Kartläggning av den
demenshandikappades
förmågor och exempel på
jagstödjande metodik
Östersunds Kommun
Källa: Att handleda inom demensomsorgen, Samvaro med dementa
Av Jane Cars och Birgitta Zander
Att vara ett ”hjälp jag”!
En demenshandikappad person måste få hjälp av sin omgivning att behålla och få
grepp om sin person – sitt Jag. Han behöver hjälp för att veta och känna vem han
varit och fortfarande är.
Jagstödjande förhållningssätt är en metod som har sin utgångspunkt i
psykoanalytisk jagpsykologi. Den går ut på att stärka och stödja den
demenshandikappades sviktande jagfunktioner. För att kunna stödja sviktande
funktioner måste man skaffa sig en bild av den demenshandikappades jagprofil.
Man måste bedöma hur välbevarade de olika jagfunktionerna är. Syftet är att
hjälpa den demenshandikappade att på bästa möjliga sätt bruka sina kvarvarande
funktioner – att ta vara på det friska.
Jagstödjande förhållningssätt i början av demenssjukdom
Är den demenshandikappade i början av sin sjukdom fungerar vårdaren som
”hjälp till självhjälp”. Den demenshandikappade kan utföra många aktiviteter
själv men behöver kanske ”starthjälp” – hjälp att komma i gång. Man uppmuntrar,
vägleder och hjälper honom att se vad han klarar av men även att acceptera sina
begränsningar.
Fungera som hjälp till ”självhjälp”.
Ge råd – Visa till rätta, finnas till hands. Försök på alla sätt att uppehålla
den demenshandikappades funktioner.
Motivera – Ibland saknas motivation både att sköta sin personliga hygien
och att delta i andra aktiviteter. Försök öka den.
Påminn – Den demenshandikappade behöver kanske påminnelse om att till
exempel duscha.
Vägled – Att till exempel klara hela morgontoaletten själv kan vara svårt,
eftersom många moment ingår. Vägledning ”påputtning” behövs.
Uppmuntra – Tänk på att inte uppmuntra på ett ”förbarnsligande” sätt.
Stärk den demenshandikappade genom att ta emot och härbärgera svåra
känslor, t.ex. ångest och sorg (containing function).
Tydliggör och hjälp den demenshandikappade på ett varsamt sätt att förstå
verkligheten. Men tänk på att han kanske upplever att han är i en annan
tidsperiod än den nuvarande. Det är kanske inte självklart att man ska återföra
honom till nu-situationen.
1
Jagstödjande förhållningssätt när hjälpbehovet blivit större!
Allteftersom demenssjukdomen fortskrider och förmågorna sviktar innebär
metoden att vårdaren alltmer blir ett ”hjälp-jag” för den demenshandikappade.
På så sätt får den demenshandikappade kraft åt att ägna sig åt sådant som han
klarar av och kan glädja sig åt.
Ge handledning och guidning.
Var modell och förebild. Den demenshandikappade kan ”härma” ett riktigt
beteende.
Anpassa kravnivån. Ställ inte för höga krav men inte heller för låga. Det är
mer än fråga om att underlätta än att träna.
Hjälp till att fatta rimliga beslut – beslut som ligger i den
demenshandikappades intressen.
Stöd regredierande funktioner, men ta inte över det som fungerar.
Stimulera det friska. Det är en balansakt att hitta den
demenshandikappades optimala funktionsnivå.
Utveckla din etiska lyhördhet – till exempel vilken grad av egen
beslutsförmåga bedömer du att den demenshandikappade har?
Att vara ett ”hjälp-jag” och ersätta sviktande förmågor kräver en etisk
medvetenhet hos den som stödjer. Många frågor av etisk natur aktualiseras,
t.ex.
Vilka beslut kan och bör den demenshandikappade själv fatta?
Ska man försöka få den demenshandikappade att förstå att han är sjuk
och inte klarar av vissa saker?
Vems vilja ska råda när man som vårdare vill något annat än den
demenshandikappade?
Kan god etik ibland innebära att man går emot den demenshandikappades
vilja?
2
Tänk igenom vilka svårigheter den demenshandikappade har. Du kan ha hjälp av
nedanstående frågor. Ge för varje förmåga sedan konkreta förslag om hur du
kan stödja och upprätthålla den förmågan.
1. Självkänsla
Vad är särskilt viktigt för den här personens självkänsla? Är det t.ex.
upplevelserna av att:
Kunna bidra med något och betyda någonting
Kunna påverka sin situation och själv bestämma vissa saker
Bemötas med respekt för sin integritet
Kunna känna sig trygg i vardagen
Kunna fungera så självständigt som möjligt
Klara av de krav som ställs på honom
Tänk på att en individs självkänsla påverkar alla andra förmågor. Försök därför
att på alla upptänkliga sätt och i alla situationer stödja den. Demenshandikappet
i sig självt är kränkande för självkänslan.
Hjälp den demenshandikappade att acceptera sina begränsningar men även att se
vad han faktiskt klarar av, då självkänslan stärks.
Låt den demenssjuke vara med och påverka sin situation så mycket som möjligt.
Försök att tillgodose den demenshandikappades rätt till medinflytande och
självbestämmande, att mötas med respekt och uppskattning
Ge den demenssjuke möjlighet att bibehålla sin självrespekt och värdighet.
3
2. Självständighet
Tänk på att: en matsituation, skötsel av hygien, på- och avklädning,
förflyttningar, hjälpmedel, vanor och motivation, när du bedömer hur personen
klarar sig i vardagen när han t.ex. ska:
Inleda en aktivitet
Använda redskap och föremål
Genomföra aktivitet på ett logiskt sätt
Välja t.ex. kläder, föremål, redskap eller de ingredienser som behövs
Planera för nästa steg, moment och framtida händelser
Förebygg att den demenssjuke ständigt hamnar i situationer som han inte klarar
av. ”Avslöja” inte den demenssjukes oförmågor, hitta en balans och ligg steget
före.
Ge den demenssjuke tid och hjälp att komma igång. Ta ett steg i taget.
Undvik stress som kan ”låsa” till handlingsförlamning.
Kom ihåg att för mycket omvårdnad passiviserar, för lite förorsakar stress.
När du ger instruktioner – förenkla genom att dela upp handlingarna i enskilda
moment. Peka och demonstrera med händerna. Var en förebild.
Förstärk det du säger med gester, tonfall och ansiktsuttryck.
Ett gemensamt förhållningssätt hjälper den demenssjuke, tillgodose så långt det
är möjligt dennes rätt till självbestämmande och medinflytande.
Underlätta för den demenshandikappade att fungera så självständigt som
möjligt. Inbjud till aktivitet. Placera tidningar och kanske en kortlek på
soffbordet. Ställ fram frukt i skålar. Lägg fram kammen vid spegeln.
”Vardagliga” aktiviteter som skala potatis, duka, diska.
4
3. Tanke
Minne – livets röda tråd
Våra erfarenheter, kunskaper och känslor finns i minnet, som är personligt
färgade. Utan minne blir vi fångade i nuet.
Har personen svårigheter t.ex. när det gäller att
Minnas det som nyss hänt
Komma ihåg vad han ska göra framöver
Plocka fram minnen och erfarenheter
Lära sig nya saker
Minnas sin livshistoria
Undvik att fråga ”kommer du ihåg”, ”minns du”.
Ställ inga frågor som du inte vet att du kan få rätt svar på.
Undvik att göra hela dagen till ett läxförhör. Berätta istället för att fråga.
Undvik frågor som När? Vem? Vad?
Fråga inte om den demenssjuke känner igen dig. Presentera dig istället.
Fråga inte om den demenssjuke har ätit, fråga istället om han är hungrig.
Försök att hitta vägen till de ”minnesöar” som finns kvar.
Sång och musik väcker minnen, ledtrådar ex fotografier och kända föremål.
Kom ihåg att glädjen i stunden är viktig. ”Stundens mening är sig själv nog.”
Och den positiva känslan sitter kvar.
Tänk på att minnesförmågan förstärks när fler sinnen används samtidigt.
Viss nyinlärning kan ske med hjälp av motoriken.
Språk och abstraktionsförmåga
När sjukdomen fortskrider blir det svårare att göra sej förstådd och att
förstå.
Har personen svårigheter att t.ex.
Hitta rätt ord
Få fram det han vill säga
Förstå det du säger
Läsa, skriva och räkna
Förstå och tala svenska
5
Innan du börjar samtala, fånga den demenssjukes uppmärksamhet, få
ögonkontakt. Tala sen långsamt och tydligt, vänta och visa ditt intresse.
Ge den demenssjuke tid att svara. Försök att förstå, korrigera inte.
Använd korta enkla meningar.
Ställ bara en fråga åt gången och uppmaning åt gången.
Förenkla det du skriver.
Allvarligare språksvårigheter:
Man kan förmedla känslor av trygghet och samhörighet utan ord, med leende och
mjuk beröring.
Förstärk ditt kroppsspråk och tolka den demenssjukes kroppsspråk och vad det
kan stå för.
Abstraktionsförmåga
Har personen svårare att förstå abstrakta ord än konkreta
Är han/hon beroende av den konkreta situationen för att förstå
Har han/hon svårt att förstå poängen i en rolig historia
Tänk på att den som är demenssjuk kan ha svårt att hålla isär vad som är nu och
vad som varit. Han kan t.ex. uppleva flera tider samtidigt – som ung hemma med
sina barn och som gammal och ensam.
Tänk på att den demenssjuke är bunden till konkreta sammanhang. Det kan t.ex.
vara svårt för honom att i fantasin föreställa sig frukostbordet om man i
badrummet får frågan: ”Vill du ha smörgås eller gröt?”
Var uppmärksam på om den demenssjuke verkligen förstått den abstrakta nivån i
samtalet, t.ex. andemeningen i det du just har sagt eller poängen i den roliga
historien.
Försök att anpassa nivån i samtalet efter den demenshandikappades
abstraktionsförmåga.
6
Koncentrationsförmåga
Vanligt vid demenssjukdom att uppmärksamheten och koncentrationen brister,
som påverkar minnet och tänkandet.
Har personen t.ex. svårt att:
Koncentrera sig mer än korta stunder
Göra flera saker på en gång
Slutföra en uppgift
Hålla tråden i ett samtal
Var själv koncentrerad i samvaron med den demenssjuke.
Tänk på att den demenssjuke bara kan koncentrera sig korta stunder.
Dela upp instruktioner i flera moment, en uppmaning i sänder.
Som demenshandikappad är det svårt att koncentrera sig på flera personer och
saker samtidigt.
Det beror inte på ovilja eller lättja när uppgifter inte fullföljs!
7
4. Orientering
Demenssjukdomen gör att den sjuke blir alltmer skör, osäker på vem man
egentligen är och osäker på sej själv. Känslan av främlingskap med stark ångest
kan väckas. Omvärlden blir osäker och oförutsägbar när man inte kan tolka
sinnesintrycken från syn, hörsel, smak, känsel och lukt.
Har personen t.ex. svårigheter att:
Veta vilken dag eller vilken årstid det är
Avläsa klockan
Veta hur gammal han är
Hitta och orientera sig
Känna igen personer och föremål
Tolka sinnesintryck
Med störd kroppsuppfattning, hallucinationer/vanföreställningar
Upplevelse av sej själv:
Försök förstå att man som demenssjuk kan känna sig vilsen – att man förlorat
fotfästet i tillvaron. Din attityd påverkar, stärk vuxenidentiteten hos den
demenssjuke, skapa trygghet.
Förneka inte vad den demenshandikappade upplever utan försök att förstå vad
han vill uttrycka när han t.ex. säger att han vill gå hem till mamma.
Stärk den demenssjukes identitet genom att, när så är lämpligt, använd hans
namn i samtalet.
Försök att hitta uppgifter åt demenshandikappade män som stärker
den manliga identiteten.
Anknyt till samtal i den demenshandikappades historia och tidigare liv.
Viktigt med en levnadsberättelse då upplevelsen av sej själv och
förutsättningarna utgår från den och bemötandet byggs på respekt och
inlevelse.
Hjälp den demenssjuke att ha kvar sin personliga stil när det gäller t.ex. kläder.
Tids och rumsuppfattning:
Hjälp den demenssjuke att orientera sig genom att tala om var han
befinner sig eller vilken dag det är.
Tänk på att god ordning och en god överblickbarhet underlättar
rumsorienteringen. ”Var sak på sin plats!”
Fasta, återkommande dagliga göromål ger struktur och rytm åt dagen.
Olika episoder i livet kan blandas ihop, dåtid/nutid.
8
5. Relationer
Bedömer du att personen t.ex.
Har svårt att utstå ensamhet och är beroende av andra
Drar sej undan och har svårt att knyta kontakter
Har en ”klängande” eller ”krävande” attityd
Har svårt att leva sig in i andras situation
Är känslig i konflikt med andra
Blir lätt sårad och kränkt
Försök att vara så ärlig och tydlig som möjligt i samvaron med demenssjuke,
skapa en relation.
Tillåt den demenshandikappade att uttrycka egna känslor och behov.
Överbeskydda inte den demenshandikappade.
Samvaro är viktigt, den demenssjuke blir lätt sårad, känner sej avvisad och
kränkt, men tänk på att man även som demenssjuk behöver tid för sej själv.
Underskatta inte den demenssjukes sociala och känslomässiga resurser.
Lyssna på och försök härbärgera den demenshandikappades känslor.
Försök känna dig in i vad den demenssjuke säger i stället för att bara lyssna till
orden.
6. Sinnesintryck
Den demenssjuke blir alltmer ”hudlös” och känslig, då filtret som anpassar
intrycken till den nivå som vi klarar och orkar med är påverkat.
Har personen t.ex.:
En överkänslighet för ljud och ljus
Svårt att sortera olika intryck
Ökad eller minskad känslighet för smärta
Nedsatt lukt- eller smaksinne
Undvik bakgrundsmusik och höga ljudnivåer, kan framkalla stress.
Undvik bullrande miljöer och stora folksamlingar.
Tänk på att den demenshandikappade kan ha svårt att uttrycka och visa att han
har ont.
Försök att skapa en lugn och rofylld stämning vid sänggåendet.
Tänk på att smaken försämras – mer kryddning kanske behövs.
9
7. Försvar
Omedvetna ”knep” för att skydda mot stark ångest och obehag.
Bedömer du att personen t.ex.:
Lätt blir orolig och ångestfylld
Förnekar sina svårigheter t.ex. minnesproblem
Bortförklarar sina svårigheter
Undviker situationer där han påminns om sin glömska eller andra
svårigheter, jaginskränkning
Överför sina svårigheter på andra, projektion
Uppför sej omoget, regression
Försök att förstå varför den demenshandikappade bortförklarar
sina svårigheter – rationaliserar. Då är det lättare att undvika att själv bli
provocerad.
Motverka genom att möta den demenshandikappade så vuxet som möjligt på det
känslomässiga och intellektuella planet.
Tillåt den demenshandikappade att ibland förneka svårigheter som han inte
orkar kännas vid. Det är inte självklart att man alla gånger bör konfrontera
honom med hur det faktiskt förhåller sig.
Tänk på att projektioner också fyller ett syfte. Den demenssjuke förmår kanske
vid ett visst tillfälle inte att härbärgera en outhärdligt stark ilska utan
förlägger den till personalen. Förstår man det, är det lättare att stå ut med att
bli anklagad för att vara argsint.
Det är också till hjälp att förstå, att en känsla av otillräcklighet och
mindervärde ofta döljer sig bakom paranoida idéer. Det kan vara lättare för den
demenssjuke att stå ut med att känna sig t.ex. bestulen, än att erkänna sin
glömska.
10
8. Känslokontroll
Har personen t.ex. svårt att
Kontrollera sina känslor: ilska ledsnad, sexuella impulser osv.
Hantera ångest och besvikelse
Vänta på att få sina behov tillfredsställda
Låta bli att handla impulsivt
Ta hänsyn till andras behov
Aggressivt beteende:
Kom ihåg att det finns en känsloupplevelse bakom varje beteende, ett uttryck
för något.
Tänk igenom vad som kan ha utlöst ett aggressivt beteende.
Kartlägg, när var hur.
Kom ihåg att ilska ofta är en täckkänsla för rädsla, svårt med att tolka och
förstå vad som händer.
Argumentera inte när det ligger irritation i luften. Avled och distrahera.
Försök att behålla det egna lugnet om den demenshandikappade blir arg.
Försök förebygga, ”läs av” signaler och mimik, ögonuttryck och kroppsspråk.
Förbered alltid den demenssjuke på och förklara vad som ska hända.
Undvik stressituationer, ta det långsamt och lugnt.
Avslöja inte den demenssjukes ”oförmågor” genom att kräva för mycket.
Tänk på att rörelse och promenader kan vara spänningsreducerande.
Sexuellt ohämmat beteende:
Försök att sätta gränser för sexuellt ohämmat beteende.
Var konsekvent och fast i bemötandet på ett vänligt sätt.
Kan vara ett uttryck för behov av närhet och ömhet.
Oro och ledsnad:
Hjälp den demenssjuke att ge uttryck för sin oro, trösta men hindra inte gråt.
Skapa trygghet med ord och beröring.
11
9. Omdöme
Kan personen t.ex.:
Förstå konsekvenserna av det han gör
Lära sig av sina erfarenheter
Bedöma vilka situationer som kan vara farliga
Bete sig ”rätt” i olika situationer
Kartlägg hur omdömesförmågan fungerar och i vilka situationer den kan svikta.
Undvik att den demenssjuke ”hamnar” i sådana situationer.
Förklara för omgivningen vad den demenssjukes bristande omdöme beror på.
När du sätter gränser för ett omdömeslöst beteende, gör det varligt och med
värme.
Undvik att moralisera och gör ingen stor affär av ”småsaker”.
Anpassa omgivningen för att minimera säkerhetsrisker.
Kom ihåg att varje situation blir ny för den demenssjuke.
12
