Tåvinkel och hovstorlek..
ALLA är helt överens om att om tåväggen inte är parallell med
hovbenet så har hästen diagnosen som heter ”hovbensrotation”.
Eftersom hovslagare normalt inte verkar hovar efter röntgenbilder
har man varit tvungen att hitta på något annat att titta på när man
skall bestämma tårnas önskade vinkel. Erfarenheten har då visat att
kotbenets vinkel på en jämnt belastad stillastående häst ofta
överensstämmer med en tåvinkel som brukar verka fungera bra i
levande livet. Det går
naturligtvis inte på något sätt
att anatomiskt koppla vinkeln
på hovbenets framkant till
kotbenets vinkel (vid stilla stående i jämvikt). Mellan dessa två ben
finns ju ytterligare ett ben (kronbenet) och två leder. Dessutom har
kronbenet inte någon fast eller naturlig vinkel i förhållande till
någonting.
Kronbenets
vinkel förändrar
sig hela tiden vart efter belastningen förändras och
således är den aldrig konstant när hästen är i rörelse.
Tror du för övrigt inte att en häst med kotan i samma
vinkel som den anatomiskt riktigt vinklade tåväggen till
vänster skulle klassas som att ha mycket ”veka kotor”?
Att optimera hästens vinklar för stillastående känns för mig totalt främmande. Jag skulle hellre optimera
hästen för det läge när belastningarna är som störst. Det vill säga full fart eller en snabb inbromsning.
För att återvända till hovbensrotationen så är hoven gjord för att hovväggen skall vara parallell med
hovbenet (faktiskt både framåt och åt sidorna) och kommer att eftersträva detta läge efter bästa förmåga.
Detta gör att om man blir av med felaktiga och onaturliga belastningar på hovväggen, som skapas av för
långa hovväggar, så kommer hovväggen att själv välja att växa parallellt med hovbenet. För brant kan
således inte tå bli i förhållande till hovbenet eftersom det skulle betyda att hovväggen behövde växa in i
hovbenet vilket naturligtvis inte
är möjligt. För brant i
förhållande till marken kan
tåväggen däremot väldigt lätt
bli men då beror det på att
trakterna är för höga (hovbenet
inte längre markparallellt) och därmed har tippat hela hoven framåt. Detta leder till överslitna tår och även
i värsta fall hov-, och kotledsinflammationer eftersom det leder till felaktiga belastningsvinklar i lederna.
Ett specialfall av för brant tåvägg är den så kallade bockhoven som antingen bara beror på felaktig
verkning eller så är det vad Jaime Jackson kallar ”stylthov” det vill säga
hästen försök att kompensera ett fel som sitter någon annan stans i
kroppen.
När vi nu är igång och granskar hovväggens vinklar kan vi lika gärna
passa på att titta på vinklarna åt sidorna. För det första skall all
hovväggar vara raka och plana. Inga böjda väggar kan accepteras
någonstans eftersom böjda väggar alltid beror på felaktiga och
onaturliga belastningar. För det andra skall hovväggen på hovens sidor
naturligtvis vara parallella med hovbenets sidor på samma sätt som
framåt. Om hovväggens sida inte är parallell med hovbenet måste
samma diagnos kunna ställas som om tåväggen inte är parallell med hovbenets framkant, det vill säga ”
hovbensrotation”. Det ologiska i det traditionella resonemanget om ”hovbensrotation” är att hovbenet då
skulle ha ”roterat” åt tre håll samtidigt på en så
kallad ”fullblodshov” som har blivit alldeles för stor
och bred. Sågar man sönder en ”fullblodshov” så ser
man tydligt att hovväggen inte är parallell med
hovbenet åt något håll. Engelska fullblod har
nämligen inte annorlunda hovben än andra raser och
deras alldeles för stora, platta och ömma hovar är bara en produkt av den hovvård dom har utsatts för.
Sammanfattning:
Den naturliga friska hovformen är alltså den minsta som varje unik häst kan ha så länge alla hovväggar
fortfarande är raka och plana.
Ove Lind
Institutet för Sund Hästhållning
www.sundhast.se
