Råd till dig som
möter patienter med
demenssjukdom
Anna sitt här och
ta det lugnt och
koppla av.
Själva springer dom
omkring som tokar. Vad är
detta för konstigt ställe!?
Jag blir så stressad och
orolig av allt spring.
Margareta Skog
1
2
FÖRORD
Ibland står man inför en uppgift som man bara
måste göra, man har ett moraliskt ansvar som
gör att man inte kan sova gott om natten om
inget görs. Detta är en sådan uppgift!
I många år har jag arbetat inom akutsjukvården
men samtidigt haft mitt forskningsfält inom
omvårdnad av personer med demenssjukdom.
Jag har ofta fått ta del av vårdpersonalens
berättelser om fina men också dråpliga episoder
i kontakten med demenssjuka patienter. Men inte
sällan har berättelserna varit av annan karaktär. Det har istället varit
anekdoter där den demenssjuke har farit illa, de närstående lidit och
där vårdpersonalen känt maktlöshet, psykisk stress och brottats med
etiska dilemman.
Idag finns mycket bra omvårdnadsforskning inom området som behöver
nå ut till vården för att ge de demenssjuka en god vård under vistelsen i
sjukvården, oberoende av orsak. De närstående måste kunna känna trygghet och tilltro och vi som vårdpersonal måste ha en palett med fantasifulla
omvårdnadsåtgärder så att vi kan ge god vård men också hantera
problematiska situationer som ibland uppstår.
Denna skrift kan ses som första hjälpen att ta till när en patient med
demenssjukdom kommer för vård. Tanken är att den ska finnas på varje
avdelning eller mottagning och läggs fram eller hängs upp, väl synlig för
alla som arbetar.
Mitt mantra i detta arbete blev ”försök inte stoppa mig!”. Ingen har försökt
utan istället har jag bara möts av positiva tillrop. Karolinska Universitetssjukhuset har gjort detta arbete möjligt genom att ge mig tid och
Stockholms läns landsting har möjliggjort spridningen av denna skrift
som du nu har i din hand.
Margareta Skog
2010-12-30
3
Författare
Margareta Skog Med. dr i neurovetenskap med inriktning mot omvårdnad av äldre, fil mag i vårdpedagogik och leg. sjuksköterska. Arbetar
som vårdutvecklingssamordnare vid Karolinska Universitetssjukhuset,
Huvuddivisionen och som rektor vid Stiftelsen Silviahemmet. Vårdsakkunnig i geriatrik för Stockholms läns landsting och medlem i SLL:s
Omvårdnadsråd och Demensråd. [email protected]
Medverkande
Kajsa Båkman Distriktssköterska och Silviasjuksköterska. Har mångårig
erfarenhet som sjuksköterska inom akut- och intensivvård samt som
sjuksköterska och chef inom demensvården.
Personal avd R 71 och R 73, Geriatriska kliniken, Karolinska
Universitetssjukhuset Huddinge.
4
Innehåll
Lite fakta om demens......................................................................... 7
Sveriges fjärde största folksjukdom.................................................. 7
Vanlig indelning av demenssjukdomar............................................. 8
Viktiga symtom – Fyra A:n............................................................... 8
Minnet – Sist in först ut................................................................... 9
Skillnaden mellan demenssjukdom, konfusion och depression.... 10
Konfusion – Akut förvirring........................................................... 11
Depression.................................................................................... 12
Patienter med demenssjukdom inom sjukvården.......................... 15
Bemötande och etik...................................................................... 15
Konsten att förena palliativ och kurativ vård.................................. 15
Råd vid bemötande i vården.......................................................... 16
Första hjälpen vid problematiska vårdsituationer............................ 20
Vårdmiljön på sjukhus...................................................................... 23
Svårigheter i en okänd vårdmiljö.................................................... 23
Akutmottagningen........................................................................ 24
Mottagningar................................................................................ 25
Vårdavdelningar............................................................................ 26
Råd vid några vanliga vårdsituationer............................................ 26
Provtagning, omläggning, EKG och röntgen................................. 31
Omvårdnadsåtgärder – Råd ............................................................ 35
Kommunikation............................................................................. 35
Oro och aggressivitet..................................................................... 37
Smärta.......................................................................................... 41
Fallrisk och gångsvårigheter........................................................... 44
Personlig hygien och munhälsa...................................................... 46
Inkontinens................................................................................... 49
Måltider........................................................................................ 52
Sömnsvårigheter........................................................................... 54
Närstående........................................................................................ 57
För dig som vill veta mer.................................................................. 59
Utdrag ur Nationella riktlinjer för
vård och omsorg vid demens 2010.................................................. 61
5
6
Lite fakta om demens
Det finns en föreställning om att personer med demens är fysiskt
friska men det är en myt. Personer med demenssjukdom drabbas
precis som alla andra ibland av skador eller sjukdomar som gör att
de måste vårdas på sjukhus. Siffror från Stockholms läns landsting,
SLL, visar att de demenssjuka (cirka 26 000) finns överallt i sjukvården och att sjukvårdkostnaderna uppgår till cirka 1 miljard
kronor om året.
För många äldre personer är miljön på sjukhus mycket olik den de
är vana vid hemma i sitt ordinära eller särskilda boende. Denna
skrift innehåller tips och råd som kan underlätta den demenssjukes vistelse på sjukhuset men också underlätta mötet med
den demenssjuke för dig som vårdpersonal. Omvårdnadstipsen
är självklart också användbara i samband med besök på mottagningar eller vårdcentraler.
Sveriges fjärde största folksjukdom
Demens är en folksjukdom och är vanligast i de högre åldrarna,
men kan förekomma även hos yngre. Demens är ett samlingsnamn för nästan 100 olika sjukdomstillstånd med gemensamma
symtom, där minnet och tankeförmågan påtagligt har försämrats.
Andra symtom är sämre kommunikationsförmåga, svårigheter att
orientera sig till tid, rum och person samt svårigheter med praktiska förmågor. Det förekommer även personlighetsförändringar
som till exempel aggressivitet, hämningslöshet, dåligt omdöme och
känslomässig avtrubbning.
Begreppet demens kan bara användas vid långvarig försämring av
minnet och andra intellektuella funktioner dvs. symtom på skador
i hjärnan ska ha funnits minst sex månader innan en säker klinisk
demensdiagnos kan ställas.
7
Vanlig indelning av demenssjukdomar
Primära demenssjukdomar orsakas av en fortlöpande nedbrytningsprocess i hjärnan som främst drabbar neuronen och
celler i det centrala nervsystemet med förtvining av hjärnvävnaden.
Som exempel kan nämnas Alzheimers sjukdom som är den vanligaste formen av demens och frontotemporallobsdemens.
Sekundära demenssjukdomar orsakas av sekundära hjärnskador till följd av somatiska sjukdomar. En mängd olika sjukdomar kan ge upphov till demenstillstånd till exempel vaskulära
skador, stroke, Parkinsons sjukdom, Downs syndrom, hjärntumör,
normaltryckshydrocephalus, sköldkörtelsjukdom, vitamin B12brist, alkoholskador eller Borrelia. Med andra ord sker demensutvecklingen sekundärt till dessa sjukdomstillstånd.
Viktiga symtom – Fyra A:n
Utöver problem med minnet är följande symtom mycket vanliga.
Anomi, ordglömska, kommer relativt tidigt i sjukdomsförloppet.
Den demenssjuke* glömmer allt oftare namnen på vardagliga föremål. Den sjuke kan istället för kam säga ”den man har till håret”.
Afasi, den sjuke får svårigheter att forma sina tankar i ord.
Impressiv afasi innebär svårigheter att förstå vad andra människor
säger. Expressiv afasi ger svårigheter att uttala och säga det man
vill.
Agnosi, innebär att den sjuke har svårigheter att känna igen föremål och att tolka synintryck trots god synförmåga. Den sjuke kan
vara hungrig och titta på tallriken med mat men förstår inte att det
är mat.
* För att underlätta läsandet används begreppen ”den demenssjuke” och ”han”.
8
Apraxi, innebär nedsatt förmåga att exempelvis klä sig, äta
eller borsta tänderna trots full rörlighet i övrigt. Den sjuke har till
exempel inga problem att använda händerna men kan i vissa situationer inte sätta på sig strumporna eller föra gaffeln till munnen.
Anomi
Agnosi
A
Afasi
Apraxi
Minnet – Sist in först ut
Det är viktigt att inte förväxla normal glömska med demens.
Åldersbetingad glömska innebär svårigheter att minnas detaljer i
en händelse. Glömska vid demens innebär att händelsen inte kan
memoreras. Närminnet är ofta mycket nedsatt. Det innebär att det
som händer eller sägs nära i tid är det som faller bort först. När
den demenssjuke ständigt upprepar samma fråga så är det för den
demenssjuke alltid första gången han ställer frågan.
9
Skillnaden mellan demens,
konfusion och depression
Ibland kan det vara svårt att skilja på demens, konfusion (akut
förvirring) och depression. Nedan presenteras en jämförelse av
de olika sjukdomstillstånden.
Demens
Konfusion
Depression
Insjuknande
Smygande
Plötsligt och akut
Plötsligt eller
gradvis beroende
på orsak
Varaktighet
Konstant
Timmar-dagar
Tillfälligt eller
varaktigt
Tidpunkt
på dygnet
Stabil, inga förändringar
Värst på natten
Insomningssvårigheter, vaknar tidigt
Kognitivnedsättning
Abstrakt tänkande, omdömesförmåga, minne,
tankemönster,
agnosi, permanent
Minne,
uppmärksamhet,
medvetenhet,
bedömningsförmåga
Klagar över
minnesstörningar
och koncentrationssvårigheter
Aktivitet
Samma som före
sjukdomen i relation till förmågan
Sänkt eller ökad,
tremor och spastiska rörelser kan
förekomma
Saknar motivation,
är slö, rastlös eller
agiterad
Tal- och
språkförmåga
Nedsatt,
desorienterat,
rabblande eller
utan sammanhang, söker efter
ord
Sluddrande eller
fort, maniskt
rabblande, osammanhängande
Långsamt och
trögt tal, långsam
respons på tilltal
Fortsätter >>
10
Sinnesstämning
Förändrad
personlighet,
emotionellt labil,
kan lätt bli agiterad, depressiv
Extremt sorgsen
Hastiga svängoch ångestfylld,
ningar i sinnesirritation
stämning, rädsla
och misstänksamhet
Förvirring/
Hallucinationer
Förvirrad, sällan
hallucinationer
Syn-, hörselsamt känslohallucinationer,
förvirring
Känsla av att
vara värdelös,
ev. paranoida
föreställningar
Kan gå
tillbaka
Nej, progressiv
Oftast
Oftast
Skog, Vård och omsorg vid demenssjukdomar, Bonnier, utdrag 2009.
Konfusion – Akut förvirring
Akut förvirring (konfusion) kan ses som akut hjärnsvikt. Förvirring
är ett symtom på något underliggande problem och ska behandlas.
Orsaken kan vara infektion, lågt blodsocker, sömnbrist, smärta
eller skallskada. Efter operation och narkos kan särskilt äldre
patienter lätt drabbas av förvirringstillstånd. Men även undernäring, intorkning, urinretention, förstoppning, hjärt- och kärlsjukdom kan orsaka konfusion. Man bör vara extra uppmärksam
på biverkningar av läkemedel. Akut förvirring kan medföra att
personen är mer aktiv eller mer passiv än vanligt. Störd sömn- och
vakenhetscykel är också vanligt. Nedstämdhet, aggressivitet och
irritabilitet, men också upprymdhet, kan förekomma. Tillståndet
kan vara några timmar upp till veckor.
11
Råd vid akut förvirring
•
Vätske- och näringstillförsel är viktig samt kontroll av
urin- och tarmfunktion.
•
Syn och hörsel bör kontrolleras.
•
Nattetid bör belysningen vara dämpad, inte nedsläckt.
•
Dygnsrytmen bör normaliseras, sömn- och vakenhetsmönster kan behöva följas under en tid.
•
En kort stunds vila efter lunchen kan förhindra eventuell
förvirring på eftermiddagen.
•
Ett fåtal vårdare och helst de personer som den sjuke
känner igen underlättar verklighetsförankringen.
•
Miljön bör vara hemlik och lugn. Tavlor bör ha
lättolkade neutrala motiv.
•
Klocka och almanacka och andra verklighetsförankrande föremål kan eventuellt vara till hjälp.
Depression
Depression är ganska vanligt hos äldre personer över 70 år men är
ofta odiagnostiserad. Äldre drabbas huvudsakligen av två orsaker,
antingen p.g.a. att hjärnans funktion är störd eller p.g.a. en svår
psykosocial situation. Förlust av närstående, isolering, brist på
stimulans och beroende av andra är faktorer som kan medverka.
Sjukdomar som leder till smärttillstånd, minskad rörlighet, försämrad syn och hörsel har också betydelse. Symtomen hos äldre
personer är ofta diffusa och kan upplevas som kroppsliga symtom,
som exempelvis från magtarmkanalen, förstoppning, viktnedgång,
trötthet och sömnrubbningar. Olustkänsla och oföretagsamhet är
vanligt. Vid djup depression är grundstämningen sänkt och omgivningen uppmärksammar det lättare. Likaså kan depression ge
koncentrationssvårigheter och nedsatt närminne.
12
Råd vid depression
•
Depression och oro kan påverka de dagliga rutinerna
och minska intresset för till exempel mat.
•
Nutritionsproblem som dehydrering, förstoppning och
viktförlust bidrar starkt till den allmänna svaghet som
patienten kan uppleva.
•
Ställ öppna frågor så att patienten ges en chans att
med egna ord beskriva sina känslor och symtom.
•
Ge tillräckligt med tid så att patienten har möjlighet
att tala om sina negativa tankar.
•
Stötta patienten i vardagen, både gällande fysiska och
sociala aspekter. Att exempelvis inte sköta sin personliga
hygien kan försämra självförtroendet ytterligare.
•
Det är viktigt med en lugn, trygg och avspänd miljö.
•
Syn- och hörselnedsättning kan bidra till ökad isolering.
•
Läkemedelsbehandling kan behövas.
•
Tänk på risken för självmord.
13
14
Patienter med demenssjukdom inom sjukvården
Bemötande och etik
Att bemöta en patient med demenssjukdom på ett bra sätt innebär
att vara smidig, visa respekt, samtala som vanligt, tänka på att
personen har ett helt livs erfarenhet, aldrig försöka tvinga någon
att komma ihåg händelser, undvika att utsätta den sjuke för
situationer som han inte klarar av, ta reda på vad den sjuke tycker
om och kan göra samt att visa tolerans och tålamod vid oro och
aggressivitet.
I vården av demenssjuka ställs vi ofta inför olika etiska dilemman
som måste lösas på något sätt. Ett etiskt dilemma är en frågeställning där det inte finns något givet och ”rätt” svar utan det är en
situation där vi som vårdpersonal måste välja det alternativ som är
minst ”fel”. De tips som ges i denna skrift måste därför anpassas
till situationen. Att bekräfta den sjukes känslor kan ibland rättfärdiga en liten ”vit lögn” – aldrig för att ljuga utan för att ge god
vård som ger den demenssjuke sinnesfrid och ro. Det handlar om
att möta den demenssjuke där han är. Inom palliativ vård är det ett
sätt att lindra symtom som oro och ångest. Det är viktigt att i personalgruppen hålla diskussionen om etiska dilemman levande.
Konsten att förena palliativ och kurativ vård
Demens är en palliativ sjukdom, dvs. den går inte att bota utan
lindrande vård är i fokus. Livsglädje karakteriserar den palliativa
vården. Målet är bästa möjliga livskvalitet och välbefinnande för
den demenssjuke.
Den kurativa vården har målet att kurera dvs. bota. Den har som
syfte att uppnå bästa möjliga hälsa. Patienter kan utsättas för visst
obehag eftersom vinsterna är stora om sjukdomen kan botas. För
dig som vårdpersonal innebär det en stor utmaning att dels se
demenssjukdomen som en del av patientens personlighet och som
15
kräver ett palliativt arbetssätt, dels att kunna behandla den
åkomma som den demenssjuke nu har utöver sin grundsjukdom.
Råd vid bemötande i vården
Samtala om det som intresserar den demenssjuke. Om
personen ”lever” i gamla tider, prata om gamla tider. Glöm inte att
det är en vuxen människa du talar med och att den demenssjuke
kan vara ”här och nu” och ”där och då” samtidigt. Pressa inte heller
den sjuke att minnas. Säg inte ”Minns du att din dotter var på besök?” Säg istället ”Vad roligt att din dotter var här på besök idag”.
Är det dom eller jag som är förvirrad?
Jag har ju problem med minnet ändå
frågar dom om jag vet vilken dag det
är, vilken månad det är, eller om
jag vet var jag är någonstans.
Det borde väl dom veta!*
Den demenssjukes känslor är alltid sanna. Bekräfta den
demenssjukes känslor även om du tycker att sakfrågan inte är
korrekt. Om patienten säger att hans klocka är stulen. Så säg inte
emot utan bekräfta känslan. ”Är det en fin klocka?”, ”Fick du den
när du var ung?”, ”Berätta hur den ser ut?”, ”Jag förstår din oro, jag
ska höra med de andra och försöka hjälpa dig.” Eller om den
demenssjuke säger ”Jag känner igen dig!”, trots att du vet att ni
aldrig setts förut så svara istället ”Ja, jag heter Margareta”.
* Vi kan aldrig riktigt förstå den demenssjukes situation men med ökad kunskap,
vilja att försöka förstå, kreativitet och empati kommer vi långt. Tankebubblorna är
tänkta att öka förståelsen för hur den demenssjuke kan uppleva olika vårdsituationer.
16
Dela känslan och dela problemet. Ett sätt att lugna patienten
och också visa att du bryr dig är att sympatisera med den sjukes
uppfattning. Bli ett mot omvärlden istället för att den demenssjuke
ska känna sig mindrevärdig när han inte klarar av saker och ting
som att ”Det är hissens fel”, ”Det är strumpornas fel” eller ”Vilken
krånglig sänglampa”. Om du ser att patienten inte klarar av situationen. Försök att underlätta och säg till exempel ”Vi kan hjälpas åt
att göra det”.
Ta inte strid utan stärk självkänslan. Ge den demenssjuke
rätt. Undvik frågan ”Kommer du ihåg?”. Det är inte etiskt försvarbart att ställa frågor som man redan vet att den demenssjuke p.g.a.
sin sjukdom inte kan besvara. Den demenssjukes självkänsla får
sig lätt en törn om du säger ”Kommer du ihåg när du såg klockan
sist?”, ”Kommer du ihåg när dina symtom började?”, ”Vad är det
för fel på dig?” eller liknande. Försök inte heller att rätta den
demenssjuke. Säg aldrig ”Du kan inte göra så där, det blir ju fel
förstår du väl”. Påpeka inte heller hans brister inför andra. Ingen
vill göra bort sig inför andra. Negativa känslor sitter kvar längre
hos demenssjuka.
Avled uppmärksamheten mot något annat. Om den
demenssjuke inte känner igen sig och prompt vill gå in på en
annan patients rum, avled uppmärksamheten med att till exempel
säga ”Vill du hjälpa mig med …”, ”Ska vi ta en kopp kaffe innan vi
går in till Anna, jag tror
hon vill sova en stund
till” eller ”Titta där
Hon säger: ”Res dig upp,
borta ser jag din
Anders! Nu försöker vi resa
käpp, ska vi hämoss”. Oss? Hon står ju redan.
ta den först”. FörJag kan nog resa mig upp
sök inte leda eller
även om det gör jätteont. Men
dra i den demensjag vill visa att här är det jag
sjuke utan styra
som bestämmer.
hans uppmärksamhet
i annan riktning.
17
Varje möte är ett nytt möte. Tänk på att sjukdomen kan göra
att patienten inte känner igen dig trots att ni pratades vid för tre
minuter sedan. Därför är det viktigt att du säger vem du är och har
en namnskylt som går att läsa. Säg aldrig ”Kommer du ihåg mig?”.
Det är svårt för den demenssjuke att hitta på ett bra svar när han
inte minns vem du är. Även information är ny varje gång. Informera om varför den demenssjuke är på avdelningen, ”Du ramlade
igår” eller ”Dina blodvärden är låga”.
När den demenssjuke frågar om, och om, och om igen.
När den demenssjuke ställer samma fråga gång på gång så är
frågan ny för personen själv varje gång. Problem med närminnet
gör att patienten inte kommer ihåg att han frågat och ännu mindre
ditt svar. Besvara därför frågan som om den också för dig är helt ny.
Det är inte ovanligt att den demenssjuke trots det svarar ”Det vet
jag väl”. Bjud på det; att det är du som är glömsk och inte patienten.
Undvik ordet Nej! ”Nej, du ska inte hem idag”, ”Nej, det är inte
tisdag utan fredag idag”. Säg i stället till exempel ”Är du orolig för
någonting?”, ”Ska du göra något speciellt hemma?”. Om den demenssjuke är orolig för sina barn som måste hämtas från skolan
(även om du vet att de är 45 år och inte går i skolan utan numera är
lärare) så bekräfta känslan och tänk på att den sjuke kanske p.g.a.
sin sjukdom tror sig vara 40 år och därmed helt korrekt är orolig
för sina barn. Säg då istället något som ”Din man har nog tagit
hand om barnen”, eller ”De är lediga idag när det är söndag” (förutsatt att det är söndag).
Stressa inte och låt inte den demenssjuke vänta på hjälp.
Den demenssjuke är mycket känslig för stress och smittas lätt
om du är stressad eller det är stressigt på avdelningen. Om den
demenssjuke behöver hjälp med något eller börjar oroligt vandra
runt, prioritera att hjälpa den demenssjuke på en gång. Du vinner
tid, eftersom ju oroligare den demenssjuke blir desto längre tid får
du lägga ner på att lugna. Om du känner att irritationen börja växa
inom dig, visa det inte. Gå istället ifrån och låt det rinna av dig
eller be någon annan ta över.
18
Dom säger: ”Anna sitt här
och ta det lugnt och koppla av”.
Själva springer dom omkring
som tokar. Vad är detta för
konstigt ställe!? Jag blir så
stressad och orolig
av allt spring.
Ha fantasi och inlevelse. Att använda fantasi och kreativitet
och möjliggöra självbestämmande stärker den demenssjukes
självkänsla. Ett exempel: Hugo säger absolut nej till att äta lunch,
han är inte hungrig. Eva frågar om han inte kan tänka sig en liten
portion. Lite skämtsamt säger hon ”bara en köttbulle och en ärta”.
Hugo accepterar. När Eva verkligen kommer med en tallrik med
en köttbulle och en ärta, skrattar Hugo hjärtligt, äter upp, och vill
sedan ha mer.
19
Första hjälpen vid
problematiska vårdsituationer
När problem uppstår i vårdsituationer kan någon eller några av
följande enkla råd tillämpas.
Första hjälpen i mötet med
patienter med demenssjukdom
Visa tålamod och tolerans. Vänta in (1–2 minuter om
det behövs) och ha tolerans när den demenssjuke gör att
det blir lite tokigt ibland.
Bekräfta den demenssjukes känslor.
Avled uppmärksamheten från det som oroar eller väcker
ilska.
Fördröj om den demenssjuke vill lämna avdelningen eller
göra något olämpligt.
Återkom om den demenssjuke inte vill, återkom några
minuter senare eller be någon annan ta vid.
Säg vad som ska göras, dela upp steg för steg. Säg
inte vad den demenssjuke inte ska göra utan dela upp steg
för steg vad han ska göra.
Använd ”fingertoppskänsla”. Hur kan den demenssjuke tänkas reagera på det du säger eller vill att han ska göra?
Ha fantasi och inlevelse. Med kreativitet och empati
löser man många svåra vårdsituationer.
20
För att kunna ge god omvårdnad krävs en god analys av orsaken
till det problematiska beteendet som skapar bekymmer. Ofta finns
en rimlig förklaring. Störande beteende hos en demenssjuk måste
ses som en kommunikation om hur individen upplever sin situation.
Även aggressivitet, skrikande och vandrande är ett meningsfullt
budskap om hur den demenssjuke upplever sin situation.
Tolkningen av problemen får stor betydelse för vilka åtgärder man
kommer att välja. Är tolkningen att orsaken är medicinsk, brister i
omvårdnaden eller en dåligt fungerande vårdmiljö?
Identifiera inte bara när den sjuke har ett störande beteende
utan kartlägg också när den demenssjuke är nöjd och upplever
välbefinnande.
21
22
Vårdmiljön på sjukhus
Svårigheter i en okänd vårdmiljö
För de demenssjuka är miljön på sjukhus mycket olik den de är
vana vid och därmed skapas hinder i att vara självständig. Det kan
även uppstå intressekonflikter mellan olika patientgruppers behov.
Demenssjukdom ställer vissa krav på miljön, medan till exempel
Parkinsons sjukdom ställer andra.
Vanliga svårigheter i sjukhusmiljön
•
•
•
•
•
•
•
Mörka fält i golven
Bristande kontraster i färgsättning
Dålig belysning
”Konstiga” handtag och toalettlås
Engreppsblandare
Tvålbehållare
Ljud som skrämmer och oroar
Det är inte ovanligt med mörka fält i golven längs med väggarna
i korridorer vilket kan göra det svårt för den demenssjuke att ta
sig in eller ut från sitt rum. De mörka fälten kan misstolkas som
en nivåsänkning. För den demenssjuke kan det leda till att han
blir mer inaktiv och beroende av hjälp. Andra svårtolkade saker i
sjukhusmiljön kan vara dörrhandtag som inte ser ut som vanliga
handtag, toalettlås där handtaget ska skjutas uppåt för att låsas
(och instruktionen står kanske på tyska eller engelska), engreppsblandare för vatten och tvålbehållare av plast. Dålig belysning och
bristande kontrast i färgsättning gör det svårt att se sådant som
dörrar, ljusknappen på väggen, spolknappen på toaletten. Ljud av
olika slag kan också göra miljön orolig och skrämmande som till
exempel TV- och radioapparater, ring- och larmsystem och pip
från medicinteknisk utrustning.
23
Akutmottagningen
Många demenssjuka passerar akutmottagningen innan de skrivs
in på en vårdavdelning. Miljön på en akutmottagning kan många
gånger vara bullrig, visuellt störande, opersonlig och skrämmande
för den demenssjuke. Den saknar ofta en hemlik atmosfär som är
ett viktigt inslag för denna patientgrupp. Miljön på akutmottagningen kan lätt utlösa förvirringstillstånd eller en allmän försämring. Många äldre patienter upplever också miljön stressande, med
lång väntan utan mat.
En snabb bedömning bör göras. Enligt prioriteringsutredningen
tillhör personer med nedsatt autonomi prioriteringsgrupp 1. Det
får inte vara så att den demenssjuke skickas in ensam till akuten
för att man vet att den demenssjuke på detta sätt får ett snabbare
omhändertagande. Det får heller inte vara så att patienten prioriteras ner när det finns närstående som håller ett vakande öga över
tillsynen av den demenssjuke. Både bedömning och omhändertagande försvåras när den demenssjuke p.g.a. väntan blir trött,
förvirrad, orolig och i värsta fall aggressiv. Den demenssjukes oro
kan också ”smitta” till andra patienter eller väcka onödig irritation
på akutmottagningen.
Råd
24
•
Låt inte den demenssjuke vänta längre än nödvändigt.
•
Ställ inte direkta faktafrågor i stil med ”Vad brukar du
ha i blodtryck?” eller ”Var gör det ont?”
•
Det är extra viktigt att läsa igenom den dokumentation eller
de handlingar som den sjuke har med sig eftersom personen
inte kan föra sin egen talan. Likaså är de närståendes kunskap
om patienten ovärderlig.
•
Berätta på ett enkelt sätt vad som ska göras. Upprepa gång
på gång om det behövs.
•
Ge information som lugnar och i små portioner som
den demenssjuke kan förstå. >>
•
Tavlor med föreställande motiv, veckotidningar och
bilderböcker kan skingra oro.
•
Undvik att lägga in den demenssjuke som ”satellit-patient”.
Patienten utsätts för dubbel stress när vårdpersonalen inte
känner sig trygg med varken demenssjukdomen eller orsaken
till inläggningen. Likaså är denna patientgrupp extra känslig
för eventuellt ytterligare byte av avdelning.
Mottagningar
Besöket på mottagning kan antingen vara den första kontakten
eller som uppföljning på tidigare kontakter. Men för den demenssjuke upplevs besöket ofta som helt nytt och skrämmande.
Råd
•
Utsmyckningen i väntrummet bör så lite som möjligt
påminna om sjukhus och vård.
•
Förströelse som tidningar, böcker och akvarium kan lugna
den demenssjuke.
•
Upprepa varför den demenssjuke kommit till mottagningen
genom att ”tänka högt”. Du kan säga något i stil med,
”Nu är du ju här för att du hade ont i magen”.
•
Tala till patienten i första hand. Informationen ska riktas
till den demenssjuke även om den också ges till närstående.
Använd muntlig och skriftlig information, bilder och
kroppsspråk (Socialstyrelsen, 2010).
•
Den demenssjuke kan vara duktig på att dölja sin glömska
och besvarar ofta frågor på ett generellt och trevligt sätt.
Han kan också förneka att han har några direkta problem.
•
Bjud in närstående eller följeslagaren i samtalet.
•
Närstående kan behöva enskilt samtal. Någon måste då
hålla den demenssjuke sällskap annars är det svårt för
den närstående att koppla av.
25
Vårdavdelningar
Även planerade intagningar på sjukhus är påfrestande för den
demenssjuke. Bilder, förströelse, fin utsikt och att ”ta in” naturinslag i vårdmiljön, kan göra vistelsen lättare. Sängbordet blir ofta
en symbol för den egna privata zonen och bör helst inte belamras
med rondskålar och sjukvårdsmaterial. Några privata ägodelar kan
göra att den demenssjuke känner sig mer hemmastadd och bättre
hittar till sin plats. Be till exempel den närstående att ta med ett
foto eller älsklingskudden till sängen.
Råd vid några vanliga vårdsituationer
Tala alltid om vem du är och vad du ska göra. Utgå alltid
från att den demenssjuke inte kommer ihåg vem du är. Berätta vad
du ska göra, dra till exempel aldrig ut stolen som den demenssjuke
sitter på utan att säga till innan. Om den demenssjuke plötsligt
griper tag i något eller gripreflexen utlöses kan du försöka att
avleda så att en annan del av hjärnan aktiveras.
Vandring. Om den demenssjuke vandrar i korridoren bör man
först ställa sig frågorna: ”Är det störande?”, ”För vem är det
störande?” och ”Lider den demenssjuke av vandrandet eller mår
han bra av det?”. Ett sätt att begränsa sträckan (om det stör andra)
kan vara att markera med en tejpremsa på golvet eller med en säng
i korridoren (upplevs som någon annans revir som inte ska beträdas). Det kan bli den naturliga vändpunkten för vandringen fram
och åter. Vandring nattetid kan bero på att den demenssjuke i sitt
yrkesverksamma liv haft nattarbete. Patienten vill ofta sitta tillsammans med nattpersonalen vilket kan hindra att den demenssjuke vandrar runt och stör medpatienter. Erbjud den demenssjuke
att sitta kvar och vila benen när ni måste gå ifrån och arbeta.
Enkelrum eller dela rum. Om patienten ska ha enkelrum eller
kan dela rum måste bedömas utifrån medicinska behov men också
utifrån om det ger lugn åt den demenssjuke och medpatienter.
Kommer den demenssjuke att störa medpatienterna eller är det
tvärt om så att han blir lugnare av att se och höra andra?
26
Vill inte ha identitetsarmband. Avled uppmärksamheten,
prata om något trevligt medan armbandet sätts på. Ett tips kan
vara att också skriva avdelningens telefonnummer på bandet och
säga:
På det här bandet står telefonnumret till oss så att du alltid har
det till hands om du vill ringa oss.
Vill packa och åka hem. Det är viktigt att bekräfta den
demenssjukes känsla av att vilja åka hem. Försök att avleda eller
fördröja och undvik ordet ”Nej”. Till exempel kan du säga: ”Jag vill
bara visa dig en sak innan du går” eller ”Vill du inte ha en kopp
kaffe innan du går?”. Är det på kvällen så föreslå att det är kanske
bättre att vänta till i morgon. Det kan också lugna den demenssjuke att faktiskt få sysselsätta sig med att packa.
Tror att någon stulit pengar eller saker. Det är på samma
sätt här viktigt att bekräfta den demenssjukes känsla. Känslorna
är alltid sanna. Säg inte: ”Det är självklart ingen som tagit dina
saker”. Genom att lyssna på den demenssjukes oro och visa förståelse men också försöka överta ansvaret för det som oroar kan
patienten kanske släppa frågan. Ett sätt kan vara att säga till den
demenssjuke något i stil med: ”Jag har nu skrivit upp det här och
tar tag i det. Vad saknar du?”. På detta sätt kan den demenssjuke
uppleva att dennes oro tas på allvar och kan lugna sig när någon
annan tar över ansvaret.
Förvaring av värdesaker. Ett vanligt symtom vid demens är
misstänksamhet och att tro att man blivit bestulen. När värdesaker måste låsas in kan ett tips vara att formulera sig på följande
sätt: ”Vi har rutinen här att låsa in värdesaker”. När den demenssjuke vill ha dem kan man säga något i stil med ”Det är bara en
enda person som har nyckel. Hon är inte här just nu” eller
27
”Du får dina saker när du behöver dem”. På detta sätt fördröjer man
oron. Det handlar inte om att lura den demenssjuke utan att dämpa
oro och se till att värdesakerna inte kommer bort eller blir stulna på
riktigt.
Rotar och plockar i köket. Istället för att förbjuda eller tillrättavisa är det bättre att fråga: ”Är du hungrig?”, ”Letar du efter
något särskilt?” eller ”Ska jag hjälpa dig?”.
Det är mörkt ute.
Personalen är på väg hem. Maria sa just
”Hejdå, nu går jag hem!”. Oh, herre Gud.
Hur är det hemma? Har lilla Britta kommit
hem från skolan? Maten är inte klar och här
sitter jag! Jag måste också skynda mig hem.
Om jag gör som Maria, så blir det
nog rätt. Jag tar samma
hiss som hon.
Avviker från avdelningen. Det är inte ovanligt att den
demenssjuke vill hem. Det är inte så konstigt om man inte kommer
ihåg varför man är på en plats man dessutom inte känner igen. Om
man också uppfattar sig själv som 45 år och tror sig ha barn hemma så är det naturligt att vilja hem. Likaså kan oro och längtan
efter make/maka skapa hemlängtan. Demenssjukdomen gör självklart också att patienten kan förirra sig bort och inte hitta tillbaka
till avdelningen. Börja därför leta i närmiljön. Den demenssjuke
kan också ”följa med mängden” eftersom det är ett socialt mönster
vi människor har. Det är därför inte ovanligt att den demenssjuke
går samma väg som personalen som lämnar sjukhuset. Därför kan
det vara bra att också titta utefter vägen till bussar, T-bana eller
pendeltåg.
28
Ronden, samtal och vårdplanering. Det är viktigt att alla
presenterar sig. Alla ansikten kan vara nya för den demenssjuke
och inte fler personer än nödvändigt bör vara närvarande i rummet. Upprepa orsaken till att den demenssjuke är där genom att
exempelvis säga: ”Du kom till avdelningen för att du hade ont i
magen..., Vi gjorde…, Nu ska vi…”. Ett annat sätt är att, inför
patienten, rikta informationen till sjuksköterskan (som om hon
vore oinsatt). På det sättet kan den demenssjuke förstå sammanhanget. Tänk på att ju fler som pratar desto svårare blir det för
den demenssjuke att följa med i samtalet.
Ändrade rutiner jämfört med hemma. Ändrade tider för
till exempel läkemedel jämfört med hemma kan skapa oro eftersom demenssjukdomen gör det svårare att vara flexibel. Detsamma
gäller självklart också morgon- och måltidsrutiner.
Den demenssjuke gör sexuella anspelningar. Sexuella
inviter ses ofta vid frontotemporallobsdemens. I dessa situationer
bör du lugnt och vänligt markera gränserna för ditt revir, utan att
förebrå den demenssjuke. Vid frontallobsdemens kan det även vara
bra att undvika för mycket kroppskontakt som annars kan misstolkas som sexuella inviter. Det kan också vara så att den demenssjuke missuppfattar ditt kroppsspråk. Sugreflexen kan också
utlösas vid beröring av kinden eller munnen. När man torkar
någon kring munnen kan reflexen utlösas och personen trutar
med läpparna som till en kyss.
Att använda lift och bälte. Säg gärna att liften används ”För
att vi inte ska slita och dra i dig”. Håll en hand bakom ryggen
eller nacken under hela förflyttningen. Det minskar känslan av att
hänga fritt i luften. Om bälte ska användas vid förflyttning så kan
du säga något i stil med ”Det är en trygghet för oss, vi får lite handtag om dig”. Eftersom bältet måste sitta ganska hårt kring midjan
kan ett skämt liknande detta hjälpa. ”Nu ska vi se om du kan få
getingmidja till sommaren så att du inte behöver stå i vassen i
sommar”. Skratta är ofta förlösande men skratta tillsammans med
den demenssjuke – aldrig åt honom.
29
Transporter till undersökningar. Det går ofta lättast om
vårdpersonalen sköter transporterna istället för vaktmästare. Den
demenssjuke kan heller inte lämnas ensam i väntan på undersökningen. Om säng används kan det vara bra att vara två personer;
en som kör sängen och en som går bredvid och samtalar med den
demenssjuke.
Vätskelista. Undvik att lägga vätskelistan allt för synlig på den
demenssjukes bord, den kan uppfattas som en restaurangnota.
De frågar om jag vill
ha kaffe och kaka. Nästa gång
måste jag säga ”Nej tack”.
De skriver upp allt de serverar mig
på en nota här på bordet. Det
kommer att bli jättedyrt!!
Vätskelista
30
Dryck
Mängd
Vatten
200
Kaffe
150
Saft
200
Provtagning, omläggning,
EKG och röntgen
Några generella tips är att innan undersökningen ska påbörjas så
inled med att småprata lite om annat. Informera sedan om vad som
ska göras. Var gärna två personer, en som genomför det praktiska
momentet och en som småpratar under tiden. Om ni är flera på
rummet är det bra att ha gjort upp om vem som ska prata. Tänk på
att nedsatt hörsel kan vara ett större problem än demenssjukdomen.
Ha gärna en rolig historia på lut eller fråga den demenssjuke om
han kan någon.
Ge enkel information och upprepa om det behövs. Om
den demenssjuke visar oro inför det som ska ske så informera med
ett enkelt och begripligt språk, upprepa om det behövs. Informera
också närstående men tänk på att om den demenssjuke hör på så
kan det skapa ännu mer oro.
Närståendes lugnande effekt. Genom att ge närstående
möjlighet att sitta bredvid den demenssjuke och till exempel
kunna hålla den demenssjuke i handen skapas ofta en lugnande
situation för alla parter.
Ta reda på vad som eventuellt oroar den demenssjuke. Vi
kanske misstolkar och tror att patienten är orolig för provtagningen
men egentligen är han kanske orolig för att han inte vet hur han ska
komma hem, var han ska sova, var hustrun är eller tror att hon är
orolig när han inte är på sin plats.
Samtala om annat som avledning. Föreställande konst på
väggarna och konstverk kan användas som samtalsämne och därmed avleda och skingra oro.
Trivsam musik och sång kan lugna. Lugn och trevlig musik
kan hjälpa, undvik dock ”skvalradio”. Att sjunga eller nynna på
31
någon välkänd sång kan göra underverk. Sjung gärna också tillsammans, ”Fjäriln vingad syns på Haga”, ”Frithiof och Carmencita” eller liknande. ”Vi går över daggstänkta berg” är ofta en bra
sång om man vill att den demenssjuke ska komma igång och ta en
promenad. Den demenssjuke bryr sig inte om, ifall du sjunger bra
eller inte. Vårdarsång i omvårdnaden har visat sig minska aggressivitet och förvirring.
Fråga om intressen. Ett annat tips är att fråga de närstående
om den demenssjuke har/har haft något intresse. Om den demenssjuke exempelvis har ett intresse för båtar kan det bli ett spännande samtalsämne. Du behöver inte vara kunnig i ämnet utan
den demenssjuke brukar njuta mer av att själv få vara experten i
ämnet. Ställ frågor, lyssna och lär.
Plocka ihop allt som behövs för tillfället. Om vårdpersonalen springer ut och in ur rummet så skapas lätt oro, men också att
bli lämnad ensam i rummet kan skapa oro. Tänk dessutom på att
patienten kanske inte känner igen dig när du återvänder utan tror
att det är någon ny och okänd som kommer.
Tänk på patientsäkerheten. Den demenssjuke kan börja
plocka bland saker som finns i rummet och i värsta fall göra sig illa
på nålar, saxar med mera. Han kan också av misstag dricka av till
exempel Alsolspriten.
Handskar och plastförkläden. Den demenssjuke kan reagera
negativt på handskar och plastförkläden. Han kan tycka att det är
konstigt och skrämmande (förknippar detta kanske inte med vård
utan i värsta fall mer med slakt). Återigen bekräfta patientens upplevelse, berätta att man inom vården numera måste använda detta
och dela den demenssjukes uppfattning. Du kan säga ”Ja, visst är
det onödigt, men chefen säger att vi måste använda det. Så det är
väl bäst att göra som chefen säger, eller hur? Hur var din chef?”.
Bandagering av dropp. Ett tips är att dra droppslangen uppåt
innanför skjortärmen så att den inte syns. Lägg på ordentligt med
32
kompresser så att nålen inte ”sticker upp”, på det sättet känns den
mindre. Nålen döljs också för ögat och den demenssjuke behöver
inte ständigt undra vad det är för någonting. Två Tegaderm över
infarten kan förhindra att nålen dras ut. Är patienten orolig kan
det vara bäst att ge droppet nattetid. Ju senare det sätts desto
mindre är risken att den demenssjuke måste gå upp och kissa
under natten. Extra uppsikt krävs.
Omläggning. Om den demenssjuke är orolig kan det vara bra att
vara två personer. Den ena småpratar medan den andra lägger om.
Det räcker sällan med bara häfta för att fästa förbandet, utan en
linda behövs ofta över som skydd. Se till att bandaget inte har kanter eftersom den demenssjuke annars ofta försöker pilla bort det.
Det står en man framför
mig i vit rock, plastförkläde och
handskar. Han säger: ”Hej, Hulda
jag ska titta på dina bensår”.
Han ser ut som slaktaren hemma i
köttaffären! Bensår? Det låter otäckt.
Bäst att jag använder käppen så
att han inte kommer för nära.
33
Venprovtagning och kapillärprov. Informera om vad som
ska ske och fråga sedan:
Vilken arm brukar vara bäst?
Den demenssjuke brukar då spontant räcka fram en arm för
provtagning. Kapillär provtagning flera gånger per dag kan göra
att fingertopparna blir mycket ömma. Den demenssjuke kan inte
koppla ihop smärtan i fingertopparna med provtagningarna.
Kontrollera att det inte sker på slentrian utan att alla provtagningar
verkligen är nödvändiga.
Handdesinficering av den demenssjukes händer. Det är
lättast om handspriten är på flaska och i gel-form. Det kan vara
bättre att säga att det är handkräm än att försöka förklara vad
handsprit är.
EKG. Om den demenssjuke är orolig och inte kan ligga still vid
EKG-tagning så kan ett tips vara att lägga ett tunt lakan över
kroppen så att den demenssjuke inte ser alla elektroder och
sladdar som kan verka skrämmande. Patienten behöver inte
heller känna sig naken och blottad.
Röntgen. Om den demenssjuke är orolig och inte klarar av att
vara själv inne i undersökningsrummet så kan närstående eller
vårdpersonal få vara med i rummet med blyförkläde på sig.
34
Omvårdnadsåtgärder – RÅD
Kommunikation
Den verbala och ickeverbala kommunikationen försämras vid
demens. Rörelserna blir långsammare och att välja i valsituationer
tar längre tid. Det gör att i samband med måltid och personlig
hygien, men också i sociala samtal, måste den demenssjuke ges tid
att svara och tala till punkt. Språket blir ofta vagt och osammanhängande med upprepningar och ett sökande efter ord, och ansiktet
får allt mindre mimik.
Sitter här och slumrar.
Någon går förbi och säger ”Hej Hugo”.
Hur kan hon veta vad jag heter?
Hon säger ”Känner du igen mig,
vet du vad jag heter?”
Har inte en aning vem hon är. Men det är
bäst jag svarar: ”Jo, det vet jag väl! Vet
du inte själv vad du heter?”
35
Råd som kan underlätta
kommunikationen
•
Närma dig den demenssjuke framifrån och se till att ni har
ögonkontakt.
Avvakta ett ögonblick innan du går in i det personliga reviret,
patienten kanske inte känner igen dig.
Undvik att lägga en hand på axeln bakifrån, det kan skrämma.
Använd ett vänligt kroppsspråk – leenden och mjukhet
underlättar.
Tilltala alltid den demenssjuke med namn och tala om vem du är.
Visa att du har tid för samtal genom att exempelvis sätta dig
ner och luta dig lite framåt eller var på samma nivå. Ge tid för
svar. Det kan ta tid (1–2 min) innan svaret kommer.
Kommunicera med den demenssjuke som vuxen till vuxen,
även om språket kanske måste förenklas.
Försök att tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Håll stabil ögonkontakt och tala tydligt med normal stämma.
Försök fånga uppmärksamheten genom att till exempel lägga
din hand lite lätt på patientens överarm. Kom ihåg att när den demenssjuke ställer samma fråga gång
på gång så är frågan ny för personen själv varje gång.
Ställ bara en fråga åt gången. Använd korta och enkla meningar.
Undvik frågan ”Varför?” och ställ inte frågan ”Kommer du
ihåg/ihåg mig?”
Det är lättare för den demenssjuke att tala med en person
än med flera.
Byt inte samtalsämne för snabbt. Ge tid och tänk på att den
demenssjuke har svårt att orka koncentrera sig längre stunder.
Undvik alltför kroppsnära kontakt, som att klappa på kinden
eller håret, innan du vet om detta uppskattas. Det kan upplevas
både barnsligt och kränkande.
Ge budskapet från olika infallsvinklar: ”Ta på koftan” eller
”Det är kallt ute idag, vill du ha din röda kofta på dig?”
Omvårdnadstipsen är utdrag ur Skog, Vård och omsorg vid
demenssjukdomar, Bonnier, 2009.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
36
Oro och aggressivitet
Oro, ilska, aggressivitet och förvirring är vanliga symtom vid
demens. Den kan komma till uttryck i svordomar, i att klösa och
spotta eller försöka slå den som är närmast. Kommunikationsproblemen gör det svårt för den demenssjuke att berätta om vad
som orsakar ilskan. Den demenssjuke har ofta också tappat förmågan att dölja sina känslor. Vredesutbrott ska inte tolkas på
samma sätt som om det kommer från en frisk person. Det är
viktigt att bemöta den sjuke med extra stor respekt eftersom
dennes självkänsla ofta är nedsatt. Demenssjukdomen behöver
inte vara den enda orsaken till ilska och irritation. Felaktig medicinering och trötthet är vanliga orsaker, men även dåliga batterier i
hörapparaten och smutsiga glasögon kan orsaka irritation. Många
personer med demenssjukdom blir mer irriterade och rastlösa
framåt eftermiddagen och kvällen. I tabellen nedan presenteras
exempel för och emot läkemedelsbehandling.
Detta talar för
läkemedelsbehandling
Detta talar mot
läkemedelsbehandling
• Fysisk aggressivitet
• Verbal aggressivitet
• Beteendet drabbar
andra patienter
• Drabbar personalen
• Bristande impulskontroll
• Vid lätt till medelsvår
demens
• Reaktion på
överstimulering
• Vid svår demens
I en senare fas av demenssjukdom är motorisk oro och vanföreställningar vanligt. Paranoida vanföreställningar är vanliga
som exempelvis att någon stjäl saker. Skrikbeteende kan bero
på ångest, oro, övergivenhet eller fysisk smärta. Skrik är mycket
påfrestande för omgivningen och inte minst för medpatienter.
Skrikbeteende är svårbehandlat. Det är viktigt att utesluta smärta
37
som orsak. Att bädda in den demenssjuke som i en ”kokong” kan
ge trygghet. Musik som personen tycker om kan lugna. Låt den
demenssjuke delta i aktiviteter eftersom orsaken till skrik kan vara
brist på stimulans och ensamhet. Även tvångsrop förekommer;
”Aj, aj, aj”, liksom ständiga bankningar i bord och stolar.
Aggressivitet är ett mycket vanligt och svårhanterligt symtom.
När den demenssjuke inte känner igen vårdpersonal eller vårdmiljön kan han reagera med aggressivitet. Om du då reagerar
med att höja röstläget eller använder argsint tilltal, blir situationen
än värre. Människan är mån om sitt revir. Om någon kränker
personens rums- eller kroppsrevir kan denne reagera med aggressivitet eller avståndstagande. Detta är ofta en stressreaktion.
Vanliga orsaker till aggressivt beteende
• Kommunikationsproblem
• Känsla av frihetsberövande
• Panikhandling
• Rädsla och motvilja
• Intrång i det personliga reviret
• Över- eller understimulering
• Stress och rädsla
• Ljud och musik
• Det kommer en ny patient
• Kläder som sitter åt
• Lågt blodsocker
Men också
• Läkemedel
• Adekvat beteende
• Hörselnedsättning, vaxpropp
• Trötthet
• Nikotinabstinens hos rökare
38
• Tecken på
förtroende
Råd vid oro och aggressivitet
•
Ställ dig alltid frågan: Varför är den demenssjuke arg, orolig
eller skriker. Sök efter förklaring. Är det kläder som sitter åt?
Över- eller understimulering? Olämpligt bemötande från
personalen?
•
Tala lugnt, ha ögonkontakt, upprepa vad du sagt så att den
demenssjuke förstår vad du menar. Se till att det är lugnt i
rummet.
•
Undvik plötslig och oväntad kroppskontakt, det skrämmer
lätt den demenssjuke.
•
•
•
Ge patienten tid att göra sig förstådd.
•
Att ha kontroll över en situation ger den demenssjuke
självkänsla. Det kan ske genom att låta personen välja
kläder, få klä sig i sin egen takt, att bli tilltalad som han
önskar.
•
•
Försök att lugna i så tidigt skede som möjligt.
•
Tänk på ditt eget kroppsspråk. Den demenssjuke är känslig
för kroppsspråk och irritation och stress ”smittar” lätt.
•
Känsla av ensamhet och övergivenhet kan väcka oro som
gör att den sjuke kanske skriker och blir arg.
•
•
Starka ljud och skränig musik kan väcka ilska.
•
Smärta och felaktig medicinering är antagligen vanliga
orsaker till aggressivitet.
•
Andra orsaker kan vara hudhunger och brist på kroppskontakt. Taktil massage, beröring och massage av händer
eller fötter kan dämpa oro.
Avled uppmärksamheten, undvik att gå in i diskussion.
Möt ilska med respekt för den demenssjuke. Det finns en
anledning till ilskan och då vill man inte bli bemött med att
någon viftar bort problemet.
Tänk på den sjukes personliga revir och stå inte för nära.
Utgå från att han inte känner igen dig.
Känslan av att känna sig instängd kan väcka oro och
aggressivitet.
39
40
Smärta
Självklart har demenssjuka samma risk som andra att uppleva
smärta, men de har ofta stora problem med att uttrycka sin smärta.
Närstående har mycket viktig information eftersom de kan berätta
om eventuella sjukdomar och skador. I tidigt stadium av demenssjukdomen kan en vanlig kroppsundersökning räcka för att lokalisera smärtan. Ju längre sjukdomen utvecklas desto svårare blir
det för den demenssjuke att förmedla var smärtan sitter. Då är det
viktigt att uppmärksamma beteendeförändringar som exempelvis i ansikts- och kroppsuttryck. Exempel på ändrat beteende är
bristande matlust, oro, aggressivitet, grimaser, ögonuttryck, stel
kroppshållning, försämrad gångförmåga samt passivitet eller rastlöshet. Om sammanhanget mellan smärtan och vad som orsakar
den inte står klart för den demenssjuke, så blir det också svårt att
berätta om den. Om det ligger en sten i skon men personen inte kan
tolka vad som orsakar smärtan fortsätter han att gå med stenen i
skon och kan istället bli ångestfylld och aggressiv. Ett annat problem är att den demenssjuke kan ha svårt att med ord ge uttryck
för smärtan även om han kan tolka var smärtan sitter.
De tror att jag sitter här i lugn
och ro men jag har så ont att jag
inte vill röra på mig. De säger att det är
skönt att jag slutat vandra i
korridoren. Eva som arbetar här blev så
glad över det att hon gav mig
en kram. Det gjorde så ont att
jag blev arg och började fäkta
med armarna.
41
Råd vid smärta
42
•
Ta reda på om den demenssjuke har smärta! Använd olika ord
som till exempel ont, värk, ilningar, molvärk.
•
Fråga regelbundet den demenssjuke om han har smärta.
Ställ enkla frågor och ge också patienten ordentligt med tid
att kunna svara.
•
Känn med en lätt beröring eller tryckning över den
demenssjukes kropp.
•
Plötsligt förändrat beteende, som plötslig oro, aggressivitet
eller matleda men också spända skratt, kan vara tecken på smärta.
•
Om den demenssjuke sitter hela dagarna i en rullstol,
kan han både ha ont i kroppen och vara trött i ryggen.
•
Tänk på att kläder kan sitta åt, sömmar skava och blöjor
vara fuktiga.
•
•
Förstoppning, tandvärk och infektioner måste uteslutas.
•
Jämmer, gnäll och skrik kan också vara tecken på ensamhet
eller kränkt integritet, dvs. existentiell smärta.
•
Tänk på att även demenssjuka drabbas av andra sjukdomar,
som till exempel cancersjukdom.
•
I långt framskriden demenssjukdom kan kontrakturer ge
svår smärta.
Tecken på smärta kan också yttra sig som ett stilla jämrande
eller en plötsligt påkommen inaktivitet; den demenssjuke vill
inte stiga upp eller stödja på benen. Kanske vill patienten inte
göra saker som han normalt tyckt om att göra. Det förändrade
beteendet måste analyseras. Kan orsaken vara skelettskada,
förstoppning, trycksår eller problem från munnen?
Beteenderelaterad smärtskattning
Med hjälp av beteenderelaterad skattning kan du försöka bedöma
personens smärttillstånd. Var dock uppmärksam på eventuellt
bristande överensstämmelse mellan skattning och den demenssjukes faktiska smärtupplevelse.
0-3
• Avslappnat
ansiktsuttryck
• Lediga rörelser
• Avslappnad
muskulatur
• Jämrar sig inte
4-7
• Påverkat
ansiktsuttryck
Besvär vid rörelse
• Masserande
rörelser
• Jämrar sig svagt
8-10
• Plågat
ansiktsuttryck
• Tydliga
rörelsebesvär
• Spänd och orörlig
• Motoriskt orolig
• Jämrar sig högljutt
(Utdrag från SÖS-stickan.) Används när patienten inte själv kan skatta sin smärta.
0 är ”ingen smärta” och 10 är ”värsta tänkbara smärta”.
43
Fallrisk och gångsvårigheter
Vid demenssjukdom försvåras möjligheten att ”hinna ifatt” kroppen om man snubblar. Likaså kan den sjuke lyfta fötterna extra
högt om höjdskillnader missbedöms. Demenssjuka drabbas i
högre grad än andra äldre personer av höftfrakturer i samband
med fall. Vanliga symtom är att patienten inte kan stödja på
höften, har smärta i ljumsken, låret och ibland i knäet, förkortat
och utåtroterat ben. Det är viktigt att känna till att en inkilad
fraktur kan vara belastningsbar. Smärtan kan också vara mer
uttalad i knäregionen, vilket gör att du kanske inte misstänker
höftfraktur. Dokumentera alltid om den demenssjuke har ramlat
även om denne inte tycks ha någon skada. Den demenssjuke bör
röntgas om du misstänker fall mot bäcken och höft. Ett problem
i samband med operation av en fraktur kan vara att den demenssjuke inte kommer ihåg att han ska ligga kvar i sängen. Rehabilitering kan ibland vara lättare när den demenssjuke inte kommer
ihåg rädslan för att belasta benet, men svårigheter att förstå träningsinstruktioner försvårar rehabiliteringen. Om träningen efter
frakturen inte kommer igång finns stor risk för att den sjuke blir
rullstolsburen. Gammeldags kryckor kan ibland fungera bättre
än gåbord.
44
Råd för att förebygga fall
och fallskador
•
Undvik att dra och lyfta i den demenssjuke eftersom risken
är att han inte förstår vad som ska ske och i värsta fall kan
sträckreflexen utlösas. Det kan också tolkas av den sjuke
som att denne ska bäras.
•
Om den demenssjuke har svårt att resa sig (komma igång)
kan uppresningen från sittande till stående stimuleras genom
att du trycker på knäna.
•
Erbjud promenadsällskap så att den demenssjuke inte
inaktiveras. >>
•
Den som står på smärtstillande, lugnande och blodtryckssänkande läkemedel, eller har tre eller fler läkemedel,
ska regelbundet riskbedömas för fall.
• Ge laxerande och urindrivande när det är mest lämpligt
för den demenssjuke.
• Uppmana manliga patienter med risk för yrsel att sitta vid
toalettbesök.
•
Ta bort riskfaktorer i form av hinder och överflödiga saker.
Kontrollera sladdar, TV-apparater på stativ, utstickande
bordsben med mera.
• Säkerställ bra belysning, som inte bländar.
• Gör miljön säker för dem som vill vandra, som i korridorer.
• Välj stolar med armstöd och som har lämplig höjd och
kontrast mellan stol och dyna samt mellan stol och bord.
• Låt den demenssjuke få tid att resa sig upp långsamt.
• Undvik att ropa till den demenssjuke, hastiga rörelser gör
att personen lätt tappar balansen och faller vid snabba
vändningar.
• Se till att den demenssjuke har halkfria skor och tofflor med
bakkappa. Nattetid kan halksockor eventuellt användas för
att förhindra att patienten ramlar om han går upp på natten.
• Den demenssjuke har ofta svårt att använda hjälpmedel.
• Se till att det finns stödhandtag, nära toaletten. Toalettpapper ska finnas inom räckhåll och toalettstolen ska ha
armstöd. Märk gärna armstöden med färgad tejp.
• Den demenssjuke bör få hjälp att regelbundet komma till
toaletten. Nattetid kan belysningen på toaletten behöva vara
tänd. Se till att den som behöver har urinflaska vid sängen.
• Lågpositionssäng kan behövas till förvirrade medan hög
säng kan behövas till patienter med funktionsnedsättningar.
Lås alltid hjulen på säng och sängbord.
• Fråga närstående om den demenssjuke brukar använda
höftskyddsbyxor.
45
Personlig hygien och munhälsa
Redan tidigt i sjukdomsförloppet kan ointresse för den personliga
hygienen uppstå och den demenssjuke behöver ofta stöd och hjälp.
Det är viktigt att göra situationen trivsam och avkopplande.
Vad är det för
gammal kärring här inne? Här
ska inte jag vara! Det är ju
redan en här inne! Hon ser
faktiskt lite bekant ut?
Är det mamma?
Demenssjukdomen påverkar det abstrakta tänkandet, vilket kan
göra det svårt att förstå att det är det egna ansiktet som syns i
spegeln, misstänksamhet kan göra att man inte vill klä av sig eller
gå in i badrummet, minnesproblemen gör att den demenssjuke
inte tycker att han är smutsig, luktsinnet uppfattar inte svettlukt,
förändrade synintryck och känsel gör situationen svårtolkad,
tandborsten blir något konstigt i munnen. En person med demens
glömmer ofta bort hur man klär på sig och inser inte när det är
dags att byta kläder. En viktig huvudregel när det gäller hygienfrågor är att ta reda på vad den demenssjuke kan göra själv respektive inte kan. Om han vägrar, tjata inte utan återkom en stund
senare, då har han kanske glömt hela episoden. Eller be någon
annan försöka.
Hjälp med personlig hygien kan upplevas som ett stort intrång
i den demenssjukes kroppsrevir och väcka katastrofreaktioner.
Vänta på tillåtelse att få komma in i intimzonen och berätta vad
som ska ske. Använd inte uttryck som ”Nu ska vi duscha”, eller ”Ta
av dig kläderna” eftersom det kan uppfattas som en sexuell invit.
Genom att stå bakom den demenssjuke kan man undvika att den
sjuke känner sig generad.
46
Råd i samband med personlig hygien
• I stället för att tvinga den demenssjuke att duscha eller tvätta
sig bör du försöka göra det till en positiv upplevelse.
•
Välj tidpunkt på dygnet som passar den demenssjuke bäst.
Passa på när han känner sig svettig eller vill bli fräsch och fin.
•
Det är ofta lättare att duscha än att bada men är personen inte
van att duscha kan det väcka oro. Sätt eventuellt på duschen
som påminnelse om vad som ska ske. Det blir dessutom varmare
i badrummet.
•
Förenkla tvättningen och låt personen göra så mycket som
möjligt själv, påminn varsamt om vad han ska göra för att
tvätta sig själv.
•
Om personen verkar generad under tvättningen kan det hjälpa
att täcka över vissa delar av kroppen.
•
Förmågan att särskilja varm och kallt kan vara nedsatt och
vattenstrålen från duschen kan göra ont. Strilande vatten och
tvättsvamp kan minska problemet.
•
För den som ser dåligt kan det vara nödvändigt att få ha
glasögonen på även i badrummet.
•
Spegeln i badrummet kan göra att den demenssjuke inte vill
gå in. Om han inte känner igen sin spegelbild kan han tro att
det redan är någon där. Spegeln kan också uppfattas som ett
fönster där någon står och tittar in. Täck eventuellt över den
med en handduk.
•
Om den demenssjuke inte vill gå in i badrummet kan rädslan
minska om du själv går in först. Sjung gärna på vägen till
badrummet. Erbjud en trevlig kaffestund efter duschen.
•
Markera ljus- och spolknappen med avvikande färg till
exempel med färgad tejp.
•
Det bör finnas en hängare för att kunna hänga upp kläderna
väl synligt.
•
Om den demenssjuke inte vill ta av klocka och smycken i rädsla
för bli bestulen kan en genomskinlig plastpåse där smyckena
syns underlätta.
>>
47
•
•
•
•
Gummistövlar, duschförkläde och handskar kan skrämma.
Ge den demenssjuke kammen i handen och för den till håret.
Sugreflexen kan utlösas när rakapparaten berör kinden, vilket
gör att den demenssjuke vänder munnen mot apparaten med
risk för att skada tänderna.
Lämna inte den demenssjuke utan tillsyn vid rakning. Risk finns
att han av misstag rakar bort ögonbryn eller hår.
• Personer med traumatiska upplevelser som utsatts för
övergrepp eller personer med judisk bakgrund som suttit i
koncentrationsläger kan gripas av panik och börja slåss för
sitt liv i samband med duschning.
Är han inte riktigt klok?
En karl i min ålder, runt 50 år,
säger: ”Hej, nu ska vi duscha.” Så roligt
ska vi inte ha det! Eller hörde jag fel, sa
han att vi skulle gå ut i trädgården
och plantera? Han har ju
gummistövlar på sig!
Munhälsan
Munnen är en mycket privat och intim del av kroppen, och en del
personer kan uppleva det som integritetskränkande att låta någon
obekant vårda munnen. Munvård kan vara ett stort problem. Den
demenssjuke vägrar kanske att öppna munnen eller vägrar att ta
ut löständerna. Går det inte första gången, avvakta och försök litet
senare. Genom att själv gapa med munnen kan den demenssjuke
härma. För att undvika att utlösa nackreflexen kan man vid tandborstning placera sig framför den demenssjuke istället för att stå
bredvid.
48
Inkontinens
Förstoppning och urininkontinens är vanligt vid demens. Nedan
presenteras tänkbara orsaker och förslag på omvårdnadsåtgärder
vid inkontinens.
Råd vid inkontinens
Orsaker
Omvårdnadsåtgärder
Den demenssjuke säger inte till när han har trängningar
• Kan inte formulera sina behov.
• Reagerar inte på trängningarna.
• Kopplar inte ihop trängningar
och toalettbesök.
• Hjälp med regelbundna
toalettbesök.
• Var uppmärksam på tecken
på oro.
Den demenssjuke hittar inte till toaletten
• Känner inte igen omgivningen.
• Kan inte läsa ordet WC eller
toalett.
• Trängningarna gör det svårt
att koncentrera sig.
• Låt dörren stå öppen så att
personen ser toaletten.
• Förse dörren med en symbol
istället för text, som hjärta eller
”kissande pojke”.
• Regelbundna toalettbesök.
Den demenssjuke vill inte gå på toaletten
• Rädd för sin egen spegelbild.
• Golvet är mörkt och uppfattas
som ett hål.
• Det ekar eller ljudnivån är hög i
badrummet.
• Täck spegeln.
• Golvet bör göras ljusare.
• Fler handdukar kan dämpa
ljudet.
Den
demenssjuke reser sig flera gånger från toalettstolen
• Sitter obekvämt och är rädd
för att falla ner i toaletten.
• Vet inte vad som ska ske.
• Är rädd för att bli lämnad
ensam.
• Känner inget behov av hjälp.
• En fotpall att sätta fötterna på.
• En handduk bakom ryggen.
• Förklara med enkla ord vad
personen ska göra.
• Sätt på vattenkranen.
• Stanna och håll kanske
i handen.
>>
49
Orsaker
Omvårdnadsåtgärder
Den demenssjuke blir arg vid byte av blöja
och vid nedre toalett
• Ser hjälpen som ett övergrepp
och slår omkring sig.
• Uppfattas som en sexuell
handling.
• Förstår inte vad som ska ske.
• Är generad eller känner skam.
• Uppfattar kallt och varmt vatten
på annorlunda sätt. • Kom igen senare och undvik
att diskutera. Undvik ordet
”hjälpa”.
• Förklara med enkla ord vad som
ska ske.
• Be någon annan ta över.
• Tänk på din placering och ditt
sätt att beröra.
• Ta inte av mer kläder än vad
som är nödvändigt.
Den demenssjuke kissar offentligt
• Kan inte hitta till toaletten.
• Plötsliga urinträngningar och
hinner inte till toaletten.
• Plötsliga urinträngningar och vill
förhindra att kläderna blir våta.
• Tycker att det är naturligt att
kissa ”ute” eller på en växt.
• Har nedsatt förmåga att se
situationen.
• Tydlig skyltning av toaletter.
• Kontrollera att den demenssjuke inte har en urinvägsinfektion.
• Undersök om det finns kroppsliga orsaker till urininkontinens.
• Ställ en toalettstol eller urinflaska vid sängen.
• Regelbunden hjälp till toaletten.
Den demenssjuke tar av blöjan
• Uppfattar blöjan som något
främmande.
• Förstår inte vad blöjan gör för
nytta.
• Blöjan irriterar.
• Blöjan sitter dåligt.
• Använd nätbyxa som skydd.
• Kontrollera att den demenssjuke inte har hudirritation eller
klåda.
• Fixera blöjan bättre eller välj en
annan typ av blöja.
Den demenssjuke är orolig nattetid
• Urinträngningar.
• Ha lyset tänt i badrummet.
• Toalettbesök före sänggående.
• Byt inte blöja rutinmässigt utan
när den demenssjuke är vaken.
>>
50
Orsaker
Omvårdnadsåtgärder
Den demenssjuke har illaluktande urin
• För litet vätskeintag.
• Svårt att tömma blåsan.
• UVI
• Följ vätskeintag.
• Ställ dryck väl synligt.
• Låt män kissa sittande.
• Följ upp nuvande och tidigare
avföringsvanor.
• Kontrollera urinen och reglera
ev. laxantia.
Den demenssjuke tar sig åt könsorganen
• Har sexuella behov.
• Har klåda och irritation
i underlivet.
• Hjälp den demenssjuke till
ett avskilt ställe.
• Undersök tecken på klåda
eller UVI.
Skog, Vård och omsorg vid demenssjukdomar, Bonnier, 2009.
51
Måltider
Personer med demens har ofta mycket komplexa problem i samband med måltider. Sjukdomen gör det allt svårare att hantera
bestick, föra maten till munnen, öppna munnen, tugga och svälja.
Ett stort problem för den demenssjuke kan vara att inte känna
igen maten som mat (agnosi). Det kan till exempel göra att den
demenssjuke stoppar servetten i munnen i stället för smörgåsen.
Det gör det också svårt att komponera ihop maten som ska vara på
tallriken. Oral agnosi innebär en nedsatt förmåga att känna igen
företeelser i munhålan
och att viljemässigt
Varsågod! Nu är
utföra uppgifter med
det dags för lunch.
munnen. När den demenssjuke inte öppnar
munnen på uppmaning kan detta misstolkas som matvägran.
Det kan också vara så att den sjuke inte känner igen hunger- eller
mättnadskänslor eller att han inte kommer ihåg om han har ätit
eller inte.
Vilken fin matsal de har på den
här restaurangen. Oj, här ställer de
fram mat till mig och säger ”Var så god!”.
Jag har ju inga pengar att betala med!
Här kommer en kvinna i vitt och säger att
jag ska äta. Jag viskar ”Jag har inga
pengar”. Hon blinkar med ögat och
säger: ”Maten är redan betald”.
Oh, vad skönt. Jag som är
så hungrig!
52
Råd i samband med måltider
•
Det kan underlätta för den demenssjuke om man tar bort
onödiga föremål och endast har det som behövs framme på
bordet.
•
•
Ta reda på vad den demenssjuke tycker om.
•
Vid en måltid med demenssjuka spelar personalen en viktig
roll. Eftersträva en så lugn miljö som möjligt, stressa inte utan
låt måltiden ta tid.
•
Tala om vad det är du bjuder på. Kontrollera matens och tallrikens temperatur, så att den demenssjuke inte bränner sig.
•
Servera endast en rätt åt gången, annars kanske den demenssjuke blandar ihop huvudrätt och efterrätt.
•
Tänk på belysning och att skapa kontraster mellan mat och
tallrik samt mellan tallrik och bord. Till exempel kan vit fisk
med äggsås och potatis blir nästan omöjligt att se och äta om
det serveras på en vit mattallrik.
•
Färg påverkar aptiten, rött är attraktivt, och man kan gärna
servera exempelvis lingonsylt om det passar.
•
Klassisk musik kan ha lugnande effekt och göra att den
demenssjuke sitter kvar längre vid bordet. Stäng av radio
och TV.
•
Bjud in till måltiden genom att säga: ”Varsågod! Nu är det
dags för lunch” eller liknande.
•
Hjälp den demenssjuke att komma igång att äta, han kan
kanske sedan äta själv.
•
Sitt ned och ät tillsammans med den demenssjuke, han kan
då se hur du gör och härma. Sällskap vid måltiden tar lika
lång tid som att mata men patienten behåller sina funktioner
längre.
Försök att placera personerna vid bordet efter deras individuella behov. Färre personer vid bordet gör det lättare att göra
sig sedd och hörd.
53
Sömnsvårigheter
Förändringarna i hjärnan vid demenssjukdom medför ofta sömnstörningar, som till exempel svårigheter att somna, upprepade
uppvaknanden och förändring av dygnsrytm. Bristen på tidsuppfattning kan göra att den sjuke inte märker skillnad på dag och
natt. Det är viktigt att analysera hur den demenssjukes dag ser ut,
flera timmars vila mitt på dagen kan vara orsak till sömnstörningen. Sovmiljön, hunger, sjukdom, smärta, att inte ha sina invanda
rutiner, kan vara andra orsaker till sömnstörningar. Ett behov av
att vandra omkring kan starta när den demenssjuke annars brukar
gå och lägga sig. Att låta den demenssjuke ägna sig åt fysiska aktiviteter och få honom att avstå från att sova på dagtid kan vara ett
sätt att förbättra nattsömnen. Sundown syndrome innebär att den
demenssjuke lätt blir irriterad på eftermiddagen p.g.a. trötthet.
Eva undrar varför jag är
i korridoren mitt i natten. Jag
berättar att det är en gammal tant
som tittar in genom fönstret i mitt rum.
Eva säger att det är min spegelbild. Det
tror jag inte riktigt på men den gamla
tanten försvann när hon drog
för gardinerna.
54
Råd vid sömnsvårigheter
• Ta reda på den demenssjukes vanor i hemmet. Hur bra har
den demenssjuke sovit innan? Ta reda på önskade ritualer vid
sänggående som belysning, om dörren ska vara öppen, musik,
nattkläder med mera.
• Kartlägg sömnvanorna. Sover den demenssjuke för mycket
dagtid? Är det insomningssvårigheter? Tas läkemedel vid fel
tidpunkt på dygnet?
• Om sömnen inte infinner sig inom 30 minuter, låt den
demenssjuke stiga upp och gör något annat.
• En lämplig aktivitet på dagen kan hjälpa, men undvik
överstimulering, träning och aktiviteter på kvällen.
• Nattlig vandring kan bero på understimulering, eller vara
tecken på hunger, smärta eller sökande efter toaletten.
• Begränsa sovstunder under dagen till högst 1–2 timmar.
• Berätta för den demenssjuke att ”Nu är det är dags
att sova” och att ”Det här är din säng”. • Ge gärna ett kvällsmål men tänk på att för mycket dryck kan
innebära att nattsömnen störs av att den demenssjuke måste
gå på toaletten. Undvik kaffe om det påverkar nattsömnen,
men vissa äldre personer sover bättre efter en kopp kaffe. • Toalettdörren bör stå på glänt med ljuset tänt.
• Var försiktig med läkemedel. Många sömnmedel kan ge
”hang over-effekt”, vilket innebär att den demenssjuke blir
dåsig under större delen av dagen.
• TV-tittande kan ibland ge för många intryck och göra det svårt
att koppla av. Låt personen lyssna på rogivande musik och
undvik TV-program som kan oroa. Personerna i TV:n kan
upplevas som om de finns i rummet, att de klivit ur apparaten.
• Undvik att föra samtal direkt utanför rummet, sänk ljudet på
radio- och TV-apparater i dagrum, smörj hjulen på olika vagnar.
• Om den demenssjuke delar rum med någon som sover
oroligt eller snarkar så kan det vara motiverat med annat rum.
• Dra för gardiner så att inga spegelbilder uppstår i fönsterrutan. Stäng fönster så att det blir tyst och så att inga gardiner fladdrar.
• Den demenssjuke kan ha större risk för trycksår om han inte
kommer ihåg att röra på sig eller inte uppfattar signalerna
till hjärnan som säger att det är dags att röra sig.
55
56
Närstående
Många närstående upplever demensdiagnosen mer värdeladdad
och skamlig än en fysisk sjukdom, som cancer. Det kan vara en
orsak till att den sjuke och de närstående ibland försöker dölja
sjukdomen.
När den demenssjuke är i behov av vård utanför det egna hemmet
väcker det ofta starka känslor av skuld och svek hos de närstående.
Det kan också vara svårt att berätta om problemen inför den
demenssjuke eftersom de inte vill såra eller kränka sin nära och
kära. Närstående bör därför få möjlighet till enskilt samtal. Genom
att ge de närstående god information kan deras oro minska. Lugna
och trygga närstående har bättre möjlighet att förmedla lugn och
trygghet till den sjuke.
De närståendes närvaro har stor betydelse och underlättar ofta för
alla parter. Men tänk på att de närstående kan vara helt utarbetade
och inläggningen på sjukhuset kan göra att när ansvaret för vården
övertas av andra så går kanske luften helt ur dem. Det kan i dessa
fall vara bättre att de får vila och ta hand om sin egen hälsa så att
de orkar återta vårdansvaret vid utskrivning. Tänk också på att
besöken på sjukhuset kan innebära långa resor för de närstående
som ofta inte är purunga.
De närståendes erfarenheter och
kunskap om den demenssjuke är av
stor betydelse för att göra vistelsen
på sjukhuset säker.
De närstående vill bidra med sin kompetens och kunskap om den
sjuke. De är ofta ”experterna” vad det gäller demens och vill vara
med och påverka vården och känna att vårdpersonalen lyssnar.
De behöver dock ofta mycket information om det tillstånd som den
demenssjuke nu har drabbats av så att de kan hitta strategier för
att hantera detta i hemmiljön.
57
58
För Dig som vill veta mer
Aremyr, G. Varför vägrar Asta duscha? Liber, 1997.
Aremyr, G. Varför vill Asta inte äta? Liber, 2000.
Aremyr, G. & Hallin, S. Asta i inre och yttre balans. Liber, 2005.
Basun, m.fl. Om demens. Liber, 2004.
Demens ABC – Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad
på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid
demenssjukdom. www.demenscentrum.se
Edberg, A-C. Att möta personer med demens.
Studentlitteratur, 2002.
Lundström, K. När Asta blir arg. Liber, 2000.
Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdomar
2010. Socialstyrelsen, 2010.
Polmé, O. Hur ska vi bemöta demenssjuka? Kommunlitteratur,
2008.
Ragneskog, H. Omvårdnad och omsorg vid demens. Printema
förlag, 2010.
Skog, M. Vård och omsorg vid demenssjukdomar. Bonnier
Utbildning, 2009.
Skog, M & Grafström, M. Geriatrisk omvårdnad. Bonnier
Utbildning, 2003.
Webbadresser
www.alzheimerforeningen.se
www.demenscentrum.se
www.demensforbundet.se
www.silviahemmet.se
Övrigt
SÖS-stickan – Södra läkemedelskommittén i samarbete med
smärtprojektet Södersjukhuset.
59
60
Utdrag ur Nationella
riktlinjer för vård och
omsorg vid demens 2010
Omvårdnadsåtgärder
1=största angelägenhetsgrad, 10=åtgärder som ger liten nytta. Rekommendation 1-10
Personcentrerad omvårdnad
1
Regelbunden bedömning av näringstillstånd vid
viktförlust (vikt, BMI och viktförlust och vikthistoria)
1
Nutritionsintervention vid undernäring - Energiberikning av
mat och dryck, extra mellanmål, konsistensanpassning
1
Risk för nedsatt munhälsa - Strukturerad bedömning av
munhälsa 1
Urininkontinens - Individuellt utprovade absorberande produkter
1
Risk för förstoppning - Fiberrik kost och ett adekvat
vätskeintag genom tillförsel av vätska 1
Risk för förstoppning - Fysisk aktivitet 1
Risk för förstoppning - Regelbundna toalettvanor 1
Regelbunden bedömning av fallrisk genom kartläggning
av tidigare fall och kontinuerlig skattning av fallrisk
1
Fallrisk - Multifaktoriell intervention (flera samtidiga åtgärder)
för att förebygga fall
1
Översyn av läkemedel för att förebygga fall
1
Risk för trycksår - Klinisk bedömning och strukturerade
bedömningsinstrument som underlag för att bedöma
risk för trycksår
1
Förebygga och behandla trycksår
1
Fysiska begränsningsåtgärder - Kontinuerliga observationer
och utvärderingar
1
Utbildning och handledning av personal för att minska
användandet av fysiska begränsningsåtgärder
1
Utbildning av personal för att förebygga och upptäcka vanvård
1
>>
61
Omvårdnadsåtgärder (forts)
1=största angelägenhetsgrad, 10=åtgärder som ger liten nytta.
Vid måttlig eller svår demens - Diagnostik av
ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument
2
Vid måttlig eller svår demens - Individuellt anpassat stöd i
form av uppmuntran och beröring vid ätande
2
Vid måttlig eller svår demens - Individuellt anpassat stöd
i form av att verbal och icke-verbal interaktion
(exempelvis visa, mimik och initiering) vid ätande
2
Annan etnisk bakgrund - Personal som kommunicerar på
samma modersmål med kulturkompetens
2
Vid måttlig eller svår demens - Toalettassistans - vaneträning
3
Vid måttlig eller svår demens - Kontrasterande färger
i dukningen
4
Nutritionsintervention i form av tillägg av näringsdrycker
5
Toalettassistans - Schemalagda toalettbesök i kombination
med andra interventioner
5
Stöd med att äta vid måttlig eller svår demens - Individuellt
anpassat stöd i form av riktade uppmaningar och
positiv förstärkning
6
Lugnande musik under måltiden
6
Magmassage vid förstoppning
8
På sjukhus - Höftskyddsbyxa
8
Toalettassistans - uppmärksamhetsträning
Icke-göra
Blåsträning
Icke-göra
Bäckenbottenträning
Icke-göra
Långvarig kateterbehandling
Icke-göra
Behandling med paraffinolja vid förstoppning
Icke-göra
Biofeedback (träning av muskelkoordination)
Icke-göra
Läs mer på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/demens
62
Rekommendation 1-10
63
SLL Kommunikation 2011. Form: Nina Belaieff. Tryck: Landstingstryckeriet.
Handboken kan beställas via e-post:
[email protected]
Artikelnr 110205-0001
www.sll.se
64
