Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Oman 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Oman är en ärftlig monarki med sultan Qabus ibn Said som statschef. Landet
har cirka 2,7 miljoner invånare, varav cirka 750 000 är gästarbetare. Oman är
beläget på Arabiska halvöns yttre spets. Stora delar av makten är centrerad
kring sultanen som även förbehåller sig rätten att stifta och ändra lagar.
Sultanen innehar också posterna som premiärminister, försvarsminister,
utrikesminister och finansminister samt är chef för centralbanken. Ett
direktvalt rådgivande organ (Majlis al-Shoura) samt ett av sultanen utnämnt
konsultativt råd (Majlis al-Dawla) bildar tillsammans ett tvåkammarsystem.
Demonstrationer förekom i början av 2011 i området omkring och i
hamnstaden Sohar. Sultanens åtgärder – främst på det ekonomiska planet – för
att hantera orsakerna till missnöjet dämpade protesterna. Katalysator var
framför allt den socioekonomiska situationen, hög ungdomsarbetslöshet,
korruption och problem av liknande slag.
Sharia, islamisk lag, är grunden till all lagstiftning men tillämpas konkret främst
i familjerätt. Omans författning, The Basic Statue of Law (2006), ska garantera
ett oberoende rättsväsende. Enligt författningen ska rättsväsendet ha en
oberoende ställning, men i praktiken har sultanen betydande inflytande. Han
tillsätter samtliga domare och är högsta överklagningsinstans och kan
personligen ingripa i mål som rör den nationella säkerheten.
Tack vare oljeinkomster har Oman under de senaste 40 åren kunnat förbättra
infrastrukturen, utbildningsväsendet och sjukvården. Landets utveckling och
medborgarnas förbättrade livskvalitet har uppmärksammats internationellt och
2010 utnämnde FN:s utvecklingsfond, UNDP, Oman till det snabbast
utvecklande landet. Brister finns dock när det gäller respekt för och skydd av
2
de mänskliga rättigheterna. Även om förbättringar skett återstår betydande
problem gällande grundläggande fri- och rättigheter, rättsäkerhet, kvinnors
rättigheter och situationen för gästarbetare.
Under 2011 genomfördes stora förändringar för att möta den kritik som
mottagits från FN:s kommitté för barns rättigheter år 2010. Bland annat
avskaffades fyra av de fem reservationer som Oman tidigare haft för
tillämpningen av konventionen. Exempelvis presenterades ny lagstiftning
angående föräldralösa barn som fastslår att barn som föds i Oman av okänd
förälder har rätt till omanskt medborgarskap. Samtidigt vidtogs också åtgärder
för att förbättra barns tillgång till vård och utbildning på landsbygden.
Religionsfriheten respekteras generellt, även om viss reglering kan verka
inskränkande på religionsutövandet. Samlingslokaler för flertalet olika
religioner får byggas på mark anvisad av staten.
Press- och tryckfriheten är begränsad och journalister rapporteras idka
självcensur. Enligt Freedom House pressfrihetsindex halkade landet ner tre
platser under 2011 och kategoriseras fortfarande som ”not free”. I september
dömdes exempelvis de två journalisterna, Yusuf al-Haj och Ibrahim alMaamary, till fem månaders fängelse för att ha förolämpat två av landets
ministrar efter att ha anklagat ministrarna för korruption.
Internet censureras och användningen övervakas, sidor med material som
upplevs som känsligt blockeras och likaså Skype (internettelefoni). En ägare till
ett internetcafé dömdes 2011 till ett kortare fängelsestraff för att ha erbjudit
sina kunder tillgång till programmet.
Frivilligorganisationer tillåts och är verksamma inom flera områden.
Sedan 2010 har Oman en statlig kommission för mänskliga rättigheter vars
arbete främst är att rapportera till rådet och sultanen.
3
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Oman har ratificerat nedan centrala konventioner.
-
-
-
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CPD).
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against
Women (CEDAW).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD).
Oman har inte ratificerat följande konventioner:
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees.
Oman har undertecknat men inte ratificerat Romstadgan för internationella
brottsmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC).
Landet för en löpande dialog med FN:s respektive konventionskommittéer
men periodrapporten till kommittén för rättigheter för personer med
funktionsnedsättning (CRPD) skulle ha inkommit i februari år 2011 men är
försenad. Likaså ligger Oman efter med periodrapporten till kommittén för
avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) som skulle inkommit i
februari år 2010.
4
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den personliga integriteten, inklusive rätten till skydd från tortyr, garanteras
genom artikel 20 i författningen. Fysisk och psykisk tortyr samt nedvärderande
behandling är förbjuden och bestraffas. Erkännanden framtvingade under
tortyr anses heller inte vara giltiga under en rättegång. Inga uppgifter gör
gällande att tortyr förekommit under år 2011.
Det finns inga uppgifter om försvinnanden eller politiska avrättningar under
2011. I mål där sharia-rätt tillämpas finns möjlighet för domarna att i vissa
allvarligare fall döma till amputering eller spöstraffslag. Som regel används inte
dessa straff.
Fängelser håller generellt god standard men överbefolkade celler förekommer.
Dödsfall i häkten, på grund av dålig luftkonditionering, rapporteras årligen. Ett
nytt häktningscenter håller på att tas i bruk. Kommissionen för mänskliga
rättigheter besökte tidigare i år fängelser i landet. Det finns dock inga
självständiga organ för att kontrollera fängelserna. Oman är det enda landet i
regionen som inte tillåter Röda Halvmånen tillträde.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet finns inskrivet i omansk rätt och kan utdömas för exempelvis
mord eller narkotikahandel. Amnesty International rapporterar däremot inte
om att något dödsstraff dömts ut i Oman under 2011 och ingen avrättning har
rapporterats sedan år 2001. Enligt lag får minderåriga inte dömas till döden och
dödsstraffet måste bekräftas av sultanen. I FN:s generalförsamlings resolution
som uppmanade till ett globalt moratorium mot dödsstraffet i december år
2010 avstod Oman från att rösta.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt artikel 27 i författningen får privata bostäder normalt inte beträdas utan
ägarens/innehavarens tillstånd. För husrannsakan krävs beslut av åklagare.
Lagen medger dock undantag. I flera fall då polisen inte behöver beslut om
husrannsakan tycks praxis ändå vara att sådant inhämtas.
Godtyckliga frihetsberövanden är enligt lag förbjudna i enlighet med artikel 18
i författningen, men i praktiken är situationen en annan. Artikel 24 stipulerar
5
att den som blivit arresterad omedelbart ska informeras om skälet till
arresteringen samt få möjlighet att kontakta nödvändiga personer. Rätten till
frihet skyddas av strafflagstiftningen. Statstjänstemän som bryter mot detta
genom att godtyckligt frihetsberöva någon, bryta tystnadsplikten, begå
hemfridsbrott, missbruka maktposition, tvinga fram bekännelser eller baktala
någon bestraffas enligt nämnda lag. Det finns däremot rapporter om att fångar
anklagade för brott mot landets säkerhet hålls isolerade utan möjlighet att
kommunicera med omvärlden.
Myndigheterna avlyssnar tidvis både muntliga och skriftliga kommunikationer,
som till exempel mobiltelefoner, e-post och chattrum på internet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Omans författning antogs år 1996. Dess syfte är framförallt att reglera den
kungliga successionsordningen, reglera maktdelningen mellan de båda
kamrarna samt garantera vissa medborgerliga friheter.
Rättsystemet består av en Högsta domstol, överklagandeinstanser,
förstainstansdomstolar och så kallade Courts of Summary Jurisdiction. Dessa
domstolar hanterar alla brott- och civilmål som inte är familjerättsliga.
Familjerättsliga tvister hanteras av sharia-domstol. Det finns specialdomstolar
för frågor gällande arbetslagar, hyreslagar samt för kommersiella tvister. Militär
personal som blir föremål för domstolsprövning hanteras av militärdomstol.
Likaså handlägger en särskild säkerhetsdomstol fall rörande landets inre
säkerhet. Det finns även en fristående administrativ domstol, vars uppgift är att
granska domstolarnas agerande. Rättsväsendet kan dock inte ses som
självständigt utan kontrolleras av sultanen och justitiedepartementet.
7. Straffrihet
Inga uppgifter om straffrihet förekommer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet med mera
Yttrande- och tryckfriheten är begränsad i Oman och journalister sägs ofta idka
självcensur. Kritik mot sultanen är enligt lag förbjuden och
informationsministeriet förhandsgranskar all tryckt media, såväl inhemsk som
internationell. Freedom House kategoriserar Oman som ”not free” och placerar
landet på plats 156 av 196 vilket innebär att landet under året har halkat ner tre
platser. Under 2011 dömdes journalisterna Yusuf al-Haj och Ibrahim al-
6
Maamary till fem månaders fängelse för att ha förolämpat landets
justitieminister och hans vice minister när de anklagade ministrarna för
bedrägeri och korruption. Dessutom beslutade domstolen att stänga tidningen
Azzamn, där al-Maamary var chefredaktör, i en månad.
Det finns åtta privatägda och två statsägda dagstidningar i Oman. Staten driver
också fyra radiokanaler och två tv-kanaler. Dessutom finns det en privatägd
men okontroversiell tv-kanal. Privata satellitmottagare för TV medverkar till att
bredda medierapporteringen i landet.
Internet är censurerat och sidor med innehåll som upplevs som känsligt är
blockerade. Skype (internettelefoni) är blockerat av ekonomiska skäl. En ägare
till ett internetcafé dömdes till ett kortare fängelsestraff 2011 då han erbjöd
sina kunder tillgång till programmet.
Viss föreningsfrihet finns i Oman och är garanterad i lag. Procedurerna för att
upprätta föreningar och frivilligorganisationer är däremot ofta omfattande och
svåröverskådliga och därför kan det ta upp till två år att upprätta en icke-statlig
organisation i Oman. Ministerrådet godkänner organisationer inom områden
som arbetar med funktionsnedsattas, kvinnors, barns och äldres rättigheter
samt miljöfrågor. Dock tillåts inte organisationer som ses som ”skadliga för
den sociala ordningen”. Föreningar får inte heller ta emot bidrag från
internationella grupper utan myndigheters tillåtelse. Straffet för en individ som
bryter mot detta är upp till sex månaders fängelse och böter på 500 omanska
rial (cirka 9000 svenska kronor).
Alla demonstrationer och offentliga samlingar kräver tillstånd från
myndigheter.
Författningen tillåter utövandet av andra religioner än islam men alla religiösa
grupper måste registrera sig hos myndigheterna. Rätten till fritt
religionsutövande respekteras generellt och med statligt tillstånd får andra
religiösa byggnader än moskéer byggas och det finns såväl kristna kyrkor som
buddhistiska tempel i Oman.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Sultanen Qabus ibn Said är landets statschef och har regerat sedan år 1970 då
han avsatte sin far i en statskupp. Maktkoncentrationen kring sultanens familj
är betydande. Sultanen förfogar även över en rad viktiga ministerposter som
försvarsminister, finansminister och utrikesminister och övriga
familjemedlemmar innehar flera regeringsposter.
7
Oman har ett tvåkammarsystem i ett rådgivande parlament, omanska rådet
(Majlis Oman). En av kamrarna, Majlis al-Shoura, utses genom allmänna direkta
val och har 84 platser. Även om inte rådet har någon formell lagstiftande roll
fungerar det som en länk mellan makten och folket. Rådet kan exempelvis
revidera lagförslag inom sociala och ekonomiska områden och föreslå ny
lagstiftning. Sultanen själv fattar alla beslut i lagstiftande frågor. Den andra
kammaren, Majlis al-Dawla, har 71 medlemmar och utses direkt av sultanen.
Rådets ordförande utses av sultanen medan dess två viceordförande utses av
rådets medlemmar.
Politiska partier tillåts inte i Oman men alla medborgare över 21, förutom
säkerhets- eller militärpersonal, är röstberättigade till den rådgivande
församlingen. Valet som hölls den 15 oktober 2011 visade enligt officiella
siffror på att antalet registrerade väljare ökat med 76 procent. Även om detta
endast motsvarar 43 procent av de röstberättigade är det en kraftig ökning
sedan 2007 då endast 13 procent av de röstberättigande röstade. Samtidigt
nästan fördubblades antal kandidater från tidigare val från 700 till 1300
personer. 77 av dessa var kvinnor vilket också innebar en markant ökning då
antalet kvinnor i förra valet endast var 21. Endast en kvinna valdes in. En
förändring från tidigare år var att kandidaterna för första gången fick bedriva
offentliga kampanjer. I omanska medier framställs valet som mycket lyckat.
Bland annat hyllas det nya elektroniska valsystemet med elektroniska
fingeravtryck som ska förhindra att samma personer röstar mer än en gång.
Däremot finns det inga oberoende siffror om valdeltagandet eller bedömning
om valfusk då inga internationella valobservatörer tilläts.
I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2011 hamnar Oman på
50:e plats av 182 länder. Detta är en nedgång då man 2010 hamnade på 41:e
plats. Bland länderna på den Arabiska halvön placerade sig endast Förenade
Arabemiraten och Qatar bättre.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den starka befolkningstillväxten i Oman har medfört att myndigheterna
försöker öka sysselsättningen genom så kallad ”omanisering”, vilket innebär att
det privata näringslivet i större utsträckning förväntas anställa omanier.
Programmet för omanisering är ambitiöst med specifika procentsatser för antalet
omanier som ska mötas av respektive sektor. I dag uppgår antalet gästarbetare
till ungefär 750 000 av den totala befolkningen och den utländska arbetskraften
utgör en majoritet av arbetsmarknaden.
8
Efter ett dekret från 2006, när fackföreningar tilläts, finns det enligt omanska
arbetsministeriet i dag över 100 registrerande fackföreningar. I februari 2010
skapades Allmänna federationen för Omans fackföreningar. För att bilda en
lokal avdelning av en fackförening på en arbetsplats krävs det att minst 25
personer på företaget ansluter sig. Däremot får inte säkerhetspersonal,
militärpersonell, offentliganställda eller hushållsanställda bilda fackföreningar.
Strejkrätten finns i lag men rätten ställer villkor. En absolut majoritet av
arbetarna måste ge sitt samtycke och arbetsgivaren måste få veta om strejken
tre veckor i förväg
Nya arbetslagar implementerades i år, där bland annat minimilönen
förbättrades och höjdes till 220 omanska rial (cirka 4000 svenska kronor) per
månad. Rapporter om gästarbetare som betalas betydligt mindre förekommer.
Oman har varit medlem i den internationella arbetsorganisationen (ILO) sedan
1994 och har ratificerat fyra av organisationens centrala konventioner:
29 och 105 (förbud mot tvångsarbete)
182 (förbud mot barnarbete), 138 (minimiålder)
Oman har inte ratificerat följande konventioner:
Konventionerna mot diskriminering i arbetslivet, nummer 100
och 114. Inte heller konventionerna om föreningsfrihet och
förhandlingsrätt, nummer 87 och 98.
Oman har inte ratificerat några av ILO:s konventioner om arbetssäkerhet och
hälsostandard.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Utvecklingen av sjuk- och hälsovården har under sultan Qabus ibn Said varit
ett prioriterat område vilket också uppmärksammats internationellt. Enligt
världshälsoorganisationen (WHO) har alla omanier fri tillgång till
grundläggande sjukvård. För utländska anställda betalar arbetsgivaren normalt
sjukvårdskostnaderna men många gästarbetare står utan skydd. Samtliga
skolbarn erhåller vaccinering av skolhälsovården. Dödligheten bland nyfödda
är i dag 7,8 per 1000 födslar vilket är en förbättring mot tidigare år. Hälso- och
sjukvårdssektorns del av statsbudgeten utgjorde år 2011 runt 4,1 procent. 87
procent av befolkningen har tillgång till rent dricksvatten samt sanitära
anläggningar. Enligt uppgifter från FN:s barnfond (UNICEF) existerar
däremot inte en strategi för att ta itu med nya samhällsproblem som
exempelvis diabetes, HIV eller fetma.
9
12. Rätten till utbildning
Enligt officiella siffror satsar den omanska staten över elva procent av
statsbudgeten år 2011 på utbildningssystemet. Det är en ökning med sex
procent från föregående år. Satsningarna på utbildning sker som en del av
diversifieringen av ekonomin och omaniseringen av arbetsmarknaden.
Utbildning är fri och allmän upp till motsvarande gymnasienivå. Den är inte
obligatorisk men flertalet barn och ungdomar genomgår utbildning upp till
gymnasienivå. Skillnader finns fortfarande mellan städer och landsbygd.
Läskunnigheten var enligt FN:s utvecklingsorgan (UNDP) 86,6 procent år
2008. Färre kvinnor än män var läskunniga.
I ett försök att sätta mänskliga rättigheter på agendan anordnar den nationella
kommissionen för mänskliga rättigheter regelbundet seminarier.
Kommissionen planerar även i samarbete med Sultan Qabus-universitet att
starta en masterutbildning i mänskliga rättigheter, vilken i så fall skulle vara den
första i sitt slag.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Oman har trots jämförelsevis små oljeresurser en god levnadsstandard för sin
befolkning. Välståndet och resurserna är dock ojämnt fördelade. Skillnader
finns mellan städer och landsbygd, omanier och gästarbetare samt mellan män
och kvinnor. BNP per capita uppgick år 2011 till 26 200 US-dollar.
I november 2010 utnämndes Oman av FN:s utvecklingsorgan UNDP till det
snabbast utvecklade landet i en jämförelse av 135 stater. Utnämningen av
ledande utvecklingsland baserades på de förändringar inom utbildningssektorn
och inom hälso- och sjukvård som landet har genomgått de senaste fyrtio åren.
År 1970 var den förväntade livslängden 49,3 år. Det fanns då två sjukhus, 22
hälsocenter och inga privata kliniker. År 2011 är medellivslängden över 70 år
och det finns uppskattningsvis minst 60 sjukhus, 217 hälsocenter och 817
privata kliniker. Likaså fanns det år 1970 endast 16 skolor, jämfört med över
1000 i dag.
10
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Artikel 17 i Omans författning förbjuder bland annat diskriminering på grund
av kön, ursprung, hudfärg, språk eller religion.
Trots detta är kvinnors situation problematisk och genererar fortsatt kritik från
internationella organisationer. Kvinnor har rösträtt och möjligheten att få en
god utbildning. Socialt betingade institutionaliserade normer utgör dock
fortfarande hinder för kvinnor och bromsar en snabbare utveckling. Kvinnor i
Oman är bundna av sociala strukturer som bevarar den manliga dominansen
och är diskriminerade i familjerättsliga frågor. Kvinnor har rätt att begära
skilsmässa men processen är enklare för män. Likaså får barn faderns
medborgarskap och inte kvinnans. Omanska kvinnor har sämre utbildning och
sämre ekonomiska resurser än män. Den omanska staten arbetar dock aktivt
för att skapa arbetsmöjligheter för kvinnor.
Våld mot kvinnor utgör ett stort samhällsproblem i landet. Våldtäkt är
förbjudet, men inte inom äktenskapet. Inte heller misshandel eller våld inom
hemmet är förbjudet enligt lag. Våld kan dock straffas enligt lag om
misshandeln är tillräckligt grov. Kvinnlig könsstympning är inte heller
förbjuden i lag och förekommer trots att hälsoministeriet förbjuder läkare att
utföra ingreppet.
Prostitution är i lag förbjudet men sex- och människohandel med framför allt
kvinnor förekommer. Oman är en destination och transitland för trafficking av
såväl kvinnor och män men regeringens ansträngningar har förbättrat
situationen. Efter att en anti-trafficking-lag trädde i kraft år 2008 har flera
personer blivit dömda till långa fängelsestraff för inblandning i
människosmuggling. Den omanska polisen har också anordnat seminarier och
utbildat sin personal i syfte att stärka kunskaperna om problemet.
15. Barnets rättigheter
Oman har anslutit sig till barnkonventionen, men med reservationer. Bland
annat kvarstår reservationen mot artikel 14 som stipulerar barns rätt att fritt
välja religion. För att bevaka arbetet med barns rättigheter har en nationell
kommitté för barns rättigheter bildats. Det förekommer ingen
medierapportering om barnprostitution, gatubarn, handel med barn eller annan
form av exploatering av barn.
11
Grundskoleutbildning är gratis för både omanska och icke-omanska barn, dock
ej obligatorisk. Fördelningen mellan flickor och pojkar är jämn inom
grundskolan och enligt uppgifter från UNICEF från 2008 går 68 procent av
alla barn i grundskolan. Våld mot barn är straffbelagt och
utbildningsdepartementet har exempelvis rätt att straffa lärare som använder
sig av aga. Lagstiftningen ger däremot inte myndigheter rätten att flytta ett barn
från ett våldsamt hem.
Oman reviderade många av sina ståndpunkter efter kritik från FN:s kommitté
för barns rättigheter angående situationen för barn utanför äktenskapet, barn
till gästarbetare och bristande tillgång till vård och utbildning för barn i
landsbygdsområden. Bland annat slopade de fyra av fem reservationer som de
tidigare haft inför barnkonventionen. Nyligen presenterades ny lagstiftning för
föräldralösa barn som innebär att barn som fötts i Oman av okänd förälder ska
få medborgarskap. Steg har också tagits för att förbättra tillgång till vård och
utbildning på landsbygden. Situationen för barn med handikapp är dock
oroande och ämnet är svårt att få grepp om på grund av bristfällig information.
Service för barn med handikapp i Muskat är befintlig men knapp och
situationen är värre på landsbygden.
FN har också riktat kritik mot den låga straffåldern i Oman, som i nuläget är 9
års ålder. Ny lagstiftning väntas, i form av Children Law 2012, men det var vid
tidpunkten för rapportens författande oklart vilken ny ålder som skulle gälla.
UNICEF bedömde att den nya straffåldern skulle hamna någonstans mellan
12- eller 13-års ålder.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
De största minoritetsgrupperna utgörs av gästarbetare från andra länder, främst
från Indien, Pakistan och Sydostasien. Arbetslagstiftningen garanterar samma
rättigheter för utländska arbetstagare som för omanska medborgare, men inte
gällande minimilön. Befolkningsstatistik baserad på etnisk tillhörighet
tillhandahålls inte. Likväl klassificeras befolkningen som omansk eller ickeomansk, vilket överensstämmer med nationell lag. Utländska medborgare har
inte rösträtt till den rådgivande församlingen men det är möjligt för invandrare
att bli medborgare. Dubbelt medborgarskap erkänns inte men efter 20 års
vistelse i landet går det att ansöka om medborgarskap, en möjlighet som över
1 000 gästarbetare hitintills har använt.
Främlingsfientliga organisationer är förbjudna enligt artikel 134 i strafflagen.
12
Enligt författningen från år 1996 råder religionsfrihet, dock med vissa
inskränkningar. Så länge inte utövandet av en tro stör den allmänna
samhällsordningen eller inkräktar på moralen är det lagligt. Om staten ser en
anledning kan den förbjuda ett samfund. Det är endast tillåtet att ha religiösa
samlingar i statligt godkända lokaler.
Staten främjar samreligiös förståelse och tolerans, bland annat genom
publikationen av tidskriften Al Tasamoh (Tolerans). Sultan Qabus ibn Said har
personligen skänkt pengar till uppförandet av hinduiska tempel.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella handlingar är enligt lag förbjudna och ska straffas i enlighet med
sharia-rätten. Inga uppgifter finns dock om att personer bestraffats för
homosexuellt umgänge. Frågan är tabubelagd och diskuteras inte offentligt.
Inga registrerade HBT-organisationer finns i landet.
18. Flyktingars rättigheter
Omans lag föreskriver flyktingars rätt att söka asyl. Effektiva system för att
garantera efterlevnaden samt sörja för flyktingars behov saknas dock. På grund
av Omans geografiska läge är landet mål för flyktingar från Afrikas horn och
Jemen. I praktiken förblir det svårt att få en fristad i Oman och illegala
flyktingar som påträffas av polisen blir vanligen återsända.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det förekommer ingen rapportering om statlig diskriminering av personer med
funktionsnedsättning. Författningen ger personer med funktionsnedsättning
samma rättigheter som alla medborgare. I verkligheten är det svårare att
tillgodose allas behov av hjälp och social diskriminering och sämre livskvalitet
för människor med funktionsnedsättning är förekommande.
Företag med fler än 50 anställda ska enligt lag reservera två procent av
arbetstillfällena för personer med funktionsnedsättning, dessutom ska
offentliga byggnader tillgänglighetsanpassas. Efterlevnaden av dessa regler är
dock svår att överblicka.
13
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns inga oberoende inhemska frivilligorganisationer i Oman som arbetar
med att övervaka skyddet av de mänskliga rättigheterna. Däremot finns en rad
enskilda organisationer som arbetar inom områden som rör rättighetsfrågor.
Kommissionen för mänskliga rättigheter är tänkt att vara en oberoende
organisation men får finansiering ifrån staten och rapporterar årligen direkt till
sultanen. Kommissionen som funnits i snart två år består av medlemmar från
de offentliga, privata och akademiska sektorerna och har påbörjat
utredningsarbetet av de mänskliga rättigheter till landets första nationella MRrapport. Rapporten är tänkt att lämnas in till FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Situationen för icke-statliga organisationer har inte förbättrats det senaste året.
Berörda myndigheter har rätten att upplösa en organisation och donationer
från internationella organisationer måste godkännas av berörda myndigheter.
En relativt ny organisation är Tawasul som arbetar med att stärka det omanska
civilsamhället. Organisationen har bland annat arbetat med att förbereda några
av de kvinnliga kandidaterna inför 2011 års val. En process inom vilken de till
exempel lärde ut hur kvinnorna på bästa sätt kunde genomföra en valkampanj.
Organisationen tilldelades andra plats i EU:s Challiot pris år 2010.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Sverige ger inget direkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter i Oman.
Frågan om mänskliga rättigheter tas upp genom EU, bland annat i möten med
den regionala samarbetsorganisationen för Gulf-staterna (GCC).
Oman tillåter normalt internationella organisationer att bedriva arbete och
fältstudier. FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon besökte landet 2011.
