Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Brunei 2004
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Naturtillgångar som olja och naturgas har gjort Brunei till ett rikt land, där
tillgången till bostäder, utbildning och hälsovård är god och starkt
subventionerad. Medborgarnas civila och politiska rättigheter är dock starkt
inskränkta. Diskriminering av kvinnor förekommer. Islam är statsreligion och
friheten att utöva andra religioner är begränsad. I stort sett all makt ligger hos
sultanen. Parlamentet, som varit suspenderat i 20 år, har återinkallats under
hösten. Konstitutionen är föremål för översyn och sultanen har aviserat att
någon form av allmänna val planeras. När de kommer att genomföras är dock
ännu oklart.
Öppnandet av parlamentet är det senaste tecknet på den, om än modesta,
ökade öppenhet som noterats under de senaste åren. Regeringen medger
behovet av begränsade politiska reformer och ökad öppenhet, bl.a. till följd av
förändringar såväl inom som utanför landets gränser. Det kan noteras att den
lokala pressen idag något mer än tidigare även framför kritik mot företeelser i
det bruneiska samhället.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Brunei har hittills endast ratificerat FN-konventionen om barnets rättigheter,
och rapporterade till denna FN-kommitté under 2003. I kommitténs
sammanfattande slutsatser riktas kritik mot landets omfattande reservationer.
Landet rekommenderas bl.a. att förbjuda barnaga samt att höja minimiåldern
för giftermål från 14 år och fastställa samma ålder för kvinnor som för män.
Landet har undertecknat men ännu inte ratificerat FN-konventionen mot
tortyr. Samtidigt som man ser över möjligheten till ratifikation av denna
övervägs även undertecknande av konventionen mot diskriminering av
kvinnor.
2
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar och inte heller om
försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i
fängelserna synes vara anständiga. Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika, främst
drogrelaterade, brott och utdöms i ca 80 procent av brottmålen.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer i princip för vissa brott (mord, narkotikabrott, olovligt
vapeninnehav), men Amnesty International har inte kännedom om någon
verkställd dödsdom efter 1957.
5. Rättssäkerhet
Konstitutionen nämner inte specifikt ett oberoende rättsväsende. Även om
samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen, är domstolarna
förhållandevis självständiga. Medborgarna kan normalt få en snabb och rättvis
rättegång. Innehållet i lagarna följer engelsk modell (common law-systemet med
en kombination av allmänt hållna lagar och precedensfall). Islamsk rätt gäller
för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv, skilsmässa och
sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska domstolar.
Brittiska domare ingår i Bruneis Högsta domstol och i landets
appellationsdomstol. Högsta instans för överklaganden i civilrättsliga ärenden
är den juridiska kommittén i det brittiska Privy Council.
Det finns inget särskilt system för unga förbrytare och ungdomar fängslas
tillsammans med vuxna. Dessa förhållanden, tillsammans med det faktum att
spöstraff utdöms även till barn (pojkar), har kritiserats av FN:s kommitté för
barnens rättigheter.
6. Personlig frihet
Lagen om inre säkerhet, "Internal Security Act", tillåter frihetsberövande utan
rättegång i tvåårsperioder, med möjlighet till förlängning. Under år 2000 och
2001 fängslades sju personer enligt denna lag för att ha försökt omvända
muslimer till kristendomen. Samtliga dessa har sedermera frigivits. Sex andra
personer fängslades i september 2003 anklagade för att återuppliva den
islamiska rörelsen al-Arqam (rörelsen är inte känd för samröre med regionala
eller internationella terroristgrupper).
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om straffrihet.
8. Yttrande- och mediafrihet
Sedan 2001 finns en lag som inskränker yttrande- och pressfrihet, bl.a. genom
att kräva tillstånd för drift av lokala tidningar och möjlighet att förbjuda
utländsk press. Vid vissa tillfällen har regeringen tillgripit censur, främst vad
3
gällt kritik av sultanen och hans familj samt inslag av sexuell natur. Utländska
publikationer som har sådana inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna
inslag censureras regelmässigt. Nya media som Internet försvårar dock censur,
vilket regeringen verkar ta med fattning. Lokala tidningar idkar självcensur,
men publicerar allt fler insändare av regeringskritisk natur. En engelskspråkig
tidning försattes i konkurs 2002 efter att ha dömts för förtal för publicering av
regeringskritiska insändare. Flera utländska TV-stationer finns. Förenings- och
församlingsfrihet existerar knappast i praktiken.
Islam är statsreligion, men andra trosyttringar får förekomma. Deras
verksamhet försvåras dock av landets ledning. Kyrkor får inte byggas, biblar får
inte importeras, smycken i form av kors får inte säljas etc. Undervisning i andra
religioner än islam får bara förekomma i de två internationella skolorna. I
princip får endast halal-mat serveras på restauranger. Det har blivit svårare att
få tillstånd för offentlig underhållning. Regeringen slår samtidigt ned på
förespråkare av radikal islamism.
Regeringen medger behov av begränsade politiska reformer och ökad
öppenhet. Medias globalisering, ökad turism både till och från Brunei m.m.
torde på sikt föranleda förändrade krav på insyn och medinflytande från
befolkningen. Sultanen har under senare år antytt viss beredskap för detta, men
förändringarna kommer att genomföras med försiktighet för att inte äventyra
den frid och harmoni, som enligt sultanen råder i landet.
9. De politiska institutionerna
Sedan 1962 råder undantagstillstånd i landet. Regenten, sultanen av Brunei, är
statschef tillika premiär-, finans- och försvarsminister. Genom
undantagstillståndet har sultanen i princip oinskränkt makt. Han regerar genom
dekret. Det finns inga kvinnor i regeringen.
Parlamentet har sedan landets självständighet 1984 varit suspenderat.
Medborgarna har endast kunnat försöka påverka sultanens beslut genom att
överlämna brev och petitioner när denne rör sig bland folket. I landet finns
också "byledare", vilka väljs av byborna i hemliga val. Byledarna kommunicerar
medborgarnas önskemål genom möten med inrikesministeriet. Det finns två
tillåtna politiska partier, båda dock med mycket låg aktivitetsnivå.
Hösten 2004 öppnades parlamentet igen av sultanen. Parlamentet har idag 21
medlemmar och består dels av representanter för regeringen inklusive sultanen
själv och dels ett antal väl ansedda medborgare som representerar olika grupper
i samhället. Genom parlamentet hoppas regenten kunna "förbättra samarbetet
med folket". Landets konstitution ska ses över och förberedelser för någon
form av allmänna val ska göras. Avsikten sägs vara att parlamentet skall utökas
till 45 ledamöter, varav 15 ska vara valbara.
4
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Brunei är ett av Asiens rikaste länder. Det har få invånare (340 000) och
medborgarna har det överlag gott ställt. Sedan Asienkrisen har dock antalet
arbetslösa ökat och arbetslössiffran är nu omkring 10 procent för hela
befolkningen och ca 25 procent bland ungdomar. Inga uppgifter om
tvångsarbete finns.
Fackföreningar är tillåtna och självständiga, men måste registreras hos
regeringen. I praktiken är dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig.
Brunei har inte ratificerat någon av International Labour Organisation ILO:s åtta
centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men efterlever ändå
bestämmelserna i konvention nr. 182 om de värsta formerna av barnarbete.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla medborgare har tillgång till god och fri hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Alla medborgare har tillgång till fri utbildning och landet tillämpar en nioårig
obligatorisk skolgång.
Inga åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga
rättigheterna kan noteras.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.
Utöver vad som sägs under avsnitt 11-12 ovan, kan tilläggas att i stort sett alla
medborgare även har tillgång till en anständig bostad.
14. Kvinnans ställning
Kvinnan saknar samma rättigheter som män vad gäller skilsmässa, arv, vårdnad
av barn etc. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat markant under senare
år. Kvinnor som inte har universitetsexamen kan, till skillnad från männen,
bara få anställning i offentlig verksamhet på månadsbasis. Lönen synes i
princip vara densamma för kvinnor och män. Det finns kvinnor i försvaret,
dock inte i stridande befattningar. Antalet kvinnliga universitetsstuderande
ökar, och ca två tredjedelar av dem som nu påbörjar studier är kvinnor.
Misshandel av kvinnor, särskilt de hushållsanställda, förekommer.
Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är
en grund för skilsmässa. Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära schal
som täcker huvudet, men det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga
skolor. Icke-muslimska kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för
några år sedan.
5
Handel med kvinnor förekommer, främst för arbete i klädindustrin, jordbruket
eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella ändamål.
Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter respekteras. Inga uppgifter om gatubarn eller handel med
barn finns. Hälso- och näringsstandarden är god. Barnmisshandel torde
förekomma men bestraffas hårt. Inga uppgifter om barnarbete finns.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar m.fl.).
Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering.
En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser,
inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt
medborgare i landet. När de reser utomlands får de göra det som statslösa.
Malajerna besitter så gott som samtliga höga poster i landet.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är officiellt inte tillåtet. Några uppgifter om eventuella
bestraffningar föreligger ej.
18. Flyktingars rättigheter
Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Landet ger inte asyl till flyktingar. Människor som kommer utan
giltiga inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare
och vägras inresa i landet.
19. De funktionshindrades situation
Det finns ingen särskild lagstiftning för handikappade. Regeringen gör vissa
ansträngningar för att försäkra handikappade barn utbildning.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter förekommer inte.
Consumers Association of Brunei är en fristående organisation som startades
2002. De har försökt adressera arbetarnas rätt till drägliga levnadsvillkor, men
hindras av regeringen från att göra det.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Inga mellanstatliga organisationer bedriver verksamhet relaterad till de
mänskliga rättigheterna i Brunei.
