Gal 51 Jesus Rabbi.indd

64
respektlös i den samtida kulturen att tilltala någon
med bara förnamnet utan titel.
Lärjungar & Beit Midrash
Synagogan fanns som institution redan före Jesu tid.
Där samlades man framför allt till gudstjänst och studium av Bibeln.
På Jesu tid var separata synagogbyggnader antagligen
inte vanliga, och inte heller separata skolhus (bet
sefer.) Man får tänka sig ett samlingsrum som fung-
Hillels och Shammais akademier i Jerusalem. Men
inte mycket är känt om dem. Paulus studerade för
Gamaliel i hans bet midrash. Det är inte uteslutet att
Jesus studerade i Jerusalem under någon tid.
Undervisningen gick till så att eleverna satt vid
lärarens fötter. Metoden var dialektik - frågor och
svar, diskussioner och interaktion. Det är i denna
miljön som midrasher utvecklas. Midrash är förklaringar av bibeltexten. Levandsreger, tillämpningar av
bibeltexterna (halakha) utvecklades och diskuterades.
Ofta förmedlades undervisningen genom berättelser (haggada). Med tiden uppstår alltmer
behovet av översättningar av
till arameiska. Sådana översättningar kallas targumer.
Olika slags bibelskolor
Bet midrash kunde avse dels den
s.a.s högskoleutbildningen som
gavs i byar och städer och dels
den dit studenterna (lärjungarna,
talmidim) reste för att studera
Jag tog redan exemplet Paulus
som reste som barn från Tarsus
för att gå på internatskola och
akademi i Jerusalem.
erade som möteslokal på sabbaten och skolsal vardagar. Ofta men inte nödvändigtvis alltid, var synagoga
och skolhus en egen byggnad. De kunde vara inhysta
i en privatbostad eller vara en del av en byggnad.
Arkeologerna känner bara till fem eller sex synagogor
från Jesu tid, trots att de skrivna källorna berättar om
synagogor i varje by.
I anslutning till Synagogan kunde det nnas en ”församlingsbibelskola” - bet midrash - som senare kom
att kallas för akademi eller yeshivah.
Redan på Jesu tid fanns dessa teologisk högskoleutbildningar. Skriften Jesus Syraks bok, från omkring
180 före Kristus berättar om en sådan ”bibelskola”.
Det ”lärdomens hus” (bet midrash) som texten syftar
på fanns i Jerusalem: kom hit till mig, ni olärda, och
bli gäster i lärdomens hus. (Jesus Syraks vishet 51:23)
Lärare vid bibelskolan var skriftlärda (soferim).
”Fäderna” eller de vise (chakamim) motsvarar ”skriftlärd” och är en äldre beteckning på bibelforskare.
Ordet skriftlärd dog ut i judendomen under första
århundradet e Kr. Studenterna kallades lärjungar (talmidim)
Varje bet midrash var som regel förknippat med en
speciell lärare. Två berömda skolor under Jesu tid var
Det är i det sammanhanget man
ska se Martas och Marias hem.
Marta och Maria hade ofta Jesus på besök. Men besöken prioriterades på olika sätt. Den som satt vid Jesu
fötter och tog emot undervisningen, använde tiden på
bästa sätt enligt Jesu uppfattning. Luk 10:38-42
Även de ”internatbetonade” bibelskolorna var av två
slag. Dels fasta som i exempelvis Jerusalem, dels
rörliga med kringvandrande rabbiner. En och samme
rabbin kunde ”gästföreläsa” vid olika bet midrashim.
Folk uppmanades att upplåta sina hem till undervisningsplatser för rabbiner, att bjuda hem Lärarna så att
man hela tiden förkovrade sig i Ordet. Kunde man inte
det borde man ”bosätta sig” i beit ha-midrash, bibelstudierummet. Med andra ord vara itig att besöka
församlingens bibelstudier!
Mishna skriver : sitt i dammet vid deras fötter och
insup törstigt deras ord. Uttrycket att sitta i deras
fötters damm beskriver hur lärjungen följer läraren
vart han än går. Han låter sig omges av dammet från
lärarens fötter. Lärjungen håller sig bakom mästaren.
Sitta på golvet vid hans fötter ger bilden av läraren
sittande - kanske på ”Moses stol” Matt 23:2 - och
lärjungarna bokstavligt sittande på golvet nedanför i en
halvcirkel.
65
Att sitta vid någons smutsiga fötter kräver också ett
mått av ödmjukhet. Bara ödmjuka tar emot. Bara den
som vet att han inte har hela sanningen är mottaglig för
undervisning och nya intryck. Bara den som placerar
sig själv lägre kan ta emot.
Ta emot och överlämna traditioner
Mishna skriver : Yose, Yoezers son , från Tsreda, och
Yose, Jochanans son, från Jerusalem, mottog traditionen från dem. Yose, Yoezers son, från Tsreda, sade: Låt
ditt hus vara en samlingsplats för de visa, sitt i stoftet
vid deras fötter och insup törstigt deras ord.
Man tog emot undervisningen från läraren. Läraren
överlämnade undervisningen. Uttrycken känns igen
från Paulus brev. Han skriver i 1 Kor 15:1 och 3
om en tradition som han mottagit och sedan fört vidare
till församlingen. Här är ett exempel på begrepp som
Paulus lärde sig under studieåren i Gamaliels akademi.
Men rabbinen ck inte ta betalt för sin undervisning.
Lärarna skulle försörja sig med sitt yrke. Däremot
tilläts man ta emot mat och logi för sig själv och
studenterna. Det är i detta sammanhang man sa se de
rika kvinnorna som Lukas beskriver, som ”sponsorer”
till Jesus verksamhet. Luk 8:1-3
Samma mönster kan man upptäcka i Paulus verksamhet. Han reste från plats till plats. I Efesus exempelvis
stannade han några månader och drev sin bet midrash i
den förhyrda samlingssalen Tyrannus Sal.
Under efterapostolisk tid förs en diskussion angående
detta i den kristna skriften Didache från omkring år
100 e Kr. Ett av kännetecknen på villolärarna enligt
Didache är att läraren tar betalt och stannar mer än tre
dagar på samma plats!
Undervisar sittande
Jesus bejakade också andra attribut som kännetecknade en rabbin. Lärarna satt ner när han undervisade.
Troligen kallades denna predikstol för ”Moses stol”.
Jfr Matt 23:3 Jesus satt och predikande i Nasarets
synagoga. Likaså satt han när han undervisade på
berget . Matt 5:1. Att Jesus satt i båten när han
undervisade var nog en kombination av sjösäkerhet
och lärarens attribut.
Sedan satte han sig ner och undervisade folket från
båten. Luk 5:3
Skaffa lärjungar
Jesus hade en krets av lärjungar kring sig. Det var
också ett av tecknen på en lärare. Mishna uppmanar
rabbiner att skaffa sig många lärjungar (talmudim).
En grundläggande skillnad mellan Jesu lärjungar och
andra rabbiners lärjungar är att Jesus kallade dem.
Övriga rabbiner rekryterade lärjungar genom att studenter sökte sig till dem.
”Moses Stol” från synagogan i Korasin.
All undervisning skedde sittande på Jesu
tid.
Kringvandrande rabbi
Det är naturligt att uppfatta Jesu verksamhet som en
kringvandrande rabbin med en mobil bet midrash.
Från den rabbinska litteraturen känner man till att läraren kunde stanna under några dagar, en vecka eller
kanske några månader på samma plats.
Det är så evangelierna beskriver Jesus, som kringvandrande. Ena dagen samlade han lärjungarna på ett berg.
Nästa dag i ett hem eller i gröngräset för att i Jerusalem
sitta i skuggan av Salomos pelarhall på tempelplatsen.
Ingen student kommer någonsin att själv bli mästare
i den meningen Jesus är Mästare. Men det kunde lärjungar till andra rabbiner. De kunde t o m överträffa
sina läromästare.
Sammanfattningsvis kan man säga att evangelierna
presenterar Jesus som en kringresande rabbi som
accepterar den rollen och betraktas så av omgivningen.
Enda förklaringen till det faktum att Jesus uppfattades
av omgivningen som rabbi, är att han verkligen var
det. Han hade en kapacitet som motsvarade samtidens
skriftlärde. Han resonerade med dem som jämlikar.
Ett närmare studium av Jesu sätt att läsa Bibeln
bekräftar denna bild.
66
Talade i liknelser
Den speciella undervisningsmetod som kännetecknade
Jesu var liknelsen (mashal). Men han var inte upphovet
till den metoden. I den rabbinska litteraturen är 4 - 5
000 kortare eller längre liknelser bevarade. Det är bara
hos Jesus och i den fariseiska traditionen som liknelsen
som undervisningsform förekommer. Alla liknelser är
bevarade på hebreiska.
Skriftlärd exeget
Jesus läste och undersökte Skriften med samma metoder som de skriftlärda. Hans predikan i Nasarets synagoga är ett exempel.
Citatet som Jesus utgår från sin predikan är till största
delen de två första versarna av Jes 61. Men han gör ett
improviserat inskott i texten med Jes 68:6.
- Hur kan man göra det?
Tekniken känns igen från de skriftlärdes bibelstudier.
Kopplingen mellan de båda Jesajatexterna är det
hebreiska verbet shaiach , som betyder ”att sända”.
En annan slutsats är värd att lägga märke till. Sammankopplingen av de två bibelversarna görs bara naturligt
på hebreiska. Det visar att Jesus predikade på hebreiska i synagogan. Hebreiska språket var det heliga
språket och användes allmänt av rabbinerna när man
undervisade. Den speciella form av hebreiska det är
fråga om är den så kallade mishnahebreiskan, som
avviker en del från den klassiska hebreiskan som
Gamla testamentet skrivits på.
Undersökningar visar att evangelierna bevarat citat av
Jesus där han använde sig av fem av Hillels sju så
kallade tolkningsregler.
I slutsatserna kunde Jesus avvika från fariseerna,
exempelvis i fråga om förståelsen av sabbatens innehåll och tillämpning. Men Jesus delade de skriftlärdes
vördnad för Skriften och metod att läsa den.
När Jesus efter sin uppståndelse ger nyckeln till förståelsen av Skriften (Luk 24: 44-47) sker det som den
Skriftlärde som för vidare de tolkningsprinciper som
han själv tillägnat sig som ung.
Nyckeln till Skriften alltså enligt Jesus själv, är att det
är om Honom allt i Skriften handlar. Det kan man
upptäcka bara om man låter sinnet öppnas av honom
och samtidigt läsa Skriften med de ögon Jesus själv
läste. Med andra ord med hjälp av de tolkningsregler
som Jesus tillägnade sig som student i bet midrash!
Kafarnaum som bas
Jesus hade sitt hem i Kafarnaum. Några dagar senare
kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att
han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte
ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han
förkunnade ordet för dem. Mark 2:1.
Kanske ska man uppfatta framställningen så att Jesus
hade sin ”bieblkola (Bet Midrash Joshua) i Kafarnaum.
Verksamhetstriangeln i Galileen
Jesu verksamhet utspelar sig till överväldigande del i
Galileen. Som exempel kan nämnas att Jesus i Markus
evangelium uppehåller sig nära nog undantagslöst i
Galileen från kap 1:14 - 10:1. Undantagen utgörs av
besök i Dekapolis öster om Genesaret (Mk 4:35-5:20),
besök i Libanon (Mk 7:24-30) och tillbaka till Dekapolis igen (Mk 7:31f.). Företrädesvis vistas Jesus vid
norra stranden av Galileiska sjön och städerna i dess
anslutning.
Jesus hade framgång i Galileen. Det var säkert ingen
tillfällighet att pilgrimer från Galileen fångade upp
hans messianska signaler vid inträdandet till Jerusalem
och var de som hyllade honom som Messias på ”Palmsöndagen”. Matt 21:9 beskriver hur pilgrimer från
Galileen - som uppenbarligen kände honom därifrån ropade ”Hosianna Davids son”.
Efter uppståndelsen
Galileen var en plats i samband med uppståndelseberättelsen. Påskrandet i Jerusalem tog åtta dagar. Lärjungarna var instruerade att återvända hem till Galileen
för att möta Jesus där efter högtiden. Fiskeriet återupptogs. Mt 28:16. Gissningsvis lämnade lärjungarna
Jerusalem under måndagen efter Påsken. På onsdagen
bör de vara tillbaka.
Vid era tillfällen möter Jesus lärjungarna i Galileen
Exempelvis då han ger ”missionsbefallningen”. Paulus
refererar till ett möte med 500 personer samtidigt
(1Kor 15:6). Det är troligen samma möte som Matteus
refererar till Mt 28:16-20. När Jesus uppenbarade sig
för Jakob omtalas inte i evangelierna. 1Kor 15:7.
Under de första 15 dagarna efter uppståndelsen visade
sig Jesus vid sju tillfällen
JESU VANDRINGAR
Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade
i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och
botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.
24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man
förde till honom alla som led av olika sjukdomar
och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och
han botade dem. 25Och stora skaror följde honom,
folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och
Judeen och från andra sidan Jordan.
Matt 4:23-25
67
Evangelierna skildrar Jesu predikoresor såväl i Eretz
Israel (Judeen, Samarien och Galileen) som utanför.
Dekapolis var tiostadsområdet som inkluderade både
Gadara, Gerasa, Hippos, Pella, Filadela (nuvarande
Amman) och kanske rent av Damaskus.
Finikien (nuvarande Libanon) med städerna Sidon och
Tyros var säkert heller inte obekanta för Jesus.
JESU BUDSKAP
”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och
att fullborda hans verk.
Joh 4:34
Jesus & judisk tro
Jesus var jude. Han omskars på åttonde dagen. (Luk
2:21 ) Han uppfostrades i ett judiskt hem. Han ck en
judisk skolgång och utbildade sig i Bibeln.
- Vilken inställning hade Jesus till sitt judiska arv?
- Gjorde Jesus revolt mot Gud, Bibeln och det folk han
levde i, eller bejakade han arvet?
Svaret får vi givetvis genom att studera Jesu livsföring
och undervisning.
Jesus följde Mose bud
Jesus levde efter Torahn. Ingenstans i evangeliernas
framställning kan man nna att Jesus bröt mot Bibeln.
Ingenstans är Jesus i konikt med Moses.
Fiskare rensar nät i Sidons hamn i Libanon. Matt 15:21
Aldrig gör han anspråk på att presentera teologiska
”nyheter”, sådant som ingen tidigare hört talas om.
Jesus introducerade inga ”nya läror”, sådant som inte
redan fanns uttalet eller outtalat i Gamla Testamentes
skrifter och i den judiska traditionen. Jesus ser sig själv
som en uttolkare av Skriften.
Det som däremot ÄR fullständigt
annorlunda hos Jesus, är hans
person! Unika är Jesu anspråk
och det han åstadkommer i livet.
Om det hade varit så att Jesus
underlåtit att leva efter exempelvis föreskrifterna som Gud förmedlade genom Moses, skulle
det givetvis använts emot honom.
Men ingenstans i evangelierna
anklagas han för att avskaffa
Torahn. Om det varit på det sättet
skulle naturligtvis det argumentet
vänts emot honom, exempelvis
när han anklagas inför Stora rådet
i Jerusalem.
Ingen i omgivningen uppfattar
Jesus som om han presenterade
en ny väg till Gud. Uppenbarligen ingen i den tidigaste kristna
traditionen eftersom man bevarade hans undervisning i evangelierna.
Diskussion om Bibeltolkning
Jesus var gång efter gång involverad i diskussioner angående tolk-
68
ningen av Torahn. Han var inte alltid enig med
skriftlärda och fariseer om hur enskilda bud ska til-lämpas. Men aldrig nner vi Jesus annullera eller ifrågasätta Torahn.
Det skulle också omöjliggjort den kristna läran om att
Jesus var syndfri. Hade han brutit Guds Torah hade han
varit en syndare.
Uppfyllde Torahn
Uppenbarligen fanns det sådana som uppfattade Jesus
som om han var på kollision med Moses.
Mot dem invänder han: Tro inte att jag har kommit
för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte
kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte
en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte
förrän allt har skett.
Matt 5:17-18
Religiös pluralism
Det är viktigt att hålla i minnet att den religiösa judiska
samtiden var mångfacetterad. (Se avsnitt 3) Det innebär att det faktum att Jesus inte var överens med exempelvis saddukeerna i fråga om uppståndelsen ( Luk
20:27-40) eller fariseerna angående tolkningen av sabbatsbudet ( Luk 6:1-5) inte innebar att han förkastar
den judiska tron som sådan.
Jesus förutsätter att människan blir född på nytt för att
kunna efterleva Torahn ”på djupet”.
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som
inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”
Joh 3:3 Jmf Matt 7:18-20
Äldstes traditioner
Olika riktningar inom judisk tro på Jesu tid kunde hade
olika tolkningar av Torahn. Skilda traditioner utvecklades. Församlingen i Qumran bevarade sina specika,
mycket rigorösa, tolkningar av Torahn. Saddukeerna
hade sina.
I den fariseiska traditionen samlades också tolkningar
och tillämpningar av Torahn. Med tiden blev de bindande. Dessa ”äldstes traditioner” var på Jesu tid fortfarande muntliga. Men med tiden skrevs de ner. De
nns bevarade i den rabbinska litteraturen, Mishna,
Tosefta, Talmud och bibelkommentaren, s.k. midrasher.
Jesus har synpunkter på dessa tolkningar, de”äldstes
traditioner”. (Matt 15:1-20) Man han sätter aldrig
Moses auktoritet i fråga.
Jesu kritik av de skriftlärde och fariseerna (Matt 23)
ska ses som en judisk internkritik och inte angrepp på
den judiska tron per se.
Det var naturligt under Jesu dagar att samtala om
Torahns tillämpning. Ingenstans uppfattas Jesus av
omgivningen på något annat sätt än att han var jude.
Och Jesu själv såg sig som en del av den judiska
samtiden.
Jesus en del av den judiska samtiden
För 100 år sedan försökte många bibelforskare förstå
Jesu utifrån den hellenistiskt-romerska världen (den
hedniska omgivningen). Man utgick från en Jesus som
var ”kristen” och i opposition med ”judarna”.
Uppmanade till Toraefterlevnad
Jesus uppmanade till att leva efter buden:
En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad
skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade:
”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott,
Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte
vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.”
Mannen sade: ”Allt detta har jag hållit sedan jag var
ung.” Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du
äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i
himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta
blev han bedrövad, för han var mycket rik.
Lukas 18:18-23
Somliga historiker hade till och med problem med Jesu
judiska ursprung. Det fanns till och med teologer som
förnekade att Jesus alls var jude.
Han till och med kräver en radikalare efterlevnad än
den fariseerna förespråkade.
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de
skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i
himmelriket.
Matt 5:20
Med tiden insåg man att Jesus måste ses mot bakgrund
av den judiska samtiden. Man var då ofta angelägna
om att försöka hitta det mer avvikande och utmärkande för Jesus i kontrast till den judiska samtiden.
Kontrasten upplevdes viktig och man var ute efter
reliefverkan.
Idag är bibelforskare överens om att Jesus ska ses
som en del av den judiska tron under andra templets
tid. Jesus var jude. Han bejakar sitt judiska arv och
för diskussionen utifrån samma perspektiv - tron på
Bibelns Gud och Hans undervisning i Torahn.
Nytt & gammalt
Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen
har kommit genom Jesus Kristus.
Joh 1:17
69
Jesus & Gamla testamentet
Folkbibeln följer Hedegårds översättning i Joh 1:17,
och återger grundtexten mer troget: Ty lagen gavs
genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus
Kristus.
Ordet ”men”, som Bibel 2000 skjuter in i texten mellan
de båda satserna, har ingen motsvarighet i den grekiska
texten. Översättningen ger alltså en polarisering mellan
Moses och Jesus som Johannes inte avser. Den översättningen är styrd av översättarnas egen teologi mer
än kunskap i grekiska språket.
Med tanke på att ”lag” får oss att tänka på ”lagbok och
juridik”, snarare än ”lära och undervisning” som bättre
svarar mot begreppets innebörd, vore denna översättning att föredra:
Ty undervisningen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.
Det hebreiska ordet Torah (som i den grekiska översättningen av hebreiska bibeln, LXX (Septuaginta)
motsvaras av nomos. Ordet torah betyder ”instruktion,
lära, lag”.
Jesus blandar sig i en pågående debatt bland de samtida skriftlärde om vad som är tillräcklig skillsmässoorsak. I en känd diskussion mellan de stora skriftlärde
Shammai och Hillel framför Hillel uppfattningen att
det räcker om hustrun vidbränner maten för att mannen
ska ha rätt att skilja sig!
Jesus har åsikt om denna diskussion. Hans kritik riktar
sig inte mot Moses utan mot skilda tolkningar av budet
från Moses.
II
Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för
tand. 39Men jag säger er: värj er inte mot det onda.
Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också
den andra mot honom.
Matt 5:38-39
Saddukeerna tolkade detta ord av Moses (2 Mos
21:24f) så att den som hade blivit förorättad hade rätt
att hämnas. Men den tolkningen var de ensamma om.
Den gängse uppfattningen bland judar på Jesu tid, var
att Moses beskriver kompensation. Budet är riktat till
Bergspredikan & Moses
Tvärt emot vad som ibland lite oreekterat påstås, kan
man inte nna några invändningar mot Moses i Jesu
Bergspredikan. Själv säger Jesus att han kommer för
att uppfylla lagen (Matt 5:17) - inte upphäva den. Så
varje tolkning som spelar ut Jesus mot Moses går emot
den grundregel som Jesus själv har lagt till förståelse
av hans undervisning.
- Hur ska man då förstå den polemik som Matteus
återger?
Vid en rad tillfällen i Bergspredikan säger Jesus: Ni
har hört att det blev sagt……Men jag säger er: (Matt
5:21-22, 27-28, 31-32, 33-34, 38-39, 43-44). Vem eller
vilka polemiserar Jesu mot.
Det Jesus bemöter är tolkningar av Torahn, tolkningar
som Jesus menar inte ger rättvisa åt Moses. Kritiken är
alltså inte riktad mot Moses utan uttolkare av Moses.
Det framgår om man studerar den miljö där Jesus
levde. De åsikter som Jesus vänder sig emot nns
nämligen representerade i Jesu samtid bland skilda,
judiska grupper.
Tre exempel.
I
Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28Men jag säger er: den som ser på en
kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes
äktenskap.
Matt 5:27-28
En ”smal väg” i Galileen genom dalgången
Nahal Ammud.
den som orsakat skada med uppmaningen att ersätta
på ett sätt som motsvarar skadans storlek. Det var rabbinernas syn. Jesus ansluter sig uppenbarligen till den
förståelsen.
Jesus kritiserar således inte Moses utan saddukeernas
tolkning av Moses.