Uddevalla Tändsticksfabrik

Uddevalla Tändsticksfabrik
Fabriken grundades år 1873 av skeppsredaren och grosshandlaren Adolf P. Zachau.
Tändsticksfabriken var belägen mellan Kungsgatan, Sillgatan och Östergatan.
Redan något årtionde innan hade det dock funnits en annan tändsticksfabrik i Uddevalla, belägen på
Annegreteberg, men den fanns bara några få år.
Antalet anställda vid starten av Zachaus fabrik år 1874 var 54 st, och andra året 80 st.
Vid sekelskiftet 1900 fanns 576 anställda, och år 1921, 750 arbetare samt ett stort antal tjänstemän, och
tändsticksfabriken var under den tiden stadens utan jämförelse största industri.
Mellan 1910 och 1920 hade fabriken mellan 600-700 arbetare anställda, men som allra mest fanns dock
inte mindre än 850 anställda på fabriken.
Råmaterialet, som i huvudsak bestod av asp kom från Öststaterna, mest Ryssland. Virket kom med båt
till hamnen. Sedan fraktades det med hästskjutsar till virkesgården vid tändsticksfabriken, och i övrigt där
det fanns plats gjordes upplag av aspstockar.
Från upplagen fraktades aspvirket på vagnar som gick på spår först till kapsågen och sedan till de olika
svarvarna för att svarvas till olika tjock faner. De tjockaste hackades till tändstickor, och de tunnare till
askar och fodral
Uddevalla Tändsticksfabrik uppgick i slutet av 1800-talet i Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriker, och
kom under 1:a världskriget att tillhöra Ivar Krugers tändsticksimperium.
Nedläggningsbeslutet kom 1936 till följd av Krugerkraschen, och driften upphörde 1938.
Då avskedades 170 anställda, varav 80 kvinnor och 90 män.
Denna industri, som en gång dominerat arbetsmarknaden i Uddevalla, försvann därmed.
De forna lokalerna, varav de äldsta byggnaderna uppförts strax efter den stora branden 1806, hade
tidigare varit församlingshem eller kyrka för en evangelisk brödraförsamling, de så kallade Hernhutharna.
I mitten av 1800-talet utnyttjades lokalerna för lasarett med plats för 100 sängar.
Sedan blev byggnaderna spannmålsmagasin, varefter tändsticksfabriken alltså grundades år 1873.
Tändstickor från fabriken producerade år 1919
Adolf Zachau avled år 1899, och sonen Arthur fick överta ledningen av fabriken.
Han var en mycket driftig och förutseende man, och under hans ledning växte fabriken till en av de mest
betydande i landet. Han var mycket mån om kvalitén, och släppte aldrig ut en tändsticksask som hade det
minsta fel.
Genom sina täta utlandsresor erövrade han många marknader. Fabrikens agent, Attema i Amsterdam,
inarbetade märket ”Svalan” på den Holländska-, och ”Myran” på Javanesiska marknaden.
Arthur Zachau spelade en aktiv roll vid bildandet av Jönköping-Vulcan, där han satt med i styrelsen. Han
var också aktiv när Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB) bildades 1917.
Tändsticksarbetarna i Uddevalla hade svårt att organisera sig i någon fackförening. Först 1903 träffades
några modiga män i arbetarnas rakstuga för att diskutera löner och arbetsförhållanden på tändsticksfabriken, och den 23 april 1903 bildades den första fackföreningen.
Under de första åren visade arbetarna dåligt intresse och förståelse för sin organisation. 1907 lyckades
avdelningen genomföra det första kollektivavtalet, och arbetsgivaren hade då erkänt fackföreningen som
en förhandlande part.
Timlönen blev fastställd till 23-30 öre för manliga arbetare över 20 år, och 15 öre för kvinnliga arbetare
över 18 år. Arbetstiden var då 60 timmar.
1
Efter avtalstidens slut tänkte man få fram ytterligare förbättringar, men storstrejken 1909 kom emellan,
illusionerna och medlemsavtalet sjönk, och avdelningen blev maktlös för lång tid framåt.
Intresset och kampen kom dock tillbaka. Första världskriget, och knappheten på livsmedel satte sinnena i
svallning. Det gamla ordspråket ”Enighet ger styrka” hade inte glömts. Nu gällde det att hålla organisationsintresset vid liv, och försöka förbättra arbetarnas ekonomiska ställning.
Under 1916 – 1917 kom förbättringar, och då utbetalades dyrtidstillägg och två extralöner. Tim- och
ackordslöner ökade successivt. Samarbetet med andra tändsticksarbetare tog fastare form.
Fackföreningen hade slagit igenom ordentligt bland arbetarna, och vid 1917 år slut hade fackföreningen i
Uddevalla 456 medlemmar.
Allteftersom fick arbetarna betydande förbättringar i form av ökade löner och förkortad arbetstid. Den 1
januari 1920 infördes den lagstadgade 48-timmarsveckan.
Nedan några spridda anteckningar från Emma Andersson vars föräldrar arbetade på tändsticksfabriken.
Anteckningarna gjordes 1986.
”Fabriken hade många hus till sina anställda och hade namn som Adolfshill,Lyckhem och Viggero. De
flesta med enrumslägenheter.
Urhagen hette området med förmansbostäder, och själva disponenten hade en villa som hette Östrabo.
Alla fastigheterna var målade i gult och vitt. För en stor lägenhet (enrums) fick mina föräldrar betala 5
kr/mån, och 1915 fick vi elljus.
Alla hyresgäster hade ett stort potatisland. Då potatisen var upptagen hände det att vi fick stora virkesupplag där istället. Då vill jag lova att vi ungar hade roligt. Vi lekte gömme och mycket annat. Sen skalade
vi av barken på stockarna, vilken var bra att tända i spisen med. Vi skalade med knivar och samlade i
säckar. Barken skulle ju ändå bort, så vi fick gärna ta den. Att det inte hände olyckor är ett under. Innan
våren kom var landen tomma från aspstockar, och potatissättningen kunde komma igång igen”.
”Svalan” var det varumärke från Uddevalla tändsticksfabrik som torde ha varit mest känt, både på
hemmamarknaden, men framförallt utomlands. Praktiskt taget över hela världen såldes ”Svalan”. När
idrottare från Uddevalla 1966 gjorde en cykeltur i Holland och skulle köpa tändstickor i en stad, fick de
Uddevallatillverkade tändstickor gjorda någon gång på 1920-talet.
Egnahemsrörelsen främjades genom att fabriken till självkostnadspris sålde trävaror från sina egna
sågverk. Personalen fick måltider till billigt pris i fabrikens ångkök. Det fanns också sjukkassa, sjuksköterska och kostnadsfri sjukvård.
Fabriksområdet var på sammanlagt 142 000 kvm. Det som inte behövdes av fabriken uppläts åt
arbetarna till trädgårds- och potatistäppor.
Dessa förmåner behövdes då tändsticksarbetarna i allmänhet hade dåligt betalt. En manlig anställd hade
1938 nittiofem öre i timmen, mot en industriarbetare (verkstad, gjuteri) som hade nästan dubbelt.
År 1896 ombildade Zachau företaget till ett aktiebolag under namnet Uddevalla Tändsticksfabriks
Aktiebolag. När den stora sammanslutningen Jönköpings- och Vulcans Tändsticksfabriksaktiebolag
tillkom 1903, uppgick Uddevallafabriken i detta stora fabriksaktiebolag. Fabriken tillverkade endast
säkerhetständstickor.
För tjänstemän och arbetarpersonal ägde fabriken 24 större och mindre bostadshus, innehållande över
230 eldstäder. Fabriken hade egen mekanisk verkstad, samt sågverk såväl i Uddevalla som i Bengtsfors.
Sedan mer än 20 år tillbaka hade fabriken eget ångkök, varav en del av personalen begagnar sig.
Måltider serveras till mycket billiga priser. Vid fabriken fanns sjukkassa, som varit till stort gagn för
personalen. En läkare stod kostnadsfritt till personalens förfogande; dessutom fanns sjuksköterska som
avlönades dels av fabriken, dels av sjukkassan. På senare tid hade även på försök startats ett intressekontor.
Fabriken sorterade närmast under Jönköpings- och Vulcans huvudkontor i Jönköping, fabrikatet däremot
försåldes av Svenska Tändsticksaktiebolaget i Stockholm, varom mera här nedan.
2
Svalan
Myran och Svalan
”Nuvarande” disponenten, herr Arthur E Zachau, inträdde år 1883 i sin faders fabriksrörelse. Under
disponent Zachaus energiska ledning kom Uddevallafabrikatet in på alla stora exportmarknader
genom egna agenter i London, Amsterdam, Paris, Bryssel, Hamburg och New York. Bland ledande
märken kunna nämnas "Svalan", "Myran", m fl.
Ingenjörs-, kontors- och fabrikstjänstemännen uppgick till ett antal av c:a 40 inklusive tjänstemännen
för den mekaniska verkstaden och trävarurörelsen. Arbetarantalet utgav inklusive dessa avdelningar
c:a 500 personer.
Måhända fanns ingen annan industri där svenskens obestridligen framstående egenskaper som
organisatör, uppfinnare och kvalitetsarbetare kommit så till sin rätt som inom tändsticksindustrin.
Under det senaste trekvartsseklet hade aldrig funnits någon period då den svenska tändsticksindustrin
icke varit absolut ledande i tekniskt avseende.
Det fabrikat som framställdes av Jönköpings gamla tändsticksfabrik redan för 60 år sedan, förblir den
dag som idag är kvalitativt oöverträffad. Det är ett gott vittnesbörd att den tändsticksask, som först
fördes i handeln av det gamla Jönköpingsbolaget, sedan dess icke blivit i någon enda detalj förändrad,
utan har accepterats som standardformat över hela jorden, varhelst säkerhetständstickor var att finna.
3
Källa: Uddevallabilder – 106225792498536336 – Picasa webbalbum
Källa: Uddevallabilder – 106225792498536336 – Picasa webbalbum
I förgrunden fanns ett av många virkesförråd. Numera heter kvarteret Sinclair.
Om man undantar de länder där tändstickor av helt annan typ användas, och industrin därför följt sina
egna banor, såsom Förenta Staterna, Canada och delvis England, har varje annat lands tändsticksindustri varit baserad på den svenska normaltypen. Dessutom är flertalet av alla de hundratals maskinella förbättringar som under de gångna 70 åren gjorts, utförda av svenska uppfinnare.
4
Det måste emellertid erkännas, att ju mera fulländad en industri blivit, desto större bliva svårigheterna
att göra ytterligare framsteg, och det kan ej förhindras, att uppfinningar som göras och utnyttjas i ett
land, förr eller senare även komma andra länder till godo.
Problemet för den svenska tändsticksindustrin att bibehålla sitt stora försprång framför andra länder
har därför varit allt annat än lättlöst. Det torde emellertid icke vara förmätet att påstå, att den svenska
tändsticksindustrin lyckats i denna uppgift. Vad som främst möjliggjort bibehållandet av Sveriges
ledande ställning är det förhållandet, att nya problem framkommit. Ett av dessa har varit det ständigt
ökande kravet på olika format och förpackningar, samt en stor variation ifråga om etiketter för att möta
i olika länder förefintliga tullbestämmelser, klimat- och transportförhållanden samt publikens smak.
Den svenska tändsticksindustrin har härvid under loppet av många decennier utvecklat en smidighet
och anpassningsförmåga efter varje särskild marknads krav, vartill motstycke saknas inom något
annat lands tändsticksindustri. Där svenska tändsticksindustrin har att räkna med konkurrens,
framförallt på sådana marknader där stora kvantiteter kunna tillverkas i ett och samma format, och där
kraven på anpassningsförmåga, är måttliga.
I alla de hundratals specialmarknader däremot där man med för små kvantiteter måste rätta sig efter
köparens krav, har den svenska tändsticksindustrin ett deciderat företräde framför alla konkurrenter.
För att belysa huru stor vårt lands överlägsenhet över konkurrenterna i många fall är må nämnas, att
antalet etiketter som levererades från de svenska tändsticksfabrikerna år 1913 översteg 9000. Endast
undantagsvis torde något annat tändsticksföretag i världen ha överskridit siffran 50.
Svenska Tändsticksaktiebolaget är i sin bransch världens ojämförligt största företag och är väl rustat
att för framtiden bibehålla denna rangplats, ej blott som följd av dess egen organisation, utan även
därigenom att bolaget förskaffat sig ett vidsträckt inflytande inom sådana företag i utlandet som förut
voro konkurrenter på världsmarknaden.
Uddevalla Tändsticksfabrik har under dess 50-åriga tillvaro i hög grad bidragit till att göra det svenska
tändsticksfabrikatet uppskattat och erkänt på världsmarknaden".
Huvudsaklig källa: http://www.thoresmatches.se/tandsticksfabriker/uddevalla_tandsticksfabrik.htm
…………………………………
Det märkliga är, att om man köper en tändsticksask var som helst i tex Singapore idag, f.n. ca 75 år
efter nedläggningen så står det fortfarande på den:
”Manufactured at Uddevalla Tändsticksfabrik Sweden”
Interiör från Tändsticksfabriken
Källa: Uddevallabilder – 106225792498536336 – Picasa webbalbum
5
Tändsticksfabrikens kontorspersonal, troligen från slutet av 1920-talet.
Källa: Uddevallabloggen 2008-01-31
Tändsticksfabriken i hörnet Kilbäcksgatan/Sillgatan (Sillgatan är den som leder upp till höger mot
Kungsgatan). I första planet fanns efter fabrikens nedläggning Bodins bilfirma, och på andra planet
konfektionsfabriken UVA. Fotot från Uddevallabloggen 2013-02-28.
6
Personalbild från 1909 (ovan)
Tändsticksfabriken sedd från Östergatan. Kilbäcksgatan är den som går ner mot höger.
I delen närmast huserade Bakelitfabriken Alpha sedan Tändsticksfabriken lagts ner.
Fotot från Uddevallabloggen 2013-02-28.
7
Tändstickans innergård
Vid en häftig brand i december 1983 raderades hela kvarteret Herrnhut ut, och därmed de sista
resterna av den gamla Tändsticksfabriken.
Den stora fabriksskorstenen stod dock kvar efter branden, men fälldes år 1988.
8
9