Olika perspektiv på Vietnamkriget (och Irakkriget 2003)
Jag som har satt samman den här texten heter Henrik Svensson och arbetar som
gymnasielärare. Du kan hitta denna text på min hemsida:
www.henriksvensson.info.se
Den här texten publicerades på hemsidan 2010-09-25.
Texten som börjar på nästa sida är ett citat från s. 146 – 151 i Thurén, Torsten (1987). Kallt
krig och fredlig samexistens: stormaktspolitiken 1945-1985. 5. uppl. Solna: Esselte studium
Texten handlar om USA:s roll i Vietnamkriget. Men det går att göra jämförelser också med
debatten kring USA:s krig mot Saddam Husseins Irak 2003. Visserligen var det inte
värnpliktiga som togs ut till Irakkriget men om vi koncentrerar oss på jämförelsen om
krigsmotiven så ser vi vissa likheter i debatterna:
Dominoteorin i Irak
USA menade att Saddam Husseins Irak bidrog till att sprida terrorism och att Hussein
utvecklade massförstörelsevapen. USA ville också störta den irakiska diktaturen och införa
demokrati. Något som skulle kunna leda till att Irak blev en mönsterstat som inspirerade folk i
andra näraliggande länder att störta sina diktaturer och slå in på en mer demokratisk,
fredligare och mer ekonomiskt utvecklande väg och som därmed också skulle minska
rekryteringen till terrorismen.
Misstagsteorin i Irak
Att störta Saddam Hussein visade sig vara lätt för USA men när man väl lyft på diktaturens
maktlock brakade inre motsättning lös. Detta tycktes USA inte ha planerat för, man körde fast
i försöken att skapa en säker och inrikespolitisk stabil situation.
Imperialismteorin i Irak
”No blood for oil” stod det på plakat i demonstrationståg världen över, vilket kärnfullt
sammanfattar ett vanligt argument som inte sällan framfördes av vänsterdebattörer.
Nu följer citatet från Torsten Thuréns bok:
Sida 1 av 5
”USA.s roll i Vietnam
Dominoteorin
Redan 1954 lanserade president Eisenhower den berömda "dominoteorin", som kom att bli
ledstjärnan för USA:s Vietnampolitik. Man kan t.o.m. säga att hela den amerikanska
utrikespolitiken byggde på ett slags dominoteori.
Enligt denna teori skulle USA:s förlust av Indokina innebära att hela Sydöstasien föll som en
rad "dominobrickor". Om ett land blev kommunistiskt skulle det ge upphov till en
kedjereaktion, och andra länder skulle följa efter. Kommunisterna skulle stimuleras av
framgången, de icke-kommunistiska regimerna i området skulle demoraliseras, förlora
förtroendet för USA och lätt falla offer den kommunistiska offensiven. Det utländska kapitalet
skulle skrämmas bort vilket skulle leda till ekonomiska svårigheter och därmed till
framgångar för kommunismen.
USA måste hindra en sådan utveckling, främst därför att landets säkerhet krävde det. Likaväl
som USA är en Atlant-makt med intressen i Europa, är det en Stillahavsmakt med intressen i
Asien. En kommunistisk seger i Europa, Asien eller annorstädes skulle rubba maktbalansen,
och USA skulle riskera att bli isolerat i en kommunistisk värld. En supermakt kan inte
undandra sig sitt ansvar utan att riskera hela sin ställning.
Kommunismen uppfattades alltså som ett militärt hot vilket förutsatte att kommunistiska
aktioner på skilda platser var samordnade. Till en början ansåg man också i USA att det fanns
ett enhetligt kommunistblock, styrt från Moskva. Den sovjetkinesiska konflikten visade dock
att så inte längre var fallet. Man började därför istället räkna med två kommunistiska
blockbildningar, Sovjetblocket och Kinablocket. Kinablocket ansågs nästan farligare än
Sovjetblocket, som ju hade börjat föra en relativt försiktig samexistenspolitik. Den kinesiska
politiken trodde man däremot syftade till att lägga under sig hela Sydöstasien och kanske mer.
Vietnamkriget var ett led i denna politik. FNL styrdes från Nordvietnam som i sin tur var
beroende av Kina. I sista hand var det alltså Kina som var fienden i Vietnam.
Till dessa argument kom de principiella. Kommunisterna undertryckte demokratin, den
personliga friheten och rättssäkerheten. Det var därför USA:s skyldighet att försvara
vänskapligt sinnade stater mot kommunistisk aggression. Visserligen var en del av dessa
länder långt ifrån några mönsterdemokratier, men där fanns dock större möjligheter till
demokratisk utveckling på lång sikt än i kommunistiska stater.
För att hindra kommunismens utbredning användes två nära sammanlänkande medel:
ekonomiska och militära. En stabil ekonomi är en viktig förutsättning för att göra ett land
starkt nog att motstå yttre påtryckningar och omstörtande verksamhet inne i landet. Därför
gav USA ekonomisk hjälp till fattiga länder. Men även privata investeringar bidrar till
utvecklingen. Av den anledningen var det inte bara ett intresse för företagen utan också ett
nationellt säkerhetsintresse för USA att skapa goda förutsättningar för privata investeringar i
fattiga länder.
Den militära hjälpen bestod av vapenförsäljning, träning av militär personal, upprättande av
militärbaser - USA hade vid tiden för Vietnamkriget ca 180 större militäranläggningar i
främmande länder - och militära allianser. Förenta staterna hade förbundit sig att försvara
över fyrtio stater i olika delar av världen.
Sida 2 av 5
Det var alltså ingenting onaturligt i att USA ingrep militärt i Vietnam. Principiellt var det inte
någon skillnad mellan Marshallhjälpen, försvaret av Västberlin, Koreakriget och
Vietnamkriget. Hela tiden försvarades USA:s säkerhet och demokratin genom att
kommunismens utbredning förhindrades.
Misstagsteorin
Många av Vietnamkrigets kritiker i och utanför USA ansåg att Förenta staterna inte hade
något reellt intresse av att gripa in i Vietnam. Vietnamkriget var frukten av en rad missgrepp
och felbedömningar, menade man.
För det första hade USA inte några väsentliga ekonomiska intressen att försvara i Vietnam.
Inga av de råvaror som fanns i området var livsviktiga för USA. Däremot innebar krigets
kostnader en mycket svår belastning på Förenta staternas ekonomi. En lovande social
reformpolitik hejdades när Vietnamkriget omkring år 1965 antog verkligt stora proportioner,
och hela västvärldens valutasystem kom i gungning av de amerikanska utgifterna i Vietnam.
För det andra förnekade man dominoteorins giltighet. Ett kommunistiskt Vietnam skulle inte
nödvändigtvis innebära att andra länder följde efter, och det skulle inte innebära någon fara
för USA:s säkerhet.
Det fanns inga skäl att tro att Kina hyste några aggressiva planer. Kinas utrikespolitik hade
varit fredlig med undantag för ingripandet i Koreakriget och konflikten med Indien, och vid
båda dessa tillfällen kunde Kinas agerande försvaras utifrån rent nationella utgångspunkter.
Det fanns inte heller några bevis för att Kina hade något större inflytande över Nordvietnams
och FNL:s politik. Regimen i Nordvietnam hade kommit till makten med hjälp av sina egna
resurser och byggde i hög grad på vietnamesisk nationalism. Den materiella hjälpen till
Nordvietnam och FNL kom huvudsakligen från Sovjetunionen och de vietnamesiska
kommunisterna hade ställt sig neutrala i konflikten mellan Kina och Sovjetunionen.
Ett socialistiskt Vietnam skulle t.o.m. kunna bli den bästa motvikten mot ett aggressivt Kina.
Regimen i Nordvietnam var stark och nationalistisk. Ett enat kommunistiskt Vietnam skulle
bli en stark statsbildning med både förmåga och vilja att hävda sig mot Kina. Ett
antikommunistiskt men svagt och sön-derbombat Sydvietnam skulle däremot bli ett hjälplöst
offer för Kina den dag amerikanerna drog sig tillbaka.
Ett exempel på att socialistiska småstater kan hävda sig mot Kina utgör Nordkorea. Där fanns
det under och närmast efter Koreakriget kinesiska trupper, men de drogs snart bort, och sedan
förde Nordkorea en självständig politik gentemot både Sovjetunionen och Kina.
Vidare ansåg "misstagsteoretikerna" att det var en omöjlig uppgift för USA att militärt
besegra Nordvietnam och FNL och att bygga upp en livsduglig statsbildning i Sydvietnam
mot befolkningens vilja. Bombningarna mot Nordvietnam träffade fel mål eftersom FNL hade
sina rötter i Sydvietnam och huvudsakligen rekryterades därifrån. USA insåg inte att
Vietnamkriget var ett inbördeskrig utan agerade som om det vore ett krig mellan Nordvietnam
och Sydvietnam.
Argumentet att inget land skulle kunna lita på USA:s löften om amerikanerna drog sig ur
Vietnam, var inte heller hållbart. Om priset för att få hjälp av USA vore att ens land blev
sönder-bombat skulle många regeringar dra sig för att söka den hjälpen. USA hade inte heller
Sida 3 av 5
någon formell skyldighet att ingripa i Vietnam. SEATO skulle visserligen skydda även
Sydvietnam, men det innebar inte något tvång att ingripa.
Anhängarna av misstagsteorin var alltså starkt kritiska mot den amerikanska politiken, men de
hade trots allt en viss förståelse för den. USA drogs enligt deras uppfattning steg för steg in i
konflikten utan att ledningen var medveten om vad som hände. Den amerikanska hjälpen till
Sydvietnam började i liten skala när hela Vietnamkonflikten verkade vara ett obetydligt
problem. Så småningom ökade motståndet och därmed även de amerikanska insatserna tills
USA var invecklat i ett regelrätt krig utan att man visste hur det hade gått till. När man väl
hade kommit så långt var det inte lätt att dra sig ur.
Imperialismteorin
Enligt ytterligare en tolkning grundades USA:s Vietnamengagemang på en ekonomisk
nödvändighet och var ett led i en lång historisk process. USA har skapat ett imperium vilket
inte som de gamla kolonialmakternas välden är grundat på direkt kontroll utan på indirekt
inflytande. Det amerikanska imperiet bygger på ekonomisk dominans kompletterad med
militära allianser.
Under hela sin historia har USA varit en expansiv makt. Först utsträcktes dess makt över den
nordamerikanska kontinenten. Vid sekelskiftet var dessa expansionsmöjligheter uttömda, men
USA gick vidare och erövrade Hawaii (1897) och Filippinerna (1898). Men snart övergick
den amerikanska politiken till indirekt kontroll över andra länder. De amerikanska företagen
dominerade allt mer de formellt självständiga staterna i Latinamerika och annorstädes, och när
dessa intressen hotades tvekade regeringen inte att intervenera militärt. Mellan år 1900 och
1917 genomfördes ca tjugo militära interventioner i främmande länder. Dominikanska
republiken, Haiti och Nicaragua hölls ockuperade under flera år.
Under mellankrigstiden isolerade sig USA bakom höga tullmurar, men det hindrade inte att
det gjordes stora investeringar utomlands, inte bara i Latinamerika utan i ökad utsträckning
även i Europa. Ännu så länge spelade Asien en relativt liten roll, men det hade en viss
betydelse som leverantör av råvaror.
USA utgick ekonomiskt stärkt ur det andra världskriget, och dess investeringar ökade, främst i
Canada och Västeuropa, samtidigt som man skaffade sig fast kontroll över råvarumarknaderna i Asien. Under denna tid fortsatte USA att försvara sina ekonomiska intressen med både
politiska och militära medel. Den misslyckade invasionen på Cuba 1961 har redan nämnts.
1954 understödde USA en revolt i Guatemala mot en regim som hotade att nationalisera
amerikansk egendom, och 1965 skickades trupper till Dominikanska republiken för att hindra
att en politiskt radikal regim kom till makten. I Europa var Marshallhjälpen ett led i USA:s
ekonomiska expansion, och det kalla kriget var till stor del en kamp om ekonomiskt
inflytande. I Asien medverkade USA vid flera regimförändringar, t.ex. i Iran 1954, i Irak 1963
och i Indonesien 1965, och dessutom utkämpade man ju Koreakriget. Vietnamkriget var alltså
inte någon isolerad händelse utan bara ett ovanligt blodigt exempel på hur USA försvarar sin
ekonomiska position.
Som skäl för att Förenta staterna har sträckt ut sin makt över så stora delar av världen brukar
anges flera faktorer. Dels sägs det att USA behöver importera råvaror, främst metaller och
olja, till sin industri. Det amerikanska välståndet bygger till stor del på import från länder i
Latinamerika och Asien. Dels behövs det marknader i utlandet för att suga upp den
amerikanska industriproduktionen. Hemmamarknaden är inte tillräckligt stor, och en minskad
export skulle därför leda till produktionsminskning och arbetslöshet. Dessutom exporterar
Sida 4 av 5
USA kapital, dvs. gör direkta investeringar i främmande länder, något som särskilt i
Latinamerika och Asien ger företagen mycket stora vinster.
För att behålla sitt ekonomiska imperium måste USA hålla en stor och dyr krigsmakt, men
denna utgör inte en så stor belastning som man kunde tro. En stor del av de amerikanska
försvarsutgifterna går nämligen till privata företag inom rustningsindustrin och ger där
upphov till vinster och ökad sysselsättning. En radikal minskning av försvarsutgifterna skulle
kunna leda till en svår arbetslöshet.
USA måste försvara varje del av sitt imperium ty annars kan det uppstå negativa
kedjereaktioner. En mjukare politik mot Cuba skulle resultera i att de revolutionära rörelserna
i Latinamerika fick vind i seglen så att det amerikanska kapitalet skrämdes bort och USA
kanske förlorade kontrollen över området. En amerikansk reträtt i Vietnam skulle skada
USA:s intressen i stora delar av Asien. Ett slags dominoteori ingår alltså i imperialismteorin.
De regimer som USA stöder är ofta korrumperade och tyranniska, och de amerikanska
företagen bedriver en regelrätt utplundring av fattiga länder. Därför möts Förenta staterna av
ett allt hårdare motstånd, där FNL i Vietnamn bara var en del. Motståndet är internationellt
därför att USA:s makt är internationell. Men det innebär inte att oppositionen mot USA styrs
centralt från vare sig Moskva eller Peking. Alla befrielserörelser bygger på lokala
förhållanden, även om de kan samarbeta inbördes.
Sida 5 av 5
