I Vietnam pågår USA:s krig, ett krig där man enligt den amerikanska

1972
I Vietnam pågår USA:s krig, ett krig där man enligt den amerikanska
krigsledning är beredd att tillgripa alla medel som behövs för att förinta
sina motståndare, Nordvietnams och FNL:s samlade militära stridskrafter.
Vietnam och dess befolkning lider oerhört under det amerikanska
flygvapnets sprängbombmattor, napalmbomber och giftbesprutningar.
Generalen McNamara sätter ord på krigsambitionerna genom att förklara
att USA inte tvekar att ”bomba Vietnam tillbaka till stenåldern”.
I oktober samma år anordnar De förenade FNL-grupperna (DFFG) i
Sverige aktiviteter på omkring 150 platser. Organisationen hade bildats
1966 samla det motstånd mot Vietnamkriget som vuxit fram i
Sverige.
Detta var bakgrunden till en artikel jag skrev och publicerade på
Kalmar Läns Tidnings ledarsida den 20 oktober 1972, för nästan
precis 36 år sedan. Artikeln syftade till att ge en bakgrund till
situationen i Vietnam.
2008
Idag vet vi att USA till slut förlorade kriget. Men samtidigt vet vi
också att USA redan laddade upp för politiska, ekonomiska,
militära och paramilitära angrepp på demokratiskt valda regimer i
andra länder och delar av världen. Mindre än ett år efter att jag
skrev artikeln om Vietnams historia hade USA medverkat till att
störta den folkvalda regeringen i Chile och mörda presidenten
Salvador Allende. Bland senare, idag kända mordoffer för samma
politik, återfinns bland annat presidenter från såväl Ecuador som
Panama (SVT 2008-11-11) .
Den i årets amerikanska presidentval besegrade republikanske
kandidaten John McCain har under valrörelsen framställt sig som den
torterade krigshjälten från Vietnamkriget. Jag har enbart sett John McCain
som en amerikansk krigsförbrytare. USA angrep Vietnam utan
krigsförklaring och ödelade landet, bland annat genom att sprida
dioxinhaltiga bekämpningsmedel som fortfarande, i denna dag, leder till
att barn föds i Vietnam med livshotande och handikappande neurologiska
och andra skador.
Om du vill göra något för att lindra smärtan och vanmakten hos
vietnamesiska barn, som i dag föds med livslånga handikapp till följd
att deras hembygd för mer än en generation tillbaka skövlades
supermaktens förgiftande bombningar, finns här en länk
Stödföreningen för Olof Palmes Barnsjukhus i Hanoi.
de
av
av
till
I skrivande stund, november 2008, för USA - liksom på sin tid
det sönderfallande Romerska imperiet - fortfarande krig i fjärran
länder. Jämfört med Nixontiden är det andra länders bönder,
civilpersoner och nomader som ligger under bombsiktena.
Den nyvalde blivande amerikanske presidenten Barack Obama
lovade i sin valrörelse att dra tillbaka de amerikanska trupperna
och avsluta krigen i Irak och Afganistan. Ett liknande löfte avgav
Richard Nixon i 1968 års presidentvalskampanj. Utomordentligt
oroande är därför CNN:s rapport i kväll (2008-11-11) att den
blivande presidenten förklarat sig beredd att skicka in ytterligare
amerikansk trupp i Afganistan för att besegra talibanerna. Den
som läser min artikel från 1972 kommer att upptäcka att det var
exakt på samma sätt som John F. Kennedy i början av sin
presidentperiod trappade upp det som senare blev det förödande
Vietnamkriget.
Vietnamkriget ja, i Vietnam har kriget ett helt annat och i mitt
tycke mycket mera rättvisande namn: The American War.
Jämfört med Vietnamkriget ser vi idag delvis andra mer
högteknologiska krigsmetoder, även om amerikanska generaler
redan under Vietnamkriget betecknade sina urskillningslösa
bombmattor som ”kirurgiska” insatser. Men krig avslutas alltid,
om vi undantar atombomberna över Japan 1945, genom
förödande markstrider. Krigets ekonomiska drivkrafter är i alla
sina huvuddrag oförändrade, den politiska retoriken till barbariets
försvar likaså. Det är därför jag valt att åter publicera min artikel
från 1972. Den är tyvärr fortfarande lika aktuell. Krigen är eviga,
objekten växlar. Texten som här följer har 36 år på nacken:
1972:
Tre veckors självstyrelse
för Vietnam - på 150 år
Efter en nästan tusenårig självständighet erövrades Vietnam i mitten av 1800-talet av franska trupper. Det tog fransmännen ett kvartssekel att besätta Vietnam, Laos och Kambodja. Allt i ett syfte: att plundra landets råvarutillgångar och exploatera dess arbetskraft. Den feodala strukturen förstärktes av fransmännen som för att stabilisera sitt
herravälde köpte överklassens stöd genom att bevilja ytterligare privilegier. Den sociala och ekonomiska strukturen förändrades alltså inte, det
tillkom endast en utländsk förvaltning i landet.
I agrarlandet Vietnam exploaterades nu bönderna av fransmännen
och den inhemska godsägarklassen på ett för oss närmast ofattbart sätt.
Skatterna var enorma, man betalade skatt för varje åker, varje husdjur,
varje person till och med ofödda.
JAPANOCKUPATION 1940
Är 1940 ockuperades Vietnam av japanska trupper. Detta skedde med
den franska Vichy-regeringens goda minne. Ett avtal mellan de hitlerallierade japanerna och quislingregimen i Vichy gav de japanska trupperna rätt att fritt färdas i Vietnam och att fritt ockupera strategiska
punkter. Administrationen av landet sköttes emellertid ännu av fransmännen. Franska och japanska trupper slog tillsammans ned flera uppror i
landet. Dessa misslyckade folkresningar visade på behovet att förena
alla patriotiska vietnameser i en bred front mot förtryckarmakterna. I
detta syfte bildades i maj 1941 Viet Minh, Förbundet för Vietnams
oberoende. Viet Minh var en koalition mellan olika politiska partier och
massorganisationer och under dess ledning blev motståndskamp en bättre organiserad och samordnad i hela landet. ”Driv ut fransmännen
och japanerna” var Viet Minhs huvudkrav.
BEFRIELSEKRIG
När den allierade segern 1945 tycktes nära förestående skärptes motsättningen mellan japaner och fransmän i Vietnam. Japanerna
fängslade franska soldater och ämbetsmän och tog över alla högre poster. I ett försök att vinna stöd hos vietnameserna förklarade de Vietnam
för oberoende och utnämnde en före detta fransk medlöpare, Bao Dai, till
kejsare. Den oroliga politiska situationen utnyttjades emellertid av Viet
Minh. Lokala resningar bröt ut runt om i landet, revolutionära
folkkommittéer bildades, fronten breddades genom att även
smågodsägare och inhemsk medelklass anslöt sig. I augusti gavs
signal till allmänt uppror och inom två veckor hade vietnameserna
äntligen, efter hundra år av kamp, återvunnit sitt nationella oberoende.
Viet Minh bildade en provisorisk regering för hela Vietnam under
ledning av Ho Chi Minh. I september utropades den självständiga
Demokratiska Republiken Vietnam, DRV, som alltså omfattade hela
Vietnam.
NY OCKUPATION
Endast tre veckor därefter gjorde fransmännen med stöd av England en
statskupp och tog kontrollen över Saigon från Viet Minh. Men fransmännens nya regering accepterades inte av folket. I januari 1946
hölls val i hela Vietnam, alltså även i d e n s ö d r a d e l e n , V i e t
M i n h s k a n d i dater fick mer än 90 procent av rösterna. Frankrike
erkände Vietnam som en fri stat med egen regering.
I det avtal som träffades tilläts 15 000 franska soldater komma till
Norra Vietnam. Alla franska trupper skulle emellertid lämna Vietnam
inom fem år. Men motsättningarna skärptes och franska
markstridskrafter öppnade eld mot hamnstaden Haiphong efter att
vietnameserna vägrat fransmännen rätt till tullinspektion. 6 000
vietnameser dödades. Det indokinesiska kriget hade därmed börjat.
NYTT KRIG — USA DRAS IN
Under de första åren av kriget deltog inte USA, som under andra
världskriget stött Viet Minh mot hitlerallierade fransmän och japaner.
Men när Mao Tse Tungs bondearméer segrat i Kina 1949 blev Vietnam en bricka i det kalla kriget. USA ville upprätta baser runt Kina
och började därför pumpa in pengar i Vietnam för att hjälpa fransmännen mot Viet Minh.
1950 gav USA 150 miljoner dollar och 1954 var man uppe i en miljard
dollar. Man stod då för 80 procent av Frankrikes krigskostnader. USA
ville också komma åt de viktiga tillgångarna av tenn, volfram. zink,
mangan, kol, naturgummi m.m. som finns i Vietnam. Viet Minh
började å till sida att fördela jorden bland bönderna i de områden
som, befriats från franskt välde.
Godsägarna flydde. Det gick samtidigt allt sämre för Frankrike på
slagfälten, detta trots USA:s stöd. Frankrikes slutliga nederlag kom vid
Dien Bien Phu i nuvarande Nordvietnam vid gränsen till Laos.
GENÈVEöVERENSKOMMELSEN
Dagen efter slaget började en konferens i Genève att diskutera Indokina. I konferensen deltog bland annat DRV, Frankrike, Storbritannien,
USA, Kina och sovjet. Ett stilleståndsavtal mellan DRV och Frankrike
undertecknades. Slutdeklarationen avfattades och erkändes av alla i
konferensen deltagande – utom USA och dess marionettregim i Saigon.
USA förpliktade sig dock att inte störa avtalen. Genèveöverenskommelsen
innebar för Vietnams del bland annat erkännande av det vietnamesiska
folkets rättigheter, suveränitet, oberoende, enhet och territoriell integritet.
ETT LAND
Vietnam är ett land, tillfälligt delat genom en militär demarkationslinje. Delarna skulle tills vidare administreras av DRV i norr och
Frankrike i söder. Viet Minhs trupper skulle dras till den norra delen
medan de franska trupperna skulle förflyttas till den södra delen. Allmänna och fria val skulle hållas i hela Vietnam före 1956. En
internationell kontrollkommission skulle tillse att avtalen efterlevdes.
INSTÄLLDA VAL
I norr började valen förberedas under det att den USA-stödde nye
härskaren i söder Ngo Dinh Diem 1955 utropade republiken Vietnam.
Därmed blev sjuttonde breddgraden en politisk gräns, alltså tvärt
emot vad som överenskommits i Genève, Diem rev upp de
jordreformer som Viet Minh genomfört under kriget, jordägarna kom
tillbaka till byarna i sällskap med Diems polis. Diem, satte igång med
förföljelser mot Viet Minhs medlemmar och kända eller misstänkta
sympatisörer. Terrorkampanjen mot kommunister, dvs.
Diemmotståndare, började.
Men Diems förtryck mötte ett allt starkare motstånd. Bönderna vägrade
lämna ifrån sig sin jord och mot slutet av 50-talet började en organiserad väpnad kamp mot Diem och kanske än mer mot den verklige
motståndaren USA, utan vars stöd Diems terrorvälde inte varit möjligt.
Hanoi tvekade i det längsta att stödja ett väpnat uppror mot Diem,
detta för att inte bryta Genèveavtalet. Men då Diem så uppenbart
handlade helt i strid mot detta avtal beslöt regeringen i norr att
stödja bildandet av FNL.
FNL BILDAS
FNL — Front National Libération — Sydvietnams befrielsefront, bildades 1960 för att leda befrielsekampen. Tre politiska partier gick samman, ett socialdemokratiskt, ett liberalt: Demokratiska partiet, samt
ett kommunistiskt: Radikalsocialistiska partiet. Likaså anslöt sig buddister, kristna och andra religiösa samfund liksom flera av folkminoriteternas organisationer och även många enskilda personer.
"KENNEDY-ERAN”
1961 bildades "Folkets befrielsearme" underställd FNL:s politiska ledning Denna befrielsearme vann i början av 60-talet både människor
och land men motattackerna lät inte vänta på sig. "Strategiska byar" upprättades dit större delen av Syd-Vietnams befolkning skulle förflyttas. På så sätt skulle motståndskrafterna isoleras. USA ökade sitt politiska och militära stöd till Saigon-regimen. Diem mördades, Ky och
Thieu kom i stället. Bombningarna och den kemiska krigföringen
började.
Insatserna gav emellertid inte det resultat som Pentagon väntade sig:
man beslöt därför att ställa Saigonarmén åt sidan för amerikanska
soldater. Fram till 1969 skickades 543 000 soldater från USA till Vietnam.
1969 inleddes också dagliga bombningar av DRV.
”VIETNAMISERINGEN”
Men inte heller denna taktik gav önskat resultat. Vietnams folk höll
fortfarande en ekonomiskt, tekniskt och millitärt överlägsen motståndare
stången. USA:s ändrade strategi blev ”vietnamiseringen”: Saigon skulle
själv sköta markkriget med understöd av amerikanskt artilleri och flyg.
Det innebar att USA levererade ännu mera krigsmaterial till Saigon och att
baserna runt om i Vietnam förstärktes.
PRR
I de områden som befriats av FNL har folket valt en egen förvaltning.
Utifrån denna folkvalda representation bildades på en kongress i juni 1969
PRR – Sydvietnams provisoriska revolutionära regering. Kongressen hade
förberetts av FNL och alliansen av nationella, demokratiska och fredliga
krafter. Olika intellektuella, pacifistiska och religiösa grupper ingår i PRR,
som alltså har en stark folklig förankring och representerar huvuddelen av
befolkningen.
PRR har i kraft av detta erkänts som den verkliga
representanten för folket i Sydvietnam av alla socialistiska regeringar och
av 65 icke-allierade stater.
I början av 1969 möttes representanter för FNL, Nordvietnam,
Saigonjuntan och USA för förhandlingar om fred i Vietnam. PRR övertog
FNL:s roll som förhandlingspart i Paris och har där lagt fram två konkreta
förslag. Det första och viktigaste kravet i planen är att USA måste
upphöra sitt angreppskrig i Vietnam och upphöra med politiken att
”vietnamisera” landet, dvs. bygga upp en legoarmé.
KRIGSFÅNGARNA
Nixons stora slagnummer har varit krigsfångarna. I PRR:s fredsplan visas
hur frågan enkelt ska lösas. Krigsfångarna släpps fria allt eftersom USA:s
trupper dras hem. Man kräver att en trepartsregering ska få makten i
Sydvietnam: PRR, Saigonregimen så när som på Thieu samt grupper
utanför dessa båda sidor. Men USA vägrar att ta sin skyddande hand från
Thieu.
Folkmordskriget och miljömordskriget i Indokina, speciellt mot de av FNL
nyligen befriade områdena saknar motstycke i något tidigare krig. Ett
typiskt exempel på detta barbari är det som nu äger rum i
provinshuvudstaden Quang Tri och dess omgivningar. Där har USA under
drygt två månader fällt bomber som i sin förstörelsekraft motsvarar
sjuatombomber av den storlek som användes mot Hiroshima. USA har
fällt bomber över Indokina motsvarande en sprängkraft av 600
atombomber av Hiroshima-typ. Avlövning och besprutning av olika grödor
är ett komplement till de massiva bombningarna. Det är meningen att de
vietnamesiska bönderna som stödjer befrielsefronten ska drivas från sina
hem till svällande städer och uppsamlingsläger. USA har besprutat över
13000 hektar odlad jord vilket motsvarar 43 procent av all odlad jord i
Sydvietnam.
Slut på artikeln från 1972.
ERIK NYBERG
1972 och 2008
Efterord 1
Jag tror att vi som var unga på den tiden ansåg, att orättvisor, fel och
vrånghet var till för att bekämpas, att samhället och världen kunde
förändras. Om inte jag själv tar mitt ansvar, hur ska jag då kunna begära
att någon annan ska ta sitt?
För alla nu grånande penninginsamlare och övriga aktivister från FNLrörelsens och krigsmotståndets barrikader finns här en möjlighet att friska
upp minnet. De förenade FNL-grupperna gav ut flera LP-skivor varav en
var Vietnam är nära. Titelmelodin har samma namn som albumet. Sången
framförs av De förenade FNL-gruppernas sånggrupp. Musiken är av Mikis
Theodorakis och den svenska texten skrevs av Carsten Palmaer.
//e
Efterord 2
I ett ledarstick i samma nummer av Kalmar Läns Tidning (1972-10-20)
kommenterade jag den då purfärska FBI-rapport som slog fast Vita
Husets koppling till inbrottet i Watergate:
”Nixons återvalskommitté har använt sig av politiskt spionage,
sabotage och förfalskningar för att omöjliggöra den demokratiske
kandidaten McGoverns kampanj, avslöjade den federala
polisen FBI nyligen. Enligt uppgifter som cirkulerar lär Nixon ha
vetat om "att något skulle göras för honom".
I förra valrörelsen hävdade Nixon att den president som fått
fyra år på sig och inte kunnat göra slut på kriget i Vietnam inte
var värd att omväljas. Av FBI:s rapport att döma har han
glömt sitt löfte från 68.”
Inbrottet i Watergate skedde den 17 juni 1972. För att undvika riksrätt
avgick Richard Nixon från posten som USA:s president den 19 augusti
1974.
Vietnamkriget, The American War, slutade den 30 april 1975 när
befrielsearmén intog Saigon. USA har ännu inte betalat vare sig
krigsskadestånd eller lämnat humanitär hjälp till Vietnam för de skador
man tillfogade landet och dess civilbefolkning.
//e