Behövs Filosofi?
En bra fråga. Vad ska man med filosofi till egentligen? Filosofi är väl mest en fråga om
navelskåderi, uppblandat med sånt man snackar om på krogen och urgammal visdom
levererad av munkar med asiatiskt påbrå1. Dessutom så har väl vetenskapen tagit filosofins
plats, det som varit fruktbart inom filosofin har ju egna fält nu, som fysik eller psykologi, det
som är kvar är väl mest frågorna som, även om de är intressanta och kittlat människors fantasi
så länge som det funnits skriftliga källor (och antagligen längre), inte går att besvara.
Men först ett par ord om vad filosofi är, vad det inte är och vad jag kommer att kalla för
filosofi i den här texten. Filosofi kan vara många saker. Det kan bl a vara ett sökande efter
kunskaper, det sanna, visdom, det sköna och det rätta. Det kan också vara ett anammande av
dylika. Det senare brukar omnämnas som en livsfilosofi, men kan kanske inte alltid skiljas
från det enbart sökande. Vem kan egentligen tänka sig någon som tror sig veta vad som är
sant, skönt eller rätt men som inte lever efter detta2.
Jag tänker inte diskutera dessa livsfilosofier, jag tycker att de ofta klarar sig väldigt bra själva
och konkurrerar på den fria marknaden av opinionsbildning och ideologi3.
Vad filosofi inte är, det är inte ett fritt fantiserande. Det behöver en ifrågasättande attityd
kanske främst till den egna verksamheten. En bra ide är bara en bra ide så länge den kan
utsättas för prövning. Det kan inte heller vara något för dogmatiskt, även här måste
ifrågasättandet ges utrymme (något som kan skilja den från vissa livsfilosofier som kan vara
dogmatiska då de stelnat och inte längre ifrågasätts av dem som håller dem för sina). Filosofi
är något mitt emellan det fria och det fasta. Mellan fantasin och det bestämda.
Några ord bör man nog skriva om vad sökandet kan tänkas vara också. Sökandet inom filosofi
drivs generellt av ett starkt ifrågasättande, hårda krav på metodologi4 och argument5. Filosofi
kan, ofta till den grad att det verkar vara meningslöst nonsens, ifrågasätta invanda
föreställningar, och förutsättningar för själva världens existens, kunskapens möjligheter eller
allt annat vardagligt som utgör det som är grund i vilket annat resonemang som helst.
Behov ska jag låta mindre vara sagt om. Det är ett minst sagt klurigt begrepp att ha att göra
med. Det är svårt att precisera och göra fritt från värde. Uppenbarligen ska det inte förstås
som rent biologiskt när man ställer sig frågan i samband med filosofi. Det är även svårt att se
exakt vad det skulle kunna säga om saker som finns. Behövs stolar, bilar, teologi, filosofi etc.
Sakerna som man frågar efter finns ju trots allt, och jag tror knappast att man är ute efter
något modallogiskt, möjliga världar, resonemang om man ställer sig frågan. Jag väljer därför
att vara pragmatisk och ospecifik, vad gäller behov.
Den filosofi som jag så smått ska argumentera för i att den behövs är den som kanske intuitivt
till vardags verkar konstigast. Medan livsfilosofier får sitt berättigande genom den mängd
1
Ökat avstånd i både tid och rum antas ofta tyda på ökad visdom, varför är något av ett mysterium.
Givetvis kan man tänka sig detta, det är otroligt att vi inte alla någon gång mött någon annan som lever
iögonfallande irrationellt, skenheligt, inkonsekvent eller på annat sätt framstår som att de saknar koherenta
åsiktsscheman. I ärlighetens namn kan man nog hitta det hos sig själv också. Efter något nördig introspektion
anser jag mig se att jag tror på objektiv etik långt mer än vad jag anser några argument kan berättiga.
3
Dvs. Internet och den sorts boklådor som i övrigt saluför drömlexikon och pamfletter om hur man rättar till sina
chakran och putsar till sin karma.
4
Vilken metod man använder, oftast argumentation.
5
Oftast den föredragna metoden, man går igenom en massa argument för den ena eller andra iden. Kollar logisk
validitet, kombinerar i synteser eller något annat spännande. Så fort empiri (erfarenhet eller testbarhet) blir
möjligt börjar filosofen skruva på sig. Inte för att det ger sämre kunskap, oftast tvärt om, utan för att det faller
under andra vetenskapers domän.
2
människor som själva söker igenom hyllmeter av böcker för att finna något meningsfullt i
detta vårt postmoderna samhälle6, som ju sägs vara så fullt av avsaknaden av ideal och
värden. Dessa livsfilosofier har i alla fall någon mening. Men den analytiska filosofin som jag
ska föröka tala gott om, och som jag tror många finner onödig. Den filosofi där män och
kvinnor vrider och vänder på begrepp, analyserar dem, gör distinktioner och orealistiska
tankeexperiment samt diskuterar spetsfundigheter i evigheter. Den som försöker säga något
om politik och etik (som ju alla vet är subjektiva saker7), men också om kunskap (vilket tycks
vara valbart enligt mångas standard). Behövs verkligen den? Mitt svar är ja.
Enligt media så står jorden inför oanade katastrofer till följd av mänsklighetens avslappnade
attityd till hur vårt leverne påverkar miljön. Miljökatastrofer var bara förnamnet, nu heter det
klimathotet. Nå skulle det råka vara överdrivet eller ifall att det går att hejda denna olyckliga
utveckling så är fattigdomsklyftor mellan och inom länder välkända och problematiserade
faktum sedan i alla fall flera decennier. Djurhållning och hur vi behandlar djuren har påpekats
som tveksamt i alla fall av utilitarister sedan 1800-talet. Globalisering och att det lilla
samhälle som man en gång tog för givet exploderat i storlek med hjälp av ny kommunikation
och det sätt på vilken världen både tycks ha blivit större och mindre samtidigt, gör att det
ibland är svårt att se hur man själv alls kan påverka något. Det är med bakgrund av detta som
det finns skäl att hoppas på filosofin. Att bygga upp och smula sönder begrepp tillhörande
moralen är något som tillfaller på den praktiska filosofens lott. För etiska begrepp är något vi
behöver om vi ska kunna bemöta och hantera de etiska frågor vi ställs inför. Som verkligheten
och världsläget tvingar på oss. Men säger den filosofiskt skolade nu, du har rabblat upp en
massa faktapåståenden (eller påståenden om världen i alla fall), från dessa kan vi ju inte sluta
oss till att vi bör handla på ett visst sätt. Är till bör osv. Du tänker väl inte begå det
naturalistiska misstaget. Nej då. Jag tar det för givet att de flesta inte vill att världen ska gå i
kras, med vad det innebär för dem som bor här, och att djur och människor lider i onödan etc.
Var och en lägger till sina egna värdeomdömen, det följer inga värdeomdömen utifrån
rapporter om världsläget. Jag antar även att värdeomdömet är något i stil med att det ska vara
bra8 för dom som lever här på jorden (och det är trevligt att kunna fortsätta med det i åtskilliga
generationer). Jag antar också någon form av handlingsincitament, det är bra om jag (men
kanske helst andra) kan göra något åt saken. Men det ger mig väldigt få svar, på exakt hur jag
skall handla. Det är här som filosofi kommer in. Med förfinade begrepp kan jag gå vidare.
Utifrån ett hyfsat ospecifikt bra kan jag komma längre, jag kan förkasta den löjliga iden att
bara jag har en god vilja oavsett konsekvenserna så har jag handlat riktigt9. Med lite spelteori
och konsekvensetik kan jag komma långt i min förståelse av min plats och roll i världen.
Detta oavsett om jag lutar åt etisk egoism eller åt dygder i min grundsyn på vad som är rätt
och fel.
I kort så behöver man bli mer moraliskt medveten när den värld man möter är så komplex,
moraliskt så väl som i annat. Jag har snuddat vid några få saker där filosofin kan hjälpa en
med detta. Nämligen förfiningen av begrepp. Begrepp som är verktyg för att hantera
situationer som inte alltid är lättöverskådliga eller hanterbara trots min goda vilja.
Det är alltså en slags klarhet som filosofi kan ge i frågor som vid första anblick kan verka
både subjektiva och grumliga. Med den analys och dess framtagna begrepp kan jag agera mer
6
Och därmed inte skiljer sig från dom som gjorde samma sak i något av de moderna, medeltida, viktorianska,
antika, eller någon annan epoks, samhällen.
7
Jag har dessutom hört att Einstein visat att de är relativa.
8
Hur detta ”bra” ser ut lär nog variera.
9
Framstår som extra löjligt när man tänker sig klimatkonsekvenser, det är ju bara dumt att försöka argumentera
med ett regnmoln om att jag i alla fall tänkte rätt ”egentligen”.
moraliskt medvetet. Något som det av allt att döma finns både en önskan till och ett behov
efter.
