Ljus och syn

Ljus och syn
Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? (Ps
27:1)
Men är det nog att Gud är mitt ljus? Om jag är blind då? Vilken
nytta har jag då av ljuset? Det är sant; och därför stannar inte David
med det, utan Deus illuminatio mea, Gud är den som upplyser mig
också. Han är både den som ger ljus och syn; ljuset i vilket jag ser
och synen med vilken jag ser; mitt ljus som gör väggar och trösklar
synliga, och synen som ger mig förmågan att undvika dem. Om det
inte vore för ljuset, skulle jag alltid bo i mörkret; vore det inte för
synen, skulle jag själv vara mörklagd. Det finns ingen upplysning
utan dem båda; och båda finns bara hos Gud.
Det finns en, faktiskt, som har fått sig ett namn, han kallas Lucifer
(ljusbringaren), som om han hade gett oss ljus, när Gud vet att hade
det inte varit för honom hade det inte funnits något mörker för oss.
Ändå låtsas han kunna bådadera, både att lysa och upplysa; men,
usch, hans ljus är bara ett bedrägeri, hans upplysning en illusion; ty
han kan omvandla sig själv till en ljusets ängel, och på så sätt
omvandla ljuset självt, så att det verkar vara ljus när det i själva
verket är mörker. Därför kan hans ljus aldrig få väggar och trösklar
att bli synliga på riktigt, lika lite som han ge oss syn så vi undviker
dem.
Detta prövade han på de första människorna, som verkligen fick
sina ögon öppnade, men öppnade så att de kunde se gott och ont,
men inte skilja ont från gott, och kunde därför inte ge dem, eller
oss, förmågan att undvika det onda… Gud är min syn; och då kan vi
i trygghet säga, för vad, för vem, skulle jag frukta?
-Sir Rickard Baker, Meditations and Disquisitions