväpnad med en AK-47. Kanske var det så här man hade tänkt sig att svenskarna skulle
utrustas?
Under det bara månadslånga kinesisk-vietnamesiska kriget 1979 stupade kanske tiotusen soldater
på vardera sidan – säkra siffror saknas. Ett annat
resultat var att Vietnam och Sovjetunionen närmade sig militärt genom bland annat skapandet
av en sovjetisk flottbas i Vietnam, medan Vietnams fientliga förhållande till Kina fortsatte att
vara dramatiskt. Mindre våldsurladdningar längs
gränsen förekom ända fram till 1990. Ryssland
övertog den sovjetiska marinbasen i Cam Ranh
men avvecklade denna 2002 av kostnadsskäl.
I Sverige glömdes frivilligrörelsen bort och
Frank Baude, KPML(r):s partiledare mellan 1970
och 1998, har valt att inte svara på mina frågor
om frivilligbrigaden som han förordade 1979.
Baude är sedan 1998 pensionär och syns sällan i
medierna med undantag då för i Proletären, organ
för Kommunistiska Partiet, alltså det tidigare
KPML(r). Baudes partikamrat Sven Wollter är
dock som bekant ännu en kändis, även om få idag
associerar Wollter med luftvärn till Vietnam.
q
